Source:
Johan Ekeblads bref 1: Från Kristinas och Cromwells hof, page 332, published by Nils Sjöberg, 1911
Johan's letter of the next day to his brother Claes:
The letter:
Af Upsala den 24 maj 1654.
Om jag nu vore uti hans kongl. höghets tjänst, så väl som jag är uti hennes majestäts, så hade jag denna gången ingen tid haft till att skrifva min käre farkär till. Ty de ha nu så mycket att beställa allihop till att låta förgylla sig till kröningen, som skall stå visst i den andra veckan. Men jag vill försäkra min käre farkär på, att uti den tjänst, jag nu är, har jag så väl som alla mina camerater så litet att göra, att jag väl har tid nog till att componera en hel bok, om jag vore capabel därtill, ock skickan till min käre farkär. Dock vill jag för denna resan låta mig nöja med detta bref, på det jag icke må vara allt för importun, och säga min käre farkär, att herredagen var redan begynt, när jag kom hit. Dock kom jag tids nog till att låta skrifva mig in. Adel är här [fåtalig] dock aldraminst från Västergötland. Hennes majestät hastar mycket på och vill ha svar först i den andra veckan. Förmenar man alltså, att riksdagen skall kunna komma till ända innan fjorton dagar. Tvenne punkter har hennes majestät gifvit ständerna, den 1:sta att hon vill öfverleverera regementet åt hans kongl. höghet, hvilken nästan bejakad är, sedan alla ständerna i synnerhet med stora ceremonier ha anhållit hos hennes majestät, att hon ännu med regementet framhärda ville, men hon har det så vida resolverat, att hon inte till att öfvertala står. Den andra är om de medel till att uppehålla sig med, hvilket ock som en rättmätig ting intet nekas. Men emedan man ännu intet vet, huru mycket hennes majestät begärer, kunna de intet utan generaliter svara därtill, att de därtill benägna äro. En kröningshjälp begäres i lika måtto, hvilken ock bejakas på samma sätt och vis som sista kröningen. Och emedan de medeln väl intet kunna uppbäras nu till kröningen, reserveras de till att betala de gäld med, som kunna göras därtill.
I förleden söndags var hennes majestät uti domkyrkan till att låta bygga bänkar och ställningar, som i Stokholms storkyrka var, och blir det färdigt nu till söndag, där som hans kongl. höghet krönas skall.
Hans kongl. höghet drager mycket ner i stan till att besöka en och annan af herrarna, och bevisar sig mycket ödmjuk mot alla.
Hennes majestäts folk ha dragit den sensta kröningsliberiet, allt sedan senste hans kongl. höghet kom in i staden.
I förleden torsdags hölls här en offentlig ringränning, däri Jakob Liliehök vann den första, grefve Tott den andra och Hindrik Horn den tredje prisen. Här lagas åter på nytt till upptåg och ringränningar, men efter tiden är något kort, lärer det fulle intet bli stort.
Den ängliska gesandten drog sin kos för några dagar sedan med godt contentement af dronningen som af hans kongl. höghet. Den hållänske så väl som den fransöske residenten äro ock sin kos, kanske att de frukta för alltför stora omkostningar, om de skulle bli till kröningen. Här är eljest en pållisk gesandt kommen, hvilken hade audiens i går, och hans anbringan var till att förmana dronningen till att inte kvittera kronan, eller ock till det minsta levrera henne hans kung såsom en rätt arfvinge därtill. Hvartill hennes majestät svarade, förr än han väl fick uttaladt, att han kom försent och att hon redan hade resolverat att öfverge kronan åt en sådan furste, som meriterade henne framför alla andra. Hvilket förutan hans herre konungen i Pålen aldrig hade haft behof till att pretendera därtill, emedan ingen här i riket var sinnad att låta honom komma därtill. ...
Hennes majestät tar nu ingen med sig af alla dem, hon har tänkt härtill, mer än bara Stenbärg. Han fick intet länge sedan en present af dronningen på 22,000 riksdaler bara penningar. Det är väl så godt som gods. Tåtten och grefven af Donna dra inte med, hvarför vet jag inte. Ändå jag säger intet för visst, ty så många dagarna äro, så många ä resultionerna. Snart gå alla med, snart ingen. ...
With more modernised spelling:
Av Uppsala, den 24 maj 1654.
Om jag nu vore uti Hans Kungliga Höghets tjänst, såväl som jag är uti Hennes Majestäts, så hade jag denna gången ingen tid haft till att skriva min käre farkär till. Ty de ha nu så mycket att beställa allihop till att låta förgylla sig till kröningen, som skall stå visst i den andra veckan. Men jag vill försäkra min käre farkär på att uti den tjänst jag nu är, har jag så väl som alla mina kamrater så litet att göra att jag väl har tid nog till att komponera en hel bok, om jag vore kapabel därtill, ock skicka en till min käre farkär. Dock vill jag för denna resan låta mig nöja med detta brev, på det jag icke må vara allt för importun och säga min käre farkär att Herredagen var redan begynt när jag kom hit. Dock kom jag tids nog till att låta skriva mig in. Adel är här [fåtalig], dock allraminst från Västergötland. Hennes Majestät hastar mycket på och vill ha svar först i den andra veckan. Förmenar man alltså att Riksdagen skall kunna komma till ända innan fjorton dagar. Tvenne punkter har Hennes Majestät givit Ständerna, den 1:sta att hon vill överleverera regementet åt Hans Kungliga Höghet, vilken nästan bejakad är, sedan alla Ständerna i synnerhet med stora ceremonier ha anhållit hos Hennes Majestät att hon ännu med regementet framhärda ville, men hon har det så vida resolverat att hon inte till att övertala står. Den andra är om de medel till att uppehålla sig med, vilket ock som en rättmätig ting inte nekas. Men emedan man ännu inte vet huru mycket Hennes Majestät begär, kunna de inte utan generaliter svara därtill att de därtill benägna äro. En kröningshjälp begäres i lika måtto, vilken ock bejakas på samma sätt och vis som sista kröningen. Och emedan de medeln väl intet kunna uppbäras nu till kröningen, reserveras de till att betala de gäld med som kunna göras därtill.
I förleden söndags var Hennes Majestät uti domkyrkan till att låta bygga bänkar och ställningar, som i Stockholms Storkyrka var, och blir det färdigt nu till söndag, där som Hans Kungliga Höghet krönas skall.
Hans Kungliga Höghet drager mycket ner i stan till att besöka en och annan av herrarna, och bevisar sig mycket ödmjuk mot alla.
Hennes Majestäts folk ha dragit den sensta kröningsliberiet, allt sedan senste Hans Kungliga Höghet kom in i staden.
I förleden torsdags hölls här en offentlig ringränning, däri Jakob Lilliehöök vann den första, greve Tott den andra och Henrik Horn den tredje prisen. Här lagas åter på nytt till upptåg och ringränningar, men efter tiden är något kort, lär det fuller inte bli stort.
Den engelske gesanten drog sin kos för några dagar sedan med gott kontentemang av drottningen som av Hans Kungliga Höghet. Den holländske såväl som den fransyske residenten äro ock sin kos, kanske att de frukta för alltför stora omkostningar om de skulle bli till kröningen. Här är eljest en polsk gesant kommen, vilken hade audiens igår, och hans anbringan[de] var till att förmana drottningen till att inte kvittera kronan, eller ock till det minsta leverera henne hans kung såsom en rätt arvinge därtill. Hvartill Hennes Majestät svarade, förrän han väl fick uttalat, att han kom för sent och att hon redan hade resolverat att överge kronan åt en sådan furste som meriterade henne framför alla andra. Vilket förutan hans herre konungen i Polen aldrig hade haft behov till att pretendera därtill, emedan ingen här i riket var sinnad att låta honom komma därtill. ...
Hennes Majestät tar nu ingen med sig av alla dem hon har tänkt härtill, mer än bara Steinberg. Han fick inte länge sedan en present av drottningen på 22,000 riksdaler bara penningar. Det är väl så gott som gods. Totten och greven av Dohna dra inte med, varför vet jag inte. Ändå jag säger intet för visst, ty så många dagarna äro, så många ä[ro] resolutionerna. Snart gå alla med, snart ingen. ...
French translation (my own):
D'Upsal, le 24 mai 1654.
Si j'étais maintenant au service de Son Altesse Royale, comme je le suis à Sa Majesté, je n'aurais pas eu le temps cette fois d'écrire à mon cher père. Car ils ont maintenant tant à ordonner qu'ils soient tous dorés pour le sacre, qui aura certainement lieu dans la deuxième semaine. Mais je veux assurer mon cher père que dans la situation où je me trouve, j'ai, comme tous mes camarades, si peu à faire que j'ai le temps de composer un livre entier, si j'en étais capable, et d'en envoyer un à mon cher père. Cependant, pour ce voyage, je veux me contenter de cette lettre, sur laquelle je ne dois pas être trop importun, et dire à mon cher père que la Diète des Seigneurs avait déjà commencé quand je suis arrivé ici. Cependant, je suis arrivé à temps pour m'inscrire. Il y a très peu de nobles ici, mais surtout de Westrogothie. Sa Majesté est très pressée et ne veut une réponse que dans la deuxième semaine. On suppose donc que la Diète devrait pouvoir se terminer avant une quinzaine de jours. Sa Majesté a donné aux États deux points, le 1er qu'elle veut remettre la décision à Son Altesse Royale, ce qui est presque approuvé, car tous les États en particulier et avec de grandes cérémonies ont fait appel à Sa Majesté pour qu'elle persévère toujours dans le règne, mais elle a jusqu'à présent résolu qu'elle ne doit pas être persuadée. La seconde concerne les moyens de sa subsistance, ce qui, étant une chose légitime, n'est pas nié. Mais comme on ne sait pas encore combien demande Sa Majesté, ils ne peuvent que répondre généralement qu'ils y sont enclins. Une aide du couronnement est demandée à parts égales, qui est également approuvée de la même manière que le dernier sacre. Et parce que ces fonds ne peuvent pas être réunis maintenant pour le couronnement, ils sont réservés pour payer les dettes qui pourraient être contractées.
L'autre dimanche, Sa Majesté était dans la cathédrale pour faire construire des bancs et des socles, comme à la Grande Église de Stockholm, et ce sera maintenant terminé d'ici dimanche, lorsque Son Altesse Royale sera couronnée.
Son Altesse Royale descend souvent en ville pour visiter l'un ou l'autre des gentilshommes, et se montre très humble envers tous.
Les gens de Sa Majesté ont revêtu la dernière livrée de couronnement depuis que Son Altesse Royale est entrée dans la ville.
Jeudi dernier, une course en anneau publique a eu lieu ici, dans laquelle Jacques Lilliehöök a remporté le premier prix, le comte Tott a remporté le deuxième et Henri Horn a remporté le troisième prix. Ici, ils se préparent à nouveau pour les processions et les courses en anneau, mais comme le temps est un peu court, ce ne sera certainement pas long.
L'envoyé anglais est parti il y a quelques jours, avec un bon contentement de la part de la reine ainsi que de Son Altesse Royale. Le résident hollandais ainsi que le résident français sont également partis, peut-être parce qu'ils craignent des frais excessifs s'ils devaient assister au sacre. Au reste, un envoyé polonais est venu ici, qui a eu une audience hier, et son affaire était d'avertir la reine de ne pas abandonner la couronne, ou du moins d'en délivrer son roi comme héritier légitime. A quoi Sa Majesté répondit, avant qu'il eut fini de parler, qu'il était venu trop tard, et qu'elle avait déjà résolu de laisser la couronne à tel prince qui la méritait plus qu'aucun autre. Son seigneur le roi de Pologne n'avait jamais eu besoin d'y prétendre, car personne ici dans le royaume n'avait voulu le laisser y venir. ...
Sa Majesté n'emmène plus personne avec elle de tous ceux auxquels elle a pensé ici, à part Steinberg. Il n'y a pas longtemps, il a reçu un cadeau de la reine de 22 000 riksdalers, juste de l'argent. C'est aussi bon qu'un domaine. Tott et le comte de Dohna ne sont pas d'accord, je ne sais pas pourquoi. Mais je ne peux rien affirmer avec certitude, car tant de jours, tant de résolutions. Bientôt tout le monde rejoint, bientôt plus personne. ...
English translation (my own):
From Uppsala, May 24, 1654.
If I were now in His Royal Highness's service, as I am in Her Majesty's, I would not have had time this time to write to my dear Father. Because they now have so much to order all of them to be gilded for the coronation, which will certainly be in the second week. But I want to assure my dear Father that in the position I am now in, I, like all my comrades, have so little to do that I have time enough to compose a whole book, if I were capable of it, and send one to my dear Father. However, for this trip I want to content myself with this letter, on which I must not be too importune, and to tell my dear Father that the Herredag had already begun when I arrived here. However, I arrived in time enough to have myself registered. There are very few of the nobility here, but least of all from Västergötland. Her Majesty is in a great hurry and wants an answer only in the second week. It is therefore assumed that the Riksdag should be able to come to an end before a fortnight. Her Majesty has given the Estates two points, the 1st that she wants to hand over the ruling to His Royal Highness, which is almost approved, as all the Estates in particular and with great ceremonies have appealed to Her Majesty that she still persevere with ruling, but she has so far resolved that she is not to be persuaded. The second is about the means of her subsistence, which, being a legitimate thing, is not denied. But because it is not yet known how much Her Majesty requests, they cannot but generally answer that they are inclined to it. A coronation assistance is requested in equal measure, which is also approved in the same manner as the last coronation. And because those funds cannot be raised now for the coronation, they are reserved to pay the debts which might be incurred.
The other Sunday, Her Majesty was in the cathedral to have benches and stands built, like in Stockholm's cathedral, and it will now be finished by Sunday, when His Royal Highness will be crowned.
His Royal Highness often goes down into town to visit one or another of the gentlemen, and shows himself very humble to all.
Her Majesty's people have dressed in the latest coronation livery ever since His Royal Highness entered the city.
Last Thursday, a public ring race was held here, in which Jakob Lilliehöök won the first prize, Count Tott won the second, and Henrik Horn won the third prize. Here they are again preparing for processions and ring races, but because the time is somewhat short, it will certainly not be large.
The English envoy left a few days ago, with good contentment from the Queen as well as from His Royal Highness. The Dutch as well as the French resident have also left, perhaps because they fear excessive costs if they were to attend the coronation. For the rest, a Polish envoy has come here, who had an audience yesterday, and his business was to admonish the Queen not to give up the crown, or to at least deliver his king as a rightful heir to it. To which Her Majesty replied, before he was finished talking, that he had come too late, and that she had already resolved to leave the crown to such a prince who deserved it more than any other. His lord the King of Poland had never had the need to pretend thereto, because no one here in the realm was willing to let him come there. ...
Her Majesty now takes no one with her of all those she has thought of here, more than just Steinberg. Not long ago he received a gift from the Queen of 22,000 riksdalers, just money. It is as good as an estate. Tott and Count von Dohna are not going along, I don't know why. But I can't say anything for certain, because so many are the days, so many are the resolutions. Soon everyone joins, soon no one. ...
Above: Kristina.
Above: Karl Gustav.
.jpg)
Above: Bulstrode Whitelocke, the English ambassador.
Above: Johan Ekeblad.
Above: Christoffer Ekeblad.
No comments:
Post a Comment