Source:
Johan Ekeblads bref 1: Från Kristinas och Cromwells hof, page 339, published by Nils Sjöberg, 1911
Kristina's letter announcing and confirming her/his/their abdication:
The speech Kristina gave is here:
The official account of Kristina's abdication:
Count Per Brahe's account of the abdication:
The letter:
Den 6 junius 1654 af Upsala.
Klockan 8 församlade sig om morgonen riksens råd samt hela hennes majestäts hof uti hennes majestäts maker. Uppå rikssalen församlade sig fruentimbret, prästerna, borgarna och bönderna och med hvad främma[n]de, här kunde tillstädes finnas. Klockan 9 gick hennes majestät i rådet, hvarest då Paikel blef intagen i rådet. Klockan 10 blef en hofjunker skickad till ridderhuset att afhämta ridderskapet, där de då strax togo hennes majestät vid rådsdörren och med process gingo tillika med bägge hofstaterna och hans majestät kungen in uppå rikssalen.
Hennes majestät var klädd i en hvit klädning, däruppå den kongliga kjortelen samt kronan på hufvudet och spiran och äpplet i händerna, hvar före gick fältmarskalken Kaggen med svärdet och riksamiralen med riksnyckelen.
Satte sig strax dronningen i sin skrud på kungliga stolen och hans majestät kungen till hennes högra hand på sidan nedanför tronen, klädd i en svart klädning, och sedan sig hela rådet satt hade med ständerna, blef utaf herr Skering Rossenhane hennes majestäts försäkring uppläsen om riksens afsägande, på pärma med hennes secret därunder. Och sedan det utläset var, blef det hans majestät konungen öfverlevereradt. Sedan läste han upp kungens obligation emot dronningen, hvilken han själf öfvergaf dronningen.
Därefter öfvergaf dronningen spiran och kronan åt riksdrotsen och äpplet åt rikskansleren och klädde af sig den kungliga kjortelen, hvilket allt blef lagdt uppå ett bord till hennes vänster. Dronningen steg sedan en trappa ner utaf tronen och begynte en sådan skön oration emot samtliga menigheten, att dess like aldrig har hörts, och bevektes alla människor så högt däraf, att de gräto den ena så väl som den andra, däruppå herr Skering Rossenhane svarade på samtliga ständernas vägnar helt vackert.
Därefter tog först herr Schering Rossenhane hennes majestät i hand, sedan landtmarskalken på adelens vägnar, därefter prästerna och borgarna och bönderna, en af hvar. Sedan steg dronningen helt ner af tronen och begynte med inte mindre bevekelse att tala åt hans majestät än tillförene, rekommenderandes honom riket. Tog honom så sedan vid handen och ledde honom upp på tronen till den kungliga stolen. Sedan stego de bägge ner, och begynte kungen att tala åt dronningen och sist åt ständerna, till hvilket tal åter herr Skering Rossenhane svarade. Gingo alltså åter dörren ut igen i process, och följde alla dronningen in igen, där då hans majestät gick ut från dronningen, och följde hon honom allt ut genom förmakerna. Sedan kommo hela riksrådet och gjorde en oration till dronningen genom rikskansleren uti fyrkanten, och togs så samteliga hvar i synnerhet deras afsked. Därefter var marskalken grefve Gabriel och tog sitt afsked, hvarefter då sedan alla hofbetjänte följde och togo afsked. Efter dem följde ridderskapet hvar för sig. Ingen var som icke detta till hjärtat gick.
Därefter gick konungen och klädde sig i en hvit klädning, och blef han uti domkyrkan bragt till häst med hela rådet till häst och där med vanliga ceremonier krönt, och med skjutande af rytteri, infanteri, och stycken, penningutkastande och därefter alla samtligen trakterade. Men dronningen ville intet vara tillstädes vid traktamenterna, utan reste ut att spassera. ...
With more modernised spelling:
Den 6 junius 1654, av Uppsala.
Klockan 8 församlade sig om morgonen Riksens Råd samt hela Hennes Majestäts hov uti Hennes Majestäts maker. Uppå Rikssalen församlade sig fruntimret, prästerna, borgarna och bönderna och med vad främmande här kunde tillstädes finnas. Klockan 9 gick Hennes Majestät i Rådet, varest då Paijkull blev intagen i Rådet. Klockan 10 blev en hofjunker skickad till Ridderhuset att avhämta ridderskapet, där de då strax togo Hennes Majestät vid rådsdörren och med process gingo tillika med bägge hovstaterna och Hans Majestät kungen in uppå Rikssalen.
Hennes Majestät var klädd i en hvit klänning, däruppå den kungliga kjorteln samt kronan på huvudet och spiran och äpplet i händerna, var före gick fältmarskalken Kaggen med svärdet och Riksamiralen med Riksnyckelen.
Satte sig strax drottningen i sin skrud på kungliga stolen och Hans Majestät kungen till hennes högra hand på sidan nedanför tronen, klädd i en svart klänning, och sedan sig hela Rådet satt hade med Ständerna, blev utav herr Schering Rosenhane Hennes Majestäts försäkring uppläsen om Riksens avsägande, på pärma med hennes sekret därunder. Och sedan det utläset var, blev det Hans Majestät konungen överlevererat. Sedan läste han upp kungens obligation emot drottningen, vilken han själv övergav drottningen.
Därefter övergav drottningen spiran och kronan åt Riksdrotsen och äpplet åt Rikskansleren och klädde av sig den kungliga kjorteln, vilket allt blev lagt uppå ett bord till hennes vänster. Drottningen steg sedan en trappa ner utav tronen och begynte en sådan skön oration emot samtliga menigheten att dess like aldrig har hörts, och bevektes alla människor så högt därav att de gräto den ena såväl som den andra, däruppå herr Schering Rosenhane svarade på samtliga Ständernas vägnar helt vackert.
Därefter tog först herr Schering Rosenhane Hennes Majestät i hand, sedan landtmarskalken på adelns vägnar, därefter prästerna och borgarna och bönderna, en av var. Sedan steg drottningen helt ner av tronen och begynte med inte mindre bevekelse att tala åt Hans Majestät än tillförne, rekommenderandes honom Riket. Tog honom så sedan vid handen och ledde honom upp på tronen till den kungliga stolen. Sedan stego de bägge ner, och begynte kungen att tala åt drottningen och sist åt Ständerna, till vilket tal åter herr Schering Rosenhane svarade. Gingo alltså åter dörren ut igen i process, och följde alla drottningen in igen, där då Hans Majestät gick ut från drottningen, och följde hon honom allt ut genom förmakerna. Sedan kommo hela Riksrådet och gjorde en oration till drottningen genom Rikskansleren uti Fyrkanten, och togs så samtliga var i synnerhet deras avsked. Därefter var marskalken greve Gabriel och tog sitt avsked, varefter då sedan alla hovbetjänte följde och togo avsked. Efter dem följde ridderskapet var för sig. Ingen var som icke detta till hjärtat gick.
Därefter gick konungen och klädde sig i en vit klädning, och blev han uti domkyrkan bragt till häst med hela Rådet till häst och där med vanliga ceremonier krönt, och med skjutande av rytteri, infanteri och stycken, penningutkastande, och därefter alla samtligen trakterade. Men drottningen ville inte vara tillstädes vid traktamenterna, utan reste ut att spatsera. ...
French translation (my own):
Le 6 juin 1654, d'Upsal.
A 8 heures du matin, le Conseil du Royaume et toute la cour de Sa Majesté se sont réunis dans les appartements de Sa Majesté. A l'étage, les nobles, les prêtres, les bourgeois et les paysans et tous les étrangers qui pouvaient être présents se sont réunis dans la salle d'État. A 9 heures, Sa Majesté se rendit au Conseil, en particulier lorsque Païkull fut admis au Conseil. A 10 heures, un junker de la cour a été envoyé à la Maison de la Noblesse pour recueillir les nobles, où ils ont immédiatement emmené Sa Majesté à la porte du conseil et en procession sont allés en même temps avec les deux cours et Sa Majesté le Roi dans la Salle d'État.
Sa Majesté était vêtue d'une robe blanche, en plus de cela, elle avait les robes royales et la couronne sur la tête et le sceptre et la pomme dans ses mains, précédée par le maréchal Kagg avec l'épée et le grand amiral avec la clé du Royaume.
Immédiatement, la reine s'est assise dans ses robes sur la chaise royale avec Sa Majesté le roi à sa droite sous le trône, vêtue d'un costume noir, et après que tout le Conseil s'est assis avec les États, l'assurance de Sa Majesté de son abdication du Royaume a été lu par M. Schering Rosenhane, sur parchemin avec son sceau en dessous. Et après avoir été lu, il a été remis à Sa Majesté le Roi. Puis il lut l'obligation du roi envers la reine, qu'il donna lui-même à la reine.
Ensuite, la reine a donné le sceptre et la couronne au grand intendant et l'orbe au grand chancelier et a enlevé les robes royales, qui ont toutes été placées sur une table à sa gauche. La reine descendit alors d'une marche du trône et commença une si belle oraison à toute l'assemblée, dont on n'a jamais entendu parler, et tout le peuple en fut tellement ému qu'ils pleurèrent tous, sur quoi M. Schering Rosenhane répondit magnifiquement au nom de tous les États.
Après cela, M. Schering Rosenhane a d'abord pris Sa Majesté par la main, puis le landtmaréchal au nom de la noblesse, puis les prêtres et les bourgeois et les paysans, un de chaque. Alors la Reine descendit complètement du trône, et, avec non moins d'émotion, se mit à parler à Sa Majesté comme auparavant, lui recommandant le Royaume. Puis elle le prit par la main et le conduisit jusqu'au fauteuil royal. Puis ils ont tous deux démissionné et le roi a commencé à parler à la reine et enfin aux États, discours auquel M. Schering Rosenhane a de nouveau répondu. Ensuite, ils sont ressortis par la porte en procession, et tout le monde a suivi la reine à nouveau, où Sa Majesté est ensuite sortie de la reine, et elle l'a suivi tout le long à travers les antichambres. Ensuite, tout le Conseil est venu et a fait un discours à la reine par l'intermédiaire du grand chancelier sur la place, et tout le monde a pris congé. Alors le maréchal comte Gabriel prit congé, après quoi tous les serviteurs de la cour suivirent et prirent congé. Après eux, les nobles suivaient séparément. Il n'y avait personne qui n'ait pas pris cela à cœur.
Alors le roi alla s'habiller d'un costume blanc, et on l'amena à cheval dans la cathédrale avec tout le conseil à cheval, et il y fut couronné avec les cérémonies habituelles, et avec le feu de la cavalerie, de l'infanterie et des canons, jetant de l'argent, puis tous ont été soignés. Mais la reine n'a pas voulu être présente aux traitements, mais est sortie se promener. ...
English translation (my own):
June 6, 1654, from Uppsala.
At 8 o'clock in the morning the Council of the Realm and all of Her Majesty's court gathered in Her Majesty's rooms. Upstairs the nobles, the priests, the burghers and the peasants and whatever foreigners could be present gathered in the Hall of State. At 9 o'clock Her Majesty went to the Council, particularly when Paijkull was admitted to the Council. At 10 o'clock a court junker was sent to the House of Nobility to collect the nobles, where they immediately took Her Majesty to the council door and in a procession went at the same time with both courts and His Majesty the King into the Hall of State.
Her Majesty was dressed in a white dress, on top of that she had the royal robes on and the crown on her head and the scepter and the apple in her hands, preceded by Field Marshal Kagg with the sword and the Grand Admiral with the key of the Realm.
Immediately the Queen sat down in her robes on the royal chair with His Majesty the King at her right hand side below the throne, dressed in a black suit, and after the whole Council had sat down with the Estates, Her Majesty's assurance of her abdication of the Realm was read out by Lord Schering Rosenhane, on parchment with her seal underneath. And after that was read out, it was delivered to His Majesty the King. Then he read out the King's obligation to the Queen, which he himself gave to the Queen.
Then the Queen gave the scepter and crown to the Grand Steward and the orb to the Grand Chancellor and took off the royal robes, all of which was placed on a table to her left. The Queen then descended a step from the throne, and began such a beautiful oration to the whole assembly, the like of which has never been heard, and all the people were moved by it so much that they all wept, whereupon Lord Schering Rosenhane replied beautifully on behalf of all the Estates.
After that Lord Schering Rosenhane first took Her Majesty by the hand, then the Land Marshal on behalf of the nobility, then the priests and the burghers and the peasants, one of each. Then the Queen descended completely from the throne, and, with no less emotion, began to speak to His Majesty like before, recommending the Realm to him. Then she took him by the hand and led him up to the royal chair. Then they both stepped down, and the King began to speak to the Queen and finally to the Estates, to which speech Lord Schering Rosenhane again replied. Then they went out the door again in a procession, and everyone followed the Queen in again, where His Majesty then went out from the Queen, and she followed him all the way out through the antechambers. Then the entire Riksdag came and made an oration to the Queen through the Grand Chancellor in the Square, and everyone took their leave. Then the marshal Count Gabriel took his leave, after which all the court servants followed and took their leave. After them the nobles followed separately. There was no one who did not take this to heart.
Then the King went and dressed in a white suit, and he was brought into the cathedral on horseback with the whole Council on horseback, and he was crowned there with the usual ceremonies, and with the firing of cavalry, infantry and cannons, throwing out money, and then all were treated. But the Queen did not want to be present at the treatments, but went outside for a walk. ...
Above: Kristina.
Above: Karl Gustav.
Above: Johan Ekeblad.
Above: Christoffer Ekeblad.
No comments:
Post a Comment