Source:
Sveriges ridderskapets och adels riksdags-protokoll, tredje delen: 1636-1644, pages 15 to 18, Stockholm, Ivar Hæggströms Boktryckeri, 1857
The account:
Den 17. Januarij kommo Adelen till hopa på Ridderhusett...
... Kommo Rikzens Regering och ginge igenom Rijkz Salen inn vthj Drottningen förmak att beledhsaga Hennes K: M:t opp j Rijkz salenn till Hennes Konungzlige Tron.
Kom allttsså Hennes Kong: M:tt beledsaget af Rijkz Drotzten Herr Gabriell Göstafsson Oxenstierna, och Rijkz Marsken Herr Jacob de la Gardie, huilke stannade nest widh hennes Kong: M:tz Troon. På högre sidan Rijkz Drotzten och Rijkz Admiralen H: Carll Carlsson
På wenstra Sidan Rijkz Marsken, Rijkz Cantzeleren Herr Axel Oxenstern, Rijkz Skattmest: Herr Gab: Oxenst:
Nedenföhre dhe andra af Rijkzens Rådh som widh helssan och tillstädes woro
När nu således R: Regeringen hade tagitt sine Säte och Ställen inn, framtredde Rijkz Cantzeleren, likwel stadnade på Troonens Trappa eller golff.
Och titulerade först hwartt och ett Stånd med dehres tillbörlige Ähra titlar, och med en lång och berömlig Oration, relaterade Rijkzens Ständer för hwad Orssak skulldh, Hennes Kong: M:tt hade låtidt sammankalla Rijkz: Ständer, Och dernest betackandes dhem på H:s K: M:tz wegner att dhe så hörsambligen hade sigh insteltt. Demonstrerendes dem Rijkzens Stat och dett beswärliga Tyscha krigzwäsendets nu widh denna tidens tillståndh, till huilkett ett merkeligitt behöfdes till dess motståndh, Och der dhe endrechteligen funneds till hielpa H:s K: M:t och Cronan med all nödtorfft som hördes till detta Krigetz motståndh, så schulle det med Gudz tillhielp wäl afholles ifrån wåre Grentzer och bringas Fienden den Romersche Kejsaren med sitt anhang till en reputerlig önschelig Fredh. Vthj samma högberömlige remonstrance allegerade Rijkz Cantzleren en lijknelse Om ett schep att när stoor storm och fahra aff Land och klippor wore förhanden, och Officererne och gemene Bossmän, då wille undfalla att göra sitt devour och gripa eenhelleligen hwar till sitt Embete; Så schulle skepet och de samptligen snart komma på skada: Men när ingen Siöfahra wore förhanden, kunde wäl en Styrman regera skepet, att dett hade sin fulle forttgångh: Allttsså vthj detta hwar alla Ståndh; Presterskapet till Bönen, dhe andre Stånden till dehres medell, hwar effter sijn förmögenhett, så skulle man see och finna, att dett så beswärligen icke skole tillgå, vthan dett ena Ståndet worde lijsandes dett andra, Och dermedh wore Cronan merkeligen assisterat, kriget krafftigt emotsatt, och förhoppenttligitt medh Gudz tillhielp Fjenden ett stoort afbreck och till en Redelig Fredh bringas. effter som H:s K: M:t det j propositionen widlöffteligen hade infördt. Derpå Oplässte Secret: Johan Månsson sielfwa Propositionen...
När den war oplässen, Swarede Landtmarskalken H: Larss Sparre på Ridderskapzens och Adelens wegner
Att dhe högönschelig hafwa Åstundat att see och finna H:s K: M:t wår Allernådig:te Drottning och den Höglofliga Konungzliga Regeringen wid godh helssa och Welstånd, Önschandes att den länge motte wara och blifwa, och seden widhlöfteligen deducerede den store affection och hörssamhet de drogo till H:s K: M:t och Regeringen, weele och effter ytterste förståndh öfwerleggia samma proposition och derpå gifwa dehres vnderdånige betenckiande.
Att dhe högönschelig hafwa Åstundat att see och finna H:s K: M:t wår Allernådig:te Drottning och den Höglofliga Konungzliga Regeringen wid godh helssa och Welstånd, Önschandes att den länge motte wara och blifwa, och seden widhlöfteligen deducerede den store affection och hörssamhet de drogo till H:s K: M:t och Regeringen, weele och effter ytterste förståndh öfwerleggia samma proposition och derpå gifwa dehres vnderdånige betenckiande.
När nu dhe andra Ständerne ochsså hade giordt dehres taal och tackseijelsse accompagnierede åter dhe Vnge aff Adell med Krigzbefählett Hennes K: M:tt åter till Hennes Kong: M:tz Saal och Cammar igen, Och Landtmarsk: med Ridderskapett och Adelen förfogede sigh med Procession neder på Ridderhusett igen. ...
With modernised spelling:
Den 17 januari kommo adeln tillhopa på Riddarhuset...
... Kommo Riksens Regering och gingo igenom Rikssalen inuti drottningen[s] förmak att beledsaga Hennes Kungliga Majestät upp i Rikssalen till hennes konungsliga tron.
Kom alltså Hennes Kungliga Majestät, beledsagad av Riksdrotseten herr Gabriel Gustafsson Oxenstierna och Riksmarsken herr Jakob de la Gardie, vilka stannade näst vid Hennes Kungliga Majestäts tron. På högre sidan Riksdrotseten och Riksamiralen herr Carl Carlsson. På vänstre sidan Riksmarsken, Rikskanslern herr Axel Oxenstiern[a], Riksskattmästaren herr Gabriel Oxenstierna. Nedanföre de andra av Riksens Råd som vid hälsan och tillstädes voro.
När nu således Riksens Regeringen hade tagit sina säte och ställen in, framträdde Rikskanslern, likväl stannade på tronens trappa eller golv.
Och titulerade först vart och ett Stånd med deras tillbörliga äretitlar, och med en lång och berömlig oration relaterade Riksens Ständer för vad orsaks skull Hennes Kungliga Majestät hade låtit sammankalla Riksens Ständer, och därnäst betackandes dem på Hennes Kungliga Majestäts vägnar att de så hörsamligen hade sig inställt. Demonstrerandes dem Riksens stat och det besvärliga tyska krigsväsendets nu vid denna tidens tillstånd, till vilket ett märkligt behövdes till dess motstånd; och där de endräkteligen funnits till hjälpa Hennes Kungliga Majestät och Kronan med all nödtorft som hördes till detta krigets motstånd, så skulle det med Guds tillhjälp väl avhållas ifrån våra gränser och bringas fienden den romerske Kejsaren med sitt anhang till en reputerlig, önsklig fred.
Uti samma högberömliga remonstrans allegerade Rikskanslern en liknelse om ett skepp att när stor storm och fara av land och klippor vore för handen, och officerarna och gemena båtsmän, då ville undfalla att göra sitt devoir och gripa enhälleligen var till sitt ämbete, så skulle skeppet och de samtligen snart komma på skada. Men när ingen sjöfara vore för handen, kunde väl en styrman regera skeppet, att det hade sin fulla fortgång; alltså uti detta var alla Stånd, prästerskapet till bönen, de andra Stånden till deras medel, varefter sin förmögenhet, så skulle man se och finna att det så besvärligen icke skulle tillgå, utan det ena Ståndet vorde lisandes det andra, och därmed vore Kronan märkligen assisterad, kriget kraftigt emotsatt, och förhoppentligt, med Guds tillhjälp, fienden ett stort avbräck och till en redlig fred bringas, eftersom Hennes Kungliga Majestät det i propositionen vidlyftligen hade infört.
Därpå uppläste sekreterare Johan Månsson själva propositionen...
När den var uppläsen, svarade landmarskalken herr Lars Sparre på ridderskapsens och adelns vägnar.
Att de högönsklig hava åstundat att se och finna Hennes Kungliga Majestät vår allernådigste Drottning och den höglovliga Konungsliga Regeringen vid god hälsa och välstånd, önskandes att den länge måtte vara och bliva, och sedan vidlyftligen deducerade den stora affektion och hörsamhet de drogo till Hennes Kungliga Majestät och Regeringen, vele ock efter yttersta förstånd överlägga samma proposition och därpå giva deras underdåniga betänkande.
När nu de andra Ständerna också hade gjort deras tal och tacksägelse ackompagnierade åter de unga av adel med krigsbefälet Hennes Kungliga Majestät åter till Hennes Kungliga Majestäts sal och kammar igen, och landmarskalken med ridderskapet och adeln förfogade sig med procession neder på Riddarhuset igen. ...
French translation (my own):
Le 17 janvier, la noblesse s'est réunie à la Maison de la Noblesse...
... La Régence du Royaume allait et venait dans la Salle d'État à l'intérieur de la chambre de la reine pour escorter Sa Majesté Royale jusqu'à la Salle d'État et jusqu'à son trône royal.
Sa Majesté Royale est donc venue, accompagnée de M. le grand drost Gabriel Gustafsson Oxenstierna et de M. le grand connétable Jacques de la Gardie, qui s'est arrêté à côté du trône de Sa Majesté Royale. Sur le côté droit, M. le grand drost et M. le grand amiral Charles Carlsson. Sur le côté gauche M. le grand connétable, M. le grand chancelier Axel Oxenstierna, et M. le grand trésorier Gabriel Oxenstierna. Au-dessous d'eux, les autres membres du Conseil du Royaume, qui étaient sains et présents.
Lorsque la régence du royaume eut ainsi pris place et pris position, le grand chancelier s'avança, mais il s'arrêta sur les marches ou sur le parquet du trône.
Et il intitula d'abord chaque État avec ses titres d'honneur appropriés, et dans un long et glorieux discours raconta les domaines du royaume pour la raison pour laquelle Sa Majesté Royale les avait fait réunir, et il les remercia ensuite au nom de Sa Majesté Royale pour s'y être si obéissament installés. Leur démontrant l'état du Royaume et le difficile état de la militaire allemande dans cette époque, pour laquelle il fallait une chose notable pour sa résistance; et s'ils ont été unanimement là pour aider Sa Majesté Royale et la Couronne dans toutes les nécessités liées à la résistance de cette guerre, alors, avec l'aide de Dieu, elle serait bien tenue à l'écart de nos frontières, et l'ennemi l'empereur romain et sa suite amenés à une paix réputée et souhaitable.
Dans la même remontrance très illustre, le grand chancelier a allégué une parabole à propos d'un navire, que lorsqu'une grande tempête et un danger de terre et de rochers étaient à portée de main, les officiers et les bateliers ordinaires voulaient alors échapper à leur devoir et chacun s'emparait à l'unanimité à leur bureau, puis le navire et eux allaient bientôt tous être blessés. Mais si aucun danger maritime n'était à proximité, un timonier pourrait très bien diriger le navire, de manière à ce qu'il progresse pleinement; ainsi dans celui où tous les états sont rassemblés, le clergé pour la prière, les autres états pour leurs moyens, après quoi leur richesse, on verrait et trouverait qu'elle serait à peine disponible, mais un état serait consolé par l'autre, et ainsi la Couronne serait remarquablement assistée, la guerre fortement combattue, et avec l'espérance, avec l'aide de Dieu, l'ennemi subirait une grande rupture et une paix équitable serait instaurée, comme Sa Majesté Royale l'avait présenté en détail dans la proposition.
Le secrétaire Jean Månsson a ensuite lu la proposition elle-même...
Lorsqu'il fut lu, M. le landmaréchal Laurent Sparre répondit au nom de la noblesse.
Qu'ils ont aspiré à voir et à trouver Sa Majesté Royale, notre très gracieuse reine, et le Gouvernement Royal tant loué, en bonne santé et prospérité, souhaitant qu'il puisse l'être et le rester longtemps, et il en a ensuite largement déduit la grande affection et l'obéissance qu'ils ont pour Sa Majesté Royale et le Gouvernement, et, conformément à la plus grande sagesse, ils veulent examiner la même proposition et ensuite l'examiner avec soumission.
Alors que les autres États eurent aussi prononcé leurs discours et leurs remerciements, les jeunes nobles et le commandant militaire accompagnèrent de nouveau Sa Majesté Royale dans sa salle et ses chambres, et le landmaréchal se dirigea de nouveau avec la noblesse dans une procession jusqu'à la Maison de la Noblesse. ...
English translation (my own):
On January 17, the nobility gathered at the House of Nobility...
... The Regency of the Realm came and went through the Hall of State inside the Queen's chamber to escort Her Royal Majesty up into the Hall of State and to her royal throne.
So Her Royal Majesty came, accompanied by the Grand Steward Lord Gabriel Gustafsson Oxenstierna and the Grand Constable Lord Jakob de la Gardie, who stopped next to Her Royal Majesty's throne. On the right side, the Grand Steward and the Grand Admiral, Lord Carl Carlsson. On the left side the Grand Constable, the Grand Chancellor Lord Axel Oxenstierna, the Grand Treasurer Lord Gabriel Oxenstierna. Below them the others of the Council of the Realm, who were healthy and present.
When the Regency of the Realm had thus taken its seat and positions, the Grand Chancellor stepped forward, but he stopped on the steps or floor of the throne.
And he first titled each Estate with their proper titles of honour, and with a long and glorious oration related the to Estates of the Realm for what cause Her Royal Majesty had caused them to be called together, and he then thanked them on Her Royal Majesty's behalf for having so obediently installed themselves there. Demonstrating to them the state of the Realm and the difficult state of the German military at this time, for which a remarkable thing was needed for its resistance; and if they have unanimously been there to help Her Royal Majesty and the Crown with all the necessities that pertained to the resistance of this war, then with God's help it would well be kept from our borders, and the enemy the Roman Emperor and his retinue brought to a reputed, desirable peace.
In the same highly illustrious remonstrance, the Grand Chancellor alleged a parable about a ship, that when a great storm and danger from land and rocks were at hand, and the officers and common boatmen then wanted to escape from doing their duty and each seize unanimously to their office, then the ship and they would all soon come to harm. But if no sea danger was at hand, a helmsman could well govern the ship, so that it had its full progress; thus in this where all the Estates are gathered, the clergy for the prayer, the other Estates for their means, after which their wealth, one would see and find that it would hardly be available, but one Estate would be consoled by the other, and thus the Crown would be remarkably assisted, the war strongly opposed, and hopefully, with God's help, the enemy would suffer a great break and a fair peace will be brought, as Her Royal Majesty had introduced it in detail in the proposition.
Secretary Johan Månsson then read out the proposition itself...
When it was read, the Land Marshal Lord Lars Sparre responded on behalf of the nobility.
That they have longed to see and find Her Royal Majesty, our most gracious Queen, and the highly praised Royal Government in good health and prosperity, wishing that it may long be and remain so, and he then widely deduced the great affection and obedience they had for Her Royal Majesty and the Government, and, in accordance with the utmost wisdom, they want to consider the same proposition and then give their submissive consideration.
Now when the other Estates had also made their speeches and thanksgiving, the young nobles and the military commander again accompanied Her Royal Majesty to her hall and chambers again, and the Land Marshal proceeded with the nobility in a procession down to the House of Nobility again. ...
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment