Source:
Riksarkivet, pages 83 to 85 in K 92; Handlingar rörande drottningens levnadsförhållanden, besök i Sverige osv; Drottning Kristina d. y. (Christina Alexandra); Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv
.jpg)
The letter:
Stormechtigste Konung, Allernådigste Konung och Herre
Eders Köl. Maiest:s AllerNådigste skriffuelße de datto den 22 huius har iag tenne förledne Nat, Vtaff een Hos Feltmarskal. Greff Stenboks affskikades börligen emfånget, och tervtaff seht, Huru E. Ko[ng]l. Mai:t än inted haffuer mit AllerVnd:e skriffelße aff helmstad bekommit, och altså mig än AllerNådz påminner, Mijne aff E. Ko[ng]l. Ma:t emfångne förre ordres beste wijs at effterkomma, och med all Höffligh[e]t Hännes Majest. sökia A[t]h disponera des reßa till Stokhollm ikie att fortsettia, till hwilken Enda, Eders Ko[ng]l. Maiest. hade Hos Wilhelm Taube med Någre aff des Hoff, afferdigat, till Hännes Maiest.[z] deste bettre VpWartning etc. Men Vtij E. Maiest.[z] Nadz P. S. giffa E. Ko[ng]l. Ma:t mig All[er]Nådz tillkenna, Huru som E. Maiest. inted gerna skullen seh at bliffa Nödtwungen at Effectuera ted som kunde lenda Hännes Mai:t till Mißhag; Hwarpå iag detta ij kortheet, Eders Ko[ng]l. Maiest. AllerVnderdz haffuer A[t]h beretta, Huruledes tenne siste puncten Vtij P. S.tu Migh alltijd så Jmportant förrekommit haffer således med E. Ko[ng]l. Maiest.[z] ordres at menagera som Hertill skeet är, och som mijne förre Vnderdz skriffelßer E. Kl. Ma:t till All[er]Nådz effterrettelße warder haffua Vtwijst, hwillket iag altså har Judicerat wara E. Ko[n]gl. Maiest.[z] besta, och min plicht sådant Vnd:r at obcervera Jag försekrar Eders Ko[n]gl. Maiest. at iag har giort allt Hwad som mig Nånsin mögligt warit Haffer till at divertera Hännes Maiest.[z] reßa, Men alltsammans förgeffuens, Hännes Maiest. bliffer Ju längre Ju [...] Merdare Jrriterad terigenom, så at Hännes Ma:t Suer med Högste Eh[l]dar at numera sedan Hännes Maiest. seht at man Vtan någet fogh, än allenast Vtaff falske raporter och Skuallder, och ogrundade soubsoner will Hännes Maiest. arestera, at Hon åm så mÿked mer hasta will at stella sigh in, och sin Höga oskulld bewießa, och [...] för Eders Ko[ng]l. Maiest. sigh besuera öffer ten orett Hännes Maiest. ij detta fallet Wederfares, ter då sedan Hännes Maiest. nogsambt [...] förwißad är, at man warder regrettera ten disgusto Hännes Mai:t redas skeet är; Hännes Maiest. Holler ted för een stor offense, at man will soubsonera Hännes Maiest. wara lijk som een förrådare, ter doch Hännes Mai:t protesterar wara så god Suensk och Patriot som någen; Enfin iag kan E Ko[ng]l. Mai:t ted well försekra, at Hännes Maiest. sigh hwarken med goda eller onda warder Vppehollandes låta, ted wore då at man ted ÿtersta, hwilket iag betänkiande drager at Vtseija, sigh med Hännes Maiestets arest förretahge, Beder altså gansk[a] Vnderdz Eders Ko[n]gl. Maiest. wille migh Numera (: ter så wore at Ers Ma:t än widare, Sedan E. Ma:t mit breff aff helmstad empfångit Haffer, skullen Jnherera Hwad deß förre Jntention [war], :) Allernådigsten Vttÿda, specifiera och befalla hwad iag för macht bruka skall till Hännes Maiest.[z] arest, och huru wijda ten sigh strecka skall, tÿ wist är ted, at iag hwarken med heufflighet eller persuationer alß inted Vtrettar, och fast än iag Hänne Vppenbarade effter siste puncten Nestan aff Min ordre, at ted resolverat är at Hännes Ma:t inted eller Jngalunda skall fortreßa, så warder Hon med deste Merdare alteration genomträngia och sådant alß inted achta, Eij heller med någet onda sigh Vpholla låta, ted wore då at ted skedde på sådant sett at man Wolld, emot Hännes Maiest.[z] Person Egen Person, brukade, så at Hon well moste stana etc. etc. etc. hwilket samma, lijksom iag ikie Vtan god skiell, Judicerar ted Eders Ko[n]gl. Maiest.[z] och des Rijkes tienst och Respect, Högst skadeligt wara, altså Har iag och allthertill således som skeet är menagerat E. Ko[ng]l. Maiest.[z] ordres, och Modestement terwed förfarit, hoppandes haffua termed giort min devoir, och E: Ko[ng]l. Maiest.[z] AllerNadz behagh, tÿ iag gör mig så försekrad ij ted, at sedan E Ma:t warder Haffa leßit mit Vnderdz skriffelßer aff helmstad, och Hännes Maiest. Drotningens declaration tervtaff förståt, så och huru frankrijke sig till garant för Eders Ko[ng]l. Ma:t och Rijked ij sa wijda tillbiuder, at Hännes Maiest. alß ingenting till des preiudice tentera skall; at E. Ko[ng]l. Ma:t warder aff des förre resolution alldeles affstå, och migh ganske andre ordres giffua; Hännes Ma:t förre kaster mig som offtast, ten foibler som man ij detta fallet sig Merkia låter at man skulle låta skremma sigh aff Hännes person, seijandes sådant aldrigh kun̄na Haffa trot, eij heller numera nogsambt sig teroffer förendra; Jtem at Hännes Ma:t ted aldrig haffer förtient, eij heller sig Kunna Jnbilla at man således för Hele werden will sökia Hänne at affrontera, Hwilket Hännes fiender Vtåmlands eet mechta behag wara skall, Hännes Maiest. wore iu Vtij Eders Ko[ng]l. Maiest.[z] Händer, och Ed:s Maiest. Hade tå Macht och ret, at [...] förreleggia Hännes M:t sin Reces, och sedan widare förfara med Hänne som med een som teremot Handlat hade, När iag och numera talar åm något drögsmåll, lijk huru heuffligt ted och är, så ter Hennes Maiest. på bliffa mechta otåligh, Seyandes Man will par force twinga Hänne till at tänkia på Något, ted Hon alldrig ij Sinnet hafft haffer, Bedier at man doch wille well betänkia Hwad man gör emott Hännes Person och Oskulld etc. Altså at iag nödsakeligen för Eders Ko[n]gl. Ma:ts tienst skull, moste wentta effter E. Ko[ng]l. Maiest. än widare Nadz ordre, huru iag migh egentligen förholla skall; Jag har försökt at låta dröija med Skiußhesterne, och terigenom meent at trainera Hännes Maiest.[z] reßaß fortKomst, Men så har Hon ted Merkt, och mÿke otåligt sigh teröffer beteht, Entligen seiandes at iag alß inted termed Vtrettandes warder, Vtan lijksom man Hos hwar och een gestgiffare tilminstonne 5. eller 6. Hestar parat finner, altså will Hon allenast taga för sin wagn, som är een lijten och mÿke letter[e] dansk wagn, som Kongen ij danmark Hännes Ma:t giffuit Haffer, eet par Hestar, och eet par for 2. ridande Kammartienare, och te[r]med förVth draga och meij sedan aldeles tillbaka[r]s låta, Hwilket Hännes Maiest. och således Wißerligen gora Kan, och warder, Jag har deß förvtan Möda nogh at föllia Hennes Ma:t med min lille Wagen, så Hårt han med sin stedes förvth hugger och rijda orkar iag inted Mera, J går Har Hännes Maiest. reest ifrån Råbÿ hijt till Staden, är 13. Mijll, Hwilket alt sammans iag E. Ko[ng]l. Ma:t till Nadz Effterrettelße allerVnderdz will haffua berettad, så och at Hännes Maiest. ten tillKommande Nat ij Norköping warder logera och Morgon ij Nÿkoping, hwarist iag till ted längste Ed:r[s] Ko[ng]l. Maiest.[z] AllerNadz ordre Hoppas teh bekomma, och forbliffuer
Eders Ko[ng]l. Maiest.[z]
AllerVnderdz
ödmiukel. och Horßsamste
trogne tienare
L. V. d. Linde
Lincoping den
25. september. 1660.
Eders Ko[n]gl. Maiestets liffKnecht Gunnar, beholler iag än widare Hos migh, till ten Enda at ter så wore at någet Vnderwegēs Kunde förrelöpa som Nödigt wore Eders Ko[ng]l. Ma:t hastigt Vnderd[z] at beretta, och ingen lägenhet hade at skriffa, at iag Hånom då Muntlig[e]n Expediera Kunde, Secreterare Hoghaußen är och redas för Vth, aff Hwilken Eders Ko[n]gl. Maiest. och så än all widare Effterrettelße åm Hännes Maiest:z Drotning Christinas declaration och [...] tesmoignage åm Hännes Ma:t[z] gode Jntention och Willie till Eders Ma:t[z] besta Haffua Kunna
With modernised spelling:
Stormäktigste Konung,
Allernådigste Konung och Herre,
Eders Kungliga Majestäts allernådigste skrivelse, de dato den 22 hujus, har jag denna förlidna natt utav en hos fältmarskalk greve Stenbocks avskickades börligen entfångit och därutav sett huru Eders Kungliga Majestät än inte haver mitt allerunderdåniga skrivelse av Halmstad bekommit och alltså mig än allernådigst påminner mina av Eders Kungliga Majestät entfångna förra ordres [på] bästa vis att efterkomma och med all hövlighet Hennes Majestät söka att disponera dess resa till Stockholm icke att fortsätta, till vilken ände Eders Kungliga Majestät hade hos Vilhelm Taube med några av dess hov avfärdigat till Hennes Majestäts desto bättre uppvartning, etc.
Men uti Eders Majestäts nådiga postscripto giva Eders Kungliga Majestät mig allernådigst tillkänna hurusom Eders Majestät inte gärna skullen se att bliva nödtvungen att effektuera det som kunde lända Hennes Majestät till misshag, varpå jag detta i korthet Eders Kungliga Majestät allerunderdånligen haver att berätta huruledes denna sista punkten uti postscripto mig alltid så important förekommit haver således Eders Kungliga Majestäts ordres att menagera, som härtill skett är och som mina förra underdåniga skrivelser Eders Kungliga Majestät till allernådigste efterrättelse varder hava utvist, vilket jag alltså har judicerat vara Eders Kungliga Majestäts bästa och min plikt sådant under[dånligen] att observera.
Jag försäkrar Eders Kungliga Majestät att jag har gjort allt vad som mig nånsin möjligt varit haver till att divertera Hennes Majestäts resa, men alltsammans förgävens. Hennes Majestät bliver ju längre ju merdare irriterad därigenom, så att Hennes Majestät svor med högsta eldar att numera sedan Hennes Majestät sett att man utan något fog än allenast utav falska rapporter och skvaller och ogrundade subsoner vill Hennes Majestät arrestera, att hon om så mycket mer hasta vill att ställa sig in och sin höga oskull bevisa, och för Eders Kungliga Majestät sig besvära över den orätt Hennes Majestät i detta fallet vederfaras där då sedan Hennes Majestät nogsamt förvissad är att man varder regrettera den disgusto Hennes Majestät redas skett är. Hennes Majestät håller det för en stor offens att man vill subsonera Hennes Majestät vara liksom en förrädare, där dock Hennes Majestät protesterar vara så god svensk och patriot som någon.
Enfin jag kan Eders Kungliga Majestät det väl försäkra att Hennes Majestät sig varken med goda eller onda varder uppehållandes låta, det vore då att man det yttersta vilket jag betänkande drager att utsäga sig med Hennes Majestäts arrest företaga.
Beder alltså ganska underdånligen Eders Kungliga Majestät ville mig numera (där så vore att Ers Majestät än vidare sedan Eders Majestät mitt brev av Halmstad entfångit haver skullen inherera vad dess förra intention [var]) allernådigsten uttyda, specifiera och befalla vad jag för makt bruka skall till Hennes Majestäts arrest och huruvida den sig sträcka skall, ty visst är det att jag varken med hövlighet eller persvasioner alls intet uträttar; och fastän jag henne uppenbarade efter sista punkten nästan av min order, att det resolverat är att Hennes Majestät inte eller ingalunda skall fortresa, så varder hon med desto merdare alteration genomtränga och sådant alls inte akta, ej heller med något onda sig uppehålla låta.
Det vore då att det skedde på sådant sätt att man våld emot Hennes Majestäts egen person brukade, så att hon väl måste stanna, etc., etc., etc., vilket samma liksom jag icke utan god skäl judicerar det Eders Kungliga Majestäts och dess Rikes tjänst och respekt högst skadligt vara, alltså har jag ock allthärtill således som skett är menagerat Eders Kungliga Majestäts ordres och modestement därvid förfarit, hoppandes hava därmed gjort min devoir och Eders Kungliga Majestäts allernådigste behag, ty jag gör mig så försäkrad i det att sedan Eders Majestät varder hava läsit mitt underdåniga skrivelse av Halmstad och Hennes Majestäts drottningens deklaration därutav förstått, så ock huru Frankrike sig till garant för Eders Kungliga Majestät och Riket i så vida tillbjuder att Hennes Majestät alls ingenting till dess prejudis tentera skall, att Eders Kungliga Majestät varder av dess förra resolution alldeles avstå och mig ganska andra ordres giva.
Hennes Majestät förkastar mig somoftast den faibler som man i detta fallet sig märka låter att man skulle låta skrämma sig av hennes person, sägandes sådant aldrig kunna hava trott, ej heller numera nogsamt sig däröver förändra; item att Hennes Majestät det aldrig haver förtjänt, ej heller sig kunna inbilla att man således för hela världen vill söka henne att affrontera, vilket hennes fiender utomlands ett mäkta behag vara skall. Hennes Majestät vore ju uti Eders Kungliga Majestäts händer, och Eders Majestät hade då makt och rätt att förelägga Hennes Majestät sin recess, och sedan vidare förfara med henne som med en som däremot handlat hade.
När jag ock numera talar om något dröjsmål, lik huru hövligt det ock är, så där Hennes Majestät på bliva mäkta otålig, sägandes man vill par force tvinga henne till att tänka på något det hon aldrig i sinnet haft haver. Beder att man dock ville väl betänka vad man gör emot hennes person och oskuld, etc., alltså att jag nödsakligen för Eders Kungliga Majestäts tjänsts skull måste vänta efter Eders Kungliga Majestät än vidare nådiga order huru jag mig egentligen förhålla skall. Jag har försökt att låta dröja med skjutshästarna och därigenom ment att tränera Hennes Majestäts resas fortkomst, men så har hon det märkt och mycke otåligt sig däröver betett, äntligen sägandes att jag alls inted därmed uträttandes varder, utan liksom man hos var och en gästgivare tilminstone 5 eller 6 hästar parat finner. Alltså vill hon allenast taga för sin vagen, som är en liten och mycke lättere dansk vagen som kungen i Danmark Hennes Majestät givit haver, ett par hästar, och ett par för 2 ridande kammartjänare, och därmed förut draga och mej sedan alldeles tillbakars låta — vilket Hennes Majestät och således visserligen göra kan och varder!
Jag har dessförutan möda nog att följa Hennes Majestät med min lilla vagen så hårt han med sin städes förut hugger, och rida orkar jag inte mera. Igår har Hennes Majestät rest ifrån Råby hit till staden, är 13 mil, vilket alltsammans jag Eders Kungliga Majestät till nådiga efterrättelse allerunderdånligen vill hava berättat, så ock att Hennes Majestät den tillkommande natt i Norrköping varder logera och morgon i Nyköping, varest jag till det längste Eders Kungliga Majestäts allernådiga order hoppas te bekomma och förbliver
Eders Kungliga Majestäts
allerunderdånige, ödmjuklige och hörsamste trogne tjänare
Lorentz von der Linde.
Linköping, den 25 september 1660.
Eders Kungliga Majestäts livknekt Gunnar behåller jag än vidare hos mig, till den ände att där så vore att något undervägs kunde förelöpa som nödigt vore Eders Kungliga Majestät hastigt underdånigt att berätta och ingen lägenhet hade att skriva, att jag honom då muntligen expediera kunde. Sekreterare Hoghusen är ock redas förut, av vilken Eders Kungliga Majestät också än all vidare efterrättelse om Hennes Majestäts drottning Kristinas deklaration och témoignage om Hennes Majestäts goda intention och vilje till Eders Majestäts bästa hava kunna.
French translation (my own):
Très Puissant Roi,
Très Gracieux Roi et Seigneur,
J'ai dûment reçu hier soir la lettre la plus gracieuse de Votre Majesté Royale, datée du 22 du courant, d'une des dépêches du feltmaréchal comte Stenbock, et j'ai vu que Votre Majesté Royale n'a pas encore reçu ma lettre la plus soumise de Halmstad, et je me rappelle donc très gracieusement de me conformer de la meilleure façon aux ordres précédemment reçus par Votre Majesté Royale et de chercher, en toute courtoisie, à disposer Sa Majesté à ne pas poursuivre son voyage vers Stockholm, ce à quoi Votre Majesté Royale avait envoyé Guillaume Taube avec certains de sa Cour pour mieux assister Sa Majesté, etc.
Mais dans l'apostille gracieuse de Votre Majesté, Votre Majesté Royale m'a très gracieusement fait savoir qu'elle ne voudrait pas être contrainte d'accomplir ce qui pourrait déplaire à Sa Majesté, sur quoi je dois brièvement expliquer à Votre Majesté Royale comment ce dernier point de l'apostille m'a toujours semblé si important de gérer l'ordre de Votre Majesté Royale, qui a eu lieu jusqu'à présent et que mes précédentes et humbles lettres, pour sa plus aimable information, ont chacune prouvé à Votre Majesté Royale, ce que j'ai donc jugé être du meilleur intérêt de Votre Majesté Royale, et je considère que tel est mon devoir.
J'assure Votre Majesté Royale que j'ai fait tout ce qui était en mon pouvoir pour détourner le voyage de Sa Majesté, mais en vain. Sa Majesté en est de plus en plus irritée, au point qu'elle a juré avec le plus grand feu que maintenant, comme elle l'a vu, sans aucune raison, mais seulement à partir de faux rapports, de ragots et de soupçons infondés, on veut arrêter Sa Majesté, que si elle a d'autant plus envie de se dépêcher de s'installer et de prouver sa haute innocence, et de se plaindre à Votre Majesté Royale de l'injustice dont Sa Majesté est victime dans cette affaire, alors elle est suffisamment assurée que chacun regrette le dégoût qu'on lui a déjà fait. Sa Majesté considère comme une grande offense qu'on veuille la soupçonner d'être une traîtresse, tandis que Sa Majesté proteste comme étant une aussi bonne Suédoise et patriote que quiconque.
Enfin, je peux assurer Votre Majesté Royale que si Sa Majesté ne se laisse arrêter ni par le bien ni par le mal, ce serait alors la dernière chose, à laquelle j'ai en considération, de se déclarer pour l'arrêt de Sa Majesté.
Je prie donc tout à fait humblement que Votre Majesté Royale puisse maintenant (s'il était possible que Votre Majesté, au moment où Votre Majesté recevait ma lettre de Halmstad, déduire quelle était votre intention antérieure) très gracieusement explique, précise et commande quel genre de pouvoir je utiliserai pour l'arrestation de Sa Majesté et jusqu'où elle s'étendra, car il est certain que je n'accomplis rien du tout, ni par politesse ni par persuasion; et bien que je lui ai révélé, selon l'avant-dernier point de mon ordre, qu'il est résolu que Sa Majesté ne voyagera pas ou ne continuera en aucune manière à voyager, elle sera pénétrée d'autant plus de changement, et elle n'y tiendra pas compte du tout, et elle ne se laissera pas non plus arrêter par quoi que ce soit de mal.
Il se pourrait alors qu'il se soit produit de telle manière que la violence ait été utilisée contre la personne même de Sa Majesté, pour qu'elle doive rester, etc., etc., etc., ce qui, comme moi, ne juge pas sans raison qu'il est fort préjudiciable au service de Votre Majesté Royale et au respect du Royaume, j'ai donc jusqu'à présent exécuté les ordres de Votre Majesté Royale et les ai modestement respectés, espérant avoir ainsi accompli mon devoir et le plus gracieux plaisir de Votre Majesté Royale, car je m'assure ainsi que comme Votre Majesté aura lu ma lettre de soumission d'Halmstad et compris la déclaration de Sa Majesté la reine, ainsi que la façon dont la France se porte garante de Votre Majesté Royale et du Royaume dans des offres si importantes que Sa Majesté ne tentera rien de son préjudice, que Votre Majesté Royale renoncera complètement à sa précédente résolution et me donnera des ordres tout différents.
Sa Majesté condamne souvent pour moi les faiblesses qu'on se laisse remarquer dans ce cas qu'on se laisserait intimider par sa personne, disant qu'elle n'aurait jamais pu croire une telle chose, ni qu'elle ne pourrait maintenant s'en changer suffisamment; aussi que Sa Majesté ne l'a jamais mérité, et elle ne peut pas non plus imaginer qu'ils voudraient ainsi chercher à l'offenser devant le monde entier, ce qui doit être un grand plaisir pour ses ennemis à l'étranger. Après tout, Sa Majesté serait entre les mains de Votre Majesté Royale, et Votre Majesté aurait alors le pouvoir et le droit d'ordonner à Sa Majesté de se retirer, puis de procéder avec elle comme avec quelqu'un qui aurait agi contre elle.
Même maintenant, quand je parle d'un quelconque retard, aussi poli soit-il, Sa Majesté s'impatiente, disant qu'on veut lui faire penser par force à quelque chose qu'elle n'a jamais eu en tête. Elle prie cependant que l'on réfléchisse soigneusement à ce qu'ils font à sa personne et à son innocence, etc., c'est-à-dire que je dois nécessairement, pour le bien du service de Votre Majesté Royale, attendre vos autres ordres gracieux quant à la manière dont je devrais réellement se comporter. J'ai essayé de retarder les chevaux de calèche, et j'avais ainsi l'intention de prolonger la marche du voyage de Sa Majesté, mais elle l'a remarqué et s'est montrée très impatiente à ce sujet, disant finalement que je n'obtiendrais rien du tout de cette façon, mais comme comment on trouve au moins 5 ou 6 chevaux prêts chez chaque aubergiste. Elle veut donc seulement prendre pour sa voiture, qui est un petit carrosse danois beaucoup plus légère que le roi du Danemark a donnée à Sa Majesté, deux chevaux et un couple pour deux chambellans, et elle partira donc et alors me laisser derrière elle — ce que Sa Majesté peut faire et fera certainement!
D'ailleurs, j'ai assez de peine à suivre Sa Majesté avec mon petit carrosse à toute vitesse, et je ne supporte plus de rouler. Hier, Sa Majesté a voyagé de Råby ici jusqu'à la ville, qui fait 13 miles, ce dont je tiens très humblement à informer Votre Majesté Royale pour votre aimable information, et aussi que Sa Majesté restera à Norrköping la nuit suivante et demain à Nyköping, où j'espère enfin obtenir les ordres les plus gracieux de Votre Majesté Royale, et je reste
de Votre Majesté Royale
le très humble, très obéissant et fidèle serviteur
Laurent von der Linde.
Linköping, le 25 septembre 1660.
Je garde désormais avec moi le garde du corps de Votre Majesté Royale, Gunnar, jusqu'à ce que, s'il devait arriver quelque chose en cours de route, il me serait nécessaire d'en parler à la hâte et avec soumission à Votre Majesté Royale, et si je n'avais aucune possibilité d'écrire, que je pourrais ensuite l'envoyer oralement. Le secrétaire Hoghusen l'a aussi déjà fait auparavant, de qui Votre Majesté Royale a aussi pu connaître plus que tout autre renseignement sur la déclaration et le témoignage de Sa Majesté la reine Christine sur ses bonnes intentions et sa volonté pour le bien de Votre Majesté.
English translation (my own):
Most Powerful King,
Most Gracious King and Lord,
Your Royal Majesty's most gracious letter, dated the 22nd of this month, I have duly received this last night from one of Field Marshal Count Stenbock's dispatches, and from it I have seen how Your Royal Majesty has not yet received my most submissive letter from Halmstad, and I therefore most graciously remind myself about to comply with Your Royal Majesty previously received orders in the best way and to, with all courtesy, to seek to dispose Her Majesty to not continue her journey to Stockholm, to which end Your Royal Majesty had dispatched Vilhelm Taube with some of your court to better attend Her Majesty, etc.
But in Your Majesty's gracious postscript, Your Royal Majesty has most graciously let me know that you would not like to be forced to carry out that which might displease Her Majesty, whereupon I must briefly tell Your Royal Majesty how this last point in the postscript has always seemed so important to me to manage Your Royal Majesty's order, which has heretofore taken place and which my previous submissive letters, for your most gracious information, have each proven to Your Royal Majesty, which I have therefore judged to be in Your Royal Majesty's best interest and, I observe such to be my duty.
I assure Your Royal Majesty that I have done everything in my power to divert Her Majesty's journey, but all in vain. Her Majesty is getting more and more irritated by it, so that she swore with the highest fires that now, as she has seen that, without any reason, but only from false reports and gossip and unfounded suspicions, one wants to arrest Her Majesty, that if she so much more wants to hurry to install herself and prove her high innocence, and to complain to Your Royal Majesty about the injustice Her Majesty is being subjected to in this case, then she is sufficiently assured that everyone regrets the disgust that one has already done to her. Her Majesty considers it a great offense that one wants to suspect her of being tantamount to a traitor, whilst Her Majesty protests to be as good a Swede and patriot as anyone.
Enfin, I can assure Your Royal Majesty that if Her Majesty will not allow herself to be stopped either by good or bad, it would then be the ultimate thing, which I have in consideration, to declare oneself for Her Majesty's arrest.
I therefore quite submissively beg that Your Royal Majesty would now (if it were so that Your Majesty, as Your Majesty received my letter from Halmstad, were to infer what your former intention was) most graciously explain, specify and command what kind of power I shall use for Her Majesty's arrest and how far it shall extend, for it is certain that I am accomplishing nothing at all, either by politeness or persuasion; and although I revealed to her, according the next to last point in my order, that it is resolved that Her Majesty shall not or in any way continue traveling, she will be penetrated with all the more alteration, and she will not heed such things at all, nor will she allow herself be stopped by anything bad.
It would then be that it happened in such a way that violence was used against Her Majesty's own person, so that she must stay, etc., etc., etc., which the same as I do not without good reason judge that it is greatly harmful to Your Royal Majesty's service and to the Realm's respect, so I have thus far managed your Royal Majesty's orders and modestly abided by them, hoping to have thereby done my duty and Your Royal Majesty's most gracious pleasure, for I make myself so assured that as Your Majesty will have read my submissive letter from Halmstad and understood Her Majesty the Queen's declaration from it, as well as how France stands as a guarantor for Your Royal Majesty and the Kingdom in such great offers that Her Majesty shall not attempt anything to your prejudice, that Your Royal Majesty will completely renounce your previous resolution and give me quite different orders.
Her Majesty often condemns for me the weaknesses that in this case one allows oneself to notice that one would let oneself be intimidated by her person, saying that she could never have believed such a thing, nor could she now sufficiently change herself over it; also that Her Majesty has never deserved it, nor can she imagine that they would thus want to seek to affront her before the whole world, which must be a great pleasure to her enemies abroad must. After all, Her Majesty would be in Your Royal Majesty's hands, and Your Majesty would then have the power and right to order Her Majesty to withdraw, and then to proceed with her as with someone who had acted against you.
Also even now, when I speak of any delay, no matter how polite it is, Her Majesty becomes very impatient, saying that one want to make her par force think of something she never had in mind. She begs that one would, however, carefully consider what they are doing to her person and innocence, etc., that is, that I necessarily, for the sake of Your Royal Majesty's service, must wait for your further gracious orders as to how I should actually behave. I have tried to delay the carriage horses, and I thereby meant to prolong the progress of Her Majesty's journey, but she has noticed it and behaved very impatiently about it, finally saying that I would not get anything done at all thereby, but like how one finds at least 5 or 6 horses ready by each and every innkeeper. So she only wants to take for her carriage, which is a small and much lighter Danish carriage that the king of Denmark has given to Her Majesty, a couple of horses, and a couple for 2 riding chamberlains, and she will thus set out and then leave me all the way behind — which Her Majesty can and will certainly do!
Furthermore, I have trouble enough following Her Majesty with my little carriage as hard as it can hurry along, and I can't bear to ride any more. Yesterday Her Majesty traveled from Råby here to the city, which is 13 miles, all of which I most humbly want to have told Your Royal Majesty for your gracious information, and also that Her Majesty will be staying in Norrköping the next night and in Nyköping tomorrow, where I at length hope to obtain Your Royal Majesty's most gracious orders, and I remain
Your Royal Majesty's
most humble, most obedient and faithful servant
Lorentz von der Linde.
Linköping, September 25, 1660.
I am keeping Your Royal Majesty's bodyguard Gunnar with me from now on, to the end that, should it happen that something might happen on the way that would be necessary for me to hastily and submissively tell your Your Royal Majesty about, and if I had no opportunity to write, that I could then dispatch him orally. Secretary Hoghusen has also already done it before, from whom Your Royal Majesty has also been able to know more than any further intelligence about Her Majesty Queen Kristina's declaration and testimony about her good intentions and will for Your Majesty's good.
Above: Kristina.
Above: King Karl XI of Sweden.
No comments:
Post a Comment