Source:
Sveriges ridderskapets och adels riksdags-protokoll, tredje delen: 1636-1644, pages 54 to 56, Stockholm, Ivar Hæggströms Boktryckeri, 1857
The account:
22 Februarij
Kommo allttsså Ridd: som till denna Rikzdagen wore ankompne och sig hade præsenterat alle samptligen tillhopa på Ridderhusett...
... Kom Lackeijen, såssom och en Cantzelij schrifwere medh, och sade att Regeringen befahler att Ridd: och Adelen skole genest opkomma på Rikzsalen; Helst nu Hennes K: M:t och hvad mehre schulle förehafwes war färdigtt.
Befaltte så Landt M: att de wele holla Ordningen, och när dhe opkomma de vthom Capita Familiæ så genest jnn vthj hennes förmak att beledsage H:s K: M:t opp j Rikzsalen.
Vpträdde Allttsså samptlige Ridd: och Adelen vthj wahnligh process opp åth Slottet och när Dhe j Rikzsalen wore jnkompne befaltte Landt M: Lorenss V: der Linde, att han schulle taga någre af dhe yngste af Adell och accompagniera Rikzens Regeringh och Rådh till H:s K: M:tz Cammar.
Kom alltså H: K: M:t beledsaget af Rikzdrotzten och Felttherren och satte sig på sijn Konungzliga Tron.
Och Regeringen på sin tillbörlige Ort och sedhen Rikzens Rådh på sine Rum
Rikz Cantzleren höltt en Long Oration till hwad ända denna wäländade Rikzdagh är hollen worden; Och hwad nu således friwilleligen war besluthz skulle nu opläses som dhe sedhen wele vnderschrifwa och försegla; Dermed Valed: Rikzens ständer.
Vplässtes allttsså detta fölliande Rikzdagz besluthett af Sec: Johan Månsson...
När det war opreciterat, Giorde Rikz Cantzl: Herr Axell Oxenstierna Frjherre till Kimito, nederfallandes för H: Kong:e M:tt sijn Lijflige Regeringz Eed, effter Regementz formen.
För änn han nederföll giorde H: Peder Banner ett Taal till Ständerne derom, Och seden stafwade han Eeden för Rikz Cantzl:
När Eeden war giordt, höltt åter Rikz Cantzl: ett långt Taal till Ständerne, och hade sig gerna vndragit denna stoora Ähra och önschade inthz mehra änn att detta motte settias på hans Grafschrifft, att han war En Drottningz Förmyndere och förestodh Regeringen
Derpå giorde Landt M: H: Larss Sparre H: K: M:t en lång och widlöftigh tackseijelse, såsom och Önskade R. Cantzl. mycken lycko och Wälsignelsse till detta höga Embetett:
Dermed ändades denna act. ...
With modernised spelling:
22 februari.
Kommo alltså ridderskapet som till denna Riksdagen voro ankomna och sig hade presenterat alle samtligen tillhopa på Riddarhuset...
... Kom lackejen, såsom ock en kansliskrivare med, och sade att regeringen befaller att ridderskapet och adeln skola genast uppkomma på Rikssalen; helst nu Hennes Kungliga Majestät och vad mera skulle förehavas var färdigt.
Befallte så landmarskalken att de ville hålla ordningen, och när de uppkomme de utom capita familiæ så genast inuti hennes förmak att beledsaga Hennes Kungliga Majestät upp i Rikssalen.
Uppträdde alltså samtliga ridderskapet och adeln uti vanlig process upp åt slottet, och när de i Rikssalen voro inkomna befallte landmarskalken Lorentz von der Linde att han skulle taga några av de yngste av adel och ackompanjera Riksens Regering och Råd till Hennes Kungliga Majestäts kammare.
Kom alltså Hennes Kungliga Majestät beledsagad av Riksdrotseten och fältherren och satte sig på sin konungsliga tron.
Och regeringen på sin tillbörliga ort och sedan Riksens Råd på sina rum.
Rikskanslern höllt en lång oration till vad ände denna väländade Riksdag är hållen vorden och vad nu således frivilleligen var beslutet skulle nu uppläsas som de sedan ville underskriva och försegla; därmed valedicerade Riksens Ständer.
Upplästes alltså detta följande Riksdags beslutet av sekreteraren Johan Månsson...
När det var uppreciterat, gjorde Rikskansleren herr Axel Oxenstierna, friherre till Kimito, nederfallandes för Hennes Kungliga Majestät sin livliga regeringsed, efter Regementsformen.
Förrän han nederföll gjorde herr Peder Banér ett tal till Ständerna därom, och sedan stavade han eden för Rikskanslern.
När eden var gjord, höllt åter Rikskanslern ett långt tal till Ständerna och hade sig gärna unddragit denna stora ära och önskade intet mera än att detta måtte sättas på hans gravskrift: att han var en drottnings förmyndare och förestod regeringen.
Därpå gjorde landmarskalken herr Lars Sparre Hennes Kungliga Majestät en lång och vidlyftig tacksägelse, såsom ock önskade Rikskanslern mycken lycko och välsignelse till detta höga ämbetet.
Därmed ändades denna akt. ...
French translation (my own):
Le 22 février.
Ainsi, la noblesse qui était arrivée à cette Diète et s'était présentée se rassembla toute entière à la Maison de la noblesse...
... Le laquais arriva, ainsi qu'un greffier de la chancellerie, et dit que le gouvernement ordonnait que la noblesse se présente immédiatement dans la Salle d'État, en particulier maintenant devant Sa Majesté Royale et que tout ce qui devait être fait était terminé.
Le landmaréchal ordonna qu'ils maintiennent l'ordre, et lorsqu'ils arrivèrent aux chefs de famille, ils se rendirent immédiatement dans son antichambre pour escorter Sa Majesté Royale jusqu'à la Salle d'État.
Ainsi, toute la noblesse se présenta en procession habituelle jusqu'au château, et lorsqu'ils furent entrés dans la salle d'État, le landmaréchal Laurent von der Linde ordonna qu'ils prennent quelques-uns des plus jeunes de la noblesse et accompagnent la régence et le Conseil du Royaume dans la chambre de Sa Majesté Royale.
Ainsi, Sa Majesté Royale arriva, accompagnée du grand drost et du général, et elle s'assit sur son trône royal.
Et la régence à sa place, puis le Conseil à sa place.
Le grand chancelier fit un long discours, expliquant à quoi avait servi cette Diète bien terminée, et ce qui avait été décidé volontairement allait maintenant être lu, ce qu'ils voulaient ensuite signer et sceller, et après cela il acheva les États du Royaume.
La décision suivante de la Diète fut donc lue par le secrétaire Jean Månsson...
Lorsqu'elle fut récitée, le grand chancelier, le sieur Axel Oxenstierna, baron de Kimito, s'agenouilla devant Sa Majesté Royale, fit son vif serment de gouvernement, selon la forme de gouvernement.
Avant de tomber, le sieur Pierre Banér fit un discours aux États à ce sujet, puis il fit prêter serment au nom du grand chancelier.
Après avoir prêté serment, le grand chancelier fit encore un long discours aux États et se réjouit d'être relevé de ce grand honneur. Il ne souhaita rien d'autre que de voir figurer sur son épitaphe qu'il était le tuteur d'une reine et qu'il présidait au gouvernement.
Le landmaréchal, le sieur Laurent Sparre, fit alors un long et détaillé discours de remerciement à Sa Majesté Royale, tandis que le grand chancelier souhaitait également bonne chance et bénédictions à cette haute fonction.
Cet acte se termina ainsi. ...
English translation (my own):
February 22.
So the nobility who had arrived at this Riksdag and had presented themselves all gathered at the House of Nobility...
... The lackey came, as did also a chancellery clerk, and said that the government orders that the nobility shall immediately appear in the Hall of State, particularly now before Her Royal Majesty and as whatever else that was to be done was finished.
The Land Marshal ordered that they maintain order, and when they came up to the heads of the families, they immediately went into her antechamber to escort Her Royal Majesty up into the Hall of State.
So all the nobility appeared in usual procession up to the castle, and when they had entered the Hall of State, the Land Marshal Lorentz von der Linde ordered that they should take some of the youngest of the nobility and accompany the Regency and Council of the Realm to Her Royal Majesty's chamber.
So Her Royal Majesty came, accompanied by the Grand Steward and the General, and she sat down on her royal throne.
And the Regency in its proper place and then the Council in their places.
The Grand Chancellor held a long oration, to what end this well-ended Riksdag had been held, and what was thus voluntarily decided would now be read out, which they then wanted to sign and seal, and with that he valedicted the Estates of the Realm.
So the following Riksdag decision was read out by secretary Johan Månsson...
When it was recited, the Grand Chancellor, Lord Axel Oxenstierna, Baron of Kimito, kneeled before Her Royal Majesty, made his lively oath of government, according to the Form of Government.
Before he fell, Lord Per Banér made a speech to the Estates about it, and then he led the oath for the Grand Chancellor.
When the oath had been taken, the Grand Chancellor again made a long speech to the Estates and had gladly been relieved of this great honour and desired nothing more than that this should be put on his epitaph: that he was a queen's guardian and presided over the government.
Then the Land Marshal Lord Lars Sparre made Her Royal Majesty a long and detailed speech of thanksgiving, as the Grand Chancellor also wished good luck and blessings to this high office.
This act ended therewith. ...
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment