Source:
Riksarkivet, pages 87 to 89 in K 92; Handlingar rörande drottningens levnadsförhållanden, besök i Sverige osv; Drottning Kristina d. y. (Christina Alexandra); Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv
The letter (the end page with the signature and date are lost):
Stormechtigste Konung
Nådigste Herre och Arfförste.
Widh paß et tjmer sedhan iagh här utj Stadhen anKommen War arriverade Hennes Maj:tt Drottning Christina accompagnerader uthaff den Frantzösche Ambassadeuren Mons. Terlon. Hennes May:tt undfick iagh framför Hennes logemente, emedhan iagh för någon indisposition skull som migh påföll icke Kunde Komma emoot Hennes M:tt uthom Stadhen. Och ändoch iagh i afftons genast ärnade giöra ouverture på min Commission, så haffwer iagh icke mehra Kunnat uthrätta, än att Hennes Maij:tt complementera och öffwer Hennes lÿckelogh anKombst att gratulera, deels fördenskul att intet tillfälle Kunde giffwas medh Hennes Maij:tt allena at tala, deels och att Hennes M:tt sigh skÿndade till roo och hwjlo Warandes fatiguerader uthaff den långe dagsreesan i från Helsingborg Hit åt Halmstadh. Hwarföre såsom Hennes Maj:tt begärte iagh Wille i dagh Wara Hoos henne tillstädes; Altså Haffwer iagh / sedhan iagh i går Hennes Maj:tt de migh anförtrodde breffwen äffterleffwererade Woro bleffwne / [...] på tjman Warit Hoos Henne, och effter Jnstructionens innehåld Henne tillKenna giffwit Huruledes E. M:tt förnimmandes Hennes Maij:ts lÿckelig anKombst utj Hamborg nådigst min ringa persohn anbefalat hade Hennes M:tt där att möta och Notificera den hugnad E M:tt öffwer Hennes lÿckelige tillstånd hade, Huruledes E M:ts Högstälskelige FruModer min Nådigste Drottning iempt[e] den Konunglige Regeringen i ljka måtto, sigh däröffwer gladdes att de Hennes May:tt Widh önskeligh disposition förnumme, önskandes H M:t continuationen aff densamma, all prosperitet och oföranderligh Wählmågo. Här hoos fogade iagh de contestationer och försäkringar om E. M:tt[s] och den Kongligh Regeringens emoot Hennes M:t affection och underdånigh respect och beredWilligheet utj alt Hwadh Henneß M:tt till contentement och tienst lända Kunde, medh mehra complimenter Hwar till offwanbemelte Jnstructionen migh anledning giffwa. Jagh lät Hennes Maj:tt där till medh största [...] E M:tt judicerade orsaken den Hennes M:tt till en sådhan lång och penibel reesa beWekt Hade, aff stoor Wicht och Wärde Wara motte, och fördenskull en och annan orsak, efftertänckiandes, icke förmeente Hennes M:tt för des revenüers skuul, så frambt därutinnan någon disposition besittas, [...] till en sådhan beswärligh reesa Haffwa Kunnat resolvera, Helst effter E M:tt medh des Rijkes Rådh aldeles intentionerade Warit Haffwer Hennes M:ts intereße altjdh och enKannerligen Widh tillstundande Rijksdagh i så motto att observera, att Hennes M:tt ett fulKombligit contento däraff fatta Kunde, uthan att Wara nödgader till slike incommoditeter som den långe reesan medh sigh förer. Hennes M:tt Haffwer näst tacksägelse för den affection E. M:tt Henne testmoignera[r] lät, sitt taal således »får och migh på sådant wiß swarat. EhuruWähl iagh Wet om subjectet aff denne min reesa åtskillige impreßioner Hoos en och annan Wara giorde och månge slags discourser üthsfridde deels megh till störste blasme och medh min reputations skada, så ähr lijckWähl ingen annan orsak till denne voyage än det iagh söker Widh deße utj Rijket infalne förandringar, sättia mitt particulier intereße utj richtigheet, och frälsa det uthur den confusionen, utj hwilken det in till dags Warit Haffwer. Jagh skattar denne orsak Wichtigen, och migh angelegnat än att någon Person eller mödo migh förswår stella skulle; Tÿ iagh utj iämstälde 6 åhr aff mine intrader intet åtniutet Haffwer, uthan ehwadh iagh där om antingen medh breffs, eller genom mine betiente solliciterad Haffwer, så är iagh considererader bliffen såsom den Heelt obeKant War och aldrigh någon prætension Hade Jagh är Härigenom råkader utj stoor giäld och [...] Haffwer måst migh belada medh sådhan skul, hwilken iagh tvifflar om mine godz hinner till att giöra richtige och affbetalt. Min naißance tillåter icke att iagh skall sättia migh utj frå, och är olÿckligh där vtinnan att iagh är födder Drottning och icke en sådhan persohn där sigh medh Watn och brödh contentera Kunde, och således icke nödigt Hade Swerige medh mine prætensioner, att beswära. Nu detta icke är förhoppas iagh icke ingen ährlig utj Swerige skall Willia den densamme hwilken på deras Trohn född är, skall twingas till extremitet aff bättre brödh, och icke finna oskiäligit, att iagh mine prætensions sökier sättia utj richtigheet. Ständerne Haffwe accorderat medh migh om min intrader och wnderhåld, Hoos Ständerne söker iagh och icke annat, än stadfästelsen aff alt detta, och att all i sådhan[t] stånd fattas, det iagh och häreffter behöffwer hwart åhr medh lamenterande dem att betröda, och migh medh godhe ord besfijsa låta. Detta Kan icke bettre skee, än om iagh sielffw dem sielffwom nu de alle till städes ähro, min estat och neceßitet som ingen lagh eller vndskÿllande emoot tager. för ögonen ställa. Dett ähr migh leet att så disavantageuse discourser om migh formerade ähre, / hwilke iagh bådhe Weet, såsom och aff hwadh boutiqve de Komme /: bådhe för deras skuld som dem på bahnen bracht Haffwer, såsom for deras, Hwilke dem emoot tagha; Tÿ de förre wedh utj deras deßein aldrigh skole reüßera, och de andre låta see en stoor foibleße i det de troo migh capable Wara att omgås medh förräderie emoot mit fädernesland, och Kunna fovera de consïlier Hwilke ingen genereux menniskia emottage Kunne. Konungen aff Frankrijke och Hans Minister Här närWarande / den frantzösche Ambaßadeuren War medh tillstädes / Hwilken sitt Zele för Sweriges bäste nogsambt tesmoignerat Haffwer, skulle Wara guarante för mine actioner fruchte de iagh uthan min particulier intereßes godhe formering utj Swerige skulle begähra, sedhan de min abdication utj händerne Haffwe, och sädhan iagh all rättigheet renuncierat Haffwer. Hela Werlden motte betÿga att iagh är orsak det Sweriges nu regerande Konung Konung är, och där Hans Maj:tt det ännu icke Wore, så skulle iagh ängiöra Honom där till Malgré allom dem som det skall Wela förhindra. Jagh Haffwer en gång Hafft Sweriges Chrona, iagh begär den intet mehra, och söker nu allenast den glorien att ingen mehra än iagh önskar det samma Rijkets och denne Konungz racens upKombst felicitet och perpetuitet. Gudh Weet att ingen blodh Droppa i migh är, den iagh icke för Sweriges bästa skull Will Wåga. + och älskar iagh D[r]onningen Heller och Printzen / menandes E M:tt därmed /. såsom Wore Han min egen Son.« — Jagh sökte Härpå att divertera Henne i från deße tanka[r], at man om Hennes May:tt inge ellake impreßioner Hade; allenast religionen fournerade någon Rädhåga, om icke i bland Hennes M:ts svite en och annan aff otijdigh Zele Kunde understå sigh till något Widrigit. Hwartill Hon swarade. »fruchta i för Religionen skull så beKenner iagh att iagh är Catholisch ärnandes utj den Religionen leffwa och döö, och säijer där till medh, iagh Haffwer Warit utj Hiertat 5 åhr i genom Catholisch då iagh är satt på Thronen. Hadhe iagh ärnad introducera någon förandring utj Religionen så skulle iagh då detsamma Hwarken macht eller Wåld Haffwa; Reddes i för min svite, så måste i Wara utj Swerige mechta Swage, som skulle bähra fahra för 3 eller 4 Jtaliener och andre min[e] Laqveyer. Hadhe iagh Kommet i från Jrland så hade iagh tagit Jrländare medh migh, nu iagh Kommer + ifrån Jtalien Haffwer iagh icke Kunnat få under än Jtaliensk betiente. Jesuiter Haffwer iagh intet när migh, det Weet all Menniskia, där till medh Kenner iagh det folket bättre och är försichtigare än at iagh skulle Haffwa den när migh. Jngen ärligh achtar det canaille Hwilket iagh icke säijer annorledes, än att beKomma att iagh icke desto mindre är godh Catholique. Munka[r] Haffwer iagh eij Heller när migh, uthan en prest allenast och densamma seculaire. Man Haffwer låtit löpa rÿchte som hade nogh sökt öffwertala någon Swensk till Catholisk religionen; det är så ringe grundat på sanheet, som iagh migh lijtet om någon Menniskias Religion beKymbrar, och är au contraire beWißligit, att iagh aldrigh Haffwer tillåtit att någon Swensk mott[e] Kommer utj min Mässa. Jagh Hoppas alltså att Hela We[r]lden skall Witna medh migh, det min intention medh denna reesa ingen annan är än att sökia redreßering aff min skadha, och mine intereßer och att iagh ingen annan but Haffwer än Sweriges gloire [...] tillWext och conservation, och dett så innerligen som någon Swensk födder giöra Kan; till Hwilket iagh och Gudh till Wittne ropa[r], och skall det ögonskenligen Heela Werlden låta see och merkia. De säija och sfrijdhe uth iagh låge utj collusion medh Huß ÖsterRijke. Aff Hwadh intereße skulle iagh det giöra? Hwadh nÿtta hade iagh däraff aff i bleffwe andras Slaffwer och Swerige nedtrÿckt, emedhan aff Sweriges lÿcka all min fortun dependerar och där Sweriges estat ginge till grund, så Wore iagh ruinerader, som min [...] soustient aff Swerige [...] motte. Man Haffwer iu utj Hans Sahl Konungl Maj:ts tijdh merkt Huru iagh medh ÖsterRijke sammenhöld, när de ÖsterRijker migh en och annan prætext Widh Handen goffwe, Hwilke iagh aff den Kärlek iagh till fädernesland draga böör uthslagit Haffwer. Därtill medh Kom man sluta däraff någon intelligence, att nu utj Hamburg den Keijserlige Ministern ia och Montecuculi siellff migh Haffwa rått att intet gå ått Swerige, säijandes migh löpa stoor rich risico både på lijff och libertet, Hwilke utj Swerige efftersträffwades och att iagh den swarade, migh till ingen i Werlden mehra confidence draga, än till de Swensk Hwilkes trooheet [...] iagh så långan tijdh pröffwat och försökt Haffwer! Utj Hwadh credit iagh utj Spanien är Kan däraff vthaff den Spansk Ambassadeurens comportement emoot migh tagas, Hwilken Kommandes till Rom migh intet Wille visitera uthan sadhe sigh ordre Haffwa migh att skÿ såsom en Hans Herres och Konungs fiende, och det sadhe Han a la veuè d'une cour de Rome. Och där så Wore att iagh något præjudicerligit för Swerige tramerade, så Wore iagh icke så obetänckt, att iagh goffwe migh utj de Swenskes händer, och satte migh utj den fahra att bliffwa såsom en traistre straffwade; iagh Kunde mehra skada edher sittandes utj Hamburg. Så att man antingen aldeeles Håller migh för en insensée eller och i äre i Weet Swerige mechta foibler, som dätte icke Kunna tänkia. Haffwer man nu på aldeeles förgätit mine sentiments, att man Will beskÿlla migh för den Häßligeste lascheté utj Werlden!« Här begÿnte Hennes May:tt mechta att gråta så att Hon icke Kunde tala för gråt, men sigh igen förre Demmandes begÿnte Hon. »Jagh Kan icke uthsäija Huru Horibelt Det migh är, och Huru Högt det migh Kräncker, att man utj Swerige sammanKallar Ständer till dän ända sigh emellan att consultera om man skulle troo migh, eller töras låta migh Komma till Swerige, lijka som Wore iagh densamma Hoos Hwilken förräderje och ährelöößheet rum [...] och platz finner; [...] intet Haffwer någon sin Högre Kunnat chocquera migh eller gå migh närmare till Hierta, än denne rayson Hoos dem, som unda min Regering så länge Warit Haffwer, att de mått ährlige gemüter nu Känna skulle. Kiäre [Gudh], Hwadh...«
With modernised spelling:
Stormäktigste Konung,
Nådigste Herre och Arvfurste,
Vid pass ett timma sedan jag här uti staden ankommen var arriverad Hennes Majestät drottning Kristina, ackompagnerader utav den fransyske ambassadören monsieur Terlon. Hennes Majestät undfick jag framför hennes logemente, emedan jag för någon indispositions skull som mig påföll icke kunde komma emot Hennes Majestät utom staden. Och ändock jag i aftons genast ärnade göra uvertyr på min kommission, så haver jag icke mera kunnat uträtta än att Hennes Majestät komplimentera och över hennes lycklig ankomst att gratulera, dels fördenskull att intet tillfälle kunde givas med Hennes Majestät allena att tala, dels ock att Hennes M:tt sig skyndade till ro och vilo, varandes fatigerader utav den långa dagsresan ifrån Helsingborg hit åt Halmstad, varföre såsom Hennes Majestät begärte jag ville idag vara hos henne tillstädes.
Alltså haver jag (sedan jag igår Hennes Majestät de mig anförtrodde breven efterlevererade voro blivna) [...] på timman varit hos henne och efter instruktionens innehåll henne tillkännagivit huruledes Eders Majestät förnimmandes Hennes Majestäts lycklig ankomst uti Hamburg nådigst min ringa person anbefallat hade, Hennes Majestät där att möta och notificera den hugnad Eders Majestät över hennes lyckliga tillstånd hade, huruledes Eders Majestäts högstälskliga frumoder, min nådigste drottning, jämte den Konungliga Regeringen i lika måtto, sig däröver gladdes att de Hennes Majestät vid önsklig disposition förnummo, önskandes Hennes Majestät kontinuationen av densamma, all prosperitet och oförändrlig välmågo.
Härhos fogade jag de kontestationer och försäkringar om Eders Majestäts och den Kunglig Regeringens emot Hennes Majestät affektion och underdånig respekt och beredvillighet uti allt vad Hennes Majestät till kontentement och tjänst lända kunde, med mera komplimenter vartill ovanbemälte instruktionen mig anledning giva. Jag lät Hennes Majestät därtill med största [...]. Eders Majestät judicerade orsaken den Hennes Majestät till en sådan lång och penibel resa bevekt hade, av stor vikt och värde vara måtte, och fördenskull en och annan orsak eftertänkandes, icke förmente Hennes Majestät för dess revenyers skull, såframt därutinnan någon disposition besittas, till en sådan besvärlig resa hava kunnat resolvera, helst efter Eders Majestät med dess Rikes Råd alldeles intentionerade varit haver, Hennes Majestäts intresse alltid och enkannerligen vid tillstundande Riksdag i så måtto att observera att Hennes Majestät ett fullkomligt contento därav fatta kunde, utan att vara nödgader till slika inkommoditeter som den långa resan med sig för.
Hennes Majestät haver, näst tacksägelse för den affektion Eders Majestät henne temoignera[r], lät sitt tal således:
»Får ock mig på sådant vis svarat? Ehuruväl jag vet om subjektet av denna min resa åtskilliga impressioner hos en och annan vara gjorda och många slags diskurser utspridda, dels mej till största blam och med min reputations skada, så är likväl ingen annan orsak till denna voyage än det jag söker vid dessa uti riket infallna förändringar, sätta mitt partikuljär intresse uti riktighet, och frälsa det utur den konfusionen uti vilken det intilldags varit haver. Jag skattar denna orsak viktigen och mig angelägnat än att någon person eller möda mig för svår ställa skulle, ty jag uti jämnställde 6 år av mina intrader inte åtnjutit haver, utan evad jag därom antingen med brev eller genom mina betjänte solliciterat haver, så är jag konsidererader bliven såsom den helt obekant var och aldrig någon pretension hade. Jag är härigenom råkader uti stor gäld och haver måst mig belada med sådan skull, vilken jag tvivlar om mina gods hinner till att göra riktiga och avbetalde.
Min naissance tillåter icke att jag skall sätta mig utifrå och är olycklig därutinnan att jag är födder drottning och icke en sådan person där sig med vatten och bröd kontentera kunde, och således icke nödigt hade Sverige med mina pretensioner att besvära. Nu detta icke är, förhoppas jag ingen ärlig uti Sverige skall vilja densamma vilken på deras tron född är skall tvingas till extremitet av bättre bröd och icke finna oskäligt att jag mina prétensions söker sätta uti riktighet. Ständerna hava ackorderat med mig om min intrader och underhåll, hos Ständerna söker jag ock icke annat än stadfästelsen av allt detta och att all i sådan[t] stånd fattas det jag ock härefter behöver vart år med lamenterande, dem att beträda och mig med goda ord bespisa låta. Detta kan icke bättre ske än om jag själv dem självom. Nu de alla tillstädes äro, min état och necessitet som ingen lag eller entskyllande emottager för ögonen ställa.
Det är mig lett att så desavantagiösa diskurser om mig formerade äro (vilka jag både vet, såsom ock av vad butik de komme), både för deras skull som dem på banen bragt haver, såsom for deras vilka dem emottaga, ty de förra uti deras dessäng aldrig skola reussera, och de andra låta se en stor faiblesse i det de tro mig kapabel vara att umgås med förräderi emot mitt Fädernesland och kunna fovera de konsilier vilka ingen generös människa emottaga kunne.«
»Konungen av Frankrike och hans minister här närvarande,« (den fransyske ambassadören var med tillstädes) »vilken sitt zele för Sveriges bästa nogsamt temoignerat haver, skulle vara garanti för mina aktioner; frukta de jag utan min partikuljär intresses goda formering uti Sverige skulle begära, sedan de min abdikation uti händerna hava och sedan jag all rättighet renuncierat haver. Hela världen måtte betyga att jag är orsak det Sveriges nu regerande konung konung är, och där Hans Majestät det ännu icke vore, så skulle jag än göra honom därtill malgré allom dem som det skall vilja förhindra. Jag haver en gång haft Sveriges krona, jag begär den inte mera och söker nu allenast den glorian att ingen mera än jag önskar det samma Rikets och denne konungs rasens uppkomst felicitet och perpetuitet. Gud vet att ingen bloddroppa i mig är den jag icke för Sveriges bästas skull vill våga. Och älskar jag drottningen heller ock prinsen« (menandes Eders Majestät därmed) »såsom vore han min egen son.« —
Jag sökte härpå att divertera henne ifrån dessa tankar, att man om Hennes Majestät inga elaka impressioner hade, allenast religionen furnerade någon räddhåga, om icke ibland Hennes Majestäts svit en och annan av otidig zele kunde understå sig till något vidrigt, vartill hon svarade:
»Frukta I för religionens skull, så bekänner jag att jag är katolsk, ärnandes uti den religionen leva och dö, och säger därtill med, jag haver varit uti hjärtat 5 år igenom katolsk, då jag är satt på tronen. Hade jag ärnat introducera någon förändring uti religionen, så skulle jag då detsamma varken makt eller våld hava; räddas I för min svit, så måste I vara uti Sverige mäkta svaga som skulle bära fara för 3 eller 4 italienare och andra mina lakejer. Hade jag kommit ifrån Irland, så hade jag tagit irländare med mig; nu jag kommer ifrån Italien, haver jag icke kunnat få under än italiensk betjänte.
Jesuiter haver jag inte när mig, det vet all människa, därtill med känner jag det folket bättre och är försiktigare än att jag skulle hava den när mig. Ingen ärlig aktar det kanalje, vilket jag icke säger annorledes än att bekomma att jag icke desto mindre är god katolik. Munkar haver jag ej heller när mig, utan en präst allenast och densamme sekulär.
Man haver låtit löpa rykte som hade nog sökt övertala någon svensk till katolsk religionen; det är så ringa grundat på sannhet som jag mig lite om någon människas religion bekymrar, och är au contraire bevisligt att jag aldrig haver tillåtit att någon svensk måtte kommer uti min mässa. Jag hoppas alltså att hela världen skall vittna med mig det min intention med denna resa ingen annan är än att söka redressering av mitt skada och mitt intresse och att jag ingen annan but haver än Sveriges gloire, tillväxt och konservation, och det så innerligen som någon svensk födder göra kan, till vilket jag ock Gud till vittne ropar och skall det ögonskenligen hela världen låta se och märka.
De säga och sprida ut jag låge uti kollusion med hus Österrike. Av vad intresse skulle jag det göra? Vad nytta hade jag därav, av I bleve andras slavar och Sverige nedtryckt, emedan av Sveriges lycka all min fortun dependerar, och där Sveriges état ginge till grund, så vore jag ruinerader, som min soutien av Sverige [...] måtte. Man haver ju uti Hans Saliga Konungliga Majestäts tid märkt huru jag med Österrike sammenhöll när de österrikare mig en och annan pretext vid handen gåvo, vilka jag, av den kärlek jag till Fädernesland draga bör, utslagit haver.
Därtill med kom man sluta därav någon intelligens att nu uti Hamburg den kejserliga ministern, ja ock Montecuccoli själv, mig hava rått att inte gå åt Sverige, sägandes mig löpa stor risiko både på liv och libertet, vilka uti Sverige eftersträvades och att jag den svarade mig till ingen i världen mera konfidens draga än till de svensk vilkas trohet jag så långan tid prövat och försökt haver! Uti vad kredit jag uti Spanien är kan utav den spansk ambassadörens komportement emot mig tagas, vilken kommandes till Rom mig inte ville visitera, utan sade sig order hava mig att sky såsom en hans herres och konungs fiende, och det sade han à la vue d'une cour de Rome!
Och där så vore att jag något prejudicerligt för Sverige tramerade, så vore jag icke så obetänkt att jag gåve mig uti de svenskas händer och satte mig uti den fara att bliva såsom en traître straffad; jag kunde mera skada eder sittandes uti Hamburg. Så att man antingen alldeles håller mig för en insensée eller ock I äro i Sverige mäkta faibler, som detta icke kunna tänka! Haver man nu på alldeles förgätit mina sentiments, att man vill beskylla mig för den hässligste lâcheté uti världen?!«
Här begynte Hennes Majestät mäkta att gråta så att hon icke kunde tala för gråt, men sig igen förra demandes begynte hon.
»Jag kan icke utsäga huru horribelt det mig är och huru högt det mig kränker att man uti Sverige sammankallar Ständer till den ända, sig emellan att konsultera om man skulle tro mig eller töras låta mig komma till Sverige, likasom vore jag densamma hos vilken förräderi och ärelöshet rum och plats finner! Intet haver någonsin högre kunnat chockera mig eller gå mig närmare till hjärta än denna reson hos dem som under min regering så länge varit haver att de mått ärliga gemyter nu känna skulle! Käre [Gud], vad...«
French translation (my own):
Très Puissant Roi,
Très Gracieux Seigneur et Prince Héréditaire,
Environ une heure après mon arrivée ici en ville, Sa Majesté la reine Christine est arrivée, accompagnée de l'ambassadeur de France Monsieur Terlon. J'ai rencontré Sa Majesté devant son logement car, en raison d'une indisposition qui m'a frappé, je n'ai pas pu rencontrer Sa Majesté en dehors de la ville. Et bien qu'hier soir j'aie immédiatement eu l'intention de faire une ouverture à ma commission, je n'ai pas pu faire plus que complimenter Sa Majesté et la féliciter de son heureuse arrivée, en partie parce que je n'ai pas eu l'occasion de parler seul à seul avec Sa Majesté, en partie parce que Sa Majesté s'est dépêchée de se reposer, étant fatiguée du long voyage d'Helsingbourg jusqu'à Halmstad, c'est pourquoi, comme Sa Majesté l'a demandé, j'ai voulu être avec elle aujourd'hui.
J'ai donc (puisque les lettres de Sa Majesté qui m'ont été confiées hier) [...] été chez elle à l'heure, et selon le contenu de l'instruction, je lui ai fait savoir comment Votre Majesté, percevant l'heureuse arrivée de Sa Majesté à Hambourg, avait gracieusement recommandé mon humble personne, pour y rencontrer Sa Majesté et lui faire part de la joie que Votre Majesté a éprouvée de son heureux état, comment la très aimée dame mère de Votre Majesté, ma très gracieuse reine, ainsi que la régence royale dans une égale mesure, ont été ravies d'apprendre que Sa Majesté était dans une disposition désirable, souhaitant à Sa Majesté la continuation de celle-ci, avec toute la prospérité et le bien-être immuable.
A cela j'ai ajouté les contestations et assurances de l'affection de Votre Majesté et de la régence royale, du respect soumis et de la disponibilité à tout ce que vous pourriez faire pour le contentement et le service de Sa Majesté, avec d'autres compliments auxquels l'instruction ci-dessus me donne raison. J'ai accueilli Sa Majesté avec la plus grande [...]. Votre Majesté a jugé que la raison pour laquelle Sa Majesté avait entrepris un voyage aussi long et pénible était d'une grande importance et d'une grande valeur, et par conséquent une autre raison a été prise en considération, Sa Majesté n'avait pas l'intention de pouvoir résoudre un voyage aussi pénible pour le bien de ses revenus, tant qu'elle en avait la volonté, d'autant plus que Votre Majesté et le Conseil du Royaume ont été pleinement déterminés à pouvoir toujours respecter les intérêts de Sa Majesté, et particulièrement au Riksdag actuel, dans la mesure où Sa Majesté pourrait en tirer un parfait contentement, sans être forcée aux inconvénients que comporte un long voyage.
Sa Majesté, après avoir remercié Votre Majesté pour l'affection qu'elle lui témoigne, a prononcé son discours ainsi:
«Faut-il me répondre de cette façon? Bien que je sache que diverses impressions sont faites par les uns et les autres et que de nombreuses sortes de discours sont répandus sur le sujet de mon voyage, en partie à ma plus grande honte et au détriment de ma réputation, cependant il n'y a pas d'autre raison pour ce voyage que ce que je cherche à propos des changements qui se sont produits dans le royaume, pour mettre mon intérêt particulier à la correction, et pour le sauver de la confusion dans laquelle il a été jusqu'à aujourd'hui. J'estime que cette cause est importante et plus importante pour moi que le fait qu'une personne ou un effort puisse me rendre la tâche trop difficile, car dans les six dernières années de mon revenu je n'en ai pas profité, mais tout ce que j'ai sollicité pour cela, soit par lettre, soit par mes serviteurs, alors j'ai été considéré comme complètement inconnu, et je n'ai jamais eu aucune prétention. Je suis ainsi tombée dans une grande dette et j'ai dû me charger d'une telle dette, que je doute que mes biens aient le temps de régler et de payer.
Ma naissance ne me permet pas de me mettre à l'écart, et je suis malheureuse d'être née reine et non d'être une personne qui pouvait se contenter de pain et d'eau, et ainsi la Suède n'avait pas besoin de s'inquiéter de mes prétentions. Maintenant que ce n'est pas le cas, j'espère qu'aucun honnête homme en Suède ne voudra que celui qui, selon sa foi, est né soit contraint à l'extrême par un meilleur pain et ne trouvera pas déraisonnable que je cherche à mettre mes prétentions en règle. Les États ont convenu avec moi de mon entrée et de mon entretien. Je ne demande rien d'autre aux États que la confirmation de tout cela et que tout soit pris dans un tel état que j'aie aussi besoin chaque année à partir de maintenant, avec des lamentations, de leur rendre visite et qu'ils me renvoient par de bonnes paroles. Cela ne peut pas être mieux fait que si je le faisais pour eux-mêmes. Maintenant qu'ils sont tous présents, c'est mon état et ma nécessité que ni la loi ni l'excuse ne reçoivent.
Il m'est pénible que des discours aussi désavantageux soient tenus à mon égard (ce que je sais, comme je sais aussi de quelle boutique ils viennent), tant à l'égard de ceux qui les ont mis sur la route qu'à l'égard de ceux qui les reçoivent, car les premiers ne réussiront jamais dans leur dessein, et les autres montrent une grande faiblesse en ce qu'ils me croient capable de m'associer traîtreusement contre ma patrie et de pouvoir avoir des conseils qu'aucune personne généreuse ne pourrait accepter.»
«Le roi de France et son ministre ici présent (l'ambassadeur de France était aussi présent) qui ont suffisamment témoigné de leur zèle pour le bien de la Suède, seraient garants de mes actions; ils craignent que, outre mes intérêts particuliers, je ne demande une bonne formation en Suède, puisqu'ils ont mon abdication entre les mains et que j'ai renoncé à tous mes droits. Le monde entier doit témoigner que je suis la cause pour laquelle le roi de Suède qui règne actuellement est roi, et si Sa Majesté n'était pas encore roi, je le ferais roi malgré tous ceux qui voudraient l'empêcher. J'ai eu autrefois la couronne de Suède, je n'en veux plus, et maintenant je ne cherche que la gloire que personne ne désire plus que moi, pour la félicité et la perpétuité de l'essor de ce même Royaume et de la race de ce roi. Dieu sait qu'il n'y a pas une goutte de sang en moi que je ne veuille risquer pour le bien de la Suède. Et j'aime la reine aussi bien que le prince» (entendant par là Votre Majesté) «comme s'il était mon propre fils.» —
Je cherchai alors à la détourner de ces pensées, qu'on n'avait pas de mauvaises impressions de Sa Majesté, mais que la religion faisait seulement craindre que quelqu'un, sinon de la suite de Sa Majesté, et par zèle intempestif, pût entreprendre quelque chose de mal, ce à quoi elle répondit:
«Si vous avez peur pour la religion, j'avoue que je suis catholique, que je veux vivre et mourir dans cette religion, et je dis aussi que je suis catholique dans mon cœur depuis 5 ans, depuis que je suis assise sur le trône. Si j'avais essayé d'introduire quelque changement dans la religion, je n'aurais alors ni pouvoir ni violence; si vous avez peur de ma suite, vous, les Suédois, devez être bien faibles pour voir du danger dans 3 ou 4 Italiens et mes autres laquais. Si j'étais venue d'Irlande, j'aurais amené des Irlandais avec moi; maintenant que je viens d'Italie, je n'ai pu avoir qu'un domestique italien.
Je n'ai pas de jésuites près de moi, tout le monde le sait. D'ailleurs, je connais mieux ces gens et je suis plus prudente que si je les avais autour de moi. Personne honnête ne s'intéresse à cette canaille, ce que je ne dis pas, sinon pour montrer que je suis quand même une bonne catholique. Je n'ai pas non plus de moines avec moi, seulement un prêtre et le même séculier.
On a laissé courir des bruits qui ont sans doute tenté de persuader quelque Suédois à la religion catholique; il est si peu fondé sur la vérité que je me soucie peu de la religion de qui que ce soit, et il est au contraire prouvé que je n'ai jamais permis à aucun Suédois d'entrer à ma messe. J'espère donc que le monde entier témoignera avec moi que mon intention par ce voyage n'est autre que de chercher réparation pour mon préjudice et pour mes intérêts et que je n'ai rien d'autre que la gloire, la croissance et la conservation de la Suède, et cela aussi sincèrement que tout Suédois de naissance, ce dont je prends aussi Dieu à témoin, et je le laisse voir et remarquer au monde entier sous ses yeux.
On dit et on répand que j'étais de connivence avec la maison d'Autriche. Dans quel intérêt ferais-je cela? A quoi me servirait-il si vous deveniez les esclaves d'autrui et si la Suède était opprimée? Car toute ma fortune dépend du bonheur de la Suède, et si l'État suédois tombait sous l'emprise, je serais ruinée, car mon soutien doit venir de la Suède. Du temps de Sa Majesté Royale, on remarqua combien je m'étais unie à l'Autriche, lorsque les Autrichiens me donnèrent un ou deux prétextes sous la main, que je repoussai par amour pour la Patrie.
De plus, on a inféré de cela quelques nouvelles que maintenant à Hambourg le ministre impérial, et même Montecuccoli lui-même, m'avaient conseillé de ne pas aller en Suède, me disant que cela courrait un grand risque pour ma vie et pour la liberté que je recherchais en Suède, et que je répondais que personne au monde n'avait plus confiance en moi que les Suédois, dont j'ai si longtemps mis à l'épreuve la fidélité! Quel crédit j'ai en Espagne, je le dois à la conduite de l'ambassadeur d'Espagne à mon égard, qui, lorsqu'il est venu à Rome, n'a pas voulu me rendre visite, mais il a dit qu'il avait ordre de m'éviter parce que j'étais une ennemie de son maître et roi, et il l'a dit à la vue d'une cour de Rome!
Et si je tramerais quelque chose de préjudiciable à la Suède, je ne serais pas assez irréfléchie pour me livrer aux mains des Suédois et m'exposer au risque d'être punie comme traître; je pourrais vous faire encore plus de mal en faisant rien à Hambourg. Ainsi, soit ils me prennent pour une folle, soit vous, les Suédois, êtes de gros faibles qui ne peuvent pas penser de cette façon! Les gens ont-ils tellement oublié mes sentiments qu'ils veulent m'accuser de la plus vilaine lâcheté du monde?!»
A ce moment-là, Sa Majesté se mit à pleurer si fort qu'elle ne pouvait plus parler, mais elle reprit ensuite ses exigences précédentes.
«Je ne peux pas décrire à quel point cela me fait mal et à quel point cela m'offense qu'en Suède les États soient convoqués parce qu'ils veulent se consulter pour savoir s'ils doivent me croire ou oser me laisser venir en Suède, tout comme si j'étais la même personne qui était à l'origine de tant de trahisons et de tant de déshonneurs! Rien n'a jamais pu me choquer davantage ni me toucher plus profondément que ce raisonnement de ceux qui sont sous mon gouvernement depuis si longtemps qu'ils se croient maintenant d'une humeur moyennement honnête! Mon cher [Dieu], que…»
English translation (my own):
Most Powerful King,
Most Gracious Lord and Hereditary Prince,
About an hour after I arrived here in the city, Her Majesty Queen Kristina arrived, accompanied by the French ambassador Monsieur Terlon. I met Her Majesty in front of her lodgings because, due to some indisposition that struck me, I could not meet Her Majesty outside the city. And although last evening I immediately intended to make an overture to my commission, I was not able to do more than compliment Her Majesty and congratulate her on her happy arrival, partly because I had no opportunity to speak with Her Majesty alone, partly because Her Majesty hastened to rest, being tired from the long day's journey from Helsingborg here to Halmstad, which is why, as Her Majesty requested, I wanted to be with her today.
I have therefore (since yesterday Her Majesty's letters entrusted to me had been delivered), [...] been with her in the hour, and according to the content of the instruction, I have informed her how Your Majesty, perceiving Her Majesty's happy arrival in Hamburg, had graciously recommended my humble person, to meet Her Majesty there and notify her the joy Your Majesty has had at her happy condition, how Your Majesty's most beloved lady mother, my most gracious Queen, together with the royal regency in equal measure, were overjoyed that they learned that Her Majesty in a desirable disposition, wishing Her Majesty the continuation of the same, with all prosperity and unchanging well-being.
With this I added the contestations and assurances of Your Majesty's and the royal regency's affection and submissive respect and readiness in all that you could do for Her Majesty's contentment and service, with more compliments to which the aforementioned instruction give me reason. I have allowed Her Majesty with the greatest [...]. Your Majesty judged the reason Her Majesty had for such a long and arduous journey to be of great importance and value, and therefore one and another reason was considered, Her Majesty did not intend to have been able to resolve such a troublesome journey for the sake of her revenues, as long as there is any disposition within it, particularly as Your Majesty and the Council of the Realm have been fully intent on being able to observe Her Majesty's interest always, and particularly at the present Riksdag, to the extent that Her Majesty could derive perfect contentment from it, without being forced to such incommodities as the long journey entails.
Her Majesty, after giving thanks for the affection Your Majesty shows her, made her speech thus:
"Must I be answered in such a way? Although I know that various impressions are being made by one and another person and many kinds of discourses are being spread about the subject of my journey, partly to my greatest shame and with damage to my reputation, still there is no other reason for this voyage than what I seek upon these changes that have occurred in the kingdom, to put my particular interest in correctness, and to save it from the confusion in which it has been until today. I value this cause as important and more important to me than that any person or effort should make it too difficult for me, because in the last 6 years of my income I have not enjoyed it, but whatever I have solicited for it, either by letter or through my servants, then I have been considered, as it was completely unknown, and I never had any pretensions. I have thereby fallen into great debt and have had to burden myself with such a debt, which I doubt if my estates will have time to make correct and paid off.
My birth does not allow me to put myself outside, and I am unhappy therein that I was born a queen and not such a person who could content herself with bread and water, and thus Sweden did not need to bother with my pretensions. Now that this is not the case, I hope no honest person in Sweden will want the same one who, on their faith, was born to be forced to extremity by better bread and not find it unreasonable that I am try to put my pretensions into correctness. The Estates have agreed with me about my entry and maintenance. I also seek nothing more from the Estates than the confirmation of all this and that everything be taken in such a state that I also need every year from now on, with lamenting, to visit them and for them to put me off with good words. This cannot be better done than if I were to do it for them themselves. Now that they are all present, it is my state and necessity which no law or excuse receives.
It is painful for me that such disadvantageous discourses are being formed about me (which I both know, as I also know from what shop they come), both for the sake of those who have put them on the road as well as for those who receive them, for the former will never succeed in their design, and the others show a great weakness in the fact that they believe me to be capable of associating treasonously against my Fatherland and being able to have the counsels which no generous person could accept."
"The King of France and his minister here present," (the French ambassador was also present) "who has sufficiently testified his zeal for Sweden's good, would be a guarantee for my actions; they fear that I, aside from my particular interests, would ask for a good formation in Sweden, as they have my abdication in their hands and as I have renounced all my rights. The whole world must testify that I am the reason why Sweden's now reigning king is a king, and if His Majesty were not king yet, I would make him king in spite of all those who would want to prevent it. I once had Sweden's crown, I desire it no more, and now I only seek the glory that no one desires more than I do, for the felicity and perpetuity of the rise of the same Kingdom and for this king's race. God knows that there is not a drop of blood in me that I do not want to risk for the good of Sweden. And I love the Queen as well as the Prince" (meaning Your Majesty by that) "as if he were my own son." —
At this I sought to divert her from these thoughts, that one did not have any bad impressions of Her Majesty, only that religion furnished one with fear that someone or other, if not among Her Majesty's suite, and out of untimely zeal, could undertake to something bad, to which she replied:
"If you are afraid for the sake of religion, I confess that I am a Catholic, intending to live and die in that religion, and I also say that I have been a Catholic in my heart for 5 years, since I was seated on the throne. If I had tried to introduce any change in religion, I would then have neither power nor violence; if you are afraid of my suite, you people in Sweden must be very weak to see danger in 3 or 4 Italians and my other lackeys. If I had come from Ireland, I would have brought Irishmen with me; now that I am coming from Italy, I have not been able to get more than an Italian servant.
I don't have Jesuits near me, everyone knows that. Besides, I know those people better and am more careful than if I had them around me. Nobody honest cares about that rabble, which I do not say otherwise than to show that I am nevertheless a good Catholic. I have no monks with me either, just one priest and the same secular one.
People have let rumours spread that have probably tried to persuade some Swede to the Catholic religion; it is so little based on truth that I care little about anyone's religion, and it is, au contraire, proven that I have never allowed any Swede to enter to my Mass. So I hope the whole world will bear witness with me that my intention with this journey is none other than to seek redress for my injury and for my interests and that I have nothing else but Sweden's glory, growth and preservation, and that as sincerely as any born Sweden, to which I also call God to witness, and I let the whole world see and notice it right before its eyes.
They say and spread that I was in collusion with the House of Austria. In what interest would I do that? What use would there be for me if you were to become other people's slaves and if Sweden were oppressed? Because all my fortune depends on Sweden's happiness, and if Sweden's state were to fall under, I would be ruined, as my support has to come from Sweden. In His Late Royal Majesty's time, people noticed how I was united with Austria when the Austrians gave me one or two pretexts at hand, which I rejected, out of the love I had to have for the Fatherland.
In addition, it has been inferred from this some intelligence that now in Hamburg the imperial minister, and even Montecuccoli himself, had advised me not to go to Sweden, telling me that it would run a great risk both to my life and liberty, which I sought in Sweden, and that I responded that no one in the world has more confidence in me than the Swedes, whose loyalty I have tried for so long! What credit I have in Spain may be taken from the behaviour of the Spanish ambassador towards me, who, when he came to Rome, did not want to visit me, but he said he had orders to shun me because I was an enemy of his lord and king, and he said so à la vue d'une cour de Rome!
And if I were to plot something prejudicial to Sweden, I would not be so thoughtless as to give myself into the hands of the Swedes and put myself in danger of being punished as a traitor; I could hurt you more just sitting in Hamburg. So either they think I'm completely insane, or you people in Sweden are big fat weaklings who can't think this way! Have people so completely forgotten my sentiments that they want to accuse me of the ugliest cowardice in the world?!"
At this point Her Majesty began to cry so hard she could not speak, but afterwards she resumed making her previous demands.
"I just cannot describe how horrible it is to me and how much it offends me that in Sweden the Estates are being convened because they want to consult among themselves whether they should believe me or dare to let me come to Sweden, just as if I were the same person causing such treachery and dishonour! Nothing has ever been able to shock me more or to hit closer to my heart than this reasoning of those who have been under my government for so long that they would now feel that they were of moderately honest dispositions! Dear [God], what..."
Above: Kristina.
Above: King Karl XI of Sweden.
No comments:
Post a Comment