Source:
Christine de Suède (Suite), article written by Father J. Burnichon for Études religieuses, historiques et littéraires: vingt-quatrième année, sixième série, tome cinquième, pages 853 to 855, published by the Fathers of the Company of Jesus, 1880
The letter (translated into French from the original Latin by Father Burnichon):
INSTRUCTIONS AUX DEUX PÈRES QUI DOIVENT ÊTRE ENVOYÉS EN SUÈDE
1. — Le but de cette mission est l'extension de la religion catholique et spécialement la conversion de la personne qui les a demandés et que nous appellerons le seigneur Théophile. Les deux Pères devront donc se bien pénétrer de la grandeur de l'œuvre que Dieu leur a confiée, se souvenant qu'ils sont ses ouvriers et ses aides dans la propagation de l'Évangile. C'est pourquoi ils auront soin de se rendre par une profonde humilité, de fréquentes prières et une mortification continuelle, des instruments propres à procurer la gloire de Dieu.
2. — Les principaux moyens pour atteindre ce but doivent être d'abord une complète défiance d'eux-mêmes — car l'homme, cendre et poussière, ne peut faire rien de bon par ses propres forces, — et ensuite, une grande confiance en la bonté de Dieu qui a fait de rien tout ce qui existe et qui souvent «choisit les faibles pour confondre les forts.»
3. — Pour qu'ils puissent recueillir plus de fruit dans le champ auquel ils sont destinés, ils auront tous les pouvoirs spirituels, dont les religieux de la Compagnie peuvent jouir dans les pays du Nord, tous les privilèges inscrits dans l'Abrégé, et ceux que nous tenons par communication. Le supérieur est investi des mêmes pouvoirs que les recteurs de collèges.
4. — Qu'en toute chose ils gardent l'union et la concorde la plus parfaite; que la charité règne toujours entre eux. Le supérieur de la mission sera le plus ancien d'âge et de religion; dans nos lettres, nous l'appellerons Don Lucio; l'autre, Don Bonifacio, sera consulteur et admoniteur.
5. — Ils écriront souvent, toutes les fois du moins que l'occasion s'en présentera, à moi d'abord, puis au futur général; ils rendront compte de leur voyage, de leurs travaux, du succès qu'ils espérent, etc... Et afin de pouvoir écrire avec plus de sécurité, ils se serviront des chiffres dont je suis convenu avec Don Bonifacio.
6. — Ils se réuniront à Venise où ils prendront l'habit séculier, afin de voyager plus librement dans les pays hérétiques. Mais ils se garderont de prendre avec l'habit une liberté mondaine. Unis à Dieu de cœur, ils feront en sorte de vivre comme dans les collèges, vaquant aux heures prescrites autant qu'il se pourra à la prière, à la méditation, aux examens de conscience, et observant avec toute la fidélité possible toutes les règles de la Compagnie selon les convenances des temps et de lieu.
7. — Ils ne visiteront sur leur route aucun de nos collègues, et ils éviteront de laisser soupçonner et bien plus encore de faire connaître à qui que ce soit le but de leur mission; de peur que rien ne soit divulgué avant le temps de ce qui doit être secret, et qu'ainsi ne périsse dans le germe le fruit qu'on a lieu d'espérer.
8. — Parvenus au terme de leur voyage, ils mettront tous leurs soins à s'accommoder à la volonté et au caractère de Don Théophile. C'est pourquoi ils s'abstiendront de travailler sans son consentement à la conversion d'aucune autre personne; ils éviteront même de faire connaître leur condition. Il suffirait d'un manque de prudence et de discrétion pour exposer à des dangers sérieux leur personne et celle de Don Théophile.
9. — Il paraît que Don Théophile se plaît beaucoup à l'étude de la langue et des lettres grecques ainsi que des anciens philosophes. C'est pourquoi il serait bon que les deux Pères se perfectionnassent durant le voyage dans la connaissance et l'usage du grec. Qu'ils aient aussi présents à l'esprit les principaux sujets de controverse dont ils auront probablement à traiter.
10. — Qu'ils se tiennent très éloignés des affaires du monde et bien davantage encore de celles de la politique, sachant combien elles sont étrangères à notre vocation. Aussi, lors même que Don Théophile leur accorderait toute sa confiance, qu'ils ne se permettent jamais de lui recommander celui-ci ou celui-là pour les charges ou dignités; mais, «attentifs à eux-mêmes et à la doctrine», qu'ils se renferment rigoureusement dans le cercle des affaires spirituelles.
11. — Ils s'efforceront par l'exemple de leur vie d'attirer le prochain à l'amour de la vertu. Si parfois ils se voyaient obligés de disputer avec les hérétiques, ils se souviendront de la modestie religieuse et éviteront toujours les contestations bruyantes.
12. — Si Dieu accorde le succès à leurs travaux et que Don Théophile se décide à rentrer dans le sein de l'Église catholique, ils lui suggéreront à temps d'écrire au souverain Pontife, pour lui exposer, comme au Pasteur suprême, les sentiments de son âme. S'ils ne pouvaient trouver une voie plus sûre, ils adresseraient la lettre au futur général de la Compagnie, qui se chargerait de la faire tenir à Sa Sainteté.
13. — Enfin, la lumière de l'Esprit-Saint leur fera connaître ce qu'ils auront à faire dans les occasions que l'on ne peut prévoir, et, de mon côté, je ne manquerai pas de leur communiquer ce qui me paraîtrait opportun selon les circonstances. En attendant je prie la divine bonté de les bénir et de faire fructitier au centuple leurs fatigues et leurs sueurs.
GOSWIN NICKEL
Swedish translation (my own):
Instruktioner till de två fäderna som skall skickas till Sverige.
1. — Målet för detta uppdrag är att utvidga den katolska religionen och särskilt omvändelsen av den person som har begärt dem och som vi skall kalla don Teofilo. De två fäderna måste därför fullt ut inse storheten i det arbete som Gud har anförtrott dem, och komma ihåg att de är hans arbetare och hans medhjälpare i spridningen av evangeliet. Det är därför de skall se till att göra sig själva, genom djup ödmjukhet, frekvent bön och ständig förödelse, till redskap som är lämpliga för att skaffa Guds ära.
2. — Det främsta medlet för att uppnå detta mål måste först och främst vara en fullständig misstro mot sig själva — ty människan, aska och stoft, kan inte göra något gott av sin egen kraft, — och sedan en stor tillit till Guds godhet, som gjorde allt som finns ur ingenting och som ofta »väljer de svaga för att konfundera de starka.«
3. — För att de kunna samla mera frukt på det fält, till vilket de äro ämnade, skall de ha alla de andliga krafter som de religiösa i Kompaniet kunna åtnjuta i Nordens länder, alla privilegier inskrivna i Sammanfattningen, och de vi håller i genom kommunikation. Den överordnade har samma befogenheter som kollegierektorerna.
4. — Att de i allt upprätthålla den fullkomligaste förening och samförstånd; må människokärlek alltid råda mellan dem. Den överordnade medlemmen av uppdraget kommer att vara den äldsta i ålder och religion; i våra brev skall vi kalla honom don Lucio; den andre, don Bonifacio, skall vara konsult och förmanare.
5. — De skall skriva ofta, åtminstone när tillfälle bjuder sig, till mig först, sedan till den blivande generalen; de skall rapportera om sin resa, sitt arbete, den framgång de hoppas på osv. Och för att kunna skriva med större säkerhet skall de använda de siffror som jag har kommit överens med don Bonifacio.
6. — De skall träffas i Venedig, där de skall ta på sig världsliga kläder, för att fritt kunna resa i kätterska länder. Men de skall akta sig för att inte ta världslig frihet med kläderna. Förenade med Gud i hjärtat, skall de se till att leva som i högskolor, iaktta de föreskrivna timmarna så mycket som möjligt i bön, meditation, samvetsundersökningar och iaktta med all möjlig trohet alla Kompaniets regler i enlighet med bekvämligheten av tid och plats.
7. — De skall inte besöka någon av våra kollegor på deras väg, och de skall undvika att ge upphov till misstankar och än mer från att göra känt för någon syftet med deras uppdrag, så att ingenting avslöjas före tiden för vad som skulle vara hemligt och därmed förgås i grodden den frukt som man har anledning att hoppas på.
8. — Efter att ha nått slutet av sin resa, skall de ta all sin omsorg för att anpassa sig till don Teofilos vilja och karaktär. Därför skall de avstå från att arbeta för omvändelse av någon annan person utan hans samtycke; de kommer till och med att undvika att berätta om sitt tillstånd. En brist på försiktighet och diskretion skulle vara tillräckligt för att utsätta deras personer, och don Teofilos, för allvarlig fara.
9. — Det tycks som om don Teofilo har stort nöje i studiet av det grekiska språket och lettres samt de antika filosoferna. Det är därför det skulle vara bra för de två fäderna att fullända sig själva under resan i kunskap och användning av grekiska. De bör också komma ihåg de huvudsakliga kontroversiella områdena som de förmodligen kommer att behöva hantera.
10. — De skall hålla sig mycket långt från världens angelägenheter och ännu mer från politikens angelägenheter, i vetskap om hur främmande de är för vårt kall. Också, även om don Teofilo ger dem allt sitt förtroende, får de aldrig tillåta sig att rekommendera den eller den till honom för positioner eller värdigheter; men, »uppmärksamma på sig själva och på läran«, måste de strikt begränsa sig till kretsen av andliga angelägenheter.
11. — De skall genom sitt livs exempel sträva efter att locka sina nästa till dygdens kärlek. Om de ibland finner sig tvungna att argumentera med kättare, måste de komma ihåg religiös blygsamhet och alltid undvika bullriga dispyter.
12. — Om Gud ger deras arbete framgång och don Teofilo beslutar sig för att återvända till den katolska Kyrkans sköte, kommer de att föreslå att han skriver till den suveräne påven i tid för att förklara för honom, som för den högsta pastorn, hans själs känslor. Om de inte kunde finna en säkrare väg, skulle de adressera brevet till den framtida generalen av kompaniet, som skulle ansvara för att leverera det till Hans Helighet.
13. — Slutligen kommer den Helige Andes ljus att få dem att veta vad de kommer att behöva göra i de tillfällen som vi inte kan förutse, och för min del kommer jag inte att underlåta att meddela dem vad som skulle tyckas lämpligt för mig beroende på omständigheterna. Emellertid ber jag till gudomlig godhet att välsigna dem och få deras trötthet och deras svett att bära frukt hundra gånger.
Goswin Nickel.
English translation (my own):
Instructions to the two fathers who must be sent to Sweden.
1. — The goal of this mission is the extension of the Catholic religion and especially the conversion of the person who has requested them and whom we will call Don Teofilo. The two fathers must therefore fully appreciate the greatness of the work that God has entrusted to them, remembering that they are His workers and His helpers in the propagation of the Gospel. This is why they shall take care to make themselves, through deep humility, frequent prayer and continual mortification, instruments suitable for procuring the glory of God.
2. — The principal means to achieve this end must be first of all a complete mistrust of themselves — for man, ashes and dust, can do nothing good by his own strength, — and then, a great trust in the goodness of God, who made everything that exists out of nothing and who often "chooses the weak to confound the strong."
3. — So that they can collect more fruit in the field to which they are destined, they will have all the spiritual powers, which the religious of the Company can enjoy in the countries of the North, all the privileges inscribed in the Summary, and those we hold by communication. The superior is vested with the same powers as the rectors of colleges.
4. — That in all things they maintain the most perfect union and concord; may charity always reign between them. The superior member of the mission will be the oldest in age and religion; in our letters we will call him Don Lucio; the other, Don Bonifacio, will be consultor and admonitor.
5. — They shall write often, at least whenever the opportunity presents itself, to me first, then to the future general; they will report on their journey, their work, the success they hope for, etc. And in order to be able to write with more certainty, they will use the figures which I have agreed with Don Bonifacio.
6. — They shall meet in Venice where they will put on secular clothes, in order to travel more freely in heretical lands. But they shall be careful not to take worldly liberty with the clothes. United with God at heart, they shall make sure to live as in colleges, attending to the prescribed hours as much as possible in prayer, meditation, examinations of conscience, and observing with all possible fidelity all the rules of the Company according to the convenience of time and place.
7. — They shall not visit any of our colleagues on their way, and they shall avoid giving rise to suspicion and even more so from making known to anyone the purpose of their mission, lest nothing be disclosed before the time of what should be secret and thus perish in the germ the fruit that one has reason to hope for.
8. — Having reached the end of their journey, they shall take all their care to adapt to the will and character of Don Teofilo. Therefore, they shall refrain from working for the conversion of any other person without his consent; they will even avoid making their condition known. A lack of caution and discretion would be enough to expose their persons, and that of Don Teofilo, to serious danger.
9. — It seems that Don Teofilo takes great pleasure in the study of the Greek language and letters as well as the ancient philosophers. This is why it would be good for the two fathers to perfect themselves during the journey in the knowledge and use of Greek. They should also keep in mind the main areas of controversy with which they will probably have to deal.
10. — They shall stay very far from the affairs of the world and even more from those of politics, knowing how foreign they are to our vocation. Also, even if Don Teofilo gives them all his confidence, they must never allow themselves to recommend this one or that one to him for positions or dignities; but, "attentive to themselves and to the doctrine", they must strictly confine themselves to the circle of spiritual affairs.
11. — They shall strive by the example of their life to attract their neighbors to the love of virtue. If sometimes they find themselves obliged to argue with heretics, they must remember religious modesty and always avoid noisy disputes.
12. — If God grants success to their work, and Don Teofilo decides to return to the bosom of the Catholic Church, they will suggest that he write to the Sovereign Pontiff in time, to explain to him, as to the Supreme Pastor, the feelings of his soul. If they could not find a safer route, they would address the letter to the future general of the Company, who would be responsible for delivering it to His Holiness.
13. — Finally, the light of the Holy Spirit will make them know what they will have to do in the occasions that we cannot foresee, and, for my part, I shall not fail to communicate to them what would seem appropriate to me depending on the circumstances. In the meantime, I pray to divine goodness to bless them and make their fatigue and their sweat bear fruit a hundredfold.
Goswin Nickel.
_-_Livrustkammaren_-_91525.tif.jpg)
Above: Kristina.
Above: Father Goswin Nickel.
Notes: Signor Teofilo = Kristina.
Don Lucio = Father Malines.
Don Bonifacio = Father Casati.
No comments:
Post a Comment