Source:
Histoire de Christine, reine de Suede, pages 91 to 92, by Jacques Lacombe, 1762; original at Oxford University
The account:
Le Comte Magnus de la Gardie fut envoyé en France en qualité d'Ambassadeur. Il étoit fils du Connétable de Suede, & allié à sa Souveraine, ayant épousé la Princesse Marie, cousine paternelle de Christine. Son ayeul étoit François, & d'une médiocre naissance. «Le Comte de la Gardie», dit Madame de Motteville dans ses Mémoires, «étoit bien fait, il avoit la mine haute, & ressembloit à un favori. Il parloit de sa Reine en des termes si passionnés & si respectueux, qu'il étoit facile de le soupçonner de quelque tendresse plus grande que celle qu'il lui devoit par la qualité de sujet.» Cet Ambassadeur vint en France, pour travailler à l'union de cette Puissance avec la Suede. Il plut beaucoup, & il eut une réception très brillante. On n'ignoroit point le crédit qu'il avoit sur l'esprit de la Reine, & l'on vouloit obtenir par lui que la Suede sacrifiât de ses prétentions & ménageât les intérêts de la France dans la négociation qui se faisoit alors pour la paix. Le Cardinal Mazarin ne se trompoit point dans ses vues; il agissoit en bon politique, qui connoissoit le ressort secret des Cours, & les moyens sûrs de faire réussir ses négociations.
Swedish translation (my own; I cannot find any digitisation of the 1765 Swedish translation by Erik Ekholm):
Greve Magnus de la Gardie sändes till Frankrike som ambassadör. Han var son till marsken i Sverige och allierad med sin suverän, efter att ha gift sig med prinsessan Marie, Kristinas kusine på faderns sida. Hans farfar var en fransman och av medelmåttig börd.
»Greven de la Gardie«, säger madame de Motteville i sina memoarer, »var välformerad, han hade en stolt min och liknade en favorit. Han talade om sin drottning i så passionerade och respektfulla ordalag att det var lätt att misstänka honom för någon större ömhet än den som han var skyldig henne genom kvaliteten av hennes undersåte.«
Denne ambassadör kom till Frankrike för att arbeta för att den makten förenades med Sverige. Han gladde mycket, och han fick ett mycket lysande mottagande. Den ära han hade i drottningens sinne var inte obekant, och man önskade genom honom erhålla att Sverige offrar sina anspråk och bevakar Frankrikes intressen i de då pågående fredsförhandlingarna. Kardinal Mazarin hade inte fel i sina åsikter; han agerade som en bra politiker som kände till hovens hemliga arbetssätt och de säkra sätten att göra sina förhandlingar framgångsrika.
English translation (my own):
Count Magnus de la Gardie was sent to France as ambassador. He was the son of the constable of Sweden and allied to his sovereign, having married Princess Marie, Kristina's paternal cousin. His grandfather was a Frenchman and of mediocre birth.
"The Count de la Gardie", says Madame de Motteville in her memoirs, "was well-formed, he had a proud mien and resembled a favourite. He spoke of his Queen in such passionate and respectful terms that it was easy to suspect him of some greater tenderness than that which he owed her by the quality of her subject."
This ambassador came to France to work for the union of that power with Sweden. He pleased a great deal, and he had a very brilliant reception. The credit he had on the Queen's mind was not unknown, and it was desired through him to obtain that Sweden sacrifice its pretensions and protect the interests of France in the negotiations then taking place for peace. Cardinal Mazarin was not mistaken in his views; he acted like a good politician who knew the secret workings of courts and the sure means of making his negotiations successful.
Above: Kristina.
Above: Magnus Gabriel de la Gardie.


No comments:
Post a Comment