Source:
Svenska folkets underbara öden, III: Gustav II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid, page 209, by Carl Grimberg, 1924
The account:
Som residens fick Maria Eleonora nu det fagra Gripsholms slott, vilket man — enligt Johan Skyttes ord — givit henne därför att det var beläget »på den lustigste ort uti riket, som är vid Mälaren». Men det hade ju det felet att ligga i Sverige! Och de ansenliga inkomster av de många gods och gårdar, som hörde till förläningen, hade det felet att ej på långt när räcka till för drottningens behov. Maria Eleonora hade nämligen icke en aning om vad hushållning vill säga. Gårdar och smycken skänkte hon bort till höger och vänster, till både värdiga och ovärdiga. Hennes intresse för skön konst, särskilt arkitektur, blev också farlig för kassan. Hon frossade i planer att bygga nya slott. Men så ådagalade hon ock på arkitekturens område förvånande insikter. »Det var», skriver den förut nämnde franske diplomaten d'Avaux [sic] en gång, »mycket roligt att höra denna förtjusande kvinna med sakkunskap tala om alla byggnadskonstens grenar, om doriska, joniska och korintiska pelare, om byggnadsmaterial och murbruk, var man kunde beställa det, var man kunde få duktiga arbetsledare, och var arbetare stodo att få, vad det kostade, och vilken tid på året man borde bygga.» Till denna utpräglade lust att bygga kom också en ohejdad passion för nipper av olika slag, och följden av allt detta blev, att Maria Eleonora råkade uti »stora labyrinter av gäld och skuld».
Då det ju var kronan, som till sist skulle få bestå fiolerna, fann regeringen år 1637 nödvändigt att gripa in. Axel Oxenstierna reste själv till Gripsholm för att anställa en grundlig räfst med förvaltningen där. Med bävan motsåg Sveriges forna drottning den mäktige rikskanslerns ankomst. Slutet av hans ingripande blev, att hon fick överlämna förvaltningen åt den ståthållare, som regeringen anvisade.
English translation (my own):
As a residence, Maria Eleonora was now given the beautiful Gripsholm Castle, which — according to Johan Skytte — was given to her because it was located "in the most beautiful place in the kingdom, which is on Lake Mälaren". But it had the disadvantage of being located in Sweden! And the considerable income from the many estates and farms that belonged to the fiefdom had the disadvantage of not being nearly enough for the Queen's needs.
Maria Eleonora had no idea what housekeeping meant. She gave away estates and jewelry left and right, to both worthy and unworthy people. Her interest in fine art, especially architecture, also became dangerous for the treasury. She reveled in plans to build new castles. But then she also revealed surprising insights in the field of architecture.
"It was", the aforementioned French diplomat d'Avaux [sic] once wrote, "very amusing to hear this delightful woman speak with expertise about all branches of architecture, about Doric, Ionic and Corinthian columns, about building materials and mortar, where one could order it, where one could get skilled supervisors, and where workers were available, what it cost, and what time of year one should build."
To this pronounced desire to build was also added an unbridled passion for jewelry of various kinds, and the consequence of all this was that Maria Eleonora found herself in "great labyrinths of money and debt".
Since it was the Crown that would ultimately have to pay the price, the regency found it necessary, in 1637, to intervene. Axel Oxenstierna himself traveled to Gripsholm to have a thorough discussion with the administration there. The former Queen of Sweden anticipated the powerful Chancellor's arrival with trepidation. The end of his intervention was that she had to hand over the administration to the governor appointed by the regency.
Above: Maria Eleonora.
Above: Axel Oxenstierna.
Above: Carl Grimberg.
No comments:
Post a Comment