Source:
Pensées de Christine, reine de Suède, pages 97 to 109, edited and published by Baron Carl Bildt, 1906; original at Harvard University
Compare this with the edition published by Arckenholtz (1751):
The "Pensées":
601.
On applaudit souvent à la vanité et à la faiblesse, quand on croit admirer la vertu.
602.
Le cœur humain est un abîme inconnu à lui-même; Celui qui l'a fait en pénètre seul le fond.
603.
C'est par la faute des hommes qu'ils ne sont jamais contents.
604.
Il y a dans l'homme un chagrin secret, qui le dégoûte de tout et le rend insatiable.
605.
Il y a une espèce d'amertume répandue sur tout ce qui est visible et sensible, que les uns goûtent plus tôt et les autres plus tard.
606.
Dire souvent: «je ne sais», ne fait honte à personne.
607.
Le silence sied bien aux habiles et aux sots.
608.
Régner est un métier que les plus habiles ignorent.
609.
On est toujours apprentif dans le métier de régner.
610.
Quelque habile et laborieux que soit un homme, c'est mal connaître son devoir que d'espérer s'en acquitter comme il faut.
611.
Les gens qui se satisfont aisément de même font peu de choses.
612.
Le magnanime estime Dieu seul digne de l'occuper, et mesure tout le reste sur Lui.
613.
Le repos est un bien qui console de la perte de tous les autres.
614.
Le repos est la plus grande des affaires.
615.
Le remède des rébellions est le pardon.
616.
Ceux qui ont quelque chose à perdre, craignent les changements.
617.
La fausse gloire et la fausse monnaie n'ont pas un long cours.
618.
Rendre un homme riche, c'est le rendre timide.
619.
Quand on pardonne les offenses, il ne faut plus s'en souvenir.
620.
Il faut que les présents des princes ne fassent pas de honte à celui qui les fait, ni à celui qui les reçoit.
621.
On ne flatte ses princes sur les petits présents que pour les obliger d'en faire de grands.
622.
La manière de donner doit obliger plus que les présents, quelque grands qu'ils puissent être.
623.
Faire la fortune des hommes et des familles, est le plus grand des plaisirs des princes.
624.
Donner d'un air de refus, c'est désobliger.
625.
Il y a un art d'obliger en refusant qui est si nécessaire et si rare.
626.
Approuver toujours tout ce que font les ministres, que ce soit bien ou mal fait, est une fausse politique des princes et un effet de leur fainéantise.
627.
Il y a peu d'hommes qui ne disent et des vérités et des mensonges.
628.
Les femmes ne devraient pas régner.
629.
Le sexe est un grand obstacle pour bien régner.
630.
S'il y a eu autrefois des reines qui ont régné glorieusement, ces exemples sont si rares, qu'il ne faut pas compter sur ces prodiges.
631.
Rien n'est plus ridicule que le gouvernement des femmes. J'en ai connu qui faisaient et font encore pitié.
632.
Je ne trouve rien de plus sot, ni de plus ridicule, que la république des Amazones. Cette fable est mal inventée.
633.
L'on prend trop de soin pour rendre tous les princes sots, pour n'y réussir pas.
634.
Il y a des hommes qui sont aussi femmes que leurs mères, et des femmes qui sont autant hommes que leurs pères, car l'âme n'a point de sexe.
635.
Il n'est pas rare de voir des hommes qui soient femmes, mais il est très rare de voir des femmes qui soient hommes.
636.
Il est vrai que l'âme n'a point de sexe.
637.
Les faiblesses du sexe féminin n'intéressent pas toujours l'âme.
638.
Le tempérament et l'éducation font toute la différence qui se remarque entre les sexes.
639.
On ne travaille qu'à gâter les princes depuis le moment de leur naissance jusqu'à celui de la mort.
640.
Quand les princes nés sur le trône font quelque chose de grand, ils méritent l'admiration des hommes comme des prodiges.
641.
La flatterie n'empoisonne que ceux qui sont d'intelligence avec elle.
[Var.: La flatterie est une ennemie impuissante, qui n'empoisonne que ceux qui sont d'intelligence avec elle.]
642.
La conscience ne donne quartier à personne.
643.
L'amour-propre n'est pas imposteur à lui-même, il l'est aux autres.
[Var.: L'amour-propre est imposteur à tout autre qu'à lui-même. Il ne croit pas les faussetés qu'il débite.]
644.
La flatterie représente les princes tels qu'ils devraient être, non pas tels qu'ils sont.
645.
La flatterie instruit, elle pique, elle échauffe, elle fait honte.
[Var.: La flatterie est l'école des jeunes princes, où ils apprennent agréablement leur devoir. Elle les échauffe, les pique et leur inspire le désir de mériter les louanges qu'on leur donne, et les fait rougir de celles qu'ils ne méritent pas.]
646.
Quelque effort que fasse la flatterie, elle ne persuade jamais ce qui est faux.
647.
Il y a une élévation naturelle qui se soumet tout. Ceux qui la possèdent, règnent, en quelque état que la fortune les mette.
648.
Platon dans les fers était plus prince que son tyran.
649.
Il y a des gens qui ont un empire secret sur tous les hommes; ils exercent une espèce de tyrannie qui plaît sur tous les cœurs.
650.
Il y a des hommes nés sous des étoiles si prédominantes, qu'ils se font des ennemis ou des sujets partout où ils paraissent.
651.
Si un gueux pouvait devenir roi, il regretterait ses haillons et se croirait peut-être malheureux d'avoir changé de condition. On cherche toujours la félicité dans l'état qu'on ne possède pas, et l'on cherche en vain ce qu'on ne peut trouver dans ce bas monde[.]
652.
César, prisonnier entre les mains des pirates, les gourmanda jusqu'à les menacer de les faire pendre.
653.
Après la bataille de Pharsale, César, étant seul dans la chaloupe, rangea à son obéissance le même Cassius qui commandait une puissante armée navale et qui depuis le poignarda sur le trône au milieu du sénat. Ces actions méritent de la réflexion et de l'admiration.
654.
Si la grande fortune était attachée inséparablement au grand mérite, elle vaudrait toutes les peines et tous les soins que l'on se donne pour elle.
655.
Le plus grand des malheurs est d'être engagé dans un état au-dessus de ses forces.
656.
Ne se rendre pas indigne de la fortune, ne suffit pour la mériter.
657.
Il ne faut pas mettre des obstacles à la fortune, ni rien faire d'indigne pour l'obtenir.
658.
Il y a des gens que la fortune n'élève que pour les rendre ridicules.
659.
Si l'élévation rendait l'âme plus forte, plus juste et plus sage, elle mériterait tous les soins qu'on lui donne.
660.
Les religieuses et les femmes mariées sont malheureuses d'une différente manière.
661.
Voir tant de filles enfermées, qui sont les gardiennes d'elles mêmes et les martyres plutôt de la nécessité que de la vertu, est un miracle de la nécessité.
662.
Les femmes qui s'oublient jusqu'à s'abandonner, s'exposent au mépris.
663.
Les Sémiramis, les Cléopatre et tant d'autres, se sont faits estimer et admirer malgré leurs désordres.
664.
On pardonne tout à la grande fortune.
665.
Le même tempérament, qui fait le grand mérite, assujettit aux grands défauts.
666.
L'orgueil et la délicatesse sont, après la grâce de Dieu, les meilleurs préservatifs contre le désordre des sens.
667.
L'orgueil et la délicatesse rendent les hommes presqu'insensibles.
668.
Il y a une certaine délicatesse qui dégoûte de tout.
669.
L'inconstance, qui est un défaut, est souvent un mérite.
[Var.: L'inconstance n'est pas toujours un grand défaut. Elle est souvent une grande vertu.]
670.
Ne se retracter pas d'un engagement mal fondé de peur d'avouer la faute, c'est la plus grande des sottises.
671.
Il faut du cœur pour avouer qu'on ait failli.
672.
Il faut plus de courage pour le mariage que pour la guerre.
673.
Il faut admirer le courage de ceux qui se marient.
674.
Les hommes se marient parce qu'ils ne savent ce qu'ils font.
675.
Les plaisirs du mariage n'en valent pas les peines.
676.
S'il y a des gens assez heureux pour ne se repentir pas de s'être mariés, ils sont rares.
677.
L'on profite rarement des malheurs et des sottises d'autrui, et de plus on profite rarement des siens. Les hommes sont comme les oiseaux; ils se laissent prendre toujours aux mêmes filets.
678.
Il n'y a point d'État où le bien et le mal ne se balancent.
679.
La mort est le moindre des malheurs auxquels s'exposent les gens de guerre.
680.
Quelque injuste que soit un père ou une mère, on n'a jamais raison contre eux.
681.
Ceux qui ont des enfants qui sont grands doivent les traiter en camarades.
682.
On ne doit jamais prendre parti contre sa patrie.
683.
La vertu est une grande récompense, et le crime est un grand supplice.
684.
Les louanges ne sont pas la gloire, mais elles sont le tribut que les hommes doivent à la gloire.
685.
La véritable gloire est l'apanage du vrai mérite.
686.
La grande et belle réputation est l'hommage qui est dû au seul mérite; la fortune usurpe souvent son droit sur lui, mais elle ne peut le conserver.
687.
Refuser au mérite les applaudissements qui lui sont dûs, est une espèce d'injustice.
688.
La récompense du mérite est le mérite même.
689.
La préférence que les hommes donnent aux uns sur les autres, n'est pas une marque infaillible du mérite des préférés.
690.
Le cérémoniel gâte toutes les grandes affaires.
691.
Les cérémonies font l'effet du tabac; elles amusent.
692.
Tout est perdu quand l'obéissance l'est.
693.
La discipline et l'exercice aguerrissent toutes les nations.
694.
Il y a des hommes qui au récit de leur bravoure font connaître leur peur.
695.
Les braves et les poltrons ont presque également peur, mais ils n'en sont pas également les maîtres.
696.
Tout homme qui craint la mort, ne peut être intrépide.
697.
Quelqu'intrépide que soit un homme, il est ravi de voir la fin des occasions périlleuses.
698.
Se vaincre, c'est triompher du plus puissant de ses ennemis.
[Var.: La plus grande victoire est celle qu'on remporte sur soi-même.]
699.
Il ne faut pas commander l'impossible.
700.
Ceux qui font vœu de pauvreté sont riches.
Swedish translation (my own):
601.
Vi hyllar ofta fåfänga och svaghet när vi tror att vi beundrar dygd.
602.
Människohjärtat är en avgrund okänd för det självt; han som skapade det ensam tränger in i dess djup.
603.
Det är människornas fel att de aldrig är nöjda.
604.
Det finns en hemlig sorg i människan som äcklar henne för allt och gör henne omättlig.
605.
Det finns ett slags bitterhet spridd över allt synligt och kännbart, som vissa upplever förr och andra senare.
606.
Att ofta säga »jag vet det inte« skämmer ingen.
607.
Tystnad passar både de kloka och de dåraktiga.
608.
Att regera är ett yrke som även de skickligaste männen är okunniga om.
609.
Man är alltid en lärling i regerandets yrke.
610.
Hur skicklig och hårt arbetande en man än må vara, är det att känna sin plikt dåligt att hoppas kunna ackvittera sig av den som han borde.
611.
Människor som lätt nöjer sig med samma sak gör föga.
612.
Den storsinnade mannen anser att Gud allena är värdig sitt yrke och mäter allt annat efter honom.
613.
Vila är en godhet som tröstar förlusten av alla andra.
614.
Vila är den största av alla angelägenheter.
615.
Botemedlet mot uppror är förlåtelse.
616.
De som har något att förlora fruktar förändringar.
617.
Falsk ära och falska pengar varar inte länge.
618.
Att göra en man rik är att göra honom blyg.
619.
När man förlåter förolämpningar får man inte längre minnas dem.
620.
Gåvor från furstar måste inte skämma ut vare sig den som ger dem eller den som tar emot dem.
621.
Man smickrar bara sina furstar med små gåvor för att tvinga dem att ge stora.
622.
Sättet att ge bör förplikta mer än gåvorna, hur stora de än må vara.
623.
Att skapa människors och familjers fortuner är furstarnas största nöje.
624.
Att ge med en air av vägran är att förolämpa.
625.
Det finns en konst att förplikta genom att vägra som är så nödvändig och så sällsynt.
626.
Att alltid godkänna allt som ministrar gör, vare sig det är bra eller dåligt, är en falsk politik från furstar och en effekt av deras sysslolöshet.
627.
Det finns få män som inte talar både sanning och lögn.
628.
Kvinnor bör inte regera.
629.
Könet är ett stort hinder för att regera väl.
630.
Även om det en gång har funnits drottningar som har regerat ärorikt, är sådana exempel så sällsynta att vi inte bör räkna med sådana prodigier.
631.
Ingenting är mer löjligt än kvinnors styrelse. Jag har känt några som väckte och fortfarande väcker medlidande.
632.
Jag finner inget mer dumt, eller mer löjligt, än amasonernas republik. Denna fabel är dåligt uppfunnen.
633.
Vi är alltför noga med att göra alla furstar till dårar, bara för att inte lyckas med det.
634.
Det finns män som är lika mycket kvinnor som sina mödrar och kvinnor som är lika mycket män som sina fäder, ty själen har inget kön.
635.
Det är inte ovanligt att se män som vore kvinnor, men det är mycket ovanligt att se kvinnor som vore män.
636.
Det är sant att själen har inget kön.
637.
Det kvinnliga könets svagheter involverar inte alltid själen.
638.
Temperament och utbildning gör hela skillnaden som märks mellan könen.
639.
Man arbetar bara för att skämma bort furstar från deras födelsesstund till deras dödsstund.
640.
När furstar som föds på tronen åstadkommer något storartat, förtjänar de människornas beundran som om de vore underbarn.
641.
Smicker förgiftar bara dem som är i intelligens med det.
[Variant: Smicker är en maktlös fiende som bara förgiftar dem som är i intelligens med det.]
642.
Samvetet ger ingen kvarter till någon som helst.
643.
Självkärlek är inte en bedragare för sig själv, den är den för andra.
[Variant: Självkärlek är en bedragare för alla utom sig själv. Den tror inte på de falskheter den sprider.]
644.
Smicker representerar furstar som de borde vara, inte som de är.
645.
Smicker instruerar, det svider, det hetsar, det skämmer ut.
[Variant: Smicker är unga furstarnas skola, där de behagligt lär sig sin plikt. Det hetsar upp dem, svider dem och inspirerar i dem en önskan att förtjäna det beröm som ges till dem och får dem att rodna inför dem som de inte förtjänar.]
646.
Hur mycket smicker än försöker, övertygar det aldrig det som är falskt.
647.
Det finns en naturlig upphöjelse som underkuvar allting. De som besitter den regerar, i vilket tillstånd lyckan än försätter dem.
648.
Platon var i järnkedjor en större furste än sin tyrann.
649.
Det finns människor som har ett hemligt välde över alla människor; de utövar ett slags tyranni som behagar alla hjärtan.
650.
Det finns människor födda under så predominerande stjärnor att de skaffar sig fiender eller undersåtar var de än dyker upp.
651.
Om en tiggare kunde bli kung, skulle han ångra sina trasor och kanske anse sig olycklig över att ha förändrat sina omständigheter. Man söker alltid lycka i en position man inte besitter, och man söker förgäves det som inte kan hittas i denna värld här nere.
652.
Caesar, som hölls fången av piraterna, skällde ut dem till den grad att han hotade med att hänga dem.
653.
Efter slaget vid Farsalos knäböjde Caesar, ensam i slupen, samme Cassius som ledde en mäktig sjöstyrka och som senare knivhögg honom på tronen mitt i Senaten. Dessa handlingar förtjänar eftertanke och beundran.
654.
Om stor lycka var oupplösligt förenad med stor förtjänst, skulle det vara värt all möda och omsorg man lägger ner för den.
655.
Den största olyckan är att vara engagerad i en stat bortom ens styrka.
656.
Att inte göra sig ovärdig lyckan är inte tillräckligt för att förtjäna den.
657.
Man får inte lägga hinder i vägen för lyckan, och inte heller göra något ovärdigt för att uppnå den.
658.
Det finns människor som lyckan upphöjer bara för att göra dem löjliga.
659.
Om upphöjelse gjorde själen starkare, rättvisare och klokare, skulle den förtjäna alla omsorger man ger den.
660.
Nunnor och gifta kvinnor är olyckliga på olika sätt.
661.
Att se så många flickor inlåsta, som är sina egna väkterskor och martyrskor snarare för nödvändigheten än för dygden, är ett nödvändighetens mirakel.
662.
Kvinnor som glömmer sig till den grad att de abandonerar sig utsätter sig för förakt.
663.
Semiramis, Kleopatra och så många andra har förtjänat aktning och beundran trots sina oordningar.
664.
Man förlåter allt åt stor lycka.
665.
Det samma temperamentet som skapar stor förtjänst utsätter en för stora fel.
666.
Stolthet och delikatess är, enligt Guds nåd, de bästa preservativ mot sinnesoordningar.
667.
Stolthet och delikatess gör människor nästan okänsliga.
668.
Det finns en viss delikatess som avskyr allting.
669.
Oståndaktighet, som är ett fel, är ofta en förtjänst.
[Variant: Oståndaktighet är inte alltid ett stort fel. Den är ofta en stor dygd.]
670.
Att inte dra sig tillbaka från ett ogenomtänkt engagemang av rädsla för att erkänna fel är den största av dårskaper.
671.
Det krävs mod att erkänna att man har misslyckats.
672.
Det krävs mer mod för äktenskap än för krig.
673.
Man måste beundra modet hos dem som gifter sig.
674.
Människor gifter sig för att de inte vet vad de gör.
675.
Äktenskapets nöjen är inte värda smärtorna.
676.
Om det finns människor som är lyckliga nog att inte ångra att de gifte sig, är de sällsynta.
677.
Man tjänar sällan på andras olyckor och dumheter, och dessutom tjänar man sällan på sina egna. Människor är som fåglar; de låter sig alltid fångas i samma nät.
678.
Det finns ingen stat där gott och ont inte balanserar sig.
679.
Döden är den minsta av de olyckor som krigsfolk utsätter sig för.
680.
Hur orättvis en far eller mor än må vara, har man aldrig rätt mot dem.
681.
De som har vuxna barn bör behandla dem som kamrater.
682.
Man bör aldrig ta ställning mot sitt fädernesland.
683.
Dygd är en stor belöning, och brott är ett stort straff.
684.
Beröm är inte ära, utan det är den hyllning som människor är skyldiga äran.
685.
Sann ära är ett bihang till sann förtjänst.
686.
Ett stort och vackert rykte är den hyllning som enbart förtjänsten tillkommer; lyckan tillskansar sig ofta sin rätt över det, men kan inte bevara den.
687.
Att vägra förtjänsten det applådissemang den förtjänar är en sorts orättvisa.
688.
Belöningen för förtjänsten är förtjänsten själv.
689.
Att människor föredrar vissa framför andra är inte ett ofelbart tecken på de gynnades förtjänster.
690.
Ceremoniellet förstör alla stora angelägenheter.
691.
Ceremonier har tobakens effekt; de roar.
692.
Allt är förlorat när lydnad är sådan.
693.
Disciplin och övning förhärdar alla nationer.
694.
Det finns män som, när de berättar om sin tapperhet, gör sin rädsla känd.
695.
De modiga och de fega är nästan lika rädda, men de är inte lika behärskare över den.
696.
Varje man som fruktar döden kan inte vara orädd.
697.
Oavsett hur orädd en man än må vara, är han förtjust i att se slutet på farliga tillfällen.
698.
Att besegra sig själv är att segra över den mäktigaste av sina fiender.
[Variant: Den största segern är den man vinner över sig själv.]
699.
Man får inte befalla det omöjliga.
700.
De som avlägger ett fattigdomslöfte är rika.
English translation (my own):
601.
We often applaud vanity and weakness when we think we are admiring virtue.
602.
The human heart is an abyss unknown to itself; He who made it alone penetrates its depths.
603.
It is by men's fault that they are never content.
604.
There is a secret sorrow in man which disgusts him with everything and makes him insatiable.
605.
There is a kind of bitterness spread over everything visible and sensible, which some taste sooner and others later.
606.
Often saying "I don't know" shames no one.
607.
Silence suits both the clever and the foolish.
608.
Ruling is a craft that even the most skillful men are ignorant of.
609.
One is always an apprentice in the craft of ruling.
610.
However skillful and hardworking a man may be, it is knowing his duty badly to hope to acquit himself of it as he should.
611.
People who are easily satisfied with the same thing do little.
612.
The magnanimous man considers God alone worthy of his occupation and measures everything else by Him.
613.
Repose is a good that consoles for the loss of all others.
614.
Repose is the greatest of affairs.
615.
The remedy for rebellion is pardon.
616.
Those who have something to lose fear changes.
617.
False glory and false money do not last long.
618.
To make a man rich is to make him timid.
619.
When one forgives offenses, one must no longer remember them.
620.
Presents from princes must not shame either him who gives them or him who receives them.
621.
One only flatters one's princes with small presents to oblige them to give great ones.
622.
The manner of giving should oblige more than the presents, however great they may be.
623.
Making the fortunes of men and families is the greatest pleasure of princes.
624.
To give with an air of refusal is to disoblige.
625.
There is an art of obliging by refusing that is so necessary and so rare.
626.
Always approving everything ministers do, whether well or badly, is a false policy of princes and an effect of their idleness.
627.
There are few men who do not tell both truths and lies.
628.
Women should not reign.
629.
One's sex is a great obstacle to ruling well.
630.
While there have once been queens who have reigned gloriously, such examples are so rare that we should not count on such prodigies.
631.
Nothing is more ridiculous than the government of women. I have known some who aroused and still do arouse pity.
632.
I find nothing more foolish, nor more ridiculous, than the republic of the Amazons. This fable is badly invented.
633.
We take too much care to make all princes fools, only to not succeed in it.
634.
There are men who are as much women as their mothers and women who are as much men as their fathers, for the soul is not of any sex.
635.
It is not rare to see men who be women, but it is very rare to see women who be men.
636.
It is true that the soul is not of any sex.
637.
The weaknesses of the feminine sex do not always involve the soul.
638.
Temperament and education make all the difference that is noticed between the sexes.
639.
One only works to spoil princes from the moment of their birth until that of their death.
640.
When princes born onto the throne accomplish something great, they deserve the admiration of men as if they were prodigies.
641.
Flattery only poisons those who are in intelligence with it.
[Variant: Flattery is a powerless enemy which only poisons those who are in intelligence with it.]
642.
Conscience gives no quarter to anyone.
643.
Self-love is not an imposter to itself, it is so to others.
[Variant: Self-love is an impostor to everyone but itself. It does not believe the falsities it spreads.]
644.
Flattery represents princes as they should be, not as they are.
645.
Flattery instructs, it stings, it inflames, it shames.
[Variant: Flattery is the school of young princes, where they agreeably learn their duty. It inflames them, stings them, and inspires in them the desire to deserve the praises given to them and makes them blush at those which they do not deserve.]
646.
However much flattery tries, it never persuades what is false.
647.
There is a natural elevation that subdues everything. Those who possess it reign, in whatever state fortune places them.
648.
Plato in iron chains was a greater prince than his tyrant.
649.
There are people who have a secret empire over all men; they exercise a kind of tyranny that pleases all hearts.
650.
There are men born under such predominant stars that they make enemies or subjects for themselves wherever they appear.
651.
If a beggar could become king, he would regret his rags and perhaps consider himself unhappy for having changed his circumstances. One always seeks happiness in a position one does not possess, and one seeks in vain what cannot be found in this world down here.
652.
Caesar, held prisoner by the pirates, scolded them to the point of threatening to have them hanged.
653.
After the Battle of Pharsalus, Caesar, alone in the shallop, brought to his knees the same Cassius who commanded a powerful naval force and who later stabbed him on the throne in the midst of the Senate. These actions deserve reflection and admiration.
654.
If great fortune were inseparably linked to great merit, it would be worth all the pains and cares one takes for it.
655.
The greatest misfortune is to be engaged in a state beyond one's strength.
656.
Not making oneself unworthy of fortune is not enough to merit it.
657.
One must not place obstacles in the way of fortune, nor do anything unworthy to obtain it.
658.
There are people whom fortune elevates only to make them ridiculous.
659.
If elevation made the soul stronger, more just, and wiser, it would deserve all the cares one gives it.
660.
Nuns and married women are unhappy in different ways.
661.
Seeing so many girls locked away, who are the guardians of themselves and martyrs rather to necessity than to virtue, is a miracle of necessity.
662.
Women who forget themselves to the point of abandoning themselves expose themselves to contempt.
663.
The Semiramis, the Cleopatras, and so many others, have earned esteem and admiration despite their disorders.
664.
One forgives everything to great fortune.
665.
The same temperament which creates great merit subjects one to great faults.
666.
Pride and delicacy are, after the grace of God, the best preservatives against disorders of the senses.
667.
Pride and delicacy make men almost insensitive.
668.
There is a certain delicacy that disgusts everything.
669.
Inconstancy, which is a fault, is often a merit.
[Variant: Inconstancy is not always a great fault. It is often a great virtue.]
670.
Not retracting oneself from an ill-founded engagement for fear of admitting fault is the greatest of foolishnesses.
671.
It takes courage to admit that one has failed.
672.
It takes more courage for marriage than for war.
673.
One must admire the courage of those who marry.
674.
People marry because they do not know what they are doing.
675.
The pleasures of marriage are not worth the pains.
676.
If there are people fortunate enough not to regret having married, they are rare.
677.
One rarely profits from the misfortunes and foolishnesses of others, and what's more, one rarely profits from one's own. Men are like birds; they always allow themselves to be caught in the same nets.
678.
There is no State where good and evil do not balance themselves.
679.
Death is the least of the misfortunes to which people of war expose themselves.
680.
However unjust a father or mother may be, one is never right against them.
681.
Those who have grown-up children should treat them as comrades.
682.
One should never take sides against one's fatherland.
683.
Virtue is a great reward, and crime is a great punishment.
684.
Praise is not glory, but it is the tribute that men owe to glory.
685.
True glory is the appanage of true merit.
686.
A great and beautiful reputation is the homage due to merit alone; fortune often usurps its right over it, but cannot preserve it.
687.
To refuse merit the applause it deserves is a kind of injustice.
688.
The recompense of merit is merit itself.
689.
The preference men give to some over others is not an infallible mark of the merit of those favoured.
690.
Ceremonial spoils all great affairs.
691.
Ceremonies have the effect of tobacco; they amuse.
692.
All is lost when obedience is so.
693.
Discipline and exercise harden all nations.
694.
There are men who, when recounting their bravery, make known their fear.
695.
The brave and the cowardly are almost equally afraid, but they are not equally masters of it.
696.
Any man who fears death cannot be intrepid.
697.
No matter how intrepid a man may be, he is delighted to see the end of perilous occasions.
698.
To vanquish oneself is to triumph over the most powerful of one's enemies.
[Variant: The greatest victory is that which one wins over oneself.]
699.
One must not command the impossible.
700.
Those who take a vow of poverty are rich.
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment