Carl Grimberg on Maria Eleonora's eventual return to Sweden and on her death

Source:

Svenska folkets underbara öden, III: Gustav II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid, page 216, by Carl Grimberg, 1924

https://runeberg.org/sfubon/3/0218.html

The account:

Att Maria Eleonora icke skulle trivas i Danmark heller, var lätt att förutse. Hon hade ej väl kommit dit, förrän hon började klaga över »den mycket osunda luften». Kristian fick mer än nog av att ha henne som gäst, och när tiden för hennes avresa efter nära tre år nalkades, var det med uppriktig glädje, som han talade om utsikten att »med det första bliva henne kvitt». Hon styrde nu kosan till sitt hemland, där hennes broder dött och efterträtts av sin son Fredrik Vilhelm, som inlett en svenskvänlig politik. Men icke heller i detta land, som Maria Eleonora så ofta lovprisat, blev verkligheten vad hon tänkt sig. Hon tyckte ej heller här vid närmare bekantskap om luften. Och så började hon trots allt längta tillbaka till Sverige, dit hon också fick återvända år 1648. I tysthet och obemärkt framlevde hon här sina sista år.

Ro fick dock Maria Eleonora först när portarna till Gustav Adolfs gravvalv öppnades för henne. Det skedde år 1655, då hon fördes dit att för alltid vila vid sin dyrkade makes sida. Då hade hon fått ännu en stor sorg att bära med sig dit ned, sorgen över att hennes dotter nedlagt sin krona och förnekat den tro, för vilken hennes fader gått i döden.

English translation (my own):

It was easy to predict that Maria Eleonora would not thrive in Denmark either. She had hardly arrived there before she began to complain about "the very unhealthy air". Christian had had enough of having her as a guest, and when the time for her departure approached after almost three years, it was with sincere joy that he spoke of the prospect of "getting rid of her as soon as possible".

She now headed for her homeland, where her brother had died and been succeeded by his son Friedrich Wilhelm, who had initiated a pro-Swedish policy. But even in this country, which Maria Eleonora had so often praised, reality did not turn out as she had imagined. She did not like the air here either. And so she began to long to go back to Sweden, whither she was also allowed to return in 1648. She lived out her last years here quietly and unnoticed.

Maria Eleonora, however, only found peace when the gates to Gustav Adolf's grave vault were opened for her. It happened in 1655, when she was taken there to rest forever by the side of her beloved husband. Then she had another great sorrow to carry down with her, the sorrow that her daughter had laid down her crown and denied the faith for which her father had died.

Above: Maria Eleonora.

Above: Carl Grimberg.