Source:
Pensées de Christine, reine de Suède, pages 122 to 135, edited and published by Baron Carl Bildt, 1906; original at Harvard University
Compare this with the edition published by Arckenholtz (1751):
The "Pensées":
801.
Le grand Sésostris, qui attacha sept rois malheureux à son char, eût été plus grand, s'il eût usé de sa fortune avec moins de faste.
802.
L'insolence sied mal à la bonne et à la mauvaise fortune.
803.
Il y a quelque chose d'ennemi dans la nature qui s'oppose à la parfaite gloire et félicité des hommes.
804.
La fortune fournit rarement des occasions de se signaler. Il faut être fort alerte à la première, et n'espérer pas la seconde.
805.
On n'a rien à pardonner au grand Cyrus. C'est le seul des hommes extraordinaires sur lequel il n'y a pas de prise.
806.
Alexandre et César étaient grands et incomparables, mais ils avaient de grands défauts qu'il faut pardonner à leur mérite extraordinaire.
807.
Il ne faut compter que sur soi-même et sur ses propres forces; quand elles ne suffisent pas, rien ne suffit.
808.
Un conquérant doit agir d'une manière si honnête avec ses sujets, qu'il leur persuade, que c'est être heureux que de lui être soumis.
809.
Le Turc ne veut que l'obéissance et le tribut de ses sujets. Il ne contraint pas leurs consciences.
810.
Le Turc ne s'informe, ni des sentiments, ni des forces des autres princes; il marche quand la fantaisie le prend, et on ne lui résiste pas sans miracle.
811.
Par bonheur, les Turcs sont un peu plus barbares et cruels que nous.
812.
Ceux qui forment tant d'intrigues et s'amusent à tant de négociations, persuadent moins (de) leur habileté que (de) leur faiblesse.
813.
On doit ni mépriser ni craindre l'ennemi, quelque faible ou fort qu'il soit.
814.
Il y a longtemps qu'on nous prône la décadence de l'empire Ottoman.
815.
Alexandre est aussi grand et aussi glorieux par les royaumes qu'il a donnés, que par ceux qu'il a conquis.
816.
Un conquérant ne doit prétendre de tous les travaux et dangers où il s'expose, que la gloire. Encore faut-il la partager avec ses amis et avec ses ennemis.
817.
Punir et récompenser ceux qui le méritent, sont les parties essentielles de la justice et de la politique.
818.
La religion et la politique du Turc sont faites pour la conquête du monde.
819.
On blâme la manière de combattre des Turcs et leur discipline militaire; mais puisqu'elles leur ont soumis une si grande partie du monde, on peut assurer qu'elles sont les meilleures.
820.
Pyrrhus, qui réduisit les Romains à l'extrémité, dit avec esprit: «J'étais perdu si j'eusse encore obtenu une autre victoire.» C'est justement ce qui nous arrive avec le Turc.
821.
Quand on fait réflexion sur la dernière conduite des Turcs devant Vienne [1683], on voit visiblement que Dieu les aveugla.
822.
Les Turcs n'ont ni gazettes ni almanachs; il n'en vient pas de Constantinople.
823.
Il n'y a pas de sujets plus heureux que ceux du Turc, à la religion près, dans laquelle il ne violente personne.
824.
Le grand avantage du Turc est d'être seul. Il a des esclaves, mais point d'alliés.
825.
Quand on fait réflexion sur l'état présent de notre Europe, on ne comprend pas sur quoi se fondent les belles espérances que l'on a conçues de la totale ruine de l'empire Ottoman.
826.
Pour faire quelque chose de grand, il ne faut qu'une seule tête qui ordonne tout, et une seule bourse qui exécute tout.
827.
Les confédérations et les ligues, qui forment ces armées à la mosaïque, ne font jamais rien.
828.
La magnificence et la libéralité sont les vertus des conquérants. Elles charment tout le monde.
829.
Les abjections et les bassesses servent quelquefois à parvenir à la grandeur; mais elles ne servent jamais ni à l'accroître, ni à la conserver.
830.
Les grands princes sont bons maîtres.
831.
Les petits princes chicanent tous ceux qui ont le malheur de leur être sujets.
832.
On ne trouve jamais le repos, quand on le cherche.
833.
Rien n'est plus incommode qu'un homme qui veut paraître plus grand qu'il n'est.
834.
Un philosophe fit connaître à Pyrrhus la vanité de ses vastes projets en lui disant: «Puisque tu ne veux enfin que te reposer, demeure en repos!»
835.
Bien des choses méritent d'être ménagés autant que l'argent.
836.
L'économie des princes est bien différente de celle des particuliers.
837.
En matière d'armes, la pensée de Friedland fut celle d'un grand homme.
[Var.: L'on ne se trompe pas dans l'opinion commune que l'argent soit le nerf de la guerre. La pensée de Friedland était celle d'un grand homme.]
838.
La guerre fait subsister la guerre.
839.
Les reproches que fit Crésus à Cyrus sur ses grandes profusions, n'empêchèrent pas le vainqueur de l'Asie d'être libéral; mais c'est se tromper que de compter, comme il fit, sur la reconnaissance des hommes.
840.
Alexandre, après avoir tout donné, ne se réserva que l'espérance, qui est aussi trompeuse que la reconnaissance.
841.
Celui qui sentit au dernier moment de la vie le plaisir de ses bienfaits, mérita la fortune.
842.
Tout ce que l'on donne, est un gain, et tout ce que l'on ne donne pas, est une perte.
[Var.[:] Il faut compter pour perdu tout ce que l'on donne et tout ce que l'on ne donne pas.]
843.
Quand on manque de forces pour soutenir ses droits, ils sont perdus.
844.
La force rend justes toutes les prétentions.
845.
Tout est pardonnable, excepté la désobéissance et l'infidélité.
846.
Il y a des maîtres auxquels il ne faut pas obéir pour les bien servir.
847.
Il ne faut pas craindre de rendre de mauvais offices à ceux qui les méritent.
848.
Les vols des serviteurs sont d'épargne aux bons maîtres. Ils leur donneraient plus, s'ils ne volaient pas.
849.
C'est par la faute des princes qu'ils sont ma[l] servis, s'ils ont de quoi récompenser et punir.
850.
Il ne faut souffrir, si l'on peut, ni un sot pour maître, ni un sot pour valet.
851.
Un sot ne sait ni obéir, ni commander.
852.
Il faut empêcher les serviteurs de se croire nécessaires; quelque important et agréable que soit leur service, il faut les désabuser de la vanité de cette confiance.
853.
L'argent s'attache aux mains de ceux qui le manient, comme la poix.
854.
Tous les grands hommes ont souffert l'ingratitude et l'injustice.
855.
Les grands hommes dans les siècles héroïques ont donné des exemples de probité, qui leur ont été plus glorieux que leurs triomphes.
856.
Le grand Scipion, après ses triomphes, mourut si pauvre, qu'on ne lui trouva pas de quoi l'enterrer.
857.
Les plus honnêtes gens s'appauvrissent rarement en maniant de l'argent.
858.
Espérer plus de fidélité des autres que de soi-même, n'est plus sagesse.
859.
Il y a des pédants d'honneur comme des pédants d'école.
860.
Il faut être homme d'honneur sans être incommode.
861.
Il y a des gens qui sont nés pour dire et faire des sottises.
862.
Tous les hommes flattent la fortune et le pouvoir.
863.
La fortune attire un grand nombre de faux amis qui disparaissent avec elle.
[Var.[:] Il y a peu de véritables amis, mais la fortune en attire un grand nombre de faux.]
864.
La flatterie et l'envie sont inséparables de la grande fortune.
865.
Quelque élevé que soit un mérite, il n'échappe pas aux atteintes de l'envie.
866.
Il faut tâcher de savoir tout, mais il ne faut pas témoigner toujours de le savoir.
867.
Quand les habiles gens publient quelque secret, cela ne se fait jamais sans mystères.
868.
Il est permis de tromper les gens pour leur faire du bien, mais non pas pour leur faire du mal.
869.
La vérité n'offense que les faibles et les sots[.]
870.
On est obligé de dire la vérité, mais on n'est pas obligé de dire toutes les vérités.
871.
Les hommes sont prêts à démentir leurs sens, leur raison et la vérité connue, pour flatter ceux qui commandent.
872.
L'ignorance et l'intérêt rendent les hommes injustes.
873.
Les préjugés empêchent de voir clair.
874.
Il faut être toujours du parti de la vérité et de la justice.
875.
Plus un homme est sot, plus il est opiniâtre et inflexible.
876.
Il n'y a pas de plus grands menteurs, que ceux qui font profession de ne mentir jamais.
877.
La bienséance est un tyran duquel on ne s'affranchit pas impunément.
878.
Il y a des gens auxquels tout est permis, et auxquels tout sied bien.
879.
C'est avoir peu de cœur que de n'oser pas en certaines occasions s'exposer au blâme.
880.
La bonne et mauvaise fortune ont leurs talents et leurs vertus différentes.
881.
Il y a une fierté de courage, et il y en a une de faiblesse.
882.
Il y a deux sortes de faiblesses: l'une est dans l'âme, qui est incorrigible, et l'autre est de la fortune, qui change avec elle.
883.
Ceux qui sont insolents et fiers dans la bonne fortune, sont bas et faibles dans la mauvaise.
884.
Peu de gens ont assez de courage pour confesser leurs fautes.
885.
Confesser ses fautes n'est pas l'effet de la sincérité, c'est l'effet du courage.
886.
Les gens doubles ne sont pas si habiles qu'on pense.
887.
En matière d'élection, la fortune a plus de part que le discernement.
888.
On ne saurait répondre de quelle manière un homme s'acquittera d'un emploi jusqu'à ce qu'il s'en soit acquitté.
889.
Le passé ne répond de l'avenir, ni en bien, ni en mal.
890.
Si les hommes osaient trouver le ridicule en ceux qu'ils doivent respecter, la plupart des princes passeraient mal leur temps.
891.
Les avares rendent leur argent inutile.
892.
Les avares sont les voleurs du public.
893.
L'abstinence du vin est une grande politique des Turcs.
894.
Ce n'est pas une grande vertu que d'être sobre, mais c'est un grand défaut que de ne l'être pas.
895.
Aimer les animaux, avoir de la charité pour eux, est la marque d'un bon naturel.
896.
Les animaux fournissent mille sujets de philosopher.
897.
L'humanité a de certains penchants, dont il ne faut pas la corriger.
898.
Si les animaux avaient l'usage de la parole, ils convaincraient les hommes qu'ils ne sont guère moins bêtes qu'eux.
899.
Il naît des bergers avec des âmes royales, et des rois avec celles de faquins.
900.
La véritable grandeur ne dépend que du cœur[;] quand il est grand, tout l'est.
Swedish translation (my own):
801.
Den store Sesostris, som band sju olyckliga konungar till sin vagn, skulle ha varit större om han hade använt sin lycka med mindre pompa och ståt.
802.
Insolens passar både god och dålig fortun.
803.
Det finns något fientligt i naturen som motsätter sig människornas fullkomliga ära och lycka.
804.
Lyckan ger sällan tillfällen att utmärka sig. Man måste vara mycket uppmärksam på det förra och inte hoppas på det senare.
805.
Man har inget att förlåta den store Kyros för. Han är den enda extraordinära mannen som det inte finns något grepp om.
806.
Alexander och Caesar var stora och ojämförliga, men de hade stora fel som måste förlåtas för deras extraordinära förtjänster.
807.
Man måste bara lita på sig själv och sin egen styrka; när dessa inte räcker till, räcker ingenting till.
808.
En erövrare måste agera på ett så ärligt sätt mot sina undersåtar att han övertygar dem om att det är lyckligt att vara undergiven honom.
809.
Turken vill bara ha lydnad och tribut från sina undersåtar. Han begränsar inte deras samveten.
810.
Turken informerar sig inte om andra furstars känslor eller styrka; han marscherar när han får lust, och man kan inte motstå honom utan ett mirakel.
811.
Lyckligtvis är turkarna lite mer barbariska och grymma än vi.
812.
De som skapar så många intriger och roar sig med så många förhandlingar övertygar en mindre om sin skicklighet än om sin svaghet.
813.
Man bör varken förakta eller frukta fienden, hur svag eller stark han än må vara.
814.
Man har länge predikat för oss det Osmanska rikets dekadens.
815.
Alexander är lika stor och lika ärorik för de konungadömen han gav som för dem han erövrade.
816.
En erövrare bör bara pretendera till härlighet från allt arbete och alla faror som han utsätter sig för. Ändå måste han dela den med sina vänner och med sina fiender.
817.
Att straffa och belöna dem som förtjänar det är viktiga delar av rättvisa och politik.
818.
Turkens religion och politik är gjorda för att erövra världen.
819.
Man skyller på turkarnas sätt att slåss och deras militära disciplin; men eftersom de har gjort så mycket av världen undergiven kan man säga att de är de bästa.
820.
Pyrrhus, som satte romarna i extremitet, sade kvickt: »Jag skulle ha varit förlorad om jag hade vunnit ännu en seger.« Det är just detta som händer oss med turken.
821.
När man gör reflektion över turkarnas senaste uppförande inför Wien [1683], ser man tydligt att Gud förblindade dem.
822.
Turkarna har varken tidningar eller almanackor; inga kommer från Konstantinopel.
823.
Det finns inga lyckligare undersåtar än turkens, förutom religionen, där han inte kränker någon.
824.
Turkens stora fördel är att han är ensam. Han har slavar, men inga allierade.
825.
När man gör reflektion över det nuvarande tillståndet i vårt Europa, begriper man inte grunden för de höga förhoppningar som finns om det osmanska rikets totala ruin.
826.
För att åstadkomma något stort behöver man bara ett huvud för att beordra allting och en enda börs för att utföra allting.
827.
De konfederationer och ligor som bildar dessa arméer i mosaikstil åstadkommer aldrig någonting.
828.
Storslagenhet och generositet är erövrarnas dygder. De charmerar alla.
829.
Förakt och låghet tjänar ibland till att uppnå storhet; men de tjänar aldrig till att öka eller bevara den.
830.
Stora furstar är goda herrar.
831.
Små furstar grälar med alla dem som har olyckan att vara deras undersåtar.
832.
Man finner aldrig ro när man söker den.
833.
Ingenting är mer obekvämt än en man som vill verka större än han är.
834.
En filosof gjorde Pyrrhus medveten om fåfängligheten i hans stora projekter genom att säga till honom: »Eftersom allt du vill är att vila, förbli i vila!«
835.
Många saker förtjänar att menageras lika noggrant som pengar.
836.
Furstars ekonomi skiljer sig mycket från privatpersoners.
837.
I vapenfrågor var Friedlands tänkande en stor mans.
[Variant: Det råder inget misstag i den allmänna uppfattningen att pengar är krigets nerv. Friedlands tänkande var en stor mans.]
838.
Krig får kriget att subsistera.
839.
De förebråelser som Kroesos riktade mot Kyros för hans stora extravagans hindrade inte Asiens erövrare från att vara liberal; men det var ett misstag att, som han gjorde, räkna med människors tacksamhet.
840.
Alexander, efter att ha givit allt, reserverade för sig själv endast hopp, vilket är lika bedrägligt som tacksamhet.
841.
Den som kände glädjen i sina goda gärningar i livets sista ögonblick förtjänade lycka.
842.
Allt man ger är en vinst, och allt man inte ger är en förlust.
[Variant: Man måste räkna som förlorat allt man ger och allt man inte ger.]
843.
När man saknar styrkan att upprätthålla sina rättigheter, så är de förlorade.
844.
Styrka gör alla anspråk rättfärdiga.
845.
Allt är förlåtligt, utom olydnad och otrohet.
846.
Det finns herrar som man inte får lyda för att tjäna dem väl.
847.
Man får inte frukta att utföra dåliga tjänster mot dem som förtjänar dem.
848.
Tjänarstölder skonar goda herrar. De skulle ge dem mer om de inte stal.
849.
Det är furstars fel att de blir dåligt betjänade, om de har möjlighet att belöna och straffa.
850.
Man får inte, om man kan, tåla en dåre som herre, inte heller en dåre som betjänt.
851.
En dåre vet varken hur man lyder eller hur man befaller.
852.
Tjänare måste hindras från att tro sig nödvändiga; hur viktig och angenäm deras tjänst än må vara, måste de befrias från fåfängligheten i detta förtroende.
853.
Pengar fastnar i händerna på dem som hanterar dem, som beck.
854.
Alla stora män har lidit otacksamhet och orättvisa.
855.
De stora männen under heroiska seklerna gav exempel på redbarhet, som var mer ärorika för dem än deras triumfer.
856.
Den store Scipio dog efter sina triumfer så fattig att ingen kunde finna någonstans att begrava honom.
857.
De ärligaste människorna utarmar sig sällan genom att hantera pengar.
858.
Att förvänta sig mer trohet från andra än från sig själv är inte längre visdom.
859.
Det finns hederspedanter såväl som skolpedanter.
860.
Man måste vara en hedersman utan att vara till besvär.
861.
Det finns människor som är födda att säga och göra dumheter.
862.
Alla människor smickrar lycka och makt.
863.
Lyckan lockar ett stort antal falska vänner som försvinner med den.
[Variant: Det finns få sanna vänner, men lyckan lockar ett stort antal falska.]
864.
Smicker och avund är oskiljaktiga från stor lycka.
865.
Hur hög en förtjänst än må vara, undgår den inte avundens attacker.
866.
Man måste sträva efter att veta allt, men man får inte alltid betyga kunskap om allt.
867.
När kloka människor publicerar någon hemlighet, sker det aldrig utan mysterier.
868.
Det är tillåtet att lura människor för att göra dem gott, men inte för att skada dem.
869.
Sanningen förolämpar bara de svaga och de dåraktiga.
870.
Man är skyldig att säga sanningen, men man är inte skyldig att säga alla sanningar.
871.
Människor är redo att förneka sina sinnen, sitt förnuft och den kända sanningen, för att smickra dem som befaller.
872.
Okunskap och intresse gör människor orättvisa.
873.
Fördomar hindrar oss från att se klart.
874.
Man måste alltid vara på sanningens och rättvisans sida.
875.
Ju dummare en man är, desto envisare och desto mer oflexibel är han.
876.
Det finns inga större lögnare än de som påstår sig aldrig ljuga.
877.
Anständighet är en tyrann från vilken man inte kan undkomma ostraffat.
878.
Det finns människor för vilka allt är tillåtet och för vilka allt passar.
879.
Det är ett tecken på svaghet i hjärtat att inte våga klandra sig själv vid vissa tillfällen.
880.
God och dålig lycka har sina olika talanger och dygder.
881.
Det finns en stolthet från mod, och det finns en från svaghet.
882.
Det finns två slags svaghet: en är i själen, som är oförbätterlig, och den andra är i lyckan, som förändras med den.
883.
De som är oförskämda och stolta i god tur är låga och svaga i otur.
884.
Få människor har tillräckligt mod för att erkänna sina fel.
885.
Att erkänna sina fel är inte effekten av uppriktighet, det är effekten av mod.
886.
Tvåsinnade människor är inte så kloka som man tror.
887.
I valfrågor har lyckan mer inflytande än urskiljningsförmågan.
888.
Man kan inte svara på hur en man kommer att fullgöra en plikt förrän han har fullgjort den.
889.
Det förflutna kan inte svara för framtiden, varken på gott eller ont.
890.
Om män vågade finna förlöjligande hos dem de borde respektera, skulle de flesta furstar spendera sin tid dåligt.
891.
Snåljåpar gör sina pengar värdelösa.
892.
Snåljåpar är allmänhetens tjuvar.
893.
Avhållsamhet från vin är en stor politik för turkarna.
894.
Det är inte en stor dygd att vara nykter, men det är en stor felaktighet att inte vara det.
895.
Att älska djur, att ha välgörenhet för dem, är kännetecknet för en god natur.
896.
Djur erbjuder tusen ämnen för filosoferande.
897.
Mänskligheten har vissa böjelser som den inte får korrigeras för.
898.
Om djuren kunde använda ord, skulle de övertyga människorna om att de knappast är mindre bestar än de själva.
899.
Herdar föds med kungliga själar, och konungar med skurkars själar.
900.
Sann storhet beror bara på hjärtat; när det är stort, är allting det.
English translation (my own):
801.
The great Sesostris, who tied seven unfortunate kings to his chariot, would have been greater if he had used his fortune with less pomp.
802.
Insolence ill-suits both good and bad fortune.
803.
There is something hostile in nature that opposes the perfect glory and felicity of men.
804.
Fortune rarely provides occasions to distinguish oneself. One must be very alert to the former, and not hope for the latter.
805.
One has nothing to forgive the great Cyrus for. He is the only extraordinary man over whom there is no hold.
806.
Alexander and Caesar were great and incomparable, but they had great faults that must be forgiven for their extraordinary merit.
807.
One must count only on oneself and one's own strength; when these do not suffice, nothing suffices.
808.
A conqueror must act in such an honest manner with his subjects that he persuades them that it is to be happy to be submissive to him.
809.
The Turk wants only obedience and tribute from his subjects. He does not constrain their consciences.
810.
The Turk does not inform himself of the feelings or strength of other princes; he marches when the fancy takes him, and one cannot resist him without a miracle.
811.
Fortunately, the Turks are a little more barbaric and cruel than we are.
812.
Those who form so many intrigues and amuse themselves with so many negotiations persuade one less of their skill than of their weakness.
813.
One should neither despise nor fear the enemy, however weak or strong he may be.
814.
One has been preaching to us the decadence of the Ottoman Empire for a long time.
815.
Alexander is as great and as glorious for the kingdoms he gave as for those he conquered.
816.
A conqueror should only pretend to glory from all the labours and dangers to which he exposes himself. Even so, he must share it with his friends and with his enemies.
817.
Punishing and rewarding those who deserve it are essential parts of justice and politics.
818.
The religion and politics of the Turk are made for the conquest of the world.
819.
One blames the Turks' manner of fighting and their military discipline; but because they have made so much of the world submissive, it can be said that they are the best.
820.
Pyrrhus, who reduced the Romans to extremity, said wittily: "I would have been lost if I had obtained yet another victory." This is precisely what is happening to us with the Turk.
821.
When one makes reflection on the Turks' recent conduct before Vienna [1683], one visibly sees that God blinded them.
822.
The Turks have neither gazettes nor almanacs; none come from Constantinople.
823.
There are no happier subjects than those of the Turk, excepting religion, in which he violates no one.
824.
The Turk's great advantage is that he is alone. He has slaves, but no allies.
825.
When one makes reflection on the current state of our Europe, one does not understand the basis for the lofty hopes conceived of the total ruin of the Ottoman Empire.
826.
To accomplish something great, one needs only one head to order everything, and one purse to execute everything.
827.
The confederations and leagues which form these armies in mosaic style never accomplish anything.
828.
Magnificence and liberality are the virtues of conquerors. They charm everyone.
829.
Abjections and baseness sometimes serve to achieve greatness; but they never serve to increase or preserve it.
830.
Great princes are good masters.
831.
Petty princes squabble with all those who have the misfortune to be their subjects.
832.
One never finds repose when one seeks it.
833.
Nothing is more inconvenient than a man who wants to appear greater than he is.
834.
A philosopher made Pyrrhus aware of the vanity of his vast projects by saying to him: "Since all thou wantest is to rest, stay at rest!"
835.
Many things deserve to be managed as carefully as money.
836.
The economy of princes is very different from that of private people.
837.
In matters of arms, Friedland's thinking was that of a great man.
[Variant: There is no mistake in the common opinion that money is the nerve of war. Friedland's thinking was that of a great man.]
838.
War makes war subsist.
839.
The reproaches Croesus leveled at Cyrus for his great extravagance did not prevent the conqueror of Asia from being liberal; but it was a mistake to count, as he did, on the gratitude of men.
840.
Alexander, after having given everything, reserved for himself only hope, which is as deceptive as gratitude.
841.
He who felt the pleasure of his good deeds at the last moment of life deserved fortune.
842.
Everything one gives is a gain, and everything one does not give is a loss.
[Variant: One must count as lost everything one gives and everything one does not give.]
843.
When one lacks the strength to uphold one's rights, they are lost.
844.
Strength makes all pretensions just.
845.
Everything is forgivable, except disobedience and infidelity.
846.
There are masters whom one must not obey, in order to serve them well.
847.
One must not fear rendering bad offices to those who deserve them.
848.
Servants' thefts spare good masters. They would give them more if they did not steal.
849.
It is the fault of princes that they are poorly served, if they have the means to reward and punish.
850.
One must not suffer, if one can, a fool as a master, nor a fool as a valet.
851.
A fool knows neither how to obey nor how to command.
852.
Servants must be prevented from believing themselves necessary; however important and agreeable their service may be, they must be disabused of the vanity of this confidence.
853.
Money sticks to the hands of those who handle it, like pitch.
854.
All great men have suffered ingratitude and injustice.
855.
The great men in heroic centuries gave examples of probity, which were more glorious to them than their triumphs.
856.
The great Scipio, after his triumphs, died so poor that no one could find place to bury him at.
857.
The most honest people rarely impoverish themselves by handling money.
858.
To expect more fidelity from others than from oneself is no more wisdom.
859.
There are pedants of honour as well as pedants of school.
860.
One must be a man of honour without being a nuisance.
861.
There are people who are born to say and do foolishnesses.
862.
All men flatter fortune and power.
863.
Fortune attracts a great number of false friends who disappear with it.
[Variant: There are few true friends, but fortune attracts a great number of false ones.]
864.
Flattery and envy are inseparable from great fortune.
865.
However high a merit may be, it does not escape the attacks of envy.
866.
One must strive to know everything, but one must not always testify knowledge of everything.
867.
When clever people publish some secret, it is never done without mysteries.
868.
It is permissible to deceive people to do them good, but not to do them harm.
869.
The truth only offends the weak and the foolish.
870.
One is obliged to tell the truth, but one is not obliged to tell all truths.
871.
Men are ready to deny their senses, their reason, and the known truth, to flatter those who command.
872.
Ignorance and interest make men unjust.
873.
Prejudices prevent us from seeing clearly.
874.
One must always be on the side of truth and justice.
875.
The more foolish a man is, the more stubborn and inflexible he is.
876.
There are no greater liars than those who profess never to lie.
877.
Propriety is a tyrant from which one cannot escape with impunity.
878.
There are people to whom everything is permitted, and whom everything suits.
879.
It is a sign of being weak of heart not to dare expose oneself to blame on certain occasions.
880.
Good and bad fortune have their different talents and virtues.
881.
There is a pride from courage, and there is one from weakness.
882.
There are two kinds of weakness: one is in the soul, which is incorrigible, and the other is in fortune, which changes with it.
883.
Those who are insolent and proud in good fortune are base and weak in bad fortune.
884.
Few people have enough courage to confess their faults.
885.
Confessing one's faults is not the effect of sincerity, it is the effect of courage.
886.
Double-minded people are not as clever as one thinks.
887.
In matters of election, fortune has more influence than discernment.
888.
One cannot answer in what way a man will acquit himself of a duty until he has acquitted himself of it.
889.
The past cannot answer for the future, neither for good nor for ill.
890.
If men dared to find ridicule in those whom they should respect, most princes would spend their time badly.
891.
Misers make their money useless.
892.
Misers are thieves of the public.
893.
Abstinence from wine is a great policy of the Turks.
894.
It is not a great virtue to be sober, but it is a great fault not to be sober.
895.
To love animals, to have charity for them, is the mark of a good nature.
896.
Animals provide a thousand subjects for philosophising.
897.
Humanity has certain inclinations which must it not be corrected of.
898.
If animals had the usage of words, they would convince men that they are hardly less beasts than themselves.
899.
Shepherds are born with royal souls, and kings with those of scoundrels.
900.
True greatness depends only on the heart; when it is great, everything is.
Above: Kristina.
Note: Constantinople is the old name for what is now the Turkish city of Istanbul.
No comments:
Post a Comment