Source:
Pensées de Christine, reine de Suède, pages 162 to 167, edited and published by Baron Carl Bildt, 1906; original at Harvard University
Compare this with the edition published by Arckenholtz (1751):
The "Pensées":
1101.
De l'art de penser dépend toute la félicité des hommes.
1102.
Le chagrin et l'austérité ne sont pas la vertu.
1103.
La vertu et l'austérité subsistent à part.
1104.
On doit faire du bien et s'abstenir du mal uniquement parce que Dieu le veut.
1105.
La Providence a ses martyrs aussi bien que la foi. Ce martyre fait moins de bruit; il est plus secret, mais il n'est pas moins cruel, ni moins glorieux.
1106.
La conscience nous empêche d'être nos premiers flatteurs.
1107.
La conscience parle aux hommes malgré eux d'une manière à se faire écouter.
1108.
Dieu récompense les hommes plus qu'ils ne méritent et les punit moins; il faut l'imiter.
1109.
Il faut se défier des saints vivants.
1110.
On est héros et saint à bon marché, dans l'opinion des hommes.
1111.
Il faut être saint à la mode de Dieu.
1112.
Dieu hait tout ce qui est faux.
1113.
Les bigots croient donner tout ce qu'ils n'ôtent pas.
1114.
Les bigots prêchent l'aumône, mais ils ne la donnent jamais.
1115.
Les aumônes et les libéralités des bigots ne sont que trafic.
1116.
L'on ne saurait faire subsister les grandes communautés sans leur persuader qu'il faut manger peu et s'habiller mal.
1117.
Il y a de certaines choses que les sots font aussi bien que les plus habiles.
1118.
Ceux qui sont nés pour la haine, n'aiment guère.
1119.
Ceux qui sont nés pour l'amour, haïssent peu.
1120.
Il y a des gens qui aiment et haïssent avec violence, mais ils sont rares et dangereux.
1121.
L'on ressemble en quelque façon à Dieu, en ne disant que la vérité, et en ne faisant que du bien.
1122.
Otez l'intérêt et la vanité de la dévotion de certaines gens, et voyez ce qui en reste.
1123.
La sage et héroïque antiquité adorait l'auteur de la nature sous les diverses figures et noms de leurs dieux.
1124.
Le peuple a été sot et superstitieux en tous les siècles et en toutes les religions. Il l'est et le sera toujours.
1125.
La plus pardonnable de toutes les idolâtries est celle du soleil.
[Christine avait mis ici la note suivante: «Il n'y a pas de devise qui dise moins et plus sottement ce qu'elle veut dire que celle qu'on a faite pour le roi Louis XIV. Les Français, qui changent tout, devraient la changer ou déterminer si le monde est capable (de) plusieurs soleils tels que leur roi, ce qui est très vrai, ou si leur roi est capable de plusieurs mondes imaginaires. C'est ce que veut dire le mot Nec pluribus impar.»
Elle a ajouté: «Cet article doit être mis en quelque autre lieu», mais cela n'a pas été fait.]
1126.
Quelque agréable et glorieuse que soit la vie, on serait très malheureux si elle ne finissait pas.
1127.
La vie est un passage.
1128.
Ce monde doit être considéré comme une espèce d'auberge où l'on ne passe que peu de moments.
1129.
On doit employer dignement tous les moments de la vie jusqu'au dernier.
1130.
Il n'importe de quelle manière l'on naisse, mais il importe fort de quelle manière l'on meurt.
1131.
La longue vie n'est qu'une longue attente de la mort.
1132.
Puisqu'enfin il faut mourir, heureux ceux qui sortent au plus tôt d'affaire.
1133.
Survivre à soi-même est un malheur, dont il faut se consoler comme du reste.
1134.
La philosophie ne change ni ne corrige pas les hommes.
1135.
La nature et la sagesse sont presque toujours d'accord.
1136.
Les hommes vivent d'une manière à persuader qu'ils ne croient rien des grandes vérités dont il n'est pas permis de douter.
1137.
Il faut se préparer à la mort par un entier détachement de toutes les créatures; il ne suffit pas d'avoir renoncé à ses espérances, à ses désirs, à tous ses amours; il faut encore s'arracher à soi-même, il ne faut pas attendre le dernier moment de la vie pour perdre de vue tout l'univers. Il disparaîtra infailliblement à celle de tous les hommes, mais il faut prévenir cet abandon et se résoudre à tout quitter. Il faut rester avec Dieu, puisque seul Il suffit dans le temps et dans l'éternité.
1138.
Savoir que Dieu est Dieu et le sera éternellement, suffit pour vivre et mourir content.
1139.
Enfin, quelque beau raisonnement que l'on fasse, et quelque belle résolution que l'on prenne, il faut savoir que sans Dieu on ne fera rien qui vaille.
—
Cet ouvrage est de qui ne désire, ni ne craint rien, et qui n'impose aussi rien à personne.
Swedish translation (my own):
1101.
All mänsklig lycka beror på tänkandets konst.
1102.
Sorg och stränghet är inte dygd.
1103.
Dygd och stränghet existerar separat.
1104.
Man måste göra gott och avstå från ont endast för att Gud vill det.
1105.
Försynen har sina martyrer såväl som tron. Detta martyrskap för mindre oväsen; det är mer hemligt, men det är varken mindre grymt eller mindre ärorikt.
1106.
Samvetet hindrar oss från att vara våra första smickrare.
1107.
Samvetet talar till människor trots sig själva på ett sätt som får dem att lyssna.
1108.
Gud belönar människor mer än de förtjänar och straffar dem mindre; vi måste imitera honom.
1109.
Vi måste vara misstrogna mot levande helgon.
1110.
Enligt människors åsikt är man en hjälte och ett helgon för billig skull.
1111.
Man måste vara helig på Guds sätt.
1112.
Gud hatar allt som är falskt.
1113.
Bigotter tror att de ger allt de inte tar ifrån andra.
1114.
Bigotter predikar allmosor, men de ger dem aldrig.
1115.
Bigotters allmosor och frikostigheter är inget annat än handel.
1116.
Stora samhällen kan inte upprätthållas utan att övertyga dem om att de måste äta lite och klä sig illa.
1117.
Det finns vissa saker som dårar gör lika bra som de klokaste.
1118.
De som är födda för hat älskar lite.
1119.
De som är födda för kärlek hatar lite.
1120.
Det finns människor som älskar och hatar med våld, men de är sällsynta och farliga.
1121.
Man liknar Gud på något sätt genom att bara tala sanning och bara göra gott.
1122.
Ta bort intresse och fåfänga från vissa människors hängivenhet och se vad som återstår.
1123.
Den kloka och heroiska forntiden dyrkade naturens upphovsman under sina gudars olika gestalter och namn.
1124.
Människor har varit dåraktiga och vidskepliga i alla sekler och i alla religioner. De är det och kommer alltid att vara det.
1125.
Den mest förlåtliga av alla avgudadyrkan är solens.
[Kristina hade lagt till följande anteckning här: »Det finns inget valspråk som säger mindre och mer dumt vad det betyder än det som skapades för konung Ludvig XIV. Fransmännen, som förändrar allt, borde förändra det eller avgöra om världen är kapabel till flera solar som deras konung, vilket är mycket sant, eller om deras konung är kapabel till flera imaginära världar. Det är vad ordet Nec pluribus impar [Inte ojämlik för många] betyder.«
Hon tillade: »Denna artikel borde placeras någon annanstans«, men detta gjordes inte.]
1126.
Hur behagligt och härligt livet än må vara, skulle vi vara mycket olyckliga om det inte tog slut.
1127.
Livet är en passage.
1128.
Denna värld bör betraktas som ett slags värdshus där vi bara tillbringar några få ögonblick.
1129.
Vi måste använda varje ögonblick av livet värdigt, ända till det sista.
1130.
Det spelar liten roll hur man föds, men det spelar stor roll hur man dör.
1131.
Ett långt liv är inget annat än en lång väntan på döden.
1132.
Eftersom man slutligen måste dö, är lyckliga de som kommer ut ur den olyckan så snabbt som möjligt.
1133.
Att överleva sig själv är en olycka som man måste trösta sig med, liksom med allt annat.
1134.
Filosofi varken förändrar eller korrigerar människor.
1135.
Natur och visdom är nästan alltid i överensstämmelse.
1136.
Människor lever på ett sådant sätt att de övertygar sig själva om att de inte tror på någonting om de stora sanningar som man inte får tvivla på.
1137.
Man måste förbereda sig för döden genom en fullständig distansering från alla varelser; det räcker inte att ha avsagt sig sina hopp, sina önskningar, all sin kärlek; man måste också slita sig loss från sig själv; man får inte vänta till livets sista ögonblick för att förlora hela universum ur sikte. Det kommer oundvikligen att försvinna med alla människors liv, men man måste förhindra denna övergivenhet och besluta sig för att lämna allt bakom sig. Man måste stanna kvar hos Gud, ty han ensam är tillräcklig i tid och evighet.
1138.
Att veta att Gud är Gud och kommer att vara det för evigt är tillräckligt för att leva och dö nöjd.
1139.
Slutligen, oavsett vilket vackert resonemang man förföljer, och oavsett vilket vackert beslut man tar, måste man veta att utan Gud kommer man inte att uppnå något värdefullt.
—
Detta verk är av en som varken önskar eller fruktar någonting som helst, och som inte heller påtvingar någon som helst någonting som helst.
English translation (my own):
1101.
All human felicity depends on the art of thinking.
1102.
Grief and austerity are not virtue.
1103.
Virtue and austerity subsist separately.
1104.
One must do good and abstain from evil only because God wills it.
1105.
Providence has its martyrs as well as the faith. This martyrdom makes less noise; it is more secret, but it is no less cruel nor less glorious.
1106.
Conscience prevents us from being our first flatterers.
1107.
Conscience speaks to men in spite of themselves in a way that makes them listen.
1108.
God rewards men more than they deserve and punishes them less; we must imitate Him.
1109.
We must be distrustful of living saints.
1110.
In the opinion of men, one is a hero and a saint for cheap.
1111.
One must be holy in God's fashion.
1112.
God hates everything that is false.
1113.
Bigots believe they give everything they do not take away.
1114.
Bigots preach alms, but they never give them.
1115.
The alms and liberalities of bigots are nothing but traffic.
1116.
Large communities cannot be sustained without persuading them that they must eat little and dress badly.
1117.
There are certain things that fools do as well as the most clever.
1118.
Those born for hate love little.
1119.
Those born for love hate little.
1120.
There are people who love and hate with violence, but they are rare and dangerous.
1121.
One resembles God in some way by speaking only the truth and doing only good.
1122.
Take away interest and vanity from the devotion of certain people, and see what remains.
1123.
Wise and heroic antiquity worshipped the author of nature under the various figures and names of their gods.
1124.
People have been foolish and superstitious in all centuries and in all religions. They are and always will be.
1125.
The most forgivable of all idolatries is that of the sun.
[Kristina had added the following note here: "There is no motto that says less and more foolishly what it means than the one created for King Louis XIV. The French, who change everything, should change it or determine whether the world is capable of several suns such as their king, which is very true, or whether their king is capable of several imaginary worlds. This is what the word Nec pluribus impar [Not unequal to many] means."
She added: "This article should be placed somewhere else", but this was not done.]
1126.
However agreeable and glorious life may be, we would be very unhappy if it did not end.
1127.
Life is a passage.
1128.
This world should be considered a kind of inn where we spend only a few moments.
1129.
We must use every moment of life worthily, until the last.
1130.
It matters little how one is born, but it matters greatly how one dies.
1131.
Long life is nothing but a long wait for death.
1132.
Since one must finally die, happy are those who emerge from the affair as quickly as possible.
1133.
To survive oneself is a misfortune for which one must console oneself, as with everything else.
1134.
Philosophy neither changes nor corrects men.
1135.
Nature and wisdom are almost always in accord.
1136.
Men live in such a way as to persuade themselves that they believe nothing of the great truths which one is not permitted to doubt.
1137.
One must prepare for death by a complete detachment from all creatures; it is not enough to have renounced one's hopes, one's desires, all one's loves; one must also tear oneself away from oneself; one must not wait until the last moment of life to lose sight of the entire universe. It will inevitably disappear with the life of all men, but one must prevent this abandonment and resolve to leave everything behind. One must remain with God, as He alone is sufficient in time and in eternity.
1138.
Knowing that God is God and will be so eternally is enough to live and die content.
1139.
Finally, whatever beautiful reasoning one pursues, and whatever beautiful resolution one takes, one must know that without God, one will achieve nothing worthwhile.
—
This work is by one who neither desires nor fears anything, and who also does not impose anything on anyone.
.tif.jpg)
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment