Sources:
Sylloge epistolarum a viris illustribus, volume 3, pages 279 to 280, published by Pieter Burman the Elder, 1727
The letter:
Nonum diem Parisiis jam ago, virorum amicissime, ita distractus compellandis ac excipiendis amicis, ut vix respirare liceat. Mira est procerum & doctorum erga me benevolentia, quam quo minus promereor, eo magis jactare ac commemorare audeo. Apud illustriss. Coadiutorem Parisiensem, ac Marchionem Montozerium mecum pransus est diebus proximis Menagius noster, uterque tenerrimis arctissimisque complexibus me excepit. Cras Fabroto diem diximus. Naudaeus, Patinus, alii sequentur, quibuscum rus erit adeundum. Ita aestivos fallo calores, qui de itinere Italico cogitare me non sinunt. Frequens tui inter nos mentio. Quantum video, manuscriptis libris excutiendis vix licebit invigilare: sub initium enim mensis proximi fore auguror, ut coelo magis temperato viae committi tuo possim. Libelli tui exemplaria, Puteanis fratribus (quorum major natu pessime habet, morti, ut metuendum, vicinus) Menagio etiam Valesioque tradidi. Omnes gratias immortales tibi agunt. Bocharto suum etiam misi, quid responsi laturus sim, avide expecto. Rigaltio quod debeatur, cum ab urbe absit, Puteanis tradidi. Tuas hesterna vespera accepi; ex quibus summo cum dolore meo deprehendo, periisse illas, quas Vlitianae epistolae addideram, ac Rubenianis in Livium correctionibus. Puto hanc Ludovici Elzevirii negligentiam, quam & alias saepe expertus sum: ad illum enim curandas Bonavontura miserat. Valesianam orationem, quam nec ipse vidi hactenus, ut consequaris curae mihi erit. Habet is nunc a me Ferrarianam, de qua quid censeat, mox intellexero. Inveni hîc geminam a Petro Possino epistolam, (una cum Theophylacto de institutione Principis recens a se edito) qua narrat Alexiadem jam fere absolutam, eam sibi in animo esse ut Christinae Augustae inscribat, nisi ego dissentiam, mox secuturum Cinnamum. Respondi illi humanissime, vir enim bonus est, recte facturum, si & Cinnamum eidem Reginae inscribat. Alii alios parant. Fabrotus Balsamonis Paratitla, aliaque juridica Graeca hactenus inedita. De poëmatis meis edendis Goesius viderit: illi enim ea cura demandata. Sed puto observabit primo, quid moliatur ὸ δεινα, quem ex amoris impotentia sic insanivisse olim ex amicis fide dignis hîc intelligo, ut vinculis constrigendus fuerit: expecto totam historiam accurate descriptam. Serviet & hoc telum mihi aliquando. Langermannum tuum cum in hac urbe esse ac vicinum habitare mihi intelligerem, conventus a me est domi suae. Juvenis modestus est, & eruditis, quantum apparet. Deduxi illum ad Puteanos fratres, aliosque viros literatos, etiam ad praesidem Thuanum hesterno die, quem una salutavimus, ejusque e bibliotheca scriptos aliquot codices deprompsimus, ut Macrobii Saturnalia, Prudentium, Catalecta veterum poëtarum, Martialis aliorumque, ac Ovidii nonulla. Senecae multa ibi extant, geminum epistolarum ejus exemplar illic & vidi satis antiquum. Sed excutiendi otium non erit. Langermanno tuas tradidi, videtur nob abhorrere ab itinere Italico, ego vero velim expensis regiis id fieri possit, nam Resander ille homo est, ut hîc intelligo, non modo morbo melancholico ad insaniam usque correptus, quod jam ante cognoveram, sed potator etiam strenuus, & venerius nepotulus, ut amicus noster deridendum me Italis propinare voluerit, quo se ulcisceretur, credo, de Tollio; sed & ego illum vicissim lusero. Cum enim mercator Serenissimae Reginae, qui res ejus privatas agit, plane dissuaserit de Resandro in comitatum meum admittendo, literas hodie ad dominam dedi, quibus moneo consultum magis de Langermanno videri, & facile, arbitror, impetravero, nisi quid turbet amicus noster, quare si quid illi imposterum voles, mihi mitte: habes hîc ab illo. Vale, meum decus, & literarum. Plura volebam, sed lassus admodum sum scribendis in Sueciam atque Italiam literis: rogo igitur festinationi ignoscas, & frequenter imposterum scribas. Paris. CIϽIϽCLI. Prid. Eid. Aug. Gregor.
With modernised spelling:
Nonum diem Parisiis jam ago, virorum amicissime, ita distractus compellandis ac excipiendis amicis, ut vix respirare liceat. Mira est procerum et doctorum erga me benevolentia, quam quo minus promereor, eo magis jactare ac commemorare audeo.
Coadjutorem parisiensem, ac marchionem Montozerium mecum pransus est diebus proximis Menagius noster, uterque tenerrimis arctissimisque complexibus me excepit. Cras Fabroto diem diximus. Naudæus, Patinus, alii sequentur, quibuscum rus erit adeundum. Ita æstivos fallo calores, qui de itinere italico cogitare me non sinunt.
Frequens tui inter nos mentio. Quantum video, manuscriptis libris excutiendis vix licebit invigilare; sub initium enim mensis proximi fore auguror, ut cœlo magis temperato viæ committi tuo possim. Libelli tui exemplaria, Puteanis fratribus (quorum major natu pessime habet, morti, ut metuendum, vicinus) Menagio etiam Valesioque tradidi. Omnes gratias immortales tibi agunt. Bocharto suum etiam misi, quid responsi laturus sim, avide expecto.
Rigaltio quod debeatur, cum ab urbe absit, Puteanis tradidi. Tuas hesterna vespera accepi; ex quibus summo cum dolore meo deprehendo, periisse illas, quas Ulitianæ epistolæ addideram, ac Rubenianis in Livium correctionibus. Puto hanc Ludovici Elzevirii negligentiam, quam et alias sæpe expertus sum; ad illum enim curandas Bonaventura miserat.
Valesianam orationem, quam nec ipse vidi hactenus, ut consequaris curæ mihi erit. Habet is nunc a me Ferrarianam, de qua quid censeat, mox intellexero.
Inveni hic geminam a Petro Possino epistolam (una cum Theophylacto De institutione principis recens a se edito), qua narrat Alexiadem jam fere absolutam, eam sibi in animo esse ut Christinæ Augustæ inscribat, nisi ego dissentiam, mox secuturum Cinnamum. Respondi illi humanissime, vir enim bonus est, recte facturum, si et Cinnamum eidem reginæ inscribat. Alii alios parant. ...
Langermannum tuum cum in hac urbe esse ac vicinum habitare mihi intelligerem, conventus a me est domi suæ. Juvenis modestus est, et eruditis, quantum apparet. Deduxi illum ad Puteanos fratres, aliosque viros litteratos, etiam ad præsidem Thuanum hesterno die, quem una salutavimus, ejusque e bibliotheca scriptos aliquot codices deprompsimus, ut Macrobii Saturnalia, Prudentium, Catalecta veterum poetarum, Martialis aliorumque, ac Ovidii nonulla. Senecæ multa ibi extant, geminum epistolarum ejus exemplar illic et vidi satis antiquum. Sed excutiendi otium non erit.
Langermanno tuas tradidi, videtur nob abhorrere ab itinere Italico, ego vero velim expensis regiis id fieri possit, nam Resander ille homo est, ut hic intelligo, non modo morbo melancholico ad insaniam usque correptus, quod jam ante cognoveram, sed potator etiam strenuus, et venerius nepotulus, ut amicus noster deridendum me Italis propinare voluerit, quo se ulcisceretur, credo, de Tollio; sed et ego illum vicissim lusero.
Cum enim mercator serenissimæ reginæ, qui res ejus privatas agit, plane dissuaserit de Resandro in comitatum meum admittendo, litteras hodie ad Dominam dedi, quibus moneo consultum magis de Langermanno videri, et facile, arbitror, impetravero, nisi quid turbet amicus noster, quare si quid illi imposterum voles, mihi mitte; habes hic ab illo.
Vale, meum decus, et litterarum. Plura volebam, sed lassus admodum sum scribendis in Sueciam atque Italiam litteris; rogo igitur festinationi ignoscas, et frequenter imposterum scribas. Parisii. 1651, pridie eidus augustii gregorianis.
French translation (my own):
Voilà maintenant neuf jours que je suis à Paris, vous, très aimable des hommes. Je suis tellement occupé à parler et à recevoir des amis que j'ai du mal à respirer. La gentillesse des nobles et des professeurs envers moi est merveilleuse, et moins je gagne, plus j'ose me vanter et raconter.
Notre Ménage a dîné ces derniers jours chez le coadjudant parisien et le marquis de Montausier, et tous deux m'ont reçu avec les embrassements les plus tendres et les plus étroits. Demain c'est le jour de Fabrot. Suivront Naudé, Patin et d'autres, avec lesquels on ira à la campagne. Je n'ai pas remarqué la chaleur estivale, qui ne me permet pas de penser à un voyage en Italie.
Je vous mentionne souvent parmi nous. Autant que je sache, il n'est guère permis de surveiller l'inspection des livres manuscrits, car je prédis que ce sera au début du mois prochain, afin que je puisse entreprendre le voyage vers vous dans un climat plus tempéré. J'ai remis les exemplaires de votre libelle aux frères dal Pozzo (dont l'aîné est dans le plus mauvais état et, on le craint, proche de la mort), Ménage et Valois. Ils vous sont tous éternellement reconnaissants. Je l'ai aussi envoyé à Bochart, et j'attends sa réponse avec impatience.
Pendant que Rigault était absent de la ville, j'ai livré le cadeau qui était dû aux dal Pozzo. J'ai reçu hier soir votre lettre, d'où j'apprends avec beaucoup de tristesse que celles que j'avais ajoutées aux lettres de Vliet, et les corrections de Rubens pour Tite-Live, ont disparu. Je pense à cette négligence de Louis Elsevier, dont j'ai souvent fait l'expérience à d'autres époques, car je lui avais envoyé Bonaventure pour qu'il le garde.
Le discours de Valois, que je n'ai pas encore vu moi-même, je me chargerai de vous le procurer. Il a maintenant reçu de ma part le discours de Ferrario, dont je saurai bientôt ce qu'il en pense.
J'ai trouvé ici une lettre jumelle de Pierre Poussines (une avec le De institutione principis de Théophylacte, récemment publié par lui-même), dans laquelle il dit à Alexiade, qui est maintenant presque absolu, qu'il a l'intention de l'inscrire pour Christine Auguste, à moins que je ne sois en désaccord, et Cinname suivra bientôt. Je lui ai répondu de la manière la plus humaine, car c'est un homme de bien et il ferait bien d'inscrire également Cinname pour la même reine. D'autres sont en cours de préparation par d'autres personnes. ...
Comme je comprends que votre Langermann est dans cette ville et habite dans mon quartier, je le rencontrerai chez lui. Le jeune homme est modeste et érudit, à ce qu'il paraît. Je l'ai amené aux frères dal Pozzo et à d'autres savants, même hier au président de Thou, que nous avons salué ensemble, et nous avons pris dans sa bibliothèque plusieurs manuscrits, tels que les Saturnales de Macrobe, de Prudence, les Catalecta des anciens poètes, Martial et autres, et quelques-uns d'Ovide. On y trouve beaucoup de choses de Sénèque, et j'y ai vu une copie assez ancienne de ses deux épîtres. Mais il n'y aura pas de loisir pour s'en débarrasser.
J'ai remis votre lettre à Langermann. Il semble répugner à un voyage en Italie, mais je voudrais qu'il fût possible aux frais du roi, car Résandre est un homme (comme je le comprends ici) non seulement atteint d'une maladie mélancolique jusqu'à la folie, ce que j'avais déjà connu auparavant, mais il est aussi un buveur vigoureux et un petit neveu vénérien, de sorte que notre ami a voulu m'offrir aux Italiens pour se moquer de lui afin de se venger, je crois, de Tollius; mais je le ridiculiserai à mon tour.
Comme le marchand de la sérénissime reine, qui s'occupe de ses affaires privées, m'a clairement dissuadé d'admettre Résandre dans ma compagnie, j'ai remis aujourd'hui à Madame des lettres dans lesquelles je lui conseille de considérer l'affaire plus en faveur de Langermann, et je crois que je l'obtiendrai facilement, à moins que notre ami ne soit troublé par quelque chose. Par conséquent, si vous avez besoin de quelque chose pour lui plus tard, envoyez-le-moi; vous l'aurez ici de sa part.
Adieu, mon glorieux littérateur. J'en voulais davantage, mais je suis bien las d'écrire des lettres à la Suède et à l'Italie; je vous prie donc de pardonner ma hâte et de m'écrire souvent après celle-ci. Paris. 1651, la veille des ides d'août, grégorienne.
Swedish translation (my own):
Jag har nu varit i Paris för nionde dagen, vänligaste av män. Jag blir så distraherad av att tilltala och ta emot vänner att jag knappt kan andas. Adelsmäns och lärares vänlighet mot mig är underbar, och ju mindre jag tjänar, desto mer vågar jag skryta och berätta.
Vår Ménage ätit middag med den parisiske coadjutanten och markisen de Montausier under de senaste dagarna, och båda två har tagit emot mig med de mest ömma och nära omfamningar. Imorgon är det Fabrots dag. Naudé, Patin och andra följer efter, med vilka man skall åka ut på landsbygden. Jag har inte märkt av sommarvärmen, som inte låter mig tänka på en italiensk resa.
Jag nämner Er ofta bland oss. Såvitt jag kan se, är det knappast tillåtet att övervaka granskningen av handskriftsböcker, ty jag förutspår att det kommer att bli i början av nästa månad, så att jag må kunna företa resan till Er i ett mera tempererat klimat. Jag har levererat exemplaren av Er libell till bröderna dal Pozzo (av vilka den äldste är i värsta skick och, man befarar, nära döden), Ménage och Valois. De är alla evigt tacksamma mot Er. Jag har också skickat den till Bochart, och jag väntar ivrigt på hans svar.
Medan Rigault var borta från staden, levererade jag presenten för dal Pozzos. Jag mottog Ert brev igår afton, varav jag med stor sorg förnimmer att de som jag lagt till breven från van Vliet och Rubenii rättelser för Livius har försvunnit. Jag tänker på denna försumlighet av Lodewijk Elsevier, som jag ofta har upplevt vid andra tillfällen, ty jag hade skickat Bonaventura till honom för förvaring.
Valois' tal, som inte ens jag har sett förrän nu, skall jag se till att skaffa åt Er. Han har nu Ferrarios tal av mig, om vilken jag snart skall få reda på vad han tycker.
Jag har här hittat ett tvillingbrev från Pierre Poussines (ett med Teofylakts De institutione principis, nyligen utgiven av honom själv), där han berättar för Alexiade, som nu är nästan absolut, att han tänker skriva in det för Kristina Augusta, om jag inte håller med, och Kinnamos följer snart efter. Jag svarade honom mycket vänligt, för han är en god man och skulle göra rätt om han också skrev Kinnamos för samma drottning. Andra förbereds av andra människor. ...
Eftersom jag förstår att Er Langermann är i denna stad och bor i mitt kvarter, kommer jag att träffa honom hemma hos honom. Den unge mannen är blygsam och lärd, så långt det framstår. Jag har fört honom till bröderna dal Pozzo och till andra lärda män, till och med till president de Thou i går, som vi hälsade tillsammans, och vi tog från hans bibliotek flera manuskript, såsom Saturnalia av Makrobius, Prudentius, Catalecta av den gamla diktare, Martialis och andra, och några av Ovidius. Mycket av Seneca finns där, och jag har sett en ganska gammal kopia av hans två epistlar där. Men det blir ingen ledig stund att göra sig av med.
Jag har givit Ert brev till Langermann. Han verkar vara emot en italiensk resa, men jag skulle vilja att det skulle vara möjligt på kunglig bekostnad, ty Resander är en man (som jag förstår det här) inte bara drabbad av en melankolisk sjukdom till vansinnets gräns, som jag redan hade känt till förut, utan han är också en flitig drinkare och en veneriskt sjuk liten nevö, så att vår vän ville erbjuda mig till italienarna att håna honom för att hämna sig, tror jag, på Tollius; men jag kommer att förlöjliga honom i sin tur.
Då den durchlauchtigste drottningens köpman, som sköter hennes privata angelägenheter, tydligt har avrått mig från att släppa in Resander i mitt företag, har jag idag givit brev till Frun, i vilka jag råder att saken anses mera till förmån för Langermann, och jag tror att jag lätt kommer att få det såvida inte vår vän är besvärad av något. Därför, om Ni vill ha något för honom senare, skicka det till mig; Ni kommer att få det här från honom.
Farväl, min härlige litterat. Jag ville gärna ha mer, men jag är väldigt trött på att skriva brev till Sverige och Italien; därför ber jag Er att förlåta min brådska och att skriva ofta härefter. Paris. 1651, dagen före ides av augusti, gregoriansk.
English translation (my own):
I have now been in Paris for the ninth day, most friendly of men. I am so distracted by addressing and receiving friends that I can scarcely breathe. The kindness of noblemen and teachers towards me is wonderful, and the less I earn, the more I dare to brag and relate.
Our Ménage dined with the Parisian coadjutant and the Marquis de Montausier during the last few days, and both of them have received me with the most tender and close embraces. Tomorrow is Fabrot's day. Naudé, Patin and others will follow, with whom one will go to the countryside. I have not noticed the summer heat, which does not allow me to think of an Italian journey.
I often mention you among us. As far as I can see, it is hardly permissible to supervise the inspection of manuscript books, for I predict that it will be at the beginning of the next month, so that I may be able to undertake the journey to you in a more temperate climate. I have delivered the copies of your pamphlet to the dal Pozzo brothers (the eldest of whom is in the worst condition and, it is feared, close to death), Ménage and Valois. They are all eternally grateful to you. I have also sent it to Bochart, and I eagerly await his reply.
While Rigault was away from the city, I delivered the gift that was due to the dal Pozzos. I received your letter yesterday evening, from which I learn with great sorrow that those which I had added to the letters from van Vliet, and Rubenius' corrections for Livy, have gone missing. I think of this negligence by Lodewijk Elsevier, which I have often experienced at other times, for I had sent Bonaventure to him for safekeeping.
Valois' oration, which even I have not seen until now, I will take care to obtain for you. He now has Ferrario's oration from me, of which I shall soon find out what he thinks.
I have found here a twin letter from Pierre Poussines (one with Theophylact's De institutione principis, recently published by himself), in which he tells Alexiade, who is now almost absolute, that he intends to inscribe it for Kristina Augusta, unless I disagree, and Kinnamos will soon follow. I answered him most humanely, for he is a good man and would do right if he also inscribed Kinnamos for the same Queen. Other ones are being prepared by other people. ...
As I understand that your Langermann is in this city and is living in my neighbourhood, I will meet him at his house. The young man is modest, and learned, as far as it appears. I have brought him to the dal Pozzo brothers and to other learned men, even to President de Thou yesterday, whom we greeted together, and we took from his library several manuscripts, such as the Saturnalia by Macrobius, Prudentius, the Catalecta by the old poets, Martial and others, and some by Ovid. Much by Seneca is there, and I have seen a fairly ancient copy of his two epistles there. But there will be no leisure to shake off.
I have given your letter to Langermann. He seems to be averse to an Italian journey, but I would like it to be possible at the royal expense, for Resander is a man (as I understand it here) not only afflicted with a melancholic disease to the point of insanity, which I had already known before, but he is also a vigorous drinker and a venereally diseased little nephew, so that our friend wanted to offer me to the Italians to mock him in order to avenge himself, I believe, on Tollius; but I will ridicule him in turn.
As the Most Serene Queen's merchant, who handles her private affairs, has clearly dissuaded me from admitting Resander into my company, I have given letters to the Lady today in which I advise that the matter be considered more in favour of Langermann, and I think I will easily obtain it unless our friend is troubled by something. Therefore, if you want anything for him later, send it to me; you will have it here from him.
Farewell, my glorious literatus. I wanted more, but I am very tired of writing letters to Sweden and Italy; therefore I beg you to forgive my haste and to write frequently after this. Paris. 1651, the day before the Ides of August, Gregorian.
Above: Kristina.
Above: Johann Friedrich Gronovius.
.jpg)
Above: Nicolaus Heinsius.
Notes: Ménage = Gilles Ménage.
The Marquis de Montausier = Charles de Sainte-Maure, Duke of Montausier.
Fabrot = Charles Annibal Fabrot (1580-1658), a French jurisconsult.
Naudé = Gabriel Naudé.
Patin = Gui Patin.
The dal Pozzo brothers = Cassiano dal Pozzo (1588-1657) and Carlo Antonio dal Pozzo (1606-1689).
Valois = Henri Valois (1606-1673), a French philologist and student of classical and ecclesiastical historians.
Bochart = Samuel Bochart.
Rigault = Nicolas Rigault (1577-1654), a French classical scholar.
Van Vliet = Jan van Vliet (1623-1666), a Dutch philologist and one of the 17th century pioneers of Germanic philology.
Rubenius = Philip II Rubens (1611-1678), a secretary from Antwerp, the son of the Flemish antiquarian, librarian, philologist and city administrator Philip Rubens (1574-1611) and the nephew of the famous artist and diplomat Peter Paul Rubens (1577-1640).
Lodewijk Elsevier = a Dutch printer who founded a family-run printing business, the House of Elsevier, run in the Dutch city of Leiden (also in older times spelled Leyden).
Ferrario = Ottavio Ferrario (1607-1682), an Italian archaeologist, philologist and librarian.
Pierre Poussines = a French Jesuit and scholar, born 1609, died 1686.
De institutione principis (Κάτοπτρο ηγεμόνος; The Education of Princes) was written by the 11th century Byzantine archbishop and Bible commentator Theophylact of Ohrid (born circa 1050, died after 1107). He is regarded as a saint in the Eastern Orthodox Church, with his feast day being December 31.
Kinnamos = Joannes Kinnamos (John Cinnamus; born shortly after 1143, died after 1185), a 12th century Byzantine historian.
Langermann = Lorenz Langermann the Younger (born 1595, died circa 1658).
Tollius = either Cornelius Tollius (born circa 1628, died June 13, 1654), a Dutch scholar who went to Sweden as an amanuensis in 1648, accompanied by Isaac Vossius, who later accused him of having stolen some of his books; or his younger half-brother Jacobus Tollius (1633-1696), a Dutch classicist who was Heinsius' secretary.
The day before the Ides of August = August 12.
No comments:
Post a Comment