Kristina's letter to the Prince de Condé, dated October 1, 1669

Source:

Mémoires concernant Christine, reine de Suède, volume 3, page 395, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1759

https://books.google.com/books?id=K4jbZ_vZt5wC&printsec=frontcover&dq=mémoires+concernant+christine+reine+de+suède&hl=en&newbks=1&newbks_redir=0&sa=X&ved=2ahUKEwihy5i5htjmAhXaJzQIHVI2CuwQuwUwA3oECAQQBA#v=onepage&q=mémoires%20concernant%20christine%20reine%20de%20suède&f=false

The letter:

Mon Cousin, je n'ai pas répondu plutôt à vos Lettres, parce que mes indispositions m'ont fait différer de vous remercier des nouvelles que vous m'avez données. Celles de Pologne m'ont surprise, aussi bien que vous. Les événemens surprenans de ce Royaume nous font voir clairement, que l'aveugle Fortune dispense les Couronnes, comme il plaît au hazard. Si la justice en étoit la dispensatrice, cette Couronne étoit dûe au Prince de Condé, qui est de tous les Prétendans le plus digne de la posséder. Quoi qu'il en soit, sa gloire & son mérite ont de quoi se consoler de l'injustice de la Fortune. J'attends de vous la Relation des divertissemens de Chambord. Si mon silence vous a mis en colére, ne laissez pas pour cela d'être de mes amis; car j'estime votre mérite & votre personne autant qu'il est possible, priant Dieu qu'il vous tienne en sa sainte garde. Rome, ce 1. Octobre 1669.

Swedish translation (my own):

Min kusin,

Jag svarade inte på Era brev tidigare eftersom mina opassligheter fått mig att skjuta upp att tacka Er för nyheterna Ni har gett mig. De från Polen förvånade mig, liksom Ni. De överraskande händelserna i detta rike gör det klart för oss att blind förmögenhet utdelar kronorna, som slumpen behagar. Om rättvisan var den som gav den, så var denna krona för prinsen de Condé, som av alla pretendanter är den mest värdiga att äga den. Hur det än må vara, hans ära och hans förtjänst är tröst för förmögenhetens orättvisa. Jag förväntar mig redogörelsen för Chambords avledningar från Er. Om min tystnad har gjort Er arg, sluta inte vara min vän, för jag uppskattar Era förtjänster och Er person så mycket som möjligt, och ber till Gud att han bevare Er i sin heliga vård.

Rom, den 1 oktober 1669.

English translation (my own):

My cousin,

I did not reply to your letters sooner because my indispositions made me put off thanking you for the news you have given me. Those of Poland surprised me, as well as you. The surprising events of this kingdom make it clear to us that blind fortune dispenses the crowns, as chance pleases. If justice were the dispenser of it, this crown was due to the Prince de Condé, who is of all the pretenders the most worthy of possessing it. Be that as it may, his glory and his merit are consolation for the injustice of fortune. I expect from you the account of the diversions of Chambord. If my silence has made you angry, do not stop being my friend, for I esteem your merit and your person as much as possible, praying to God that He keep you in His holy keeping.

Rome, October 1, 1669.

Above: Kristina.

Above: The Prince de Condé.

Note: In accordance with the nobility's ideals in the early modern era, kings and queens considered themselves siblings; when talking to someone of a lower rank than their own, they would refer to that person as "my cousin", regardless of whether or not they were related.