Source:
Mémoires concernant Christine, reine de Suède, volume 3, page 419, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1759
The instructions:
Mémoire Secret.
I. Son plus grand emploi, & sa plus grande application doit être de s'efforcer de conserver l'affection des Amis de la Reine, en leur témoignant de sa part, de l'estime, de l'amour & de la tendresse, non seulement pour le bien & l'avantage de la Suède en général, mais aussi pour le leur en particulier; leur témoigner de la confiance; montrer qu'on se veut gouverner selon leurs conseils; qu'on leur abonne ses intérêts, & pour le présent, & pour l'avenir; leur inspirer de la vigueur à soutenir toujours les intérêts de la Reine; leur persuader que la Reine n'est pas capable de se repentir; qu'elle n'a d'autre dessein que celui de contribuer de toutes ses forces au bien de l'Etat, & au service du présent Roi, qu'elle considére comme son ouvrage, dont elle se fait gloire, & dont elle tire vanité.
Que S. M. aime sa Patrie, & qu'elle l'aimera jusqu'à la mort; que c'est cet amour qui lui fait souffrir tout avec une patience d'autant plus admirable, qu'elle a cent moyens de se venger; mais que par l'amour qu'elle porte à sa patrie, elle triomphera toujours de tous les sentimens que l'humanité inspire aux gens de sa force, lorsqu'ils se sentent si mortellement outragés, qu'elle l'a été si souvent sans raison.
II. Après, il faut tâcher de regagner les Ennemis, & leur ôter toute crainte de vengeance & de rancune. Il faut user de la derniére dissimulation avec eux, se gardant de leur faire sentir qu'on les connoît pour Ennemis; au contraire, il faut leur témoigner de la confiance; mais il ne faut pas s'y fier, ni rien hazarder entre leurs mains. Il faut en toute occasion tâcher de leur donner des idées avantageuses de la générosité de la Reine, toujours inclinée à pardonner les offenses, & n'oubliant jamais les services qu'on lui rend. Enfin il faut tâcher de persuader aux Amis, & aux Ennemis, que tous ont intérêt à procurer la satisfaction de Sa Majesté, puisque sa générosité en fait part à tout le monde, & qu'il n'y a que l'impossible qui puisse l'empêcher d'accorder des graces.
III. On peut dire que la Reine a autant d'Amis qu'il y a d'hommes en Suède, & généralement parmi tout ce qui obéit. Il n'y a d'exception à cette régle générale, que le peu de personne que la Reine a nommés au Marquis.
Parmi les Etats il faut faire fonds sur la Noblesse, & en faire son fort. Il y a peu de gens dans cet illustre Corps dont on ait sujet de se méfier. Il faut là-dessus se souvenir des informations que la Reine lui a données de bouche, dans lesquelles, si le tems ou d'autres circonstances ont apporté quelques changemens favorables ou desavantageux, il faut le discerner, en avertir la Reine, & agir selon que la Raison & les circonstances le requiérent, & même selon les ordres qu'il plaîra à S. M. de lui donner sur ses rapports.
Parmi le Corps des Ecclésiastiques, il y en a aussi assez peu qui soient suspects à la Reine; à la Religion près elle les croit tous de ses Amis, aussi-bien que la Noblesse, mais avec la seule différence que la Bigotterie y met. Les Villes sont dans les mêmes sentimens que la Noblesse, & la Reine s'y peut encore fier.
Le Peuple est gouverné par leurs Prédicans & par la Noblesse; mais quelque impression qu'on leur donne aux Etats en général & en particulier, ils n'oublieront jamais la gloire & la félicité dont la Suède a joui durant les dix années du Régne de la Reine Christine; & il faut tâcher d'en refraîchir la mémoire pour mener cette négociation à une heureuse fin.
IV. Pour la Régence & le Sénat, il faut les connoître & les ménager selon les informations que la Reine lui a données de bouche. Il faut pénétrer toutes leurs cabales & intrigues; tâcher de savoir entre les mains de qui l'autorité se trouve présentement. Il faut tâcher de ne s'y pas méprendre, & ne se laisser pas abuser aux apparences, qui sont souvent trompeuses; car il y a quelquefois dans les grands Etats des ressorts secrets, qui font remuer ces grandes machines, & cela ne se découvre pas, si l'on n'est plus clairvoyant que le commun, & qu'on ne regarde les choses que du côté par où le commun des hommes ne les considére jamais; surtout, il ne faut pas entrer dans leurs cabales, mais se tenir en état de pouvoir toujours prendre parti avec les plus forts, & persuader, s'il se peut, un chacun qu'on est dans ses intérêts; & cependant il faut profiter pour les siens à quelque prix que ce soit.
V. Pour venir à bout de tout, il faut bien ménager l'amour des uns, & la crainte des autres; tâcher d'y voir clair, & en augmenter la dose, & la donner si adroitement en tems & lieu, que tout cela puisse produire ces effets, à la satisfaction de Sa Majesté.
VI. Il faut avoir pour ceux de la Régence, & pour les Sénateurs les derniers respects & les derniéres soumissions; les flatter, les honorer avec excès; souffrir leurs froideurs, leurs fiertés, & leurs incivilités avec une patience de Job; ne se lasser pas d'être des heures entiéres dans les antichambres sans obtenir audience; & enfin, il faut se préparer à tout souffrir pour obtenir une favorable issue.
VII. Il doit toujours faire un rapport fidéle de tout ce qui se passe à Stockholm durant la Diette; & quand même on l'expédieroit avant la fin de la Diette, il ne doit pas en partir sans un ordre exprès de la Reine, mais en attendre la fin sous divers prétextes.
VIII. Sur l'affaire de la Religion, il faut faire craindre adroitement à ceux qui s'y opposent, qu'enfin la Reine pourroit se résoudre à faire un tour en Suède sans y emmener ses Prêtres, & sans leur faire connoître que cela seroit pour eux un bien plus grand embarras; mais il faut traitter cela bien délicatement, car l'unique but est d'obtenir l'exercice de la Religion; & il faut savoir que si S. M. peut vaincre une fois la répugnance qu'elle a d'y aller sans Prêtres, & qu'elle s'y résolve, elle se mettra en état de les faire désespérer; car la Religion étant l'unique prétexte par lequel ils tiennent la Reine exclue de Suède, elle ouvriroit par-là un chemin pour les tenir toujours en allarmes; car il n'y auroit plus moyen de lui fermer les portes pour son entrée, & la Reine s'est si bien établie dans le Monde, & dans Rome, qu'elle ne craint pas que cette action la fît soupçonner de lâcheté; au contraire, elle en acquéreroit la gloire d'avoir fait un acte de prudence nécessaire, & même inévitable en cette occasion. Il faut pourtant se garder, que cette menace ne produise quelque froideur chez eux qui desirent procurer la liberté de l'exercice à la Reine, dans l'espérance qu'ils pourroient concevoir de la revoir sans cette condition: aussi est-il impossible d'instruire le Marquis si exactement là-dessus; c'est à lui à discerner les tems, les lieux, les personnes, les humeurs, les intérêts; & à se gouverner avec prudence & adresse dans toute sa Commission, ayant toujours son but en vue, & tâchant de profiter de tout.
IX. L'intérêt étant aujourd'hui l'étoile dominante de la Suède, il faut s'en servir; & pour cet effet il faut tout promettre, pensions, biens, graces, & tout ce qui peut gagner les cœurs, promettre tout libéralement, & quand il sera tems on tiendra ce qu'on pourra.
X. Il demandera un Compromis pour juger entre le Roi & la Reine sur les affaires d'Appelmann & de Podagla; on donne au Roi le choix des Juges, on ne se réserve que celui d'exclure la personne qui seroit suspecte, à condition que les Juges prêtent serment de faire justice sans avoir égard à personne, & s'obligent à la prononcer selon que leur honneur & leur conscience le leur dictera.
XI. Il faut pousser Appelmann à bout par toutes les voyes imaginables, & n'en oublier aucune; mais il faut soutenir toujours que la Reine ne doit rendre aucun compte au Roi, ni à qui que ce soit de sa disgrace. Il faut le traiter avec tant d'autorité, & si fort de haut en bas, & le faire connoître pour perfide, parjure, & traître d'une maniére que cela le rende incapable de nuire; faire connoître que tout ce qu'on a fait en sa faveur dans la Régence, a été obtenu par sub & obreptice, qui est le terme dont on use en Suède pour excuser les bévues que les Princes commettent dans leur gouvernement.
Il faut user ici de prudence & de vigueur pour l'abbattre & le pousser à bout, en ne choquant que le moins qu'on pourra ceux qui l'ont protégé, dont les principaux ont été nommés au Marquis, le vieux Comte Brahe, & Bielke; mais il faut dissimuler cette connoissance, & tâcher de les regagner & de les faire entrer dans les intérêts de S. M. ce qu'ils feront sans-doute quand ils seront mieux informés de la justice de sa cause.
XII. Il faut recevoir les Ministres Etrangers avec toutes les civilités qu'ils auront envie de rendre, & ne pas manquer à leur rendre aussi tout ce qui est dû à chacun.
Avec les Ministres d'Espagne, de France & de Hollande, il faut user de toute sorte d'honnêtetés, mais sur-tout avec celui de Hollande, pour répondre à l'amitié particuliére que cet Etat témoigne à la Reine. Il faut aussi tâcher de pénétrer les secrets de leurs Négociations, aussi-bien que celles des autres Ministres Etrangers, & en avertir fidélement S. M. comme de tout ce qui se passe.
Touchant la Charge du Grand-Trésorier, il faut rendre au frére du Baron Gustave Kurque, de la part de la Reine, tous les bons offices qu'il pourra, pour la lui faire obtenir s'il est possible, se gardant bien néanmoins d'offenser les autres Prétendans.
Enfin, il se souviendra d'exécuter exactement les ordres qu'il a reçus non seulement par écrit dans ses Instructions & dans ce Mémoire; mais aussi, il se gouvernera selon l'ample information que S. M. lui a donnée si amplement de vive voix, & employera toute son application, son adresse, & sa dextérité à exécuter fidélement ses ordres au contentement & à la satisfaction de la Reine.
Swedish translation (my own):
Hemlig memorial.
I. Hans största sysselsättning och hans största tillämpning måste vara att sträva efter att bevara Drottningens vänners tillgivenhet, genom att på hennes vägnar visa dem aktning, kärlek och ömhet, inte bara till det bästa och bästa för Sverige i allmänhet, utan också för deras i synnerhet; att visa dem förtroende; att visa att man vill styra efter deras råd; att man undertecknar dem hennes intressen, både för nuet och för framtiden; att alltid inspirera dem med kraft att stödja Drottningens intressen; för att övertyga dem om att Drottningen inte är kapabel till omvändelse; att hon inte har någon annan avsikt än att med all sin kraft bidra till Statens bästa och till den nuvarande Konungens tjänst, som hon anser vara sitt arbete, som hon yvs över och från vilket hon hämtar fåfänga.
Att Hennes Majestät älskar sitt Fädernesland och vill älska det intill döden; att det är denna kärlek som gör att hon lider allt med ett tålamod desto mer beundransvärt, att hon har hundra medel att hämnas; men att hon genom den kärlek, som hon bär till sitt Fädernesland, alltid skall segra över alla de känslor som mänskligheten inger i hennes styrka människor, när de känner sig så dödligt upprörda, som hon så ofta utan anledning varit.
II. Därefter är det nödvändigt att försöka återta fienderna och ta bort all rädsla för hämnd och förbittring från dem. Man måste använda den största dissimulation med dem, se till att inte få dem att känna att man vet att de är fiender; tvärtom måste man visa dem förtroende; men man får inte lita på dem och inte heller riskera något i deras händer. Det är nödvändigt att vid alla tillfällen försöka ge dem fördelaktiga idéer om drottningens generositet, alltid benägen att förlåta förseelser och aldrig glömma de tjänster som hon har fått. Slutligen måste man försöka övertyga vänner och fiender, att det ligger i allas intresse att skaffa Hennes Majestäts tillfredsställelse, eftersom hennes generositet gör det känt för alla, och att endast det omöjliga kan hindra henne från att bevilja nåd.
III. Man kan säga att Drottningen har lika många vänner som det finns män i Sverige, och i allmänhet bland alla som lyder. Det finns inget undantag från denna allmänna regel, förutom de få som Drottningen har utsett till markisen.
Bland Ständerna är det nödvändigt att förlita sig på adeln och göra den till sin starka sida. Det finns få människor i detta berömda organ som det finns anledning att vara försiktig med. På denna punkt måste han komma ihåg den information som Drottningen har givit honom muntligen, i vilken han, om tiden eller andra omständigheter har medfört några gynnsamma eller ogynnsamma förändringar, måste urskilja den, varna Drottningen och handla enligt skäl och omständigheterna kräver, och även enligt de befallningar som Hennes Majestät kan ge honom om hans rapporter.
Bland församlingen av kyrkliga finns det också en hel del som är misstänkta för Drottningen; bortsett från religionen tror hon att de alla är hennes vänner, såväl som adeln, men med den enda skillnaden som trångsyntheten lägger i det. Städerna är i samma känslor som adeln, och Drottningen kan fortfarande yvas över det.
Folket styrs av sina predikanter och av adeln; men vilket intryck man än ger dem i staterna i allmänhet och i synnerhet, kommer de aldrig att glömma den ära och den lycka, som Sverige åtnjöt under Drottning Kristinas tio år regering; och det är nödvändigt att försöka fräscha upp minnet av det för att få denna förhandling till ett lyckligt slut.
IV. När det gäller förmyndarregeringen och Rådet är det nödvändigt att känna till dem och att skona dem enligt den information som Drottningen har givit honom muntligen. Man måste penetrera alla deras kabaler och intriger; försöka ta reda på vems händer myndigheten ligger för närvarande. Man måste försöka att inte missta sig och inte låta sig luras av skenet, som ofta är missvisande; ty det finns ibland i stora stater hemliga fjädrar som får dessa stora maskiner att röra sig, och detta kan inte upptäckas om man är mer klärvoajant än gemene man och bara ser saker från den sida från vilken vanliga människor aldrig betraktar dem; framför allt får man inte gå in i deras kabaler utan hålla sig i stånd att alltid kunna ta parti med de starkaste och om möjligt övertyga alla om att man är i deras intressen; och ändå måste man tjäna på sitt eget till vilket pris som helst.
V. För att komma till slutet av allt, är det nödvändigt att skona somligas kärleken och de andras rädslan; att försöka se klart och öka dosen och ge den så skickligt i tid och plats, att allt detta kan ge dessa effekter till Hennes Majestäts belåtenhet.
VI. Det är nödvändigt att ha den största respekten och den största undergivenhet för regeringens män och för rådsmännen; att smickra dem, att hedra dem med överflöd; att lida sin kyla, sin stolthet och sin oförskämdhet med Jobs tålamod; att aldrig tröttna på att tillbringa hela timmar i förkammaren utan att få publik; och slutligen måste man vara beredd att lida allt för att få ett gynnsamt resultat.
VII. Han måste alltid göra en trogen redogörelse för allt som sker i Stockholm under Riksdagen; och även om han avsändes före Riksdagens slut, får han inte lämna den utan uttrycklig order från Drottningen utan avvakta dess slut under olika förevändningar.
VIII. I fråga om religion är det nödvändigt att skickligt få dem som motsätter sig att frukta att Drottningen äntligen kan besluta sig för att ta en rundtur i Sverige utan att ta med sina präster dit och utan att låta dem veta att det skulle vara en mycket större pinsamhet för dem; men detta måste behandlas mycket känsligt, ty det enda syftet är att få utövande av religion; och det bör vara känt, att om Hennes Majestät en gång kan övervinna sin motvilja att gå dit utan präster, och om hon beslutar sig att göra det, så kommer hon att sätta sig i stånd att göra dem förtvivlade; eftersom religionen är den enda förevändning, med vilken de håller Drottningen utestängd från Sverige, skulle hon därigenom öppna ett sätt att alltid hålla dem på alerten; ty det skulle inte längre finnas något sätt att stänga dörrarna för henne vid hennes inträde, och Drottningen har etablerat sig så väl i samhället och i Rom, att hon inte fruktar att denna handling kommer att göra henne misstänkt för feghet; tvärtom, hon skulle få äran att ha utfört en försiktig handling som var nödvändig, och till och med oundviklig, vid detta tillfälle. Man måste dock se till att detta hot inte framkallar någon kyla hos dem som vill skaffa rörelsefrihet åt Drottningen, i hopp om att de kan tänka sig att se henne igen utan detta tillstånd. Det är också omöjligt att instruera markisen så exakt om detta; det är upp till honom att urskilja tider, platser, människor, stämningar, intressen; och att styra sig själv med försiktighet och skicklighet i hela sitt uppdrag, alltid med sitt mål i sikte och strävar efter att tjäna på allt.
IX. Intresset är idag Sveriges dominerande stjärna, det måste användas; och för detta ändamål är det nödvändigt att lova allt, pensioner, varor, nåder och allt som kan vinna hjärtan, att lova allt frikostigt, och när tiden är inne skall man hålla vad man kan.
X. Han skall be om en kompromiss för att döma mellan Konungen och Drottningen om Appelmans och Pudaglas angelägenheter; Konungen får valet av domare, endast att utesluta den som är misstänkt, under förutsättning att domarna avlägger en ed att göra rättvisa utan hänsyn till någon och förbinder sig att uttala den efter sin heder och sitt samvete vilja diktera det till dem.
XI. Appelman måste pressas till det yttersta av alla tänkbara vägar, och ingen glöms bort; men det måste alltid upprätthållas att Drottningen inte bör avlägga någon redovisning till Konungen eller någon annan för hennes vanära. Han måste behandlas med så mycket auktoritet, så stark från topp till botten, och göras känd för att vara svekfull, mened och förrädisk på ett sådant sätt att det gör honom oförmögen att göra skada; att göra känt att allt som har gjorts till hans fördel i regeringen har erhållits genom sub et obreptice, vilket är den term som används i Sverige för att ursäkta de misstag som furstar begå i sin regering.
Det är nödvändigt att här använda klokhet och kraft för att slå ner honom och pressa honom till det yttersta, chockerande så lite som möjligt dem som skyddade honom, av vilka de främsta utsågs till markisen, den gamle greve Brahe och Bielke; men man måste dölja denna kunskap och försöka återvinna dem och få dem att träda in i Hennes Majestäts intressen, vilket de utan tvivel kommer att göra när de är bättre informerade om rättvisan i hennes sak.
XII. Man måste ta emot utrikesministrarna med alla de hövligheter de vill visa, och inte misslyckas med att ge dem allt som tillkommer var och en.
Med ministrarna i Spanien, Frankrike och Holland är det nödvändigt att använda all slags ärlighet, men särskilt med Hollands, för att svara på den speciella vänskap som denna stat visar med drottningen. Det är också nödvändigt att försöka tränga in i deras förhandlingars hemligheter, liksom de andra utrikesministrarnas, och att troget informera Hennes Majestät om dem om allt som går.
Beträffande Riksskattmästarens ämbete är det nödvändigt att på Drottningens vägnar återlämna till friherre Gustaf Kurcks bror alla de goda tjänster som han kan, för att få honom att erhålla det om det är möjligt, likväl varsamt att undvika kränka andra pretendenter.
Slutligen skall han komma ihåg att utföra exakt de befallningar han fått inte bara skriftligen i sina instruktioner och i denna memorial; men han skall också styra sig själv enligt den rikliga information som Hennes Majestät har givit honom så rikligt muntligen och skall använda all sin ansökan, sin adress och sin skicklighet för att troget utföra sina order till tillfredsställelse och belåtenhet för Drottningen.
English translation (my own):
Secret Memorandum.
I. His greatest employment, and his greatest application, must be to endeavour to preserve the affection of the Queen's friends, by showing them on her behalf esteem, love and tenderness, not only for the good and advantage of Sweden in general, but also for theirs in particular; to show them confidence; to show that one wants to govern according to their advice; that one subscribes to them her interests, both for the present and for the future; to inspire them with vigour always to support the interests of the Queen; to persuade them that the Queen is not capable of repentance; that she has no other design than that of contributing with all her might to the good of the State, and to the service of the present King, which she considers her work, of which she prides herself, and from which she derives vanity.
That Her Majesty loves her country, and will love it unto death; that it is this love which makes her suffer everything with a patience all the more admirable, that she has a hundred means of avenging herself; but that by the love which she bears to her country, she will always triumph over all the sentiments which humanity inspires in the people of her strength, when they feel themselves so mortally outraged, as she has been so often without reason.
II. Afterwards, it is necessary to try to regain the enemies, and to remove from them all fear of revenge and resentment. One must use the greatest dissimulation with them, taking care not to make them feel that one knows them to be enemies; on the contrary, one must show them confidence; but one must not trust them nor risk anything in their hands. It is necessary on all occasions to try to give them advantageous ideas of the generosity of the Queen, always inclined to forgive offenses and never forgetting the services rendered to her. Finally, one must try to persuade friends and enemies that it is in everyone's interest to procure Her Majesty's satisfaction, since her generosity makes it known to everyone, and that only the impossible can prevent her from granting pardons.
III. One can say that the Queen has as many friends as there are men in Sweden, and generally among all who obey. There is no exception to this general rule, except the few whom the Queen has appointed to the Marquis.
Among the Estates it is necessary to rely on the nobility, and make it its strong point. There are few people in this illustrious body of whom there is reason to be wary. On this point he must remember the information which the Queen has given him by mouth, in which, if time or other circumstances have brought about any changes favourable or unfavourable, he must discern it, warn the Queen, and act according to as reason and circumstances require, and even according to the orders that Her Majesty may give him on his reports.
Among the body of ecclesiastics, there are also quite a few who are suspect to the Queen; apart from religion she believes them all to be her friends, as well as the nobility, but with the only difference that bigotry puts into it. The cities are in the same feelings as the nobility, and the Queen can still be proud of it.
The people are governed by their preachers and by the nobility; but whatever impression one gives them in the states in general and in particular, they will never forget the glory and the happiness which Sweden enjoyed during the ten years of the reign of Queen Kristina; and it is necessary to try to refresh the memory of it in order to bring this negotiation to a happy end.
IV. As for the regency and the Senate, it is necessary to know them and to spare them according to the information that the Queen has given him by mouth. One must penetrate all their cabals and intrigues; try to find out in whose hands the authority currently lies. One must try not to be mistaken, and not allow oneself to be deceived by appearances, which are often misleading; for there are sometimes in great states secret springs which make these great machines move, and this cannot be discovered if one is more clairvoyant than the common man and only looks at things from the the side from which ordinary men never consider them; above all, one must not enter into their cabals, but keep oneself in a position to always be able to take sides with the strongest, and persuade, if possible, everyone that one is in their interests; and yet one must profit for one's own at whatever cost.
V. To come to the end of everything, it is necessary well to spare the love of some and the fear of the others; to try to see clearly, and to increase the dose, and to give it so adroitly in time and place, that all this may produce these effects to Her Majesty's satisfaction.
VI. It is necessary to have for the men of the regency, and for the Councilmen, the greatest respect and the greatest submission; to flatter them, to honour them with excess; to suffer their coldness, their pride, and their incivility with the patience of Job; to never get tired of spending whole hours in the antechambers without getting an audience; and finally, one must be prepared to suffer everything to obtain a favourable outcome.
VII. He must always make a faithful report of everything that happens in Stockholm during the Riksdag; and even if he were dispatched before the end of the Riksdag, he must not leave it without an express order from the Queen, but await the end of it under various pretexts.
VIII. On the matter of religion, it is necessary to adroitly make those who oppose it fear that the Queen might finally resolve to take a tour of Sweden without taking her priests there, and without letting them know that it would be for them a much greater embarrassment; but this must be treated very delicately, for the sole aim is to obtain the exercise of religion; and it should be known that if Her Majesty can overcome once her repugnance to go there without priests, and if she resolves to do so, she will put herself in a position to make them despair; for religion being the only pretext by which they keep the Queen excluded from Sweden, she would thereby open a way to keep them always on the alert; for there would no longer be any means of closing the doors to her on her entry, and the Queen has established herself so well in society, and in Rome, that she does not fear that this action will make her suspect of cowardice; on the contrary, she would acquire the glory of having performed an act of prudence necessary, and even inevitable, on this occasion. However, care must be taken that this threat does not produce some coldness in them who wish to procure freedom of exercise for the Queen, in the hope that they might conceive of seeing her again without this condition. Also it is impossible to to instruct the Marquis so exactly on this; it is up to him to discern times, places, people, moods, interests; and to govern himself with prudence and skill in all his commission, always having his end in view, and endeavouring to profit by everything.
IX. Interest being today the dominant star of Sweden, it must be used; and for this purpose it is necessary to promise everything, pensions, goods, graces, and all that can win hearts, to promise everything liberally, and when the time is right one will keep what one can.
X. He will ask for a compromise to judge between the King and Queen on the affairs of Appelman and Pudagla; the King is given the choice of judges, only that of excluding the person who is suspected, on condition that the judges take an oath to do justice without having regard to anyone, and bind themselves to pronounce it according to their honour and their conscience will dictate it to them.
XI. Appelman must be pushed to the limit by all imaginable paths, and none forgotten; but it must always be maintained that the Queen should render no account to the King, or to anyone else, of her disgrace. He must be treated with so much authority, so strong from top to bottom, and made known to be perfidious, perjurious, and traitorous in such a way that it renders him incapable of doing harm; to make it known that all that has been done in his favour in the regency has been obtained by sub et obreptice, which is the term used in Sweden to excuse the blunders that princes commit in their government.
It is necessary to use prudence and vigour here to beat him down and push him to the limit, shocking as little as possible those who protected him, the main ones of whom were appointed to the Marquis, the old Count Brahe, and Bielke; but one must hide this knowledge and try to regain them and make them enter into Her Majesty's interests, which they will no doubt do when they are better informed of the justice of her cause.
XII. One must receive the foreign ministers with all the courtesies they want to render, and not fail to render to them also all that is due to each.
With the ministers of Spain, France and Holland, it is necessary to use all kinds of honesty, but especially with that of Holland, to respond to the particular friendship that this state shows to the Queen. It is also necessary to try to penetrate the secrets of their negotiations, as well as those of the other foreign ministers, and to inform Her Majesty faithfully of them as of all that passes.
Concerning the office of the Grand Treasurer, it is necessary to return to the brother of Baron Gustaf Kurck, on behalf of the Queen, all the good services that he can, to make him obtain it if it is possible, being careful nevertheless to avoid offend other pretenders.
Finally, he will remember to carry out exactly the orders he has received not only in writing in his instructions and in this memorandum; but also, he will govern himself according to the ample information which Her Majesty has given him so amply by word of mouth, and will employ all his application, his address, and his dexterity to faithfully execute his orders to the contentment and satisfaction of the Queen.
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment