Source:
Mémoires concernant Christine, volume 2, Johan Arckenholtz, 1751
The maxims:
1. La vérité a un certain Caractére, qui la distingue d'une maniére inexplicable.
2. Les Expressions des hommes ne signifient rien; à peine se peut-on fier à leurs actions.
3. Caresser les hommes pour les perdre est un art assez commun.
4. L'application & la défiance sont des qualités nécessaires, dont il est impossible de se passer.
5. Ceux qui ne plaisent pas trompent rarement.
6. Il faut plus craindre ceux qu'on aime, que ceux qu'on haït.
7. Le bien & le mal, qui se dit, ne signifient plus rien.
8. Tout homme, qui est capable d'une haine immortelle, se fait tort.
9. Les Princes sont plus fourbes, que leurs Cours.
10. Quelque foible que soit un Prince, il n'est jamais si gouverné que l'on pense.
11. C'est à tort qu'on attribue aux Ministres tout le bien & tout le mal que font les Princes.
12. Les Princes ressemblent à ces Tigres, & à ces Lions, aux quels leurs meneurs font faire cent tours & mille jeux; à les voir il semble qu'ils leur soïent entiérement soumis; cependant, quand on y pense le moins, un coup de patte fait voir, qu'on n'apprivoise jamais ces sortes d'animaux.
13. La Politique des Turcs n'est pas sotte mais elle est trop violente.
14. L'on est toûjours assez habile pourvû qu'on soit assez fort.
15. L'habileté, quelque grande qu'elle soit, supplée rarement au défaut de la force.
16. L'avarice des Ministres fait tort aux Princes; mais elle est inévitable.
17. Au moment que la Justice punit les larrons, d'autres coupent la bourse aux spectateurs.
18. On change de Voleurs en changeant de Ministres.
19. Il y a des exceptions à cette règle mais assez rares.
20. La Fainéantise des Princes les rend dépendans de leurs Ministres.
21. L'unique secrèt de n'être pas gouverné c'est de croire peu & de travailler beaucoup.
22. Les Rois s'imaginent avoir un droit souverain sur tous ceux qui sont leurs inférieurs.
23. Si les Rois abusent du droit, qu'ils ont sur leurs inférieurs, ils n'en sont responsables qu'à Dieu.
24. Il faut qu'un Prince rende sa Personne plus redoutable que sa fortune.
25. L'on n'est pas injuste, sans être infame.
26. Etre l'ennemi de ceux qui ont bien fait leur devoir, c'est être injuste.
27. Quelque grand & aimable, que soit un Prince, il doit être persuadé, que c'est à sa Fortune & non pas à lui, que la plûpart des hommes font la Cour.
28. On doit estimer & louer les ennemis, quand ils le méritent.
29. Il faut pardonner aux amis & aux ennemis tout ce qui est pardonnable.
30. Quand la Fortune abandonne les hommes, tout les quitte.
31. Il ne faut punir que ceux qu'on ne sauroit corriger.
32. Les Petits Princes peuvent faire beaucoup de mal & fort peu de bien.
33. Se rendre tellement maître de sa langue & de son visage, qu'il[s] ne trahissent jamais les secrèts du cœur, est un art, qu'il ne faut pas ignorer.
34. Les Princes doivent toûjours mêler dans leur Familiarité quelque chose de si grand, qu'ils inspirent du respect, mais il faut que cela soit naturel.
35. Les Princes doivent toûjours se rendre terribles à leurs ennemis & aux méchans.
36. Quelque bonté qu'on ait pour les amis & ses domestiques, il faut leur persuader, qu'on peut se faire craindre.
37. La grande habileté ne consiste pas moins à faire paroitre ses sentimens, qu'à les cacher à propos.
38. Les gens qui sont toûjours fourbes ne le sont jamais.
39. Les fourbes en petit sont des sots en grand.
40. L'on peut se fier rarement aux hommes; mais on doit souvent se fier à leurs intérêts.
41. Les favoris sont, ou les amis intimes, ou les mortels ennemis des Princes.
42. Un habile homme ne sauroit aimer son sot, ni lui plaire.
43. Les conseils, dont on n'est pas capable, ne plaisent jamais.
44. Les conseils ne sont pour l'ordinaire, que l'approbation des sentimens des Princes, auxquels tout le monde souscrit tôt ou tard.
45. Il ne faut consulter qu'avec soi-même sur ce qu'on veut faire; mais il faut consulter avec d'autres sur ce qu'on n'a pas envie de faire.
46. Il y a des choses que les Princes peuvent & doivent faire de leur propre mouvement, & qu'ils ne doivent pas souffrir qu'on leur conseille.
47. Peu de gens ont assez de cœur pour donner des conseils désagréables.
48. Quand un Prince est sot, tout le monde l'est ou le devient.
49. On fait souvent tort aux hommes en doutant de leur probité; mais on s'en fait un plus grand quand on n'en doute pas.
50. Les hommes blâment les gens, qui sont en faveur des mêmes choses qu'ils feroient s'ils y étoient.
51. Il y a peu d'hommes à l'épreuve de la nécessité.
52. C'est mériter que de ne faire pas tout le mal, qu'on peut faire.
53. Ceux qui ont accès auprès des Princes sont également haïs de ceux, qui l'ont, & de ceux, qui ne l'ont pas.
54. Les Princes ne sont grands, qu'à proportion de leur mérite & de leur sagesse.
55. La Jalousie est injurieuse à celui qui en est capable.
56. L'Amour fait naitre la Jalousie, mais la Jalousie fait mourir l'Amour.
57. Ceux qui servent les grands Princes n'ont à craindre, que leurs propres fautes.
58. On n'appelle Grands que ceux, qui le sont par leur mérite.
59. Quand un Prince est sans mérite, sa faveur peut être utile, mais elle n'est jamais glorieuse.
60. Le mérite des hommes est souvent le plus grand obstacle à leur fortune.
61. L'exclusion que le mérite donne est presque inévitable.
62. Quand le mérite règne, il donne un beau & rare spectacle.
63. On ne doit rien croire, qu'après avoir ôsé en douter.
64. Il faut douter de tout, même de ses soupçons.
65. Ceux qui disent des mensonges aux Princes sont plus criminels qu'ils ne pensent.
66. On trompe les gens plus par la vérité, que par les mensonges.
67. C'est une espéce de faute, que de n'avertir pas un Prince de ce qu'il doit savoir.
68. Un Prince doit vivre d'une manière si honnête avec les gens, qu'il les oblige de n'avoir pas de secrèt pour lui.
69. Se servir de la crédulité des gens, est un art d'un grand usage.
70. Les hommes ne sont jamais trompés que par eux-mêmes.
71. C'est souvent offenser les hommes, que de les détromper.
72. Il ne faut pas donner sujèt à quelqu'un de se repentir d'avoir suivi les mouvemens de sa consçience.
73. La vie est un trafic, dont les gains & les risques se balançent.
74. Il faut se défier de la Fortune; mais il faut n'en désespérer jamais.
75. Il faut espérer le moins ce qu'on desire le plus.
76. Quand on a méprisé la Fortune, elle se venge tôt ou tard.
77. La foiblesse est le plus grand des malheurs & le plus grand des défauts.
78. Quand les hommes ont du mérite, ils ne craignent celui de personne.
79. Les Princes foibles craignent le mérite, mais les grands Princes l'estiment & s'en servent.
80. Quand les grands hommes sont sans emploi, c'est le malheur de l'Etat, non pas le leur.
81. La grande familiarité, qui fait mépriser les uns, fait plus respecter les autres.
82. Il y a des gens que plus on les connoit, plus on les admire, & plus on les craint.
83. On estime, on admire, on craint le mérite extraordinaire, mais on l'aime rarement sans l'avoir.
84. Les Princes seroient trop heureux, si la capacité & le mérite étoient inséparables de leur naissance.
85. Quand les Princes sont forcés de refuser les graces, il faut qu'ils en ressentent le déplaisir.
86. Il n'y a que l'impossibilité ou l'injustice de la demande, qui dispensent un Prince d'accorder ses graces.
87. Il y a des gens auxquels on ne peut rien refuser, sans être injuste & barbare.
88. Il y a des gens, auxquels on doit tout refuser.
89. Demander des graces aux Princes, c'est se faire un mérite auprès d'eux.
90. Les Princes, qui n'ont pas ces sentimens, ne méritent pas de l'être.
91. N'accorder pas les graces qui sont justes & faisables, c'est mal connoître, & mal jouir de sa propre grandeur.
92. On profite de ses fautes à ses dépens.
93. Les plus habiles gens font quelque fois de grandes fautes.
94. Il est du devoir des Princes de punir avec regrèt & de récompenser avec joïe.
95. Il faut pardonner rarement à ceux qui méritent d'être punis.
96. La cruauté fait plus mépriser les Princes, qu'elle ne les fait craindre.
97. C'est la plus grande des cruautés, que d'épargner les méchans.
98. La vie est un grand supplice aux malheureux & aux méchans.
99. Les Méchans ne sont que pour être punis.
100. Tout homme qui confesse sa faute, & en demande pardon, le mérite.
Swedish translation (my own):
1. Sanningen har en viss karaktär som utmärker den på ett oförklarligt sätt.
2. Mäns uttryck betyder ingenting; man kan knappt lita på deras handlingar.
3. Att smickra män för att förlora dem är en ganska vanlig konst.
4. Flit och trots är nödvändiga egenskaper som det är omöjligt att klara sig utan.
5. Människor som inte behagar lurar sällan.
6. Vi måste frukta dem vi älskar mer än dem vi hatar.
7. Gott och ont, som det sägs, betyder ingenting längre.
8. Varje man som är kapabel till odödligt hat gör sig själv fel.
9. Furstar är listigare än deras hov.
10. Hur svag en furste än är, han är aldrig så styrd som man tror.
11. Det är fel att tillskriva ministrar allt gott och allt ont som furstar gör.
12. Furstar är som de tigrarna och lejonen vars tränare gör hundra trick och tusen spel; när man ser dem verkar det som om de helt och hållet är underkastade dem; men när man minst tänker på det, kommer ett svep med tassen att visa att man aldrig kan tämja den här slags djur.
13. Turkarnas politik är inte dum, men den är ändå alltför våldsam.
14. Man är alltid tillräckligt skicklig, förutsatt att man är stark nog.
15. Skicklighet, hur stor den än är, kompenserar sällan för bristen på styrka.
16. Ministrarnas girighet skadar furstar, men det är oundvikligt.
17. Medan rättvisan straffar tjuvar, skär andra åskådarnas börser.
18. Man byter tjuv genom att byta minister.
19. Det finns undantag från denna regel, men de är ganska sällsynta.
20. Furstars lättja gör dem beroende av sina ministrar.
21. Den enda hemligheten med att inte bli styrd är att tro lite och arbeta mycket.
22. Kungar föreställer sig att de har suverän rätt över alla som är deras underlägsna.
23. Om kungar missbrukar den rätt de har över sina underlägsna, är de bara ansvariga inför Gud.
24. En furste måste göra sin person mer formidabel än sin fortun.
25. Man är inte orättvis utan att vara ökänd.
26. Att vara fiende till dem som har gjort sin plikt väl är att vara orättvis.
27. Hur stor och älskvärd en furste än må vara, så måste han övertygas om att det är till hans fortun och inte för sig själv som de flesta män gör deras kur.
28. Vi måste uppskatta och prisa våra fiender när de förtjänar det.
29. Man måste förlåta vänner och fiender allt som är förlåtligt.
30. När fortunen överger män, lämnar allt dem.
31. Endast de som inte kan korrigeras bör straffas.
32. Små furstar kan göra mycket skada och mycket lite nytta.
33. Att bli en sådan mästare på sin tunga och sitt ansikte att de aldrig förråder hjärtats hemligheter är en konst som man inte bör vara okunnig om.
34. Furstar måste alltid blanda i sin förtrogenhet något så stort att det inger respekt, men det måste vara naturligt.
35. Furstar måste alltid göra sig hemska för sina fiender och för de onda.
36. Hur snäll man än är mot vänner och tjänare, måste man övertyga dem om att man kan fruktas.
37. Stor skicklighet består inte mindre i att få sina känslor att synas än att dölja dem vid rätt tidpunkt.
38. Människor som alltid är bedrägliga är det aldrig.
39. Små bedragare är stora dårar.
40. Man kan sällan lita på män, men man måste ofta lita på deras intressen.
41. Gunstlingarna är antingen furstarnas intima vänner eller dödsfiender.
42. En klok man kan inte älska sin dåre eller behaga honom.
43. Råd som man inte är kapabel till behagar aldrig.
44. Råd är endast till för det vanliga, endast för godkännande av furstars känslor, som alla ansluter sig till förr eller senare.
45. Man bör bara rådfråga sig själv om vad man vill göra, men man bör rådfråga andra om vad man inte vill göra.
46. Det finns saker som furstar kan och måste göra av sig själva, och som de inte får låta bli rådda.
47. Få människor har tillräckligt med hjärta för att ge dåliga råd.
48. När en furste är dum är eller blir alla det.
49. Män blir ofta kränkta genom att tvivla på deras hederlighet; men vi gör oss själva till en större när vi inte tvivlar på det.
50. Män skyller på människor som är för samma sakerna som de skulle göra om de var där.
51. Det finns få män som bevisas av nödvändighet.
52. Det är förtjänt att inte göra all skada man kan göra.
53. De som har tillgång till furstar är lika hatade av de som har det och de som inte har det.
54. Furstar är bara stora i proportion till sina förtjänster och sin visdom.
55. Avundsjuka är skadlig för dem som är kapabla därtill.
56. Kärlek föder svartsjuka, men svartsjuka dödar kärlek.
57. De som tjänar stora furstar har bara sina egna fel att frukta.
58. Vi kallar stora endast de som är så genom sina förtjänster.
59. När en furste är utan förtjänst, kan hans gunst vara nyttig, men den är aldrig härligt.
60. Människors förtjänst är ofta det största hindret för deras fortun.
61. Den uteslutning som förtjänst ger är nästan oundviklig.
62. När förtjänsten råder, ger den ett vackert och sällsynt skådespel.
63. Ingenting skall tros utom efter att ha vågat tvivla på det.
64. Vi måste tvivla på allt, även våra misstankar.
65. De som ljuger för furstar är mer kriminella än de tror.
66. Människor luras mer av sanningen än av lögner.
67. Det är ett slags fel att inte varna en furste för vad han borde veta.
68. En furste bör leva så ärligt med människor att han förpliktar dem att inte ha några hemligheter för honom.
69. Att använda sig av människors godtrogenhet är en konst till stor nytta.
70. Män blir aldrig lurade utom av sig själva.
71. Det förolämpar ofta män att ta dem ut ur deras villfarelser.
72. Ingen bör ges anledning att ångra sig från att ha följt sitt samvetes rörelser.
73. Livet är en handel vars vinster och risker balanserar varandra.
74. Vi måste misstro fortun, men vi får aldrig misströsta om den.
75. Vi måste hoppas minst på det vi önskar mest.
76. När fortunen har föraktats, hämnas den förr eller senare.
77. Svaghet är det största av olyckor och det största av fel.
78. När män har förtjänst, fruktar de ingens.
79. Svaga furstar fruktar förtjänst, men stora furstar uppskatta den och använda den.
80. När stora män är oanvända, är det statens olycka, inte deras.
81. Stor förtrogenhet, som får vissa att förakta, gör andra mer respekterade.
82. Det finns människor som ju mer man känner dem, desto mer beundrar man dem och desto mer fruktar man dem.
83. Vi uppskattar, vi beundrar, vi fruktar extraordinära förtjänst, men vi älskar den sällan utan att ha den.
84. Furstar vore alltför glada om förmåga och förtjänst vore oskiljaktiga från deras börd.
85. När furstar tvingas vägra benådningar, måste de känna sitt missnöje.
86. Endast omöjligheten eller orättvisan i begäran befriar en furste från att bevilja benådning.
87. Det finns människor som ingenting kan vägras utan att vara orättvisa och barbariska.
88. Det finns människor som borde nekas allt.
89. Att be furstar om tjänster är att göra sig till en förtjänst med dem.
90. Furstar som inte har dessa känslor förtjänar inte att vara det.
91. Att inte ge nåder som är rättvisa och genomförbara är att missförstå och felaktigt använda sin egen storhet.
92. Man utnyttjar sina fel på sin egen bekostnad.
93. De slugaste människorna gör ibland stora misstag.
94. Det är furstars plikt att straffa med ånger och att belöna med glädje.
95. Man bör sällan förlåta dem som förtjänar att bli straffade.
96. Grymhet får furstar att förakta mer än den får dem att frukta.
97. Det är den största grymheten att skona de onda.
98. Livet är en stor tortyr för de olyckliga och de onda.
99. De onda skall bara straffas.
100. Varje man som erkänner sitt fel och ber om förlåtelse förtjänar den.
English translation (my own):
1. Truth has a certain character which distinguishes it in an inexplicable way.
2. Men's expressions mean nothing; one can hardly trust their actions.
3. Flattering men to lose them is a fairly common art.
4. Diligence and defiance are necessary qualities which it is impossible to do without.
5. People who do not please rarely deceive.
6. We must fear those we love more than those we hate.
7. Good and evil, which is said, no longer mean anything.
8. Every man who is capable of immortal hatred wrongs himself.
9. Princes are more cunning than their courts.
10. However weak a prince may be, he is never as governed as one thinks.
11. It is wrong to attribute to ministers all the good and all the evil that princes do.
12. Princes are like those tigers and lions whose trainers make do a hundred tricks and a thousand games; to see them, it seems that they are entirely submitted to them; however, when one least thinks of it, a swipe of the paw will show that one can never tame these kinds of animals.
13. The policy of the Turks is not stupid, but it is too violent.
14. One is always skillful enough, provided one is strong enough.
15. Skill, however great, rarely makes up for the lack of strength.
16. The avarice of ministers harms princes, but it is inevitable.
17. While justice is punishing thieves, others are cutting spectators' purses.
18. One changes thieves by changing ministers.
19. There are exceptions to this rule, but they are quite rare.
20. The laziness of princes makes them dependent on their ministers.
21. The only secret of not being governed is to believe little and work a lot.
22. Kings imagine that they have a sovereign right over all who are their inferiors.
23. If kings abuse the right they have over their inferiors, they are responsible only to God.
24. A prince must make his person more formidable than his fortune.
25. One is not injust without being infamous.
26. To be the enemy of those who have done their duty well is to be unjust.
27. However great and amiable a prince may be, he must be persuaded that it is to his fortune and not to himself that most men curry favour.
28. We must esteem and praise our enemies when they deserve it.
29. One must forgive friends and foes all that is forgivable.
30. When fortune abandons men, everything leaves them.
31. Only those who cannot be corrected should be punished.
32. Little princes can do a lot of harm and very little good.
33. To become such a master of one's tongue and one's face that they never betray the secrets of the heart is an art that one should not be ignorant of.
34. Princes must always mix in their familiarity something so great that it inspires respect, but it must be natural.
35. Princes must always make themselves terrible to their enemies and to the wicked.
36. However kind one may be to friends and servants, one must persuade them that one can be feared.
37. Great skill consists not less in making one's feelings appear than in hiding them at the right time.
38. People who are always deceitful never are.
39. Small tricksters are big fools.
40. One can seldom trust men, but one must often trust their interests.
41. Favourites are either the intimate friends or the mortal enemies of princes.
42. A clever man cannot love his fool nor please him.
43. Advice of which one is not capable never pleases.
44. Advice is only for the ordinary, only for the approval of the feelings of princes, to which everyone subscribes sooner or later.
45. One should only consult with oneself about what one wants to do, but one should consult with others about what one does not want to do.
46. There are things which princes can and must do of their own accord, and which they must not suffer to be advised.
47. Few people have enough heart to give bad advice.
48. When a prince is stupid, everyone is or becomes so.
49. Men are often wronged by doubting their probity; but we make ourselves a bigger one when we don't doubt it.
50. Men blame people who are in favour of the same things they would do if they were there.
51. There are few men proofed by necessity.
52. It is deserving not to do all the harm one can do.
53. Those who have access to princes are equally hated by those who have it and those who do not.
54. Princes are only great in proportion to their merit and their wisdom.
55. Jealousy is injurious to those who are capable of it.
56. Love breeds jealousy, but jealousy kills love.
57. Those who serve great princes have only their own faults to fear.
58. We call great only those who are so by their merit.
59. When a prince is without merit, his favour may be useful, but it is never glorious.
60. The merit of men is often the greatest obstacle to their fortune.
61. The exclusion that merit gives is almost inevitable.
62. When merit reigns, it gives a beautiful and rare spectacle.
63. Nothing should be believed except after having dared to doubt it.
64. We must doubt everything, even our suspicions.
65. Those who tell lies to princes are more criminal than they think.
66. People are deceived more by the truth than by lies.
67. It is a kind of fault not to warn a prince of what he ought to know.
68. A prince should live so honestly with people that he obliges them to have no secrets from him.
69. Making use of people's credulity is an art of great use.
70. Men are never deceived except by themselves.
71. It often offends men to undeceive them.
72. No one should be given cause to repent of having followed the movements of his conscience.
73. Life is a commerce whose gains and risks balance each other.
74. We must distrust fortune, but we must never despair of it.
75. We must hope the least for what we desire the most.
76. When fortune has been despised, it avenges itself sooner or later.
77. Weakness is the greatest of misfortunes and the greatest of faults.
78. When men have merit, they fear no one's.
79. Weak princes fear merit, but great princes esteem it and make use of it.
80. When great men are unused, it is the state's misfortune, not theirs.
81. Great familiarity, which makes some despise, makes others more respected.
82. There are people whom the more one knows them, the more one admires them, and the more one fears them.
83. We esteem, we admire, we fear extraordinary merit, but we rarely love it without having it.
84. Princes would be too happy if ability and merit were inseparable from their birth.
85. When princes are forced to refuse pardons, they must feel their displeasure.
86. Only the impossibility or injustice of the request exempts a prince from granting pardons.
87. There are people to whom nothing can be refused without being unjust and barbaric.
88. There are people who should be denied everything.
89. To ask favours of princes is to make oneself a merit with them.
90. Princes who do not have these feelings do not deserve to be.
91. To not grant graces which are just and feasible is to misunderstand and improperly use one's own greatness.
92. One takes advantage of one's faults at one's own expense.
93. The cleverest people sometimes make great mistakes.
94. It is the duty of princes to punish with regret and to reward with joy.
95. One should rarely forgive those who deserve to be punished.
96. Cruelty makes princes despise more than it makes them fear.
97. It is the greatest of cruelties to spare the wicked.
98. Life is a great torture to the unfortunate and the wicked.
99. The wicked are only to be punished.
100. Any man who confesses his fault and asks for forgiveness deserves it.
_(David_Beck)_-_Nationalmuseum_-_17258.tif.jpg)
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment