Source:
Riksarkivet, page 194 in K 89; Utgångna och ingångna skrivelser; Drottning Kristina d. y. (Christina Alexandra); Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv
The letter (copy):
Stoormächtigste Konungh
Elskelige Käre Her Sonn.
Eders Kongl. Maij:ts skrifwelse den 1. huius daterat, är migh wäl inlefwererat wordet, och har Jagh effter dhes genom lesande till nöije förnummit, hwadh Eders Kongl. Maij:t dervthinnan om mitt Exercitium Religionis hersammastedhes, något omständligen att förmehla, har behageligen fallit. Såsom Jagh nu i ingen tidh något högre efftertrachtat hafwer, än huru Jagh stedse måtte kunna Conservera Eders Kongl. Maij:ts wänskap och affection, och fördhenskuldh effter all Min förmögenheet söcht, att rödia alle dhe obstacula vhr wegen, som i detta fallet Eders Kongl. Maij:t mißhaga, och migh vthi sådan intention turbera kundhe, Så går deth migh fördhenskuldh så mÿkit hårdare till hiärta, att Jagh numehra förmerkia måste, Eders Kongl. Maij:t medh Min Religions öfningh icke wara Content, dher Jagh likwäl förmodat hadhe, och medh Mitt Sammwette betÿga kan, att hafwa dervthinnan så Circumspect förfahra låthit, som icke allenast Eders Kongl. Maij:t eij skulle mißhaga, vthan och i lika måtto ingen annan till Offension anledningh gifwa kunna: Och såsom Jagh aldrigh, eij heller ännu fullkombligen kan tänka, att Eders Kongl. Maij:t een så aldeeles modest Religions öfningh skulle wela migh in totum afskiära och förneka, hellst emedhan icke allenast dhensamma effter Sweriges Rikes Stadgars innehåldh, fremmande Potentaters Tiänare her vthi Riket tillåteligen är, framför hwilke Jagh billigen, vthi mitt käre Fäderneslandh, någon præferentz förmodhar åthniuta kunna, vthan och på Kongl. Regeringens wegnar genom Ambassadeuren Therlon iämbwäl af Stä[n]dernes vthskått migh mundteligen lofwat blef, deth man een slik Connivence för migh hafwa wille, på hwilkes parol Jagh hitintill, migh ganska säkerligen förlåtit hafwer, Alltså vthi betrachtande af detta, och att Jagh migh deriempte trÿggeligen hugna kan, deth Jagh witterligen å Min sida intet intentionerat, mÿkit mindre i detta fallet werkeligen något giordt hafwer, som befinnas kan, wara Min vthgifne försäkringh eller ochså dhen migh Communiceradhe förste Puncten, af dhen widh sennaste Rikzdagh i Stockhollm amplieradhe Regerings form, emotlöpandes, Aldenstundh detta seenare Eders Kongl. Maij:ts Vndersåthare toucherer, och Jagh nogg försäkrat wara kan, Eders Kongl. Maij:t aldrigh inclinera, migh såsom dhes vasaller att wela tractera, Så bedher Eders Kongl. Maij:t Jagh på deth allrakärligste, och så högt som Jagh någon tidh förmår att giöra, deth Eders Kongl. Maij:t icke allenast dhen ringa tidhen, som Jagh ännu her i Swerige migh nödgas vppehålla, Consentera och förvnna wille, att Jagh, som een infödd Konungedotter och tillförnde Regerande Drottningh af detta höghloflige Konunge-Riket, måtte niuta dhen serdeeles godheet vthan intrångh vthi mitt Huuß att få Exercera Min Religion och Gudztiänst, och såledhes migh till Jndicibel skamm och wanhedher, her i Mitt käre Fäderneslandh, icke blifwa dhen libertet förlustigen giordt, som vthi heela Widha werdhen Personerne af Min Condition oqvaldt possidera, eller och vthi detta fallet ringare estimerat, än fremmande Potentaters Ministri å dhesse Ohrter tracteradhe wardhe, Vthan och att Min Prest icke må stå i fahra af ett serskillt och näßligit Straff, och derigenom Jus Gentium enkannerligen vthi Min Person blifwa violerat, hellst effter deth wore een Saak vthaf fast merkeligh Consideration, som till efwentÿrs icke allenast så dhe her infödde vthan och i gemeen dhem vthRikes boende Lutthersche /: hwilke Chatolische ohrterne att frequentera komma kunne :/ fast swårligen tordhe att åthniuta hafwa. Jagh förmodhar alltså att Eders Kongl. Maij:t dhenna Min ganska kärlige och medh sielfwe billigheeten accompagnieradhe begäran wardher behiärtandes och indulgera, i sÿnnerheet om Eders Kongl. Maij:t ännu förmedelst någre serskillte skiähl befinna kan, migh icke wara een slik wänskap alldeeles owärdigen, vthan mÿkit mehra sådan libertet om Eders Kongl. Maij:t och detta Mitt käre FädernesLandh någerledhes förskÿllt hafwa, Och såsom Eders Kongl. Maij:t derigenom wardher giörligen befordrandes, att Jagh vthan deshonneur och skam kan skillias hedhan; Alltså försäkrar Eders Kongl. Maij:t Jagh ÿttermehra på Min Ähra och Saligheet, att Jagh samma friheet såledhes menagera skall, deth Eders Kongl. Maij:t iu så ringa som Riksens Ständer migh derförre skole att beskÿlla hafwa, iämpte deth Jagh och aldrigh skall förglöma, dhenna Eders Kongl. Maij:ts stoore Courtoisie och fördhenskuldh så hereffter som hertills, hwarken Sielf eller genom andre låtha tentera något, som skall befinnas löpa emot Mine vthi gifne försäkringar, mÿkit mindre gifwa orsaak, att een heller annan genom mitt wållande må offenderat blifwa, efftersåsom Jagh och till dhen ända ärnar resolvera att instella Min Reesa åth Ölandh och Pommern /: hwartill Jagh någet inclinerat hafwer :/ på deth hwarken Eders Kongl. Maij:t eller någon annan occasion gifwas må, något wederligit af migh att præsumera, förvthan deth Jagh och elliest, fullkombligen intentionerat är, icke een tima migh her i Swerige widare att vppehålla, så snart Jagh allenast förnimmer, att Min General Gouverneur Wälborne Her Sevedh Bååt, fullkombligh Satisfaction nådt och bekommit hafwer, för deth Jagh ännu af Eders Kongl. Maij:t her att prætendera, och Honom i Commission gifwit är, å Mine wegnar att Sollicitera, hwilket /: att Jagh Eders Kongl. Maij:t baara sanningen vptäckier :/ är dhen eendeste oorsak, att Jagh hitintill, emot Min hågh och willie, har måst her i Riket fördröija, effter Jagh ingalunda migh herifrån reiterera kunnat, eller ännu kan, såsom och icke afseer vthRikes medh respect att Subsistera, för än Jagh å förbemellte hoos Eders Kongl. Maij:t ännu innestående och migh tillhörige Medell, iämpte dhe förordningar Jagh elliest nödwendigen behöfwer, fullkombligen är Contenterat och mächtigen blefwen.
Af Eders Kongl. Maij:t förwenter Jagh fördhenskuldh hervppå ett alldeeles favorabelt swar, och deth så mÿkit säkrare, som Min begäran, /: hellst enär man Min Person, hwadh Jagh warit hafwer, och annu är, rätt behagade Considerera :/ migh fogeligen icke bordhe refuserat blifwa, hwilket Jagh icke heller förmodha eller tänckia kan, effter Eders Kongl. Maij:ts incomporable Civilitet migh vthi een sådan godh Opinion kraffteligen stÿrcker, såsom dhen dher aldrigh Lärer medgifwa kunne, att heela Werdhen elliest skulle bekomma orsaak att seija, deth Jagh medh waanhedher af dhen nationen war tracterat blefwen, som Jagh Min herkombst vthaf hafwer, och hwilken mÿkit mehra fram för andre bordhe och inclinera skulle, Min respect att förswara och Conservera hielpa, Emot allt detta nu Coniungerar medh ett trogit hiärta Jagh, alle Mine förre Obligationer iämbwäl dhenna förplichtelse, att Jagh altidh medh högste flit skall sökia att befrämia, Eders Kongl. Maij:ts och dhes Staats säkerheet och försäkringh, såsom och intill Min dödh oförandrat wara och förblifwa
Eders Kongl. Maij:ts
Affectioneradhe Moder
Christina Alexandra
Norköping den 8.
Martij A:o 1661 ./.
J: Stropp
With modernised spelling:
Stormäktigste Konung,
Älsklige Käre Herr Son,
Eders Kungliga Majestäts skrivelse, den 1 hujus daterad, är mig väl inlevererad vordet, och har jag efter dess genomläsande till nöje förnummit vad Eders Kungliga Majestät därutinnan om mitt exercitium religionis härsammastädes något omständligen att förmäla har behagligen fallit. Såsom jag nu i ingen tid något högre eftertraktat haver än huru jag städse måtte kunna konservera Eders Kungliga Majestäts vänskap och affektion, och fördenskull efter all min förmögenhet sökt att röja alla de obstacula ur vägen som i detta fallet Eders Kungliga Majestät misshaga och mig uti sådan intention turbera kunde, så går det mig fördenskull så mycket hårdare till hjärta att jag numera förmärka måste Eders Kungliga Majestät med min religionsövning icke vara kontent där jag likväl förmodat hade och med mitt samvete betyga kan att hava därutinnan så cirkumspekt förfara låtit som icke allenast Eders Kungliga Majestät ej skulle misshaga, utan ock i lika måtto ingen annan till offension anledning giva kunna.
Och såsom jag aldrig, ej heller ännu fullkomligen, kan tänka att Eders Kungliga Majestät en så alldeles modest religionsövning skulle vilja mig in totum avskära och förneka, helst emedan icke allenast densamma efter Sveriges Rikes stadgars innehåll, främmande potentaters tjänare här uti riket tillåtligen är, framför vilka jag billigen uti mitt kära Fädernesland någon preferens förmodar åtnjuta kunna, utan ock på Kungliga Regeringens vägnar genom ambassadören Terlon jämväl av Ständernas utskott mig muntligen lovat blev det man en slik konnivens för mig hava ville, på vilkas parol jag hitintill mig ganska säkerligen förlåtit haver. Alltså, uti betraktande av detta och att jag mig därjämte tryggeligen hugna kan det jag vetterligen å min sida intet intentionerat, mycket mindre i detta fallet verkligen något gjort haver, som befinnas kan vara min utgivna försäkring eller också den mig kommunicerade första punkten av den vid senaste Riksdag i Stockholm amplierade Regeringsform emotlöpandes.
Alldenstund detta senare Eders Kungliga Majestäts undersåtare toucherar, och jag nog försäkrad vara kan Eders Kungliga Majestät aldrig inklinera, mig såsom dess vasaller att vilja traktera, så beder Eders Kungliga Majestät jag på det allrakärligste, och så högt som jag någontid förmår att göra, det Eders Kungliga Majestät icke allenast den ringa tiden som jag ännu här i Sverige mig nödgas uppehålla, konsentera och förunna ville att jag, som en infödd konungadotter och tillförne regerande drottning av detta höglovliga konungariket, måtte njuta den särdeles godhet utan intrång uti mitt hus att få exercera min religion och gudstjänst och således mig till indicibel skam och vanheder här i mitt kära Fädernesland icke bliva den libertet förlustigen gjort som uti hela vida världen personerna av min kondition okvalt possedera, eller ock uti detta fallet ringare estimerad än främmande potentaters ministri å dessa orter trakterade varde, utan ock att min präst icke må stå i fara av ett särskilt och nesligt straff och därigenom jus gentium enkannerligen uti min person bliva violerad, helst efter det vore en sak utav fast märklig konsideration, som till äventyrs icke allenast så de här infödde, utan ock i gemen dem utrikes boende lutherska (vilka katolska orterna att frekventera komma kunna) fast svårligen torde att åtnjuta hava.
Jag förmodar alltså att Eders Kungliga Majestät denna min ganska kärliga och med själva billigheten ackompagnierade begäran varder behjärtandes och indulgera, i synnerhet om Eders Kungliga Majestät ännu förmedelst några särskilda skäl befinna kan, mig icke vara en slik vänskap alldeles ovärdigen, utan mycket mera sådan libertet om Eders Kungliga Majestät och detta mitt kära Fädernesland någorledes förskyllt hava.
Och såsom Eders Kungliga Majestät därigenom varder görligen befordrandes att jag utan déshonneur och skam kan skiljas hädan, alltså försäkrar Eders Kungliga Majestät jag yttermera på min ära och salighet att jag samma frihet således menagera skall, det Eders Kungliga Majestät ju så ringa som Riksens Ständer mig därföre skola att beskylla hava, jämte det jag ock aldrig skall förglömma denna Eders Kungliga Majestäts stora kurtoasi och fördenskull så härefter som härtills, varken själv eller genom andra, låta tentera något som skall befinnas löpa emot mina uti givna försäkringar, mycket mindre giva orsak, att en eller annan genom mitt vållande må offenderad bliva, eftersåsom jag ock till den ända ärnar resolvera att inställa min resa åt Öland och Pommern (vartill jag något inclinerat haver), på det varken Eders Kungliga Majestät eller någon annan ockasion givas må något vederligt av mig att presumera, förutan det jag ock eljest fullkomligen intentionerad är icke en timma mig här i Sverige vidare att uppehålla, så snart jag allenast förnimmer att min generalguvernör, välborne herr Seved Bååth, fullkomlig satisfaktion nått och bekommit haver, för det jag ännu av Eders Kungliga Majestät här att pretendera och honom i kommission givet är å mina vägnar att sollicitera, vilket (att jag Eders Kungliga Majestät bara sanningen upptäcker) är den endaste orsak att jag hitintill, emot min håg och vilje, har måst här i riket fördröja, efter jag ingalunda mig härifrån reiterera kunnat eller ännu kan, såsom ock icke avser utrikes med respekt att subsistera, förrän jag å förbemälte hos Eders Kungliga Majestät ännu innestående och mig tillhöriga medel, jämte de förordningar jag eljest nödvändigen behöver, fullkomligen är kontenterad och mäktigen bliven.
Av Eders Kungliga Majestät förväntar jag fördenskull häruppå ett alldeles favorabelt svar, och det så mycket säkrare som min begäran (helst enär man min person, vad jag varit haver och annu är, rätt behagade konsiderera) mig fogligen icke borde refuserad bliva, vilket jag icke heller förmoda eller tänka kan, efter Eders Kungliga Majestäts inkomparabla civilitet mig uti en sådan god opinion kraftligen styrker såsom den där aldrig lär medgiva kunde att hela världen eljest skulle bekomma orsak att säga det jag med vanheder av den nationen var trakterad bliven, som jag min härkomst utav haver, och vilken mycket mera framför andra borde ock inclinera skulle, min respekt att försvara och konservera hjälpa. Emot allt detta nu konjungerar med ett troget hjärta jag alla mina förra obligationer, jämväl denna förpliktelse, att jag alltid med högsta flit skall söka att befrämja Eders Kungliga Majestäts och dess Stats säkerhet och försäkring, såsom ock intill min död oförändrad vara och förbliva
Eders Kungliga Majestäts
affektionerade Moder
Kristina Alexandra.
Norrköping, den 8 martii anno 1661.
J. Stropp.
French translation (my own):
Très Puissant Roi,
Monsieur mon très cher Fils,
La lettre de Votre Majesté Royale, datée du 1er de ce mois, m'a été bien remise, et après l'avoir lue jusqu'au bout à mon plaisir, j'ai perçu ce qu'il lui a plu d'y dire de façon quelque peu circonstanciée au sujet de mon exercice de la religion ici. Comme je n'ai jamais souhaité rien de plus que de pouvoir toujours conserver l'amitié et l'affection de Votre Majesté Royale, et que j'ai donc cherché de toutes mes forces à écarter tous les obstacles qui, dans ce cas, déplaisent à Votre Majesté Royale et qui pourraient me troubler dans une telle intention, il me vient au cœur d'autant plus fort que je dois maintenant constater que Votre Majesté Royale n'est pas satisfaite de ma pratique de la religion, dont j'avais néanmoins supposé, et je peux témoigner en conscience qu'elle avait en elle une conduite si circonspecte que non seulement elle ne déplaise pas à Votre Majesté Royale, mais qu'elle ne pouvait également offenser personne d'autre.
Et comme je ne puis jamais, même pas encore complètement, penser que Votre Majesté Royale voudrait me priver totalement et me refuser une pratique aussi modeste de la religion, d'autant plus que non seulement celle-ci est permise, selon le contenu des statuts du Royaume de Suède, aux serviteurs des potentats étrangers ici dans le royaume, devant lesquels je suppose que je peux jouir d'une certaine préférence dans ma chère Patrie; mais encore qu'il m'a été promis de bouche, au nom de la régence royale par l'intermédiaire de l'ambassadeur Terlon, ainsi que par le comité des États, que quelqu'un voulait avoir une telle connivence pour moi, en la parole de qui j'ai eu une confiance absolue. Ainsi, en considération de cela et afin que je puisse aussi en toute sécurité m'en réjouir, je n'ai peut-être pas intentionnellement eu de ma part une intention, et encore moins fait réellement dans ce cas quoi que ce soit qui puisse être trouvé contraire à ma déclaration publiée ou même au premier point de la Forme de gouvernement élargie, qui m'a été communiquée en conséquence par la dernière Diète à Stockholm.
Comme cela touche aux sujets de Votre Majesté Royale, et que je suis bien assurée que Votre Majesté Royale ne pourra jamais vouloir me traiter comme ses vassaux, je prie Votre Majesté Royale très affectueusement et aussi haut que je pourrai jamais le faire que Votre Majesté Royale, non seulement pour le peu de temps que je suis encore forcée de rester ici en Suède, veuille consentir et accorder que moi, en tant que fille de roi née dans le pays et ancienne reine régnante de ce royaume hautement louable, je puisse jouir de la faveur spéciale, sans intrusion, d'exercer ma religion et mon culte dans ma maison, et de ne pas m'attirer ainsi la honte et le déshonneur indicibles ici dans ma chère Patrie d'être privée de cette liberté que dans le monde entier les personnes de ma condition possèdent sans entrave, ou encore dans ce cas d'être estimée et traitée encore moins que les ministres des potentats étrangers en ces lieux, mais aussi que mon prêtre ne soit pas en danger d'une punition particulière et terrible, et que le droit des gens puisse ainsi être violé dans ma personne, notamment parce qu'il s'agirait d'une affaire de considération ferme et particulière, dont peut-être non seulement ceux qui sont nés dans le pays, mais aussi parmi les luthériens vivant à l'étranger (qui peuvent venir fréquenter les lieux catholiques), n'oseraient certainement guère jouir.
Je présume donc que Votre Majesté Royale prendra en considération et exaucera ce désir tout à fait affectueux, qui s'accompagne de la même équité, surtout si Votre Majesté Royale peut encore, pour des raisons particulières, me trouver non pas entièrement indigne d'une telle amitié, mais bien plus encore d'avoir mérité en quelque sorte une telle liberté de Votre Majesté Royale et de ma chère Patrie.
Et comme Votre Majesté Royale fera en sorte que je puisse être séparée d'ici sans déshonneur ni honte, ainsi je l'assure en outre, sur mon honneur et mon salut, que je jouirai de la même liberté de cette manière, de sorte que Votre Majesté Royale aura donc aussi peu de choses à m'accuser que les États du Royaume, ainsi que je n'oublierai jamais cette grande courtoisie de Votre Majesté Royale, et je ne permettrai donc désormais, ni moi-même ni par l'intermédiaire d'autres, que l'on tente quelque chose qui soit contraire à mes assurances données, et encore moins à ma raison donnée, que l'un ou l'autre puisse être offensé par mon méfait, comme je décide aussi à cette fin d'annuler mon voyage à Ölande et en Poméranie (ce à quoi j'ai quelque inclination), de sorte que ni Votre Majesté Royale ni aucune autre occasion n'ait rien d'objectif à présumer de moi, à part le fait que j'ai aussi bien l'intention de ne pas rester ici en Suède une heure de plus, dès que j'apprendrai que mon gouverneur général, le bien né seigneur Seved Bååth, a atteint et reçu entière satisfaction pour ce que j'ai encore à réclamer de Votre Majesté Royale ici pour prétendre et ce qui lui est donné en commission pour solliciter en mon nom.
Ceci (que je découvre la vérité à Votre Majesté Royale seulement) est la seule raison pour laquelle jusqu'à présent, contre mon désir et ma volonté, j'ai dû me retenir ici dans le royaume, car je n'ai en aucun cas pu me réitérer d'ici ou le peux encore, car je n'ai pas non plus l'intention de subsister à l'étranger avec respect jusqu'à ce que je sois complètement satisfaite et obtienne ces dites choses de Votre Majesté Royale: les fonds encore en souffrance et m'appartenant, ainsi que les règlements dont j'ai par ailleurs besoin.
J'attends donc de Votre Majesté Royale une réponse très favorable, et qu'il soit bien plus certain que ma demande (de préférence quand il plaira à juste titre à quelqu'un de considérer ma personne, ce que j'ai été et ce que je suis encore) ne me soit pas refusée, ce que je ne puis ni supposer ni penser, car l'incomparable civilité de Votre Majesté Royale me confirme fortement dans une si bonne opinion que celle qui ne pourrait jamais admettre que le monde entier aurait autrement lieu de dire que j'ai été traitée avec déshonneur par cette nation dont je tire mon origine et qui, beaucoup plus que d'autres, devrait aussi être disposée à aider à défendre et conserver mon respect. A tout cela, et d'un cœur fidèle, je conjugue maintenant toutes mes obligations antérieures, ainsi que celle-ci, que je chercherai toujours avec la plus grande diligence à favoriser la sécurité et l'assurance de Votre Majesté Royale et de son État, comme aussi que je serai et resterai immuablement jusqu'à ma mort
de Votre Majesté Royale
l'affectionnée Mère
Christine Alexandra.
Norrköping, le 8 mars 1661.
J. Stropp.
English translation (my own):
Most Powerful King,
My dearly beloved Lord Son,
Your Royal Majesty's letter, dated the 1st of this month, has been well delivered to me, and after reading it through to my pleasure, I have perceived what it has pleased Your Royal Majesty to say about somewhat circumstantially in it about my exercise of religion here. As now and at no time I have desired anything higher than how I might always be able to preserve Your Royal Majesty's friendship and affection, and I have therefore with all my ability sought to clear all the obstacles out of the way which in this case displease Your Royal Majesty and which could disturb me in such an intention, so it comes to my heart so much harder that I must now notice that Your Royal Majesty is not be content with my practice of religion, which I had nevertheless supposed and can testify with my conscience to have within it such circumspect behaviour that not only not be displeasing to Your Royal Majesty, but that in equal measure it could give no one else cause for offense.
And as I can never, not even yet completely, think that Your Royal Majesty would want to totally cut me off from and deny me such a modest practice of religion, particularly because not only is the same permissible, according to the content of the statutes of the Kingdom of Sweden, to the servants of foreign potentates here in the realm, before whom I suppose I can enjoy some preference in my dear Fatherland; but also I have been verbally promised, on behalf of the Royal Regency via Ambassador Terlon, as well as by the committee of the Estates, that one wanted to have such connivance for me, in whose word I have quite securely trusted. So, in consideration of this and that I might also safely rejoice therein that I may have not wittingly intended anything on my part, much less have I really done anything in this case, which may be found to be going against my published assurance or also against the first point of the amplified Form of Government, which was accordingly communicated to me from the last Riksdag in Stockholm.
As this latter touches Your Royal Majesty's subjects, and I am quite assured that Your Royal Majesty can never incline to want to treat me as your vassals, I beg Your Royal Majesty most affectionately, and as highly as I can ever do, that Your Royal Majesty, not only for the short time that I am still forced to stay here in Sweden, want to consent and grant that I, as a native-born king's daughter and the former reigning queen of this highly laudable kingdom, might be allowed to enjoy the special kindness, without intrusion, to have exercise of my religion and worship in my house, and to thus not bring myself the indicible shame and dishonour here in my dear Fatherland of being deprived of that liberty which in the whole wide world persons of my condition unimpededly possess, or also in this case to be esteemed and treated even lesser than the ministers of foreign potentates in these places, but also that my priest must not be in danger of a particular and terrible punishment, and that the law of nations might thereby be violated in my person, particularly because it would be a matter of firm and peculiar consideration, which perhaps not only those native-born, but also among those Lutherans living abroad (who can come to frequent Catholic places), would certainly hardly dare to enjoy.
I therefore presume that Your Royal Majesty will consider and indulge this my quite loving desire, which is accompanied by the selfsame fairness, especially if Your Royal Majesty can still, through some particular reasons, find me not entirely unworthy of such a friendship, but much more to have somehow deserved such liberty from Your Royal Majesty and this my dear Fatherland.
And as Your Royal Majesty will thereby feasibly promote that I may be separated out of here without dishonour and shame, so I further assure Your Royal Majesty, on my honour and salvation, that I shall manage the same freedom in this way, so that Your Royal Majesty will therefore have just as little to accuse me of as the Estates of the Kingdom will have, as well as that I shall never forget this great courtesy of Your Royal Majesty, and I shall therefore henceforth as heretofore, neither myself nor through others, let something be attempted which shall be found to run contrary to my assurances given, much less my reason given, that one or the other may be offended by my wrongdoing, as I also resolve to that end to cancel my journey to Öland and Pomerania (to which I have some inclination), so that neither Your Royal Majesty nor any other occasion may have anything objectionable to presume of me, apart from the fact that I also fully intend not to stay here in Sweden for an hour longer, as soon as I find out that my governor general, the well-born Lord Seved Bååth, has reached and received complete satisfaction for what I still have to claim from Your Royal Majesty here to pretend and what is given to him in commission to solicit on my behalf.
This (that I discover the truth to Your Royal Majesty only) is the only reason why up to now, against my desire and will, I have had to delay myself here in the kingdom, as I have by no means been able to reiterate myself from here or still can, as I also do not intend to subsist abroad with respect until I am completely satisfied and obtain these aforementioned things with Your Royal Majesty: the funds still outstanding and belonging to me, together with the regulations I otherwise need.
I therefore expect a very favourable answer from Your Royal Majesty, and that it be much more certain that my request (preferably whenever it rightly pleases one to consider my person, what I have been and what I still am) should not be refused me, which I can neither suppose or think, for Your Royal Majesty's incomparable civility strongly confirms me in such a good opinion as that which could never admit that the whole world would otherwise have cause to say that I was treated with dishonour by that nation which I derive my origin from and which, much more than others, should also incline to help to defend and preserve my respect. To all this, and with a faithful heart, I now conjugate all my former obligations, as well as this obligation, that I shall always seek with the utmost diligence to promote the security and assurance of Your Royal Majesty and your State, as also that I will unchangingly be and remain until my death
Your Royal Majesty's
affectionate Mother
Kristina Alexandra.
Norrköping, March 8, 1661.
J. Stropp.
Above: Kristina.
Above: King Karl XI of Sweden.
Note: In accordance with the nobility's ideals of friendship in the early modern era, kings and queens saw themselves as siblings; and because Kristina had adopted her/his/their cousin Karl Gustav, Karl's father, as her/his/their son in order to make him her/his/their heir, the boy inherited that title upon his father's death.
No comments:
Post a Comment