Source:
Anteckningar från Italien af en svensk diplomat, page 231, by Baron Carl Bildt, 1896; original at Oxford University (digitised January 27, 2025)
The account:
... Vidare märkas två samlingar af majolikavaser, af hvilka den största, 350 pjeser, förskrifver sig från den italienska keramikens guldå[l]der. Den har tillhört hertigarnes af Urbino apotek och skänktes hit af hertig Francesco Maria II i början af 1600-talet. — Drottning Kristina föll vid sitt besök i hänryckning öfver dessa vaser, af hvilka några påstås vara utförda efter ritningar af Rafael, Giulio Romano m. fl. Hon fann dem vida dyrbarare än skattkammaren i kyrkan: »Guld och ädelstenar är det ej ondt om», sade hon, »men en så talrik och förträfflig samling som denna finnes icke annorstädes.» Också fick hon till skänks en af de största vaserna, på hvilken en häst var afbildad. — Den andra samlingen af något öfver hundra pjeser är också från Urbino men från en senare, mindre högt värderad tid. Entusiasmen för den italienska majolikan har sedan Kristinas tid gått utför, och särskildt har detta varit fallet under det sista fjärdedels-seklet. Vår kritiska tid nöjes icke med dess något brutala färger och monotonien i dess former, och det skulle icke längre vara möjligt att finna en amatör, hvilken skulle vilja betala dessa vaser med deras vikt i silfver, såsom en storhertig af Toskana i förra århundradet erbjöd sig att göra.
English translation (my own):
... Further, two collections of majolica vases are noteworthy, the largest of which, 350 pieces, dates from the golden age of Italian ceramics. It belonged to the cruet set of the Dukes of Urbino and was donated here by Duke Francesco Maria II at the beginning of the 17th century. —
Queen Kristina was delighted with these vases during her visit, some of which are said to have been made after drawings by Raphael, Giulio Romano and others. She found them far more precious than the treasury in the church: "Gold and precious stones are no bad thing", she said; "but such a numerous and excellent collection as this is not to be found anywhere else."
She was also given one of the largest vases, on which a horse was depicted. —
The second collection of a little over a hundred pieces is also from Urbino but from a later, less highly valued period. The enthusiasm for Italian majolica has declined since Kristina's time, and this has been particularly the case during the last quarter of a century. Our critical age is not satisfied with its somewhat brutal colours and the monotony of its forms, and it would no longer be possible to find an amateur who would be willing to pay for these vases their weight in silver, as a Grand Duke of Tuscany in the last century offered to do.
Above: Kristina.
Above: Baron Carl Bildt.
No comments:
Post a Comment