Source:
Pensées de Christine, reine de Suède, pages 61 to 72, edited and published by Baron Carl Bildt, 1906
Compare this with the edition published by Arckenholtz (1751):
The "Pensées":
301.
Les princes seraient trop heureux, si la capacité et le mérite étaient inséparables de la grande naissance.
302.
Quand les princes sont forcés de refuser les grâces, il faut qu'ils en ressentent le déplaisir.
303.
Il n'y a que l'impossibilité et l'injustice de la demande qui dispensent un prince d'accorder les grâces.
304.
Il y a de certaines gens auxquels on ne peut rien refuser, sans être injuste et barbare.
305.
Il y a des gens auxquels on doit tout refuser.
306.
Demander des grâces aux grand[s] princes, c'est se faire un mérite auprès d'eux.
307.
Les princes qui n'ont pas ces sentiments ne méritent pas de l'être.
308.
N'accorder pas les grâces qui sont justes et faisables, c'est mal connaître et mal jouir de sa propre grandeur.
309.
On profite de ses fautes à ses propres dépens.
310.
Les plus habiles gens font quelquefois de grandes fautes.
311.
Quand on punit, on ne se fait pas toujours craindre, mais quand on ne punit pas, on se fait toujours mépriser.
312.
La cruauté fait plus mépriser les princes, qu'elle ne les fait craindre.
313.
C'est la plus grande des cruautés, que d'épargner les méchants.
314.
La vie est un grand supplice aux malheureux et aux méchants.
315.
Les méchants ne sont que pour être punis.
316.
Tout homme qui confesse sa faute et en demande pardon le mérite.
317.
A l'exemple de Dieu, il faut récompenser les hommes plus qu'ils ne méritent, et les punir moins.
318.
Il faut tout pardonner à ceux qui ont l'esprit et le cœur grand.
319.
Avoir l'esprit et le cœur grand, c'est avoir du mérite.
320.
La cruauté s'attire la haine et le mépris.
321.
On n'est jamais cruel sans être craintif.
322.
Il ne faut jamais confier ses secrets sans nécessité.
323.
Faire secret des bagatelles, c'est se rendre ridicule.
324.
Peu de choses méritent le dernier secret, mais plusieurs le méritent pour un certain temps.
325.
Quelque confiance qu'il y ait entre les hommes, il y a des secrets qui ne sont pas communicables.
326.
La gravité devient ridicule quand elle n'est soutenue que d'elle-même.
327.
Quelque défiance qu'on ait de soi-même, on doit s'y fier plus qu'à nul autre.
328.
La défiance de soi-même est une espèce de sagesse.
329.
La propre intention, quelque droite qu'elle paraisse, doit être toujours suspecte.
330.
Rectifier et ratifier son intention, est une occupation qui doit durer autant que la vie.
331.
Le cœur humain est impénétrable.
332.
On doit se craindre et se respecter plus que nul autre.
333.
Les ennemis ne sauraient nuire que lorsqu'on est d'intelligence avec eux.
334.
Tout homme qui ne craint rien fait tout trembler.
335.
Par la crainte et par les bassesses on n'obtient que la honte et le mépris.
336.
L'aveu de notre néant n'est dû qu'à Dieu.
[Variante: Il est juste d'être humble envers Dieu, mais envers le prochain il suffit d'être charitable.]
337.
Il ne faut jamais se comparer, pour ne faire tort à personne, ni à soi-même.
338.
Quelque effort que fasse la flatterie, elle ne saurait donner la gloire à ceux qui ne la méritent pas.
339.
Si l'on ôtait tout ce qui est faux de la réputation de certaines gens, que deviendraient-ils?
340.
La véritable gloire est l'apanage du véritable mérite.
341.
Le vrai mérite a des talents et des vertus secrètes, qui valent mieux que tout ce que l'on en connaît.
342.
Peu de gens échappent à la vanité; elle règne en bien des cœurs qui ne s'en doutent pas.
343.
Les plus ambitieux des hommes sont ceux qui font profession de n'aspirer qu'aux mépris et aux humiliations. Ils se moquent de ceux qui les croient.
344.
Les hommes ne se dépouillent de l'ambition qu'avec leur peau.
345.
L'hypocrisie et les bigots sont la ruine du monde.
346.
L'occasion démasque l'hypocrite.
347.
Il n'y a point d'homme, ni si malhabile, ni si méchant, qu'il ne soit propre à quelque chose.
348.
Tout homme qui ne préfère pas son devoir à ses plaisirs n'est bon à rien.
349.
La véritable gloire n'est presque pas connue.
350.
Ceux qui n'ont pas de mérite ne le connaissent pas.
351.
L'estime est le tribut que l'envie est forcée de payer tôt ou tard au mérite.
352.
Il ne faut pas refuser le respect extérieur à la fortune.
353.
Il faut et ressentir et mépriser tout ce qui arrive.
354.
Pour mériter la fortune, il suffit d'être capable de grandes choses.
355.
Les hommes aiment presqu'autant leurs défauts, que leurs bonnes qualités.
356.
On guérirait de tous ses défauts, si on ne les aimait pas.
357.
L'on est toujours aussi heureux et malheureux que l'on croit.
358.
Ce n'est pas l'opinion des autres qui rend les hommes heureux.
359.
Tout homme qui se croit heureux l'est.
360.
Les passions sont en elles-mêmes innocentes et naturelles.
361.
Les passions sont le sel de la vie, qui est insipide sans elles.
362.
Cette tranquillité tant vantée des philosophes est un état fade et insipide.
363.
L'ambition est plus superbe quand elle obéit, que lorsqu'elle commande.
364.
Quand l'orgueil inspire de la honte à faire du mal, il est noble et juste.
365.
La politique doit abaisser tout ce qui s'élève, mais il faut le faire à temps.
366.
C'est une faute que de nourrir un lion dans l'État ou dans la ville, qui ne se peut réparer qu'en se soumettant à lui. Ce fut autrefois l'avis d'un sage.
367.
La jalousie est injurieuse et mortelle aux amants et aux favoris.
368.
Les grands hommes ne sont jaloux que d'eux-mêmes.
369.
Les amants jaloux méritent l'infidélité.
370.
Avoir de l'envie ou de la jalousie contre quelqu'un, c'est avouer son mérite.
371.
On n'a ni de l'envie, ni de la jalousie, pour ceux qu'on regarde de haut en bas.
372.
Le véritable amour et le véritable ambition sont incapables de jalousie.
373.
Il faut avoir autant de joie du bien d'autrui que du sien.
374.
On n'a pas tort de haïr les fléaux du genre humain.
375.
Les fléaux de Dieu sont faits pour être le châtiment et l'abomination des hommes.
376.
L'espérance est la passion qui donne les plus faux plaisirs et les plus véritables douleurs.
377.
Bien des gens font du bien sans mériter d'en être loués.
378.
On peut louer les actions sans louer ceux qui les font, s'ils ne le méritent pas.
379.
La grandeur et les richesses ne font pas seules la félicité des hommes.
380.
Le mérite suffit à lui-même, mais il ne suffit pas aux autres.
381.
Tout homme qui supporte avec tranquillité la perte de sa fortune, mérite de l'avoir.
382.
On a de quoi remercier Dieu quand on a tout perdu.
383.
L'on mourrait inconsolable, si on ne vieillissait pas.
384.
On doit avoir une espèce d'indifférence héroïque pour tout ce qui arrive.
385.
L'indifférence doit être héroïque, non pas stupide.
386.
L'orgueil est généreux. Il a honte de mal faire.
387.
Les soumissions de l'ambition sont orgueilleuses.
388.
L'espérance trompe tout le monde; son charme est presqu'inévitable.
389.
N'avoir rien à espérer, c'est être malheureux.
390.
Il est insupportable de voir estimer ceux qui ne le méritent pas.
391.
Il faut s'accoutumer à voir passer les sots pour habiles, les poltrons pour braves et les scélérats pour des gens de bien; c'est être novice que de s'en fâcher.
392.
Les princes doivent punir en princes et non pas en bourreaux.
393.
Il ne faut pas permettre, ni à la colère de punir, ni à la joie de récompenser.
394.
La colère des grands hommes n'est jamais indigne d'eux.
395.
La mer est l'image des grandes âmes; quelque agitées qu'elles paraissent, leur fond est toujours tranquille.
396.
La moindre mouche met un lion en fureur; il en arrive de même du magnanime.
397.
La colère qui est muette est la plus terrible.
398.
Les grandes passions sont muettes.
399.
La vanité et l'intérêt déguisent mais elles ne domptent pas les passions.
400.
Les passions triomphent les unes des autres.
Swedish translation (my own):
301.
Furstar skulle vara alltför lyckliga om förmåga och förtjänst var oskiljaktiga från stor börd.
302.
När furstar tvingas vägra nåder måste de känna missnöje över det.
303.
Endast omöjligheten och orättvisan i begäran dispenserar en furste av enligt nåd.
304.
Det finns vissa människor som ingenting kan vägras utan att någon är orättvis och barbarisk.
305.
Det finns människor till vilka allt måste vägras.
306.
Att be om nåder från stora furstar är att vinna förtjänst hos dem.
307.
Furstar som saknar dessa känslor förtjänar inte att vara det.
308.
Att inte ge nåder som är rättvisa och utförbara är att misskänna och felbedöma sin egen storhet.
309.
Man tjänar på sina fel på egen bekostnad.
310.
De klokaste människorna begår ibland stora fel.
311.
När man straffar gör man sig inte alltid fruktad, men när man inte straffar gör man sig alltid föraktad.
312.
Grymhet gör att furstar föraktas mer än den gör dem fruktade.
313.
Det är den största grymheten att skona de onda.
314.
Livet är en stor tortyr för de olyckliga och de onda.
315.
De onda finns bara för att bli straffade.
316.
Varje människa som erkänner sitt fel och ber om förlåtelse förtjänar den.
317.
Efter Guds exempel måste vi belöna människor mer än de förtjänar och straffa dem mindre.
318.
De som har ett stort sinne och hjärta måste förlåtas för allt.
319.
Att ha ett stort sinne och hjärta är att ha förtjänst.
320.
Grymhet lockar till sig hat och förakt.
321.
Man är aldrig grym utan att vara rädd.
322.
Man bör aldrig anförtro sina hemligheter utan att det är nödvändigt.
323.
Att hålla småsaker hemliga är att göra sig själv löjlig.
324.
Få saker förtjänar den största sekretessen, men många saker förtjänar den under en viss tid.
325.
Hur mycket förtroende det än är mellan människor, finns det några hemligheter som inte går att kommunicera.
326.
Allvarsamhet blir löjlig när den bara upprätthålls av sig själv.
327.
Hur mycket misstro man än har mot sig själv måste man lita på sig själv mer än någon annan.
328.
Misstro mot sig själv är ett slags visdom.
329.
Den egna avsikten, hur rätt den än kan verka, måste alltid vara misstänkt.
330.
Att rätta till och ratificera sin avsikt är en sysselsättning som måste pågå lika länge som ens liv.
331.
Det mänskliga hjärtat är ogenomträngligt.
332.
Man måste frukta och respektera sig själv mer än någon annan.
333.
Fiender kan bara skada när vi är i intelligens med dem.
334.
Den som inte fruktar något får allt att darra.
335.
Genom rädsla och elakhet får vi bara skam och förakt.
336.
Erkännandet av vår intighet beror bara på Gud.
[Variant: Det är rättvist att vara ödmjuk mot Gud, men mot sin nästa räcker det att vara välgörande.]
337.
Vi måste aldrig jämföra oss själva, för att inte göra någon fel, inklusive oss själva.
338.
Hur mycket smicker än försöker, kan det inte ge ära till dem som inte förtjänar det.
339.
Om vi skulle ta bort allt falskt från vissa människors rykte, vad skulle det bli av dem?
340.
Sann ära är egenskapet av sanna förtjänst.
341.
Sann förtjänst har hemliga talanger och dygder som är värda mer än något människa känner till.
342.
Få människor undkommer fåfänga; det råder i många intet ont anande hjärtan.
343.
De mest ambitiösa av människor är de som bekänner sig att de bara strävar efter förakt och förnedring. De hånar dem som tror på dem.
344.
Människor tappar bara ambitioner med sin hud.
345.
Hyckleri och bigotter är världens ruin.
346.
Tillfället avslöjar hycklaren.
347.
Det finns ingen människa, varken så oklok eller så elak, som inte är duktig på något.
348.
Varje människa som inte föredrar sin plikt framför sina nöjen är duktig på ingenting.
349.
Sann ära är nästan okänd.
350.
De som inte har några förtjänster känner inte till dem.
351.
Uppskattning är den hyllning som avundsjuka tvingas betala, förr eller senare, för att förtjäna.
352.
Vi måste inte vägra extern respekt för lycka.
353.
Vi måste både avsky och förakta allt som händer.
354.
För att förtjäna lycka räcker det att vara kapabel till stora saker.
355.
Människorna älskar sina fel nästan lika mycket som sina goda egenskaper.
356.
Vi skulle bli botade från alla våra fel om vi inte älskade dem.
357.
Vi är alltid så lyckliga och olyckliga som vi tror att vi är.
358.
Det är inte andras åsikter som gör människor lyckliga.
359.
Varje människa som tror sig vara lycklig är det.
360.
Passionerna är i sig oskyldiga och naturliga.
361.
Passionerna är livets salt, som är fadd utan dem.
362.
Det lugnet som filosofer så berömt är ett intetsägande och smaklöst tillstånd.
363.
Ambition är mer fantastisk när den lyder än när den befaller.
364.
När stolthet inspirerar skam över att göra fel, är den ädel och rättvis.
365.
Politiken måste ödmjuka allt som upphöjer sig, men den måste göras i tid.
366.
Det är en synd att mata ett lejon i Staten eller i staden, vilket bara kan åtgärdas genom att underkasta sig det. Detta var en gång en vis mans åsikt.
367.
Svartsjuka är skadlig och dödlig för älskare och gunstlingar.
368.
Stora män är bara avundsjuka på sig själva.
369.
Svartsjuka älskare förtjänar otrohet.
370.
Att vara avundsjuk på någon är att erkänna sin förtjänst.
371.
Vi känner varken avund eller svartsjuka för dem vi ser ner på.
372.
Sann kärlek och sann ambition är oförmögna att känna avundsjuka.
373.
Man måste ha lika mycket glädje i andras väl som i sitt eget.
374.
Vi har inte fel i att hata mänsklighetens gissel.
375.
Guds gissel är avsedda att vara straff och styggelse för mänskligheten.
376.
Hoppet är den passion som ger de flesta falska njutningarna och de sannaste smärtorna.
377.
Många människor gör gott utan att förtjäna att bli berömda.
378.
Man kan berömma handlingar utan att berömma dem som utför dem om de inte förtjänar det.
379.
Storhet och rikedom ensamma bringar inte lycka till människorna.
380.
Förtjänsten är tillräckligt i sig själv, men den är inte tillräcklig för andra.
381.
Varje man som lugnt bär förlusten av sin lycka förtjänar att få den.
382.
Man har anledning att tacka Gud när man har förlorat allt.
383.
Man skulle dö otröstlig om man inte åldrades.
384.
Man måste ha ett slags heroisk likgiltighet inför allt som händer.
385.
Likgiltighet måste vara heroisk, inte dum.
386.
Stolthet är generös. Den skäms för att göra fel.
387.
Ambitionens underkastelse är stolt.
388.
Hoppet bedrar alla; dess charm är nästan oundviklig.
389.
Att inte ha något att hoppas på är att vara olycklig.
390.
Det är outhärdligt att se dem uppskattas som inte förtjänar det.
391.
Man måste vänja sig vid att se dårar passera för kloka människor, fegisar för modiga människor och skurkar för goda män; det är att vara novis att bli arg på detta.
392.
Furstar måste straffa som furstar och inte som torterare.
393.
Man får inte låta ilska straffa, inte glädje belöna.
394.
Stora mäns ilska är aldrig ovärdig dem.
395.
Havet är bilden av stora själar; hur upprörda de än må verka, är deras djup alltid lugna.
396.
Den minsta fluga gör ett lejon rasande; detsamma händer med de storsinta.
397.
Tystnad ilska är den mest fruktansvärda.
398.
Stora passioner är tysta.
399.
Fåfänga och intresse döljer, men de tämjer inte, passionerna.
400.
Passionerna segrar över varandra.
English translation (my own):
301.
Princes would be only too happy if ability and merit were inseparable from great birth.
302.
When princes are forced to refuse graces, they must feel displeasure about it.
303.
Only the impossibility and injustice of the request dispense a prince of according graces.
304.
There are certain people to whom nothing can be refused without one being unjust and barbaric.
305.
There are people to whom everything must be refused.
306.
To ask for graces from great princes is to gain merit with them.
307.
Princes who lack these sentiments do not deserve to be princes.
308.
To not accord graces that are just and feasible is to misknow and misjudge one's own greatness.
309.
One profits by one's faults at one's own expense.
310.
The most clever people sometimes make great mistakes.
311.
When one punishes, one does not always make oneself feared, but when one does not punish, one does always make oneself despised.
312.
Cruelty makes princes despised more than it makes them feared.
313.
It is the greatest of cruelties to spare the wicked.
314.
Life is a great torture for the unfortunate and the wicked.
315.
The wicked exist only to be punished.
316.
Every man who confesses his fault and asks for forgiveness deserves it.
317.
Following God's example, we must reward men more than they deserve and punish them less.
318.
Those who have a great mind and heart must be forgiven for everything.
319.
To have a great mind and heart is to have merit.
320.
Cruelty attracts hatred and contempt to itself.
321.
One is never cruel without being fearful.
322.
One should never confide one's secrets without necessity for it.
323.
To keep trifles secret is to make oneself ridiculous.
324.
Few things deserve the greatest secrecy, but many things deserve it for a certain time.
325.
However much confidence there may be between men, there are some secrets that are not communicable.
326.
Gravity becomes ridiculous when it is sustained only by itself.
327.
However much distrust one has of oneself, one must trust oneself more than anyone else.
328.
Distrust of oneself is a kind of wisdom.
329.
One's own intention, however right it may seem, must always be suspect.
330.
Rectifying and ratifying one's intention is an occupation that must last as long as one's life.
331.
The human heart is impenetrable.
332.
One must fear and respect oneself more than anyone else.
333.
Enemies can only harm when we are in intelligence with them.
334.
Anyone who fears nothing makes everything tremble.
335.
Through fear and baseness, we obtain only shame and contempt.
336.
The admission of our nothingness is due only to God.
[Variant: It is just to be humble towards God, but towards one's neighbour it is enough to be charitable.]
337.
We must never compare ourselves, so as not to do anyone wrong, including ourselves.
338.
No matter how hard flattery tries, it cannot give glory to those who do not deserve it.
339.
If we were to remove everything false from the reputation of certain people, what would become of them?
340.
True glory is the apanage of true merit.
341.
True merit has secret talents and virtues that are worth more than anything one knows.
342.
Few people escape vanity; it reigns in many unsuspecting hearts.
343.
The most ambitious of men are those who profess to aspire only to contempt and humiliation. They mock those who believe them.
344.
Men only shed ambition with their skin.
345.
Hypocrisy and bigots are the ruin of the world.
346.
Occasion unmasks the hypocrite.
347.
There is no man, neither so unclever nor so wicked, who is not fit for something.
348.
Any man who does not prefer his duty to his pleasures is good for nothing.
349.
True glory is almost unknown.
350.
Those who have no merit do not know it.
351.
Esteem is the tribute that envy is forced to pay, sooner or later, to merit.
352.
We must not refuse external respect to fortune.
353.
We must both resent and despise everything that happens.
354.
To deserve fortune, it is enough to be capable of great things.
355.
Men love their faults almost as much as their good qualities.
356.
We would be cured of all our faults if we did not love them.
357.
We are always as happy and unhappy as we think we are.
358.
It is not the opinion of others that makes men happy.
359.
Every man who believes himself to be happy is so.
360.
The passions are in themselves innocent and natural.
361.
The passions are the salt of life, which is insipid without them.
362.
That tranquility so vaunted by philosophers is a bland and insipid state.
363.
Ambition is more superb when it obeys than when it commands.
364.
When pride inspires shame in doing wrong, it is noble and just.
365.
Politics must humble all that exalts itself, but it must be done in time.
366.
It is a sin to feed a lion in the State or in the city, which can only be remedied by submitting oneself to it. This was once the opinion of a wise man.
367.
Jealousy is injurious and mortal to lovers and favourites.
368.
Great men are jealous only of themselves.
369.
Jealous lovers deserve infidelity.
370.
To be envious or jealous of someone is to admit their merit.
371.
We feel neither envy nor jealousy for those we look down on.
372.
True love and true ambition are incapable of jealousy.
373.
One must have as much joy in the good of others as in one's own.
374.
We are not wrong to hate the scourges of the human race.
375.
The scourges of God are meant to be the punishment and the abomination of mankind.
376.
Hope is the passion that gives the most false pleasures and the truest pains.
377.
Many people do good without deserving to be praised.
378.
One can praise actions without praising those who perform them if they do not deserve it.
379.
Greatness and riches alone do not bring felicity to men.
380.
Merit is sufficient in itself, but it is not sufficient to others.
381.
Any man who calmly bears the loss of his fortune deserves to have it.
382.
One has reason to thank God when one has lost everything.
383.
One would die inconsolable if one did not grow old.
384.
One must have a kind of heroic indifference to everything that happens.
385.
Indifference must be heroic, not stupid.
386.
Pride is generous. It is ashamed of doing wrong.
387.
The submissions of ambition are prideful.
388.
Hope deceives everyone; its charm is almost unavoidable.
389.
To have nothing to hope for is to be unhappy.
390.
It is unbearable to see those be esteemed who do not deserve it.
391.
One must become accustomed to seeing fools pass for clever people, cowards for brave people, and scoundrels for good men; it is to be a novice to be angry at this.
392.
Princes must punish as princes and not as torturers.
393.
One must not allow anger to punish, nor joy to reward.
394.
The anger of great men is never unworthy of them.
395.
The sea is the image of great souls; however agitated they may appear, their depths are always tranquil.
396.
The littlest fly enrages a lion; the same happens to the magnanimous.
397.
Anger that is silent is the most terrible.
398.
Great passions are silent.
399.
Vanity and interest disguise, but they do not tame, the passions.
400.
The passions triumph over one another.
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment