Source:
Pensées de Christine, reine de Suède, pages 25 to 36, edited and published by Baron Carl Bildt, 1906
Compare this with the edition published by Arckenholtz (1751):
The "Pensées":
L'OUVRAGE DU LOISIR.
1.
Il faut oublier le passé, souffrir ou jouir du présent et se résigner pour l'avenir.
2.
Le mérite vaut mieux que les trônes.
3.
La fortune usurpe quelquefois les droits du mérite, mais elle ne les conserve pas.
4.
Tout passe comme un éclair; le bien et le mal durent si peu, qu'ils ne méritent pas qu'on s'en réjouisse, ni qu'on s'en fâche.
5.
Ceux qui profitent de tout sont sages et heureux.
6.
Celui qui distribue les rôles dans le monde, donne tout ce qu'il faut pour s'en acquitter à son gré.
7.
Celui qui récompense les acteurs est juste; il ne fait tort à personne; il fait grâce à tous; mais les spectateurs applaudissent souvent mal à propos.
8.
Les princes ridicules sont faits pour faire rire et pleurer les gens.
9.
L'on est plus sensible aux maux de ce monde qu'à ses biens.
10.
L'on s'accoutume et l'on se dégoûte de tout.
11.
Les philosophes étaient de mauvais garants de leurs magnifiques promesses.
12.
On ne doit pas envier ni le mérite, ni la fortune à personne.
13.
On ne peut être heureux sans être sage, juste et fort.
14.
On peut rendre tous les malheurs glorieux, quelque grands qu'ils puissent être.
15.
On ne saurait donner du mérite à ceux qui n'en ont pas.
16.
On ne fait pas longtemps parade du mérite d'autrui.
17.
Le mérite naît avec les hommes; heureux ceux avec lesquels il meurt.
18.
C'est une espèce de servitude agréable, que d'être obligé à ceux qu'on estime.
19.
Un maître et une femme, c'est un bien ou un mal dont peu de monde peut se passer.
20.
Si l'on connaissait le devoir des princes, on souhaiterait moins de l'être.
21.
Les plus petits États ont de quoi occuper la capacité du plus grand des hommes.
22.
L'art de se venger est peu connu.
23.
Il faut savoir et punir et pardonner.
24.
Les mépris vengent noblement les grands cœurs.
25.
Se venger en protégeant les oppressés, est une noble et glorieuse vengeance.
26.
Le plaisir de la vengeance n'est pas fait pour les grands cœurs.
27.
Ne vivre que dans les blasons, est une vie chimérique et pitoyable.
28.
Les hommes appellent de l'autre monde, et par testament, des inconnus qui se moquent d'eux.
29.
Les opinions véritables, les sentiments justes et magnanimes, les grandes actions font la gloire et la félicité des hommes. Tout le reste n'est que pure vanité.
30.
Le mérite consiste à bien penser, à bien parler et à bien agir.
31.
Le véritable amour ne prétend rien que d'aimer.
32.
L'amour subsiste toujours, qu'il soit heureux ou malheureux.
33.
Le cœur est fait pour aimer; il faut qu'il aime.
34.
On est tel que son amour.
35.
Quand l'estime a fait naître l'amour, il est immortel.
36.
L'on n'aime pas toujours tout ce que l'on estime, mais on estime toujours ce que l'on aime.
37.
Le mérite de la personne donne la prix à ses actions.
38.
C'est sur les sympathies et sur les antipathies que la raison a perdu ses droits.
39.
Les sots sont faits pour être méprisés, en quelque état que la fortune les mette.
40.
Les sots sont plus à craindre que les méchants.
41.
Tout ce qui est faux est ridicule.
42.
Il y a des occasions où les grands hommes pleurent sans se faire tort. César pleura, et ses larmes furent dignes de lui.
43.
Ceux qui accusent César d'avoir donné des feintes larmes au malheur de Pompée connaissent mal les nobles sentiments d'un cœur aussi grand que le sien.
44.
L'on n'apprend rien de nouveau aux hommes au sujet de leurs défauts et de leur mérite.
45.
La crainte et la faiblesse font mentir.
46.
La force et le courage ne mentent jamais.
47.
Les hommes ne seraient ni traîtres, ni menteurs, s'ils n'étaient faibles.
48.
Ceux qui font semblant de croire aux menteurs, sont aussi criminels qu'eux.
49.
On s'efforce en vain de paraître ce qu'on n'est pas.
50.
On voit des hommes si honteux d'eux-mêmes, qu'ils font pitié aux autres.
51.
Il faut mériter une grande et belle réputation malgré l'envie.
52.
Il faut se proposer un digne but, sans le perdre jamais de vue.
53.
Le secret de se rendre ridicule est de se piquer de talents qu'on n'a pas.
54.
La seule vérité persuade et ne trompe jamais.
55.
Les arrêts de la propre conscience sont irrévocables.
56.
On peut tromper tous les hommes, mais on ne peut se tromper soi-même.
57.
On a tort d'estimer plus l'approbation de qui que ce soit, que celle de sa conscience.
58.
Les hommes ne manquent pas de connaissance mais de sincérité à leur sujet.
59.
La modestie est une espèce de sincérité.
60.
Les hommes sont inconnus aux autres et à eux-mêmes jusqu'aux occasions.
61.
Les hommes sont quelquefois ainsi différents d'eux-mêmes, que des autres.
62.
L'ingratitude ne doit pas empêcher de faire du bien.
63.
Il est des bienfaits comme des grains; il faut les jeter avec profusion et au hasard.
64.
Il y a une espèce de plaisir à souffrir l'ingratitude qui est réservé aux grandes âmes, seules capables de le goûter.
65.
On aime ceux auxquels on a fait du bien; on hait ceux auxquels on a fait du mal.
66.
L'éclat d'un mérite héroïque éblouit.
67.
Les hommes rendent rarement justice au mérite et flattent toujours la fortune.
68.
L'avarice du temps ne déshonore pas.
69.
La nourriture, le repos et les divertissements sont également nécessaires.
70.
Les jeux de grande application ne sont ni jeux, ni affaires.
71.
Il faut aimer les plaisirs; il en faut jouir, mais il faut savoir s'en passer.
72.
Les gens qui se divertissent trop, s'ennuient.
73.
Les plaisirs de longue durée ne sont plus plaisirs.
74.
Les hommes ne sont pas faits pour les plaisirs, mais les plaisirs sont faits pour les hommes.
75.
L'habitude rend insensible aux plaisirs et aux douleurs.
76.
La raison ne donne pas tout le secours qu'elle promet.
77.
Le temps et la mort guérisent tous les maux.
78.
Avoir le discernement fin et délicat, c'est avoir le goût bon; savoir donner le juste prix aux choses, est un grand talent.
79.
Il y a des goûts malades qui font aimer les vilenies comme les pâles couleurs.
80.
L'âme la plus saine a ses maladies aussi bien que les corps; elle en a des incurables.
81.
Plus on tourmente le corps, plus il se rend mutin.
82.
Ce n'est pas la dévotion, mais la vanité des hommes, qui déclare la guerre à leurs corps.
83.
Le corps doit être soumis; il faut le traiter en esclave, mais en esclave qui mérite de la charité.
84.
C'est être trop inhumain que de ne pardonner rien à l'humanité.
85.
Les passions et les plaisirs des hommes doivent être dignes d'eux.
86.
Quand les gens de qualité font les cochers, ou les cuisiniers, sans nécessité, ils méritent de l'être.
87.
Il faut aimer les belles choses, mais il faut les aimer raisonnablement.
88.
Les hommes apprennent dans les écoles tout ce qu'il faut oublier.
89.
Il est aussi honteux de savoir des certaines choses, qu'il est honteux d'en ignorer d'autres.
90.
Tout ce qui ne rend pas l'homme plus sage et plus heureux est inutile en matière de sciences.
91.
Les sciences ne sont que les pompeux titres de l'ignorance humaine; pour les savoir on n'est pas plus savant.
92.
Bien vivre et bien mourir, c'est la science des sciences.
93.
Les princes s'acquittent mal de leur devoir, s'ils n'obligent le reste de s'en acquitter bien.
94.
Les grands génies de l'antiquité disaient du bien d'eux-mêmes avec autant de confiance qu'ils en disaient des autres.
95.
Les nobles et dignes sentiments sont de Dieu.
96.
Quand on ne dit que ce qu'il faut, on parle peu et on parle bien.
97.
L'amour persuade tout. Son silence est plus éloquent que la rhétorique.
98.
Les figures et les comparaisons doivent élever leur sujet et ne l'abaisser jamais, si ce n'est pour le rendre ridicule.
99.
Il faut éviter tout ce qui choque un goût fin et délicat.
100.
Le courage et la vanité font parler.
Swedish translation (my own):
LEDIGA STUNDERNAS VERK.
1.
Man måste glömma det förflutna, lida eller njuta av nuet och resignera inför framtiden.
2.
Förtjänst är värd mer än troner.
3.
Lyckan tillskansar sig ibland förtjänstens rättigheterna, men den bevarar dem inte.
4.
Allt går som en blixt; gott och ont varar så kort att de inte förtjänar att man gläds åt dem eller blir arg på dem.
5.
De som utnyttjar allt är visa och lyckliga.
6.
Den som fördelar roller i världen ger allt som behövs för att uppfylla dem som han vill.
7.
Den som belönar skådespelare är rättvis; han gör ingen fel; han skänker nåd åt alla; men åskådarna applåderar ofta olämpligt.
8.
Löjliga furstar är gjorda för att få folk att skratta och gråta.
9.
Vi är mer känsliga för den här världens ondska än för dess godhet.
10.
Vi blir vana vid och äcklas av allt.
11.
Filosoferna var dåliga garanter för sina storslagna löften.
12.
Man måste inte avundas någons förtjänst eller lycka.
13.
Man kan inte vara lycklig utan att vara vis, rättvis och stark.
14.
Man kan göra alla olyckor härliga, hur stora de än är.
15.
Man kan inte ge förtjänst till dem som inte har någon.
16.
Man paraderar inte länge på andras förtjänster.
17.
Förtjänsten föds med män; lyckliga är de med vilka den dör.
18.
Det är ett slags behagligt träldom att vara skyldig till dem som man värdesätter.
19.
En herre och en hustru är en godhet eller en ondska som få klarar sig utan.
20.
Om man kände till furstarnas plikt, skulle man mindre önska att vara dem.
21.
De minsta Staterna har nog att uppta kapaciteten hos den största av män.
22.
Hämndskonsten är föga känd.
23.
Man måste veta både hur man straffar och förlåter.
24.
Förakt hämnas ädelt stora hjärtan.
25.
Att hämnas för att skydda de förtryckta är en ädel och härlig hämnd.
26.
Hämndens nöje gjordes inte för stora hjärtan.
27.
Att bara leva i heraldik är ett chimäriskt och ynkligt liv.
28.
Människor kallar från den andra världen, och genom testamente, främlingar som hånar dem.
29.
Sanna åsikter, rättvisa och storsint känslor och stordåd ger människor ära och lycka. Allt annat är bara ren fåfänga.
30.
Förtjänst består i att tänka bra, tala bra och handla bra.
31.
Sann kärlek gör anspråk på ingenting annat än att älska.
32.
Kärleken finns alltid kvar, vare sig den är lycklig eller olycklig.
33.
Hjärtat är gjort för att älska; det måste älska.
34.
Man är sådan som ens kärlek är.
35.
När aktning har fött kärlek är den odödlig.
36.
Vi älskar inte alltid allt vi uppskattar, men vi uppskattar alltid det vi älskar.
37.
En människas förtjänst ger värde åt sina handlingar.
38.
Det är över sympatier och antipatier som förnuftet har förlorat sina rättigheter.
39.
Dårar är gjorda för att föraktas, i vilket tillstånd lyckan än placerar dem.
40.
Dårar skall fruktas mer än de onda.
41.
Allt som är falskt är löjligt.
42.
Det finns tillfällen då stora män gråter utan att göra sig själva fel. Caesar grät, och hans tårar var värdiga honom.
43.
De som anklagar Caesar för att ge låtsade tårar åt Pompejus' olycka vet lite om de ädla känslorna hos ett så stort hjärta som hans.
44.
Man lär människor ingenting nytt om deras fel och deras förtjänster.
45.
Rädsla och svaghet får en att ljuga.
46.
Styrka och mod ljuger aldrig.
47.
Män skulle varken vara förrädare eller lögnare om de inte var svaga.
48.
De som påstår att tro lögnare är lika kriminella som de är.
49.
Vi strävar förgäves efter att framstå som det vi inte är.
50.
Man ser människor så skäms över sig själva att de väcker medlidande hos andra.
51.
Man måste förtjäna ett stort och framstående rykte, trots avund.
52.
Man måste sätta upp ett värdigt mål, utan att någonsin tappa det ur sikte.
53.
Hemligheten med att göra sig själv löjlig är att stoltsera med talanger man inte har.
54.
Bara sanningen övertygar och bedrar aldrig.
55.
Det egna samvetets bedömningar är oåterkalleliga.
56.
Man kan lura alla människor, men man kan inte lura sig själv.
57.
Det är fel att uppskatta någons godkännande mer än sitt samvete.
58.
Människor saknar inte kunskap, utan snarare uppriktighet om sig själva.
59.
Blygsamhet är ett slags uppriktighet.
60.
Människor är okända för andra och för sig själva, även när tillfälle ges.
61.
Män är ibland lika olika sig själva som från andra.
62.
Otacksamhet skall inte hindra en från att göra gott.
63.
Det finns fördelar som spannmål; de måste kastas ut med överflöd och på måfå.
64.
Det finns ett slags njutning i att lida otacksamhet som är reserverad för stora själar, de enda som kan smaka på den.
65.
Vi älskar dem som vi har gjort rätt; vi hatar dem som vi har gjort orätt.
66.
Briljansen av en heroisk förtjänst bländar.
67.
Män gör sällan rättvisa för att förtjäna och smickrar alltid lycka.
68.
Girighet med tid vanärar inte en.
69.
Mat, vila och underhållning är lika nödvändiga.
70.
Spel med stor flit är varken spel eller affärer.
71.
Man måste älska nöjen; man måste njuta av dem, men man måste veta hur man klarar sig utan dem.
72.
Människor som roar sig för mycket blir uttråkade.
73.
Långvariga nöjen är inte längre nöjen.
74.
Människorna är inte gjorda för nöjen, men nöjen är gjorda för människorna.
75.
Vana gör en okänslig för njutningar och smärtor.
76.
Förnuftet ger inte allt stöd det lovar.
77.
Tid och död botar alla sjukdomar.
78.
Att ha fin och delikat urskillning är att ha god smak; att veta hur man ger saker det rättvisa värdet är en stor talang.
79.
Det finns sjuka smaker som får en att älska elakhet såväl som bleka färger.
80.
Den friskaste själen har sina sjukdomar så väl som de friskaste kropparna har; och den har obotliga sådana.
81.
Ju mer man plågar kroppen, desto mer upprorisk gör den sig själv.
82.
Det är inte människornas hängivenhet, utan deras fåfänga, som förklarar krig mot deras kroppar.
83.
Kroppen måste vara undergiven; den måste behandlas som en slav, men som en slav som förtjänar välgörenhet.
84.
Det är för omänskligt att förlåta ingenting till mänskligheten.
85.
Människors passioner och nöjen måste vara värda dem.
86.
När personer av kvalitet agerar som kuskar eller kockar, i onödan, förtjänar de att vara det.
87.
Man måste älska vackra saker, men man måste älska dem rimligt.
88.
Människor lär sig i skolan allt som borde glömmas.
89.
Det är lika skamligt att veta vissa saker som det är skamligt att vara okunnig om andra.
90.
Allt som inte gör en man klokare och lyckligare är värdelöst i vetenskapsfrågor.
91.
Vetenskaperna är bara de pompösa titlarna på mänsklig okunnighet; man är inte klokare av att känna till dem.
92.
Att leva bra och att dö bra är vetenskapens vetenskap.
93.
Furstar fullgör sin plikt dåligt om de inte tvingar resten att fullgöra den väl.
94.
Antikens stora genier talade väl om sig själva med lika mycket självförtroende som de talade om andra.
95.
Ädla och värdiga känslor kommer från Gud.
96.
När man bara säger det som är nödvändigt, talar man lite och ändå talar man bra.
97.
Kärlek övertygar alla. Dess tystnad är mer vältalig än retorik.
98.
Figurer och jämförelser måste lyfta sitt ämne och aldrig förnedra det, förutom att göra det löjligt.
99.
Man måste undvika allt som kränker fin och delikat smak.
100.
Mod och fåfänga får en att tala.
English translation (my own):
THE WORK OF LEISURE.
1.
One must forget the past, suffer or enjoy the present, and resign oneself to the future.
2.
Merit is worth more than thrones.
3.
Fortune sometimes usurps the rights of merit, but it does not preserve them.
4.
Everything passes like a flash; good and evil last so briefly that they do not deserve that one rejoices at them or gets angry about them.
5.
Those who profit from everything are wise and happy.
6.
He who distributes roles in the world gives all that is necessary to fulfill them as he pleases.
7.
He who rewards actors is just; he wrongs no one; he grants mercy to all; but spectators often applaud inappropriately.
8.
Ridiculous princes are made to make people laugh and cry.
9.
We are more sensitive to the evils of this world than to its goods.
10.
We become accustomed to and disgusted with everything.
11.
The philosophers were poor guarantors of their magnificent promises.
12.
One should not envy anyone's merit or fortune.
13.
One cannot be happy without being wise, just and strong.
14.
One can make all misfortunes glorious, however great they may be.
15.
One cannot give merit to those who have none.
16.
One does not parade the merit of others for long.
17.
Merit is born with men; happy are those with whom it dies.
18.
It is a kind of agreeable servitude to be obliged to those whom one esteems.
19.
A master and a wife are a good or a bad that few can do without.
20.
If one knew the duty of princes, one would wish less to be them.
21.
The smallest States have enough to occupy the capacity of the greatest of men.
22.
The art of vengeance is little known.
23.
One must know both how to punish and pardon.
24.
Contempt nobly avenges great hearts.
25.
To avenge oneself in protecting the oppressed is a noble and glorious vengeance.
26.
The pleasure of vengeance was not made for great hearts.
27.
To live only in heraldry is a chimerical and pitiable life.
28.
Men call from the other world, and by testament, strangers who mock them.
29.
True opinions, just and magnanimous sentiments, and great deeds bring glory and happiness to men. All else is only pure vanity.
30.
Merit consists in thinking well, speaking well and acting well.
31.
True love pretends nothing but to love.
32.
Love always subsists, whether it is happy or unhappy.
33.
The heart is made to love; it must love.
34.
One is such as one's love is.
35.
When esteem has given birth to love, it is immortal.
36.
We do not always love everything we esteem, but we always esteem what we love.
37.
A person's merit gives value to their actions.
38.
It is over sympathies and antipathies that reason has lost its rights.
39.
Fools are made to be despised, in whatever state fortune places them.
40.
Fools are more to be feared than the wicked.
41.
Everything that is false is ridiculous.
42.
There are occasions when great men weep without doing themselves any wrong. Caesar wept, and his tears were worthy of him.
43.
Those who accuse Caesar of giving feigned tears to Pompey's misfortune know little of the noble sentiments of a heart as great as his.
44.
One teaches men nothing new about their faults and their merits.
45.
Fear and weakness make one lie.
46.
Strength and courage never lie.
47.
Men would be neither traitors nor liars if they were not weak.
48.
Those who pretend to believe liars are as criminal as they are.
49.
We strive in vain to appear what we are not.
50.
One sees men so ashamed of themselves that they arouse pity in others.
51.
One must merit a great and distinguished reputation, in spite of envy.
52.
One must set oneself a worthy goal, without ever losing sight of it.
53.
The secret of making oneself ridiculous is to pride oneself on talents one does not have.
54.
Truth alone persuades and never deceives.
55.
The judgements of one's own conscience are irrevocable.
56.
One can deceive all men, but one cannot deceive oneself.
57.
It is wrong to esteem anyone's approval more than that of one's conscience.
58.
Men do not lack knowledge, but rather sincerity about themselves.
59.
Modesty is a kind of sincerity.
60.
Men are unknown to others and to themselves, even when the occasion arises.
61.
Men are sometimes as different from themselves as from others.
62.
Ingratitude should not prevent one from doing good.
63.
There are benefits like grains; they must be thrown out with profusion and haphazardly.
64.
There is a kind of pleasure in suffering ingratitude that is reserved for great souls, the only ones capable of tasting it.
65.
We love those to whom we have done good; we hate those to whom we have done bad.
66.
The brilliance of a heroic merit dazzles.
67.
Men rarely do justice to merit and always flatter fortune.
68.
The avarice of time does not dishonour one.
69.
Food, rest and entertainment are equally necessary.
70.
Games of great application are neither games nor affairs.
71.
One must love pleasures; one must enjoy them, but one must know how to do without them.
72.
People who entertain themselves too much become bored.
73.
Pleasures of a long duration are no longer pleasures.
74.
Men are not made for pleasures, but pleasures are made for men.
75.
Habit makes one insensitive to pleasures and pains.
76.
Reason does not give all the succour it promises.
77.
Time and death cure all ills.
78.
To have fine and delicate discernment is to have good taste; to know how to give things the just value is a great talent.
79.
There are sick tastes that make one love vileness as well as pale colours.
80.
The healthiest soul has its illnesses as well as the healthiest bodies do; and it has incurable ones.
81.
The more one torments the body, the more mutinous it makes itself.
82.
It is not the devotion, but the vanity of men, that declares war on their bodies.
83.
The body must be submissive; it must be treated as a slave, but as a slave who deserves charity.
84.
It is too inhuman to forgive nothing to humanity.
85.
The passions and pleasures of men must be worthy of them.
86.
When people of quality act as coachmen or cooks, unnecessarily, they deserve to be so.
87.
One must love beautiful things, but one must love them reasonably.
88.
Men learn in schools everything that should be forgotten.
89.
It is as shameful to know certain things as it is shameful to be ignorant of others.
90.
Anything that does not make a man wiser and happier is useless in matters of science.
91.
The sciences are only the pompous titles of human ignorance; one is none the wiser for knowing them.
92.
To live well and to die well is the science of sciences.
93.
Princes fulfill their duty badly if they do not oblige the rest to fulfill it well.
94.
The great geniuses of antiquity spoke well of themselves with as much confidence as they spoke of others.
95.
Noble and worthy sentiments are from God.
96.
When one says only what is necessary, one speaks little and yet speaks well.
97.
Love persuades all. Its silence is more eloquent than rhetoric.
98.
Figures and comparisons must elevate their subject and never demean it, except to make it ridiculous.
99.
One must avoid anything that offends fine and delicate taste.
100.
Courage and vanity make one talk.
.jpg)
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment