Source:
Maria Eleonora, article written by Birgitta Lager for Svenska män och kvinnor: biografisk uppslagsbok: 5. Lindorm-O, pages 245 to 246, published by Albert Bonniers Förlag, 1949
The biography:
Maria Eleonora, drottning, f. 11 nov. 1599 i Königsberg, Preussen, † 18 mars 1655 i Stockholm. Föräldrar: kurfursten Johan Sigismund av Brandenburg och kurfurstinnan Anna, f. prinsessa av Preussen. — Efter mångåriga förhandlingar mellan resp. parter ingick M. i Berlin 1620 förlovning med Gustav II Adolf, dock utan samtycke från sin bror, den regerande kurfursten Georg Vilhelm, som var läntagare i Preussen till polske konungen, Sveriges fiende. Den 25 nov. 1620 vigdes M. och Gustav Adolf i Stockholm, och tre dagar senare kröntes hon i Storkyrkan. Något politiskt närmande till Brandenburg, som man i Sverige hoppats på, medförde giftermålet ej; möjligen kan det ha bidragit till att en formlig brytning mellan de båda länderna undveks under Gustav Adolfs livstid. — M. var vacker, älskvärd och givmild samt konstnärligt intresserad, framför allt av byggnadskonst, men hon var även nyckfull, slösaktig och i avsaknad av politiskt förstånd. Äktenskapet syntes till det yttre lyckligt. Hänsyn till M. kan ha bidragit till att Gustav Adolf icke undertecknade den regeringsform (sedermera stadfäst 1634), vilken ej gav henne någon del i styrelsen efter hans död. Svärmiskt fästad vid sin make trivdes M. endast vid hans sida i Sverige och var förtvivlad under hans frånvaro i fält. Vintern 1631—32 vistades hon hos honom i Tyskland. Efter makens död 1632 genomgick hon en nervös kris, som tog sig egendomliga och frånstötande uttryck. Hon ville ej skiljas från konungens lik och förvarade hans hjärta i ett skrin, som hon alltid hade hos sig. M. återkom ej till Sverige förrän i juli 1633, och först i juni 1634 ägde Gustav Adolfs begravning rum. — M:s enda överlevande barn, den 1626 födda dottern Kristina, blev efter faderns död Sveriges drottning, men M. ingick ej i hennes förmyndarregering. Från sitt livgeding, som omfattade områden i Södermanland, Västmanland, Uppland och Gästrikland med bl. a. slotten Gripsholm och Strömsholm samt flera städer, hade hon ganska betydande inkomster, men de räckte ej för hennes behov. Hon utdelade förläningar i mängd och köpte dyrbara smycken, som hon delvis skänkte bort. Under hela sitt liv hade hon en mycket stor hovstab; till närmaste förtrogna tog hon ofta tvetydiga och olämpliga personer. M:s korrespondens med främmande furstar, hennes misshushållning i livgedinget och hennes ständiga klagomål över Sveriges klimat och sv. förhållanden väckte förmyndarregeringens misstro. Den ansåg hennes inflytande över drottning Kristina för skadligt och följde hennes åtgöranden med överdriven misstänksamhet och opsykologisk skärpa. Efter Axel Oxenstiernas hemkomst från Tyskland 1636 beslöt rådet att anförtro Kristinas uppfostran åt pfalzgrevinnan Katarina och att skilja mor och dotter åt, ett förhållande, som ej ändrades genom pfalzgrevinnans död 1638. M. kände sig djupt sårad och åsidosatt. Hon valde efter "förvisningen" Gripsholm till residens. Redan från 1635 förhandlade hon i hemlighet med danske kungen, Kristian IV, om hjälp för att fly från Sverige. Denne, liksom M:s bror kurfursten, avrådde i det längsta men lovade till slut att hjälpa henne. I juli 1640 flydde M. nattetid förklädd tills. med en hovfröken från Gripsholm genom en täckt gång och gick ombord på ett danskt handelsfartyg, som förde henne till Gotland. Därifrån fortsatte hon till Falster. Efter en tids vistelse i Holstein-Gottorp inbjöds hon till kung Kristian i Köpenhamn; hon var sedan även bosatt på slottet Fredriksborg och Ibstrup nära Köpenhamn. I samband med fredsförhandlingar mellan Sverige och Brandenburg bestämdes, att M. skulle bosätta sig i Brandenburg och erhålla 30 000 rdr årligen i sv. underhåll. Kristian IV:s försök att förmå sv. regeringen att betala underhåll för den tid hon vistats i Danmark tillbakavisades. Fastän M. från Danmark avgav en förklaring, att konung Kristian var utan skuld till hennes flykt, torde denna och hennes vistelse hos Kristian ha bidragit till att försämra de sv.-danska relationerna. Då M. i juli 1643 lämnade Danmark, hade den sv. regeringen redan beslutat att börja krig mot detta land. — M. trivdes ej heller på sin nya vistelseort. Hon bodde först i Insterburg i Preussen men flyttade därifrån till amtet Holland i Preussen och 1646 till Küstrin i Brandenburg. År 1648 återvände hon till Sverige och fick av drottning Kristina i förläning bl. a. Nyköpings slott, där hon bodde större delen av sitt återstående liv. Hon verkade med iver för att Kristina skulle äkta pfalzgreven Karl Gustav (Karl X Gustav). Dotterns abdikation grep henne djupt. M. ligger begraven i Riddarholmskyrkan. — Litt.: S. Bergh, "Drottning Maria Eleonora och drottning Kristinas förmyndarregering" (Hist. tidskr. 1902); Fr. Arnheim, "Gustav Adolfs Gemahlin Maria Eleonora von Brandenburg" (Hohenzollern Jahrbuch 1903—05, 1907).
B. L.
English translation (my own):
Maria Eleonora, queen, born November 11, 1599 in Königsberg, Prussia, † March 18, 1655 in Stockholm. Parents: Elector Johann Sigismund of Brandenburg and Elector Anna, born Princess of Prussia. — After many years of negotiations between the respective parties, M. entered into an engagement with Gustav II Adolf in Berlin in 1620, but without the consent of her brother, the reigning Elector Georg Wilhelm, who was a tenant in Prussia to the Polish king, Sweden's enemy.
On November 25, 1620, M. and Gustav Adolf were married in Stockholm, and three days later she was crowned in Storkyrkan. The marriage did not bring about any political rapprochement with Brandenburg, as had been hoped for in Sweden; it may have contributed to the avoidance of a formal break between the two countries during Gustav Adolf's lifetime. —
M. was beautiful, amiable and generous, and interested in art, especially architecture, but she was also capricious, wasteful and lacking in political understanding. The marriage appeared to be happy on the surface. Consideration for M. may have contributed to Gustav Adolf not signing the Form of Government (later ratified in 1634), which did not give her any share in the government after his death. Enthusiastically attached to her husband, M. only thrived when at his side in Sweden and was in despair during his absences in the field. In the winter of 1631-32, she stayed with him in Germany.
After her husband's death in 1632 she went through a nervous crisis, which took on strange and repulsive expressions. She did not want to part with the King's body and kept his heart in a casket, which she always had with her. M. did not return to Sweden until July 1633, and only in June 1634 did Gustav Adolf's funeral take place. —
M.'s only surviving child, her daughter Kristina, born in 1626, became Queen of Sweden after her father's death, but M. was not included in her regency government. From her dower estate, which included areas in Södermanland, Västmanland, Uppland and Gästrikland with, among others, the castles of Gripsholm and Strömsholm and several cities, she had quite a significant income, but it was not enough for her needs. She distributed large amounts of land and bought precious jewelry, some of which she gave away.
Throughout her life she had a very large court staff; she often took ambiguous and unsuitable people as her closest confidants. M.'s correspondence with foreign princes, her mismanagement of the dower estate and her constant complaints about Sweden's climate and Swedish conditions aroused the distrust of the regency government. It considered her influence over Queen Kristina to be harmful and followed her actions with excessive suspicion and unpsychological acuity. After Axel Oxenstierna's return from Germany in 1636, the Council decided to entrust Kristina's upbringing to Countess Palatine Katarina and to separate mother and daughter, a condition that did not change with the Countess Palatine's death in 1638.
M. felt deeply hurt and neglected. After the "banishment", she chose Gripsholm as her residence. Already from 1635 she secretly negotiated with the Danish king, Christian IV, for help to escape from Sweden. He, like M.'s brother the Elector, advised against it for the longest time, but finally promised to help her. In July 1640, M. escaped at night disguised together with a lady-in-waiting from Gripsholm through a covered passage and boarded a Danish merchant ship, which took her to Gotland. From there she continued to Falster.
After a stay in Holstein-Gottorp for a while, she was invited to King Christian in Copenhagen; she was then also resident at the castles of Frederiksborg and Ibstrup, near Copenhagen. In connection with peace negotiations between Sweden and Brandenburg, it was decided that M. would settle in Brandenburg and receive 30,000 riksdalers annually in Swedish maintenance. Christian IV's attempts to persuade the Swedish government to pay maintenance for the time she had spent in Denmark was rejected. Although M., from Denmark, issued a declaration that King Christian was not to blame for her flight, this and her stay with Christian must have contributed to the deterioration of Swedish-Danish relations. When M. left Denmark in July 1643, the Swedish government had already decided to start a war against this country. —
M. did not enjoy her new place of residence either. She first lived in Insterburg in Prussia, but moved from there to the county of Holland in Prussia and in 1646 to Küstrin in Brandenburg. In 1648 she returned to Sweden and received from Queen Kristina, among other things, Nyköping Castle, where she lived for most of the remaining part of her life. She worked with zeal to ensure that Kristina would marry Count Palatine Karl Gustav (Karl X Gustav). Her daughter's abdication deeply affected her. M. is buried in Riddarholm Church. —
Literature: S. Bergh, "Drottning Maria Eleonora och drottning Kristinas förmyndarregering" (Hist. tidskr. 1902); Fr. Arnheim, "Gustav Adolfs Gemahlin Maria Eleonora von Brandenburg" (Hohenzollern Jahrbuch 1903-05, 1907).
B. L.
Notes: Königsberg is the historic German and Prussian name for what is now the Russian city of Kaliningrad.
Ibstrup is the former name for Jægersborg Castle, which was located in what is now the Greater Copenhagen area in Gentofte Commune in Denmark (on the island of Zealand). It was built in 1611 and was demolished in 1761.
Insterburg is the historic German name for what is now the Russian city of Chernyakhovsk, in Kaliningrad Oblast.
No comments:
Post a Comment