Saturday, June 4, 2022

Kristina's memorandum for Galleazzo Marescotti, the Apostolic Nuncio to Poland, to present to the Republic, dated October 10, 1668

Source:

Mémoires concernant Christine, reine de Suède, volume 3, page 375, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1759


The letter:

Aux Sénateurs de Pologne, mes Cousins & bons Amis; & à la Noblesse, Messieurs mes bons Amis.

Si je me présente à vous avec trop de confiance pour vous offrir mes services, je vous prie de considérer que c'est seulement après la convocation de la Diette pour l'Election, & depuis que l'Abdication du Roi Casimir vient d'ouvrir aux Prétendans le chemin à votre Trône, que tant d'autres ont brigué depuis si long-tems. Pour moi, qui ai toujours souhaitté que votre véritable & légitime Roi vécût long-tems, & qu'il vous gouvernât jusqu'à la mort, j'aurois cru me faire tort & à vous, si j'avois fait plutôt une semblable tentative; mais depuis qu'il a plû à la Providence Divine de vous rendre votre liberté, je crois pouvoir, sans vous offenser, rompre le silence que j'ai gardé jusqu'à la fin, dans un tems où le devoir de ma naissance m'oblige de vous faire souvenir qui je suis.

Les exemples, & vos Histoires m'apprennent que votre illustre & brave Nation n'a jamais rejetté le sang de ses Rois, quelque éloigné qu'il fût de sa source; & puisque je crois n'avoir pas démérité l'honneur d'être considérée de vous en cette occasion, j'espére que ce ne sera pas en ma Personne que vous voudrez donner le premier exemple d'avoir renoncé à cette coutume, qui est aussi louable qu'ancienne parmi vous, laquelle sans-doute vous parlera en ma faveur, & réveillera en vous la mémoire d'une Maison dont vous avez été autrefois assez satisfaits; & que celle de mon Oncle Germain Sigismond III. d'Uladislaus & Casimir ses Fils, est encore en assez grande considération auprès de vous pour solliciter votre affection pour moi, qui suis le seul & unique rejetton de la Maison de vos Rois.

J'ai balancé long-tems à vous représenter ces favorables vérités, & avant que de m'enhardir à cela, j'ai voulu consulter l'oracle de notre très-Saint Pére le Pape sur une matiére si importante & si délicate; & ce n'est qu'après avoir été avouée & autorisée de Sa Sainteté, que je me suis résolue à tenter fortune, à l'abandonner entre vos mains, & à tâcher de savoir de vous ce que je dois espérer de votre affection & de votre générosité. Pour paroître donc de meilleure grace devant vous, j'ai souhaitté de vous être présentée par la plus auguste main du Monde; & puisque Sa Sainteté m'a bien voulu faire cet honneur, j'espére que sur la foi d'un tel Garant vous ne me croirez pas téméraire, ni indigne d'être considérée. Vous savez ma naissance, & Sa Sainteté, qui me connoit, me fait la grace de vous dire le reste par son Bref, & par son Nonce Apostolique, à qui je vous prie d'ajouter une aussi entière créance qu'à moi-même en tout ce qu'il vous dira de ma part. Je n'aurois pas eu de peine à obtenir les bons offices de Sa Sainteté chez diverses personnes particuliéres de votre Corps, & la bonté de Sa Sainteté se seroit facilement disposée à recommander mon intérêt à des gens de toute sorte de qualités & de conditions parmi vous; mais j'ai voulu plutôt être redevable de ma fortune à la République seule, qu'aux brigues de quelques particuliers, qu'on auroit pu solliciter en ma faveur. Il est vrai que je ne puis rien vous offrir ni vous promettre. Mais quand le Trésor de Crésus seroit en ma puissance, ce seroit peu estimer votre Couronne, que de présumer qu'elle se pût payer? Tout ce que je puis, & tout ce que je dois vous offrir, ce sont mes soins, mon application, mes travaux, & tous les autres talens que Dieu m'a donnés. Je sais & je connois les obligations d'un Trône; & j'ose vous assurer que si Dieu m'appelle à la gloire d'occuper le vôtre, je m'efforcerai, moyennant sa divine assistance, de me rendre digne de l'honneur de votre Election; du-moins si je ne vous suis pas utile, je ne vous serai aussi à charge à aucun égard. Je suis seule & unique, sans succession & sans Parens; vous n'aurez pas de dettes à payer pour moi; votre liberté n'aura rien à craindre de ma puissance, qui ne pourra jamais vous devenir suspecte. Si vous vous résolvez donc à me choisir, & après à me croire, j'espére que j'aurai le bonheur de porter votre gloire si haut, que toutes les Nations de la Terre, excepté l'heureuse Rome, porteront envie à votre félicité; & s'il arrive que Dieu dispose vos cœurs en ma faveur, ma reconnoissance sera telle envers la République, & envers vous, que je ne vous donnerai jamais sujet de vous repentir de m'avoir favorisée de vos suffrages. Si vous m'en jugez digne, je vous les demande, malgré l'avantage que le Sexe donne à tous les autres Prétendans. Si vous pouviez vous résoudre à faire grace à mon sexe, j'ose espérer que tout le reste me seroit favorable; mais peut-être jugerez-vous qu'une Reine que a appris l'Art de commander dès le berceau, & qui ose s'engager à satisfaire à toutes les obligations que vous pouvez exiger de vos Rois, n'est pas indigne, sinon de vous commander, au moins de vous servir un jour. Je vous proteste néanmoins que j'attends votre résolution avec une entiére résignation à la Providence Divine, & que sans considérer mon intérêt, je prie Dieu de tout mon cœur qu'il vous inspire les résolutions qu'il prévoit être les plus utiles à sa gloire, au bien de notre Eglise Catholique, & à celui de votre République; priant Dieu de vous tenir, mes Cousins, & mes bons Amis, en sa sainte & digne garde. Je suis,
Messieurs mes bons Amis,
Votre bonne Amie
C. A.

Swedish translation (my own):

Till rådsmännen av Polen, mina kusiner och goda vänner; och till adeln, mina goda vänner.

Om jag kommer till Er med alltför stort förtroende för att erbjuda Er mina tjänster, ber jag Eder att tänka på att det är först efter att rådet har kallats till val, och eftersom konung Kazimirs abdikation just har öppnat pretendenter vägen till Er tron, som så många andra har sökt så länge. Vad mig angår, som alltid har önskat, att Er sanne och legitime konung skulle leva länge, och att han skulle styra Eder till döden, så hade jag tänkt göra mig och Er fel, om jag hellre gjort ett sådant försök; men eftersom det har behagat den gudomliga försynen att återställa Eder frihet, tror jag att jag kan, utan att förolämpa Eder, bryta den tystnad som jag behöll till slutet, i en tid då min födelseplikt förpliktar Er att minnas vem jag är.

Exemplen och Eder historia lär mig att Eder lysande och modiga nation aldrig har förkastat sina konungars blod, hur långt det än var från dess källa; och då jag tror mig inte ha förtjänat äran att bli betraktad av Er vid detta tillfälle, hoppas jag att det inte kommer att vara i min person som Ni vill ge det första exemplet på att ha avstått från denna sed, som är lika berömvärd som den är gammal bland Er, som utan tvivel kommer att tala till Er till min gunst, och kommer att väcka i Eder minnet av ett hus, med vilket Ni en gång var ganska nöjda; och att min onkel Sigismund III, av Władisław och Kazimir, hans söner, fortfarande är tillräckligt högt uppmärksammad hos Er för att väcka Er tillgivenhet för mig, som är den enda avkomman till Ert konungahus.

Jag tvekade länge att representera dessa gynnsamma sanningar för Eder, och innan jag blev modig till det, ville jag rådfråga vår Heliga Fader påvens orakel i en fråga så viktig och så känslig; och det var först efter att ha blivit erkänd och auktoriserad av Hans Helighet som jag bestämde mig för att pröva min lycka, att lämna den i Era händer och att försöka ta reda på av Eder vad jag borde förvänta mig av Er tillgivenhet och av Er generositet. För att framstå mer graciöst inför Eder, önskade jag att bli presenterad för Er av världens mest upphöjda hand; och eftersom hans helighet var god nog att göra mig denna ära, hoppas jag att Ni i en sådan borgens tro varken kommer att tycka att jag är förhastad eller ovärdig att ta hänsyn till. Ni känner mitt börd, och Hans Helighet, som känner mig, gör mig den nåd att berätta för Er resten genom sitt brev och genom sin apostoliska nuntius, till vilken jag ber Eder att lägga en lika fullständig tro som mig själv i allt han skall berätta för Er från mig. Jag borde inte ha haft några svårigheter att erhålla Hans Helighets goda tjänster i olika speciella personer bland Er, och Hans Helighets vänlighet skulle lätt ha varit benägen att rekommendera mitt intresse till människor av alla slag och förhållanden bland Er; men jag ville hellre stå i skuld för min förmögenhet till Republiken allena, än till intriger av ett fåtal individer, som kunde ha blivit uppfordrade till min fördel. Det är sant att jag inte kan erbjuda eller lova Eder något. Men när Krösos skatt skulle stå i min makt, skulle det vara av ringa aktning för Eder Krona, att anta att den kunde betalas?

Allt jag kan, och allt jag måste erbjuda Er, är min omsorg, min ansökan, mitt arbete och alla andra talanger som Gud har givit mig. Jag känner till skyldigheterna för en tron; och jag vågar försäkra Eder om att om Gud kallar mig till äran av att ockupera Eder tron, kommer jag att sträva efter att med hjälp av hans gudomliga hjälp göra mig värdig äran av Ert utval; åtminstone om jag inte är användbar för Er, så kommer jag inte heller att vara en börda för Er i något avseende. Jag är ensam och unik, utan arv och utan släktingar; Ni kommer inte att ha några skulder att betala för mig; Eder frihet kommer inte att ha något att frukta från min makt, som aldrig kan bli misstänkt för Er. Om Ni därför beslutar Er att välja mig och sedan tro mig, hoppas jag att jag får lyckan att bära Er härlighet så högt, att alla jordens folk, utom det lyckliga Rom, kommer att avundas Eder lycka; och om det händer att Gud disponerar Era hjärtan till min fördel, så kommer min tacksamhet att vara sådan mot Republiken och mot Er, att jag aldrig kommer att giva Eder anledning att ångra att jag har gynnat mig med Era röster. Om Ni anser mig värdig ber jag om dem, trots fördelen som könet ger alla andra pretendanter. Om Ni kunde bestämma Er för att benåda mitt kön, så vågar jag hoppas att allt det andra skulle vara mig gynnsamt; men kanske Ni kommer att bedöma att en drottning som har lärt sig konsten att befalla sedan hon var i vaggan, och som vågar åta sig att fullgöra alla de förpliktelser, som Ni kan kräva av Era konungar, inte är ovärdig, om inte att befalla Er, åtminstone för att tjäna Er en dag. Jag försäkrar Er ändå att jag avvaktar Ert beslut med fullständig resignation till den gudomliga försynen, och att jag, utan att ta hänsyn till mitt intresse, ber Gud av hela mitt hjärta att han må inspirera Er till de beslut som han förutser kommer att vara mest användbara till hans ära, till det bästa för vår katolska kyrka och för Eder Republik; bedjer Gud att hålla Er, mina kusiner och goda vänner, i hans heliga och värdiga bevaring. Jag är,
Herrar, mina goda vänner,
Eder goda vän
K. A.

English translation (my own):

To the Councilmen of Poland, my cousins and good friends; and to the Nobility, my good friends.

If I come to you with too much confidence to offer you my services, I beg you to consider that it is only after the council has been summoned for election, and since the abdication of King Kazimir has just opened pretenders the way to your throne, which so many others have sought for so long. As for me, who have always wished that your true and legitimate King should live long, and that he should rule you until death, I would have thought to do myself and you wrong, if I had rather made such an attempt; but since it has pleased Divine Providence to restore your freedom, I believe I can, without offending you, break the silence which I kept until the end, at a time when the duty of my birth compels you to remember who I am.

The examples, and your stories teach me that your illustrious and brave nation has never rejected the blood of its kings, however far it was from its source; and since I believe I have not undeserved the honour of being considered by you on this occasion, I hope that it will not be in my person that you will wish to give the first example of having renounced this custom, which is as praiseworthy as it is old among you, which will no doubt speak to you in my favour, and will awaken in you the memory of a house with which you were once quite satisfied; and that that of my uncle Sigismund III, of Władisław and Kazimir, his sons, is still in high enough consideration with you to solicit your affection for me, who am the one and only offspring of the house of your kings.

I hesitated for a long time to represent these favourable truths to you, and before becoming emboldened to that, I wanted to consult the oracle of our most Holy Father the Pope on a matter so important and so delicate; and it was only after being acknowledged and authorised by His Holiness that I resolved to try my luck, to leave it in your hands, and to try to find out from you what I should expect from your affection and of your generosity. To appear more gracefully before you, I wished to be presented to you by the most august hand in the world; and since His Holiness was good enough to do me this honour, I hope that on the faith of such a guarantor you will neither think me rash nor unworthy of consideration. You know my birth, and His Holiness, who knows me, does me the grace to tell you the rest by his brief, and by his Apostolic Nuncio, to whom I beg you to add as complete a belief as to myself in all that he will tell you from me. I should have had no difficulty in obtaining the good offices of His Holiness in various particular persons of your body, and the kindness of His Holiness would have been readily disposed to recommend my interest to people of all kinds and conditions among you; but I wanted rather to be indebted for my fortune to the Republic alone, than to the intrigues of a few individuals, who might have been solicited in my favour. It is true that I cannot offer or promise you anything. But when the treasure of Croesus would be in my power, it would be of little esteem for your Crown, to presume that it could be paid for?

All I can, and all I must offer you, are my care, my application, my labors, and all the other talents that God has given me. I know the obligations of a throne; and I dare to assure you that if God calls me to the glory of occupying yours, I will endeavour, by means of His divine assistance, to render myself worthy of the honour of your election; at least if I am not useful to you, I will also not be a burden to you in any respect. I am alone and unique, without inheritance and without relatives; you will have no debts to pay for me; your freedom will have nothing to fear from my power, which can never become suspect to you. If you therefore resolve to choose me, and afterwards to believe me, I hope that I will have the happiness of carrying your glory so high, that all the nations of the earth, except happy Rome, will envy your happiness; and if it happens that God disposes your hearts in my favour, my gratitude will be such towards the Republic, and towards you, that I will never give you reason to repent of having favoured me with your votes. If you deem me worthy, I ask for them, despite the advantage that sex gives to all the other pretenders. If you could resolve to pardon my sex, I dare to hope that all the rest would be favourable to me; but perhaps you will judge that a queen who has learned the art of commanding since she was in the cradle, and who dares to undertake to fulfill all the obligations that you can require of your kings, is not unworthy, if not to command you, at least to serve you one day. I nevertheless assure you that I await your resolution with entire resignation to Divine Providence, and that, without considering my interest, I pray God with all my heart that he may inspire in you the resolutions which He foresees to be most useful to His glory, to the good of our Catholic Church, and to that of your Republic; praying God to hold you, my cousins and good friends, in His holy and worthy keeping. I am,
Gentlemen, my good friends,
Your good friend
K. A.


Above: Kristina.


Above: Galleazzo Marescotti, the Apostolic Nuncio to Poland.

Note: In accordance with the nobility's ideals in the early modern era, kings and queens considered themselves siblings; when talking to someone of a lower rank than their own, they would refer to that person as "my cousin", regardless of whether or not they were related.

No comments:

Post a Comment