Sources:
Bibliothèque interuniversitaire (Montpellier); Manuscrits de la reine Christine; IX: Negoziati della regina per salire al trono di Polonia; Lettere al nunzio di Polonia; Lettres au nonce du pape; 10: Christine de Suède au nonce du pape, Hambourg, 10 octobre 1668 (digitisation pages 10v-11r to 13v-14r)
Christine (1626-1689 ; reine de Suède), Manuscrits de la reine Christine: Negoziati della regina per salire al trono di Polonia, : , 1601-1700.
[En ligne sur https://folia.scdi-montpellier.fr/recherche-folia/3647] (consulté le 05/02/2026 07:34).
The Foli@ online digital heritage library is here:
Copyright SCDI-UPV - Collections Université de Montpellier (shelfmark H 258).
Mémoires concernant Christine, reine de Suède, volume 3, pages 372 to 374, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1759; original at the National Library of Naples (Biblioteca Nazionale Vittorio Emanuele III)
Christina of Sweden, page 263, by Ida Ashworth Taylor, 1909; original at the University of Toronto
The letter excerpt:
al Nunzio —
a di 10 Ott[obr]e 1668.
nel d[ett]o giorno pure à Roma[.]
Jl P. Hacki con l'espressioni, che mi hà fatte del pensiero e dell'applicat[io]ne di V. S. all'affare hà confermato in me la confidenza ch'io hò riposta nell'opera Sua ond'Jo ne la ringrazio quanto più posso p[er] adesso e l'assicuro della memoria che ne conservò Sempre.
Per Sodisfar poi alli part[icola]ri che V. S. m'insinua Jo p[er] anticipare il tempo le mando adesso le due lett[er]e, ch'ella mi hà richieste p[er] l'ordine Senatorio, e per l'Equestre, e le mando in francese, ed in latino lasciando all'arbitrio di lei il presentar quelle che stimerà più à proposito + [e le mando in francese non Solo che questa è hoggi una lingua uniuersale; mà anche p[er] rispetto delle cortesie] la prego bene à non darle fuori Se non dopo che il Breue di S. S[anti]tà Sarà Stato riceuuto, ò almeno nel med[esimo] tempo Quanto alla forma delle cortesie Si è usata quella, che col parere anche del Padre Si è giudicata conueniente; nulladim[eno] quando l'informat[io]ne ch'io attendo da lei Sopra [...] delle med[esim]e mi farà vedere che Sia necess[ario] di mutarla, Si farà Subito per non mancare in cosa alcuna. ^ [[e] cosi lé permetteranno gl'ordini ch'ella tiene di Roma perche q[ues]to saria il mio gusto che Si scoprisse prima col Breue di S S[anti]tà li siano i sentimenti della Rep[ubli]ca p[er] mè et in caso che Siano fauoreuoli presentar le mie lett[er]e e alt[r]imente nò —]
Jntorno al punto della pietà Si compiacerà V. S. ch'io le dica non penso di muoverla per appreso cotesti popoli, perche Jo Stimo di non méritare quest'indegno Sentim[en]to ne voglio ritarlo da loro —
Deue anch'ella esser persuasa che tanto è lontano ch'io habbia il pensiero di metter in impegno N[ostro] S[igno]re e la S[ant]a Sede, che anzi [...] dispiacerebbe in estremo d'esser io causa d'alcuno lor pregiudizio. Mà poiche la Santità Sua hà voluto hauer la bontà di autenticar le mie pretenzionj, e di mandarle vn Breue fortissimo p[er] me alla Rep[ubli]ca parmi che possa V. S. esseguire gl'ordini di Roma in mio favore in quel tempo ch'ella giudicherà più opportuno, non dubitando punto ch'ella non Sia per auuertire di non farlo, ne tropo presto, ne tropo tardi tropo presto Sarebbe ^ ^ Stato ^ Stato il far motiuo di me prima dell'Abdicat[io]ne, e tropo tardi Sarebbe il diferirlo tanto che fossero presi gl'impegni p[er] altri.
Hauendo io considerata la lista delle fattionj parmi di conoscere che che che [sic] vi Sia poco da Sperar p[er] tutti li Concorrenti, che vi Sono nominati, e di Roma mi Si Scriuono q[ues]te precise parole, «Jl moscouita, et il Duca di Neuburgo Sono affatto disperati: Jl Pr[e]n[ci]pe di Condè è poco meno»; mà io non posso imaginarmi qual politica faccia dar à Roma, et à me notizie tanto diuerse quasi in vn med[esimo] tempo[.] Di più io Sò certo che li denari del duca di Neuburgo non possono hauer fatto gran miracoli, perche dè figliuoli egli ne hà assai, mà de denari ne hà pochi —
Jl Prencipe di Condè è quello Solo che mi è formidabile perche egli abonda veram[ent]e è di denaro e di merito; mà qualsia l'interesse della Sede Ap[ostoli]ca in impedire che la francia non Si faccia più potente di quello che è non tocca à me à dimostrarlo -
Ne vedo che alcuno Si possa con ragione chiamar offeso dal Papa perche egli raccomandi la mia persona, poiche altri Pr[e]n[ci]pi raccomandano altri Soggetti ne pretendono di offender gl'altri con la loro raccomandat[io]ne[.]
Quanto à me hò desiderata Solam[en]te quella della S[anti]tá Sua perche Sò che tutte le altre non seruono à niente, e quando potessero Servire à qualche cosa io mi vergognerei di riceuerle[.]
Resti p[er]suasa V. S. ch'io pretendo mal Volontieri, e che se non faccio Stato l'obligo della mia nascita non vi haurei mai pensato; mà poiche la mia pretenzione è Stata approvata, ed autenticata dalla S[anti]tà Sua, crédo che non Sia impossibile che mi riesca, e mi conferma tantopiù in questa Speranza il Sapere che Sia Stato domandato a V. S. Se il Papa raccomandaua nissun il che fa conoscere di qual auantaggio Sia l'esser raccomandata dalla S[anti]tà Sua —
Ond'Jo Sarei di Senso / quando la S[anti]tà Sua non hauesse comandato altrimente [ella non habbia ordini incontrario] / che fosse bene ^ adesso che è Seguita l'abdicatione di dar principi à trattare la mia elettione cioè poco prima della Conuocatione p[er] preuenir à tutti gl'impegni e comminciar à poco à poco à preparar gl'animi alla proposit[io]ne della S[anti]tà Sua —
Quanto allo Spendere io non lo posso fare, mà quando ben potessi non vorrei Spendere p[er] farmi burlare perche Se non Sarò Regina di Pol[oni]a non voglio ne meno esser Polacca; nissun'altro impegno mi da fastidio che quello dello Spendere, poiche questo Solo non lo posso fare Senza rimetterui di riputat[io]ne[.] Jo conosco li Polacchi ét Sò che pigliano denari da tutti, e Se ne ridono facendo poi quello che loro torna a conto, ed io pretendo di far a restar Polacchi gl'altri, p[er]che loro Spenderanno, ed io ne goderò Se piacerà à Dio, et à V. S[ereni]tà dalla quale Sola io Spero tutta la mia fortuna[.] Almeno Se non mi riuscirà non haurò perduto altro che la fatica di Scriver qualche lett[er]a, degl'altri non vi habbia Spesi gl'anni; e che non è Si Sia invecchiato, e Spiantato con questa pretenzione[.] Jo non vi hò applicato Se non da quattro mesi in quà, ne vi hò mai pensato Se non dopo che Si è parlato della rinunzia del Rè, e di tutti nissun'altro che io hà hauuta la gloria, e la fortuna di esser proposto da Papa Clemente e Stimo più questa gloria, e fortuna che mille Corone, e mille Scettri, e V. S. deue interessarsi in questo negozio tanto quanto le importa di fare ancora la Sua propria fortuna, perche è certo che à qualunque altro dei Concorrenti fuori di me tocchi la Corona darà la nomina à Mons[igno]re de Besiers, et il Pr[i]n[ci]pe di Condè, e quello di Lorena non potranno negargliela; mà il Duca di Neuburgo glie n'hà di già data la parola, come mi hà detto il Besiers medemo: Jo non voglio far come lui di promettere prima del tempo, mà Son Sicura che il S[igno]r Card[inal]e Azzolino farà Sicurità a V. S. p[er] me[.]
Nel resto Jo mi rimetto con intiera resignatione alla uolontà di Roma, et alla Saggia condotta di V. S. dichiarandomi ch'io Sarò p[er] approuar Sempre tutto quello ch'ella farà essendo p[er]suasa che non mancherà d'ingegnarsi di riportar questa Vittoria[.]
With modernised spelling:
Al nunzio.
A dì 10 ottobre 1668, nel detto giorno pure, a Roma.
Il padre Hacki, con l'espressioni che mi ha fatte del pensiero e dell'applicazione di Vostra Serenità all'affare, ha confermato in me la confidenza ch'io ho riposta nell'opera sua, ond'io ne la ringrazio quanto più posso per adesso; e l'assicuro della memoria che ne conservò sempre.
Per soddisfar poi alli particolari che Vostra Serenità m'insinua, io, per anticipare il tempo, le mando adesso le due lettere ch'ella mi ha richieste per l'Ordine senatorio e per l'equestre; e le mando in francese, non solo che questa è oggì una lingua universale, ma anche per rispetto delle cortesie. La prego bene a non darle fuori se non dopo che il breve di Sua Santità sarà stato ricevuto, o almeno nel medesimo tempo, e così le permetteranno gl'ordini ch'ella tiene di Roma, perché questo saria il mio gusto che si scoprisse prima col breve di Sua Santità. Li siano i sentimenti della Repubblica per me, ed in caso che siano favorevoli presentar le mie lettere e altrimente no. —
Intorno al punto della pietà, si compiacerà Vostra Serenità ch'io le dica non penso di muoverla per appreso codesti popoli, perché io stimo di non meritare quest'indegno sentimento, nè voglio ritarlo da loro. —
Deve anch'ella esser persuasa che tanto è lontano ch'io abbia il pensiero di metter in impegno Nostro Signore e la Santa Sede, che anzi [...] dispiacerebbe in estremo d'esser io causa d'alcuno lor pregiudizio. Ma, poiché la Santità Sua ha voluto aver la bontà di autenticar le mie pretenzioni e di mandarle un breve fortissimo per me alla Repubblica parmi che possa Vostra Serenità eseguire gl'ordini di Roma in mio favore in quel tempo ch'ella giudicherà più opportuno, non dubitando punto ch'ella non sia per avvertire di non farlo, nè troppo presto, nè troppo tardi. Troppo presto sarebbe stato il far motivo di me prima dell'abdicazione, e troppo tardi sarebbe il differirlo tanto che fossero presi gl'impegni per altri.
Avendo io considerata la lista delle fazioni parmi di conoscere che vi sia poco da sperar per tutti li concorrenti che vi sono nominati, e di Roma mi si scrivono queste precise parole: «Il moscovita ed il duca di Neuburgo sono affatto disperati; il principe di Condé è poco meno».
Ma io non posso immaginarmi qual politica faccia dar a Roma, ed a me notizie tanto diverse quasi in un medesimo tempo. Di più io so certo che li denari del duca di Neuburgo non possono aver fatto gran miracoli, perché de' figliuoli egli ne ha assai, ma de denari ne ha pochi. —
Il principe di Condé è quello solo che mi è formidabile, perché egli abbonda veramente, e di denaro e di merito; ma qualsia l'interesse della Sede Apostolica in impedire che la Francia non si faccia più potente di quello che è non tocca a me a dimostrarlo.
Ne vedo che alcuno si possa con ragione chiamar offeso dal papa, perché egli raccomandi la mia persona, poiché altri principi raccomandano altri soggetti, ne pretendono di offender gl'altri con la loro raccomandazione.
Quanto a me, ho desiderata solamente quella della Santità Sua, perché so che tutte le altre non servono a niente; e quando potessero servire a qualche cosa, io mi vergognerei di riceverle.
Resti persuasa Vostra Serenità ch'io pretendo mal volontieri, e che se non faccio stato l'obbligo della mia nascita, non vi avrei mai pensato; ma, poiché la mia pretenzione è stata approvata ed autenticata dalla Santità Sua, credo che non sia impossibile che mi riesca; e mi conferma tanto più in questa speranza il sapere che sia stato domandato a Vostra Serenità se il papa raccomandava nissun, il che fa conoscere di qual avantaggio sia l'esser raccomandata dalla Santità Sua. —
Ond'io sarei di senso (quando ella non abbia ordini incontrario) che fosse bene adesso che è seguita l'abdicazione di dar principi a trattare la mia elezione, cioè poco prima della convocazione per prevenir a' tutti gl'impegni e cominciar a poco a poco a preparar gl'animi alla proposizione della Santità Sua. —
Quanto allo spendere, io non lo posso fare, ma quando ben potessi, non vorrei spendere per farmi burlare, perché se non sarò regina di Polonia, non voglio ne meno esser polacca; nissun'altro impegno mi da fastidio che quello dello spendere, poiché questo solo non lo posso fare senza rimettervi di riputazione. Io conosco li polacchi, ed so che pigliano denari da tutti; e se ne ridono, facendo poi quello che loro torna acconto, ed io pretendo di far a restar polacchi gl'altri, perché loro spenderanno, ed io ne goderò, se piacerà a Dio ed a Vostra Serenità, dalla quale sola io spero tutta la mia fortuna.
Almeno, se non mi riuscirà, non avrò perduto altro che la fatica di scriver qualche lettera, degl'altri non vi abbia spesi gl'anni; e che non si sia invecchiato e spiantato con questa pretenzione. Io non vi ho applicato se non da quattro mesi in qua, nè vi ho mai pensato se non dopo che si è parlato della rinunzia del re, e di tutti nissun'altro che io ha avuta la gloria e la fortuna di esser proposto da papa Clemente; e stimo più questa gloria e fortuna che mille corone e mille scettri, e Vostra Serenità deve interessarsi in questo negozio tanto quanto le importa di fare ancora la sua propria fortuna, perché è certo che a qualunque altro dei concorrenti fuori di me tocchi la corona darà la nomina à monsignore de Béziers, ed il principe di Condé e quello di Lorena non potranno negargliela; ma il duca di Neuburgo glie n'ha di già data la parola, come mi ha detto il Béziers medemo. Io non voglio far come lui di promettere prima del tempo, ma son sicura che il signor cardinale Azzolino farà securità a Vostra Serenità per me.
Nel resto io mi rimetto con intiera resignazione alla volontà di Roma ed alla saggia condotta di Vostra Serenità, dichiarandomi ch'io sarò per approvar sempre tutto quello ch'ella farà, essendo persuasa che non mancherà d'ingegnarsi di riportar questa vittoria.
Arckenholtz's transcript of the letter (slightly abridged and in his French translation from Italian):
Je vous prie de ne les produire qu'après que le Bref du Pape sera livré, ou au moins en même tems, si les ordres que vous aurez de Rome le permettent; car je voudrois que vous découvrissiez premiérement par le Bref, quels seront les sentimens de la République pour moi, & en cas qu'ils fussent favorables, de présenter mes Lettres, autrement pas.
Quant au point de la piété dont le Pape fait mention dans son Bref, il vous plaîra que je vous dise, que je ne pense pas à l'alléguer pour moi auprès de ces gens-là, car j'estime ne pas mériter cet éloge, sur-tout auprès d'eux.
Vous devez aussi être persuadé que je suis si éloignée de la pensée de mettre notre Seigneur & le Saint Siége dans l'embarras, qu'il me déplaîroit extrêmement de leur causer le moindre préjudice. Cependant comme Sa Sainteté a eu le bonté d'autoriser mes prétentions, & d'envoyer un Bref bien pressant pour moi à la République, il me semble que vous pourriez exécuter les ordres de Rome en ma faveur dans le tems que vous jugeriez convenable, ne doutant pas que vous ne soyez averti de ne le faire ni trop tôt ni trop tard. C'auroit été trop tôt de faire mention de moi avant l'Abdication, comme il seroit trop tard de le différer à-présent jusqu'à ce qu'on ait pris des engagemens pour les autres.
Après avoir considéré la liste des Factions, il me semble qu'il y a peu à espérer pour tous les Concurrens, & l'on m'écrit de Rome en termes précis: «Le Moscovite, & le Duc de Neubourg sont tout-à-fait au désespoir: le Prince de Condé l'est un peu moins.» Mais je ne puis pas m'imaginer quelles vues politiques on voudroit attribuer à Rome, dans le tems qu'on me fait des rapports si différens. De-plus, je sais pour certain que l'argent du Duc de Neubourg, n'a pu faire de grands miracles. Il a nombre de Fils, mais peu d'argent.
Le Prince de Condé me semble être l'unique Concourrent à craindre. Il a beaucoup d'argent & de mérite. Mais quel que soit l'intérêt du Siége Apostolique pour empêcher que la France ne devienne plus puissante qu'elle ne l'est dejà, ce n'est pas à moi à le démontrer.
Je ne vois pas que personne puisse avec raison se trouver offensé de ce que le Pape me recommande, puisque d'autres Princes en recommandant d'autres Sujets, ne prétendent offenser qui que ce soit par leur recommandation. Quant à moi, j'ai desiré seulement celle de Sa Sainteté, sachant que toutes les autres ne serviroient de rien; & quand même elles seroient de quelque poids, je rougirois de les accepter.
Vous pouvez être persuadé que je me présente assez peu volontiers en qualité de Prétendante; & n'étoit ma naissance, je n'y aurois jamais pensé. Mais puisque ma prétention a été approuvée & autorisée par Sa Sainteté, je crois qu'il n'est pas impossible, que je réussisse, & je me confirme d'autant plus dans cette espérance, que je sais qu'on vous a demandé si le Pape n'a recommandé personne: ce qui fait connoître combien il est avantageux d'être recommandé par Sa Sainteté.
Par ce que je viens de dire, je suis de sentiment qu'en cas que vous n'ayez point d'ordre contraire, il seroit bon, puisque l'Abdication est déjà faite, de commencer à traiter de mon Election, c'est-à-dire, un peu avant la Convocation, afin de prévenir tous les autres engagemens, & de préparer peu à peu les esprits à la proposition de Sa Sainteté.
Pour ce qui est de faire des dépenses & des largesses, je ne puis pas y fournir; & quand même je le pourrois, je ne voudrois pas le faire, je me ferois moquer de moi; car si je ne deviens pas Reine de Pologne, je ne veux pas non plus être Polonoise. Aucun autre engagement ne me dégoûte plus que celui de faire de pareilles dépenses, puisque c'est l'unique chose que je ne puis faire sans blesser ma réputation. Je connois les Polonois. Je sais qu'ils prennent de l'argent de tout le monde, & s'en rient, faisant après ce qui tourne à leur compte; & je prétends faire rester Polonois ceux qui font des dépenses, & j'en jouirai, s'il plaît à Dieu & à Sa Sainteté, de qui seul j'attends ma fortune. Au moins si l'affaire ne réussit pas, je n'aurai perdu que la peine d'avoir écrit quelques Lettres. De tous les autres, il n'y en a aucun qui n'y ait employé des années. Il en est même qui ont vieilli en se berçant de cette prétention. Je n'y ai employé que les quatre mois passés, encore n'y ai-je pensé que depuis qu'on a parlé de la renonciation du Roi, & personne que moi n'a eu la gloire & le bonheur d'être proposé par le Pape Clément. J'estime plus cette gloire & ce bonheur, que mille Couronnes & mille Sceptres. Vous devez même vous intéresser dans cette affaire, autant qu'il vous importe de faire votre propre fortune; car il est très-sûr que quelque autre des Concurrens, hors moi, qui parvienne à la Couronne, Mr. de Beziers aura la nomination. Le Prince de Condé & celui de Lorraine ne peuvent la lui refuser. Et le Duc de Neubourg lui a déja donné sa parole, comme me l'a dit Beziers lui-même. Je ne veux pas faire comme lui, de promettre avant le tems, mais je m'assure que le Cardinal Azzolino voudra bien être mon garant.
Au-reste je me remets avec une entiére résignation à la volonté de Rome & à votre sage conduite, vous déclarant que j'approuverai toujours tout ce que vous ferez, persuadée comme je le suis, que vous employerez tout votre savoir-faire pour remporter cette victoire.
Swedish translation (my own):
Jag ber Er att inte framställa dem förrän efter att påvens brev har levererats, eller åtminstone samtidigt, om de befallningar Ni får från Rom tillåter det; ty jag skulle vilja att Ni först och främst genom brevet upptäcker vad som kommer att vara Republikens känslor för mig, och i fall de vore gynnsamma att presentera mina brev, annars inte.
När det gäller den punkt av fromhet som påven nämner i sitt brev, snälla låt mig säga Er att jag inte tänker på att påstå det för mig själv för dessa människor, ty jag anser att jag inte förtjänar detta beröm, särskilt inte med dem.
Ni måste också övertygas om att jag är så långt ifrån tanken på att skämma ut vår Herre och Heliga Stolen att jag skulle vara extremt missnöjd att orsaka dem minsta skada. Men eftersom Hans Helighet hade godheten att godkänna mina anspråk och att skicka ett mycket brådskande brev för mig till Republiken, förefaller det mig som om Ni skulle kunna utföra Roms befallningar till min fördel på den tid Ni finner lämplig, inte tvivlar på att Ni är varnad att inte göra det för tidigt eller för sent. Det skulle ha varit för tidigt att nämna mig innan abdikationen, precis som det skulle vara för sent att skjuta upp det nu tills åtaganden hade gjorts för de andra.
Efter att ha övervägt fraktionslistan, förefaller det mig som om det finns lite att hoppas på för alla konkurrenter, och det skrivs till mig från Rom i exakta ordalag: »Moskoviten och hertigen av Neuburg är fullständigt förtvivlade, prinsen de Condé är det lite mindre.« Men jag kan inte föreställa mig vilka politiska åsikter folk skulle vilja tillskriva Rom vid den tidpunkt då sådana olika rapporter gjordes till mig. Dessutom vet jag med säkerhet att hertigen av Neuburgs pengar inte kunde göra stora mirakel. Han har många söner, men lite pengar.
Prinsen de Condé förefaller mig vara den ende konkurrenten att frukta. Han har mycket pengar och förtjänst. Men oavsett vad Apostoliska Stolen har för intresse av att förhindra Frankrike från att bli mäktigare än vad det redan är, är det inte min sak att visa.
Jag ser inte att någon med anledning kan förolämpas av vad påven rekommenderar mig, eftersom andra furstar, genom att rekommendera andra undersåter, inte gör anspråk på att kränka någon genom sin rekommendation. När det gäller mig, ville jag bara ha den från Hans Helighet, med vetskapen om att alla andra vore värdelösa; och även om de hade en viss vikt, skulle jag rodna i att acceptera dem.
Ni kan vara övertygad om att jag framställer mig själv ganska motvilligt som en aspirant; och vore det inte för min födelse så hade jag aldrig tänkt på det. Men eftersom mitt anspråk har godkänts av Hans Helighet, tror jag att det inte är omöjligt att jag skall lyckas, och jag bekräftar mig desto mer i detta hopp, ty jag vet att Ni har blivit tillfrågad om påven har inte rekommenderat någon som helst, som visar hur fördelaktigt det är att bli rekommenderad av Hans Helighet.
Med det jag nyss har sagt, har jag känslan av att om Ni inte har någon motsatt befallning, vore det bra, eftersom abdikationen redan är gjord, att börja ta itu med mitt val — det vill säga lite före sammankomst, för att förutse alla andra engagemang och för att förbereda sinnena lite i taget för Hans Helighets förslag.
När det gäller att göra utgifter och storheter, kan jag inte tillhandahålla; och även om jag kunde, skulle jag inte vilja göra det, jag skulle göras narr av; ty om jag inte blir drottningen av Polen, så vill jag inte heller vara polsk. Inget annat åtagande avskyr mig mer än det att ådra sig sådana utgifter, eftersom det är det enda jag inte kan göra utan att skada mitt rykte. Jag känner polackerna. Jag vet att de tar allas pengar och skrattar åt dem och gör efter vad som visar sig vara deras egna; och jag gör anspråk på att få dem som spenderar pengar att förbli polska, och jag kommer att njuta av det, om det behagar Gud och Hans Helighet, av vilken jag förväntar mig min förmögenhet ensam. Åtminstone om affären inte lyckas, har jag förlorat bara sorgen över att ha skrivit några brev. Av alla andra är det ingen som inte varit anställd där på flera år. Det finns till och med några som har blivit gamla och vaggar detta påstående. Jag har bara ägnat de senaste fyra månaderna åt det, och jag har bara tänkt på det sedan talet om konungens försakelse, och ingen utom jag själv har haft äran och lyckan att bli föreslagen av påven Clement. Jag värderar denna ära och denna lycka mer än tusen kronor och tusen sceptrar. Ni måste till och med intressera Er för den här affären, lika mycket som det är viktigt för Er att tjäna Er egen förmögenhet, ty det är mycket säkert att oavsett vad andra av konkurrenterna, förutom jag själv, når Kronan, kommer Monsieur de Beziers att ha nomineringen. Prinsen de Condé och prisen av Lorraine kan inte vägra honom. Och hertigen av Neuburg har redan gett honom sitt ord, som Beziers själv sade till mig. Jag vill inte göra som han, för att lova innan tiden, men jag försäkrar mig själv att kardinal Azzolino skall vara villig att vara min garant.
I övrigt överlämnar jag mig med fullständig resignation till Roms vilja och till Ert kloka uppförande, och förklarar för Er att jag alltid skall godkänna allt Ni gör, övertygad som jag är, att Ni skall använda all Er skicklighet för att vinna denna seger.
English translation (my own):
I beg you not to produce them until after the Pope's brief has been delivered, or at least at the same time, if the orders you will have from Rome permit it; for I would like you to discover first of all through the brief what will be the feelings of the Republic for me, and in case they were favourable to present my letters, otherwise not.
As for the point of piety which the Pope mentions in his brief, please let me tell you that I do not think of alleging it for myself to these people, because I consider that I do not deserve this praise, especially with them.
You must also be persuaded that I am so far removed from the thought of embarrassing our Lord and the Holy See that I would be extremely displeased to cause them the least harm. However, as His Holiness had the goodness to authorise my claims, and to send a very urgent brief for me to the Republic, it seems to me that you could carry out the orders of Rome in my favour in the time you deem fit, not doubting that you are warned not to do it too soon or too late. It would have been too soon to mention me before the abdication, just as it would be too late to put it off now until commitments had been made for the others.
After having considered the list of factions, it seems to me that there is little to be hoped for for all the competitors, and it is written to me from Rome in precise terms: "The Muscovite and the Duke of Neuburg are in complete despair, the Prince de Condé is a little less so." But I cannot imagine what political views people would like to attribute to Rome at the time when such different reports were made to me. Moreover, I know for certain that the Duke of Neuburg's money could not work great miracles. He has many sons, but little money.
The Prince de Condé seems to me to be the only competitor to fear. He has a great deal of money and merit. But whatever the interest of the Apostolic See in preventing France from becoming more powerful than it already is, it is not for me to demonstrate.
I do not see that anyone can with reason be offended by what the Pope recommends to me, since other princes, by recommending other subjects, do not claim to offend anyone by their recommendation. As for me, I only wanted that of His Holiness, knowing that all the others would be useless; and even if they were of some weight, I would blush to accept them.
You may be persuaded that I present myself rather reluctantly as a pretender; and were it not for my birth, I would never have thought of it. But since my claim has been approved and authorised by His Holiness, I believe that it is not impossible that I will succeed, and I confirm myself all the more in this hope, as I know that you have been asked if the Pope has recommended no one, which shows how advantageous it is to be recommended by His Holiness.
By what I have just said, I am of the feeling that in case you have no contrary order, it would be good, since the abdication is already done, to begin to deal with my election — that is to say, a little before the convocation, in order to anticipate all the other engagements, and to prepare minds little by little for His Holiness's proposal.
As for making expenses and largesses, I cannot provide; and even if I could, I would not want to do it, I would be made fun of; because if I don't become Queen of Poland, I don't want to be Polish either. No other commitment disgusts me more than that of incurring such expenses, since it is the only thing that I cannot do without hurting my reputation. I know the Poles. I know that they take everyone's money and laugh at it, doing after what turns out to be their own; and I claim to make those who spend money remain Polish, and I will enjoy it, if it pleases God and His Holiness, from whom alone I expect my fortune. At least if the business does not succeed, I will have lost only the sorrow to have written some letters. Of all the others, there is none who has not been employed there for years. There are even some who have grown old cradling this claim. I have only spent the past four months on it, and I have only thought of it since the talk of the King's renunciation, and no one but myself has had the glory and the happiness of being proposed by Pope Clement. I value this glory and this happiness more than a thousand crowns and a thousand scepters. You must even take an interest in this affair, as much as it matters to you to make your own fortune, for it is very certain that whatever other of the competitors, apart from myself, reaches the Crown, Monsieur de Beziers will have the nomination. The Prince de Condé and that of Lorraine cannot refuse him. And the Duke of Neuburg has already given him his word, as Beziers himself told me. I don't want to do like him, to promise before the time, but I assure myself that Cardinal Azzolino will be willing to be my guarantor.
For the rest, I surrender with complete resignation to the will of Rome and to your wise conduct, declaring to you that I will always approve of everything you do, persuaded as I am, that you will use all your skill to win this victory.
French translation of the original (my own):
Au nonce apostolique.
Le 10 octobre 1668, le même jour, à Rome.
Le père Hacki, par les propos qu'il m'a tenus concernant les pensées et l'application de Votre Sérénité dans cette affaire, a confirmé la confiance que j'ai placée en son travail, pour laquelle je la remercie autant que je le peux pour l'instant; et je l'assure du souvenir que j'en conserverai toujours.
Pour répondre aux particularités que Votre Sérénité me fait parvenir, et afin de gagner du temps, je l'envoie dès à présent les deux lettres qu'elle m'a demandées pour les Ordres sénatorial et équestre; je les envoie en français, non seulement parce que c'est aujourd'hui une langue universelle, mais aussi par respect de la courtoisie. Je la prie instamment de ne les diffuser qu'après la réception du bref de Sa Sainteté, ou du moins simultanément, et selon les instructions qu'elle recevra de Rome, car je souhaiterais que cette information soit divulguée en même temps que le bref pontifical. Veuillez tenir compte des sentiments de la République à mon égard et, s'ils sont favorables, présentez mes lettres; sinon, abstenez-vous. —
Concernant la question de la piété, il plaira à Votre Sérénité d'apprendre que je n'ai pas l'intention de susciter de tels sentiments parmi ces gens, car j'estime ne pas mériter ce sentiment indigne, et je ne souhaite pas non plus le provoquer chez eux. —
Elle doit également être persuadée que je suis loin d'avoir la moindre intention de compromettre Notre Seigneur et le Saint-Siège; au contraire, il me serait extrêmement désagréable d'être la cause du moindre préjudice à leur égard. Mais, puisque Sa Sainteté a bien voulu authentifier mes prétentions et envoyer un bref très ferme en ma faveur à la République, il me semble que Votre Sérénité peut exécuter les ordres de Rome en ma faveur au moment qu'elle jugera le plus opportun, sans douter qu'elle veillera à ne le faire ni trop tôt ni trop tard. Le faire trop tôt aurait signifié soulever la question de l'abdication, et le faire trop tard reviendrait à la différer jusqu'à ce que des engagements aient été pris envers d'autres.
Après avoir examiné la liste des factions, il me semble qu'il y a peu d'espoir pour aucun des concurrents mentionnés, et de Rome, on m'écrit ces mots précis: «Le Moscovite et le duc de Neubourg sont totalement sans espoir; le prince de Condé n'est guère mieux loti.»
Mais je n'arrive pas à imaginer quelles manœuvres politiques se déroulent à Rome pour que je reçoive des nouvelles aussi contradictoires presque simultanément. De plus, je sais pertinemment que l'argent du duc de Neubourg n'a pas pu faire de grands miracles, car il a beaucoup de fils, mais très peu d'argent. —
Le prince de Condé est le seul qui me soit véritablement redoutable, car il possède à la fois des richesses et du mérite; mais quel que soit l'intérêt du Siège Apostolique à empêcher la France de devenir plus puissante qu'elle ne l'est déjà, il ne m'appartient pas de le démontrer.
Je ne vois pas comment on pourrait raisonnablement se sentir offensé par le fait que le pape me recommande, parce que d'autres princes recommandent d'autres sujets, et qu'ils ne prétendent pas offenser qui que ce soit par leurs recommandations.
Quant à moi, je n'ai désiré que celle de Sa Sainteté, car je sais que toutes les autres sont inutiles; et même si elles pouvaient être d'une quelconque utilité, j'aurais honte de les recevoir.
Que Votre Sérénité soit assurée que je le prétends avec la plus grande réticence, et que, sans l'obligation liée à ma naissance, je n'y aurais jamais songé; mais, ma prétention ayant été approuvée et authentifiée par Sa Sainteté, je crois qu'il n'est pas impossible que je réussisse; et cette espérance est d'autant plus renforcée que je sais que l'on a demandé à Votre Sérénité si le pape avait recommandé quelqu'un, ce qui démontre l'avantage considérable d'être recommandé par Sa Sainteté. —
Par conséquent, je serais d'avis (à moins qu'elle n'a des ordres contraires) qu'il serait bien, maintenant que l'abdication a eu lieu, de commencer à traiter la question de mon élection, c'est-à-dire peu avant la convocation, afin d'anticiper d'éventuels obstacles et de préparer progressivement les esprits à la proposition de Sa Sainteté. —
Quant aux dépenses, je ne peux pas me le permettre, mais même si je le pouvais, je ne voudrais pas dépenser mon argent pour être ensuite ridiculisée, car si je ne dois pas être reine de Pologne, alors je ne veux même être Polonaise; aucune autre obligation ne me pèse autant que celle de dépenser de l'argent, car c'est la seule que je ne puisse remplir sans nuire à ma réputation. Je connais les Polonais, et je sais qu'ils acceptent de l'argent de tout le monde; puis ils s'en moquent, agissant comme bon leur semble, et j'ai l'intention de faire en sorte que les autres agissent comme les Polonais, afin qu'ils dépensent l'argent et que j'en profite, si Dieu et Votre Sérénité le veulent bien, de qui seule j'espère toute ma fortune.
Au moins, si je n'y parviens pas, je n'aurai perdu que l'effort d'écrire quelques lettres; je n'y ai pas consacré des années, ni vieillie et ne me suis pas ruinée en poursuivant cette ambition. Je ne m'y suis intéressée que depuis quatre mois, et je n'y ai pensé qu'après l'annonce de la renonciation du roi. De tous les autres candidats, je suis la seule à avoir eu la gloire et la chance d'être proposée par le pape Clément; et j'attache plus de prix à cette gloire et à cette chance qu'à mille couronnes et mille sceptres. Votre Sérénité devrait s'intéresser à cette affaire autant qu'à sa propre fortune, car il est certain que celui des autres concurrents qui obtiendra la couronne, outre moi, donnera la nomination à Monsieur de Béziers, et le prince de Condé et le duc de Lorraine ne pourront pas la lui refuser; maintenant, le duc de Neubourg lui a déjà donné sa parole, comme Béziers lui-même me l'a dit. Je ne veux pas agir comme lui et promettre quoi que ce soit avant le moment opportun, mais je suis certaine que Monseigneur le cardinal Azzolino apportera des garanties à Votre Sérénité en mon nom.
Au reste, je m'en remets avec une entière résignation à la volonté de Rome et à la sage conduite de Votre Sérénité, déclarant que j'approuverai toujours tout ce qu'elle fera, étant persuadé qu'elle ne manquera pas de tout mettre en œuvre pour remporter cette victoire.
Polish translation of the original (my own; I cannot tag it as such due to character limits in the tags):
Do nuncjusza.
10 października 1668 roku, w Rzymie, w wyżej wymienionym dniu.
Ojciec Hacki, przekazując mi wyrazy szacunku i informacje dotyczące myśli i działań Waszej Wysokości w tej sprawie, utwierdził mnie w zaufaniu, jakim darzę Waszą pracę, za co dziękuję jak najserdeczniej; i zapewniam o pamięci, jaką zawsze będę o tym zachowywała.
Aby sprostać oczekiwaniom, o których wspomniał Wasza Wysokość, i aby zaoszczędzić czas, przesyłam teraz dwa listy, o które mnie prosiliście, przeznaczone dla Orderów senatorskiego i rycerskiego; wysyłam je w języku francuskim, nie tylko dlatego, że jest to obecnie język uniwersalny, ale także z szacunku dla zasad grzeczności. Uprzejmie proszę, abyście nie ujawniali ich przed otrzymaniem breve od Jego Świątobliwości, a przynajmniej nie wcześniej niż w tym samym czasie, i zgodnie z instrukcjami, jakie otrzymacie z Rzymu, ponieważ chciałbym, aby informacja ta została ujawniona najpierw wraz z brevem od Jego Świątobliwości. Proszę o uwzględnienie nastrojów Rzeczypospolitej wobec mnie, a jeśli będą one przychylne, proszę o przekazanie moich listów, w przeciwnym razie proszę tego nie robić. —
Jeśli chodzi o kwestię pobożności, z przyjemnością informuję Waszą Wysokość, że nie zamierzam wzbudzać takich uczuć wśród tych ludzi, ponieważ uważam, że nie zasługuję na to niegodne uczucie, ani też nie chcę go w nich wzbudzać. —
Musicie być również przekonani, że daleka jestem od jakichkolwiek myśli o narażaniu na szwank autorytetu Naszego Pana i Stolicy Apostolskiej; wręcz przeciwnie, byłoby mi niezmiernie przykro, gdybym miała być przyczyną jakiejkolwiek szkody dla nich. Ponieważ jednak Jego Świątobliwość zechciał łaskawie potwierdzić moje roszczenia i przesłać w mojej sprawie bardzo stanowcze pismo do Rzeczypospolitej, wydaje mi się, że Wasza Wysokość może wykonać rozkazy z Rzymu na moją korzyść w czasie, który uzna za najdogodniejszy, nie wątpiąc, że zadba o to, aby nie uczynić tego ani za wcześnie, ani za późno. Zrobienie tego za wcześnie oznaczałoby poruszenie kwestii abdykacji, a zrobienie tego za późno oznaczałoby odłożenie sprawy do czasu, gdy zostaną podjęte zobowiązania wobec innych.
Po przeanalizowaniu listy kandydatów zdaje mi się, że żaden z wymienionych pretendentów nie ma większych szans, a z Rzymu piszą mi dokładnie takie słowa: „Moskiewski i książę Neuburga są całkowicie bez szans; książę Condé ma niewiele lepszą sytuację”.
Nie potrafię jednak sobie wyobrazić, jakie intrygi polityczne toczą się w Rzymie, skoro otrzymuję niemal jednocześnie tak sprzeczne informacje. Ponadto wiem na pewno, że pieniądze księcia Neuburga nie mogły zdziałać żadnych wielkich cudów, ponieważ ma on wielu synów, ale bardzo mało pieniędzy. —
Książę de Condé jest jedyną osobą, która naprawdę budzi we mnie obawy, ponieważ dysponuje zarówno bogactwem, jak i zasługami; jednak niezależnie od tego, jaki interes ma Stolica Apostolska w zapobieganiu dalszemu wzrostowi potęgi Francji, nie do mnie należy to udowadniać.
Nie rozumiem, jak ktokolwiek mógłby poczuć się urażony tym, że papież mnie poleca, skoro inni władcy polecają innych swoich poddanych i nikt nie uważa, że w ten sposób kogoś obrażają.
Jeśli chodzi o mnie, pragnąłam jedynie rekomendacji od Jego Świątobliwości, ponieważ wiem, że wszystkie inne są bezużyteczne; a nawet gdyby mogły być w jakiś sposób pomocne, wstydziłabym się je przyjąć.
Niech Wasza Wysokość będzie przekonany, że zgłaszam to roszczenie z wielką niechęcią i że gdyby nie obowiązki wynikające z mojego pochodzenia, nigdy bym o tym nie pomyślała; ale skoro moje pretensje zostały zatwierdzone i potwierdzone przez Jego Świątobliwość, wierzę, że sukces jest możliwy; a w tej nadziei utwierdza mnie dodatkowo fakt, że Wasza Wysokość został zapytany, czy papież kogoś polecił, co pokazuje, jak wielką zaletą jest rekomendacja ze strony Jego Świątobliwości. —
Dlatego też, moim zdaniem (o ile nie otrzymał przeciwnych rozkazów), dobrze byłoby teraz, po abdykacji, rozpocząć rozmowy na temat mojego wyboru, to znaczy na krótko przed zwołaniem konklawe, aby uprzedzić ewentualne przeszkody i stopniowo przygotować umysły na propozycję Jego Świątobliwości. —
Jeśli chodzi o wydawanie pieniędzy, nie mogę tego robić, a nawet gdybym mogła, nie chciałabym ich wydawać tylko po to, by narazić się na pośmiewisko, bo jeśli nie mam być królową Polski, to w ogóle nie chcę być Polką; żadne inne zobowiązanie nie sprawia mi tyle kłopotu co wydawanie pieniędzy, ponieważ tylko tego nie mogę spełnić, nie szkodząc swojej reputacji. Znam Polaków i wiem, że biorą pieniądze od wszystkich, a potem śmieją się z tego i robią, co im się podoba. Ja zamierzam sprawić, by inni postępowali jak Polacy, żeby wydawali pieniądze, a ja na tym skorzystam, jeśli Bóg i Wasza Wysokość, od której jedynej oczekuję wszelkiego powodzenia, na to pozwolą.
Przynajmniej, jeśli mi się nie uda, stracę jedynie wysiłek włożony w napisanie kilku listów; nie poświęciłam na to lat, ani nie zestarzałam się i nie zubożałam, dążąc do tego celu. Zajmuję się tym zaledwie od czterech miesięcy, a zacząłam o tym myśleć dopiero po abdykacji króla, i spośród wszystkich kandydatów tylko ja miałam zaszczyt i szczęście zostać zaproponowaną przez papieża Klemensa; a ten zaszczyt i szczęście cenię bardziej niż tysiąc koron i tysiąc berł, a Wasza Wysokość powinny być równie zainteresowany tą sprawą, jak własnym bogactwem, ponieważ jest pewne, że ktokolwiek spośród pozostałych konkurentów, oprócz mnie, zdobędzie koronę, przekaże nominację panu de Béziers, a książę Condé i książę Lotaryngii nie będą mogli mu odmówić; ale książę Neuburg już mu dał słowo, jak sam Béziers mi powiedział. Nie chcę postępować tak jak on i obiecywać czegokolwiek przedwcześnie, ale jestem pewna, że monsinior kardynał Azzolino zapewni Waszej Wysokości gwarancje w moim imieniu.
Co do reszty, z całkowitą rezygnacją poddaję się woli Rzymu i mądremu postępowaniu Waszej Wysokości, oświadczając, że zawsze będę aprobowała wszystko, co uczynicie, przekonana, że nie zaniechacie starań o osiągnięcie tego zwycięstwa.
Swedish translation of the original (my own):
Till nuntien.
Den 10 oktober 1668, på nämnda dag i Rom.
Fader Hacki har, med de uttryck han har givit mig angående Ers Durchlauchtighets tankar och ansträngningar i denna fråga, bekräftat det förtroende jag har satt för Ert arbete, för vilket jag tackar Er så mycket jag kan för tillfället; och jag försäkrar Er om minnet jag alltid kommer att bevara av det.
För att tillgodose de detaljer som Ers Durchlauchtighet antyder till mig, och för att spara tid, skickar jag Er nu de två brev Ni har begärt av mig för senatorial- och ridordnarna; och jag skickar dem på franska, inte bara för att detta idag är ett universellt språk, utan också av respekt för artighet. Jag ber Er vänligt att inte släppa dem förrän Hans Helighets mandat har mottagits, eller åtminstone samtidigt, och i den mån de befallningar Ni har från Rom tillåter, ty det skulle vara min smak att detta först avslöjas med Hans Helighets skrivelse. Må Republikens känslor gentemot mig beaktas, och om de är gynnsamma, presentera mina brev, annars gör det inte. —
Angående fromhetsfrågan, skulle det behaga Ers Durchlauchtighet att jag säger att jag inte avser att väcka sådana känslor bland dessa människor, eftersom jag anser att jag inte förtjänar denna ovärdiga känsla, och jag vill inte heller framkalla den från dem. —
Ni måste också vara övertygad om att jag långt ifrån har några tankar på att kompromettera Vår Herre och Heliga Stolen; tvärtom skulle det misshaga mig ytterst om jag orsakade dem någon fördom. Men eftersom Hans Helighet har velat ha vänligheten att bekräfta mina anspråk och skicka en mycket stark mandat för mina räkning till Republiken, förefaller det mig som att Ers Sans kan verkställa befallningarna från Rom till min fördel vid den tidpunkt Ni anser mest lämplig, utan att tvivla på att Ni kommer att vara noga med att inte göra det vare sig för tidigt eller för sent. Att göra det för tidigt skulle ha inneburit att frågan om abdikationen tas upp, och att göra det för sent skulle ha inneburit att den skjutits upp tills åtaganden har gjorts gentemot andra.
Efter att ha granskat listan över fraktioner, förefaller det mig som att det finns föga hopp för någon av de namngivna konkurrenterna, och från Rom skriver de dessa exakta ord till mig: »Moskoviten och hertigen av Neuburg är helt utan hopp; prinsen av Condé klarar sig föga bättre.«
Men jag kan inte föreställa mig vilket slags politisk manövrering som pågår i Rom som skulle få mig att få sådana motsägelsefulla nyheter nästan samtidigt. Dessutom vet jag med säkerhet att hertigen av Neuburgs pengar inte kan ha utfört några stora mirakel, ty han har många söner, men väldigt lite pengar. —
Prinsen av Condé är den ende som verkligen är formidabel för mig, eftersom han är rik på både pengar och förtjänster; men oavsett vad den Apostoliska Stolens intresse må vara av att hindra Frankrike från att göra sig mäktigare än det redan är, är det inte min sak att bevisa det.
Jag förstår inte hur någon rimligen kan känna sig kränkt av att påven rekommenderar mig, eftersom andra furstar rekommenderar ju andra undersåtar, och de påstår sig inte kränka andra med sina rekommendationer.
Vad mig beträffar har jag endast önskat den från Hans Helighet, ty jag vet att alla de andra är värdelösa; och även om de kunde vara till någon nytta, skulle jag skämmas över att ta emot dem.
Må Ers Durchlauchtighet vara övertygad om att jag mycket motvilligt framställer detta anspråk, och att om det inte vore för min börds skyldighet, skulle jag aldrig ha tänkt på det; men eftersom mitt anspråk har godkänts och bekräftats av Hans Helighet, tror jag att det inte är omöjligt att jag kan lyckas; och jag är desto mer bekräftad i detta hopp av vetskapen om att Ers Durchlauchtighet har blivit tillfrågad om påven rekommenderade någon, vilket visar vilken fördel det är att bli rekommenderad av Hans Helighet. —
Därför anser jag (såvida Ni inte har motsatta befallningar) att det vore bra att nu, efter att abdikationen har ägt rum, börja traktera mitt val, det vill säga strax före sammankallandet, för att förutse eventuella hinder och så småningom börja förbereda sinnena för Hans Helighets förslag. —
När det gäller att spendera pengar kan jag inte göra det, men även om jag kunde skulle jag inte vilja spendera dem bara för att bli förlöjligad, för om jag inte skall bli Polens drottning, då vill jag inte ens vara polak; ingen annan skyldighet stör mig så mycket som att spendera pengar, för det är den enda jag inte kan uppfylla utan att skada mitt rykte. Jag känner polackerna, och jag vet att de tar pengar från alla; och sedan skrattar de åt det, gör vad som helst som passar dem, och jag tänker få andra att bete sig som polacker, så att de spenderar pengarna, och jag kommer att dra nytta av dem, om det behagar Gud och Ers Durchlauchtighet, från vilken jag allena hoppas på all min lycka.
Åtminstone, om jag inte lyckas, kommer jag inte att ha förlorat något annat än mödan att skriva några brev; jag har inte ägnat år åt detta, inte heller har jag blivit gammal och utarmad på att sträva efter denna anspråksfullhet. Jag har bara varit involverad i detta de senaste fyra månaderna, och jag tänkte bara på det efter att konungens avsägelse talades om, och av alla de andra har bara jag haft äran och lyckan att bli föreslagen av påven Clemens; och jag värderar denna ära och lycka mer än tusen kronor och tusen spiror, och Ers Durchlauchtighet borde vara lika intresserad av denna sak som Ni är av att skapa Er egen lycka, för det är säkert att den bland de andra tävlande förutom mig som vinner kronan kommer att ge nomineringen till monsieur de Béziers, och prins av Condé och hertigen av Lorraine kommer inte att kunna vägra honom; men hertigen av Neuburg har redan gett honom sitt ord, som Béziers själv har sagt till mig. Jag vill inte göra som honom och lova något innan tiden är mogen, men jag är säker på att monsignor kardinal Azzolino kommer att stå till tjänst för Ers Durchlauchtighet å mina vägnar.
För övrigt underkastar jag mig med fullständig resignation Roms vilja och Ers Durchlauchtighets visa uppförande och förklarar att jag alltid kommer att godkänna allt Ni gör, övertygad om att Ni inte kommer att underlåta att sträva efter att uppnå denna seger.
English translation of the original (my own):
To the Nuncio.
October 10, 1668, on the said day, in Rome.
Father Hacki, with the expressions he has given me to me regarding Your Serenity's thoughts and efforts in this matter, has confirmed in me the confidence I have placed in your work, for which I thank you as much as I can for now; and I assure you of the memory I will always preserve of it.
To satisfy the particulars that Your Serenity insinuates to me, and to save time, I am now sending you the two letters you have requested from me for the Senatorial and Equestrian orders; and I am sending them in French, not only because this is today a universal language, but also out of respect for courtesy. I goodly ask you not to release them until after His Holiness's brief has been received, or at least at the same time, and as the orders you have from Rome will allow, because it would be to my taste that this be revealed first with His Holiness's brief. May the sentiments of the Republic towards me be considered, and if they are favourable, present my letters, otherwise don't. —
Regarding the point of piety, it will please Your Serenity that I say that I do not intend to stir up such feelings among these people, because I esteem that I do not deserve this unworthy sentiment, nor do I wish to elicit it from them. —
You must also be persuaded that I am far from having any thought of compromising Our Lord and the Holy See; on the contrary, it would displease me extremely to be the cause of any prejudice to them. But, since His Holiness has wanted to have the kindness to to authenticate my pretensions and send a very strong brief on my behalf to the Republic, it seems to me that Your Serenity can execute the orders from Rome in my favour at the time you will deem most opportune, not doubting that you will take care not to do so either too soon or too late. Doing it too soon would have meant raising the matter of the abdication, and doing it too late would mean deferring it until commitments had been made to others.
I having considered the list of factions, it seems to me that there is little hope for any of the competitors named, and from Rome they write these precise words to me: "The Muscovite and the Duke of Neuburg are completely without hope; the Prince de Condé fares little better."
But I cannot imagine what kind of political maneuvering is going on in Rome that would cause me to receive such contradictory news almost simultaneously. Furthermore, I know for certain that the Duke of Neuburg's money cannot have worked any great miracles, because he has many sons, but very little money. —
The Prince de Condé is the only one who is truly formidable to me, because he abounds in both money and merit; but whatever the interest of the Apostolic See may be in preventing France from making itself more powerful than it already is, it is not for me to demonstrate it.
I don't see how anyone can reasonably feel offended by the Pope recommending me, since other princes recommend other subjects, and they do not claim to offend others with their recommendations.
As for me, I have desired only that of His Holiness, because I know that all the others are useless; and even if they could be of some use, I would be ashamed to receive them.
May Your Serenity rest persuaded that I make this claim very reluctantly, and that if it were not for the obligation of my birth, I would never have thought of it; but, since my pretension has been approved and authenticated by His Holiness, I believe it is not impossible that I may succeed; and I am all the more confirmed in this hope by knowing that Your Serenity has been asked whether the Pope recommended anyone, which shows what an advantage it is to be recommended by His Holiness. —
Therefore, I would be of the opinion (unless you have contrary orders) that it would be good now, after the abdication has taken place, to begin treating of my election, that is, shortly before the convocation, in order to anticipate any obstacles and little by little begin to prepare minds for the proposition of His Holiness. —
As for spending money, I cannot do it, but even if I could, I wouldn't want to spend it only to be ridiculed, because if I am not to be queen of Poland, then I don't even want to be Polish; no other obligation bothers me as much as that of spending money, because this is the only one I cannot fulfill without damaging my reputation. I know the Poles, and I know that they take money from everyone; and then they laugh about it, doing whatever suits them, and I intend to make others act like Poles, so that they will spend the money, and I will benefit from it, if it pleases God and Your Serenity, from whom alone I hope for all my fortune.
At least, if I don't succeed, I will have lost nothing but the effort of writing a few letters; I haven't spent years on this, nor have I grown old and impoverished pursuing this pretension. I have only been involved in this for the past four months, and I only thought about it after the King's renunciation was spoken of, and, out of all the others, only I have had the glory and fortune of being proposed by Pope Clement; and I value this glory and fortune more than a thousand crowns and a thousand scepters, and Your Serenity should be as interested in this matter as you are in making your own fortune, because it is certain that whoever among the other competitors besides me obtains the crown will give the nomination to Monsieur de Béziers, and the Prince de Condé and the Duke of Lorraine will not be able to refuse him; but the Duke of Neuburg has already given him his word, as Béziers himself has told me. I don't want to do like him and promise anything before the time is right, but I am sure that Monsignor Cardinal Azzolino will provide security to Your Serenity on my behalf.
For the rest, I remit myself with entire resignation to the will of Rome and to Your Serenity's wise conduct, declaring that I will always approve of everything you do, being persuaded that you will not fail to strive to achieve this victory.
%20Christina,%20Queen%20of%20Sweden%20Alexandra%20Maria%20Vasa%20(1626-1689)%20as%20Diana.jpg)
Above: Kristina.
,_RP-P-1909-4379.jpg)
Above: Galleazzo Marescotti, the Apostolic Nuncio to Poland.
Note: "Après avoir considéré la liste des Factions..." = Arckenholtz's comment:
"Cette liste de l'Etat des Factions (Negoz. di Pol. l. c. p. 97-104.) de Pologne, tel qu'il étoit vers la fin du mois d'Août en 1668, quand il fut question d'élire un nouveau Roi après l'Abdication du Roi Jean Casimir, se trouve parmi les Mss. de la Reine, mais je ne juge pas qu'elle mérite place ici."
"This list of the state of the factions (Negoziati di Polonia, l. c., pp. 97-104.) in Poland, as it was towards the end of August 1668, when the election of a new king was being considered after the abdication of King Jan Kazimierz, is found among the Queen's manuscripts, but I do not judge that it deserves a place here."
No comments:
Post a Comment