Excerpt from Kristina's letter to Galleazzo Marescotti, the Apostolic Nuncio to Poland about the letters to the Republic, dated October 1668

Source:

Mémoires concernant Christine, reine de Suède, volume 3, page 372, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1759

https://books.google.com/books?id=K4jbZ_vZt5wC&printsec=frontcover&dq=mémoires+concernant+christine+reine+de+suède&hl=en&newbks=1&newbks_redir=0&sa=X&ved=2ahUKEwihy5i5htjmAhXaJzQIHVI2CuwQuwUwA3oECAQQBA#v=onepage&q=mémoires%20concernant%20christine%20reine%20de%20suède&f=false

The letter excerpt:

Je vous prie de ne les produire qu'après que le Bref du Pape sera livré, ou au moins en même tems, si les ordres que vous aurez de Rome le permettent; car je voudrois que vous découvrissiez premiérement par le Bref, quels seront les sentimens de la République pour moi, & en cas qu'ils fussent favorables, de présenter mes Lettres, autrement pas.

Quant au point de la piété dont le Pape fait mention dans son Bref, il vous plaîra que je vous dise, que je ne pense pas à l'alléguer pour moi auprès de ces gens-là, car j'estime ne pas mériter cet éloge, sur-tout auprès d'eux.

Vous devez aussi être persuadé que je suis si éloignée de la pensée de mettre notre Seigneur & le Saint Siége dans l'embarras, qu'il me déplaîroit extrêmement de leur causer le moindre préjudice. Cependant comme Sa Sainteté a eu le bonté d'autoriser mes prétentions, & d'envoyer un Bref bien pressant pour moi à la République, il me semble que vous pourriez exécuter les ordres de Rome en ma faveur dans le tems que vous jugeriez convenable, ne doutant pas que vous ne soyez averti de ne le faire ni trop tôt ni trop tard. C'auroit été trop tôt de faire mention de moi avant l'Abdication, comme il seroit trop tard de le différer à-présent jusqu'à ce qu'on ait pris des engagemens pour les autres.

Après avoir considéré la liste des Factions, il me semble qu'il y a peu à espérer pour tous les Concurrens, & l'on m'écrit de Rome en termes précis: «Le Moscovite, & le Duc de Neubourg sont tout-à-fait au désespoir: le Prince de Condé l'est un peu moins.» Mais je ne puis pas m'imaginer quelles vues politiques on voudroit attribuer à Rome, dans le tems qu'on me fait des rapports si différens. De-plus, je sais pour certain que l'argent du Duc de Neubourg, n'a pu faire de grands miracles. Il a nombre de Fils, mais peu d'argent.

Le Prince de Condé me semble être l'unique Concourrent à craindre. Il a beaucoup d'argent & de mérite. Mais quel que soit l'intérêt du Siége Apostolique pour empêcher que la France ne devienne plus puissante qu'elle ne l'est dejà, ce n'est pas à moi à le démontrer.

Je ne vois pas que personne puisse avec raison se trouver offensé de ce que le Pape me recommande, puisque d'autres Princes en recommandant d'autres Sujets, ne prétendent offenser qui que ce soit par leur recommandation. Quant à moi, j'ai desiré seulement celle de Sa Sainteté, sachant que toutes les autres ne serviroient de rien; & quand même elles seroient de quelque poids, je rougirois de les accepter.

Vous pouvez être persuadé que je me présente assez peu volontiers en qualité de Prétendante; & n'étoit ma naissance, je n'y aurois jamais pensé. Mais puisque ma prétention a été approuvée & autorisée par Sa Sainteté, je crois qu'il n'est pas impossible, que je réussisse, & je me confirme d'autant plus dans cette espérance, que je sais qu'on vous a demandé si le Pape n'a recommandé personne: ce qui fait connoître combien il est avantageux d'être recommandé par Sa Sainteté.

Par ce que je viens de dire, je suis de sentiment qu'en cas que vous n'ayez point d'ordre contraire, il seroit bon, puisque l'Abdication est déjà faite, de commencer à traiter de mon Election, c'est-à-dire, un peu avant la Convocation, afin de prévenir tous les autres engagemens, & de préparer peu à peu les esprits à la proposition de Sa Sainteté.

Pour ce qui est de faire des dépenses & des largesses, je ne puis pas y fournir; & quand même je le pourrois, je ne voudrois pas le faire, je me ferois moquer de moi; car si je ne deviens pas Reine de Pologne, je ne veux pas non plus être Polonoise. Aucun autre engagement ne me dégoûte plus que celui de faire de pareilles dépenses, puisque c'est l'unique chose que je ne puis faire sans blesser ma réputation. Je connois les Polonois. Je sais qu'ils prennent de l'argent de tout le monde, & s'en rient, faisant après ce qui tourne à leur compte; & je prétends faire rester Polonois ceux qui font des dépenses, & j'en jouirai, s'il plaît à Dieu & à Sa Sainteté, de qui seul j'attends ma fortune. Au moins si l'affaire ne réussit pas, je n'aurai perdu que la peine d'avoir écrit quelques Lettres. De tous les autres, il n'y en a aucun qui n'y ait employé des années. Il en est même qui ont vieilli en se berçant de cette prétention. Je n'y ai employé que les quatre mois passés, encore n'y ai-je pensé que depuis qu'on a parlé de la renonciation du Roi, & personne que moi n'a eu la gloire & le bonheur d'être proposé par le Pape Clément. J'estime plus cette gloire & ce bonheur, que mille Couronnes & mille Sceptres. Vous devez même vous intéresser dans cette affaire, autant qu'il vous importe de faire votre propre fortune; car il est très-sûr que quelque autre des Concurrens, hors moi, qui parvienne à la Couronne, Mr. de Beziers aura la nomination. Le Prince de Condé & celui de Lorraine ne peuvent la lui refuser. Et le Duc de Neubourg lui a déja donné sa parole, comme me l'a dit Beziers lui-même. Je ne veux pas faire comme lui, de promettre avant le tems, mais je m'assure que le Cardinal Azzolino voudra bien être mon garant.

Au-reste je me remets avec une entiére résignation à la volonté de Rome & à votre sage conduite, vous déclarant que j'approuverai toujours tout ce que vous ferez, persuadée comme je le suis, que vous employerez tout votre savoir-faire pour remporter cette victoire.

Swedish translation (my own):

Jag ber Er att inte framställa dem förrän efter att påvens brev har levererats, eller åtminstone samtidigt, om de befallningar Ni får från Rom tillåter det; ty jag skulle vilja att Ni först och främst genom brevet upptäcker vad som kommer att vara Republikens känslor för mig, och i fall de vore gynnsamma att presentera mina brev, annars inte.

När det gäller den punkt av fromhet som påven nämner i sitt brev, snälla låt mig säga Er att jag inte tänker på att påstå det för mig själv för dessa människor, ty jag anser att jag inte förtjänar detta beröm, särskilt inte med dem.

Ni måste också övertygas om att jag är så långt ifrån tanken på att skämma ut vår Herre och Heliga Stolen att jag skulle vara extremt missnöjd att orsaka dem minsta skada. Men eftersom Hans Helighet hade godheten att godkänna mina anspråk och att skicka ett mycket brådskande brev för mig till Republiken, förefaller det mig som om Ni skulle kunna utföra Roms befallningar till min fördel på den tid Ni finner lämplig, inte tvivlar på att Ni är varnad att inte göra det för tidigt eller för sent. Det skulle ha varit för tidigt att nämna mig innan abdikationen, precis som det skulle vara för sent att skjuta upp det nu tills åtaganden hade gjorts för de andra.

Efter att ha övervägt fraktionslistan, förefaller det mig som om det finns lite att hoppas på för alla konkurrenter, och det skrivs till mig från Rom i exakta ordalag: »Moskoviten och hertigen av Neuburg är fullständigt förtvivlade, prinsen de Condé är det lite mindre.« Men jag kan inte föreställa mig vilka politiska åsikter folk skulle vilja tillskriva Rom vid den tidpunkt då sådana olika rapporter gjordes till mig. Dessutom vet jag med säkerhet att hertigen av Neuburgs pengar inte kunde göra stora mirakel. Han har många söner, men lite pengar.

Prinsen de Condé förefaller mig vara den ende konkurrenten att frukta. Han har mycket pengar och förtjänst. Men oavsett vad Apostoliska Stolen har för intresse av att förhindra Frankrike från att bli mäktigare än vad det redan är, är det inte min sak att visa.

Jag ser inte att någon med anledning kan förolämpas av vad påven rekommenderar mig, eftersom andra furstar, genom att rekommendera andra undersåter, inte gör anspråk på att kränka någon genom sin rekommendation. När det gäller mig, ville jag bara ha den från Hans Helighet, med vetskapen om att alla andra vore värdelösa; och även om de hade en viss vikt, skulle jag rodna i att acceptera dem.

Ni kan vara övertygad om att jag framställer mig själv ganska motvilligt som en aspirant; och vore det inte för min födelse så hade jag aldrig tänkt på det. Men eftersom mitt anspråk har godkänts av Hans Helighet, tror jag att det inte är omöjligt att jag skall lyckas, och jag bekräftar mig desto mer i detta hopp, ty jag vet att Ni har blivit tillfrågad om påven har inte rekommenderat någon som helst, som visar hur fördelaktigt det är att bli rekommenderad av Hans Helighet.

Med det jag nyss har sagt, har jag känslan av att om Ni inte har någon motsatt befallning, vore det bra, eftersom abdikationen redan är gjord, att börja ta itu med mitt val — det vill säga lite före sammankomst, för att förutse alla andra engagemang och för att förbereda sinnena lite i taget för Hans Helighets förslag.

När det gäller att göra utgifter och storheter, kan jag inte tillhandahålla; och även om jag kunde, skulle jag inte vilja göra det, jag skulle göras narr av; ty om jag inte blir drottningen av Polen, så vill jag inte heller vara polsk. Inget annat åtagande avskyr mig mer än det att ådra sig sådana utgifter, eftersom det är det enda jag inte kan göra utan att skada mitt rykte. Jag känner polackerna. Jag vet att de tar allas pengar och skrattar åt dem och gör efter vad som visar sig vara deras egna; och jag gör anspråk på att få dem som spenderar pengar att förbli polska, och jag kommer att njuta av det, om det behagar Gud och Hans Helighet, av vilken jag förväntar mig min förmögenhet ensam. Åtminstone om affären inte lyckas, har jag förlorat bara sorgen över att ha skrivit några brev. Av alla andra är det ingen som inte varit anställd där på flera år. Det finns till och med några som har blivit gamla och vaggar detta påstående. Jag har bara ägnat de senaste fyra månaderna åt det, och jag har bara tänkt på det sedan talet om konungens försakelse, och ingen utom jag själv har haft äran och lyckan att bli föreslagen av påven Clement. Jag värderar denna ära och denna lycka mer än tusen kronor och tusen sceptrar. Ni måste till och med intressera Er för den här affären, lika mycket som det är viktigt för Er att tjäna Er egen förmögenhet, ty det är mycket säkert att oavsett vad andra av konkurrenterna, förutom jag själv, når Kronan, kommer Monsieur de Beziers att ha nomineringen. Prinsen de Condé och prisen av Lorraine kan inte vägra honom. Och hertigen av Neuburg har redan gett honom sitt ord, som Beziers själv sade till mig. Jag vill inte göra som han, för att lova innan tiden, men jag försäkrar mig själv att kardinal Azzolino skall vara villig att vara min garant.

I övrigt överlämnar jag mig med fullständig resignation till Roms vilja och till Ert kloka uppförande, och förklarar för Er att jag alltid skall godkänna allt Ni gör, övertygad som jag är, att Ni skall använda all Er skicklighet för att vinna denna seger.

English translation (my own):

I beg you not to produce them until after the Pope's brief has been delivered, or at least at the same time, if the orders you will have from Rome permit it; for I would like you to discover first of all through the brief what will be the feelings of the Republic for me, and in case they were favourable to present my letters, otherwise not.

As for the point of piety which the Pope mentions in his brief, please let me tell you that I do not think of alleging it for myself to these people, because I consider that I do not deserve this praise, especially with them.

You must also be persuaded that I am so far removed from the thought of embarrassing our Lord and the Holy See that I would be extremely displeased to cause them the least harm. However, as His Holiness had the goodness to authorise my claims, and to send a very urgent brief for me to the Republic, it seems to me that you could carry out the orders of Rome in my favour in the time you deem fit, not doubting that you are warned not to do it too soon or too late. It would have been too soon to mention me before the abdication, just as it would be too late to put it off now until commitments had been made for the others.

After having considered the list of factions, it seems to me that there is little to be hoped for for all the competitors, and it is written to me from Rome in precise terms: "The Muscovite and the Duke of Neuburg are in complete despair, the Prince de Condé is a little less so." But I cannot imagine what political views people would like to attribute to Rome at the time when such different reports were made to me. Moreover, I know for certain that the Duke of Neuburg's money could not work great miracles. He has many sons, but little money.

The Prince de Condé seems to me to be the only competitor to fear. He has a great deal of money and merit. But whatever the interest of the Apostolic See in preventing France from becoming more powerful than it already is, it is not for me to demonstrate.

I do not see that anyone can with reason be offended by what the Pope recommends to me, since other princes, by recommending other subjects, do not claim to offend anyone by their recommendation. As for me, I only wanted that of His Holiness, knowing that all the others would be useless; and even if they were of some weight, I would blush to accept them.

You may be persuaded that I present myself rather reluctantly as a pretender; and were it not for my birth, I would never have thought of it. But since my claim has been approved and authorised by His Holiness, I believe that it is not impossible that I will succeed, and I confirm myself all the more in this hope, as I know that you have been asked if the Pope has recommended no one, which shows how advantageous it is to be recommended by His Holiness.

By what I have just said, I am of the feeling that in case you have no contrary order, it would be good, since the abdication is already done, to begin to deal with my election — that is to say, a little before the convocation, in order to anticipate all the other engagements, and to prepare minds little by little for His Holiness's proposal.

As for making expenses and largesses, I cannot provide; and even if I could, I would not want to do it, I would be made fun of; because if I don't become Queen of Poland, I don't want to be Polish either. No other commitment disgusts me more than that of incurring such expenses, since it is the only thing that I cannot do without hurting my reputation. I know the Poles. I know that they take everyone's money and laugh at it, doing after what turns out to be their own; and I claim to make those who spend money remain Polish, and I will enjoy it, if it pleases God and His Holiness, from whom alone I expect my fortune. At least if the business does not succeed, I will have lost only the sorrow to have written some letters. Of all the others, there is none who has not been employed there for years. There are even some who have grown old cradling this claim. I have only spent the past four months on it, and I have only thought of it since the talk of the King's renunciation, and no one but myself has had the glory and the happiness of being proposed by Pope Clement. I value this glory and this happiness more than a thousand crowns and a thousand scepters. You must even take an interest in this affair, as much as it matters to you to make your own fortune, for it is very certain that whatever other of the competitors, apart from myself, reaches the Crown, Monsieur de Beziers will have the nomination. The Prince de Condé and that of Lorraine cannot refuse him. And the Duke of Neuburg has already given him his word, as Beziers himself told me. I don't want to do like him, to promise before the time, but I assure myself that Cardinal Azzolino will be willing to be my guarantor.

For the rest, I surrender with complete resignation to the will of Rome and to your wise conduct, declaring to you that I will always approve of everything you do, persuaded as I am, that you will use all your skill to win this victory.

Above: Kristina.

Above: Galleazzo Marescotti, the Apostolic Nuncio to Poland.