Kristina's letter to Father Francesco Piccolomini, the General of the Order of Jesuits, year 1651

Sources:

Historia della Sacra Real Maestà di Cristina Alessandra Regina di Svetia, pages 17 to 19, by Count Galeazzo Gualdo Priorato, 1656; original at the Getty Research Institute

https://archive.org/details/historiadellasac00gual/page/n49/mode/2up

Descrizione del primo viaggio fatto a Roma dalla regina di Svezia, Cristina Maria, convertita alla religione cattolica e delle accoglienze quivi avute sino alla sua partenza, pages 10 to 11, by Cardinal Sforza Pallavicino, published in 1838; original at the Getty Research Institute

https://archive.org/details/descrizionedelpr00pall/page/10/mode/2up

Vita di Alessandro VII, volume 1, pages 345 to 346, by Cardinal Sforza Pallavicino, published in 1839; original at the Austrian National Library (Österreichische Nationalbibliothek)

https://books.google.com/books?id=c6pPAAAAcAAJ&newbks=1&newbks_redir=0&dq=sforza+pallavicino+Vita+di+Alessandro+VII&source=gbs_navlinks_s

Christine de Suède (Suite), article written by Father Joseph Burnichon for Études religieuses, historiques et littéraires: vingt-quatrième année, sixième série, tome cinquième, page 725, published by the Fathers of the Company of Jesus, 1880; original at Lyons Public Library (Bibliothèque municipale de Lyon)

https://books.google.com/books?id=-0JUQvj0kkoC&newbks=1&newbks_redir=0&dq=tr%C3%A8s+affectionn%C3%A9e+Christine&source=gbs_navlinks_s

Drottning Christinas övergång till katolicismen, article written by Curt Weibull in Scandia: Tidskrift för historisk forskning, volume 1, pages 243 to 244, published by Lauritz Ulrik Absalon Weibull, 1928; original at Indiana University

https://books.google.com/books?id=aOcTAQAAMAAJ&newbks=1&newbks_redir=0&dq=christine+insbruck+1655&source=gbs_navlinks_s

Från stoicism till mystik: Studier i drottning Kristinas maximer, page 296, by Sven Stolpe, 1959

Drottning Kristina: Den svenska tiden, page 224, by Sven Stolpe, 1960

Christina, Queen of Sweden: The Restless Life of a European Eccentric, pages 139 to 140, by Veronica Buckley, 2004

"In tanto gionse in Suetia Don Giuseppe Pinto Parera Ambasciatore di Portogallo, e fece la sua entrata in Stocholm sul fine di Luglio. Con questi trouossi in carica di confessore il Padre Antonio Macedo Portughese, con vn compagno chiamato il Padre Giouanni Andrada ambi Gesuiti. La Regina informata del tutto, restò molto contenta di tal incontro, da se medesima grandemente desiderato. Si che couando nell'animo suo vna risoluta inclinazione alla fede Cattolica, cominciò ne suoi discorsi, e ne buoni trattamẽti à mostrare al detto Padre Macedo qualche stima, & affetto. Il Padre all'incontro, osseruando che la Regina, quando occorreua parlar del Papa, lo faceua con molto rispetto, e veneratione, scoprì che Sua Maestà non mancaua di buona dispositione verso i Cattolici, e però, destreggiando col dargli ogni adito, & apertura, operò che ogni dì più crescerro le sodisfattioni, e le confidenze di lei verso di se medesimo.

Finita l'Ambasciata, & apparecchiandosi il Parera alla partenza di Settembre del 1651. allhora Sua Maestà, cominciò à chiamare à se più spesso di prima il sudetto Padre. Finalmente a' 12. Agosto, ritirandolo nelle sue stanze più remote, e professando di volergli iscoprire vn'affare di grandissima importanza, accostatasegli all'orecchio gli disse: «Padre Macedo voi sete il primo Gesuita, ch'io habbia conosciuto, e come per la prattica, & informatione, ch'hò della vostra bontà, stimo di potermi confidar sù la fedeltà, e prudenza vostra, così già che bisogna, che partiate, vorrei ch'operaste in ogni modo, che per mezo vostro mi fossero mandati quà due della vostra compagnia Italiani esperti in ogni scienza, i quali sotto colore di esser Gentilhuomini curiosi di veder il Mondo, si fermassero nella mia Corte, acciò senza dar sospetto, potessi valermi di loro, al qual effetto vi darò anche lettere per il vostro Generale.» A ciò corrispose il Padre con espressioni, e sentimenti propri di sì grande, e sì importante nouità; gli rese le douute gratie della confidenza, e si offerse di seruirla fedelmente, e gli giurò di esser secreto.

Tornato à casa Macedo tutto giubilante, e consolato, cominciando à pensar al modo di essequir sollecitamente la volontà della Regina, risolse chieder, come fece, licenza all'Ambasciatore di andar per sua curiosità à veder la bella, e gran Città d'Ambourg, mà non l'ottenne; tornò dunque alla Regina, e gli significò le difficoltà incontrate. Sua Maestà sentitolo con vna risolutione fermissima di seruirla, gli rispose, «potete andar senza dir altro.» Il Padre auuisato ch'il Vascello che lo doueua condurre, staua già al porto di Balen 35. miglia lontano in pronto di spiegar le vele verso Lubecca, andò à pigliar l'vltimo comiato dalla Regina, che gli consegnò vna lettera di credenza scritta, e sottoscritta di propria mano diretta al Generale della compagnia del Giesù, ch'era all'hora il Padre Francesco Piccolomini."

["In tanto giunse in Svezia don Giuseppe Pinto Pereira, ambasciatore di Portogallo, e fece la sua entrata in Stoccolm[a] sul fine di luglio. Con questi trovossi in carica di confessore il padre Antonio Macedo, portughese, con un compagno chiamato il padre Giovanni Andrade, ambi gesuiti. La regina, informata del tutto, restò molto contenta di tal incontro da se medesima grandemente desiderato. Si che covando nell'animo suo una risoluta inclinazione alla fede cattolica, cominciò ne suoi discorsi e ne buoni trattamenti a mostrare al detto padre Macedo qualche stima ed affetto.

Il padre all'incontro, osservando che la regina, quando occorreva parlar del papa, lo faceva con molto rispetto e venerazione, scoprì che Sua Maestà non mancava di buona disposizione verso i cattolici e però, destreggiando col dargli ogni adito ed apertura, operò che ogni dì più crescerro le soddisfazioni e le confidenze di lei verso di se medesimo.

Finita l'ambasciata, ed apparecchiandosi il Pereira alla partenza di settembre del 1651, allora Sua Maestà cominciò a chiamare a se più spesso di prima il sudetto padre. Finalmente, a' 12 agosto, ritirandolo nelle sue stanze più remote, e professando di volergli iscoprire un'affare di grandissima importanza, accostatasegli all'orecchio gli disse:

«Padre Macedo, voi sete il primo gesuita ch'io abbia conosciuto, e come per la prattica ed informazione ch'ho della vostra bontà, stimo di potermi confidar su la fedeltà e prudenza vostra così già che bisogna che partiate; vorrei ch'operaste in ogni modo che per mezzo vostro mi fossero mandati qua due della vostra compagnia Italiani, esperti in ogni scienza, i quali sotto colore di esser gentiluomini curiosi di veder il mondo, si fermassero nella mia corte, acciò senza dar sospetto, potessi valermi di loro, al qual effetto vi darò anche lettere per il vostro generale.»

A ciò corrispose il padre con espressioni e sentimenti propri di sì grande e sì importante novità, gli rese le dovute grazie della confidenza, e si offerse di servirla fedelmente e gli giurò di esser segreto.

Tornato a casa, Macedo, tutto giubilante e consolato, cominciando a pensar al modo di essequir sollecitamente la volontà della regina, risolse chieder, come fece, licenza all'ambasciatore di andar per sua curiosità a veder la bella e gran città d'Amburg[o], ma non l'ottenne; tornò dunque alla regina e gli significò le difficoltà incontrate. Sua Maestà sentitolo con una risoluzione fermissima di servirla, gli rispose: «Potete andar senza dir altro.»

Il padre, avvisato ch'il vascello che lo doveva condurre, stava già al porto di Balen, 35 miglia lontano in pronto di spiegar le vele verso Lubecca, andò a pigliar l'ultimo commiato dalla regina, che gli consegnò una lettera di credenza scritta e sottoscritta di propria mano diretta al generale della Compagnia del Giesù, ch'era all'ora il padre Francesco Piccolomini."]

"Meanwhile, Don José Pinto Pereira, ambassador of Portugal, arrived in Sweden and entered Stockholm at the end of July [1651]. With these there was Father António Macedo, Portuguese, in the role of confessor, with a companion called Father João Andrade, both Jesuits. The Queen, having been fully informed, was very happy with this meeting, which she had greatly desired. So, harbouring in her soul a resolute inclination to the Catholic faith, she began in her discourses and good treatment to show the said Father Macedo some esteem and affection.

The Father, in return, observing that the Queen, when it was necessary to speak about the Pope, did so with great respect and veneration, discovered that Her Majesty was not lacking in good disposition towards Catholics and therefore, juggling giving her every opportunity and opening, he worked to ensure that every day her satisfaction and confidence in him would grow more and more.

Once the embassy was over, and Pereira was preparing for his departure in September 1651, Her Majesty began to call the aforementioned father to her more often than before. Finally, on August 12, having withdrawn him to her most remote rooms, and professing that she wanted to discover to him an affair of the greatest importance, she leaned close to his ear and said to him:

'Father Macedo, you are the first Jesuit I have met, and as from the practice and information I have of your kindness, I believe I can confide in your faithfulness and prudence; so now that you need to leave, I would like you to act in any case, through you, that two Italians of your company, experts in every science, who, under the colour of being gentlemen curious to see the world, be sent here to my court, so that, without arousing suspicion, I could avail myself of them, to which effect I will also give you letters for your General.'

The Father responded to this with his own expressions and feelings of such great and important novelty, gave her the due thanks for her confidence, offered to serve her faithfully, and swore to her to be secret.

Having returned home, Macedo, very jubilant and consoled, starting to think about how to promptly obey the Queen's will, decided to ask, as he did, permission from the Ambassador to go out of curiosity to see the beautiful and great city of Hamburg, but he did not obtain it; he therefore returned to the Queen and told her the difficulties he had encountered. Her Majesty, having heard him with a very firm resolution to serve her, replied: 'You can go without saying anything else.'

The Father, informed that the vessel that was to take him was already at the port of Balen [Dalahamn/Dalarö], 35 miles away, ready to set sail towards Lübeck, went to take his final farewell from the Queen, who gave him a written letter of credence and signed by her own hand addressed to the General of the Company of Jesus, who at the time was Father Francesco Piccolomini." - Galleazzo Gualdo Priorato, 1656

"Quand'ella restò affidata a bastanza, veggendo che la pratica col Macedo non poteva esser nè libera, nè durevole, s'attentò a pregarlo, che portasse al general della compagnia una sua lettera di credenza, e gli sponesse a voce l'inclinazione, che ella sentiva ad abbracciar la fede cattolica; ma che innanzi desiderava di comunicar in materie di religione con due teologi di quell'ordine, i quali andasser colà travestiti e sconosciuti ad ognuno: volergli italiani, come di nazione a lei men sospetta, e che rendeva loro più esenti da rischio di scoprimento."

["Quand'ella restò affidata abbastanza, veggendo che la pratica col Macedo non poteva esser nè libera, nè durevole, s'attentò a pregarlo che portasse al general della compagnia una sua lettera di credenza e gli sponesse a voce l'inclinazione che ella sentiva ad abbracciar la fede cattolica; ma che innanzi desiderava di comunicar in materie di religione con due teologi di quell'ordine, i quali andasser colà travestiti e sconosciuti ad ognuno, volergli italiani, come di nazione a lei men sospetta, e che rendeva loro più esenti da rischio di scoprimento."]

"When she was entrusted sufficiently, seeing that the practice with Macedo could not be either free or lasting, she attempted to ask him to bring a letter of credence to the general of the Company and to tell him by voice the inclination she felt to embrace the Catholic faith; but that above all she wished to communicate in matters of religion with two theologians of that order, who would go there disguised and unknown to everyone, wanting them to be Italians, as of a nation less suspicious to her, and which would make them freer from the risk of discovery." - Cardinal Sforza Pallavicino, 1665 (published 1838/1839)

"Nous citons ici dans son intégrité la lettre de Christine. Le morceau n'est pas sans reproche au point de vue littéraire, mais cela n'enlève rien à sa valeur...

[La lettre de Christine était écrite en français. Nous regrettons de n'en pouvoir donner le texte original. En ce temps de pleine et universelle liberté, les archives des ordres religieux, celles de la Compagnie de Jésus en particulier, ne sont guère abordables. Lorsque la Révolution française pilla les couvents, leurs chartes et documents manuscrits furent confisqués au profit des bibliothèques municipales. Le bien des moines est de bonne prise. Or, depuis 80 ans, dans la plupart de nos villes de province, ces pièces d'une valeur inestimable pour l'érudition n'ont été ni dépouillées ni classées; grâce à l'insouciance barbare des municipalités, elles restent empilées au hasard dans des recoins ignorés du public. Dieu veuille que la spoliation des maisons religieuses d'Italie, si riches en ce genre, n'amène pas un semblable désastre!

Quant à la lettre de la reine Christine au général de la Compagnie de Jésus, je la traduis sur la traduction italienne du P. Boéro, faite littéralement d'après l'original et publiée par lui ainsi que la plupart de celles qu'on lira ci-après, dans un opuscule sur quelques conversions célèbres. (Conversioni alla fede cattolica di Cristina, regina di Suezia, di Carolo II, re d'Inghilterra e di Federico Augusto, duca di Sassonia, Modena, 1874).]

Cette missive était par elle-même assez peu explicite; la reine ne pouvait confier son secret à un papier qui allait courir plus d'une aventure sur le chemin de Suède en Italie. Le P. Nickel apprit le reste de la bouche de Macédo. ..."

"We quote Kristina's letter here in its entirety. The piece is not without its literary flaws, but this does not detract from its value...

[Kristina's letter was written in French. We regret that we cannot provide the original text. In this time of complete and universal liberty, the archives of religious orders, those of the Company of Jesus in particular, are hardly accessible. When the French Revolution plundered the convents, their charters and manuscript documents were confiscated for the benefit of municipal libraries. The property of the monks was considered fair game. Yet, for 80 years, in most of our provincial towns, these documents of inestimable value for scholarship have been neither examined nor catalogued; thanks to the barbaric negligence of the municipalities, they remain haphazardly piled up in corners unknown to the public. May God grant that the spoliation of the religious houses of Italy, so rich in this kind of material, does not lead to a similar disaster!

As for Queen Kristina's letter to the General of the Company of Jesus, I am translating it from the Italian translation by Father Boero, made literally from the original and published by him, along with most of the others that will be read hereafter, in a booklet on some famous conversions. (Conversioni alla fede cattolica di Cristina, regina di Suezia, di Carolo II, re d'Inghilterra e di Federico Augusto, duca di Sassonia, Modena, 1874).]

This missive was in itself little explicit; the Queen could not confide her secret to a piece of paper that would likely encounter more than one adventure on its journey from Sweden to Italy. Father Nickel learned the rest from Macedo's own mouth. ..." - Father Burnichon, 1880

"En dag i augusti 1651 rymde pater Macedo från den portugisiske ambassadörens hus. Han efterspanades och häktades i Hamburg. Förvåningen var stor, när det upptäcktes, att Macedo hade pass och reskassa av den svenska drottningen. Macedo lössläpptes omedelbart.

Macedo reste i Christinas uppdrag. Han hade rymt för att kunna fullgöra detta, när den portugisiske ambassadören vägrat honom att lämna Stockholm. Christina hade fattat ett avgörande beslut. Macedo reste till Rom. Han medförde ett hennes brev till jesuiterordens general, pater Francesco Piccolomini. Vid Macedos framkomst var Piccolomini död, men Macedo överlämnade Christinas brev till jesuiterordens tjänstförrättande general, pater Gosvin Nickel. ...

Macedo utvecklade närmare muntligen för jesuiterordens general Christinas begäran och orsakerna till denna: »den svenska drottningen begärde, att två lärda, italienska patres av jesuiterorden skulle sändas till henne för att konferera med henne i religiösa frågor; hon önskade omfatta den katolska läran och göra stora gärningar i Guds tjänst, när hon i sitt inre vore övertygad om sanningen».

Christinas direkta hänvändelse till jesuiterordens general är ett av de märkligare steg en svensk monark tagit. Den kom som en överraskning. ..."

"One day in August 1651, Father Macedo escaped from the Portuguese ambassador's house. He was tracked down and detained in Hamburg. The surprise was great when it was discovered that Macedo had a passport and travel fund from the Swedish Queen. Macedo was immediately released.

Macedo traveled on Kristina's mission. He had escaped in order to fulfill this when the Portuguese ambassador refused him to leave Stockholm. Kristina had made a critical decision. Macedo traveled to Rome. He brought a letter from her to the General of the Jesuit order, Father Francesco Piccolomini. When Macedo arrived, Piccolomini was dead, but Macedo handed Kristina's letter to the Jesuit Order's Executive General, Father Goswin Nickel. ...

Macedo elaborated orally for the Jesuit General Kristina's request and the reasons for it: 'the Swedish Queen requested that two learned Italian fathers of the Jesuit Order should be sent to her to confer with her on religious matters; she wanted to embrace the Catholic doctrine and do great deeds in the service of God, when she was convinced of the truth in her heart.'

Kristina's direct appeal to the General of the Jesuit Order is one of the more strange steps taken by a Swedish monarch. It came as a surprise. ..." - Weibull, 1928

"... Den 2 augusti 1651 meddelade drottningen P. Macedo, att hon övervägde att lämna sin lutherska sekterism och återvända till kyrkan. Hon ville nu, att han skulle bege sig av till Rom och genom jesuitgeneralen ordna, att två naturvetenskapligt skolade fackmän sändes upp till Sverige. Hon skrev också ett ytterst djärvt brev på franska till jesuitgeneralen. Det hade följande lydelse...

Detta är, som synes, ett ganska häpnadsväckande brev för att vara skrivet av härskaren över Europas starkaste protestantiska nation till generalen för en orden, som satsade alla sina resurser för att omintetgöra reformationen. Man bör emellertid observera, att brevet på intet sätt är bindande, ja att det inte ens berör frågan om en övergång till katolska kyrkan. Vad Kristina begär, är — det framgår av P. Macedos rapport — att få tillfälle till en generaldiskussion med två verkligt kompetenta katolska teologer, som också har ordentlig filosofisk och naturvetenskaplig bildning.

[... Brevet bär spår av att ha länge burits i överlämnarens ficka.]"

"... On August 2, 1651, the Queen informed Father Macedo that she was considering abandoning her Lutheran sectarianism and returning to the Church. She now wanted him to go to Rome and, through the Jesuit General, arrange for two scientifically trained experts to be sent to Sweden. She also wrote an extremely bold letter in French to the Jesuit General. It read as follows...

This is, as it seems, a rather astonishing letter for being written by the ruler of Europe's strongest Protestant nation to the general of an Order that was investing all its resources in thwarting the Reformation. It should be noted, however, that the letter is in no way binding, and that it does not even touch on the question of a transition to the Catholic Church. What Kristina is asking for is — as is clear from Father Macedo's report — to have the opportunity for a general discussion with two truly competent Catholic theologians, who also have a proper philosophical and scientific education.

[... The letter bears traces of having been carried in the sender's pocket for a long time.]" - Stolpe, 1960

The letter (from the original in Archivium Romanum Societatis Jesu in Rome; scan printed by Stolpe, 1960):

Monsieur mon Pere, Lestime que ie fais avec tan de iustice de cette illustre Companie dont Vous aves l'honneur dEstre le digne Chef, ma fait Souhaitter depuis plusieurs annees le bien de Vostre ConoissanCe, et Celluy de Vous faire Conoistre les Sentiments d'estime qui mobligent a recherger Vostre amitie. Et puisque ma bonne fortune ma fait naistre vne ocasion si favorable pour mes dessein[s] Comme ce trouve celle de la Connoissance quelle ma donne du Pere Macedo, Je me Croirois Jniurieuse envers moy mesme Si Je differois plus longtemps de mintroduire au bien de Vostre Conoissance, Cet pour quoy Je Vous prie mon pere d'escoutter les propositions quil Vous fera de ma part et dy adiouster entiere Creance, Vous asseurant que ie mestimerois bien heureuse lors que ie pourois estre asseure par Quelques personnes de Vostre Ordre et de Vostre Nation, que Vous m'estimes (toutte inconeue que ie suis) digne[s] de Vostre amitie et de Vostre Correspondance. Jay Charge le Dit Pere Macedo de la Comission de me procurer ce bien, et lay prie de Vous dire les raisons qui me le font desirer. Je Vous Coniure de me faire Savoir bientost ce que Je dois esperer de Vous, et si Vous Trouves bons les propositions que ce dit pere Vous fera. Je Vous resterois touiour beauCoup oblige Si vous me procures la satisfaction que ie Vous demende et Je tacherois de Vous rendre aux occasions qui Se presanteron des preuves de ma Veritable reconnoisance.

Je suis

Monsieur mon Pere

tres affectioneé a Vous

rendre plaisir

Christine

With modernised spelling (with Kristina's spelling mistakes preserved as much as possible):

Monsieur mon père,

L'estime que je fais avec tan[t] de justice de cette illustre Compa[g]nie, dont vous avez l'honneur d'être le digne chef, m'a fait souhaiter depuis plusieurs années le bien de votre connaissance et celui de vous faire connaître les sentiments d'estime qui m'obligent à recherger [sic] votre amitié. Et puisque ma bonne fortune m'a fait naître une occasion si favorable pour mes dessein[s], comme ce trouve [sic] celle de la connaissance, qu'elle m'a donné du père Macédo, je me croirais injurieuse envers moi-même si je différais plus longtemps de m'introduire au bien de votre connaissance.

C'e[s]t pourquoi je vous prie, mon père, d'écouter les propositions qu'il vous fera de ma part et d'y ajouter entière créance, vous assurant que je m'estimerais bien heureuse lorsque je pourrais être assurée par quelques personnes de votre Ordre et de votre nation que vous m'estimez (toute inconnue que je suis) digne[s] de votre amitié et de votre correspondance [sic]. J'ai chargé ledit père Macédo de la commission de me procurer ce bien et l'ai prie de vous dire les raisons qui me le font désirer.

Je vous conjure de me faire savoir bientôt ce que je dois espérer de vous; et si vous trouvez bon[ne]s les propositions que ce dit père vous fera, je vous resterais toujour[s] beaucoup obligée si vous me procurez la satisfaction que je vous demende [sic], et je tâcherais de vous rendre aux occasions qui se présanteron[t] [sic] des preuves de ma véritable reconnaissance.

Je suis,

Monsieur mon père,

très affectionnée à vous rendre plaisir,

Christine.

With modernised spelling:

Monsieur mon père,

L'estime que je fais avec tant de justice de cette illustre Compagnie, dont vous avez l'honneur d'être le digne chef, m'a fait souhaiter depuis plusieurs années le bien de votre connaissance et celui de vous faire connaître les sentiments d'estime qui m'obligent à rechercher votre amitié. Et puisque ma bonne fortune m'a fait naître une occasion si favorable pour mes desseins, comme se trouve celle de la connaissance, qu'elle m'a donné du père Macédo, je me croirais injurieuse envers moi-même si je différais plus longtemps de m'introduire au bien de votre connaissance.

C'est pourquoi je vous prie, mon père, d'écouter les propositions qu'il vous fera de ma part et d'y ajouter entière créance, vous assurant que je m'estimerais bien heureuse lorsque je pourrais être assurée par quelques personnes de votre Ordre et de votre nation que vous m'estimez (toute inconnue que je suis) digne[s] de votre amitié et de votre correspondence. J'ai chargé ledit père Macédo de la commission de me procurer ce bien et l'ai prie de vous dire les raisons qui me le font désirer.

Je vous conjure de me faire savoir bientôt ce que je dois espérer de vous; et si vous trouvez bon[ne]s les propositions que ce dit père vous fera, je vous resterais toujours beaucoup obligée si vous me procurez la satisfaction que je vous demande, et je tâcherais de vous rendre aux occasions qui se présenteront des preuves de ma véritable reconnaissance.

Je suis,

Monsieur mon père,

très affectionnée à vous rendre plaisir,

Christine.

Stolpe's transcript of the original (1959):

Monsieur mon Pere, l'estime que ie fais avec tan de iustice de cette illustre Compagnie dont vous avez l'honneur destre le digne Chef, ma fait souhaiter depuis plusieures annees le bien de vostre conoissance, et celluy de vous faire conoistre les sentiments destime qui mobligent a recherger vostre amitié. Et puisque ma bonne fortune ma fait naistre une occasion si favorable pour mes dessein comme ce trouve celle de la connoissance quelle ma donne du Pere Macedo je me croirois iniurieuse envers moimesme si je differois plus longtemps de mintroduire au bien de Vostre conoissance, cet pour quoy je vous prie mon Pere descoutter les propositions quil vous fera de ma part et dy adiouster entiere creance, vous asseurant que ie mestimerois bien heureuse lorsque ie pourois estre asseure par quelques personnes de vostre ordre et de vostre nation que vous m'estimes (toute inconue que ie suis) digne de vostre amitie et de vostre correspondence. Jay charge le dit Pere Macedo de la comission de me procurer ce bien et lay prie de vous dire les raisons qui me le font desirer. Je vous coniure de me faure savoir bientost ce que je dois esperer de vous, et si vous trouves bons les propositions que ce dit Pere vous fera. Je vous resterois touiour beaucoup oblige si vous me procures la satisfaction que ie vous demande et je tacherois de vous rendre aux occasions qui se presanteron des preuves de ma veritable reconnoisance.

Je suis etc.

Christine

Father Burnichon's transcript of the letter (in his translation/reconstruction back into the original French from Father Boero's Italian translation):

L'estime que je professe avec justice pour cette illustre Compagnie dont vous avez l'honneur d'être le digne chef m'a inspiré depuis plusieurs années déjà le désir de vous faire connaître les sentiments qui m'obligent à rechercher votre amitié. Et puisque ma bonne fortune m'a fourni dans la connaissance du P. Macédo, une occasion si favorable à mon dessein, je croirais me manquer à moi-même, si je différais plus longtemps de me procurer le bien de votre connaissance. C'est pourquoi je vous prie, mon Père, de bien accueillir ce qu'il vous dira de ma part et d'y ajouter entièrement foi; vous assurant que je m'estimerais heureuse si je pouvais recevoir de quelqu'un de votre ordre et de votre nation l'assurance que, bien que je vous sois inconnue, vous m'estimez digne de votre amitié et de votre correspondance. J'ai chargé ledit P. Macédo de me procurer ce bien, et je l'ai prié de vous dire les raisons qui me le font désirer. Je vous prie instamment de me faire savoir au plus tôt ce que je dois espérer de vous, et si vous trouvez bonnes les propositions que ledit Père vous fera de ma part. Je vous resterai toujours très obligée si vous m'accordez la satisfaction que je vous demande, et je ne manquerai point de vous témoigner, quand l'occasion s'en présentera, mes sentiments de véritable reconnaissance.

Votre affectionnée,

CHRISTINE.

Swedish translation (by Weibull):

Den aktning, som jag med rätta hyser för den berömda orden, vars högt skattade överhuvud I haven äran vara, har redan för flera år sedan väckt min lifliga önskan att lära känna Eder och betyga Eder den tillgivenhet, som förmår mig att söka Eder vänskap. Då jag nu haft den stora lyckan få ett så gynnsamt tillfälle härtill genom min bekantskap med pater Macedo, skulle jag anse det som en skam för mig själv, om jag uppsköt längre att förskaffa mig förmånen av Eder bekantskap. Jag ber Eder därför, min fader, att lyssna till vad pater Macedo skall säga Eder å mina vägnar och sätta full tilltro till honom; jag ber Eder vara förvissad om, att jag skulle skatta mig lycklig, om jag genom någon av Eder orden och Eder nation kunde få mottaga försäkran om, att I ansen mig, fastän Eder obekant, vara värdig Eder vänskap och Eder brevväxling. Jag har givit pater Macedo i uppdrag att förskaffa mig denna förmån och har bett honom säga Eder orsakerna, varför jag önskar den. Jag ber Eder enträget att så fort som möjligt låta mig veta, vad jag kan hoppas av Eder och om I finnen de förslag lämpliga, som nämnde pater å mina vägnar skall göra Eder. Jag kommer alltid att bliva Eder mycket tacksam, om I förskaffen mig den tillfredsställelse, jag begär av Eder, och jag skall icke försumma att vid de tillfällen, som komma att yppa sig för mig, visa Eder min sanna erkänsla. Eder tillgivna

Christina.

Swedish translation (my own):

Den aktning som jag med rätta bekänner för detta lysande Sällskap, för vilket Ni har äran att vara den värdiga hövdingen, har redan i flera år inspirerat mig till önskan att göra Er kända de känslor som förpliktar mig att söka Er vänskap. Och eftersom min lycka har givit mig, i fader Macedos bekantskap, en möjlighet som är så gynnsam för min dessäng, skulle jag tro att jag misslyckades med mig själv om jag dröjde längre med att erhålla Er kunskap.

Det är därför jag ber Er, min fader, att välkomna det han säger till Er å mina vägnar och att lägga fullständig tro till det och försäkra Er om att jag skulle anse mig själv lycklig om jag kunde få försäkran från någon av Er orden och Ert folk att Ni, fastän jag är okänd för Er, anser mig värdig Er vänskap och Er korrespondens.

Jag har anförtrott den nämnde fader Macedo att skaffa mig denna godhet, och jag har bett honom att berätta för Er de skäl som får mig att önska det. Jag ber Er att så snart som möjligt meddela mig vad jag måste hoppas på från Er, och om Ni finner goda de förslag som nämnde fader kommer att göra till Er för mina vägnar, skall jag alltid förbli mycket skyldig till Er om Ni beviljar mig den tillfredsställelse som jag ber Er om, och jag skall inte underlåta att visa Er, när tillfälle ges, mina känslor av sann tacksamhet.

Er tillgivna

Kristina.

English translation (my own):

The esteem that I justly profess for this illustrious Company of which you have the honour of being the worthy chief has inspired me for several years already the desire to make known to you the feelings which oblige me to seek your friendship. And as my good fortune has provided me, in the knowledge of Father Macedo, with an opportunity so favourable to my design, I would believe I was failing myself if I delayed obtaining the good of your knowledge any longer.

This is why I beg you, my Father, to welcome what he says to you on my part and to add complete faith to it, assuring you that I would esteem myself happy if I could receive from someone of your order and your nation the assurance that, although I am unknown to you, you consider me worthy of your friendship and your correspondence.

I have entrusted the said Father Macedo with obtaining this good for me, and I have begged him to tell you the reasons which make me desire it. I beg you to let me know as soon as possible what I must hope for from you, and if you find good the proposals that the said Father will make to you on my behalf, I will always remain very much obliged to you if you grant me the satisfaction that I beg for from you, and I shall not fail to show you, when the occasion arises, my feelings of true gratitude.

Your affectionate

Kristina.

Swedish translation of the original (Stolpe, 1960):

Min Fader, den aktning som jag med allt skäl ägnar det berömda Sällskap, som Ni har äran att vara ledare för, har i åratal kommit mig att önska att få göra Er bekantskap liksom också att få till Er framföra de känslor av aktning som kommer mig att söka Er vänskap. Eftersom min lycka nu har skänkt mig ett för mina syften så gynnsamt tillfälle som den bekantskap jag gjort med Pater Macedo, skulle jag anse det vara en skam för mig själv, om jag ytterligare uppsköte att förskaffa mig förmånen av Er bekantskap. Därför ber jag Er, min Fader, att lyssna till de förslag han för min räkning kommer att framlägga för Er och att sätta fullkomlig tilltro till dem; jag ber Er vara övertygad om att jag skulle känna mig högst lycklig, om jag genom ett par personer i Er orden och av Er nation kunde få en försäkran om att ni — hur okänd jag än är för Er — anser mig värdig Er vänskap och Er korrespondens. Jag har uppdragit åt Pater Macedo att förskaffa mig denna förmån och har bett honom säga Er de skäl som gör att jag hoppas därpå. Jag anhåller om att Ni snarast möjligt låter mig få veta, vad jag kan hoppas av Er, och om Ni godkänner de förslag nämnde Fader kommer att göra Er. Jag kommer att alltid vara Er mycket förbunden, om Ni förskaffar mig den tillfredsställelse jag ber Er om; jag skall försöka att i förekommande tillfällen ge Er bevis på min uppriktiga tacksamhet.

Swedish translation of the original (my own):

Monsignor min fader,

Den aktning jag med rätta hyser för detta berömda Sällskap, vars ära Ni har att vara den värdige ledaren för, har i flera år fått mig att önska det goda i att lära känna Er och att låta Er känna de känslor av aktning som förpliktar mig att söka Er vänskap. Och eftersom min lycka har givit mig ett sådant gynnsamt tillfälle för mina avsikter, genom den bekantskap den har givit mig med fader Macedo, skulle jag anse mig själv vara till min egen skada om jag längre skulle dröja med att presentera mig för att lära känna Er.

Det är därför jag ber Er, min fader, att lyssna till de förslag han kommer att ge Er för min räkning och att sätta Er fulla tilltro till dem, försäkrande Er om att jag skulle anse mig mycket lycklig om jag kunde bli försäkrad av några medlemmar av Er Orden och av Er nation som Ni anser (så okänd som jag ju är) värdiga Er vänskap och korrespondens för mig. Jag har givit sagde fader Macedo i uppdrag att skaffa mig denna godhet och har bett honom att ange skälen till att jag önskar det.

Jag ber Er att snart låta mig veta vad jag kan hoppas på av Er; och om Ni finner goda de förslag som denne fader kommer att ge Er, vore jag alltid ytterst tacksam om Ni skaffar mig den tillfredsställelse jag ber Er om, och jag skall försöka visa Er min sanna tacksamhet vid alla tillfällen som kan uppstå.

Jag är,

monsignor min fader,

tillgivnaste att göra Er behag,

Kristina.

English translation of the original (my own):

Monsignor my Father,

The esteem I have with so much justice for this illustrious Company, of which you have the honour of being the worthy head, has made me wish for several years for the good of knowing you and to make you know the sentiments of esteem that oblige me to seek out your friendship. And because my good fortune has birthed for me such a favourable occasion for my designs, through the acquaintance it has given me with Father Macedo, I would consider me injurious to myself if I were to defer any longer in introducing myself to the good of knowing you.

This is why I beg you, my Father, to listen to the propositions he will make to you on my behalf and to add your entire credence to them, assuring you that I would esteem myself very happy if I could be assured by some members of your Order and of your nation whom you esteem (as unknown as I am) worthy of your friendship and correspondence for me. I have charged the said Father Macedo with the commission of procuring this good for me and have asked him to tell you the reasons that make me desire it.

I beseech you to let me know soon what I can hope for from you; and if you find good the propositions that this said Father will make to you, I would remain always most obliged if you procure me the satisfaction I am asking you for, and I will try to show you my true gratitude on any occasions that may present themselves.

I am,

Monsignor my Father,

most affectionate to do you pleasure,

Kristina.

Above: Kristina.

Above: Father António Macedo.

Above: Father Francesco Piccolomini.