Source:
Pensées de Christine, reine de Suède, pages 73 to 85, edited and published by Baron Carl Bildt, 1906; original at Harvard University
Compare this with the edition published by Arckenholtz (1751):
The "Pensées":
401.
L'on ne triomphe de ses passions, que lorsqu'elles sont faibles.
402.
Les violentes passions triomphent toujours des hommes, si le ciel ne s'en mêle.
403.
Toutes les passions deviennent nobles par le rapport qu'on leur donne à Dieu.
404.
L'avarice et l'envie sont des passions ridicules.
405.
Faire dépenser un vieillard avare, est une espèce de miracle qui en vaut bien quelqu'autre.
[Var.: Faire dépenser de l'argent à un vieillard fort avare, sur des vaines espérances, est le plus beau coup que puisse faire le grand démon de l'enfer.]
406.
Les gens bienfaisants n'ont pas moins de mérite à refuser qu'à accorder les grâces.
407.
Les grandes âmes ressentent plus de plaisir à faire du bien, que le commun n'en a de le recevoir.
408.
Avoir obligation à ceux qu'on n'estime pas, est une espèce de servitude fâcheuse.
[Var.: Quand l'on est contraint à demander des grâces à ceux qu'on n'estime pas, on se fait un plaisir et une espèce de mérite du refus qu'ils donnent.]
409.
On se fait une espèce de plaisir noble de la haine et du mépris de ceux qui le méritent.
[Var.: C'est une espèce de plaisir de voir haïr et mépriser ceux qui méritent de l'être.]
410.
Dieu seul a de quoi consoler les hommes des douleurs et de la pauvreté.
411.
On n'est ni malade, ni vieux, ni pauvre que par sa faute.
412.
La nature a été plus libérale envers les hommes, qu'ils ne pensent.
413.
Bien des maux ne subsistent que dans l'opinion.
414.
Tous les hommes ont leurs entêtements, et ils traitent de bagatelles celui des autres.
415.
Ce serait le dernier des malheurs que recontrer ici-bas un objet capable de répondre pleinement et dignement à notre amour.
416.
Nulle créature ne mérite un véritable amour. C'est usurpation et injustice que de le prendre.
417.
On doit se rendre digne de l'estime de tout le monde, mais il faut n'exiger l'amour de personne.
418.
Quand l'amour ne subsiste que par point d'honneur, il est fini.
419.
Rien ne plaît, rien ne touche, que l'objet aimé.
420.
L'amour et la fidélité sont inséparables.
421.
C'est mal aimer que d'aimer aux dépens de sa gloire.
422.
On est plus heureux par la gloire et la félicité de l'objet aimé que par la sienne.
423.
C'est s'aimer peu que d'aimer quelqu'un plus qu'il ne faut.
424.
Il n'y a point de plaisir sans gloire, ni de gloire sans plaisir.
425.
Il y a des larmes et des douleurs qui font mourir de plaisir.
426.
Il y a des malheurs qui valent mieux que la plus grande fortune.
427.
L'amour et l'hymen sont presqu'incompatibles.
428.
Il n'y a pas des mariages heureux, parce que les gens mariés n'ont pas des véritables amours.
429.
Le mariage n'est insupportable que parce qu'il est presque incompatible avec l'amour.
430.
Les hommes s'épousent sans se connaître, et dès qu'ils se connaissent, ils se haïssent.
431.
Ce serait être trop heureux que d'être amoureux et marié.
432.
Le secret de se faire des ennemis est de se marier et de déclarer un héritier.
433.
Les morts sont les premiers à oublier les vivants; ils ont sur eux ce triste avantage.
434.
La vertu et le mérite ne sont attachés, ni à l'habit, ni à la condition, ni au pays.
435.
Les hommes ne se battent en duel que faute de connaître le véritable honneur.
436.
Il est juste et grand de donner satisfaction quand on la doit.
437.
Les hommes ne sont jamais trompés que par eux-mêmes.
438.
On ne se corrige que par une espèce de miracle du défaut de la raillerie.
439.
La raillerie se rend ennemis tous ceux qui la méritent.
440.
Ceux qui n'épargnent personne sont injustes s'ils prétendent quartier.
441.
Les satires instruisent quand elles sont véritables, et consolent quand elles sont fausses.
442.
Il est juste de blâmer ce qui mérite d'être blâmé.
[Var.: Pourquoi trouver étrange que les hommes blâment ce qui mérite de l'être?]
443.
On ne doit pas craindre d'offenser qui que ce soit quand il le faut.
444.
C'est faire trop d'honneur aux hommes que de s'informer de ce qu'ils disent de nous.
445.
Il est honteux et infâme d'être habile à la manière de certaines gens.
446.
Il ne faut pas s'étonner si les hommes ne s'épargnent pas.
447.
Mériter la haine et le blâme est un grand malheur.
448.
Le secret de profiter de la médisance et de la flatterie, c'est de les mépriser.
449.
Dès qu'on est entré dans la région du repos, les sentiments des hommes n'importent plus rien.
450.
Les bonnes actions donnent le démenti à la calomnie.
451.
Il n'est pas toujours permis de mépriser la médisance, mais on doit toujours mépriser la flatterie.
452.
La constitution du monde et la malice des hommes engagent quelquefois à des résolutions qu'on déteste dans le cœur.
453.
Dissimuler autant qu'il est permis les offenses, est une espèce de générosité.
[Var.: La véritable générosité et le vrai courage consistent à dissimuler les offenses.]
454.
Mépriser les injures, c'est s'en venger.
455.
Il ne faut pas se venger sur soi-même des sottises d'autrui.
456.
Faire une mauvaise action pour se venger, c'est se punir.
457.
Pardonner aux ennemis et les aimer sincèrement, c'est l'action la plus héroïque.
458.
Exiger la justice des hommes, c'est mal connaître leur ignorance et leur malice.
459.
Prétendre des hommes des services désintéressés, c'est se tromper.
460.
Il peut y avoir des vérités dont il faut douter sous peine d'être un sot.
461.
Il faut prendre plus de soin de la fortune de ses amis, que de la sienne.
462.
Il faut vouloir fortement tout ce que l'on veut.
463.
C'est faire ce qu'on doit, que de s'occuper uniquement à ce que l'on fait.
[Var.: Il faut s'occuper uniquement de ce qu'on fait.]
464.
C'est rendre un service important à un homme, que de l'empêcher de faire des sottises.
465.
Le secret est plus rare que l'on ne pense; tous les hommes ont des confidents, et ces confidents en ont d'autres.
466.
C'est faire honneur à un homme, que de lui confier un secret.
[Var.: Le plus grand honneur qu'on puisse faire à un homme, c'est de lui confier un secret, mais peu de gens le méritent.]
467.
Un homme qui publie un secret se rend indigne de la confiance.
468.
Il est nécessaire d'avoir certains confidents propres à publier ce qu'on veut faire savoir.
469.
On est plus heureux pour n'obéir à personne que pour commander au monde.
470.
Obéir à Dieu, c'est régner sur tout le reste.
471.
Confier à ses amis certains secrets dangereux, c'est les aimer peu.
472.
On peut avoir des secrets pour un ami qui ne le touchent pas.
473.
Se hasarder à perdre d'amour d'un ami pour se conserver à la gloire et à la justice, c'est une action héroïque.
474.
Il faut épargner aux amis tous les dégoûts et les déplaisirs qu'on peut leur cacher sans les trahir.
475.
Il faut aimer la gloire d'un ami autant que sa vie.
476.
On ne doit pas hasarder un ami pour quelque intérêt que ce soit.
477.
Il faut partager ses biens et ses fortunes avec ses amis, mais non pas les malheurs.
478.
On ne saurait avoir qu'un seul amour et une seule amitié dans la vie. Elle est trop courte pour en avoir deux.
479.
Les habitudes ressemblent à l'amitié et ne la sont pas.
480.
Les habitudes rendent la vie honnête et agréable; l'on ne peut s'en passer.
481.
On est trop sauvage en Italie dans le commerce de la vie, et ailleurs on est trop familier.
482.
On ne peut avoir qu'un véritable amour, mais on peut avoir plusieurs amitiés fort tendres.
483.
Les grandes amitiés sont aussi rares que les grands amours.
484.
La vie est trop courte pour aimer comme il faut.
485.
Il faut savoir vivre avec les méchants sans se faire tort.
486.
La vie ne sert presque de rien, quand on n'a plus d'amis, ni d'ennemis.
487.
Quand on a perdu ceux que l'on aime, on n'a presque plus de part à la fortune, et on en perd le goût.
488.
Il faut jouir du présent et ne s'inquiéter pas de l'avenir sans nécessité.
489.
La prévoyance évite rarement les malheurs, et les avance souvent.
490.
Penser à l'avenir, est une nécessité indispensable du devoir.
491.
Il faut s'élever au dessus de la bonne et de la mauvaise fortune, au dessus de la vie et de la mort.
492.
Les méchants jouissent rarement de leur méchanceté.
493.
Bien agir, c'est réussir, quel qu'en soit le succès.
494.
Il faut tout pardonner à ses ennemis, à ses amis, et à soi-même.
495.
Il est plus difficile de pardonner à soi-même qu'aux autres.
496.
Ceux qui n'ont rien à se pardonner (s'il y en a) doivent tout pardonner aux autres.
497.
On doit oublier les offenses, mais jamais les bienfaits.
498.
Il ne faut pas épouser les passions, ni les défauts, de ses amis.
499.
Vivre sans avoir rien à se reprocher, est une grâce dont il faut tirer de la confusion, non pas de la vanité.
500.
Il faut dissimuler les défauts de ses amis et les cacher autant qu'on peut.
Swedish translation (my own):
401.
Man segrar bara över sina passioner när de är svaga.
402.
Våldsamma passioner segrar alltid över människor om inte himlen ingriper.
403.
Alla passioner blir ädla genom den rapport man ger om dem till Gud.
404.
Girighet och avund är löjliga passioner.
405.
Att få en snål gubbe att spendera pengar är ett slags mirakel värt lika mycket som alla andra.
[Variant: Att få en mycket snål gubbe att spendera pengar på fåfänga förhoppningar är det finaste kneppet den store demonen från helvetet kan utföra.]
406.
Vänliga människor har inte mindre förtjänst i att vägra nåder än i att bevilja dem.
407.
Stora själar känner mer glädje i att göra gott än vanliga människor gör i att ta emot det.
408.
Att ha en skyldighet mot dem man inte uppskattar är ett slags irriterande slaveri.
[Variant: När man tvingas be om nåder från dem man inte uppskattar, får man glädje och ett slags förtjänst av den vägran de beviljar.]
409.
Man får ett slags ädel glädje av hatet och föraktet från dem som förtjänar det.
[Variant: Det är ett slags glädje att se de hatade och föraktade som förtjänar det.]
410.
Gud ensam har möjlighet att trösta människor i deras smärta och fattigdom.
411.
Man är varken sjuk, gammal eller fattig annat än på grund av sitt eget fel.
412.
Naturen har varit mer generös mot människor än de inser.
413.
Många onda ting existerar bara i åsikter.
414.
Alla människor har sin envishet, och de behandlar andra människors envishet som bagateller.
415.
Det vore den största olycka att här nere stöta på ett föremål som kan helt och hållet och värdigt svara på ens kärlek.
416.
Ingen varelse förtjänar sann kärlek. Det är inkräktande och orättvist att ta den.
417.
Man måste göra sig värdig allas uppskattning, men man får inte kräva kärlek från någon som helst.
418.
När kärleken endast subsisterar som en hederssak, är den förbi.
419.
Ingenting behagar en, ingenting berör en, förutom det älskade objektet.
420.
Kärlek och trohet är oskiljaktiga.
421.
Det är att älska illa att älska på bekostnad av sin egen ära.
422.
Man är lyckligare genom det älskade objektets ära och lycka än genom sin egen.
423.
Det är att älska sig själv lite att älska någon mer än man borde.
424.
Det finns ingen njutning utan ära, inte heller ära utan njutning.
425.
Det finns tårar och smärtor som får en att dö av njutning.
426.
Det finns olyckor som är värda mer än den största lycka.
427.
Kärlek och äktenskap är nästan oförenliga.
428.
Det finns inga lyckliga äktenskap ty gifta människor inte har sann kärlek.
429.
Äktenskapet är outhärdligt bara för att det är nästan oförenligt med kärlek.
430.
Människor gifter sig utan att känna varandra, och så fort de känner varandra, hatar de varandra.
431.
Man skulle vara alltför glad för att vara förälskad och gift.
432.
Hemligheten med att skaffa sig fiender är att gifta sig och utse en arvinge.
433.
De döda är de första att glömma de levande; de har denna sorgliga fördel över dem.
434.
Dygd och förtjänst är inte knutna till kläder, kondition eller land.
435.
Män utkämpar bara dueller för att de saknar sann heder.
436.
Det är rättvist och ädelt att ge satisfaktion när den är förtjänt.
437.
Människor blir aldrig lurade förutom av sig själva.
438.
Fel av hån kan endast korrigeras genom ett slags mirakel.
439.
Hån gör fiender till alla dem som förtjänar det.
440.
De som inte skonar någon är orättvisa om de gör anspråk på nåd.
441.
Satirer instruerar när de är sanna och tröstar när de är falska.
442.
Det är rättvist att klandra det som förtjänar att klandras.
[Variant: Varför är det konstigt att män klandrar det som förtjänar att klandras?]
443.
Vi borde inte vara rädda för att förolämpa någon när det är nödvändigt.
444.
Det är att göra människor för mycket heder att fråga om vad de säger om oss.
445.
Det är skamligt och ökänt att vara klok på samma sätt som vissa människor.
446.
Man bör inte förvånas över att människor inte skonar sig själva.
447.
Att förtjäna hat och klander är en stor olycka.
448.
Hemligheten med att dra nytta av förtal och smicker är att förakta dem.
449.
När man väl har kommit in i vilans rike spelar andras känslor ingen roll längre.
450.
Goda handlingar förvandlar förtal till lögn.
451.
Det är inte alltid tillåtet att förakta förtal, men man måste alltid förakta smicker.
452.
Världens konstitution och människors illvilja leder oss ibland till beslut som vi avskyr i våra hjärtan.
453.
Att dissimulera förolämpningar så mycket som är tillåtet är ett slags generositet.
[Variant: Sann generositet och sant mod består i att dissimulera förolämpningar.]
454.
Att förakta förolämpningar är att hämnas sig för dem.
455.
Man får inte hämnas på sig själv för andras dumhet.
456.
Att utföra en dålig gärning för att hämnas är att straffa sig själv.
457.
Att förlåta sina fiender och älska dem uppriktigt är den mest heroiska handlingen.
458.
Att kräva rättvisa från människor är att illa känna till deras okunnighet och illvilja.
459.
Att förvänta sig tjänst utan egenintresse från människor är att lura sig själv.
460.
Det kan finnas sanningar som man måste tvivla på under risk för att vara en dåre.
461.
Man måste ta mer hand om sina vänners lycka än sin egen.
462.
Man måste starkt vilja allt man vill.
463.
Det är att göra vad man måste att sysselsätta sig enbart med vad man gör.
[Variant: Man måste sysselsätta sig enbart med vad man gör.]
464.
Det är att göra en människa en viktig tjänst att hindra henne från att göra dumma saker.
465.
Sekretess är mer sällsynt än man kan tro; alla människor har förtrogna, och dessa förtrogna har andra.
466.
Det är att visa en man en ära att anförtro en hemlighet åt honom.
[Variant: Den största äran man kan ge en man är att anförtro en hemlighet åt honom, men få människor förtjänar den.]
467.
En människa som offentliggör en hemlighet gör sig själv ovärdig förtroendet.
468.
Det är nödvändigt att ha vissa förtrogna som är lämpliga för att offentliggöra det man vill göra känt.
469.
Man är lyckligare genom att inte lyda någon som helst än genom att styra världen.
470.
Att lyda Gud är att regera över allt annat.
471.
Att anförtro vissa farliga hemligheter till sina vänner är att älska dem föga.
472.
Man kan ha hemligheter från en vän som inte berör honom.
473.
Att hasardera att förlora en väns kärlek för att bevara sin ära och rättvisa är en heroisk handling.
474.
Man måste bespara sina vänner all den avsky och missnöje man kan dölja för dem utan att förråda dem.
475.
Man måste älska en väns ära lika mycket som sitt liv.
476.
Man bör inte hasardera en vän för några som helst intressen.
477.
Man bör dela sina godheter och sin lyckor med sina vänner, men inte sina olyckor.
478.
Man kan bara ha en kärlek och en vänskap i livet. Det är för kort för att ha två av dem.
479.
Vanor liknar vänskap, men är inte den.
480.
Vanor gör livet ärligt och behagligt; man kan inte klara sig utan dem.
481.
I Italien är människorna alltför vilda i livets affärer, och i andra länder är de alltför familjära.
482.
Man kan bara ha en sann kärlek, men man kan ha flera mycket ömma vänskaper.
483.
Stora vänskaper är lika sällsynta som stora kärlekar.
484.
Livet är för kort för att älska som man borde.
485.
Man måste veta hur man lever med onda människor utan att förorätta sig själv.
486.
Livet är nästan meningslöst när man inte längre har vänner eller fiender.
487.
När man har förlorat dem man älskar, har man nästan ingen del i lyckan, och man förlorar smaken för den.
488.
Man måste njuta av nuet och inte oroa sig för framtiden utan att det är nödvändigt.
489.
Framsynthet förhindrar sällan motgångar och främjar dem ofta.
490.
Att tänka på framtiden är en oundviklig nödvändighet för plikten.
491.
Man måste höja sig över god och dålig fortun, över liv och död.
492.
De onda njuter sällan av sin ondska.
493.
Att göra gott är att lyckas, oavsett framgång.
494.
Man måste förlåta allt till sina fiender, till sina vänner och till sig själv.
495.
Det är svårare att förlåta sig själv än till andra.
496.
De som inte har något att förlåta sig själva för (om något alls) måste förlåta andra för allt.
497.
Vi måste glömma förolämpningar, men aldrig godheter.
498.
Vi måste inte gifta oss med våra vänners passioner eller fel.
499.
Att leva utan att ha något att förebrå sig för är en nåd som man måste hämta från förvirring, inte från fåfänga.
500.
Vi måste dissimulera våra vänners fel och dölja dem så mycket som möjligt.
English translation (my own):
401.
One only triumphs over one's passions when they are weak.
402.
Violent passions always triumph over men unless Heaven intervenes.
403.
All passions become noble through the report one gives of them to God.
404.
Avarice and envy are ridiculous passions.
405.
Making a miserly old man spend is a kind of miracle worth as much as any other.
[Variant: Making a very miserly old man spend money on vain hopes is the finest trick the great demon from Hell can pull off.]
406.
Kind people have no less merit in refusing graces than in granting them.
407.
Great souls feel more pleasure in doing good than ordinary people do in receiving it.
408.
Having an obligation to those one does not esteem is a kind of irritating servitude.
[Variant: When one is forced to ask graces from those one does not esteem, one derives pleasure and a kind of merit from the refusal they grant.]
409.
One derives a kind of noble pleasure from the hatred and contempt of those who deserve it.
[Variant: It is a kind of pleasure to see those hated and despised who deserve it.]
410.
God alone has the means to console men in their pain and poverty.
411.
One is neither sick, nor old, nor poor except through one's own fault.
412.
Nature has been more generous to men than they realise.
413.
Many evils exist only in opinion.
414.
All men have their stubbornness, and they treat other people's stubbornness as trifles.
415.
It would be the greatest of misfortunes to encounter down here an object capable of fully and worthily responding to one's love.
416.
No creature deserves true love. It is usurpation and injustice to take it.
417.
One must make oneself worthy of everyone's esteem, but one must demand love from no one.
418.
When love subsists only as a point of honour, it is finished.
419.
Nothing pleases one, nothing touches one, except the beloved object.
420.
Love and fidelity are inseparable.
421.
It is to love badly to love at the expense of one's glory.
422.
One is happier through the glory and felicity of the beloved object than through one's own.
423.
It is to love oneself little to love someone more than one ought.
424.
There is no pleasure without glory, nor glory without pleasure.
425.
There are tears and pains that make one die from pleasure.
426.
There are misfortunes that are worth more than the greatest fortune.
427.
Love and marriage are almost incompatible.
428.
There are no happy marriages because married people do not have true love.
429.
Marriage is unbearable only because it is almost incompatible with love.
430.
People marry without knowing each other, and as soon as they do know each other, they hate each other.
431.
One would be too happy to be in love and married.
432.
The secret to making enemies is to marry and declare an heir.
433.
The dead are the first to forget the living; they have this sad advantage over them.
434.
Virtue and merit are not attached to clothing, condition or country.
435.
Men only fight duels because they lack true honour.
436.
It is just and noble to give satisfaction when it is due.
437.
Men are never deceived except by themselves.
438.
The fault of mockery can only be corrected by a kind of miracle.
439.
Mockery makes enemies of all those who deserve it.
440.
Those who spare no one are unjust if they claim mercy.
441.
Satires instruct when they are true and console when they are false.
442.
It is just to blame what deserves to be blamed.
[Variant: Why is it found strange that men blame what deserves to be blamed?]
443.
We should not fear offending anyone when necessary.
444.
It is doing too much honour to men to inquire about what they say about us.
445.
It is shameful and infamous to be clever in the manner of certain people.
446.
One should not be astonished that men do not spare themselves.
447.
To deserve hatred and blame is a great misfortune.
448.
The secret of profiting from slander and flattery is to despise them.
449.
Once one has entered the region of repose, the sentiments of others no longer matter.
450.
Good actions give the lie to slander.
451.
It is not always permitted to despise slander, but one must always despise flattery.
452.
The constitution of the world and the malice of men sometimes lead us to resolutions that we detest in our hearts.
453.
To dissimulate offenses as much as is permitted is a kind of generosity.
[Variant: True generosity and true courage consist in dissimulating offenses.]
454.
To despise injuries is to avenge oneself for them.
455.
One must not take revenge on oneself for the foolishnesses of others.
456.
To do a bad deed to avenge oneself is to punish oneself.
457.
To forgive one's enemies and love them sincerely is the most heroic action.
458.
To demand justice from men is to badly know their ignorance and malice.
459.
To expect service without self-interest from men is to deceive oneself.
460.
There can be truths that one must doubt on pain of being a fool.
461.
One must take more care of the fortune of one's friends than one's own.
462.
One must strongly want everything one wants.
463.
It is to do what one must to occupy oneself solely with what one does.
[Variant: One must occupy oneself solely with what one does.]
464.
It is rendering a man an important service to prevent him from doing foolish things.
465.
Secrecy is rarer than one might think; all men have confidants, and these confidants have others.
466.
It is to do an honour to a man to confide secret to him.
[Variant: The greatest honour one can bestow upon a man is to confide a secret to him, but few people deserve it.]
467.
A man who publishes a secret makes himself unworthy of confidence.
468.
It is necessary to have certain confidants proper for publishing what one wants to make known.
469.
One is happier obeying no one than ruling the world.
470.
To obey God is to reign over all else.
471.
To confide certain dangerous secrets to one's friends is to love them little.
472.
One can have secrets from a friend that do not touch him.
473.
To hazard losing the love of a friend in order to preserve one's glory and justice is a heroic action.
474.
One must spare one's friends all the disgust and displeasure one can hide from them without betraying them.
475.
One must love a friend's glory as much as one's life.
476.
One should not hazard a friend for any interest whatsoever.
477.
One should share one's goods and fortunes with one's friends, but not one's misfortunes.
478.
One can have only one love and one friendship in life. It is too short to have two of them.
479.
Habits resemble friendship, but are not friendship.
480.
Habits make life honest and agreeable; one cannot do without them.
481.
In Italy people are too savage in the commerce of life, and elsewhere they are too familiar.
482.
One can only have one true love, but one can have several very tender friendships.
483.
Great friendships are as rare as great loves.
484.
Life is too short to love as one should.
485.
One must know how to live with wicked people without doing oneself wrong.
486.
Life is almost useless when one no longer has friends or enemies.
487.
When one has lost those one loves, one has almost no share in fortune, and one loses the taste for it.
488.
One must enjoy the present and not worry about the future without necessity of it.
489.
Foresight rarely prevents misfortunes and often advances them.
490.
Thinking about the future is an indispensable necessity of duty.
491.
One must rise above good and bad fortune, above life and death.
492.
The wicked rarely enjoy their wickedness.
493.
To do good is to succeed, whatever the success.
494.
One must forgive everything to one's enemies, to one's friends and to oneself.
495.
It is more difficult to forgive oneself than others.
496.
Those who have nothing to forgive themselves for (if anything) must forgive others for everything.
497.
We must forget offenses, but never benefits.
498.
We must not marry the passions or the faults of our friends.
499.
To live without having anything to reproach oneself for is a grace which one must derive from confusion, not from vanity.
500.
We must dissimulate the faults of our friends and hide them as much as possible.
Above: Kristina.
_c_1685.jpg)
