Saturday, May 31, 2025

Excerpt from letter of intelligence, dated April 22/May 2 (New Style), 1656

Source:

A Collection of the State Papers of John Thurloe, Esq;, volume 4, page 721, published by Thomas Birch, 1742; original at Indiana University


The letter excerpt:

... Stetin, May 2, 1656. [N. S.]
... A secretary of queen Catharine [sic] of Sweden, who is arrived here, has related for some days at table here in the inn, that the said queen, having enough of Italy, and finding the said nation contrary to her temper and quite otherwise than she expected, viz. false and deceitful, was resolved to retire out of that climate, and favour the French interest instead of that of Spain, and to take up her residence there for a while: however as I have heard formerly, and not long ago, they think she won't be too welcome there. ...

With modernised spelling:

... Stettin, May 2, 1656. [N. S.]
... A secretary of queen Katharine [sic] of Sweden, who is arrived here, has related for some days at table here in the inn that the said Queen, having enough of Italy and finding the said nation contrary to her temper and quite otherwise than she expected, viz. false and deceitful, was resolved to retire out of that climate and favour the French interest instead of that of Spain and to take up her residence there for a while; however, as I have heard formerly, and not long ago, they think she won't be too welcome there. ...

French translation (my own):

... Stettin, 2 mai 1656. [N. S.]
... Un secrétaire de la reine Catherine [sic] de Suède, arrivée ici, raconte depuis quelques jours, à table, ici, à l'auberge, que ladite reine, lassée de l'Italie et trouvant ladite nation contraire à son tempérament et tout autre qu'elle ne l'espérait, c'est-à-dire fausse et trompeuse, a décidé de se retirer de ce climat et de favoriser les intérêts français plutôt que ceux de l'Espagne, et d'y résider quelque temps; cependant, comme je l'ai entendu dire il n'y a pas longtemps, on pense qu'elle n'y sera pas très bien accueillie. ...

Swedish translation (my own):

... Stettin, den 2 maj 1656. [Nya stilen.]
... En sekreterare till drottning Katarina [sic] av Sverige, som har anlänt hit, har under några dagar vid bordet här på värdshuset berättat att nämnda drottning, som fått nog av Italien och funnit nämnda nation emot hennes temperament och helt annorlunda än hon förväntat sig, det vill säga falsk och bedräglig, var besluten att dra sig tillbaka från det klimatet och gynna de franska intressena istället för Spaniens och att bosätta sig där ett tag; emellertid, som jag har hört tidigare, och för inte så länge sedan, tror de att hon inte kommer att vara särskilt välkommen där. ...


Above: Kristina.

Note: Stettin is the German name for the town of Szczecin in what is now the West Pomeranian Voivodeship in Poland.

Excerpt from a letter of intelligence to a Mr. Petit, dated October 18/28, 1655

Source:

A Collection of the State Papers of John Thurloe, Esq;, volume 4, page 91, published by Thomas Birch, 1742; original at Indiana University


The letter excerpt:

Rome, October 18/28 1655.
... The queen of Sweden will be here the 25th of November, accompanied with 300 persons. She is to be met upon the frontier of Boulonois by four nuncios, namely, two archbishops and two clerks of the apostolic chamber. The two first are mr. Bentivoglio and mr. Sorrisani, and the other mr. Carracioli and Cesarini. Mr. Bentivogli is to make the complimenting speech. She will also be met again, at two days journey from Rome, by two legats, viz. cardinal John Charles of Medicis, and cardinal Landgrave de Hesse; and all the sacred college will go and receive her at the gate del populo with a stately cavalcade, from whence she will be brought between the two legates to the palace of Farnese, where she will be defrayed by the apostolic chamber, which has laid aside one hundred thousand crowns for that purpose. She will be met out of Rome by four of the chiefest ladies of this court, namely, by the princesses of Botero, of Rossano, of Palestrina, and by the dutchess of Chiri. It's said, she is to profess the catholic faith in passing by Inspruck; and that she bringeth a crown and a scepter worth seventy thousand florins to present unto the church of Loretto.

With modernised spelling:

Rome, October 18/28 1655.
... The Queen of Sweden will be here the 25th of November, accompanied with 300 persons. She is to be met upon the frontier of Bolonais by four nuncios, namely two archbishops and two clerks of the Apostolic Chamber. The two first are Mr. Bentivogli and Mr. Sorrisani, and the other Mr. Carraccioli and Cesarini. Mr. Bentivogli is to make the complimenting speech.

She will also be met again, at two days journey from Rome by two legats, viz. Cardinal John Charles of Medicis and Cardinal-Landgrave de Hesse; and all the Sacred College will go and receive her at the Gate del Popolo with a stately cavalcade, from whence she will be brought between the two legates to the Palace of Farnese, where she will be defrayed by the Apostolic Chamber, which has laid aside one hundred thousand crowns for that purpose.

She will be met out of Rome by four of the chiefest ladies of this court, namely by the Princesses of Butero, of Rossano, of Palestrina, and by the Duchess of Ceri.

It's said she is to profess the Catholic faith in passing by Innsbruck and that she bringeth a crown and a sceptre worth seventy thousand florins to present unto the church of Loreto.

French translation (my own):

Rome, 18/28 octobre 1655.
... La reine de Suède sera ici le 25 novembre, accompagnée de 300 personnes. Elle sera accueillie à la frontière de Bologne par quatre nonces, à savoir deux archevêques et deux clercs de la Chambre apostolique. Les deux premiers sont messeigneurs Bentivogli et Sorrisani, et les autres messeigneurs Carraccioli et Cesarini. Monseigneur Bentivogli prononcera le discours de compliments.

Elle sera aussi rencontrée à deux journées de voyage de Rome par deux légats, savoir le cardinal Jean-Charles de Médicis et le cardinal-landgrave de Hesse; et tout le Sacré Collège ira la recevoir à la Porte du Peuple avec une majestueuse cavalcade, d'où elle sera conduite entre les deux légats au palais de Farnèse, où elle sera défrayée par la Chambre apostolique, qui a réservé cent mille écus à cet effet.

Elle sera accueillie à sa sortie de Rome par quatre des plus importantes dames de cette cour, à savoir les princesses de Butero, de Rossano, de Palestrine et la duchesse de Ceri.

On dit qu'elle doit professer la foi catholique en passant par Innsbruck et qu'elle apporte une couronne et un sceptre d'une valeur de soixante-dix mille florins à offrir à l'église de Lorette.

Swedish translation (my own):

Rom, 18/28 oktober 1655.
... Sveriges drottning kommer hit den 25 november, åtföljd av 300 personer. Hon skall mötas vid gränsen till Bologna av fyra nuntier, nämligen två ärkebiskopar och två kanslist från den apostoliska kammaren. De två första är monsignori Bentivoglio och Sorrisani, och de andra monsignori Carraccioli och Cesarini. Monsignor Bentivogli skall hålla komplimangstalet.

Hon kommer också att mötas igen, två dagsresor från Rom, av två legater, nämligen kardinal Giancarlo de' Medicis och kardinal-landgreve av Hessen; och hela det heliga kollegiet kommer att gå och ta emot henne vid Porta del Popolo med en ståtlig kavalkad, varifrån hon kommer att föras mellan de två legaterna till Farnese palatset, där hon skall betalas av den Apostoliska Kammaren, som har avsatt ett hundra tusen kronor för detta ändamål.

Hon skall mötas från Rom av fyra av hovets främsta damer, nämligen prinsessorna av Butero, Rossano, Palestrina och hertiginnan av Ceri.

Det sägs att hon skall bekänna den katolska tron när hon passerar Innsbruck och att hon medför en krona och en spira värda sjuttiotusen floriner att ge till kyrkan i Loreto.


Above: Kristina.

Notes: The Landgrave of Hesse = Friedrich of Hesse-Darmstadt (1616-1682), Kristina's cousin and fellow Lutheran/Protestant to Catholic convert.

Princess Butera = Margherita d'Austria Branciforte (1625-1660).

Princess Rossano = Olimpia Aldobrandini (1623-1681).

Princess Palestrina = probably Olimpia Giustiniani (1641-1729).

The Duchess of Ceri = Anna Maria Caterina Aldobrandini (1630-1703).

Letter of intelligence on Kristina's planned public profession of Catholicism in Innsbruck or Salzburg and preparations for her arrival in Rome, year 1655

Source:

A Collection of the State Papers of John Thurloe, Esq;, volume 4, page 89, published by Thomas Birch, 1742; original at Indiana University


The previous letter of intelligence (written from Frankfurt) is here:


The letter:

From Hamburg.
One writes (besides divers particulars already mentioned in the foregoing extract) that it is credibly reported of her, she is to make profession of the Roman Catholic faith at Inspruch or Saltzburg, and that the pope hath got a litter and caroche ready for her, valued at XC thousand crowns, besides the provision of other accommodations every where.

With modernised spelling:

From Hamburg.
One writes (besides diverse particulars already mentioned in the foregoing extract) that it is credibly reported of her, she is to make profession of the Roman Catholic faith at Innsbruck or Salzburg, and that the Pope hath got a litter and caroche ready for her, valued at ninety thousand crowns, besides the provision of other accommodations everywhere.

French translation (my own):

De Hambourg.
On écrit (outre divers détails déjà mentionnés dans l'extrait précédent) qu'il est rapporté de façon crédible qu'elle doit faire profession de foi catholique romaine à Innsbruck ou à Salzbourg, et que le pape a préparé pour elle une litière et une caroche, d'une valeur de quatre-vingt-dix mille écus, sans compter la fourniture d'autres logements partout.

Swedish translation (my own):

Från Hamburg.
Man skriver (förutom diverse detaljer som redan nämnts i föregående utdrag) att det trovärdigt rapporteras om henne att hon skall bekänna den romersk-katolska tron i Innsbruck eller Salzburg, och att påven har förberett en bärstol och kaross åt henne, värderade till nittio tusen kronor, förutom att andra logementer finns överallt.


Above: Kristina.

Friday, May 30, 2025

Excerpt from a letter of intelligence, dated November 9/19 (New Style), 1656

Source:

A Collection of the State Papers of John Thurloe, Esq;, volume 5, page 606, published by Thomas Birch, 1742; original at Indiana University Library


The letter excerpt:

Francfort, Nov. 19, 1656. [N. S.]
... In former times when there was less store of money, the people lived more happily than now a days. Madam Christina is no more in that respect at Rome as she hath been...

With modernised spelling:

Frankfurt, November 19, 1656. [N. S.]
... In former times, when there was less store of money, the people lived more happily than nowadays. Madame Kristina is no more in that respect at Rome as she hath been...

French translation (my own):

Francfort, le 19 novembre 1656. [Nouveau style.]
... Autrefois, lorsque l'argent était moins abondant, le peuple vivait plus heureux qu'aujourd'hui. Madame Christine n'est pas plus à Rome, à cet égard, qu'elle ne l'a été...

Swedish translation (my own):

Frankfurt, den 19 november 1656. [Nya stilen.]
... Förr i tiden, när det fanns mindre pengar, levde folket lyckligare än nu. Madam Kristina är inte längre i Rom i det avseendet som hon har varit...


Above: Kristina.

Excerpt from William Lockhart's letter to secretary John Thurloe, dated September 23/October 3 (New Style), 1656

Source:

A Collection of the State Papers of John Thurloe, Esq;, volume 5, pages 440 to 441, published by Thomas Birch, 1742; original at Indiana University Library


The letter:

RIGHT HONORABLE,
... My indisposition since my last hath deprived me of all opportunitys of knowing much in businesse, that passeth at court; yet I have had a hint from a friend, that there are stronge endeavors a foot for making the prince of Condé's peace with the cardinall. When I was at Compeigne, his eminence told me, hee was earnestly applyed unto in that businesse by the princes his sister, the dutchess of Longaville, who (I heare since) prevailed with the queen of Sweaden also to mediate for it; but the cardinall seemed then to be so sensible of that, which I look upon to be his trew interest, as he told me, the prince's being restored was incompatible with his keeping a quiet possession of the ministrie of state; for, said he, his ambition is so boundlesse, as nothing less than all will satisfy him. ...

The card. of Retts, whose reconciliation to the court the queen of Sweden did sollicit so earnestly, hath been in Burgundie; and there is a rumour, that he is in disguyse at Paris. ...
May it please your honor,
Your most humble and obedient servant,
WILL. LOCKHART.
La Ferre, October 3d, 1656. N. S.

With modernised spelling:

Right Honourable,
... My indisposition since my last hath deprived me of all opportunities of knowing much in business that passeth at court; yet I have had a hint from a friend that there are strong endeavours afoot for making the Prince of Condé's peace with the Cardinal.

When I was at Compiègne, His Eminence told me he was earnestly applied unto in that business by the Princess his sister, the Duchess of Longueville, who (I hear since) prevailed with the Queen of Sweden also to mediate for it; but the Cardinal seemed then to be so sensible of that, which I look upon to be his true interest, as he told me, the Prince's being restored was incompatible with his keeping a quiet possession of the ministry of State; for, said he, his ambition is so boundless as nothing less than all will satisfy him. ...

The Cardinal of Retz, whose reconciliation to the court the Queen of Sweden did solicit so earnestly, hath been in Burgundy; and there is a rumour that he is in disguise at Paris. ...
May it please Your Honour,
your most humble and obedient servant,
William Lockhart.
La Fère, October 3rd, 1656. N. S.

French translation (my own):

Très honorable Monsieur,
... Mon indisposition depuis ma dernière lettre m'a privé de toute occasion de me renseigner sur les affaires de la cour. Pourtant, un ami m'a laissé entendre que de sérieux efforts étaient en cours pour obtenir la paix du prince de Condé avec le cardinal.

Lorsque j'étais à Compiègne, Son Éminence m'a dit qu'il avait été vivement sollicité à ce sujet par la princesse sa sœur, la duchesse de Longueville, qui (j'ai appris depuis) avait également persuadé la reine de Suède d'intervenir en sa faveur. Mais le cardinal semblait alors si conscient de ce que je considère comme son véritable intérêt, qu'il m'a dit que la réintégration du prince était incompatible avec le maintien en toute quiétude du ministère d'État; car, a-t-il dit, son ambition est si démesurée que rien de moins que tout ne le satisfera. ...

Le cardinal de Retz, dont la reine de Suède avait tant sollicité la réconciliation avec la cour, est allé en Bourgogne; et le bruit court qu'il est déguisé à Paris. ...
Puisse-t-il plaire à Votre Honneur,
votre très humble et fidèle serviteur,
Guillaume Lockhart.
La Fère, le 3 octobre 1656. [Nouveau style.]

Swedish translation (my own):

Ers Ärevördighet,
... Min opasslighet sedan mitt senaste brev har berövat mig alla möjligheter att få veta mycket om affärer som försiggår vid hovet; ändå har jag fått en antydan från en vän om att det pågår starka ansträngningar för att sluta fred med kardinalen med prinsen de Condé.

När jag var i Compiègne berättade Hans Eminens för mig att han i den frågan ivrigt anlitades av prinsessan, hans syster, hertiginnan av Longueville, som (har jag hört sedan dess) övertalade Sveriges drottning att även medla i den; men kardinalen verkade då vara så medveten om det, vilket jag anser vara hans verkliga intresse, att han sade till mig att prinsens återinsättning var oförenlig med att han behöll en lugn ägo av statsministeriet; för, sade han, hans ambition är så gränslös att inget mindre än allting kommer att tillfredsställa honom. ...

Kardinalen de Retz, vars försoning med hovet den svenska drottningen så ivrigt begärde, har varit i Bourgogne; och det går ett rykte om att han är förklädd i Paris. ...
Må det behaga Ers Ärevördighet,
Er ödmjukaste och lydigaste tjänare
William Lockhart.
La Fère, den 3 oktober 1656. [Nya stilen.]


Above: Kristina.


Above: The Prince de Condé.


Above: His sister, Madame de Longueville.


Above: Cardinal de Retz.

Excerpt from anonymously written letter to Antoine de Bordeaux, the French ambassador to England, dated July 21/31 (New Style), 1656

Source:

A Collection of the State Papers of John Thurloe, Esq;, volume 5, page 232, published by Fletcher Gyles, 1742
The letter excerpt:

Paris, 31 July, 1656. [N. S.]
... Mons. de Guise hath order to receive the queen at Lyon.

With modernised spelling:

Paris, 31 July, 1656. [New Style.]
... Monsieur de Guise hath order to receive the Queen at Lyon.

French translation (my own):

Paris, le 31 juillet 1656. [Style nouveau.]
... Monsieur de Guise a ordre de recevoir la reine à Lyon.

Swedish translation (my own):

Paris, den 31 juli 1656. [Nya stilen.]
... Monsieur de Guise har order att ta emot drottningen i Lyon.


Above: Kristina.


Above: Henri II, Duke de Guise.

Thursday, May 29, 2025

Excerpt from William Lockhart's letter to John Thurloe, dated November 21/December 1 (New Style), 1657

Source:

A Collection of the State Papers of John Thurloe, Esq;, volume 6, page 624, published by Thomas Birch, 1742; original at the University of Michigan


The letter excerpt:

Paris, Dec. 1. new style, 1657.
MAY IT PLEASE YOUR LORDSHIP,
SInce my last I have had no answer, the cardinal having imployed the greatest part of this weeke in treatting the qween of Swedden, who, it's said, hath at last obtained permissione to come to Paris for some tyme. She lodgeth in the pallace Mazirini, and is entertained their at the cardinal's expense. I am affrayed, I shall be oblydged to give her a visitt, since I ame informed all other publick ministers heare have resolved to pay her that respect. ...
May it please your lordshipp,
Your most humble, faithfull and obedient servant,
WILL. LOCKHART.

With modernised spelling:

Paris, December 1, New Style, 1657.
May it please Your Lordship,
SInce my last I have had no answer, the Cardinal having employed the greatest part of this week in treating the Queen of Sweden, who, it's said, hath at last obtained permission to come to Paris for some time. She lodgeth in the Palace Mazzarini and is entertained there at the Cardinal's expense. I am afraid I shall be obliged to give her a visit, since I am informed all other public ministers here have resolved to pay her that respect. ...
May it please Your Lordship,
your most humble, faithful and obedient servant,
William Lockhart.

French translation (my own):

Paris, le 1 décembre, nouveau style, 1657.
S'il plaît à Monsieur,
Depuis ma dernière lettre, je n'ai reçu aucune réponse, le cardinal ayant consacré la plus grande partie de la semaine à traiter la reine de Suède, qui, dit-on, a enfin obtenu la permission de venir quelque temps à Paris. Elle loge au palais Mazarin et y est reçue aux frais du cardinal. Je crains d'être obligé de lui rendre visite, car j'ai appris que tous les autres ministres publics d'ici ont résolu de lui rendre ce respect. ...
S'il plaît à Monsieur,
votre très humble, très fidèle et très obéissant serviteur,
Guillaume Lockhart.

Swedish translation (my own):

Paris, den 1 december, nya stilen, 1657.
Må det behaga min herre,
Sedan mitt senaste brev har jag inte fått något svar, eftersom kardinalen har ägnat större delen av veckan åt att traktera Sveriges drottning, som, enligt uppgift, äntligen har fått tillstånd att komma till Paris en tid. Hon logerar på Mazarin-palatset och underhålls där på kardinalens bekostnad. Jag är rädd att jag kommer att bli förpliktad att besöka henne, ty jag har fått veta att alla andra publika ministrar här har beslutat att visa henne den respekten. ...
Må det behaga min herre,
Er ödmjukaste, trognaste och lydigaste tjänare
William Lockhart.


Above: Kristina.

Excerpt from Thomas Dodson's letter to Dr. Henry Jones, dated August 8/18 (Old Style), 1657

Source:

A Collection of the State Papers of John Thurloe, Esq;, volume 6, pages 454 to 455, published by Thomas Birch, 1742; original at the University of Michigan


The letter excerpt:

Cashell, 8 Aug. 1657.
RIGHT HONORABLE,
... The newes come from the Irish, banished bishops beyond seas, to the relicts of their clergie heere in Irland, is, that by means of the queene of Swede, and of her chancellor, a Jesuit, a discoverie should be made of some plott his royall highnes the king of Swede and others had for to destroy the catholique religion in all Europ; and to prevent the same, the studdie of the poope, of the house of Austria, and their allies, and of all the church of France, and their faction, to procure a peace between France and Spaine, and then to fall uppon England, Irland, and Scotland, as being the cheefest places to maintaine the protestant religion. It is not in favour of Charles Steeward, butt for their owne intrest this is spread amongst the people. ...
Your assured, most faithfull and humble servant,
THOMAS DODSON.

With modernised spelling:

Cashel, 8 August 1657.
Right Honourable,
... The news come from the Irish, banished bishops beyond seas, to the relicts of their clergy here in Ireland is that, by means of the Queen of Swede and of her chancellor, a Jesuit, a discovery should be made of some plot His Royal Highness the King of Swede and others had for to destroy the Catholic religion in all Europe and to prevent the same, the study of the Pope, of the House of Austria and their allies, and of all the Church of France and their faction to procure a peace between France and Spain, and then to fall upon England, Ireland and Scotland as being the chiefest places to maintain the Protestant religion. It is not in favour of Charles Stuart, but for their own interest this is spread amongst the people. ...
Your assured, most faithful and humble servant,
Thomas Dodson.

French translation (my own):

Cashel, le 8 août 1657.
Très honorable Monsieur,
... La nouvelle, venue des évêques irlandais bannis au-delà des mers, et adressée aux reliques de leur clergé ici en Irlande, est que, par l'intermédiaire de la reine de Suède et de son chancelier, un jésuite, on découvrirait un complot ourdi par Son Altesse Royale le roi de Suède et d'autres pour détruire la religion catholique dans toute l'Europe et l'empêcher, à l'étude du pape, de la maison d'Autriche et de ses alliés, ainsi que de toute l'Église de France et de ses factions, afin d'obtenir la paix entre la France et l'Espagne, puis de s'attaquer à l'Angleterre, à l'Irlande et à l'Écosse, considérées comme les principaux lieux de maintien de la religion protestante. Ce n'est pas en faveur de Charles Stuart, mais dans leur propre intérêt, cette information est répandue parmi le peuple. ...
Votre assuré, très fidèle et humble serviteur,
Thomas Dodson.

Swedish translation (my own):

Cashel, den 8 augusti 1657.
Ers Ärevördighet,
... Nyheten från de irländska, förvisade biskoparna bortom haven, till deras överblivna präster här i Irland, är att, med hjälp av drottningen av Sverige och hennes kansler, en jesuit, en upptäckt skulle göras av någon komplott som Hans Kungliga Höghet konungen av Sverige och andra hade för att förgöra den katolska religionen i hela Europa och för att förhindra densamma, studiet av påven, huset Österrike och deras allierade, och hela den franska Kyrkan och deras fraktion för att uppnå fred mellan Frankrike och Spanien, och sedan angripa England, Irland och Skottland som de viktigaste platserna för att upprätthålla den protestantiska religionen. Det är inte till förmån för Karl Stuart, utan för deras eget intresse sprids detta bland folket. ...
Er säkraste, trognaste och ödmjukaste tjänare,
Thomas Dodson.


Above: Kristina.

Excerpt from Charles Longland's letter to John Thurloe, dated May 8/18 (New Style), 1657

Source:

A Collection of the State Papers of John Thurloe, Esq;, volume 6, page 268, published by Thomas Birch, 1742; original at the University of Michigan


The letter excerpt:

RIGHT HONOURABLE,
... The queen of Sweden has layn dorment long at a privat place, but now she has credit of about sixty thousand crownes; 'tis believed, she will again appear in publik in Rom. ...
Right honourable,
Your most humble and faithfull servant,
CHARLES LONGLAND.
Leghorn, 18 May 1657. [N. S.] ...

With modernised spelling:

Right Honourable,
... The Queen of Sweden has lain dormant long at a private place, but now she has credit of about sixty thousand crowns; 'tis believed she will again appear in public in Rome. ...
Right Honourable,
Your most humble and faithful servant,
Charles Longland.
Leghorn, 18 May 1657. [N. S.] ...

French translation (my own):

Très honorable Monsieur,
... La reine de Suède est restée longtemps dormante dans un lieu privé, mais elle a maintenant un crédit d'environ soixante mille écus; on croit qu'elle apparaîtra à nouveau en public à Rome. ...
Très honorable Monsieur,
votre très humble et très fidèle serviteur,
Charles Longland.
Livourne, le 18 mai 1657. [Nouveau style.] ...

Swedish translation (my own):

Ers Ärevördighet,
... Sveriges drottning har länge legat i dvala på en privat plats, men nu har hon en kredit på omkring sextiotusen kronor; man tror att hon återigen kommer att framträda offentligt i Rom. ...
Ers Ärevördighet,
Er ödmjukaste och trognaste tjänare
Charles Longland.
Livorno, den 18 maj 1657. [Nya stilen.] ...


Above: Kristina.

Note: Leghorn is the traditional English name for the Italian city of Livorno.

Wednesday, May 28, 2025

Bildt edition: "L'Ouvrage du Loisir", part 6 (Kristina and I do NOT share the same views on masculinity!)

Source:

Pensées de Christine, reine de Suède, pages 85 to 96, edited and published by Baron Carl Bildt, 1906; original at Harvard University


Compare this with the edition published by Arckenholtz (1751):


The "Pensées":

501.
C'est obliger un ami, que de le tromper pour le servir.

502.
On ne doit rien exiger d'injuste d'un ami.

503.
On doit estimer un ami qui donne un refus qu'il croit juste.

504.
C'est un malheur que d'être forcé de refuser quelque chose au désir d'un ami.

505.
On doit s'applaudir quand on se sent capable de résister à l'injustice d'un ami.

506.
Il ne faut pas se venger par l'infidélité de celle des autres.

507.
Les mariages ne changent pas les intérêts des États.

508.
Le Grand Turc n'épouse que des esclaves, qui sont mères des plus grands des monarques.

509.
Quand l'intérêt unit les princes, leur alliance est faite.

510.
L'intérêt lie et rompt les alliances.

511.
L'intérêt ne dispense pas avec honneur de la parole donnée.

512.
L'intérêt le plus important est celui d'être homme d'honneur.

513.
Selon Aristippe, tout est permis aux sages.

514.
Il faut savoir assez de la médecine et de l'astrologie pour n'être pas la dupe des médecins et des astrologues.

515.
On ne peut ni prévoir ni éviter le destin, mais on peut y souscrire.

516.
Ceux qui ménagent la santé au préjudice de leur devoir, ne la méritent pas.

517.
Ceux qui ménagent l'argent aux dépens de leur gloire et de leur plaisir, méritent la pauvreté.

518.
La santé et l'argent ne servent qu'à être dépensés.

519.
La vérité et la raison sont rarement brouillées ensemble.

520.
La nature et la sagesse sont presque toujours d'accord.

521.
On n'est pas malicieux pour savoir les malices.

522.
On n'est pas innocent pour être ignorant.

523.
Les sentiments des hommes sont aussi différents que les visages.

524.
C'est une grande simplicité que de juger des sentiments d'autrui par les siens.

525.
Les fourbes ne sauraient se passer des sots.

526.
Les fourbes forgent les faux miracles, et les sots les croient.

527.
Les gens qui pleurent toujours sont ou faibles ou scélérats.

528.
Il faut se défier des extases; si ceux qui les ont ne sont fourbes, ils peuvent l'être.

529.
Il ne faut croire légèrement, ni les miracles, ni les visions.

530.
Les faux miracles feraient douter des vrais, s'il était permis.

531.
Croire tout est faiblesse; ne croire rien est folie.

532.
Rien n'est impossible à Dieu; c'est assez.

533.
Les affaires et les conjonctures ne se ressemblent non plus que les visages.

534.
L'expérience fait faire de grandes fautes en toutes les professions.

535.
Le bon sens prend toujours le bon parti.

536.
Le bon sens est de tout âge; il ne vieillit pas, et il n'est jamais enfant.

537.
La jeunesse est bonne à tout, la vieillesse n'est bonne à rien.

538.
Le bon sens ne subsiste pas sans le courage.

539.
Les vieillards se rendent importuns et ridicules, quand ils vantent le passé et blâment le présent.

540.
Le monde change et les hommes aussi; cependant il n'arrive rien de nouveau; les hommes et les siècles se ressemblent à peu près.

[Var.: Le monde est toujours le même. Nous changeons, mais il ne change pas.]

541.
Tout ce qui est excellent, est rare en tous les siècles.

542.
Ceux qui ont appelé la jeunesse une fièvre, ont peut-être raison; mais on est bien heureux, quand cette fièvre dure jusqu'à la mort.

543.
Quand on se porte bien, on est jeune; quand on se porte mal, on est vieux, de quelque âge que l'on soit.

544.
Tout ce qui est faible est vieux; tout ce qui est fort est jeune.

545.
Il y a des gens qui ne vieillissent jamais et qui n'ont jamais été enfants.

546.
La vieillesse, les maladies, et la pauvreté sont l'apanage de l'ignorance.

547.
La vieillesse et la pauvreté ne sont ridicules que parce qu'elles arrivent aux hommes par leur faute.

548.
La vigueur et la santé de l'âme et du corps sont la véritable jeunesse; toute autre est imaginaire.

549.
Ceux qui conservent la vigueur jusqu'à la mort, comme Cyrus, Sésostris et d'autres, meurent jeunes à tout âge.

550.
La vérité nous force de croire qu'il y a des hommes qui ont su éviter la mort.

551.
Les jeux d'exercices sont utiles et même nécessaires.

552.
Le jeu est un commerce qu'il faut souffrir.

553.
Les tromperies et les blasphèmes du jeu méritent un châtiment sévère.

554.
Ceux qui jouent leur temps et leur argent, ne les méritent pas.

555.
Les grands ne devraient jouer, que pour faire des libéralités.

556.
C'est perdre le temps que d'empêcher les hommes de le perdre.

557.
Les hommes sont faits d'une manière qu'il est impossible qu'ils ne perdent le temps.

558.
La perte irréparable du temps arrive aux plus sages comme au commun des hommes.

559.
Toutes les fêtes qui passent cinq heures, durent trop.

560.
Les comédies doivent instruire et divertir.

561.
L'ambition et l'amour sont les passions du théâtre.

562.
La comédie dans la chaire est insupportable, et la dévotion devient ridicule sur le théâtre.

563.
Une méchante comédie est une grande mortification.

564.
Peu de plaisirs sont plus utiles qu'une bonne comédie.

565.
L'ambition et l'amour sont les passions les plus touchantes; elles s'insinuent dans tous les esprits, l'on s'intéresse dans les aventures des amants et des héros. Elles ont une secrète intelligence dans les cœurs; toutes les autres passions sont fades auprès d'elles.

566.
Les spectacles sont nécessaires et utiles dans les Cours.

567.
Les plaisirs fatiguent plus que les affaires.

568.
Faire voir sur le théâtre l'horreur des crimes et le ridicule des défauts, c'est instruire les hommes agréablement.

569.
Les plaisirs qui durent trop ennuient.

570.
De l'éducation de la jeunesse dépend tout le bonheur et la gloire d'un État.

571.
Il faut inspirer à la jeunesse l'amour de la gloire et la honte de mal faire.

572.
Ceux qui n'aiment pas la lecture, se privent du plus utile des plaisirs.

573.
Le plaisir de la lecture retire des vices et des débauches.

574.
La lecture apprend que tout s'oublie et que tout périt.

575.
La lecture charme les maux, elle console des malheurs.

576.
La chasse fortifie les corps, mais elle abrutit.

[Var.: La chasse abrutit quand on la prend avec excès; il en faut jouir, mais sobrement.]

577.
Les sottises font l'effet des blessures; plus elles vieillissent, plus elles sont sensibles.

578.
Il ne faut pas s'imaginer que les grands hommes soient exempts de fautes et d'erreurs; le seul avantage qu'ils ont sur le commun, c'est qu'ils les connaissent.

579.
Ceux qui prônent contre le luxe, ne connaissent pas le mal qu'ils font.

580.
Le luxe ne perd pas les États; il les enrichit et les polit.

581.
Le luxe, qui ruine les uns, enrichit les autres. Le public ne perd rien.

582.
Le luxe est une espèce d'aumône secrète.

583.
Les pauvres et les riches ne peuvent se passer les uns des autres.

584.
L'argent des riches est dû aux pauvres, et le travail des pauvres est dû aux riches.

585.
Pour être sale et malpropre, on n'est ni plus brave, ni plus dévot.

586.
Il faut bannir de l'État tout ce qui effémine les hommes et tout ce qui rend l'argent inutile.

587.
Les hommes qui passent leur vie occupés entre un peigne et un miroir, ne la méritent pas.

588.
Les gens de cour doivent être habillés de manière de pouvoir toujours se servir de leur épée et de leurs chevaux sans embarras.

589.
En matière d'habits, tout ce qui pèse et embarrasse n'orne pas.

590.
Les deuils ne servent de rien aux morts et incommodent les vivants.

591.
Quelque mépris que l'on ait pour les hommes et pour les choses, il faut agir dans l'extérieur comme si on en était touché.

592.
Le mépris que toutes les choses méritent, ne sert qu'à rendre l'intérieur des hommes calme.

593.
On doit compter pour rien son corps, et vivre comme si on n'en avait pas.

594.
Il faut conserver à l'âme un empire si absolu sur le corps, qu'il lui soit toujours soumis et jamais rebelle.

595.
Il ne faut ni trop flatter, ni trop gourmander son corps.

596.
Il faut plus cultiver l'âme que tourmenter le corps.

597.
L'on souffre bien des choses pour l'intérêt de la personne aimée, qu'on ne souffrirait pas pour aucune autre considération.

598.
Ceux qui font profession d'être amis de tout le monde, ne le sont de personne.

599.
Un homme d'honneur peut avoir des amis qui soient ennemis, sans les trahir, mais, par malheur, peu de gens seront assez obligeants de le croire.

600.
La vertu ne produit pas toutes les actions extraordinaires.

Swedish translation (my own):

501.
Det är att tvinga en vän att bedra honom för att tjäna honom.

502.
Man bör inte kräva något orättvist av en vän.

503.
Man bör uppskatta en vän som vägrar något, vilket han anser vara rättvist.

504.
Det är en olycka att tvingas vägra något på en väns begäran.

505.
Man måste applådera sig själv när man känner sig kapabel att motstå en väns orättvisa.

506.
Man får inte hämnas sig genom andras otrohet.

507.
Äktenskap förändrar inte Staters intressen.

508.
Den Store Turken gifter sig endast med slavar, som blir mödrar till de största monarkerna.

509.
När intresse förenar furstar, ingår deras allians.

510.
Intresse binder och bryter allianser.

511.
Intresse befriar inte hedersamt från att hålla sitt ord.

512.
Det viktigaste intresset är att vara en hedersman.

513.
Enligt Aristippus är allt tillåtet för den vise.

514.
Man måste veta tillräckligt om medicin och astrologi för att inte bli dupe av läkare och astrologer.

515.
Man kan varken förutsäga eller undvika ödet, men man kan subskribera sig till det.

516.
De som menagerar sin hälsa till sin plikts prejudis förtjänar den inte.

517.
De som skonar pengar på bekostnad av sin ära och sitt nöje förtjänar fattigdom.

518.
Hälsa och pengar tjänar bara till att spenderas.

519.
Sanning och förnuft sällan bruljeras med varandra.

520.
Natur och visdom är nästan alltid i överensstämmelse.

521.
Man är inte illvillig för att känna till illvilja.

522.
Man är inte oskyldig för att vara okunnig.

523.
Människors känslor är lika olika som deras ansikten.

524.
Det är en stor enkelhet att bedöma andras känslor utifrån sina egna.

525.
Bedragare kan inte klara sig utan dårar.

526.
Bedragare skapar falska mirakel, och dårar tror på dem.

527.
Människor som alltid gråter är antingen svaga eller skurkar.

528.
Man måste misstro extaser; om de som upplever dem inte är bedrägliga, kan de vara det.

529.
Man får inte tro vare sig mirakel eller syner lättvindigt.

530.
Falska mirakel skulle få en att tvivla på verkliga mirakel, om det var tillåtet.

531.
Att tro allt är svaghet; att tro ingenting är galenskap.

532.
Ingenting är omöjligt för Gud; det är nog.

533.
Affärer och konjunkturer är inte mer lika än ansikten.

534.
Erfarenhet leder till stora fel i alla yrken.

535.
Gott förnuft tar alltid det goda partiet.

536.
Gott förnuft är av alla åldrar; det åldras aldrig och det är aldrig ett barn.

537.
Ungdom är god för allt, ålderdom är god för ingenting.

538.
Gott förnuft kan inte subsistera utan mod.

539.
Gubbar gör sig importuna och löjliga när de prisar det förflutna och skyller på nuet.

540.
Världen förändras, och det gör människor också; ändå sker inget nytt; människor och sekler är mer eller mindre lika.

[Variant: Världen är alltid densamma. Vi förändras, men den förändras inte.]

541.
Allt som är utmärkt är sällsynt under alla sekler.

542.
De som kallat ungdomen för feber har kanske rätt; men man är lycklig när denna feber varar till döden.

543.
När man mår bra, så är man ung; när man mår illa, så är man gammal, oavsett ålder.

544.
Allt som är svagt är gammalt; allt som är starkt är ungt.

545.
Det finns människor som aldrig åldras och som aldrig har varit barn.

546.
Ålderdom, sjukdomar och fattigdom är okunnighetens bihang.

547.
Ålderdom och fattigdom är löjliga bara för att de drabbar människor genom deras fel.

548.
Själens och kroppens kraft och hälsa är sann ungdom; allt annat är inbillat.

549.
De som bevarar sin kraft till döden, som Cyrus, Sesostris och andra, dör unga oavsett ålder.

550.
Sanningen tvingar oss att tro att det finns människor som har vetat hur de skulle undvika döden.

551.
Övningsspel är nyttiga och till och med nödvändiga.

552.
Hasardspel är en handel som måste uthärdas.

553.
Hasardspelets bedrägerier och hädelser förtjänar sträng bestraffning.

554.
De som spelar sin tid och sina pengar borta förtjänar dem inte.

555.
De stora bör bara spela för att skapa liberaliteter.

556.
Det är slöseri med tid att hindra människor från att slösa bort den.

557.
Människorna är skapade på ett sådant sätt att det är omöjligt för dem att inte slösa tid.

558.
Den oåterkalleliga tidsförlusten drabbar de visaste såväl som vanliga människorna.

559.
Alla fester som varar längre än fem timmar varar för länge.

560.
Komedier bör både undervisa och underhålla.

561.
Ambition och kärlek är teaterns passioner.

562.
Komedi i predikstolen är outhärdlig, och andakt blir löjlig på scenen.

563.
En dålig komedi är en stor mortifikation.

564.
Få nöjen är mer användbara än en god komedi.

565.
Ambition och kärlek är de mest rörande passionerna; de tränger sig in i alla sinnen; vi intresserar oss för älskandes och hjältars äventyr. De har en hemlig intelligens i hjärtana; alla andra passioner är fadda bredvid dem.

566.
Spetakler är nödvändiga och användbara vid hoven.

567.
Nöjen tröttar ut en mer än affärer.

568.
Att visa på scenen brottets fasor och det löjliga i brister är att undervisa människor på ett behagligt sätt.

569.
Nöjen som varar för länge tråkar ut en.

570.
En Stats hela lycka och ära beror på ungdomens utbildning.

571.
Ungdomen måste inspireras av kärlek till ära och skam över att göra ont.

572.
De som inte älskar att läsa berövar sig själva de mest nyttiga nöjena.

573.
Läsningens njutning avlägsnar laster och utsvävningar.

574.
Läsning lär att allt är glömt och allt förgås.

575.
Läsning charmerar ondska, den tröstar motgångar.

576.
Jakten stärker kroppen, men den förvandlar en till en bödel.

[Variant: Att jaga förvandlar en till en bödel när man gör det med överdriven kraft; man måste njuta av det, men nyktert.]

577.
Dårskap har effekten av sår; ju äldre den blir, desto mer märkbar blir den.

578.
Man får inte föreställa sig att stora män är befriade från fel och misstag; den enda fördelen de har gentemot vanliga människor är att de känner dem.

579.
De som predikar mot lyx vet inte det onda de gör.

580.
Lyxen förstör inte Stater; den berikar och polerar dem.

581.
Lyx, som ruinerar vissa, berikar andra. Allmänheten förlorar ingenting.

582.
Lyx är ett slags hemlig allmosa.

583.
Fattiga och rika kan inte klara sig utan varandra.

584.
De rikas pengar tillhör de fattiga, och de fattigas arbete tillhör de rika.

585.
Genom att vara smutsig och oren är man varken modigare eller mer from.

586.
Vi måste förvisa från Staten allt som feminiserar män och allt som gör pengar värdelösa.

587.
Människor som tillbringar livet upptagna mellan en kam och en spegel förtjänar det inte.

588.
Människor vid hovet måste vara klädda på ett sådant sätt att de alltid kan använda sitt svärd och sina hästar utan hinder.

589.
När det gäller kläder, allt som är tungt och som tynger en pryder en inte.

590.
Sorgkläder tjänar inte de döda och är till besvär för de levande.

591.
Oavsett vilket förakt man än har för människor och ting, måste man utåt sett agera som om man berördes av dem.

592.
Det förakt som allting förtjänar tjänar endast till att lugna människors inre.

593.
Man måste betrakta sin kropp som ingenting och leva som om man inte hade någon som helst.

594.
Själen måste bevara ett sådant absolut välde över kroppen att den alltid är undergiven den och aldrig upprorisk.

595.
Man måste varken smickra eller förebrå sin kropp för mycket.

596.
Man måste odla själen mer än plåga kroppen.

597.
Man lider mycket för sin älskades skull som man inte skulle lida för någon annan anledning.

598.
De som påstår sig vara vänner med alla är vänner med ingen.

599.
En hedersman kan ha vänner som är fiender utan att förråda dem, men tyvärr är det få som är tillräckligt villiga att tro på det.

600.
Dygd frambringar inte alla extraordinära handlingar.

English translation (my own):

501.
It is to oblige a friend to deceive him in order to serve him.

502.
One should not demand anything unjust from a friend.

503.
One should esteem a friend who gives a refusal, which he believes to be just, to something.

504.
It is a misfortune to be forced to refuse something at the desire of a friend.

505.
One must applaud oneself when one feels capable of resisting a friend's injustice.

506.
One must not avenge oneself by the infidelity of others.

507.
Marriages do not change the interests of States.

508.
The Great Turk marries only slaves, who are the mothers of the greatest monarchs.

509.
When interest unites princes, their alliance is made.

510.
Interest binds and breaks alliances.

511.
Interest does not honourably dispense one from keeping one's word.

512.
The most important interest is that of being a man of honour.

513.
According to Aristippus, everything is permitted to the wise.

514.
One must know enough about medicine and astrology to not be the dupe of doctors and astrologers.

515.
One can neither predict nor avoid destiny, but one can subscribe oneself to it.

516.
Those who spare their health to the prejudice of their duty do not deserve it.

517.
Those who spare money at the expense of their glory and their pleasure deserve poverty.

518.
Health and money only serve to be spent.

519.
Truth and reason are rarely at odds.

520.
Nature and wisdom are almost always in accord.

521.
One is not malicious for knowing malices.

522.
One is not innocent for being ignorant.

523.
Men's feelings are as different as their faces.

524.
It is a great simplicity to judge the feelings of others by one's own.

525.
Deceivers cannot do without fools.

526.
Deceivers forge false miracles, and fools believe them.

527.
People who are always weeping are either weak or scoundrels.

528.
One must distrust ecstasies; if those who experience them are not deceitful, they may be.

529.
One must not believe either miracles or visions lightly.

530.
False miracles would make one doubt real ones, if that were permitted.

531.
To believe everything is weakness; to believe nothing is folly.

532.
Nothing is impossible for God; that is enough.

533.
Affairs and conjunctures are no more alike than faces.

534.
Experience leads to great faults in all professions.

535.
Good sense always takes the good party.

536.
Good sense is of all ages; it never grows old, and it is never a child.

537.
Youth is good for everything, old age is good for nothing.

538.
Good sense cannot subsist without courage.

539.
Old men make themselves importunate and ridiculous when they praise the past and blame the present.

540.
The world changes, and so do men; yet nothing new happens; men and centuries are more or less alike.

[Variant: The world is always the same. We change, but it does not change.]

541.
Everything that is excellent is rare in all centuries.

542.
Those who have called youth a fever are perhaps right; but one is well happy when this fever lasts until death.

543.
When one is well, one is young; when one is ill, one is old, whatever one's age.

544.
Everything that is weak is old; everything that is strong is young.

545.
There are people who never grow old and who have never been children.

546.
Old age, maladies and poverty are the appanage of ignorance.

547.
Old age and poverty are ridiculous only because they come to men through their fault.

548.
Vigour and health of the soul and the body are true youth; all else is imaginary.

549.
Those who preserve their vigour until death, like Cyrus, Sesostris, and others, die young at any age.

550.
The truth forces us to believe that there are men who have known how to avoid death.

551.
Games of exercise are useful and even necessary.

552.
Gambling is a commerce that must be suffered.

553.
The deceptions and blasphemies of gambling deserve severe chastisement.

554.
Those who gamble their time and money do not deserve them.

555.
The great should only gamble to make liberalities.

556.
It is a waste of time to prevent men from wasting it.

557.
Men are made in such a way that it is impossible for them not to waste time.

558.
The irreparable loss of time happens to the wisest men as well as to common men.

559.
All feasts that pass five hours last too long.

560.
Comedies should both instruct and entertain.

561.
Ambition and love are the passions of the theater.

562.
Comedy in the pulpit is unbearable, and devotion becomes ridiculous on the stage.

563.
A bad comedy is a great mortification.

564.
Few pleasures are more useful than a good comedy.

565.
Ambition and love are the most touching passions; they insinuate themselves into all minds; we interest ourselves in the adventures of lovers and heroes. They have a secret intelligence in the hearts; all other passions are insipid next to them.

566.
Spectacles are necessary and useful at courts.

567.
Pleasures tire one more than affairs.

568.
Showing on stage the horror of crimes and the ridiculousness of flaws is to instruct men agreeably.

569.
Pleasures that last too long bore one.

570.
The entire happiness and glory of a State depends on the education of the youth.

571.
The youth must be inspired with the love of glory and the shame of doing bad.

572.
Those who do not love reading are depriving themselves of the most useful of pleasures.

573.
The pleasure of reading removes vices and debauchery.

574.
Reading teaches that everything is forgotten and everything perishes.

575.
Reading charms evils, it consoles misfortunes.

576.
Hunting strengthens the body, but it turns one into a brute.

[Variant: Hunting turns one into a brute when one does it with excess; one must enjoy it, but soberly.]

577.
Foolishness has the effect of wounds; the older it gets, the more noticeable it becomes.

578.
One must not imagine that great men are exempt from faults and errors; the only advantage they have over ordinary people is that they know them.

579.
Those who preach against luxury do not know the bad they are doing.

580.
Luxury does not ruin States; it enriches and polishes them.

581.
Luxury, which ruins some, enriches others. The public loses nothing.

582.
Luxury is a kind of secret almsgiving.

583.
The poor and the rich cannot do without each other.

584.
The money of the rich is due to the poor, and the work of the poor is due to the rich.

585.
For being dirty and unclean, one is neither braver nor more devout.

586.
We must banish from the State everything that effeminates men and everything that makes money useless.

587.
People who spend life occupied between a comb and a mirror do not deserve it.

588.
People at court must be dressed in such a way that they can always use their sword and their horses without hindrance.

589.
In matters of clothing, anything that is heavy and which burdens one does not adorn one.

590.
Mourning clothes serve nothing to the dead and inconvenience the living.

591.
Whatever contempt one has for men and things, one must act outwardly as if one were touched by them.

592.
The contempt that all things deserve only serves to calm men's inner being.

593.
One must consider one's body as nothing and live as if one had none.

594.
The soul must preserve such an absolute empire over the body that it is always submissive to it and never rebellious.

595.
One must neither flatter nor reproach one's body too much.

596.
One must cultivate the soul more than torment the body.

597.
One suffers many things for the sake of the beloved person that one would not suffer for any other consideration.

598.
Those who profess to be friends with everyone are friends with no one.

599.
A man of honour can have friends who are enemies without betraying them, but, unfortunately, few people will be obliging enough to believe it.

600.
Virtue does not produce all extraordinary actions.


Above: Kristina.

Bildt edition: "L'Ouvrage du Loisir", part 5

Source:

Pensées de Christine, reine de Suède, pages 73 to 85, edited and published by Baron Carl Bildt, 1906; original at Harvard University


Compare this with the edition published by Arckenholtz (1751):


The "Pensées":

401.
L'on ne triomphe de ses passions, que lorsqu'elles sont faibles.

402.
Les violentes passions triomphent toujours des hommes, si le ciel ne s'en mêle.

403.
Toutes les passions deviennent nobles par le rapport qu'on leur donne à Dieu.

404.
L'avarice et l'envie sont des passions ridicules.

405.
Faire dépenser un vieillard avare, est une espèce de miracle qui en vaut bien quelqu'autre.

[Var.: Faire dépenser de l'argent à un vieillard fort avare, sur des vaines espérances, est le plus beau coup que puisse faire le grand démon de l'enfer.]

406.
Les gens bienfaisants n'ont pas moins de mérite à refuser qu'à accorder les grâces.

407.
Les grandes âmes ressentent plus de plaisir à faire du bien, que le commun n'en a de le recevoir.

408.
Avoir obligation à ceux qu'on n'estime pas, est une espèce de servitude fâcheuse.

[Var.: Quand l'on est contraint à demander des grâces à ceux qu'on n'estime pas, on se fait un plaisir et une espèce de mérite du refus qu'ils donnent.]

409.
On se fait une espèce de plaisir noble de la haine et du mépris de ceux qui le méritent.

[Var.: C'est une espèce de plaisir de voir haïr et mépriser ceux qui méritent de l'être.]

410.
Dieu seul a de quoi consoler les hommes des douleurs et de la pauvreté.

411.
On n'est ni malade, ni vieux, ni pauvre que par sa faute.

412.
La nature a été plus libérale envers les hommes, qu'ils ne pensent.

413.
Bien des maux ne subsistent que dans l'opinion.

414.
Tous les hommes ont leurs entêtements, et ils traitent de bagatelles celui des autres.

415.
Ce serait le dernier des malheurs que recontrer ici-bas un objet capable de répondre pleinement et dignement à notre amour.

416.
Nulle créature ne mérite un véritable amour. C'est usurpation et injustice que de le prendre.

417.
On doit se rendre digne de l'estime de tout le monde, mais il faut n'exiger l'amour de personne.

418.
Quand l'amour ne subsiste que par point d'honneur, il est fini.

419.
Rien ne plaît, rien ne touche, que l'objet aimé.

420.
L'amour et la fidélité sont inséparables.

421.
C'est mal aimer que d'aimer aux dépens de sa gloire.

422.
On est plus heureux par la gloire et la félicité de l'objet aimé que par la sienne.

423.
C'est s'aimer peu que d'aimer quelqu'un plus qu'il ne faut.

424.
Il n'y a point de plaisir sans gloire, ni de gloire sans plaisir.

425.
Il y a des larmes et des douleurs qui font mourir de plaisir.

426.
Il y a des malheurs qui valent mieux que la plus grande fortune.

427.
L'amour et l'hymen sont presqu'incompatibles.

428.
Il n'y a pas des mariages heureux, parce que les gens mariés n'ont pas des véritables amours.

429.
Le mariage n'est insupportable que parce qu'il est presque incompatible avec l'amour.

430.
Les hommes s'épousent sans se connaître, et dès qu'ils se connaissent, ils se haïssent.

431.
Ce serait être trop heureux que d'être amoureux et marié.

432.
Le secret de se faire des ennemis est de se marier et de déclarer un héritier.

433.
Les morts sont les premiers à oublier les vivants; ils ont sur eux ce triste avantage.

434.
La vertu et le mérite ne sont attachés, ni à l'habit, ni à la condition, ni au pays.

435.
Les hommes ne se battent en duel que faute de connaître le véritable honneur.

436.
Il est juste et grand de donner satisfaction quand on la doit.

437.
Les hommes ne sont jamais trompés que par eux-mêmes.

438.
On ne se corrige que par une espèce de miracle du défaut de la raillerie.

439.
La raillerie se rend ennemis tous ceux qui la méritent.

440.
Ceux qui n'épargnent personne sont injustes s'ils prétendent quartier.

441.
Les satires instruisent quand elles sont véritables, et consolent quand elles sont fausses.

442.
Il est juste de blâmer ce qui mérite d'être blâmé.

[Var.: Pourquoi trouver étrange que les hommes blâment ce qui mérite de l'être?]

443.
On ne doit pas craindre d'offenser qui que ce soit quand il le faut.

444.
C'est faire trop d'honneur aux hommes que de s'informer de ce qu'ils disent de nous.

445.
Il est honteux et infâme d'être habile à la manière de certaines gens.

446.
Il ne faut pas s'étonner si les hommes ne s'épargnent pas.

447.
Mériter la haine et le blâme est un grand malheur.

448.
Le secret de profiter de la médisance et de la flatterie, c'est de les mépriser.

449.
Dès qu'on est entré dans la région du repos, les sentiments des hommes n'importent plus rien.

450.
Les bonnes actions donnent le démenti à la calomnie.

451.
Il n'est pas toujours permis de mépriser la médisance, mais on doit toujours mépriser la flatterie.

452.
La constitution du monde et la malice des hommes engagent quelquefois à des résolutions qu'on déteste dans le cœur.

453.
Dissimuler autant qu'il est permis les offenses, est une espèce de générosité.

[Var.: La véritable générosité et le vrai courage consistent à dissimuler les offenses.]

454.
Mépriser les injures, c'est s'en venger.

455.
Il ne faut pas se venger sur soi-même des sottises d'autrui.

456.
Faire une mauvaise action pour se venger, c'est se punir.

457.
Pardonner aux ennemis et les aimer sincèrement, c'est l'action la plus héroïque.

458.
Exiger la justice des hommes, c'est mal connaître leur ignorance et leur malice.

459.
Prétendre des hommes des services désintéressés, c'est se tromper.

460.
Il peut y avoir des vérités dont il faut douter sous peine d'être un sot.

461.
Il faut prendre plus de soin de la fortune de ses amis, que de la sienne.

462.
Il faut vouloir fortement tout ce que l'on veut.

463.
C'est faire ce qu'on doit, que de s'occuper uniquement à ce que l'on fait.

[Var.: Il faut s'occuper uniquement de ce qu'on fait.]

464.
C'est rendre un service important à un homme, que de l'empêcher de faire des sottises.

465.
Le secret est plus rare que l'on ne pense; tous les hommes ont des confidents, et ces confidents en ont d'autres.

466.
C'est faire honneur à un homme, que de lui confier un secret.

[Var.: Le plus grand honneur qu'on puisse faire à un homme, c'est de lui confier un secret, mais peu de gens le méritent.]

467.
Un homme qui publie un secret se rend indigne de la confiance.

468.
Il est nécessaire d'avoir certains confidents propres à publier ce qu'on veut faire savoir.

469.
On est plus heureux pour n'obéir à personne que pour commander au monde.

470.
Obéir à Dieu, c'est régner sur tout le reste.

471.
Confier à ses amis certains secrets dangereux, c'est les aimer peu.

472.
On peut avoir des secrets pour un ami qui ne le touchent pas.

473.
Se hasarder à perdre d'amour d'un ami pour se conserver à la gloire et à la justice, c'est une action héroïque.

474.
Il faut épargner aux amis tous les dégoûts et les déplaisirs qu'on peut leur cacher sans les trahir.

475.
Il faut aimer la gloire d'un ami autant que sa vie.

476.
On ne doit pas hasarder un ami pour quelque intérêt que ce soit.

477.
Il faut partager ses biens et ses fortunes avec ses amis, mais non pas les malheurs.

478.
On ne saurait avoir qu'un seul amour et une seule amitié dans la vie. Elle est trop courte pour en avoir deux.

479.
Les habitudes ressemblent à l'amitié et ne la sont pas.

480.
Les habitudes rendent la vie honnête et agréable; l'on ne peut s'en passer.

481.
On est trop sauvage en Italie dans le commerce de la vie, et ailleurs on est trop familier.

482.
On ne peut avoir qu'un véritable amour, mais on peut avoir plusieurs amitiés fort tendres.

483.
Les grandes amitiés sont aussi rares que les grands amours.

484.
La vie est trop courte pour aimer comme il faut.

485.
Il faut savoir vivre avec les méchants sans se faire tort.

486.
La vie ne sert presque de rien, quand on n'a plus d'amis, ni d'ennemis.

487.
Quand on a perdu ceux que l'on aime, on n'a presque plus de part à la fortune, et on en perd le goût.

488.
Il faut jouir du présent et ne s'inquiéter pas de l'avenir sans nécessité.

489.
La prévoyance évite rarement les malheurs, et les avance souvent.

490.
Penser à l'avenir, est une nécessité indispensable du devoir.

491.
Il faut s'élever au dessus de la bonne et de la mauvaise fortune, au dessus de la vie et de la mort.

492.
Les méchants jouissent rarement de leur méchanceté.

493.
Bien agir, c'est réussir, quel qu'en soit le succès.

494.
Il faut tout pardonner à ses ennemis, à ses amis, et à soi-même.

495.
Il est plus difficile de pardonner à soi-même qu'aux autres.

496.
Ceux qui n'ont rien à se pardonner (s'il y en a) doivent tout pardonner aux autres.

497.
On doit oublier les offenses, mais jamais les bienfaits.

498.
Il ne faut pas épouser les passions, ni les défauts, de ses amis.

499.
Vivre sans avoir rien à se reprocher, est une grâce dont il faut tirer de la confusion, non pas de la vanité.

500.
Il faut dissimuler les défauts de ses amis et les cacher autant qu'on peut.

Swedish translation (my own):

401.
Man segrar bara över sina passioner när de är svaga.

402.
Våldsamma passioner segrar alltid över människor om inte himlen ingriper.

403.
Alla passioner blir ädla genom den rapport man ger om dem till Gud.

404.
Girighet och avund är löjliga passioner.

405.
Att få en snål gubbe att spendera pengar är ett slags mirakel värt lika mycket som alla andra.

[Variant: Att få en mycket snål gubbe att spendera pengar på fåfänga förhoppningar är det finaste kneppet den store demonen från helvetet kan utföra.]

406.
Vänliga människor har inte mindre förtjänst i att vägra nåder än i att bevilja dem.

407.
Stora själar känner mer glädje i att göra gott än vanliga människor gör i att ta emot det.

408.
Att ha en skyldighet mot dem man inte uppskattar är ett slags irriterande slaveri.

[Variant: När man tvingas be om nåder från dem man inte uppskattar, får man glädje och ett slags förtjänst av den vägran de beviljar.]

409.
Man får ett slags ädel glädje av hatet och föraktet från dem som förtjänar det.

[Variant: Det är ett slags glädje att se de hatade och föraktade som förtjänar det.]

410.
Gud ensam har möjlighet att trösta människor i deras smärta och fattigdom.

411.
Man är varken sjuk, gammal eller fattig annat än på grund av sitt eget fel.

412.
Naturen har varit mer generös mot människor än de inser.

413.
Många onda ting existerar bara i åsikter.

414.
Alla människor har sin envishet, och de behandlar andra människors envishet som bagateller.

415.
Det vore den största olycka att här nere stöta på ett föremål som kan helt och hållet och värdigt svara på ens kärlek.

416.
Ingen varelse förtjänar sann kärlek. Det är inkräktande och orättvist att ta den.

417.
Man måste göra sig värdig allas uppskattning, men man får inte kräva kärlek från någon som helst.

418.
När kärleken endast subsisterar som en hederssak, är den förbi.

419.
Ingenting behagar en, ingenting berör en, förutom det älskade objektet.

420.
Kärlek och trohet är oskiljaktiga.

421.
Det är att älska illa att älska på bekostnad av sin egen ära.

422.
Man är lyckligare genom det älskade objektets ära och lycka än genom sin egen.

423.
Det är att älska sig själv lite att älska någon mer än man borde.

424.
Det finns ingen njutning utan ära, inte heller ära utan njutning.

425.
Det finns tårar och smärtor som får en att dö av njutning.

426.
Det finns olyckor som är värda mer än den största lycka.

427.
Kärlek och äktenskap är nästan oförenliga.

428.
Det finns inga lyckliga äktenskap ty gifta människor inte har sann kärlek.

429.
Äktenskapet är outhärdligt bara för att det är nästan oförenligt med kärlek.

430.
Människor gifter sig utan att känna varandra, och så fort de känner varandra, hatar de varandra.

431.
Man skulle vara alltför glad för att vara förälskad och gift.

432.
Hemligheten med att skaffa sig fiender är att gifta sig och utse en arvinge.

433.
De döda är de första att glömma de levande; de har denna sorgliga fördel över dem.

434.
Dygd och förtjänst är inte knutna till kläder, kondition eller land.

435.
Män utkämpar bara dueller för att de saknar sann heder.

436.
Det är rättvist och ädelt att ge satisfaktion när den är förtjänt.

437.
Människor blir aldrig lurade förutom av sig själva.

438.
Fel av hån kan endast korrigeras genom ett slags mirakel.

439.
Hån gör fiender till alla dem som förtjänar det.

440.
De som inte skonar någon är orättvisa om de gör anspråk på nåd.

441.
Satirer instruerar när de är sanna och tröstar när de är falska.

442.
Det är rättvist att klandra det som förtjänar att klandras.

[Variant: Varför är det konstigt att män klandrar det som förtjänar att klandras?]

443.
Vi borde inte vara rädda för att förolämpa någon när det är nödvändigt.

444.
Det är att göra människor för mycket heder att fråga om vad de säger om oss.

445.
Det är skamligt och ökänt att vara klok på samma sätt som vissa människor.

446.
Man bör inte förvånas över att människor inte skonar sig själva.

447.
Att förtjäna hat och klander är en stor olycka.

448.
Hemligheten med att dra nytta av förtal och smicker är att förakta dem.

449.
När man väl har kommit in i vilans rike spelar andras känslor ingen roll längre.

450.
Goda handlingar förvandlar förtal till lögn.

451.
Det är inte alltid tillåtet att förakta förtal, men man måste alltid förakta smicker.

452.
Världens konstitution och människors illvilja leder oss ibland till beslut som vi avskyr i våra hjärtan.

453.
Att dissimulera förolämpningar så mycket som är tillåtet är ett slags generositet.

[Variant: Sann generositet och sant mod består i att dissimulera förolämpningar.]

454.
Att förakta förolämpningar är att hämnas sig för dem.

455.
Man får inte hämnas på sig själv för andras dumhet.

456.
Att utföra en dålig gärning för att hämnas är att straffa sig själv.

457.
Att förlåta sina fiender och älska dem uppriktigt är den mest heroiska handlingen.

458.
Att kräva rättvisa från människor är att illa känna till deras okunnighet och illvilja.

459.
Att förvänta sig tjänst utan egenintresse från människor är att lura sig själv.

460.
Det kan finnas sanningar som man måste tvivla på under risk för att vara en dåre.

461.
Man måste ta mer hand om sina vänners lycka än sin egen.

462.
Man måste starkt vilja allt man vill.

463.
Det är att göra vad man måste att sysselsätta sig enbart med vad man gör.

[Variant: Man måste sysselsätta sig enbart med vad man gör.]

464.
Det är att göra en människa en viktig tjänst att hindra henne från att göra dumma saker.

465.
Sekretess är mer sällsynt än man kan tro; alla människor har förtrogna, och dessa förtrogna har andra.

466.
Det är att visa en man en ära att anförtro en hemlighet åt honom.

[Variant: Den största äran man kan ge en man är att anförtro en hemlighet åt honom, men få människor förtjänar den.]

467.
En människa som offentliggör en hemlighet gör sig själv ovärdig förtroendet.

468.
Det är nödvändigt att ha vissa förtrogna som är lämpliga för att offentliggöra det man vill göra känt.

469.
Man är lyckligare genom att inte lyda någon som helst än genom att styra världen.

470.
Att lyda Gud är att regera över allt annat.

471.
Att anförtro vissa farliga hemligheter till sina vänner är att älska dem föga.

472.
Man kan ha hemligheter från en vän som inte berör honom.

473.
Att hasardera att förlora en väns kärlek för att bevara sin ära och rättvisa är en heroisk handling.

474.
Man måste bespara sina vänner all den avsky och missnöje man kan dölja för dem utan att förråda dem.

475.
Man måste älska en väns ära lika mycket som sitt liv.

476.
Man bör inte hasardera en vän för några som helst intressen.

477.
Man bör dela sina godheter och sin lyckor med sina vänner, men inte sina olyckor.

478.
Man kan bara ha en kärlek och en vänskap i livet. Det är för kort för att ha två av dem.

479.
Vanor liknar vänskap, men är inte den.

480.
Vanor gör livet ärligt och behagligt; man kan inte klara sig utan dem.

481.
I Italien är människorna alltför vilda i livets affärer, och i andra länder är de alltför familjära.

482.
Man kan bara ha en sann kärlek, men man kan ha flera mycket ömma vänskaper.

483.
Stora vänskaper är lika sällsynta som stora kärlekar.

484.
Livet är för kort för att älska som man borde.

485.
Man måste veta hur man lever med onda människor utan att förorätta sig själv.

486.
Livet är nästan meningslöst när man inte längre har vänner eller fiender.

487.
När man har förlorat dem man älskar, har man nästan ingen del i lyckan, och man förlorar smaken för den.

488.
Man måste njuta av nuet och inte oroa sig för framtiden utan att det är nödvändigt.

489.
Framsynthet förhindrar sällan motgångar och främjar dem ofta.

490.
Att tänka på framtiden är en oundviklig nödvändighet för plikten.

491.
Man måste höja sig över god och dålig fortun, över liv och död.

492.
De onda njuter sällan av sin ondska.

493.
Att göra gott är att lyckas, oavsett framgång.

494.
Man måste förlåta allt till sina fiender, till sina vänner och till sig själv.

495.
Det är svårare att förlåta sig själv än till andra.

496.
De som inte har något att förlåta sig själva för (om något alls) måste förlåta andra för allt.

497.
Vi måste glömma förolämpningar, men aldrig godheter.

498.
Vi måste inte gifta oss med våra vänners passioner eller fel.

499.
Att leva utan att ha något att förebrå sig för är en nåd som man måste hämta från förvirring, inte från fåfänga.

500.
Vi måste dissimulera våra vänners fel och dölja dem så mycket som möjligt.

English translation (my own):

401.
One only triumphs over one's passions when they are weak.

402.
Violent passions always triumph over men unless Heaven intervenes.

403.
All passions become noble through the report one gives of them to God.

404.
Avarice and envy are ridiculous passions.

405.
Making a miserly old man spend is a kind of miracle worth as much as any other.

[Variant: Making a very miserly old man spend money on vain hopes is the finest trick the great demon from Hell can pull off.]

406.
Kind people have no less merit in refusing graces than in granting them.

407.
Great souls feel more pleasure in doing good than ordinary people do in receiving it.

408.
Having an obligation to those one does not esteem is a kind of irritating servitude.

[Variant: When one is forced to ask graces from those one does not esteem, one derives pleasure and a kind of merit from the refusal they grant.]

409.
One derives a kind of noble pleasure from the hatred and contempt of those who deserve it.

[Variant: It is a kind of pleasure to see those hated and despised who deserve it.]

410.
God alone has the means to console men in their pain and poverty.

411.
One is neither sick, nor old, nor poor except through one's own fault.

412.
Nature has been more generous to men than they realise.

413.
Many evils exist only in opinion.

414.
All men have their stubbornness, and they treat other people's stubbornness as trifles.

415.
It would be the greatest of misfortunes to encounter down here an object capable of fully and worthily responding to one's love.

416.
No creature deserves true love. It is usurpation and injustice to take it.

417.
One must make oneself worthy of everyone's esteem, but one must demand love from no one.

418.
When love subsists only as a point of honour, it is finished.

419.
Nothing pleases one, nothing touches one, except the beloved object.

420.
Love and fidelity are inseparable.

421.
It is to love badly to love at the expense of one's glory.

422.
One is happier through the glory and felicity of the beloved object than through one's own.

423.
It is to love oneself little to love someone more than one ought.

424.
There is no pleasure without glory, nor glory without pleasure.

425.
There are tears and pains that make one die from pleasure.

426.
There are misfortunes that are worth more than the greatest fortune.

427.
Love and marriage are almost incompatible.

428.
There are no happy marriages because married people do not have true love.

429.
Marriage is unbearable only because it is almost incompatible with love.

430.
People marry without knowing each other, and as soon as they do know each other, they hate each other.

431.
One would be too happy to be in love and married.

432.
The secret to making enemies is to marry and declare an heir.

433.
The dead are the first to forget the living; they have this sad advantage over them.

434.
Virtue and merit are not attached to clothing, condition or country.

435.
Men only fight duels because they lack true honour.

436.
It is just and noble to give satisfaction when it is due.

437.
Men are never deceived except by themselves.

438.
The fault of mockery can only be corrected by a kind of miracle.

439.
Mockery makes enemies of all those who deserve it.

440.
Those who spare no one are unjust if they claim mercy.

441.
Satires instruct when they are true and console when they are false.

442.
It is just to blame what deserves to be blamed.

[Variant: Why is it found strange that men blame what deserves to be blamed?]

443.
We should not fear offending anyone when necessary.

444.
It is doing too much honour to men to inquire about what they say about us.

445.
It is shameful and infamous to be clever in the manner of certain people.

446.
One should not be astonished that men do not spare themselves.

447.
To deserve hatred and blame is a great misfortune.

448.
The secret of profiting from slander and flattery is to despise them.

449.
Once one has entered the region of repose, the sentiments of others no longer matter.

450.
Good actions give the lie to slander.

451.
It is not always permitted to despise slander, but one must always despise flattery.

452.
The constitution of the world and the malice of men sometimes lead us to resolutions that we detest in our hearts.

453.
To dissimulate offenses as much as is permitted is a kind of generosity.

[Variant: True generosity and true courage consist in dissimulating offenses.]

454.
To despise injuries is to avenge oneself for them.

455.
One must not take revenge on oneself for the foolishnesses of others.

456.
To do a bad deed to avenge oneself is to punish oneself.

457.
To forgive one's enemies and love them sincerely is the most heroic action.

458.
To demand justice from men is to badly know their ignorance and malice.

459.
To expect service without self-interest from men is to deceive oneself.

460.
There can be truths that one must doubt on pain of being a fool.

461.
One must take more care of the fortune of one's friends than one's own.

462.
One must strongly want everything one wants.

463.
It is to do what one must to occupy oneself solely with what one does.

[Variant: One must occupy oneself solely with what one does.]

464.
It is rendering a man an important service to prevent him from doing foolish things.

465.
Secrecy is rarer than one might think; all men have confidants, and these confidants have others.

466.
It is to do an honour to a man to confide secret to him.

[Variant: The greatest honour one can bestow upon a man is to confide a secret to him, but few people deserve it.]

467.
A man who publishes a secret makes himself unworthy of confidence.

468.
It is necessary to have certain confidants proper for publishing what one wants to make known.

469.
One is happier obeying no one than ruling the world.

470.
To obey God is to reign over all else.

471.
To confide certain dangerous secrets to one's friends is to love them little.

472.
One can have secrets from a friend that do not touch him.

473.
To hazard losing the love of a friend in order to preserve one's glory and justice is a heroic action.

474.
One must spare one's friends all the disgust and displeasure one can hide from them without betraying them.

475.
One must love a friend's glory as much as one's life.

476.
One should not hazard a friend for any interest whatsoever.

477.
One should share one's goods and fortunes with one's friends, but not one's misfortunes.

478.
One can have only one love and one friendship in life. It is too short to have two of them.

479.
Habits resemble friendship, but are not friendship.

480.
Habits make life honest and agreeable; one cannot do without them.

481.
In Italy people are too savage in the commerce of life, and elsewhere they are too familiar.

482.
One can only have one true love, but one can have several very tender friendships.

483.
Great friendships are as rare as great loves.

484.
Life is too short to love as one should.

485.
One must know how to live with wicked people without doing oneself wrong.

486.
Life is almost useless when one no longer has friends or enemies.

487.
When one has lost those one loves, one has almost no share in fortune, and one loses the taste for it.

488.
One must enjoy the present and not worry about the future without necessity of it.

489.
Foresight rarely prevents misfortunes and often advances them.

490.
Thinking about the future is an indispensable necessity of duty.

491.
One must rise above good and bad fortune, above life and death.

492.
The wicked rarely enjoy their wickedness.

493.
To do good is to succeed, whatever the success.

494.
One must forgive everything to one's enemies, to one's friends and to oneself.

495.
It is more difficult to forgive oneself than others.

496.
Those who have nothing to forgive themselves for (if anything) must forgive others for everything.

497.
We must forget offenses, but never benefits.

498.
We must not marry the passions or the faults of our friends.

499.
To live without having anything to reproach oneself for is a grace which one must derive from confusion, not from vanity.

500.
We must dissimulate the faults of our friends and hide them as much as possible.


Above: Kristina.