Source:
Tänkebok, efter dess i Skoklosters Bibliotek förvarade originala handskrift, page 28, by Per Brahe, published 1806
The diary entry:
I November 1632 blef ett möte i Stockholm utaf de förnämsta Ständer, blef en allmän utskrifning beviljad; slöts ock, att Herr Gabriel Gustafsson (Oxenstjerna) på Riksens Råds vägnar och Thure Sparre på Ridderskapets, skulle draga till Tyskland att congratulera Konungen öfver de härliga victorier. Blef sedan intet af, Gud bättre, ty Konungen blef i slagtningen vid Lützen den 6 Nov. 1632, som var en Tisdag. ...
Om Konungens död flögo tidningarne hastigt. I förstone kommo tidningar till Stockholm, att slaget var lyckligt afgånget. Andra dagen efter, som var den 8 December 1632, om morgonen klockan half 9, kom bud efter mig, der jag satt i HofRätten, att jag skulle komma neder i den lilla Räkninge-kammaren. När jag kom in, såg jag alla af Rådet mäkta bedröfvade. Somlige torkade ögonen: somlige vredo händerna. PfaltsGrefven kom emot mig i dörren och veklagade. Jag blef illa till mods, viste intet hvad på färde var, då jag strax med stor sorg förnam, hvad då händt hade. I högsta bedröfvelse och perturbation voro både inländske och utländske, tviflade om välståndet och skattade att allt skulle gå under och öfver. Vi utaf Rådet, som tillstädes voro, togo ett fullhugsadt råd förrän vi skildes åt, att lefva och dö med hvarandra för fäderneslandets värn, nytta och försvar, och icke allenast här hemma i landet att hålla med all makt och enighet sakerna upprätt, utan ock att fullfölja kriget emot Kejsaren och allt hans anhang, till Högsal. Konungens uppsåt och säker fred. Blef ock jag strax deruppå vald och fullmäktig gjord till att draga till Tyskland, att condolera och medbeklaga på Riksens Råds vägnar EnkeDrottningen: sedan ock att öfverlägga med RiksCanzleren om alla saker, och i synnerhet på hvad sätt det Tyska kriget skulle utföras.
Begaf mig så på resan först åt Vestergötland till Sundholmen, och berättade min farbror Gref Magnus den olyckliga händelsen: derifrån till Torpa och så åt Helsingör. Der begaf jag mig på en skuta öfver till Rostock: var då i mäkta stor storm och lifsnöd. Sedan till Drottningen, som var i Wolgast, der ock Konungens lik stod; hvarifrån till Berlin. Der voro RiksCanzleren och jag några dagar tillhopa hos Churförsten af Brandenburg: lågo på slottet. Efter förrättade ärenden drog jag samma vägen tillbaka: kom så till Stockholm igen genom Guds nådiga tillhjelp, den 5 Mars 1633, då allmänna Riksdagen var begynd. ...
På Riksdagen blef den store Konung Gustafs Dotter, Fröken Christina, utkorad till Sveriges Drottning, och Polska Linien afskuren: såsom ock de fem höga Riksens Embeten bekände för förmyndare, samt deras medcolleger af Riksens Råd i de frånvarandes ställe. Jag gjorde då min Råds-ed. ...
English translation (my own):
In November 1632 a meeting was held in Stockholm of the most important Estates, a general discharge was granted; it was also concluded that Lord Gabriel Gustafsson (Oxenstierna) on behalf of the Council of the Realm, and Thure Sparre on behalf of the nobility, would go to Germany to congratulate the King on the glorious victories. Then nothing happened, God help me, for the King remained in the slaughter at Lützen on November 6, 1632, which was a Tuesday. ...
The news of the King's death flew fast. At first news came to Stockholm that the battle was happily over. The second day after, which was December 8, 1632, at half past nine in the morning, a message came to me, while I was sitting in Court, that I should come down to the little Chamber of Commerce. When I came in, I saw all the Council greatly afflicted. Some were wiping their eyes, some were wringing their hands. The Count Palatine came to me at the door and lamented. I felt sick, did not know what was going on, when I soon with great sadness realised what had happened. In utmost sorrow and perturbation were both domestic and foreign, doubting prosperity and thought that everything would go under and over. We of the Council who were present took fully considered counsel before we parted, to live and die with each other for the protection, benefit and defense of the Fatherland, and not only here in this country to keep things upright with all power and unity, but also to complete the war against the Emperor and all his followers, to the intent of the late King and secure peace. Shortly afterwards I too was chosen and authorised to go to Germany, to condole and mourn on behalf of the Council of the Realm, the Dowager Queen, then also to consult with the Chancellor on all matters, and in particular on how the German war should be carried out.
So I went on the journey first to Västergötland to Sundholmen, and told my uncle, Count Magnus, the unfortunate event, from there to Torpa and then to Helsingør. There I went on a schooner over to Rostock, I was then in a great storm and grave danger. Then to the Queen, who was in Wolgast, where also the King's body was; from whence to Berlin. The Chancellor and I were there for a few days with the Elector of Brandenburg; we were at the castle. After the proceedings, I withdrew the same way; then came to Stockholm again, with God's gracious help, on March 5, 1633, when the general Riksdag had begun. ...
At the Riksdag, the great King Gustav's daughter, Lady Kristina, was elected Queen of Sweden, and the Polish line was cut off; as the five High Charges of the Realm were also acknowledged as guardians, and their fellow colleagues of the Council of the Realm in the place of those absent. I then took my oath. ...
Above: Kristina.
Above: Gustav Adolf.
Above: Count Per Brahe.
No comments:
Post a Comment