Source:
Mademoiselle de Scudéry: sa vie et sa correspondance, page 254, published by Edme Jacques Benoît Rathéry, 1873
The letter:
Octobre 1655.
Foi de demoiselle, votre lettre est une des plus agréables lettres du monde. Mais, Madame, n'admirez-vous point qu'à l'exemple de M. de Bouillon qui disoit: «Foi de prince», je n'ai pu m'empêcher de jurer, pour me donner un titre de noblesse, comme il le faisoit pour s'en donner un de principauté? Je sens même que j'ai quelque envie de dire que mon serment est peut-être mieux fondé que le sien. Mais, quoiqu'il en soit, l'histoire de votre lettre est une plaisante histoire, et la manière dont vous l'avez écrite est si ingénieuse, et fait si bien voir tous les personnages de cette aventure, que qui verroit un Tableau du Monde, de votre main, verroit une chose merveilleuse. Au reste, Madame, ceux qui s'imaginent qu'il faut du marbre et du jaspe pour faire un très-beau palais, n'y entendent rien. Du moins, êtes-vous bien plus adroite qu'eux, puisqu'avec un enchaînement de toutes les folies que la vanité peut faire dire et penser, vous faites une des plus belles lettres que je vis jamais. Sincèrement, Madame, je crois la chose comme je la dis, et la flatterie n'y ajoute rien. Je vous en dirois davantage; mais j'ai l'imagination si remplie de cette princesse qui se baigne, de celle qui se couche, de cette dame qui s'assied et se relève, et de ce capucin qui se fourre là, comme diable à miracle, que je ne puis même penser sérieusement à ce que je vous écris. Il paroît bien, Madame, que cela est ainsi, car je vous écris les plus terribles mots du monde; et quand j'aurois été à la cour de la reine de Suède, je ne dirois guère pis. Mais, pour finir plus sagement, je vous en demande pardon, et je vous proteste avec vérité que je suis absolument à vous.
Swedish translation (my own):
Oktober 1655.
Foi de demoiselle, Ert brev är ett av de trevligaste breven i världen. Men, madam, beundrar Ni inte bara exemplet av monsieur de Bouillon, som sade: »Foi de prince«, jag kunde inte låta bli att svära, att ge mig själv en adelstitel, som han gjorde för att ge sig själv en av furstligheten? Jag känner till och med att jag har en viss lust att säga att min ed kanske är bättre grundad än hans. Men hur som helst, berättelsen i Ert brev är trevlig, och sättet som Ni har skrivit det på är så genialiskt och tar fram alla karaktärerna i detta äventyr så bra att den som vill se en tablå av världen, från Er hand, skulle se en underbar sak. Dessutom, madam, de som inbillar sig att marmor och jaspis är nödvändiga för att göra ett mycket vackert palats förstår inte det. Ni är åtminstone mycket skickligare än dem, ty Ni med en rad av alla dårskaper som fåfänga kan få folk att säga och tänka, skriver ett av de vackraste brev jag någonsin sett. Med vänliga hälsningar, madam, jag tror på saken som jag säger den, och smicker tillför ingenting till det. Jag skulle väl berätta mer; men min fantasi är så full av denna prinsessa som badar, av den som går och lägger sig, av denna dam som sätter sig och reser sig och av denne kapuciner som stoppar in sig där, som en djävul med ett mirakel, att jag inte ens kan tänk allvarligt på vad jag skriver till Er. Det tycks verkligen, madam, att det är så, ty jag skriver till Er de mest fruktansvärda ord i världen; och hade jag varit vid Sveriges drottningens hov, skulle jag knappast säga värre. Men för att avsluta mer klokt ber jag Er om ursäkt för det, och jag försäkrar Er med sanning att jag absolut tillhör Er.
English translation (my own):
October 1655.
Foi de demoiselle, your letter is one of the most pleasant letters in the world. But, Madame, do you not admire only the example of Monsieur de Bouillon, who said: "Foi de prince", I could not help but swear, to give myself a title of nobility, as he did to give himself one of principality? I even feel that I have some desire to say that my oath is perhaps better founded than his. But, be that as it may, the story of your letter is a pleasant one, and the manner in which you have written it is so ingenious, and brings out all the characters in this adventure so well, that whoever would see a tableau of the world, from your hand, would see a marvelous thing. Besides, Madame, those who imagine that marble and jasper are necessary to make a very beautiful palace do not understand it. At least, you are much more skillful than them, since with a series of all the follies that vanity can make people say and think, you write one of the most beautiful letters I have ever seen. Sincerely, Madame, I believe the thing as I say it, and flattery adds nothing to it. I would tell you more; but my imagination is so full of this princess who bathes, of the one who goes to bed, of this lady who sits down and gets up, and of this Capuchin who stuffs himself there, like a devil with a miracle, that I cannot even seriously think of what I am writing to you. It certainly appears, Madame, that this is so, for I am writing to you the most terrible words in the world; and had I been at the court of the Queen of Sweden, I would hardly say worse. But, to finish more wisely, I beg your pardon for it, and I assure you with truth that I am absolutely yours.
Above: Kristina.
Above: Madeleine, Mademoiselle de Scudéry.
No comments:
Post a Comment