Kristina's letter to Axel Oxenstierna, dated June 1645

Source:

Riksarkivet, Axel Oxenstiernas skrifter och brev

https://sok.riksarkivet.se/Oxenstierna?Titel=Drottning&page=18&postid=ao_4015&tab=post#tab

The letter:

Högt ärade Her Cantzler, Edre skriwelser Daterade Söderåkera den 15 20 och 23 Maij, are migh alle We til handa Kommit, och hawer Jagh vthur det forsta forståt i hvad terminis tractaten då stod så Wel som och aff bilagorna hvad Eder aff brandenburgh är til handa Kommit och skickar dem her hos til bakars. Vthi ded andra Paminne J migh om Nogre saker som Komma migh mächta Wel til Pass och skole aff migh Wel observeras. ted tridie ineholler hvad emellan Eder och hollenderne passerat är och Edert Judicium huru och på huad set Man dem best skal tractera, så att ded Må lenda til Wort besta.

På desse breff hade Jagh gierna straxt swarat men åtskillige occupationer hawa migh det förhindrat. hvad det forste Widkommer lemnar Jagh ded denna gong oswarat, och det andra Medan Mesta delen ded som det inneholler för dettes ankomst är aff migh bestelt så att Jagh hopas intet Wara forsumat, huad som en Kan tilbakars stå skal Wel i acht tagas. Det siste, så som det inneholler hollendiske sakerne, alt så Wil Jagh hawa refererat in På ded breff som med siste Post til Eder samtligen aff gick och är migh kiert att Jagh tror att dee nhu så ner skole Wara fast. J hawe dem så her til tracterat att iagh intet ded Kan ogilla. hvad den relation Wed Komer om den discurs som Mosr. de la Tullerý hawer hollet med Eder och Edre Colleger så Wel som huad swar derpå är giwit, tienar migh til stor vnderrettelse och ar tet Wel att J opiniatrera til des man får see huad gud teckes giora med Wår stora skepsflotta (hvilken för mot Weder skuld liger än Wed röda [...]), då Kan man alt dirigera ter effter techtes gud giwa Wind Wor det mucket Wel, doch Kan Jagh intet skriwa huru Eder bor procedera uthan Wil Hawa det eder hemstelt. Jagh Wet Wist att (nest gutz hielp) aff Eder intet ler försij. J begiere och att Wetta huru Tullerys forslag migh behagar. nhu må Jagh bekenna att der ded kunde nås, Kunde ded hawa sina goda Skäl, doch Wil iagh hopas att Nest Gutz hiälp formedelst Krigsens fortsettiande en ett bettre Nås Kan, och huru her vti är att best handla ded hemsteller Jagh aldeles i Edert skiön, Wel Wettandes att hvad tractaten angar att den bror alenast På Gudh och eder, inte tviwlandes att J gioren Conditiones dee beste sig nogensin giora låta. har om Jagh ingalunda tviflar Medan migh aff Eder så store prober giwes til eder Vigilantz och förstond så at Jagh är aldeles utan Sorg, att Nogot skulle aff eder forsis, och Wil hermed hawa Eder den Hogste recommenderat, och förbliwer

Eder altid Wel beNeghen

Christina

P. S.

upå det breff Jagh fick medh Neste Post swarar igh har nest Medan Jagh icke hawer tid och beder att i Wile lata migh forstå huad eder Meningh ar om biscopsdöme Bremens Administration.

Stockholm den [...] Junij

Año 1645 /

Post Scriptum

Högtärade Her Rix Cantzler, Medan Jagh nhu hawer SamanKallat vthSkottet aff Stenderne, och tiden lider, ty Wil Jagh her medh hawa Eder bedit att der Nogonsin mögliget Wore att eder techtes att forfatta propositionen och den hit förskika. punckterne hvarvthinnan hon fornenligst och Kortligen bestar äre att forst giörs relation om Krigsens och fretztrackaternes förlåp demonstreres Huru Wida man hop hawa Kan til fredeliget vthslag och huar upå Freden sig fornenligast stutzner, frågande deres betenkiande i den Saken om Cautionen, remonstrerandes dem vthan den realitet intet Wara nogon frid att sluta, och det inte Wara sufisient det oss aff iuten biudes. hur detta nhu står best i Pennan att författa medh Widare onstendigheter hemsteller iagh alt i Edert Skiön, befallendes eder hermedh i dens högstes beskerm såsom den der ar och förbliwer Eder altid

Welbenegen

Christina.

Datum ut in Litteris.

The Riksarkivet website's transcript of the letter:

Högt ärade Her Cantzler,

Edre skrivelser daterade Söderåkera den 15, 20 och 23 maij äre migh alle ve[l] tilhanda kommit, och haver jagh uthur det forsta forståt i hvad terminis tractaten då stod så vel som och aff bilagorna hvad eder aff Brandenburgh är til handa kommit, och skickar dem herhos tilbakers. Uthi ded andra paminne I migh om nogre saker som komma migh mächta vel til pass och skole aff migh vel observeras. Ted tridie ineholler hvad emellan eder och hollenderne passerat är och edert judicium, huru och på hvad set man dem best skal tractera, så att ded må lenda til vort besta.

På desse breff hade jagh gierna straxt svarat, men åtskillige occupationer hava migh det förhindrat. Hvad det forste vidkommer, lemnar jagh ded denna gong osvarat, och det andra, medan mesta delen ded som det inneholler för dettes ankomst är aff migh bestelt, så att jagh hopas intet vara forsumat; hvad som en kan tilbakars stå skal vel iachttagas. Det siste så som det inneholler hollendiske sakerne, altså vil jagh hava refererat in på ded breff som med siste post til eder samtligen affgick. Och är migh kiert att jagh tror att dee nhu så ner skole vara fast. I have dem så hertil tracterat att iagh intet ded kan ogilla. Hvad den relation vedkomer om den discurs, som Monsier de la Tullery haver hollet med eder och edre colleger, så vel som hvad svar derpå är givit, tienar migh til stor underrettelse och ar tet vel att I opiniatrera til des man får see, hvad gud teckes giora med vår stora skepsflotta (hvilken för motveder skuld liger än ved röda [...]), då kan man alt dirigera tereffter. Techtes gud giva vind vor det mucket vel, doch kan jagh intet skriva huru eder bor procedera, uthan vil hava det eder hemstelt. Jagh vet vist att (nest gutz hielp) aff eder intet ler försij. I begiere och att vetta huru Tullerys forslag migh behagar. Nhu må jagh bekenna att der ded kunde nås kunde ded hava sina goda skäl, doch vil iagh hopas att nest gutz hiälp formedelst krigsens fortsettiande en ett bettre nås kan, och huru her uti är att best handla, ded hemsteller Jagh aldeles i Edert skiön, vel vettandes att hvad tractaten angar att den b[e]ror alenast på gudh och eder, inte tvivlandes att I gioren conditiones dee beste sig nogensin giora låta. Harom jagh ingalunda tviflar medan migh aff eder så store prober gives til eder vigilantz och förstond, så at jagh är aldeles utan sorg att nogot skulle aff eder forsis, och vil hermed hava eder den hogste recommenderat och förbliver

Eder altid vel beneghen

Christina

Stockholm den [...] junii Anno 1645

P. S.

Upå det breff jagh fick medh neste post svarar i[a]gh harnest, medan jagh icke haver tid och beder att i vile lata migh forstå hvad eder meningh är om biscopsdöme Bremens administration.

Postscriptum

Högtärade Her Rixcantzler,

Medan jagh nhu haver samankallat uthskottet aff stenderne och tiden lider, ty vil jagh hermedh hava eder bedit att der nogonsin mögliget vore att eder techtes att forfatta propositionen och den hit förskika. Punckterne hvaruthinnen hon fornenligst och kortligen bestar äre att forst giörs relation om krigsens och fretztrackaternes förlåp, demonstreres huruvida man hop hava kan til fredeliget uthslag och hvar upå freden sig fornenligast stutzner, frågande deres betenkiande i den saken om cautionen, remonstrerandes dem uthan den realitet intet vara nogon frid att sluta och det inte vara sufisient det oss aff iuten biudes. Hur detta nhu står best i pennan att författa medh vidare omstendigheter, hemsteller iag alt i edert skiön, befallendes eder hermedh i dens högstes beskerm såsom den der ar och förbliver eder altid

velbenegen Christina.

Datum ut in litteris.

With modernised spelling:

Högtärade herr Kansler,

Edra skrivelser daterade Söderåker den 15, 20 och 23 maj äro mig alla väl tillhanda kommet, och haver jag utur det första förstått i vad terminis traktaten då stod, såväl som ock av bilagorna vad Eder av Brandenburg är tillhanda kommet, och skickar dem härhos tillbakars. Uti det andra påminna I mig om några saker som komma mig mäkta väl tillpass och skola av mig väl observeras. Det tredje innehåller vad emellan Eder och holländarna passerat är och Edert judicium huru och på vad sätt man dem bäst skall traktera, så att det må lända till vårt bästa.

På dessa brev hade jag gärna strax svarat, men åtskilliga ockupationer hava mig det förhindrat. Vad det första vidkommer, lämnar jag det denna gång osvarat, och det andra, medan mestadelen det som det innehåller för dettas ankomst är av mig beställt, så att jag hoppas inte vara försummad; vad som en kan tillbakars stå, skall väl iakttagas. Det sista, såsom det innehåller holländska sakerna, alltså vill jag hava refererat in på det brev som med sista post till Eder samtligen avgick. Och är mig kärt att jag tror att de nu så när skola vara fast. I hava dem så härtill trakterat att jag inte det kan ogilla. Vad den relation vidkommer om den diskurs som monsieur de la Thuillerie haver hållit med Eder och Edra kolleger, såväl som vad svar därpå är givet, tjänar mig till stor underrättelse, och är det väl att I opiniatrera till dess man får se vad Gud täckes göra med vår stora skeppsflotta (vilken för motväders skull ligger än vid röda [...]), då kan man allt dirigera därefter. Täcktes Gud giva vind för det mycket väl, dock kan jag inte skriva huru Eder bör procedera, utan vill hava det Eder hemställt. Jag vet visst att (näst Guds hjälp) av Eder intet lär förse. I begära ock att veta huru Thuilleries förslag mig behagar. Nu må jag bekänna att där det kunde nås kunde det hava sina goda skäl, dock vill jag hoppas att näst Guds hjälp förmedelst krigsens fortsättande en ett bättre nås kan; och huru häruti är att bäst handla, det hemställer jag alldeles i Edert skön, väl vetandes att vad traktaten angår att den beror allenast på Gud och Eder, inte tvivlandes att I gören conditiones de bästa sig någonsin göra låta. Härom jag ingalunda tvivlar medan mig av Eder så stora prober gives till Eder vigilans och förstånd, så att jag är alldeles utan sorg att något skulle av Eder förses, och vill härmed hava Eder den Högste rekommenderat och förbliver

Eder alltid välbenägen

Kristina

Stockholm, den [...] juni anno 1645

P. S.

Uppå det brev jag fick med nästa post svarar jag härnäst medan jag icke haver tid och beder att I ville låta mig förstå vad Eder mening är om biskopsdöme Bremens administration.

Postscriptum.

Högtärade herr Rikskansler,

Medan jag nu haver samankallat utskottet av Ständerna och tiden lider, ty vill jag härmed hava Eder bedit att där någonsin möjligt vore att Eder täcktes att författa propositionen och den hit förskicka. Punkterna varutinnan hon förnämligst och kortligen består äro att först görs relation om krigsens och fredstrakaternas förlopp, demonstreras huruvida man hopp hava kan till fredligt utslag och varuppå freden sig förnämligast studsar, frågande deras betänkande i den saken om kautionen, remonstrerandes dem utan den realitet inte vara någon fred att sluta och det inte vara suffisant det oss av Juten bjudes. Hur detta nu står bäst i pennan att författa med vidare omständigheter, hemställer jag allt i Edert skön, befallandes Eder härmed i den Högstes beskärm såsom den där är och förbliver Eder alltid

velbenägen

Kristina.

Datum ut in litteris.

French translation (my own):

Très honoré Monsieur le Chancelier,

Vos lettres datées de Söderåker les 15, 20 et 23 mai me sont toutes parvenues, et j'ai compris dès le début en quoi était alors le traité, ainsi que des annexes que vous avez reçues de Brandebourg, et je les envoie ci-jointes. Dans le second, vous me rappellez quelques choses qui me paraissent très bien et seront bien observées par moi. Le troisième contient ce qui s'est passé entre vous et les Hollandais et votre jugement sur comment et de quelle manière ils devraient être traités au mieux, afin que ce soit pour notre mieux.

J'aurais aimé répondre immédiatement à ces lettres, mais plusieurs occupations m'en ont empêché. Quant à la première, je la laisse cette fois sans réponse, et la seconde, tandis que la plus grande partie de ce qu'elle contient pour la venue de celle-ci est commandée par moi, afin que j'espère ne pas être négligée; ce que l'on peut reculer doit être bien observé. Comme le dernier contient les choses hollandaises, je veux avoir fait référence à la lettre qui accompagnait le dernier message pour vous tous. Et il est important pour moi qu'ils soient presque confirmés maintenant. Vous les avez si bien traités que je ne peux pas le désapprouver. Qu'est-ce que cette relation concerne le discours que M. de la Thuillerie a eu avec vous et vos collègues, ainsi que la réponse qui y est donnée, me sert de grande information, et est-il bon que vous n'ayez pas d'opinion jusqu'à ce que vous voyiez ce qu'il a plut à Dieu de faire avec notre grande flotte de vaisseaux (qui, en raison du mauvais temps, est toujours au rouge [...]), alors tout peut être dirigé en conséquence. Que Dieu lui donne très bien le vent; je ne peux pas écrire comment vous devez procéder, mais je veux pourtant qu'il vous soit apporté. Je sais avec certitude que (à côté de l'aide de Dieu) rien ne sera négligé par vous. Vous demandez aussi à savoir si la proposition de Thuillerie me plaît. Maintenant, je dois avouer que là où il pourrait être atteint, il pourrait avoir ses bonnes raisons, mais je veux espérer que, à côté de l'aide de Dieu, un meilleur peut être atteint par la poursuite de la guerre; et comment il vaut mieux agir ici, je laisse cela entièrement à votre discrétion, sachant très bien qu'en ce qui concerne le traité, cela dépend uniquement de Dieu et de vous, moi ne doutant pas que vous ferez les meilleures conditions qui puissent jamais être fait. De cela, je ne doute nullement, alors que vous me donnez de si grandes preuves de votre vigilance et de votre compréhension, de sorte que je suis absolument sans souci que quelque chose puisse être négligé par vous, et je veux par la présente vous avoir recommandé au Très-Haut, et je reste

Votre toujours bien-affectionnée

Christine.

Stockholm, juin 1645.

P. S.

A la lettre que j'ai reçue avec l'ordinaire prochain, je répondrai à côté de celle-ci, car je n'ai pas le temps, et je vous prie de me faire comprendre quelle est votre opinion sur l'administration de l'évêché de Brême.

Apostille.

Très honoré Monsieur le Chancelier du Royaume,

Comme j'ai maintenant convoqué le Comité des États et le temps presse, je voudrais par la présente vous demander, si cela vous était jamais possible, de bien vouloir écrire la proposition et de l'envoyer ici. Les points sur lesquels elle consiste principalement et brièvement sont que d'abord un rapport soit fait sur le cours de la guerre et des traités de paix, il soit démontré si l'on peut espérer une issue pacifique et dont dépend tout particulièrement la paix, en demandant à leur rapport en matière de garantie, leur remontrant que sans réalité il ne peut y avoir de paix à conclure, et ce qui nous a été offert par le Jute ne suffit pas. Comme il est préférable maintenant d'écrire avec la plume dans d'autres circonstances, je place tout sous votre garde, vous recommandant par la présente à la protection du Très-Haut, étant celle qui est et reste votre toujours

bien-affectionnée

Christine.

Donné comme dans la lettre.

English translation (my own):

Highly Honoured Lord Chancellor,

Your letters dated Söderåker on the 15th, 20th and 23rd of May have all reached me, and I have understood from the first in what terms the treaty then stood, as well as from the appendices you have received from Brandenburg, and I am sending them enclosed back. In the second one, you remind me of a few things that seem to me to be very well and will be well-observed by me. The third contains what has passed between you and the Dutch and your judgement on how and in what way they should best be treated, so that it may be for our best.

I would have liked to have answered these letters immediately, but several occupations have prevented me from doing so. As to the first one, I leave it this time unanswered, and the second, while most of what it contains for the coming of this one is ordered by me, so that I hope not to be neglected; what one can stand back must be well observed. As the last one contains the Dutch things, I want to have referred to the letter that went with the last post to you all. And it is important to me that they be close to confirmed by now. You have treated them so well that I cannot disapprove of it. What that relation concerns the discourse which Monsieur de la Thuillerie has held with you and your colleagues, as well as what answer is given thereto, serves me for great information, and is it well that you should not opine until you see what God has been pleased to do with our large fleet of ships (which, due to bad weather, is still at red [...]), then everything can be directed accordingly. May God give wind for it very well; I cannot write how you should proceed, however, but I do want it to be brought to you. I know for certain that (next to God's help) nothing will be overlooked by you. You also request to know how Thuillerie's proposal pleases me. Now I must admit that where it could be reached, it could have its good reasons, but I want to hope that, next to God's help, a better one can be reached through the continuation of the war; and how it is best to act here, I leave that entirely to your discretion, knowing very well that as far as the treaty is concerned, it depends solely on God and you, me not doubting that you will make the best conditions that can ever be made. Of this I in no way doubt, while such great proofs are given me by you to your vigilance and understanding, so that I am completely without worry that anything might be overlooked by you, and I hereby want to have recommended you to the Most High, and I remain

Your always well-affectionate

Kristina.

Stockholm, June 1645.

P. S.

To the letter I received with the next post, I will reply next to this one, as I have no time, and I beg that you would let me understand what your opinion is about the administration of the bishopric of Bremen.

Postscript.

Highly Honoured Lord Chancellor of the Realm,

As I have now convened the Committee of the Estates and time is running out, I would like to hereby have asked you, if it would ever be possible for you, that you please write the proposition and send it here. The points on which it mainly and briefly consists are that first a report be made on the course of the war and the peace treaties, it is demonstrated whether one can have hope for a peaceful outcome and on which the peace most particularly depends, asking their report in the matter of the guarantee, remonstrating them therein that without reality there cannot be any peace to conclude, and what was offered to us by the Jute is not enough. As it is now best to write this with the pen in further circumstances, I place everything in your care, hereby commending you to the protection of the Most High, as the one who is and remains your always

well-affectionate

Kristina.

Given as in the letter.

Above: Kristina.

Above: Axel Oxenstierna.

Note: The Jute = King Christian IV of Denmark.