Sources:
Christine de Suède et le cardinal Azzolino: Lettres inédites (1666-1668), pages 5 to 8, by Baron Carl Bildt, 1899
The account:
Ce fut d'une telle mère que naquit, le 8/18 décembre 1626, un petit être velu, qu'on prit d'abord pour un garçon. On ne s'aperçut de la méprise qu'après avoir annoncé au Roi la naissance d'un héritier. Ce fait, que Christine mentionne elle-même, semble indiquer une certaine imperfection sexuelle. Peut-être a-t-il contribué, avec la voix forte et virile, les allures brusques et l'affectation de masculinité dans le costume et le langage, à valoir à Christine cette réputation d'androgyne, dont les racontars de cour se sont plu à l'affubler. Christine, cependant était bien femme. Les rapports du médecin qui l'accompagna pendant son voyage de 1666-68, rapports qui nous renseignent à intervalles réguliers sur les conditions de la vie physique de la Reine, ne laissent aucun doute à cet égard.
Voici donc une enfant issue d'un père au génie vaste et puissant, aux tendances esthétiques prononcées, ayant à un haut degré le goût de l'action et de la domination, et d'une mère faible et neurasthénique, enfant venue au monde difficilement, mal conformée peut-être, mal douée certainement pour les fonctions sexuelles, ce mobile souvent secret, mais toujours puissant des actions humaines! Et cet être délicat se trouve seul à six ans, sans père et séparé de sa mère, donnant déjà des signes d'une intelligence hors ligne et portant sur sa petite tête le dangereux fardeau d'une couronne. Que de précautions ne devait pas exiger son éducation!
On aimerait à se la figurer élevée au milieu de compagnes de son âge, occupée aux jeux et aux petits travaux manuels, retenue aussi longtemps que possible loin des livres et des études, pour qu'une activité cérébrale précoce ne vienne pas entraver le développement des muscles et des organes et préparer le terrain à l'attaque menaçante de la névrose.
Il devait en être bien autrement. — L'éducation des princes a été de tout temps un problème très compliqué. — «Si vous saviez, Madame, combien il est plus difficile à nous autres, qu'au reste du monde, de devenir de braves gens», disait, il n'y a pas longtemps, un jeune prince à une dame. A combien plus forte raison aurait-il pu le dire s'il eût vécu au dix-septième siècle, avant que les vérités les plus élémentaires tant de la psychologie que de la physiologie de l'éducation se fussent fait jour! Christine elle-même a écrit sur ce sujet quelques pages remarquables:
«Ceux qui ont attribué à l'éducation la force et le nom d'une seconde nature», dit-elle, «ont sans doute connu combien elle est importante à tous les hommes, mais celle des jeunes princes l'est d'une manière si singulière que ceux qui la leur donnent mauvaise ne sont pas moins criminels que ces monstres (s'il y en a) qui empoisonnent les sources des rivières et des fontaines, où tout le monde va puiser l'eau... Il est vrai que des obstacles presque invincibles rendent l'éducation des princes très difficile. On ne saurait en former une idée si universelle qu'on n'y trouve bien des exceptions des règles qu'on pourrait en établir. Il faudrait avoir égard au naturel des enfants, aux climats où ils sont nés, aux mœurs de leur nation, à leurs forces, complexions, capacités et génies. Il faut même avoir égard aux siècles où ils sont nés et à leur sexe... Ceux qui croient que l'unique temps dans lequel la vérité approche des princes est leur enfance se trompent. La vérité entre rarement dans la cour. Le mensonge y règne, il y est trop puissant. On craint et on flatte les princes jusque dans leur berceau. Ils seraient encore trop heureux si dans leur enfance ce divin commerce leur était permis. Les hommes ne craignent guère moins leur enfance que leur pouvoir. Ils les manient à plus près comme ces petits lions qui égratignent toujours, quoiqu'ils ne dévorent pas encore les gens...»
Christine se montre néanmoins très contente de sa propre éducation qu'elle appelle «excellente et royale», et elle en témoigne à plusieurs reprises sa reconnaissance à ses tuteurs. Il est aussi certain que ceux-ci étaient animés des meilleures intentions. Cependant il est permis de se demander si, avec toute leur bonne volonté, ils tinrent suffisamment compte du naturel de l'enfant, de sa «force, complexion, capacité et génie», du climat et des mœurs de la nation, et surtout de son sexe.
Écoutons encore une fois le témoignage de Christine elle-même. — «Le Roi avait ordonné à toutes ces personnes de me donner une éducation toute virile et de m'apprendre tout ce qu'un jeune prince doit savoir pour être digne de régner. Il se déclara positivement qu'il ne voulait pas qu'on m'inspirât aucun des sentiments de mon sexe que les seuls de l'honnêteté. Il voulait que dans tout le reste je fusse prince et que je fusse instruite en tout ce qu'un jeune prince doit savoir. Ce fut en cela que mes inclinations secondèrent merveilleusement bien ses desseins, car j'eus une aversion et une antipathie invincibles pour tout ce que font et disent les femmes. Leurs habits, ajustements et façons m'étaient insupportables. Je ne portais jamais ni coiffe ni masque, je n'avais aucun soin de mon teint, de ma taille, ni du reste de mon corps, et, à la proprété et à l'honnêteté près, je méprisais tout l'apanage de mon sexe. Je ne pouvais souffrir les habits longs, je ne voulais porter que des jupes courtes, surtout à la campagne. J'eus de plus une telle inhabileté pour tous leurs ouvrages de mains qu'on ne trouva jamais moyen de m'en rien apprendre. Mais en revanche j'appris avec une merveilleuse facilité toutes les langues et tous les exercices qu'on voulut m'apprendre.»
Christine se vante de ce qu'elle étudiait «six heures le matin et autant le soir». Espérons qu'il y a là dedans quelque exagération: en tout cas, l'étude l'absorba beaucoup plus que de raison. Au contraire, elle «mange peu, dort moins et passe deux ou trois jours sans boire. Elle «s'abstient souvent exprès de manger pour s'accoutumer à tout», mais «pour manger tout lui était bon». Aussi la nature se vengera-t-elle bientôt par une série d'attaques de grippe et d'indigestions, qui la molesteront pendant toute sa vie.
Swedish translation (my own):
Det var från en sådan mor som en liten luden varelse föddes, den 8/18 december 1626, som till en början togs för en pojke. Misstaget uppmärksammades först efter att konungen tillkännagav födelsen av en arvinge. Detta faktum, som Kristina själv nämner, tycks tyda på en viss sexuell ofullkomlighet. Kanske bidrog detta, med hennes starka och virila röst, hennes bryska sätt och manlighetens affektation i kostym och språk, till att förtjäna Kristina detta rykte som en androgyn, med vilken hovskvallret gärna prydde henne. Kristina var dock verkligen en kvinna. Rapporterna från den läkare som följde henne under hennes resa 1666-68, rapporter som med jämna mellanrum informera oss om förhållandena för drottningens fysiska liv, lämnar inga tvivel i detta avseende.
Här är ett barn fött av en far med stort och kraftfullt geni, med uttalade estetiska tendenser, med en hög grad av smak för handling och dominans, och från en svag och neurastenisk mor, ett barn som kom till världen med svårigheter, kanske missbildat, förvisso dåligt begåvad för sexuella funktioner, detta ofta hemliga, men alltid kraftfulla motiv för mänskliga handlingar! Och denna känsliga varelse befinner sig ensam vid sex år gammal, utan en far och skild från sin mor, och visar redan tecken på överlägsen intelligens och bär den farliga bördan av en krona på sitt lilla huvud. Vilka försiktighetsåtgärder hennes uppfostran borde inte ha krävt!
Man skulle gärna vilja föreställa sig att hon är uppvuxen bland kamrater i sin ålder, upptagen med lekar och små handarbeten, hålls så länge som möjligt borta från böcker och studier, så att tidig hjärnaktivitet inte hindrar utvecklingen av muskler och organ och förbereder terrängen för det hotande anfallet av neuros.
Det måste ha varit ganska annorlunda. — Utbildning av furstar har alltid varit ett mycket komplicerat problem. — »Om Ni bara visste, madame, hur mycket svårare det är för oss andra än för resten av världen att bli goda människor«, sade en ung prins till en dam för inte så länge sedan. Hur mycket mer kunde han inte ha sagt det om han hade levt på 1600-talet, innan de mest elementära sanningarna om både utbildningspsykologi och utbildningsfysiologi hade kommit fram! Kristina har själv skrivit några anmärkningsvärda sidor om detta ämne:
»De som har tillskrivit utbildning kraften och namnet på en andra natur«, säger hon, »har utan tvekan vetat hur viktigt det är för alla människor, men unga furstar är av ett sätt så unikt att de som ger dem en dålig är inte mindre kriminella än de monster (om det finns några) som förgiftar källorna till floder och fontäner där alla går för att hämta vatten... Det är sant att nästan oövervinnliga hinder gör utbildningen av furstar mycket svår en sådan universell idé om det utan att hitta många undantag från reglerna som man kan fastställa. Man måste ta hänsyn till barnens natur, klimatet där de föddes, deras nations seder, deras styrkor, lynnen, förmågor och ingenier. Man måste till och med ta hänsyn till de sekler de föddes i och deras kön... De som tror att den enda tiden då sanningen närmar sig furstar är deras barndom har fel. Sanningen kommer sällan in i hoven. Lögner härskar där, de är alltför kraftfulla. Furstar är fruktade och smickrade även i sin vagga. De skulle fortfarande vara alltför glada om i deras barndom denna gudomliga handel tilläts dem. Män fruktar sin barndom knappast mindre än sin makt. De hanterar dem mer som små lejon som alltid kliar sig, fastän de ännu inte slukar människor...«
Kristina framstår ändå som mycket nöjd med sin egen utbildning, som hon kallar »utmärkt och kunglig«, och hon visar vid flera tillfällen sin tacksamhet mot sina lärare. Det är också säkert att de hade de bästa avsikterna. Det är dock tillåtet att undra om de med all sin goda vilja tagit tillräcklig hänsyn till barnets natur, hennes »styrka, lynne, kapacitet och ingenium«, nationens klimat och seder och framför allt hennes kön.
Låt oss återigen lyssna på Kristinas vittnesbörd. — »Konungen hade beordrat alla dessa människor att ge mig en alldeles manlig utbildning och att lära mig allt en ung furste måste veta för att vara värdig att regera. Han förklarade positivt att han inte ville att något av mitt köns känslor skulle inspireras i mig annat än ärlighet. Han ville att jag skulle vara en furste i allt annat och att jag skulle bli instruerad i allt som en ung furste borde veta. Det var i detta som mina böjelser sekunderade hans dessänger underbart, ty jag hade en oövervinnerlig motvilja och antipati för allt som kvinnor gör och säger. Deras klänningar, foglighet och uppförande var mig outhärdliga. Jag bar aldrig huva eller mask, jag tog inte hand om min hy, min storlek eller resten av min kropp, och förutom prydlighet och ärlighet föraktade jag alla mitt köns egenskaper. Jag kunde inte stå ut med långa klänningar, jag ville bara ha på mig korta kjolar, särskilt på landet. Dessutom hade jag en sådan oförmåga för allt deras hantverk att ingen någonsin hittade ett sätt att lära mig något om det. Men å andra sidan lärde jag mig med underbar lätthet alla språk och alla övningar som man ville lära mig.«
Kristina skryter med att hon studerade »sex timmar på morgonen och lika mycket på kvällen«. Låt oss hoppas att det finns en viss överdrift i detta: i alla fall absorberade studien henne mycket mer än vad som var rimligt. Tvärtom, hon »äter lite, sover ännu mindre och går två eller tre dagar utan att dricka«. Hon »avstår ofta uttryckligen från att äta för att vänja sig vid allt«, men »när gällde mat tyckte hon att allt var bra«. Så naturen kommer snart att hämnas med en rad anfall av gripp och matsmältningsbesvär som kommer att angripa henne under hela hennes liv.
English translation (my own):
It was from such a mother that a little hairy being was born, on December 8/18, 1626, who was initially taken for a boy. The mistake was only noticed after announcing the birth of an heir to the King. This fact, which Kristina herself mentions, seems to indicate a certain sexual imperfection. Perhaps this contributed, with her strong and virile voice, her brusque manner and the affectation of masculinity in her costume and language, to earning Kristina this reputation as an androgynous person, with which court gossip was pleased to adorn her. Kristina, however, was indeed a woman. The reports of the doctor who accompanied her during her journey of 1666-68, reports which inform us at regular intervals about the conditions of the Queen's physical life, leave no doubt in this regard.
Here is a child born from a father of vast and powerful genius, with pronounced aesthetic tendencies, having a high degree of taste for action and domination, and from a weak and neurasthenic mother, a child who came into the world with difficulty, perhaps misshapen, certainly poorly gifted for sexual functions, this often secret, but always powerful motive of human actions! And this delicate being finds herself alone at six years old, without a father and separated from her mother, already showing signs of superior intelligence and carrying on her little head the dangerous burden of a crown. What precautions her education should not have required!
One would like to imagine her being raised among companions of her age, busy with games and small manual works, kept as long as possible away from books and studies, so that early cerebral activity does not hinder the development of the muscles and organs and prepare the terrain for the threatening attack of neurosis.
It must have been quite different. — The education of princes has always been a very complicated problem. — "If you only knew, Madame, how much more difficult it is for the rest of us than for the rest of the world to become good people", said a young prince to a lady not long ago. How much more could he have said it if he had lived in the seventeenth century, before the most elementary truths of both the psychology and the physiology of education had come to light! Kristina herself has written some remarkable pages on this subject:
"Those who have attributed to education the force and the name of a second nature", she says, "have undoubtedly known how important it is to all men, but that of young princes is of a manner so singular that those who give them a bad one are no less criminal than those monsters (if there are any) who poison the sources of rivers and fountains where everyone goes to draw water... It is true that almost invincible obstacles make the education of princes very difficult. One cannot form such a universal idea of it without finding many exceptions to the rules that one could establish. One must take into account the nature of children, the climates in which they were born, the mores of their nation, their strengths, complexions, abilities and geniuses. One must even take into account the centuries in which they were born and their sex... Those who believe that the only time in which the truth approaches princes is their childhood are mistaken. The truth rarely enters court. Lies reign there, they are too powerful. Princes are feared and flattered even in their cradle. They would still be too happy if in their childhood this divine commerce was allowed to them. Men fear their childhood hardly less than their power. They handle them more like little lions which always scratch, although they do not yet devour people..."
Kristina nevertheless appears very content with her own education, which she calls "excellent and royal", and she demonstrates her gratitude to her tutors on several occasions. It is also certain that they had the best intentions. However, it is permissible to wonder whether, with all their good will, they took sufficient account of the child's nature, her "strength, complexion, capacity and genius", the climate and mores of the nation, and, above all, her sex.
Let us listen once again to the testimony of Kristina herself. — "The King had ordered all these people to give me a very virile education and to teach me everything a young prince must know to be worthy of reigning. He declared positively that he did not want any of the sentiments of my sex to be inspired in me other than those of honesty. He wanted me to be a prince in everything else and to be instructed in everything a young prince should know. It was in this that my inclinations marvellously seconded his designs, for I had an invincible aversion and antipathy for everything that women do and say. Their dresses, passivity and manners were unbearable to me. I never wore a hood or mask, I took no care of my complexion, my size, or the rest of my body, and, except for cleanliness and honesty, I despised all the prerequisites of my sex. I couldn't stand long dresses, I only wanted to wear short skirts, especially in the countryside. Moreover, I had such an inability for all their handiwork that no one ever found a way to teach me anything of it. But on the other hand I learned with marvellous facility all the languages and all the exercises that one wanted to teach me."
Kristina boasts that she studied "six hours in the morning and the same amount in the evening." Let us hope that there is some exaggeration in this: in any case, the study absorbed her much more than was reasonable. On the contrary, she "eats little, sleeps even less and goes two or three days without drinking". She "often expressly abstains from eating so as to get used to everything", but "when it came to eating, she thought everything was good". So nature will soon take revenge with a series of attacks of influenza and indigestion which will molest her throughout her life.
.jpg)
Above: Kristina.
Above: Baron Carl Bildt.
No comments:
Post a Comment