Source:
Sveriges ridderskapets och adels riksdags-protokoll: 1652-1654, pages 228 to 231, Stockholm, Ivar Hæggströms Boktryckeri, 1872
The protocol:
Den 5 Junii.
Landtmarskalken proponerade åter om ÖfwerstLeutnant Berthil Nilsson Skytte, som har bekommit H:es Maij:tz bref, att komma i sin Broders Håkan Skytts ställe; han skall wara länge sedan adlat, men nu i medler thidh warit i Chronans tienst och inthet kunnat wara förr tillstädes.
Alle erkände dhe honom för en god karl; men disputerade så wijda emot honom, att först så war Håkan Nilsson, hans B:r, inthet rätt kommen i det ställe; sedan bör denne effter Ridderhuus Ordinantien taga sitt rum nederst och icke göra ett sådant språngh öfwer try hundrade familier.
Landtmarsk. sade att hans B:r och han wore adlade på een thid, allenast att denne har drögt.
Men dhe blefwe alle wed sin förre meningh, som dhe voterat hade; hållandes sigh på sin sijda så fast wedh H:es M:tz gifne Resolution, som han håller sigh widh detta H. M:tz bref, som oppläsit war.
Landtmarskalken sade sigh hafwa K. M:tz bref att gåå efter, och der dhe wille det ändra, skulle dhe sökia der om hoos H. M:t; bad dem wara betänkte der om med ett uthskått till H. M:tt, så wille han gå medh.
Sedan gaf Landtmarskalken Ridderskapet förnimma, att der wore ock Öfwersten Barclaij, som ock har H. M:tz bref att blifwa intagen. Är af gammel Adel i Skottlandh, det han framdeles förplichtar sigh till att bewijsa, och tillbiuder sigh således att göra Ridderskapet satisfaction. Duglas, Hamelthon och Fletwod wittnade så sant wara, refererade sigh ock till Wellam Philp och Forbes. Med den Condition bewilljade Ridderskapet det, att han till näste Rijkzdagh skulle förskaffa sigh wittnesbördh der ifrå, som sufficient wore. Der effter lät Landtmarskalken kalla in honom, och effter itt taal till Ridderskapet, om hans härkompst och Adelige familie, sampt giorde meriter, som H. M:t har der till beweekt, blef han intagen och gratulerad.
Der wedh kom uthskått ifrå Prästerskapet, Borgarne och Bönderna; hwilke blefwe tillbörligen inledsagade.
Doctor Eskill sade, näst ödmiuk och flijtigh hälssning, att Prästerskapet med Borgerskapet haa gott funnet att förfråga sigh hoos Ridderskapet om Försäkringen och Eedhen; att så frampt Ridderskapet icke än nu haa bekommet det, såge dhe gärna om Ridderskapet så behagade, att dhe tillijka hoos R. Cantzlern anmodade der om.
Landtmarskalken tackade dem på det wänligste; sade att det skulle haa blifwit med dem communicerat, om dhe hade någet wethat der af; wela fördenskull nu med dem wälja der till ett uthskått; och i medler thidh afträdde dhe andre i Cammarn der hoos, så länge dem gofwes audientz hoos Rådet.
Desse blefwe nämbde till det uthskått:
1 Cl. H. Steen Bielke
H. Jöran Flemmingh.
2. Cl. Gustaf Ribbingh
Ulf Bonde.
3. Cl. Claes Rhålamb
Per Hammersköld.
Emädan än då drögdes, och dhe finge icke så snar bud ifrå Rådet, sade Landtmarsk. huru att H:es Maij:tt hade benådat någre med Sköldebref, som nu för någen thidh sedan haa begärt blifwa intagne, och att Landtmarskalken der med har någet drögdt för särdeles orsaker skull, men besynnerlig[en] derföre, att han om någre personer har kunnat i medler thidh giort sigh informerat, att inge måtte komma här inn, som icke wore wärde sittia ibland oss.
Blef der wedh dhe andre Ständernes uthskått wetterligit, att det inthet kunde skee förr än effter middagen.
Der effter oplästes Listan opå dem som sigh angifwit hade och sine sköldebref presenterat; Landtmarskalken bad dem sedan, om någen wore som någet hade emot någen af desse opräknade, att han icke måtte på Ridderhuuset blifwa intagen, sådant måtte nu oppenbaras.
Israel Lagerfeldt difficulterade någet der öfwer, att dhe togo uthaf hans Lauro för mycket.
Landtmarskalken frågade hwar i han difficulterade, anten ij nampnet eller i wapnet: Lagerfeldt sade sigh inthet stort disputera der om, effter der uthi är een åtskilnat, begärde allenast att det blefwe opteknat.
Pär Lillja giorde samme difficultet, begärde ock det opteknas om Liljerne.
Der opå lät Landtmarsk. wetta, att H. M:tz wilje och befalningh wore, att dhe nu, som tillförenne, biwista kröningsacten och sedan wara tillstädes på Rijkzsalen, der opwachtandes H. M:tt och H. K. H:t, inställandes sigh sedan till dhe tractamenter som H. M:t dem warder meddeelandes.
Wed det samme komme twenne af Rådet, dem Landtmarskalken mötte uth för Ridderhuusdören, och sedan effter deres begäran gick med dem i Cammarn der hoos, tagandes uthskåttet till sigh.
När H. Landtmarskalken kom åter på Ridderhuuset, berättade han, att Rådet hade framwijst huru Försäkringen war fattad effter 1611 åhrs Försäkringh, både i Religionens sinceritet och thet öfrige, der uthi Ständerne hafwa samtyckt: wara alt så wäl författat, som wij nu få wetha huru wida then tiänar att publiceras. Thill den ände hafwe så wäl uthskåttet som sielfwe Ständerne warit thillstädes, och hört huru att alle particulariteter äre der uthi ihugkomne som synas requireras.
Lät dem ock förstå, att man hade att wänta bodh ifrå Slottet, till ewentyrs med K. M:tz underhåld att underskrifwas.
Medh det samma blef Försäkringen dijt skickat ifrå R. Cantzlern, att han der skulle uppläsas och sedan straxt igenlefreras; hwilket ock skedde.
Då Försäkringen war oppläsin, sade H. Landtmarskalken att han exciperar till det, som der uthi röres om BergzCollegio, och står på dess rätt och præferentz, det han befalte annoteras.
Gustaf Rosenhane: Wara också af uthskåttet påmint, som der införas skulle, att ingen måtte settias ifrå sitt Embethe, så länge han wäl och ostraffeligen kan det förestå.
Landtmarsk.: Wara confererat der om med Rådet och bekommit thill swar, att sådant kommer der thill, att alt bör skee effter Lagh: andre particulariteter höra till Ordningar och kunne icke så införas i Försäkringen.
Försäkringen lefrerades åter straxt till RijkzCantzlern, der effter skildes dhe åt till klockan 2 eftermiddagen.
Då kom åter uthskåttet ifrå Prästerskapet och Borgerskapet.
Doct. Eskill, Biskop i Åboo, begärde förnimma om Ridderskapet wille tillijka med dem och Borgerskapet och bönderne (som här äre af samme meningh) begära af RijkzRådh få see huru Försäkringen wore fattat, så wäl som sielfwe Eedhen, som wanligit är och skee plägar för kröningen.
Landtmarsk.: Ridderskapet skulle straxt resolvera der opå, allenast dem behagade een lithen stund fördröija i Cammarn, så länge dhe finge thalas widh.
Effter deres afträd begärde Landtmarsk. att Classerne wille votera der om, hwad man dem swara skulle.
För 3:tia Cl. sade Pär Hammersköld: »Effter wij förnimme, att dhe wetta det wij haa hört Försäkringen här opläsas, är 3:tiæ Classis votum, att man seijer fritt uth att så skett är, der med erhålles gott förtroende och man undwijker missförstånd; Och der dhe wele ock sökia det samme och begäre någre af wårt medel med sigh, så wele wij det göra. Om Eedhen haa wij ock inthet hört mehr, än det som der i är förmält, och dhe wetta så wäl som wij.«
1:a och 2:da Cl. wore af samma meningh.
Landtmarskalken lät dem sedan ledsagas in, och sade dem detta som förbemält är.
Doct. Emporagrius uthtydde deres intention wara, att förfråga sigh med Ridderskapet, om det skulle kunna skee, att man befrågade sigh hoos Rijksens Rådh om Eedhen också, och inthet blefwe förtänkte.
Der till blef dilatorie swarat.
Landtmarskalken begärde sedan uthskått opp till Hans Kongl. Högheet, och wore af
1 Cl. H. Bengt Horn
H. Claes Stiernesköldh.
2 Cl. Gustaf Ribbingh
Axell Posse.
3 Cl. Claes Rhålamb
Pär Hammersköldh.
Der effter underskrefs af samptlige Ridderskapet Hennes Maij:tz Bref om underhåldet etc.
With modernised spelling:
Den 5 juni.
Landtmarskalken proponerade åter om överstlöjtnant Bertil Nilsson Skytte, som har bekommit Hennes Majestäts brev, att komma i sin broders Håkan Skyttes ställe; han skall vara länge sedan adlad, men nu emellertid varit i Kronans tjänst och inte kunnat vara förr tillstädes.
Alle erkände de honom för en god karl, men disputerade såvida emot honom att först så var Håkan Nilsson, hans broder, inte rätt kommen i det ställe; sedan bör denne efter Riddarhusordinantien taga sitt rum nederst och icke göra ett sådant språng över tre hundrade familjer.
Landtmarskalken sade att hans broder och han voro adlade på en tid, allenast att denna har dröjt.
Men de blevo alla vid sin förre mening som de voterat hade, hållandes sig på sin sida så fast vid Hennes Majestäts givna resolution, som han håller sig vid detta Hennes Majestäts brev, som uppläset var.
Landtmarskalken sade sig hava Kungliga Majestäts brev att gå efter, och där de ville det ändra, skulle de söka därom hos Hennes Majestät; bad dem vara betänkte därom med ett utskott till Hennes Majestät, så ville han gå med.
Sedan gav Landtmarskalken ridderskapet förnimma, att där vore ock översten Barclay, som ock har Hennes Majestäts brev att bliva intagen. Är av gammel adel i Skottland, det han framdeles förpliktar sig till att bevisa, och tillbjuder sig således att göra ridderskapet satisfaktion. Douglas, Hamilton och Fleetwood vittnade så sant vara, refererade sig ock till William Philip och Forbes. Med den kondition beviljade ridderskapet det att han till näste Riksdag skulle förskaffa sig vittnesbörd därifrå, som sufficient vore. Därefter lät Landtmarskalken kalla in honom, och efter ett tal till ridderskapet om hans härkomst och adliga familj, samt gjorda meriter som Hennes Majestät har därtill bevekt, blev han intagen och gratulerad.
Därvid kom utskott ifrå prästerskapet, borgarna och bönderna, vilka blevo tillbörligen inledsagade.
Doktor Eskil sade, näst ödmjuk och flitig hälsning, att prästerskapet med borgerskapet ha gott funnit att förfråga sig hos ridderskapet om försäkringen och eden, att såframt ridderskapet icke ännu ha bekommit det, såge de gärna om ridderskapet så behagade att de tillika hos Rikskanslern anmodade därom.
Landtmarskalken tackade dem på det vänligste, sade att det skulle ha blivit med dem kommunicerat om de hade något vetat därav, vilja fördenskull nu med dem välja därtill ett utskott, och emellertid avträdde de andra i Kammaren därhos, så länge dem gåves audiens hos Rådet.
Dessa blevo nämnde till det utskott:
Prima classe: herr Sten Bielke, herr Jöran Fleming.
Secunda classe: Gustaf Ribbing, Ulf Bonde.
Tertia classe: Claes Rålamb, Per Hammarsköld.
Emedan än då dröjdes, och de fingo icke så snar bud ifrå Rådet, sade Landtmarskalken huru att Hennes Majestät hade benådat några med sköldebrev, som nu för någon tid sedan ha begärt bliva intagna, och att Landtmarskalken därmed har något dröjt för särdeles orsakers skull, men besynnerlig[en] därföre att han om några personer har kunnat emellertid gjort sig informerat att inga måtte komma härin som icke vore värde sitta ibland oss.
Blev därvid de andra Ständernas utskott veterligt att det inte kunde ske förrän eftermiddagen.
Därefter upplästes listan uppå dem som sig angivit hade och sina sköldebrev presenterat. Landtmarskalken bad dem sedan, om någon vore som något hade emot någon av dessa uppräknade, att han icke måtte på Ridderhuset bliva intagen, sådant måtte nu uppenbaras.
Israel Lagerfeldt diffikulterade något däröver att de togo utav hans lauro för mycket.
Landtmarskalken frågade vari han diffikulterade, anten i namnet eller i vapnet. Lagerfeldt sade sig inte stort disputera därom, efter däruti är en åtskillnad, begärde allenast att det bleve upptecknat.
Per Lillie gjorde samma diffikultet, begärde ock det upptecknas om Lillierna.
Däruppå lät Landtmarskalken veta att Hennes Majestäts vilje och befallning vore att de nu som tillförne bivista kröningsakten och sedan vara tillstädes på Rikssalen, där uppvaktandes Hennes Majestät och Hans Kungliga Höghet, inställandes sig sedan till de traktamenter som Hennes Majestät dem varder meddelandes.
Vid detsamma kommo tvenne av Rådet, dem Landtmarskalken mötte utför Ridderhusdörren, och sedan efter deras begäran gick med dem i Kammaren därhos, tagandes utskottet till sig.
När herr Landtmarskalken kom åter på Riddarhuset, berättade han att Rådet hade framvist huru försäkringen var fattad effter 1611 års försäkring, både i religionens sinceritet och det övriga, däruti Ständerna hava samtyckt; vara allt så väl författat som vi nu få veta huruvida den tjänar att publiceras. Till den ände hava såväl utskottet som själva Ständerna varit tillstädes och hört huru att alla partikulariteter äro däruti ihågkomna som synas rekvireras.
Lät dem ock förstå att man hade att vänta bud ifrå slottet, till äventyrs med Kungliga Majestäts underhåll att underskrivas.
Med detsamma blev försäkringen dit skickad ifrå Rikskanslern, att han där skulle uppläsas och sedan straxt igenlevereras, vilket ock skedde.
Då försäkringen var uppläsen, sade herr Landtmarskalken att han exciperar till det som däruti röres om Bergscollegio och står på dess rätt och preferens, det han befallte annoteras.
Gustaf Rosenhane: Vara också av utskottet påmint som där införas skulle, att ingen måtte sättas ifrå sitt ämbete så länge han väl och ostraffeligen kan det förestå.
Landtmarskalken: Vara konfererat därom med Rådet och bekommit till svar att sådant kommer därtill att allt bör ske efter lag; andra partikulariteter höra till ordningar och kunne icke så införas i försäkringen.
Försäkringen levererades åter straxt till Rikskanslern, därefter skildes de åt till klockan 2 eftermiddagen.
Då kom åter utskottet ifrå prästerskapet och borgerskapet.
Doktor Eskil, biskop i Åbo, begärde förnimma om Ridderskapet ville tillika med dem och borgerskapet och bönderna (som här äro av samma mening) begära av Riksråd få se huru försäkringen vore fattad, såväl som själva eden, som vanligt är och ske plägar förr kröningen.
Landtmarskalken: Ridderskapet skulle straxt resolvera däruppå, allenast dem behagade en liten stund fördröja i Kammaren så länge de finge talas vid.
Efter deras avträde begärde Landtmarskalken att klasserna ville votera därom vad man dem svara skulle.
För tertia classis sade Per Hammarsköld: »Efter vi förnimme att de veta det vi ha hört försäkringen här uppläsas, är tertiæ classis votum att man säger fritt ut att så skett är, därmed erhålles gott förtroende och man undviker missförstånd; och där de ville ock söka detsamma och begära några av vårt medel med sig, så vele vi det göra. Om eden ha vi ock intet hört mer än det som däri är förmält, och de veta så väl som vi.«
Prima och secunda classes voro av samma mening.
Landtmarskalken lät dem sedan ledsagas in och sade dem detta som förbemält är.
Doktor Emporagrius uttydde deras intention vara att förfråga sig med ridderskapet om det skulle kunna ske att man befrågade sig hos Riksens Råd om eden också och inte bleve förtänkte.
Därtill blev dilatorie svarat.
Landtmarskalken begärde sedan utskott upp till Hans Kungliga Höghet, och voro av:
Prima classe: herr Bengt Horn, herr Claes Stiernesköld.
Secunda classe: Gustaf Ribbing, Axel Posse.
Tertia classe: Claes Rålamb, Per Hammarsköld.
Därefter underskrevs av samtliga ridderskapet Hennes Majestäts brev om underhållet, etc.
French translation (my own):
Le 5 juin.
Le lantmaréchal a de nouveau proposé au lieutenant-colonel Bertil Nilsson Skytte, qui a reçu la lettre de Sa Majesté, de venir à la place de son frère Håkan Skytte; il était censé avoir été anobli il y a longtemps, mais maintenant, il est au service de la Couronne et n'aurait pas pu être présent auparavant.
Ils le considéraient tous comme un homme bon, mais argumentaient contre lui dans la mesure où Håkan Nilsson, son frère, n'était pas venu à juste titre à cet endroit en premier lieu; alors, selon l'ordonnance de la maison de noblesse, il devrait se placer au bas de l'échelle et ne pas faire un tel saut au-dessus de trois cents familles.
Le lantmaréchal a déclaré que son frère et lui avaient été anoblis pendant un certain temps, mais que cela avait été retardé.
Mais ils restèrent tous fidèles à leur ancienne opinion qu'ils avaient votée, tenant de leur côté aussi fermement à la résolution donnée par Sa Majesté qu'il tient à la lettre de Sa Majesté qui a été lue.
Le lantmaréchal dit qu'il avait la lettre de Sa Majesté Royale et que s'ils voulaient la changer, ils devraient s'adresser à Sa Majesté; il leur a demandé de l'examiner en comité auprès de Sa Majesté, et il serait d'accord.
Ensuite, le lantmaréchal a fait savoir à la noblesse que le colonel Barclay était également présent, qui a aussi la lettre de Sa Majesté pour être admis. Il appartient à l'ancienne noblesse d'Écosse, ce qu'il entreprend en outre de prouver, et il s'offre ainsi à donner satisfaction à la noblesse. Douglas, Hamilton et Fleetwood ont témoigné de la vérité, faisant également référence à Guillaume Philippe et Forbes. A cette condition, la noblesse lui accorda qu'il en obtienne un témoignage pour la prochaine Diète, ce qui serait suffisant. Après cela, le lantmaréchal le fit appeler, et après un discours à la noblesse sur sa descendance et sa famille noble, ainsi que sur les mérites que Sa Majesté a apporté à cet effet, il fut admis et félicité.
Ensuite vinrent des comités du clergé, des bourgeois et des paysans, qui furent dûment institués.
Le docteur Eskil dit, après un humble et diligent salut, que le clergé et les bourgeois avaient trouvé bon de s'enquérir auprès de la noblesse de l'assurance et du serment, que tant que la noblesse ne l'aurait pas encore reçu, ils verraient volontiers si cela plairait à la noblesse si elle le demandait aussi au grand chancelier.
Le lantmaréchal les remercia de la manière la plus amicale, leur dit que cela leur aurait été communiqué s'ils en avaient eu connaissance et qu'il voulait donc choisir avec eux un comité à cet effet, et entre-temps les autres membres de la Chambre s'en retirèrent, tant qu'ils obtinrent une audience auprès du Conseil.
Ces hommes ont été nommés à ce comité:
De la première classe: M. Sten Bielke, M. Jöran Fleming.
De la deuxième classe: Gustave Ribbing, Ulf Bonde.
De la troisième classe: Claude Rålamb, Pierre Hammarsköld.
Comme il y avait déjà eu du retard et qu'ils n'avaient pas reçu de message du Conseil si tôt, le lantmaréchal a déclaré que Sa Majesté avait gracié certains d'entre eux avec des lettres d'anoblissement, qu'ils avaient demandé il y a quelque temps à être admis et que le lantmaréchal avait donc un peu tardé pour des raisons particulières, mais surtout parce qu'il pouvait, cependant, faire savoir à quelques personnes que personne n'était autorisé à entrer ici s'il ne valait pas la peine de s'asseoir parmi nous.
Ce faisant, l'autre commission des États a pris conscience qu'elle ne pourrait avoir lieu que dans l'après-midi.
Après cela, la liste de ceux qui s'étaient signalés et avaient présenté leurs lettres d'anoblissement a été lue. Le lantmaréchal leur a alors demandé que si quelqu'un avait quelque chose contre l'un de ces éléments répertoriés, il ne devrait pas être admis à la Maison de la Noblesse, cela devrait maintenant être révélé.
Israel Lagerfeldt a protesté en disant qu'ils lui prenaient trop de ses lauriers.
Le lantmaréchal a demandé où il avait des difficultés soit dans le nom, soit dans les armoiries. Lagerfeldt a déclaré qu'il n'avait pas vraiment discuté de cela, car il y avait une différence, il avait seulement demandé que cela soit enregistré.
Pierre Lillie a déposé la même difficulté, demandant aussi qu'elle soit enregistrée à propos des Lillies.
Sur ce, le lantmaréchal a fait savoir que la volonté et l'ordre de Sa Majesté étaient que ceux qui devaient maintenant assister au couronnement agiraient et seraient ensuite présents dans la Salle d'État, où Sa Majesté et Son Altesse Royale étaient présents, puis se présenteraient aux traitements que Sa Majesté annoncera pour chacun d'eux.
En même temps arrivèrent deux membres du Conseil, que le lantmaréchal rencontra devant la porte de la Maison de Noblesse, puis, à leur demande, les rejoignit dans la Chambre pour recevoir le comité.
Lorsque le lantmaréchal revint à la Maison de la Noblesse, il raconta que le Conseil avait montré comment l'assurance avait été prise après l'assurance de 1611, tant dans la sincérité de la religion que dans le reste, sur lequel les États s'étaient mis d'accord; tout cela est si bien écrit qu'on sait désormais s'il mérite d'être publié. A cette fin, le comité et les États eux-mêmes ont été présents et ont entendu comment y sont rappelées toutes les particularités qui semblent nécessaires.
Il leur fit aussi comprendre qu'ils devaient attendre un message du château, peut-être concernant la signature de l'entretien de Sa Majesté Royale.
En même temps, le grand chancelier a envoyé là-bas l'assurance qu'elle y serait lue et ensuite immédiatement restituée, ce qui s'est aussi produit.
Lors de la lecture de l'assurance, le lantmaréchal a déclaré qu'il excluait ce qui s'y trouvait concernant le Collège des Mines et défendait son droit et sa préférence, qu'il a ordonné d'annoter.
Gustave Rosenhane: Il faut aussi rappeler à la commission qu'il y serait introduit, que personne ne peut être démis de ses fonctions tant qu'il peut le faire en toute impunité.
Le lantmaréchal: Il faut consulter le Conseil à ce sujet, et il faut obtenir une réponse qu'il sera ajouté que tout doit être fait conformément à la loi; d'autres particularités appartiennent aux arrangements et ne peuvent donc pas être incluses dans l'assurance.
L'assurance fut de nouveau remise immédiatement au grand chancelier, après quoi ils se séparèrent jusqu'à 14 heures de l'après-midi.
Puis vint à nouveau le comité composé du clergé et de la bourgeoisie.
Le docteur Eskil, évêque d'Åbo, a demandé si la noblesse voulait se joindre à eux et les bourgeois et les paysans (qui ici sont du même avis) ont demandé au Conseil du Royaume de voir comment l'assurance était prise, comme ainsi que le serment lui-même, comme c'est l'habitude et a généralement lieu avant le couronnement.
Le lantmaréchal: La noblesse se déciderait immédiatement sur ce point, si seulement il lui plaisait de s'attarder un peu dans la Chambre, le temps qu'on puisse lui parler.
Après leur retrait, le lantmaréchal a demandé que les classes votent sur la réponse à leur donner.
Pour la troisième classe, Pierre Hammarsköld a déclaré: «Comme nous apprenons qu'ils savent ce que nous avons entendu ici dans l'assurance, le vote de la troisième classe consiste à dire librement que cela s'est produit, gagnant ainsi une bonne confiance et évitant les malentendus; et s'ils voulont aussi chercher la même chose et demander une partie de nos fonds avec eux, nous le ferons. Nous n'avons aussi entendu parler du serment que de ce qui y est mentionné, et ils le savent aussi bien que nous.»
Les première et deuxième classes étaient du même avis.
Le lantmaréchal les fit alors escorter et leur dit ce qui a déjà été dit.
Le docteur Emporagrius a déclaré que leur intention était de demander à la noblesse s'il leur serait possible de s'adresser aussi au Conseil du Royaume au sujet du serment et de ne pas se méfier.
De plus, une réponse dilatoire a été donnée.
Le lantmaréchal demanda alors des commissions jusqu'à Son Altesse Royale, et furent de:
De la première classe: M. Benoît Horn, M. Claude Stiernesköld.
De la deuxième classe: Gustave Ribbing, Axel Posse.
De la troisième classe: Claude Rålamb, Pierre Hammarsköld.
Par la suite, la lettre de Sa Majesté concernant son entretien, etc., fut signée par toute la noblesse.
English translation (my own):
June 5.
The Land Marshal again proposed Lieutenant Colonel Bertil Nilsson Skytte, who has received Her Majesty's letter, to come in his brother Håkan Skytte's place; he was supposed to have been ennobled long ago, but now, however, he has been in the service of the Crown and could not have been present before.
They all acknowledged him to be a good man, but argued against him to the extent that Håkan Nilsson, his brother, had not rightly come to that place in the first place; then, according to the Ordinance of the House of Nobility, he should take his place at the bottom and not make such a leap over three hundred families.
The Land Marshal said that his brother and he were ennobled for a time, only that this has been delayed.
But they all stood by their former opinion which they had voted, holding on their side as firmly to the resolution given by Her Majesty, as he holds to this Her Majesty's letter, which was read.
The Land Marshal said he had Her Royal Majesty's letter to go by, and if they wanted to change it, they should apply to Her Majesty; he asked them to consider it with a committee to Her Majesty, and he would agree.
Then the Land Marshal let the nobility know that Colonel Barclay was also there, who also has Her Majesty's letter to be admitted. He is of the ancient nobility in Scotland, which he further undertakes to prove, and he thus offers himself to do satisfaction to the nobility. Douglas, Hamilton and Fleetwood testified to the truth, also referring to William Philip and Forbes. With that condition, the nobility granted that he should obtain testimony from that for the next Riksdag, which would be sufficient. After that the Land Marshal had him called in, and after a speech to the nobility about his descent and noble family, as well as the merits which Her Majesty has brought to that end, he was admitted and congratulated.
Thereupon came committees from the clergy, burghers and peasants, who were duly ushered in.
Dr. Eskil said, next to a humble and diligent greeting, that the clergy and the burghers had found it good to inquire of the nobility about the assurance and the oath, that as long as the nobility had not yet received it, they would gladly see if it would so please the nobility if they also requested it from the Grand Chancellor.
The Land Marshal thanked them in the most friendly manner, said that it would have been communicated to them if they had known anything about it, and therefore wanted to choose a committee with them for that purpose, and in the meantime the others in the Chamber retreated therefrom, as long as they were given an audience with the Council.
These men were appointed to that committee:
From the first class: Lord Sten Bielke, Lord Jöran Fleming.
From the second class: Gustaf Ribbing, Ulf Bonde.
From the third class: Claes Rålamb, Per Hammarsköld.
Because even then there was a delay, and they did not receive a message from the Council so soon, the Land Marshal said that Her Majesty had pardoned some of them with letters of ennoblement, they had some time ago requested to be admitted, and that the Land Marshal had therefore delayed somewhat for particular reasons, but especially because if he could have some people, in the meantime, make themselves informed that no one was allowed to come in here who would not be worth sitting among us.
In doing so, the other committee of the Estates became aware that it could not take place until the afternoon.
After that, the list of those who had indicated themselves and presented their letters of ennoblement was read out. The Land Marshal then asked them that if there was anyone who had something against any of these listed, he should not be admitted to the House of Nobility, such should now be revealed.
Israel Lagerfeldt protested that they took too much of his laurels.
The Land Marshal asked where he had difficulty either in the name or in the coat of arms. Lagerfeldt said he did not really argue about it, since there is a difference in it, he only requested that it be recorded.
Per Lillie made the same complaint, also requesting that it be recorded about the Lillies.
Thereupon, the Land Marshal let it be known that Her Majesty's will and command was that those who were now to witness the coronation act and then be present in the Hall of State, where Her Majesty and His Royal Highness were attended, and then present themselves to the treatments that Her Majesty will announce for each of them.
At the same time two members of the Council arrived, whom the Land Marshal met outside the door of the House of Nobility, and then, at their request, joined them in the Chamber there, receiving the committee.
When the Land Marshal came back to the House of Nobility, he told that the Council had shown how the assurance was taken after the assurance of 1611, both in the sincerity of religion and the rest, in which the Estates had agreed; it is all so well written that we now know whether it deserves to be published. To that end, both the committee and the Estates themselves have been present and heard how all particularities are therein remembered which seem to be required.
He also let them understand that they had to wait for a message from the castle, peradventure about signing Her Royal Majesty's maintenance.
At the same time, the assurance was sent there from the Grand Chancellor, that it would be read there and then immediately returned, which also happened.
When the assurance was read, the Land Marshall said that he excepts what is in there about the College of the Mines and stands for its right and preference, which he ordered to be annotated.
Gustaf Rosenhane: It must also be reminded by the committee that it would be introduced there, that no one may be removed from his office as long as he is able to do so with impunity.
The Land Marshal: The Council must be consulted about it, and one must get an answer that it will be added that everything should be done according to law; other particularities belong to arrangements and could not therefore be included in the assurance.
The assurance was again delivered immediately to the Grand Chancellor, after which they parted until 2 o'clock in the afternoon.
Then again came the committee from the clergy and the burghers.
Dr. Eskil, the Bishop of Åbo, requested to know if the nobility wanted to join them and the burghers and the peasants (who here are of the same opinion) to request from the Council of the Realm to see how the insurance was taken, as well as the oath itself, as is usual and usually takes place before the coronation.
The Land Marshal: The nobility would immediately resolve upon that if only it would please them to delay a little while in the Chamber as long as they could be spoken to.
After they withdrew, the Land Marshal requested that the classes would vote on what to answer them.
For the third class, Per Hammarsköld said: "As we learn that they know what we have heard the insurance read out here, the third class's vote is to say freely that this has happened, thereby gaining good trust and avoiding misunderstandings; and if they also want to seek the same and ask for some of our funds with them, we will do it. We have also heard nothing more about the oath than what is mentioned in it, and they know as well as we do."
The first and second classes were of the same opinion.
The Land Marshal then let them be escorted in and told them this which has already been said.
Dr. Emporagrius stated that their intention was to inquire with the nobility if it would be possible for them to ask the Council of the Realm about the oath as well and not be suspicious.
In addition, a dilatory answer was given.
The Land Marshal then requested committees up to His Royal Highness, and were of:
From the first class: Lord Bengt Horn, Lord Claes Stiernesköld.
From the second class: Gustaf Ribbing, Axel Posse.
From the third class: Claes Rålamb, Per Hammarsköld.
Afterwards, Her Majesty's letter about her maintenance, etc., was signed by all the nobility.
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment