Source:
Sveriges ridderskapets och adels riksdags-protokoll: 1652-1654, pages 221 to 223, Stockholm, Ivar Hæggströms Boktryckeri, 1872
The protocol:
Den 1 Junii.
Landtmarsk. giorde först een kort relation hwad genom uthskåttet war förrättat: huru att Rijkzens Rådh igår wore på Ridderhuuset med dhe andre Ständernes uthskått. Och att Conceptet då blef oppläsit af Försäkringen; hwilket alle Ständernes uthskått funne så wäl wara stält, att inthet wore der uthi att öka eller fråtaga. Nu wela dhe med Rijksens Rådh gå till Hans Kongl. Högheet och wijsat.
Sädan effter H. Maij:tt har begiärt att samptlige Ständerne wille wällja sigh någen af Rådet, som swarade Hennes Maij:tt till sin abdication, sade Landtmarskalken sigh med 6 andre af Ridderskapet haa warit hoos H. Excell:tz RijkzCantzlern och begärt på alle deres wägnar, det Hans Excell:tz wille taga sigh den mödan opå etc.
Hans Excell:tz optog det med stoort behagh, tackandes dem som hade till honom det gode förtroende; doch uhrsächtade sigh för desse orsaaker skull: 1) att hans ålder nu icke mehr will gifwa honom så gott minne till att opprepetera hwad som talades. 2) kan icke heller hans kropp thåla så länge stå, som der till tiänar. 3) har hans måhl nu för een thidh begynt mycket swäfwa: Badh fördenskull Ridderskapet att dhe wille sådan hans uhrsächtan till det bästa uthtyda; för det öfrige gör han Ridderskapet gärna till willjes ij alt det honom möijeligit är.
Landtmarsken proponerade sedan om ÖfwerstLeutnant Bertill Nilsson Skytte, huru att han hade Kongl. Maij:tz bref till Landtmarskalken, att han skulle på Ridderhuuset bekomma Skytternes rum af Säther. Att han tillbiuder sigh att bewijsa det han blef adlat när hans Broder wardt adlat, men har i medler tidh inthet warit tillstädes, uthan i Chronans tienst.
Der till swarades af andre, att fast än han wore för någre hundrad åhr sedan adlat, bör honom likwäl, efter Ridderhuus Ordinantien, taga sitt rum nederst: Och att ehuru han hade H. M:tz bref, så wore doch der om annorledes af H. M:tt resolverat 1649.
Landtmarsk. lät eliest dem wetta, att Hennes Maij:tt är inthet contant med den supplication, som Ridderskapet haa anhållit hoos honom att lefrera till H:es Maij:tt angående Stånden. »Och mädan (!) H. M:tt har migh befalat att här proponera sådant, och det till den ände, att dhe skulle afbedia det, eller åt minstonne förklara sigh och uthtydan.«
Landtmarsk. lät åter oppläsa samme supplication, och frågade dem, hwad dhe finna nyttigt der uthi att göra? Begärde att hwar Classis wille seija sin meningh.
Omsider sade Claes Rålamb för 3:tia Cl. sedan han hade colligerat vota: att dhe orsaaker som hade dem moverat, att låta öfwergifwa H:es Maij:tt samme supplication, wore ibland andre desse, som dhe af någre exempel hade: 1) skall een wara adlat, b:dh Måns Pärsson Rosenswärdh; öfwer hwilken ÖfwerstLeutnanten Claes Hindriksson Reutter har suttit domb; och är han blefwen dömbd att tungan skulle skäras honom uhr munn; men blef sedan genom andres förböner benådder: Samme domb och acter sku ännu finnas i KrijgzCollegio. 2) är een i hordoms last aflat, nembligh Anders Stuarts son, som och är adlat blefwen; deröfwer sigh Ridderskapet beswärat hafwer i Rijkzdagen 1652, som deres beswärs puncter uthwijsa. Hwarföre finner 3:tia Classis gott, att Landtmarsk. wille H:es Maij:tt underdånigst hafwa bedit, det deres supplication måtte få blifwa wed sin egen sensum och meningh.
2:da Classis föll på samme meningh; allenast Landtmarskalken wille tydeligare och klarare föredraga H:es M:t deres meningh.
1:a Classis hölt ock der wedh, allenast det ordet sensum och meningh måtte blifwa lindrat och lämpat.
Begärdes sedan uthskått, som ginge med Rådet och dhe andre Ständernes uthskått till Hans K. Högheet medh Försäkringen; som wore af
1 Cl. H. Knut Kurck.
2 Cl. Gustaf Ribbingh.
3 Cl. Lorentz Creutz,
och een af Krijgzbefählet.
With modernised spelling:
Den 1 juni.
Landtmarskalken gjorde först en kort relation vad genom utskottet var förrättat, huru att Riksens Råd igår voro på Riddarhuset med de andra Ständernas utskott och att konceptet då blev uppläset av försäkringen, vilket alla Ständernas utskott funno så väl vara ställt att intet vore däruti att öka eller fråtaga. Nu vilja de med Riksens Råd gå till Hans Kungliga Höghet och visat.
Sedan efter Hennes Majestät har begärt att samtliga Ständerna ville välja sig någon av Rådet som svarade Hennes Majestät till sin abdikation, sade landtmarskalken sig med 6 andra av ridderskapet ha varit hos Hans Excellens Rikskanslern och begärt på alla deras vägnar det Hans Excellens ville taga sig den mödan uppå, etc.
Hans Excellens upptog det med stort behag, tackandes dem som hade till honom det goda förtroende, dock ursäktade sig för dessa orsakers skull: 1. att hans ålder nu icke mer vill giva honom så gott minne till att upprepetera vad som talades; 2. kan icke heller hans kropp tåla så länge stå som därtill tjänar; 3. har hans mål nu för en tid begynt mycket sväva. Bad fördenskull ridderskapet att de ville sådan hans ursäktan till det bästa uttyda; för det övriga gör han ridderskapet gärna till viljes i allt det honom möjligt är.
Landtmarsken proponerade sedan om överstlöjtnant Bertil Nilsson Skytte, huru att han hade Kungliga Majestäts brev till landtmarskalken att han skulle på Riddarhuset bekomma Skytternas rum av säter, att han tillbjuder sig att bevisa det han blev adlad när hans broder vart adlad, men har emellertid inte varit tillstädes, utan i Kronans tjänst.
Därtill svarades av andra, att fastän han vore för några hundrad år sedan adlad, bör honom likväl, efter Riddarhusordinantien, taga sitt rum nederst, och att ehuru han hade Hennes Majestäts brev, så vore dock därom annorledes av Hennes Majestät resolverat 1649.
Landtmarsken lät eljest dem veta att Hennes Majestät är inte kontent med den supplikation som ridderskapet ha anhållit hos honom att levrera till Hennes Majestät angående stånden. »Och [e]medan Hennes Majestät har mig befallat att här proponera sådant, och det till den ända att de skulle avbedja det eller åtminstone förklara sig och uttydan.«
Landtmarsken lät åter uppläsa samma supplikation och frågade dem vad de finna nyttigt däruti att göra; begärde att var classis ville säga sin mening.
Omsider sade Claes Rålamb för tertia classe sedan han hade kolligerat vota, att de orsaker som hade dem moverat att låta övergiva Hennes Majestät samma supplikation voro ibland andra dessa som de av några exempel hade:
1. Skall en vara adlad, [...] Måns Pärsson Rosenswärdh, över vilken överstlöjtnanten Claes Hindriksson Reuter har suttit dom; och är han bleven dömd att tungan skulle skäras honom ur munn, men blev sedan genom andras förböner benådder. Samma dom och akter sku ännu finnas i Krigscollegio.
2. Är en i hordoms last avlad, nämlig[en] Anders Stuarts son, som och är adlad bleven, däröver sig ridderskapet besvärat haver i Riksdagen 1652, som deras besvärs punkter utvisa, varföre finner tertia classis gott att landtmarsken ville Hennes Majestät underdånigst hava bedit det deras supplikation måtte få bliva vid sin egen sensum och mening.
Secunda classis föll på samma mening, allenast landtmarskalken ville tydligare och klarare föredraga Hennes Majestät deres mening.
Prima classis hölt ock därvid, allenast det ordet sensum och mening måtte bliva lindrat och lämpat.
Begärdes sedan utskott, som gingo med Rådet och de andra Ständernas utskott till Hans Kungliga Höghet med försäkringen, som voro av:
Prima classe: Herr Knut Kurck.
Secunda classe: Gustaf Ribbing.
Tertia classe: Lorentz Creutz och en av krigsbefälet.
French translation (my own):
Le 1er juin.
Le lantmaréchal a d'abord donné un bref compte rendu de ce qui avait été fait par le comité, comment le Conseil du Royaume s'était réuni hier à la Maison de la Noblesse avec les autres comités des États et que le concept de l'assurance avait ensuite été lu, ce que tous les comités des États se trouvèrent si bien établis qu'il n'y avait rien à augmenter ou à retirer. Maintenant, avec le Conseil du Royaume, ils veulent aller voir Son Altesse Royale et le montrer.
Puis, après que Sa Majesté ait demandé que tous les domaines choisissent quelqu'un du Conseil qui répondrait à Sa Majesté à son abdication, le maréchal a déclaré que lui et 6 autres membres de la noblesse s'étaient rendus auprès de Son Excellence le Chancelier et avaient demandé au nom de tous eux, ce que Son Excellence voulait prendre en charge l'effort, etc.
Son Excellence l'a repris avec grand plaisir, remerciant ceux qui avaient bonne confiance en lui, mais il s'est excusé pour ces raisons: 1. que son âge ne lui donne plus une si bonne mémoire pour répéter ce qui a été dit; 2. son corps ne peut pas non plus supporter de rester debout aussi longtemps qu'il convient; 3. depuis quelque temps, son discours commence à beaucoup vaciller. Il supplia donc la noblesse d'interpréter ainsi son excuse de la meilleure façon; du reste, il satisfait volontiers la noblesse dans tout ce qui lui est possible.
Le lantmaréchal a ensuite expliqué au sujet du lieutenant-colonel Bertil Nilsson Skytte, comment il avait obtenu la lettre de la Majesté Royale au lantmaréchal l'informant qu'il devait obtenir la place des Skyttes à la Maison de la Noblesse, qu'il proposait de prouver qu'il avait été anobli lorsque son frère a été anobli, mais il n'a pas été présent, mais au service de la couronne.
A cela, d'autres répondirent que, bien qu'il ait été anobli il y a quelques centaines d'années, il devait néanmoins, selon l'ordonnance de noblesse, prendre sa place au bas de l'échelle, et que bien qu'il ait la lettre de Sa Majesté, elle avait été autrement résolu par Sa Majesté en 1649.
Le lantmaréchal leur fit d'ailleurs savoir que Sa Majesté ne se contente pas de la supplication que la noblesse lui a faite de remettre à Sa Majesté concernant les États. «Et parce que Sa Majesté m'a ordonné de proposer une telle chose ici, et cela dans le but qu'ils l'abjurent ou au moins s'expliquent et expliquent l'interprétation.»
Le lantmaréchal fit encore lire la même supplication, et leur demanda ce qu'ils trouvaient utile d'y faire; il a demandé si les classes voulaient avoir leur mot à dire.
Enfin Claude Rålamb dit à la troisième classe, après avoir tiré le vote, que les raisons qui les avaient poussés à laisser Sa Majesté abandonner la même supplication étaient entre autres celles qu'ils avaient de quelques exemples:
1. Si quelqu'un doit être anobli, [...] Måns Pärsson Rosenswärdh, sur lequel le lieutenant-colonel Claude Hindriksson Reuter a siégé en jugement; et il fut condamné à se faire couper la langue de la bouche, mais il fut ensuite gracié grâce à l'intercession d'autrui. Les mêmes jugements et actes se retrouvent encore au Collège de Guerre.
2. Si quelqu'un est né dans le vice de la fornication, à savoir le fils d'André Stuart, qui a été anobli, en plus d'avoir troublé la noblesse à la Diète en 1652, comme le montrent les points de leur trouble, la troisième classe trouve donc bon que le lantmaréchal devrait docilement demander à Sa Majesté de s'en remettre à son propre sens et à son opinion.
La deuxième classe était d'accord avec le même avis, seul le lantmaréchal voulait exprimer son opinion plus clairement et plus clairement à Sa Majesté.
Le premier cours s'y est aussi tenu, sauf que les mots sens et opinion devaient être atténués et adaptés.
Des comités furent alors convoqués, qui se rendirent avec le Conseil et les autres comités des États auprès de Son Altesse Royale avec l'assurance, qui consistait en:
De la première classe: M. Canute Kurck.
De la deuxième classe: Gustave Ribbing.
De la troisième classe: Laurent Creutz et un des commandants de guerre.
English translation (my own):
June 1.
The Land Marshal first gave a brief account of what had been done by the committee, how the Council of the Realm was yesterday at the House of Nobility with the other committees of the Estates and that the concept of the assurance was then read out, which all the Estates' committees found to be so well established that there was nothing in it to increase or take away. Now, with the Council of the Realm, they want to go to His Royal Highness and show it.
Then, after Her Majesty has requested that all the Estates would choose someone from the Council who answered Her Majesty to her abdication, the Land Marshal said he and 6 others of the nobility had been to His Excellency the Chancellor and requested on behalf of all of them what His Excellency wanted to take up the effort, etc.
His Excellency took it up with great pleasure, thanking those who had good confidence in him, but he excused himself for these reasons: 1. that his age no longer gives him such a good memory to repeat what was said; 2. nor can his body bear to stand for as long as is proper; 3. for some time now, his speech has begun to waver a lot. He therefore begged the nobility that they would so interpret his excuse in the best way; for the rest, he gladly gratifies the nobility in all that is possible for him.
The Land Marshal then proposed about Lieutenant-Colonel Bertil Nilsson Skytte, how he had the Royal Majesty's letter to the Land Marshal that he should get the Skyttes' room of seats at the House of Nobility, that he offers to prove that he was ennobled when his brother was ennobled, but he has not been present, but in the service of the Crown.
To this it was answered by others, that although he had been ennobled a few hundred years ago, he should still, according to the Ordinance of Nobility, take his place at the bottom, and that although he had Her Majesty's letter, it had been otherwise resolved by Her Majesty in 1649.
The Land Marshal otherwise let them know that Her Majesty is not content with the supplication which the nobility has made of him to deliver to Her Majesty concerning the estates. "And because Her Majesty has commanded me to propose such a thing here, and that to the end that they should abjure it or at least explain themselves and the interpretation."
The Land Marshal again caused the same supplication to be read, and asked them what they found useful to do in it; he requested if the classes wanted to have their say.
At last Claes Rålamb said to the third class, after he had culled the vote, that the reasons which had moved them to let Her Majesty abandon the same supplication were among others these which they had of some examples:
1. If one shall one be ennobled, [...] Måns Pärsson Rosenswärdh, over whom Lieutenant-Colonel Claes Hindriksson Reuter has sat in judgment; and he was condemned to have his tongue cut out of his mouth, but was then pardoned through the intercession of others. The same judgment and acts are still to be found in the College of War.
2. If one was born in the vice of fornication, namely Anders Stuart's son, who has been ennobled, in addition to having troubled the nobility in the Riksdag in 1652, as the points of their trouble show, the third class therefore finds it good that the Land Marshal should submissively ask Her Majesty to leave their supplication to their own sense and opinion.
The second class agreed with the same opinion, only the Land Marshal wanted to express their opinion more clearly and clearly to Her Majesty.
The first class also held there, only that the words sense and opinion had to be alleviated and adapted.
Committees were then requested, who went with the Council and the other committees of the Estates to His Royal Highness with the assurance, which consisted of:
From the first class: Lord Knut Kurck.
From the second class: Gustaf Ribbing.
From the third class: Lorentz Creutz and one of the war command.
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment