Source:
Svenskars bref och anteckningar från Italien II: Strödda bref från svenskar i Italien, pages 1 to 2, published by Enni Lundström, 1914
The letter:
Vir Clarissime.
Non potuit mihi soli non placere summè, opusculum illud tuum de Italica Philosophia; quod tam multis eruditis ac emuncti naris Italis, tamquam omnigena eruditione compactum, non probatum modo, sed desideratum prorsus, quippe ex eô quòd serenissimæ Reginæ nostræ exemplar perlegere mihi contigit; copia &iam facta fuit, idem aliis quibusdam tam cænobitis quàm Politicis communicandi. Vna autem omnibus, & diligentiæ tuæ in conquirendis argumenti authoribus, & in emendandis eruditorum lapsibus tui acuminis admiratio atq; existimatio perseuerat. Mihi insuper quia tot annis extra patriam cænobitam ago, ultra professionis commendationem, gloriam augere videbatur; quòd ex Collegio isthoc nostro Skyttiano, Italicæ huius antiquæ seu Pythagoricæ Philosophiæ documenta prodierint denuò ac velut revixerint. Noveris & enim haud difficulter, me aliquādo sub viro doctissimo Loccenio, humanioribus ibidem studuisse: & postquam in Belgio Vossium, in Gallia Grotium, oracula potius quàm Magistros Litteraturæ politioris habuissem, vitam potius monasticam in Lusitania amplexum, quàm ad Politicam quâ Patriæ caussa ibidem occupatus eram, in Sueciam redire voluisse. Rationes huius electionis tibi constare facerem, ni epistolæ leges infringere timerem; & ni sperarem opuscula quædam mea tum Confessio veritatis ecclesiæ Catholicæ tum Peregrinatio Sancta uobis innotuisse. Postquam tamen hic Romæ maximum sæculi nostri exemplum in Christina nostra Alexandra suspicere et admirari non desino; nec eam argumenti tui tractatione expetiisse frustra, nec te in eodem concinnando punctum ullum oscitanter perdidisse; sicut serius intellexi, ita citius promptiusq; debui congratulari. Habes enim hic Reginam Philosophiæ istius Catholica &iam pietate emendatæ studiosissimam, ita &iam ut Romanis stupori sit. Habes Italos gloriæ suæ debitores tibi, eò quòd extraneus domesticam illorum lucent Europæ iterum accendisti. Habes cænobitas deniq; omnes qui antiquitates amant, operi huic tuo obstrictissimos. Dum enim hinc instituti sui lineamenta quædam, cum ipsa Gentilitate producere possunt; ut Christianæ amplius disciplinæ lineas ad regulæ suæ primordia reducant, inde vehementius accensos iri confido. Tanto proinde foelicius quò Fidei lumen humanum intellectum claritate sua, perficit mages, docente sapientissimo illo Apostolo, sapientiam huius seculi, stultitiam esse apud Deum. Hoc mihi superest Clarissime Vir te nunc deprecari, ut si quæ occasio apud vos se offerat, vel Hamburgo vel ex Hollandia aliquot ulterius exemplaria huc per Liburnum transmittendi; eam neq; nobis inuideas neq; pro te negligas, cum utrisq; & gratii & utile fore promitto. Vale & me tui apud Deum memorem ama. Ex conventu Aracelitano Romæ in Capitolio IV Kal. Octob. MDCLXIV.
Tuæ Famæ cultor addictissimus
Fr. Laurentius...
With modernised spelling:
Vir clarissime,
Non potuit mihi soli non placere summe, opusculum illud tuum de italica philosophia; quod tam multis eruditis ac emuncti naris Italis, tamquam omnigena eruditione compactum, non probatum modo, sed desideratum prorsus, quippe ex eo quod serenissimæ reginæ nostræ exemplar perlegere mihi contigit; copia etiam facta fuit, idem aliis quibusdam tam cœnobitis quam politicis communicandi. Una autem omnibus, et diligentiæ tuæ in conquirendis argumenti authoribus, et in emendandis eruditorum lapsibus tui acuminis admiratio atque existimatio perseverat. Mihi insuper quia tot annis extra Patriam cœnobitam ago, ultra professionis commendationem, gloriam augere videbatur; quod ex Collegio isthoc nostro Skytteano, italicæ hujus antiquæ seu pythagoricæ philosophiæ documenta prodierint denuo ac velut revixerint.
Noveris et enim haud difficulter, me aliquando sub viro doctissimo Loccenio, humanioribus ibidem studuisse; et postquam in Belgio Vossium, in Gallia Grotium, oracula potius quam magistros litteraturæ politioris habuissem, vitam potius monasticam in Lusitania amplexum, quam ad politicam quâ Patriæ caussa ibidem occupatus eram, in Sueciam redire voluisse. Rationes hujus electionis tibi constare facerem, ni epistolæ leges infringere timerem; et ni sperarem opuscula quædam mea tum confessio veritatis Ecclesiæ catholicæ tum peregrinatio sancta vobis innotuisse.
Postquam tamen hic Romæ maximum sæculi nostri exemplum in Christina nostra Alexandra suspicere et admirari non desino; nec eam argumenti tui tractatione expetisse frustra, nec te in eodem concinnando punctum ullum oscitanter perdidisse; sicut serius intellexi, ita citius promptiusque debui congratulari. Habes enim hic reginam philosophiæ istius catholica etiam pietate emendatæ studiosissimam, ita etiam ut Romanis stupori sit. Habes Italos gloriæ suæ debitores tibi, eo quod extraneus domesticam illorum lucent Europæ iterum accendisti.
Habes cœnobitas denique omnes qui antiquitates amant, operi huic tuo obstrictissimos. Dum enim hinc instituti sui lineamenta quædam, cum ipsa gentilitate producere possunt; ut christianæ amplius disciplinæ lineas ad regulæ suæ primordia reducant, inde vehementius accensos iri confido. Tanto proinde fœlicius quo fidei lumen humanum intellectum claritate sua, perficit mages, docente sapientissimo illo apostolo, sapientiam hujus seculi, stultitiam esse apud Deum. Hoc mihi superest, clarissime vir, te nunc deprecari, ut si quæ occasio apud vos se offerat, vel Hamburgo vel ex Hollandia aliquot ulterius exemplaria huc per Liburnum transmittendi; eam neque nobis invideas neque pro te negligas, cum utrisque et gratii et utile fore promitto. Vale, et me tui apud Deum memorem ama. Ex conventu Aracelitano Romæ, in Capitolio, 4 Kalendæ octobris 1664.
Tuæ famæ cultor addictissimus frater
Laurentius. ...
French translation (my own):
Monsieur très renommé,
Moi seul, je ne pouvais qu'être très satisfait de votre essai sur la philosophie italienne, qui a été non seulement prouvé, mais entièrement désiré par tant d'Italiens instruits et qui se sont arrachés le nez, comme compactés par tous l'apprentissage universel, car il m'est arrivé d'avoir lu un exemplaire de notre sérénissime reine; il y avait aussi beaucoup de partage avec d'autres personnes, cénobites et politiciens. Mais malgré tout, et votre diligence à trouver les auteurs de l’argumentation et à corriger les erreurs des savants, votre perspicacité continue d’être admirée. De plus, pour moi, parce que j'ai été cénobite pendant tant d'années hors de la Patrie, il me semblait accroître ma gloire au-delà des éloges de ma profession, que de notre Collège Skyttean les documents de cette ancienne philosophie italique ou pythagoricienne proviennent ressusciter et, pour ainsi dire, ressuscité.
Vous savez en effet sans difficulté que j'ai étudié autrefois auprès d'un homme très savant, Loccénius, un homme plus humain; et après avoir eu les oracles de Vossius en Belgique, de Grotius en France, plutôt que les professeurs d'une littérature plus raffinée, j'avais plutôt embrassé la vie monastique en Portugal que la politique dont je m'occupais pour la cause de la Patrie, et je souhaitais retourner en Suède. Je voudrais vous expliquer clairement les raisons de ce choix, de peur de craindre de violer les lois de l'épître; je n'espère pas non plus que certains de mes pamphlets, ainsi que la confession de la vérité de l'Église catholique et du saint pèlerinage, vous soient parvenus.
Cependant, après avoir été ici à Rome, je ne cesse de lever les yeux et de m'émerveiller devant le plus grand exemple de notre époque en notre Christine Alexandra, ni que vous l'ayez cherché en vain par le traitement de votre argument, ni que vous ayez perdu en bâillant aucun point de le mettre en place; comme je l'ai compris plus tard, j'aurais dû me féliciter plus tôt et plus promptement. En effet, vous avez ici la reine de cette philosophie catholique, même corrigée par la piété, avec une telle diligence que même les Romains en furent étonnés. Vous avez les Italiens pour débiteurs de leur gloire, parce qu'en tant qu'étranger vous avez rallumé en Europe leur lumière nationale.
En bref, tous ceux qui aiment les antiquités sont liés à votre œuvre. Car à partir de là, ils peuvent produire certains traits de leur institution, chez les gentils eux-mêmes, de sorte que les chrétiens puissent ramener davantage les lignes de discipline à leurs règles primitives, et j'espère qu'elles seront enflammées avec plus de véhémence à partir de là. D'autant plus heureux donc que la lumière de la foi, comprise par l'être humain par son éclat, est perfectionnée par les mages, enseignant à l'apôtre le plus sage, que la sagesse de ce monde est folie devant Dieu.
Il me reste, Monsieur très renommé, à vous prier maintenant que si l'occasion se présente à vous, soit à Hambourg, soit de Hollande, d'autres exemplaires puissent être envoyés ici de Livourne; ne nous enviez pas et ne le négligez pas pour vous-même, car je vous promets qu'il sera à la fois gracieux et utile à tous les deux. Adieu, souvenez-vous de moi devant Dieu et aimez-moi. Du couvent d'Aracoeli à Rome, au Capitole, le 4e calendes d'octobre 1664.
Votre frère très dévoué et adorateur de votre renommée
Laurent. ...
Swedish translation (my own):
Förträffligste man,
Jag ensam kunde inte annat än att vara mycket nöjd med Er uppsats om italiensk filosofi, som inte bara bevisades, utan helt önskades, av så många italienare, som har lärt sig och tagit näsan av sig, som om den var sammanpressad av allround. lärande, eftersom det hände att jag har läst en kopia från vår durchlauchtigste drottning; det var också mycket som delade samma sak med några andra människor, både cenobiter och politiker. Men tillsammans med alla, och Er flit med att finna författarna till argumentet, och att rätta till de lärdas förfall, fortsätter Ert skarpsinne att beundras. För mig för övrigt, eftersom jag har varit en cenobit i så många år utanför Fäderneslandet, tycktes det öka min ära bortom mitt yrkes beröm, att från denna vårt Collegio Skytteano har dokumenten från denna forntida italiensk eller pytagorisk filosofi komma fram igen och så att säga återupplivas.
Ni vet verkligen utan svårighet att jag en gång studerade under en högst lärd man, Loccenius, en mänskligare man där; och sedan jag hade haft Vossius orakel i Belgien, Grotius i Frankrike, snarare än lärarna i en mer polerad litteratur, hade jag hellre anammat klosterlivet i Portugal än den politik som jag var sysselsatt med för Fäderneslandets sak, och jag ville återvända till Sverige. Jag skulle göra skälen för detta val tydliga för Er, så att jag inte fruktar att bryta mot brevets lagar; jag skulle inte heller hoppas att några av mina pamfletter, liksom bekännelsen av den katolska kyrkans sanning och den heliga pilgrimsfärden, har blivit kända för Er.
Men efter att ha varit här i Rom slutar jag inte att se upp och förundras över vår tids största exempel i vår Kristina Alexandra, inte heller att Ni har sökt det förgäves genom behandlingen av Ert argument, inte heller att Ni gäspande förlorat någon mening med att sätta ihop det; som jag senare förstod borde jag ha gratulerat mig själv tidigare och snabbare. Ni har verkligen här drottningen av den katolska filosofin, till och med korrigerad av fromhet, så flitigt att även romarna blev förvånade. Ni har italienarna som gäldenärer av sin ära till Er, ty Ni som utlänning har tänt eld på deras inhemska ljus igen i Europa.
Kort sagt, alla som älskar antikviteter är bundna till detta ert verk. Ty medan de från denna punkt kan producera vissa drag av sin institution, med de mycket gentila, så att de kristna ytterligare kan återföra disciplinens linjer till sina primitiva regler, och jag litar på att de kommer att bli häftigare därifrån. Desto mer lyckosamt är det därför att trons ljus, som förstås av människan genom dess ljushet, fullkomnas av magikerna, som lär den mest vise aposteln att denna världs visdom är dårskap i Guds närvaro.
Det återstår för mig, förträffligaste man, att be Er nu, att om något tillfälle skulle infinna sig för Er, antingen i Hamburg eller från Holland, så må ytterligare några exemplar sändas hit från Livorno; avundas inte oss eller försummar det för Er själv, ty jag lovar att det kommer att vara både nådigt och användbart för båda. Farväl, och kom ihåg mig inför Gud, och älska mig. Från klostret Aracoeli i Rom, på Campidoglio, den 4 kalends oktober 1664.
Er hängivnaste bror och tillbedjare av Er berömmelse
Lars. ...
English translation (my own):
Most renowned man,
I alone could not but be very pleased with that essay of yours on Italian philosophy, which was not only proved, but entirely desired, by so many Italians, who have been learned and have taken their noses off, as if compacted by all-round learning, because it happened that I have read a copy from our most serene Queen; there was also a lot of sharing the same with some other people, both cenobites and politicians. But together with all, and your diligence in finding the authors of the argument, and in correcting the lapses of the learned, your acumen continues to be admired. To me, moreover, because I have been a cenobite for so many years outside the Fatherland, it seemed to increase my glory beyond the commendation of my profession, that from this Skyttean College of ours, the documents of this ancient Italic or Pythagorean philosophy have come forth again and, as it were, revived.
You know, indeed, without difficulty, that I once studied under a most learned man, Loccenius, a more humane man there; and after I had had the oracles of Vossius in Belgium, Grotius in France, rather than the teachers of a more polished literature, I had rather embraced the monastic life in Portugal than the politics which I was occupied with in the cause of the Fatherland, and I wished to return to Sweden. I would make the reasons for this choice clear to you, lest I fear to violate the laws of the epistle; nor would I hope that some of my pamphlets, as well as the confession of the truth of the Catholic Church and the holy pilgrimage, have become known to you.
However, after being here in Rome, I do not cease to look up and marvel at the greatest example of our age in our Kristina Alexandra, nor that you have sought it in vain by the treatment of your argument, nor that you have yawningly lost any point in putting it together; as I later understood, I should have congratulated myself sooner and more promptly. Indeed, you have here the Queen of that Catholic philosophy, even corrected by piety, so diligently that even the Romans were amazed. You have the Italians as debtors of their glory to you, because as a foreigner you have set their domestic light on fire again in Europe.
In short, all those who love antiquities are bound to this work of yours. For while from this point they can produce certain features of their institution, with the very gentile, so that the Christians may further bring back the lines of discipline to their primitive rules, and I trust that they will be more vehemently inflamed from thence. All the more fortunate, therefore, in that the light of faith, understood by the human being by its brightness, is perfected by the mages, teaching that most wise apostle, that the wisdom of this world is foolishness in the presence of God.
It remains for me, most renowned man, to beseech you now that if any occasion should present itself to you, either at Hamburg or from Holland, some further copies may be sent here from Livorno; do not envy us or neglect it for yourself, as I promise that it will be both gracious and useful to both. Goodbye, and remember me before God, and love me. From the Convent of Aracoeli in Rome, on the Capitolium, the 4th Kalends of October, 1664.
Your most devoted brother and worshiper of your fame
Lars. ...
Above: Kristina.
Note: The 4th Kalends of October = September 28/October 8.
No comments:
Post a Comment