Source:
Christine de Suède, article written by Arvède Barine for Revue des deux mondes, page 783, 1888
The account:
CHRISTINE DE SUÈDE
—
La reine Christine de Suède, fille du grand Gustave-Adolphe, est une des figures les plus attirantes de l'histoire. Elle joint l'étrangeté à l'éclat, un air d'énigme à un air de roman. Son siècle ne sut comment la juger. Peu de créatures humains ont été plus encensées et plus injuriées de leur vivant. On remplirait plusieurs pages avec les seuls titres des odes, harangues, panégyriques, pièces de théâtre, en prose et en vers, en latin, en suédois, en français, en allemand, en italien, où Christine est portée aux nues. La liste ne serait pas moins longue des pamphlets, mémoires, épigrammes, en toutes langues aussi, où elle est traînée dans la boue. Aujourd'hui encore, elle embarrasse par un mélange, peut-être sans exemple, de grandeur et de ridicule, de noblesse et de perversité. On est en peine de décider si elle fut sincère, ou si elle se moqua de l'Europe. On ne l'est pas moins d'expliquer pourquoi la comédie tourna soudain en drame.
La lumière se fait cependant peu à peu; en écoutant Christine nous parler elle-même dans ses lettres, ses pièces diplomatiques, ses recueils de Maximes, son autobiographie, ses notes marginales jetées çà et là, nous finissons par la comprendre, et nous comprenons en même temps les jugemens contradictoires des contemporains. A mesure que cette physionomie ambiguë nous livre son secret, elle nous inspire des sentimens ambigus comme elle. On est amusé et révolté, séduit et écœuré.
Swedish translation (my own):
KRISTINA AV SVERIGE
—
Drottning Kristina av Sverige, dotter till den store Gustav Adolf, är en av historiens mest attraktiva gestalter. Hon kombinerar konstighet med briljans, en air av gåta med airen av en roman. Hennes århundrade visste inte hur det skulle döma henne. Få mänskliga varelser har blivit mer hyllade och förtalade under sin livstid. Man skulle kunna fylla flera sidor med bara titlarna på oderna, harangerna, panegyriken, pjäserna, på prosa och vers, på latin, på svenska, på franska, på tyska, på italienska, där Kristina prisas till skyarna. Listan skulle inte bli mindre lång med smädeskrifter, memoarer, epigram, på alla språk också, där hon släpas genom leran. Än idag generar hon med en blandning, kanske utan exempel, av storhet och förlöjligande, av adel och perversitet. Det är svårt att avgöra om hon var uppriktig eller om hon gjorde narr av Europa. Det är inte mindre svårt att förklara varför komedin plötsligt förvandlades till drama.
Ljuset kommer dock gradvis; genom att lyssna på Kristina tala till oss själv i hennes brev, hennes diplomatiska stycken, hennes samlingar av Maximer, hennes självbiografi, hennes marginalanteckningar som slängs här och där, slutar vi med att förstå henne, och vi förstår samtidigt de motsägelsefulla domarna av hennes samtida. När denna tvetydiga fysionomi avslöjar sin hemlighet för oss, inspirerar den oss med tvetydiga känslor som den själv. Vi är roade och revolterade, förförda och äcklade.
English translation (my own):
KRISTINA OF SWEDEN
—
Queen Kristina of Sweden, daughter of the great Gustav Adolf, is one of the most attractive figures in history. She combines strangeness with brilliance, an air of enigma with the air of a novel. Her century did not know how to judge her. Few human creatures have been more praised and reviled during their lifetime. One could fill several pages with just the titles of the odes, harangues, panegyrics, plays, in prose and verse, in Latin, in Swedish, in French, in German, in Italian, in which Kristina is praised to the skies. The list would be no less long of pamphlets, memoirs, epigrams, in all languages, too, in which she is dragged through the mud. Even today, she embarrasses with a mixture, perhaps without example, of grandeur and ridicule, of nobility and perversity. It is difficult to decide whether she was sincere or whether she made fun of Europe. It is no less difficult to explain why the comedy suddenly turned into drama.
However, the light is gradually coming; by listening to Kristina speak to us herself in her letters, her diplomatic pieces, her collections of Maxims, her autobiography, her marginal notes thrown here and there, we end up understanding her, and we understand at the same time the contradictory judgments of her contemporaries. As this ambiguous physiognomy reveals its secret to us, it inspires us with ambiguous feelings like itself. We are amused and revolted, seduced and disgusted.
Above: Kristina.
Above: Arvède Barine.
No comments:
Post a Comment