Source:
Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling, senare afdelningen, femte bandet: Jakob de la Gardies bref 1611-1650, pages 448 to 449, published by the Royal Academy of Sciences, History and Antiquity, 1893
The letter excerpt:
Velborne her Cantzler broder och synnerlige förtroghne godhe vän. ... Dagen efter jagh hitt ankom bekom jagh min K. B. skrifvelse daterat Dirso den 14 Augusti, där i min bror migh till kenna gifver den ostadhige lycka sosom H. K. M:tt vår allernådigeste herre i åhr där i Prussen haftt haffver, i dett att sedhan Gudh H. Kon. M:tt åtskillelige victorier och seger emott fienden förläntt, haffver han dett beblandatt medh stor farligheter, att mitt i victorien Hanss K. M:ts person är åter igen farligen sargadh och skuten vorden, däregenom H. K. M:tt den härlige säger och victorie han öfver fienden hadhe, icke allenest ei kunde fulfölia, uthan hela armeen däregenom är kommen i perplexitet och sigh efter H. K. M:ts befalningh haffver måst retirera. Sosom nu jagh och alla andra H. K. M:ts troghne tienare på denne orten oss altidh hafue gladz öfver de herlige victorier Gudh H. K. M:tt där haffver förläntt, så haffver oss sannerligen höchtt bedröfvadh att vi de olycklige tidhender om H. K. M:ts person så åfta hafue måst förnimma. Jagh för min person kan seija att jagh medh sådan bedröfvelse och perplexitet haffver läsitt detta min K. B. skrifuelse, att jagh dett ei noghsamptt kan skrifua, ty oanseett min K. B. väll förmäler att dett (Gudhi ske låff) icke haffver nödh medh H. K. M:tt till lifvedh, leckväll när jagh betrachtar, att H. K. M:tt på sin konunghslige person så osparsam är, och migh föresteller i hvadh statt och legenhett vi alle och vårtt käre fädernesslandh stadde våre, där Gudh H. K. M:tt oss nu ifrån kalladhe, kan jagh icke uthan stor förskreckelse därpå tenckia. O, åm bön och förmaningh måtte hielpa så våre af nödhen att man Hanss Kon. M:tt medh tårer måtte till fåt falle och för Gudz skull bidhia att H. K. M:tt ville lata sigh sin elskelige gemållss och barnss välferdh, och troghne undersåtaress förderf och undergångh till hierta gå. Ty hvadh hielper oss H. K. M:tts härlige victorier, store besver, mödha och omack H. K. M:tt haffver härtill hafft för fäderneslandett? Huadh gaghner fädernesslandett dett H. K. M:tt haffver frelst dett endelss ifron de Danskas förtryck och besver; så och förvidhgadh sine grenser emott Ryssen, och brachtt på den orten landett till roo och seckerhett, om fäderneslandett medh H. K. M:tts dödh skulle undergå och fremmandåm till roff och sköfvelss blifua? Hvilken förståndigh kan neeka att där H. K. M:tt nu oss ifrån fölle (dett Gudh nådheligen afvende och för bevare) att fäderneslandett i sådan farligh stat stodhe som dett i hundra åhr varidh hadhe; Ty först haffver H. K. M:tt inga manlige ervingar uthan en liten omyndigh dotter, hvilcken i denne onda och orolige verden skulle uthaff alle våre fiender beflitass att undertryckass och aldelss extirperas. Henness Maij:tt vår aller nådigeste Drotningh skulle af vemådh och sorgh förkorta sigh sielff lifuedh, och så lite kunne vara sin käre dåtter till biståndh och tröst. ... Aff leghredh vedh Ewesten den 12 Septembris 1627.
D. T. B. O. V.
så lenge jagh leffver
Jacobus De La Gardie m. p.
With modernised spelling:
Välborne herr kansler, broder och synnerlige förtrogne gode vän,
... Dagen efter jag hit ankom bekom jag min käre broders skrivelse daterad Dirschau den 14 augusti, däri min bror mig tillkännagiver den ostadiga lycka såsom Hans Kungliga Majestät vår allernådigste herre i år där i Preussen haft haver, i det att sedan Gud Hans Kungliga Majestät åtskilleliga viktorier och seger emot fienden förlänt, haver han det beblandat med stor farligheter, att mitt i viktorien Hans Kungliga Majestäts person är återigen farligen sargad och skuten vorden, därigenom Hans Kungliga Majestät den härliga seger och viktorie han över fienden hade icke allenast ej kunde fullfölja, utan hela arméen därigenom är kommen i perplexitet och sig efter Hans Kungliga Majestäts befallning haver måst retirera.
Såsom nu jag och alla andra Hans Kungliga Majestäts trogna tjänare på denna orten oss alltid have glads över de härliga viktorier Gud Hans Kungliga Majestät där haver förlänt, så haver oss sannerligen högt bedrövat att vi de olyckliga tidender om Hans Kungliga Majestäts person så ofta have måst förnimma. Jag för min person kan säga att jag med sådan bedrövelse och perplexitet haver läsit detta min käre broders skrivelse, att jag det ej nogsamt kan skriva, ty oansett min käre broder väl förmäler att det (Gudi ske lov) icke haver nöd med Hans Kungliga Majestät till livet, likväl när jag betraktar att Hans Kungliga Majestät på sin konungsliga person så osparsam är, och mig föreställer i vad stat och lägenhet vi alla och vårt kära Fädernesland stadde vore där Gud Hans Kungliga Majestät oss nu ifrån kallade, kan jag icke utan stor förskräckelse därpå tänka.
Åh, om bön och förmaning måtte hjälpa, så vore av nöden att man Hans Kungliga Majestät med tårar måtte till fot falla och för Guds skull bedja att Hans Kungliga Majestät ville låta sig sin älskliga gemåls och barns välfärd och trogna undersåtares fördärv och undergång till hjärta gå. Ty vad hjälper oss Hans Kungliga Majestäts härliga viktorier, store besvär, möda och omak Hans Kungliga Majestät haver härtill haft för Fäderneslandet? Vad gagner Fäderneslandet det Hans Kungliga Majestät haver frälst det en dels ifrån de danskas förtryck och besvär, så ock förvidgat sina gränser emot ryssen och bragt på den orten landet till ro och säkerhet, om Fäderneslandet med Hans Kungliga Majestäts död skulle undergå och främmandom till rov och skövels bliva?
Vilken förståndig kan neka att där Hans Kungliga Majestät nu oss ifrån fölle (det Gud nådeligen avvände och för bevare) att Fäderneslandet i sådan farlig stat stode som det i hundra år varit hade? Ty först haver Hans Kungliga Majestät inga manliga ärvingar, utan en liten omyndig dotter vilken i denna onda och oroliga världen skulle utav alla våra fiender beflitas att undertryckas och aldeles extirperas. Hennes Majestät vår allernådigste drottning skulle av vemod och sorg förkorta sig själv livet och så lite kunne vara sin kära dotter till bistånd och tröst. ... Av lägret vid Evesten, den 12 septembris 1627.
Din trogne broder och vän
så länge jag lever
Jacobus de la Gardie, m. p.
English translation (my own):
Well-born Lord Chancellor, brother and particularly faithful good friend,
... The day after I arrived here, I received my dear brother's letter, dated Dirschau, August 14, in which my brother announces to me the unsteady happiness that His Royal Majesty our most gracious Lord has had this year in Prussia, in that since God has granted His Royal Majesty various victories against the enemy, He has mixed it with great danger, that in the middle of the victory His Royal Majesty's person was again dangerously wounded and shot; thereby His Royal Majesty could not only not follow through with the glorious victory he had over the enemy, but the whole army has thereby come into perplexity and, by His Royal Majesty's command, has had to retreat.
As now I and all the other faithful servants of His Royal Majesty in this place have always rejoiced at the glorious victories God has granted His Royal Majesty there, so we have indeed greatly grieved that we so often have had to learn of the unfortunate tidings concerning His Royal Majesty's person. For myself, I can say that I have read this my dear brother's letter with such sorrow and perplexity that I cannot write sufficiently, for although my dear brother conveys that (thank God) His Royal Majesty has not died, yet when I consider that His Royal Majesty is so unsparing in his royal person, and when I imagine in what state and condition we all and our dear Fatherland would be in if God were now to call His Royal Majesty away from us, I cannot think of it without great horror.
Oh, if only prayer and admonition could help, then it would be necessary to fall at His Royal Majesty's feet with tears and pray for God's sake that His Royal Majesty would let the welfare of his beloved wife and child and the ruin and downfall of his faithful subjects go to his heart. For what good are His Royal Majesty's glorious victories, great trouble and toil he has done for the Fatherland? What does it profit the Fatherland that His Royal Majesty has saved it in part from the oppression and trouble of the Danes, and also extended its borders against the Russians and brought the country to peace and security in that place, if the Fatherland should perish into foreignness, plunder upon the death of His Royal Majesty and foreignness to plunder and desecration?
What sane person can deny that, if His Royal Majesty were to fall from us now (which may God graciously avert and keep away), that the Fatherland would be in such a dangerous state as it had been for a hundred years? Because first, His Royal Majesty has no male heirs, but a little, underage daughter who in this evil and troubled world would be ordered by all our enemies to be suppressed and completely extirpated. Her Majesty our most gracious Queen would, out of melancholy and sorrow, shorten her own life, and so she could be of little support and consolation to her dear daughter. ... From the camp at Evesten, September 12, 1627.
Your faithful brother and friend
as long as I live
Jakob de la Gardie, m. p.
Above: Kristina as a baby with her/his/their parents. Drawing by Willem Hendrik Schmidt.
_-_Nationalmuseum_-_14898.tif.jpg){kind=spacer}
Above: Axel Oxenstierna.
Above: Jakob de la Gardie.
No comments:
Post a Comment