Source:
Nya handlingar rörande Skandinaviens historia, volume 22, pages 134 to 138, Hörbergska Boktryckeriet, 1837
The diary entry:
Dhen 21 Augusti war Sessio på Capitelet; dhå war handlat och talat dhetta effterföliandhe.
1:0 Refererade D. D. Johannes Therserus, Professor Vpsaliensis, hwadh som han och dhe andhre aff giordhe presteskapens vtskåt taladhe medh H. K. M:tt, wår allernådigaste Drotning, dhet dhem vthi Commission aff Consistorio giffuit war. 1:0 Tackadhe han H. K. M:tt för sin benevolentia och höghe gunst emoot presteskapet, tilsadhe H. K. M:tt på presteskapzens wägnar ighen all vnderdånig tiänst och lydno. 2:0 Sädan begiärte han vnderdåneligen för presteskapet i Städerna, medh alla dhe dher i Academier, Gymnasier och Scolar arbeta, dhe måtte bliffua widh dhen wanlige accijsen, och icke dubbel accijs giffua, som borgeskapet för sitt stånd bewiliat haffuer. 3:0 Begiärte han och ath Landzpresterna bliffua aff medh Mantals quarnatuls peningar och boskapzskatthen. Dher till H. K. M:tt swaradhe: 1:0 Sigh wilia favera ministerio i all måttho hon kan. 2:0 Fördublade Accijsen kan hon icke wäll affstå medh, vthan presteskapet i städerna måtthe dhen vtgiffua, eliest fölgde dher någre inconsequentije dher aff, i synnerhett at adelen i städerna, enkannerligen här i Stockholm, som månge Herrar boo, wille sigh och vndraga, dher aff Cronan eenn merkelig skadha tagha kunne. 3:0 Mantalz quarnatuls peningar angåendes, ähr een (:sadhe H. K. M:tt:) perpetuell skatt, och kan icke wäll affleggias. Men hwad medell H. K. M:tt kan giöra medh boskapz peningarna will hon taga vthi wijdare deliberation, och giöra som Rickssens stat bäst tillåta kan. Obiectionis loco låt D. Doctor Therserus H. K. M:tt see it breff aff H. K. M:ttz Herfader giffuit, såsom och it Rickzdagzbeslut Anno 1620, dher vthi förmälades, ath extraordinarie skatther, såsom mantals, boskapz peningar och andre sådana krigzhielper, inthet längre skulle durera eller bliffua, een som kriget warar, och sädan antingen aldeles affskaffas eller dher på een merkelig lindring bliffua. Dher på H. K. M:tt åther swarade, sigh giärna wilia lindra, men Rickzsens stat nu för dhenne gången inthet så kunna medhgiffua, doch wilia dhet medh tidhen giöra. Och rådde H. K. M:tt dher till, ath dhet samma breffuet skulle och införas vthi presternas privilegier. Effter dhetta inföl it tall om presternas predickningar, dhe på åtskillige tidher aff åtskillige stifft i kiyrkian hållet hadhe, besynnerligen dher dhe hadhe talat om dhe fattigas förtryck; och sadhe H. K. M:tt, at Rickzens rådh och adelen hadhe sigh för henne här öffuer storligen beswärat. Dher till D. Doctor Therserus swarade sådant icke vthan orsack wara predikat, ty månghe aff adelen, icke allenast bönderna, vthan och presternas förtryckia, taghandes ifrå kiyrkior och prestebool dhet dhem förlänt ähr aff höga öffuerheten och aff ålder och yrminne (!) dher till legat haffuer, leffnandes dhem vthi stoor fattigdom och äländighett. Dher till H. K. M:tt nådelighen sadhe, ath hon och adelen swaradhe, när dhe sig för henne beswäradhe om sådana predickningar, och wille jnbilla H. K. M:tt, lika som dhe H. K. M:tt dher medh skola haffua förstått (:dhet predikanterna ingalunda giordhe, vthan om H. K. M:tt, som dhet sig bordhe, alt godt menthe:): »Jaa« (:sadhe H. K. M:tt:) »dhee mena inthet migh, vthan edher dher medh dhesse predickningar.« Till dhet ytersta bad hon presteskapet wara wäll till modz och inthet fructa sig för adelens hotande, hon wille wäll wara dhem een nådig Drotning och haffua dhem vthi beskyd. Gudh H. K. M:tt nådeligen wälsigne och beware.
2:0 Effter dhenne giorde Relation examinerades åther ighen resolutionen, och effter presteskapsens nu länge begiäran och någre gånger voterande, nögdades (!) Episcopi consentera, at dhen clausula, som war adderat om boskapz skattentz allena lindring, och icke medh allo tilgiffuande, måtte vtplånas.
3:0 Befaltes hwar vthi sitt stifft granneligen annotera, om adelen, dher sammastädes boandes, något orettferdeligen kiyrkionnes eller prestegårdzsens egendom i äghor och annat fråntaghit haffuer; dhet skulle H. K. M:tt tilkienna giffuas.
4:0 Effter middag klockan jt war iag hoos Reverendiss. nostrum Superintendentem och tog it breff, som han hadhe affskriffa låtit, lydandes om kiyrkio eller prestehemman, dher någor dhem kiöpte vndhan kiyrkian eller presten, och togho dher på breff, skole sådant breff inthet giälla, vthan aff Gubernatoren eller Landzhöffdingen krafftlöst giöras; och bar iag samma breff till D. Doctorem Johannem Therserum, han skulle gåå på Slåtthet och låtha dhet confirmera aff H. K. M:tt, wår nådigaste Drotning. Samme gången förtälde D. Doctor Therserus för mig, hurw Finnarna inga dagzwerkie wilia giöra sina herrar widh theras gårdar i Finland, vthan ängiarna stå oburgne; sadhe och at dhet spöries i Landzänderne, ath bönderna sin emellan låta gåå budkaffle på somblige orther annorstädes i Landet, ath dhe icke wilia giöra dagzwärkie widh sina Herrars gårdar. Gud beware oss för all twist och oenighett.
5:0 Klockan 3 effter middag war iag och Magister Gunno och Magister Johannes aff Scara stifft på Capitelet och låto vpläsa för oss dhet exemplaret, som inlagt war på Consistorium aff Privilegijs ecclesiasticis, lijckformigt dhet exemplar, som H. K. M:tt öffuerleffrerat war, på dhet, om något bleffue raderat eller muterat vthi dhet som H. K. M:tt öffuerleffrerades, presteskapet som hemma finnes kunne förnimma hurw Episcopi medh [dhe] andre godhe Män dhet aff begynnelsen stelt hadhe, och dher aff see dheras stora flijt och åhuga om dhetta werket. ...
With modernised spelling:
Den 21 augusti var sessio på Kapitelet; då var handlat och talat detta efterföljande:
1. Refererade doctor divinitæ Johannes Terserus, professor upsaliensis, vad som han och de andra av gjorda prästerskapens utskott talade med Hennes Kungliga Majestät, vår allernådigste drottning, det dem uti kommission av Consistorio givet var.
1. Tackade han Hennes Kungliga Majestät för sin benevolentia och höga gunst emot prästerskapet, tillsade Hennes Kungliga Majestät på prästerskapsens vägnar igen all underdånig tjänst och lydno.
2. Sedan begärte han underdånligen för prästerskapet i städerna, med alla de där i akademier, gymnasier och skolar arbeta, de måtte bliva vid den vanliga accisen och icke dubbel accis giva som borgerskapet för sitt Stånd beviljat haver.
3. Begiärte han ock att landsprästerna bliva av med mantalskvarntullspenningar och boskapsskatten. Därtill Hennes Kungliga Majestät svarade: 1. sig vilja favera ministerio i all måtto hon kan; 2. fördubblade accisen kan hon icke väl avstå med, utan prästerskapet i städerna måtte den utgiva, eljest följde där några inkonsekventie därav, i synnerhet att adeln i städerna, enkannerligen här i Stockholm som många herrar bo, ville sig ock unddraga, därav Kronan en märklig skada taga kunne.
3. Mantallskvarntullspenningar angåendes, är en (sade Hennes Kungliga Majestät) perpetuell skatt och kan icke väl avläggas. Men vad medel Hennes Kungliga Majestät kan göra med boskapspenningarna vill hon taga uti vidare deliberation och göra som Riksens stat bäst tillåta kan.
Objectionis loco låt divinitæ doctor Terserus Hennes Kungliga Majestät se ett brev av Hennes Kungliga Majestäts herrfader givet, såsom ock ett riksdagsbeslut anno 1620, däruti förmäldes att extraordinarie skatter såsom mantals-, boskapspenningar och andra sådana krigshjälper inte längre skulle durera eller bliva än som kriget varar och sedan antingen alldeles avskaffas eller därpå en märklig lindring bliva.
Därpå Hennes Kungliga Majestät åter svarade sig gärna vilja lindra, men Riksens stat nu för denna gången inte så kunna medgiva, dock vilja det med tiden göra. Och rådde Hennes Kungliga Majestät därtill att detsamma brevet skulle ock införas uti prästernas privilegier.
Efter detta inföll ett tal om prästernas predikningar de på åtskilliga tider av åtskilliga stift i kyrkan hållit hade, besynnerligen där de hade talat om de fattigas förtryck; och sade Hennes Kungliga Majestät att Riksens Råd och adeln hade sig för henne häröver storligen besvärat. Därtill divinitæ doctor Terserus svarade sådant icke utan orsak vara predikat, ty många av adeln, icke allenast bönderna, utan ock prästernas förtrycka, tagandes ifrå kyrkor och prästbol det dem förlänt är av höga Överheten och av ålder och urminne därtill legat haver, lämnandes dem uti stor fattigdom och eländighet.
Därtill Hennes Kungliga Majestät nådeligen sade att hon och adeln svarade när de sig för henne besvärade om sådana predikningar och ville inbilla Hennes Kungliga Majestät, likasom de Hennes Kungliga Majestät därmed skola hava förstått (det predikanterna ingalunda gjorde, utan om Hennes Kungliga Majestät, som det sig borde, allt gott mente).
»Ja«, (sade Hennes Kungliga Majestät) »de mena inte mig, utan eder därmed dessa predikningar.«
Till det yttersta bad hon prästerskapet vara väl till mods och inte frukta sig för adelns hotande, hon ville väl vara dem en nådig drottning och hava dem uti beskydd. Gud Hennes Kungliga Majestät nådeligen välsigne och bevare!
2. Efter denna gjorda relation examinerades återigen resolutionen, och efter prästerskapsens nu länge begäran och några gånger voterande, nödgades episcopi konsentera att den clausula som var adderat om boskapsskattens allena lindring och icke med allo tillgivande måtte utplånas.
3. Befalltes varuti sitt stift granneligen annotera om adeln därsammastädes boendes något orättfärdeligen kyrkones eller prästgårdsens egendom i ägor och annat fråntagit haver; det skulle Hennes Kungliga Majestät tillkännagivas.
4. Eftermiddag klockan ett var jag hos reverendissimum nostrum superintendentem och tog ett brev som han hade avskriva låtit, lydandes om kyrko- eller prästehemman, där någor dem köpte undan kyrkan eller prästen och togo därpå brev, skulle sådant brev inte gälla, utan av gubernatoren eller landshövdingen kraftlöst göras; och bar jag samma brev till divinitæ doctorem Johannem Terserum. Han skulle gå på slottet och låta det konfirmera av Hennes Kungliga Majestät vår nådigste drottning.
Samma gången förtälte divinitæ doctor Terserus för mig huru finnarna inga dagsverke vilja göra sina herrar vid deras gårdar i Finland, utan ängarna stå oburgna; sade ock att det spörjes i landsänderna att bönderna sinsemellan låta gå budkavle på somliga orter annorstädes i landet, att de icke vilja göra dagsverke vid sina herrars gårdar. Gud bevare oss för all tvist och oenighet!
5. Klockan 3 eftermiddag var jag och magister Gunno och magister Johannes av Skara stift på Kapitelet och låto uppläsa för oss det exemplaret som inlagt var på Konsistorium av privilegiis ecclesiasticis, likformigt det exemplar som Hennes Kungliga Majestät överlevererat var, på det, om något bleve raderat eller muterat uti det som Hennes Kungliga Majestät överlevererades, prästerskapet som hemma finnes kunna förnimma huru episcopi med [de] andra goda män det av begynnelsen ställt hade och därav se deras stora flit och åhåga om detta verket. ...
French translation (my own):
Le 21 août, il y eut une séance au Capitole; puis ce qui suit fut traité et prononcé:
1. Le docteur en divinité Jean Terserus, professeur d'Upsal, a raconté ce que lui et les autres membres du comité constitué du clergé avaient parlé avec Sa Majesté Royale, notre très gracieuse reine, de ce qui leur avait été donné dans la commission du Consistoire.
1. Il a remercié Sa Majesté Royale pour sa bienveillance et sa haute faveur envers le clergé, il a de nouveau enjoint tout service de soumission et d'obéissance à Sa Majesté Royale au nom du clergé.
2. Puis il demanda humblement au clergé des villes, ainsi qu'à tous ceux qui travaillent dans les académies, les gymnases et les écoles, qu'ils restent à l'impôt ordinaire et ne donnent pas l'impôt double qui avait été accordé aux bourgeois pour leur État.
3. Il a aussi demandé que les prêtres des campagnes se débarrassent de l'argent des péages du mantal et des moulins ainsi que de la taxe sur le bétail. A cela Sa Majesté Royale répondit que: 1. elle veut favoriser le clergé par tous les moyens possibles; 2. elle ne peut pas renoncer à la taxe d'accise doublée, mais le clergé des villes devait la payer, sinon il y aurait des incohérences, d'autant plus que la noblesse des villes, peut-être ici à Stockholm où vivent de nombreux messieurs, voulait aussi l'éviter, dont la Couronne pourrait subir un préjudice particulier.
3. Concernant l'argent des péages du mantal et des moulins, il s'agit (a dit Sa Majesté Royale) d'un impôt perpétuel et ne peut pas être supprimé. Mais quant à ce que Sa Majesté Royale peut faire avec l'argent du bétail, elle souhaite poursuivre les délibérations et faire ce que l'état du Royaume peut le mieux lui permettre.
Au lieu d'une objection, le docteur en divinité Terserus a montré à Sa Majesté Royale une lettre donnée par le seigneur père de Sa Majesté Royale, ainsi qu'une résolution de la Diète de 1620, dans laquelle il était déclaré que les impôts extraordinaires tels que l'argent du mantal, l'argent du bétail et autres ces aides de guerre ne dureraient plus ou resteraient aussi longtemps que dure la guerre et seraient alors soit complètement abolies, soit bénéficieraient d'un allègement particulier.
Là-dessus, Sa Majesté Royale répondit de nouveau qu'elle serait heureuse de le soulager, mais que l'état du Royaume ne pouvait pas le permettre à ce moment-là, mais qu'elle aimerait le faire à temps. Et Sa Majesté Royale conseilla en outre que la même lettre soit aussi introduite dans les privilèges du clergé.
Ensuite, il y eut un discours sur les sermons des prêtres qu'ils avaient prêchés dans l'église à différentes époques et dans différents évêchés, surtout là où ils avaient parlé de l'oppression des pauvres; et Sa Majesté Royale dit que le Conseil du Royaume et la noblesse l'avaient grandement troublée à ce sujet. A cela, le docteur en divinité Terserus répondit que de telles choses n'étaient pas prêchées sans raison, car l'oppression d'une grande partie de la noblesse, non seulement des paysans, mais aussi des prêtres, était retirée des églises et des presbytères qui leur avaient été concédés par le haut Gouvernement et qui étaient là depuis des temps immémoriaux, les laissant dans une grande pauvreté et misère.
En outre, Sa Majesté Royale a gracieusement déclaré qu'elle et la noblesse répondaient lorsqu'ils la dérangeaient à propos de tels sermons et voulaient convaincre Sa Majesté Royale, car ils les auraient ainsi présentés à Sa Majesté Royale (ce que les prédicateurs n'ont en aucun cas fait), mais ils avaient pensé à tout ce qui était bon à propos de Sa Majesté Royale, comme ils le devraient).
«Oui», (dit Sa Majesté Royale) «ils ne parlent pas de moi, mais de vous, dans ces sermons.»
Elle demandait instamment au clergé d'être à l'aise et de ne pas craindre les menaces de la noblesse, elle voulait être pour eux une reine gracieuse et les avoir sous sa protection. Que Dieu bénisse et conserve Sa Majesté Royale!
2. Après que cette relation ait été établie, la résolution fut de nouveau examinée, et après la demande désormais longue du clergé et plusieurs votes, les évêques furent forcés d'accepter que la clause qui avait été ajoutée concernant l'allégement de l'impôt sur le bétail ne soit pas effacée avec tout le pardon.
3. Il fut ordonné dans quel évêché d'annoter soigneusement si la noblesse qui y vivait avait injustement soustrait la propriété de l'église ou du presbytère en biens et autres choses; cela serait annoncé à Sa Majesté Royale.
4. Dans l'après-midi, à une heure, j'étais chez notre très révérend surintendant et j'ai pris une lettre qu'il avait laissée copier, concernant les propriétés de l'église ou des prêtres, où certains d'entre eux les achetaient à l'église ou aux prêtres; et puis il prenait des lettres là-dessus, une telle lettre ne serait pas valide, mais elle serait rendue impuissante par le gouverneur; et j'ai porté la même lettre au docteur en théologie Jean Terserus. Il devait se rendre au château et le faire confirmer par Sa Majesté Royale, notre très gracieuse reine.
En même temps, le docteur en divinité Terserus m'a raconté que les Finlandais ne voulaient pas faire du travail journalier dans les domaines de leurs maîtres en Finlande, mais que les prairies n'étaient pas coupées; il a dit aussi que l'on demande dans le pays que les paysans laissent parfois aller les budkavlar dans certains endroits du pays, qu'ils ne veulent pas faire du travail journalier dans les domaines de leurs maîtres. Que Dieu nous préserve de toute dispute et de toute discorde!
5. A 3 heures l'après-midi, moi, M. Gunnar et M. Jean de l'évêché de Skara étions au Capitole et nous avons fait lire la copie qui a été déposée au Consistoire des privilèges ecclésiastiques, ainsi que comme la copie qui avait été remise à Sa Majesté Royale, afin que, si quelque chose était effacé ou changé dans celui qui avait été donné à Sa Majesté Royale, le clergé qui est chez lui puisse percevoir comment les évêques, ainsi que les autres bons hommes, l'avaient mis en place dès le début et de là voient leur grande diligence et leur souci pour ce travail. ...
English translation (my own):
On August 21 there was a session at the Capitol; then the following was dealt with and spoken:
1. Doctor of Divinity Johannes Terserus, Professor of Uppsala, told about what he and the others of the made committee of the clergy had spoken with Her Royal Majesty, our most gracious Queen, about what was given to them in the commission of the Consistorium.
1. He thanked Her Royal Majesty for her benevolence and high favour towards the clergy, he again enjoined all submissive service and obedience to Her Royal Majesty on behalf of the clergy.
2. Then he submissively requested for the clergy in the cities, with all those who work in academies, gymnasiums and schools, that they may remain at the ordinary excise and not give the double excise which had been granted to the burghers for their Estate.
3. He also requested that the country priests get rid of the mantal and mill toll money and the livestock tax. To this Her Royal Majesty replied that: 1. she wants to favour the clergy in every way she can; 2. she cannot waive the doubled excise tax, but the clergy in the cities had to pay it, otherwise there would be some inconsistencies, especially that the nobility in the cities, perhaps here in Stockholm where many gentlemen live, also wanted to avoid it, from which the Crown could sustain particular damage.
3. Concerning the mantal and mill toll money, it is (Her Royal Majesty said) a perpetual tax and cannot well be laid off. But as for what Her Royal Majesty can do with the livestock money, she wants to take it into further deliberation and do as the state of the Realm can best allow.
Instead of an objection, the Doctor of Divinity Terserus showed Her Royal Majesty a letter given by Her Royal Majesty's lord father, as well as a Riksdag resolution from 1620, in which it was stated that extraordinary taxes such as mantal money, livestock money and other such war aids would no longer last or remain as long as the war lasts and would then be either completely abolished or receive a particular relief on it.
Thereupon Her Royal Majesty again replied that she would be happy to relieve it, but that the state of the Realm could not allow it at this time, but that she would like to do so in time. And Her Royal Majesty further advised that the same letter should also be introduced into the clergy's privileges.
After this there was a discourse about the sermons of the priests they had preached in the church at different times in different bishoprics, especially where they had spoken about the oppression of the poor; and Her Royal Majesty said that the Council of the Realm and the nobility had greatly troubled her about this. To this the Doctor of Divinity Terserus replied that such things were not preached without reason, for the oppression of much of the nobility, not only of the peasants, but also of the priests, were taken from the churches and vicarages which had been granted to them by the high Government and which had been there since time immemorial, leaving them in great poverty and misery.
In addition, Her Royal Majesty graciously said that she and the nobility answered when they troubled her about such sermons and wanted to convince Her Royal Majesty, as they shall have presented them to Her Royal Majesty thereby (which the preachers did not do by any means, but they had meant everything good about Her Royal Majesty, as they should).
"Yes", (Her Royal Majesty said) "they do not mean me, but you, in these sermons."
She strongly asked the clergy to be at ease and not to fear the threats of the nobility, she wanted to be a gracious queen to them and have them under her protection. May God graciously bless and preserve Her Royal Majesty!
2. After this relation was made, the resolution was again examined, and after the clergy's now long request and several times' voting, the bishops were forced to consent that the clause that had been added about the alleviation of the cattle tax not be obliterated with all forgiveness.
3. It was ordered in which bishopric to carefully annotate if the nobility living there had unjustly taken away the property of the church or the rectory in possessions and other things; it would be announced to Her Royal Majesty.
4. In the afternoon at one o'clock I was with Our Most Reverend Superintendent and took a letter which he had let be copied, about the homesteads of the church or the priests, where some of them bought them from the church or the priests and then took letters thereupon, such a letter would not be valid, but it would be rendered powerless by the governor; and I carried the same letter to the Doctor of Divinity Johannes Terserus. He was to go to the castle and have it confirmed by Her Royal Majesty, our most gracious Queen.
At the same time the Doctor of Divinity Terserus told me how the Finns do not want to do day labour at their masters' estates in Finland, but the meadows are left uncut; he also said that it is being asked in the country that the peasants sometimes let bidding sticks go to some places elsewhere in the country, that they do not want to do day labour on their masters' estates. May God preserve us from all dispute and discord!
5. At 3 o'clock in the afternoon, I and Mr. Gunnar and Mr. Johannes of the bishopric of Skara were at the Capitol and had one read to us the copy that was deposited in the Consistorium of the ecclesiastical privileges, as well as the copy that had been given to Her Royal Majesty, so that, if anything were erased or changed in the one that was given to Her Royal Majesty, the clergy who are at home can perceive how the bishops, along with the other good men, had set it from the beginning and thence see their great diligence and concern for this work. ...
Above: Kristina.
Above: Johannes Elai Terserus, the Bishop of Åbo.
Note: A bidding stick is a term for a wooden object, such as a club or baton, carried by a messenger and used by Northern Europeans, for example in Scotland and Scandinavia, to rally people for things (assemblies) and for defense or rebellion.
No comments:
Post a Comment