Source:
Nya handlingar rörande Skandinaviens historia, volume 22, pages 138/139 to 141, Hörbergska Boktryckeriet, 1837
The diary entry:
Dhen 22 Augusti ... gick iag ifrå Här Gustaff Horns hws till Capitelet, dher allenast dhå försambladhe woro menige presteskapet, exceptis Episcopis, dher till at consultera sin emellan om dhe högwictige saker, som dhå på ferde woro. Refereradhe och somblige, hurw presteskapet till liffuet aff adelen hotas. J synnerhett förtälde M. Magnus Jonæ, Episcopi Scarensis filius, hurw een aff dhe höge Herrarna haffuer sagdt, nödigt wara vtmunstra dhe ohyrorna (:presteskapet förståandes:) och låta swärdet gå öffuer huffuodet på dhem, och annat sådant, som åtskillige refererade. J dhet samma kom vtskåt aff bönderna till oss på Capitelet, oss wänligen föredragandes, hurw dhe dagen tilförne haffua warit hoos H. K. M:tt, wår allernådigaste Drotning, 1:0 begiärandes remission på vtlagorna, dhet H. K. M:tt haffuer sigh sagt wilia giöra, så wijda Rijckzsens stat kan tålat; 2:0 Begiärat, ath Kronones Godz änteligen måtthe till Cronan ighen komma; dher till H. K. M:tt haffuer swarat, sigh dhet icke kunna giöra, effter hon adelen dher på haffuer breff och Segell giffuit, och kan icke ryggia sin ord, och ath bönderna skulle dher om icke tala, så framft dhe wilia haffua H. K. M:ttz gunst. 3:0 Haffua dhe begiärat, H. K. M:tt wille sig medh H. F. Nåde, Hertig Carl, inlåta vthi ectenskap, och förmedelst Gudz wälsignelse medh honom liffzfructh bekomma; dher till H. K. M:tt allenast swarade, »H. F. Nåde snart wara förwäntandes.« 4:0 Haffua dhe sagdt, om här bleffuo någre arffurstar i Rijket, hwar skole dhe tagha sitt vnderhåll? Dher till haffuer H. K. M:tt för dhenne gången föga swarat. Men bönderna haffua ganska eenträgit stååt dher vppå, ath godzsen måtthe revoceras. H. K. M:tt wilia dhe allenast till öffuerhett haffua och ingalunda adelen. H. K. M:tt swarade, ath hon är bådhe adelens och theras öffuerhett, fast dhe äro vnder adelen. Men bönderna höllo fort och sadhe, dhe allenast wille wara vnder H. K. M:ttz regemente och icke vnder adelen. 5:0 Befalte H. K. M:tt, dhe wille sigh accomodera och medh presteskapet och Borgarna genom vtskåt, effter een dagz förlöpande, åther H. K. M:tt besökia och widare talas weder. 6:0 Effter dhenna berättelse kunne presteskapet (:effter theras Præses intet war tilstädes:) inthet mera dhem swara, vthan sadhe ath dhe medh dhem wille enhellige wara vthi alt dhet, som länder Gudz nampn till ähra, H. K. M:ttz myndighet till styrkia och respect, fäderneslandet till nytta och wälfärd. Bleff så beslutit, at twå aff presteskapet, twå aff borgarna, twåå aff bönderna klockan tw effter middag skole gåå till Reverendiss. D. Archiepiscopum, wår Præsidem, och wijdare sigh om dhetta ährandet samsättia, och hwad nödigt wara besluta. ...
With modernised spelling:
Den 22 augusti ... gick jag ifrå herr Gustaf Horns hus till Kapitelet, där allenast då församlade voro meniga prästerskapet, exceptis episcopis, där till att konsultera sinsemellan om de högviktiga saker som då på färde voro. Refererade ock somliga huru prästerskapet till livet av adeln hotas. I synnerhet förtälte magister Magnus Jonæ, episcopi scarensis filius, huru en av de höga herrarna haver sagt nödigt vara utmunstra de ohyrorna (prästerskapet förståendes) och låta svärdet gå över huvudet på dem, och annat sådant, som åtskilliga refererade.
I detsamma kom utskott av bönderna till oss på Kapitelet, oss vänligen föredragandes huru de dagen tillförne hava varit hos Hennes Kungliga Majestät vår allernådigste drottning, 1. begärandes remission på utlagorna, det Hennes Kungliga Majestät haver sig sagt vilja göra, såvida Riksens stat kan tålat.
2. Begärt att Kronones gods äntligen måtte till Kronan igen komma; därtill Hennes Kungliga Majestät haver svarat sig det icke kunna göra, efter hon adeln därpå haver brev och sigill givit och kan icke rygga sin ord, och att bönderna skulle därom icke tala, såframt de vilja hava Hennes Kungliga Majestäts gunst.
3. Hava de begärt Hennes Kungliga Majestät ville sig med Hans Furstliga Nåde, hertig Karl, inlåta uti äktenskap och förmedelst Guds välsignelse med honom livsfrukt bekomma; därtill Hennes Kungliga Majestät allenast svarade: »Hans Furstliga Nåde snart vara förväntandes.«
4. Hava de sagt: om här bleve några arvfurstar i Riket, var skulle de taga sitt underhåll? Därtill haver Hennes Kungliga Majestät för denna gången föga svarat, men bönderna hava ganska enträget stått däruppå, att godsen måtte revoceras. Hennes Kungliga Majestät vilja de allenast till överhet hava och ingalunda adeln. Hennes Kungliga Majestät svarade att hon är både adelns och deras överhet, fast de äro under adeln. Men bönderna höllo fort och sade de allenast ville vara under Hennes Kungliga Majestäts regemente och icke under adeln.
5. Befallte Hennes Kungliga Majestät de ville sig ackomodera och med prästerskapet och borgarna genom utskott, efter en dags förlöpande, åter Hennes Kungliga Majestät besöka och vidare talas veder.
6. Efter denna berättelse kunne prästerskapet (efter deras præses inte var tillstädes) inte mera dem svara, utan sade att de med dem ville enhälliga vara uti allt det som länder Guds namn till ära, Hennes Kungliga Majestäts myndighet till styrka och respekt, Fäderneslandet till nytta och välfärd. Blev så beslutet att två av prästerskapet, två av borgarna, två av bönderna klockan tu efter middag skole gå till reverendissimum dominum archiepiscopum, vår præsidem, och vidare sig om detta ärendet samsätta och vad nödigt vara besluta. ...
French translation (my own):
Le 22 août ... je suis allé de la maison de M. Gustave Horn au Capitole, où seulement à cette époque le clergé de base, à l'exception des évêques, était rassemblé, là pour se consulter sur les questions de grande importance qui étaient alors en cours. Certains ont aussi raconté à quel point le clergé est menacé par la noblesse. En particulier, M. Magnus Jonæ, fils de l'évêque de Skara, raconta comment l'un des grands seigneurs avait dit qu'il fallait chasser ces monstres (comme le comprenait le clergé) et laisser l'épée passer au-dessus de leurs têtes, et d'autres de telles choses, comme plusieurs l'ont dit.
Au même moment, un comité de paysans vint nous voir au Capitole, nous racontant gentiment comment ils avaient servi la veille auprès de Sa Majesté Royale notre très gracieuse reine, 1. demandant la remise des valeurs aberrantes, que Sa Majesté Royale avait dit qu'elle le ferait, aussi longtemps que l'état du royaume pourrait durer.
2. Ils ont demandé que les domaines de la Couronne puissent finalement revenir à la Couronne, ce à quoi Sa Majesté Royale a répondu qu'elle ne pouvait pas le faire, car elle avait donné à la noblesse une lettre et un sceau et ne pouvait pas revenir sur sa parole, et que le les paysans ne devraient pas en parler tant qu'ils veulent la faveur de Sa Majesté Royale.
3. Ils ont demandé que Sa Majesté royale souhaite contracter mariage avec Sa Grâce, le duc Charles, et, par la bénédiction de Dieu, obtenir avec lui le fruit de la vie; à quoi Sa Majesté Royale se contenta de répondre: «Sa Grâce sera bientôt attendue.»
4. Ils dirent: s'il y avait des princes héréditaires dans le royaume, où trouveraient-ils leur entretien? A cela, Sa Majesté Royale ne répondit cette fois que peu, mais les paysans insistèrent très fortement pour que les domaines soient révoqués. Ils veulent seulement que Sa Majesté Royale gouverne, et pas du tout la noblesse. Sa Majesté Royale a répondu qu'elle était à la fois la noblesse et leur autorité, bien qu'elles soient sous la noblesse. Mais les paysans tenaient bon et disaient qu'ils voulaient seulement être sous le règne de Sa Majesté Royale et non sous celui de la noblesse.
5. Sa Majesté Royale ordonna qu'ils s'accommodent eux-mêmes ainsi qu'avec le clergé et les bourgeois par le biais de comités, après l'avancement de la journée, et qu'ils rendraient de nouveau visite à Sa Majesté Royale et en discuteraient davantage.
6. Après cette histoire, le clergé (puisque leurs présidents n'étaient pas présents) ne pouvait plus leur répondre, mais disait qu'il voulait être unanime avec eux dans tout ce qui contribue à la gloire du nom de Dieu, à l'autorité, à la force et au respect de Sa Majesté Royale, et au bénéfice et au bien-être de la Patrie. Il fut donc décidé que deux membres du clergé, deux bourgeois, deux paysans, se rendraient à deux heures de l'après-midi chez le très révérend archevêque, notre président, pour discuter davantage de la question et décider de ce qui serait nécessaire. ...
English translation (my own):
On August 22 ... I went from Lord Gustaf Horn's house to the Capitol, where only at that time the rank-and-file clergy, except the bishops, were assembled, there to consult among themselves about the matters of great importance which were then in progress. Some also told of how the clergy is threatened by the nobility is threatened. In particular, Mr. Magnus Jonæ, the son of the Bishop of Skara, told how one of the high lords had said it was necessary to cast out those monsters (as the clergy understood) and let the sword pass over their heads, and other such things, as several told.
At the same time, a committee of the peasants came to us at the Capitol, kindly reporting to us how they had served the previous day with Her Royal Majesty our most gracious Queen, 1. requesting remission of the outliers, which Her Royal Majesty had said she would do, as long as the state of the kingdom could endure.
2. They requested that the Crown estates may finally revert to the Crown, to which Her Royal Majesty replied that she could not do it, as she had given the nobility a letter and seal and could not go back on her word, and that the peasants should not speak about it as long as they wanted Her Royal Majesty's favour.
3. They requested that Her Royal Majesty wish to enter into marriage with His Princely Grace, Duke Karl, and, through God's blessing, obtain the fruit of life with him; to which Her Royal Majesty merely replied: "His Princely Grace will soon be expected."
4. They said: if there were any hereditary princes in the kingdom, where would they get their maintenance? To this, Her Royal Majesty this time made little reply, but the peasants quite strongly insisted that the estates must be revoked. They only want Her Royal Majesty to rule, and not the nobility at all. Her Royal Majesty replied that she is both the nobility and their authority, although they are under the nobility. But the peasants held fast and said they only wanted to be under Her Royal Majesty's reign and not under that of the nobility.
5. Her Royal Majesty commanded that they accommodate themselves and with the clergy and burghers through committees, after the progress of a day, and that they would again visit Her Royal Majesty and they would discuss it further.
6. After this story, the clergy (since their presidents were not present) could no longer answer them, but said that they wanted to be unanimous with them in all that contributes to the glory of God's name, to Her Royal Majesty's authority, strength and respect, and to the benefit and welfare of the Fatherland. So it was decided that two of the clergy, two of the burghers, two of the peasants, at two o'clock in the afternoon, should go to the Most Reverend Lord Archbishop, our president, and discuss the matter further and decide what was necessary. ...
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment