Source:
Handlingar rörande Skandinaviens historia, volume 25, pages 180 to 182, published by Hörbergska Boktryckeriet, 1842
The letter:
Till Hen:s M:tt
Drotningen.
Stormechtigste &c.
Allernådigste Frw. Såsom E. M:tt med Lille Henschen mig Allernådigst de Dato den 10. Februarij tilschref om ded föreslagne Gifftermåhl emellan wår Vnge Arffprincessina och Hertig Vlrich aff Holsten, Och Jag då strax i hastigheett, efftersom Jagh äffuen med reesan hijtt åth war begripen, något lijtet der på swarade och min mening i Vnderdånigheet gaff tilkenna: Altså haffuer iag sedan saaken nogare efftertenckt, och finner Jw längre Jag deropå tenker och nogare Jag ded ransakar, Jw saken att sij fahrligere vth, och så frampt denn icke i tijdh giffs sitt rättmätige förnufftige vthslagh, att lätteligen kunne förorsaka en stoor olägenheet i Fädernesslanded; Huarföre effter Jag icke så hastigt kan affkomma att måge haffua den ähran sielff att achta på E. M:tt och min Vnderdånigste mening mundtligen berätta; Så haffuer Jag achtat min skyldigheet wara att icke deste minder, så mykit skee kan, remonstrera E. M:tt huru saken förewetter och huad min ringe betänckende deröfuer kunne wara. Och fördenschuld gifuit min mening till her Steen Bielke, och bedit honom mundtligen den att berätta. Beder ödmiuckeligen först att E. M:tt wille sig Allernådigst låtha behaga dette föreslagne gifftermåhl, om der på örkes och wijdare drifues, heller med allo att vthslå och bedia der med att affstå, ähn att der någon den ringeste förtröstning giffuas motte; altijd anseendes, att så frampt ded continueras skall ded altt mehra och mehra beswär och jnwecklade handlingar förorsaka, och kan skee sådane, som icke vthan Rijksens harm och confusion intet kunne vthredes. Sidst att E. M:tt icke will med onåde förstå att Jag vthi denne saak något sorgfåldig ähr, icke att Jag icke skulle anten dedh E. M:tt nogh warsamligen dervthi warder görande: Men allenast aff den plicht där Jag E. M:tt dess elskelige Dotter, min Allernådigste Arffprincessinne och Fädernesslanded ähr förbunden med. Och att Jag heller förekommer saaken, ähn att sökia remediere, sedan den wore sked eller obotelig. Hoppes altså, att fast Jag ähn gör häruthinnan ded intet behöfues, E. M:tt warder icke desto mindre Såsom Hennes Sal. Herre fordom min Allernådigste Konung, höglofflig i åminnelse, j sin lijfztijdh haffuer giordt, dette alt med Nåder vptagandes. Den Högste Gudh E. M:tt altid tröste, hugswale och gifue helsosamme gode rådh, Och beware E. M:tt och dess elskelige Liffzarfwinge ifrån all olycke, vppehollande den wed helsa och stadig wälmåge: Och såsom Jag mig försäkrer på E. M:tz Allernådigste gunst: Altså blifuer Jag emedan Jag lefuer
E. M:tz &c.
AXEL OXENSTIERNA.
Datum Heilbrun den
2 Martij A:o 1633.
With modernised spelling:
Till Hennes Majestät Drottningen.
Stormäktigste, etc.
Allernådigste Fru,
Såsom Eders Majestät med Lille Hänschen mig allernådigst, de dato den 10 februari, tillskrev om det föreslagna giftermål emellan vår unga arvprinsessinna och hertig Ulrik av Holsten, och jag då strax i hastighet (eftersom jag även med resan hitåt var begripen) något litet därpå svarade och min mening i underdånighet gav tillkänna, alltså haver jag sedan saken nogare eftertänkt och finner ju längre jag däruppå tänker och nogare jag det ransakar, ju saken att se farligare ut, och såframt den icke i tid givs sitt rättmätiga, förnuftiga utslag att lätteligen kunna förorsaka en stor olägenhet i Fäderneslandet; varföre, efter jag icke så hastigt kan avkomma att måga hava den äran själv att akta på Eders Majestät och min underdånigste mening muntligen berätta, så haver jag aktat min skyldighet vara att icke desto mindre, så mycket ske kan, remonstrera Eders Majestät huru saken föreveter och vad min ringa betänkande däröver kunne wara och fördenskull givit min mening till herr Sten Bielke och bedit honom muntligen den att berätta.
Beder ödmjukligen först att Eders Majestät ville sig allernådigst låta behaga detta föreslagna giftermål, om därpå yrkes och vidare drives, eller med allo att utslå och bedja därmed att avstå, än att där någon den ringaste förtröstning givas måtte; alltid anseendes att såframt det kontinueras skall det allt mera och mera besvär och invecklade handlingar förorsaka, och kanske sådana som icke utan Riksens harm och konfusion inte kunne utredas.
Sist att Eders Majestät icke vill med onåde förstå att jag uti denna sak något sorgfällig är; icke att jag icke skulle anten det Eders Majestät nog varsamligen däruti varder görande, men allenast av den plikt där jag Eders Majestät dess älskliga dotter, min allernådigste arvprinsessinna, och Fäderneslandet är förbunden med; och att jag hellre förekommer saken än att söka remediera, sedan den vore skedd eller obotlig. Hoppas alltså att fast jag än gör härutinnan det inte behöves, Eders Majestät varder icke desto mindre såsom Hennes Salige Herre (fordom min allernådigste Konung, höglovlig i åminnelse) i sin livstid haver gjort, detta allt med nåder upptagandes. Den Högste Gud Eders Majestät alltid tröste, hugsvale och give hälsosamma goda råd och bevare Eders Majestät och dess älskliga livsarvinge ifrån all olycko, uppehållande den vid hälsa och stadig välmågo. Och såsom jag mig försäkrar på Eders Majestäts allernådigste gunst, alltså bliver jag emedan jag lever
Eders Majestäts, etc.
Axel Oxenstierna.
Datum Heilbronn, den 2 martii anno 1633.
French translation (my own):
A Sa Majesté la Reine.
Très Puissante, etc.
Très Gracieuse Dame,
Comme Votre Majesté m'a très gracieusement écrit par le petit Hänschen, le 10 février, au sujet du mariage proposé entre notre jeune princesse héréditaire et le duc Ulric de Holstein, et comme j'ai immédiatement répondu en toute hâte (car même avec le voyage ici j'étais saisi) quelque peu à ce sujet et exposé humblement mon opinion, ainsi j'ai depuis lors réfléchi plus attentivement à la question, et je trouve que plus j'y réfléchis et plus je l'examine attentivement, plus la question me paraît dangereuse, et tant qu'elle n'est pas rendue à temps sa juste et raisonnable décision, elle pourrait facilement causer un grand inconvénient dans la patrie; c'est pourquoi, comme je ne puis descendre si vite pour pouvoir avoir l'honneur d'aller moi-même chez Votre Majesté et de la dire de vive voix mon opinion très soumise, j'ai considéré comme de mon devoir de néanmoins, autant qu'il est possible, faire des remontrances à Votre Majesté sur la façon dont l'affaire se présente et sur ce que pourrait être mon petit égard à ce sujet, et j'ai donc donné mon avis à M. Sténon Bielke et lui ai demandé de lui le dire de vive voix.
Je prie humblement d'abord que Votre Majesté veuille bien se permettre de se réjouir de ce mariage proposé, s'il est ensuite poursuivi, ou de tout annuler et de prier par là de s'en désister, plutôt que de se laisser accorder la moindre confiance, considérant toujours que tant qu'il se prolongerait, il causerait de plus en plus de troubles et d'actions compliquées, et peut-être de telles actions qui ne pourraient être examinées sans la colère et la confusion du Royaume.
Enfin, que Votre Majesté ne veut pas apprendre avec honte que je suis quelque peu méticuleux en cette affaire; je ne veux pas que je ne fasse pas attention à cela avant que Votre Majesté ne le fasse, mais seulement par devoir envers Votre Majesté, envers sa très chère fille, ma très gracieuse princesse héréditaire, et envers la Patrie; et je préfère prévenir l'affaire que chercher à y remédier après qu'elle se soit produite ou qu'elle soit devenue incurable. J'espère donc que, bien que ce que je fais ici ne soit pas nécessaire, Votre Majesté recevra néanmoins gracieusement tout cela, comme son feu seigneur (autrefois mon très gracieux roi, très louable de mémoire) l'a fait de son vivant. Que le Dieu Très-Haut console et donne toujours de bons conseils salutaires à Votre Majesté et vous préserve, vous et votre très chère héritière, de tout malheur, vous maintenant en bonne santé et en bon état. Et comme je m'assure de la très gracieuse faveur de Votre Majesté, ainsi je demeurerai aussi longtemps que je vivrai
de Votre Majesté, etc.
Axel Oxenstierna.
Heilbronn, le 2 mars 1633.
English translation (my own):
To Her Majesty the Queen.
Most Powerful, etc.
Most Gracious Lady,
As Your Majesty most graciously wrote to me with Little Hänschen, on February 10, about the proposed marriage between our young Hereditary Princess and Duke Ulrik of Holstein, and as I immediately in haste (because even with the journey here I was grabbed) answered something little about it and submissively announced my opinion, so I have since thought over the matter more carefully, and I find that the longer I think about it and the more carefully I search it, the more dangerous the matter looks, and as long as it is not given in time its rightful, sensible decision, it could easily to cause a great inconvenience in the Fatherland; wherefore, as I cannot so hastily descend to be able to have the honour of myself waiting on Your Majesty and verbally telling you my most submissive opinion, I have considered it my duty to nevertheless, as much as it can happen, remonstrate to Your Majesty how the matter presents itself and what my little consideration on that could be, and I have therefore given my opinion to Lord Sten Bielke and asked him to tell it to you by mouth.
I humbly beg first that Your Majesty would most graciously allow yourself to be pleased with this proposed marriage, if thereupon it is further pursued, or with everything to strike out and beg thereby to desist, than that if any the slightest confidence is given measure; always considering that as long as it is continued, it would cause more and more trouble and complicated actions, and perhaps such ones that could not be investigated without the anger and confusion of the Realm.
Lastly, that Your Majesty does not want to learn with disgrace that I am somewhat meticulous in this matter; not that I would not tread carefully enough therein before Your Majesty does, but only out of the duty by which I am bound to Your Majesty, to your beloved daughter, my most gracious Hereditary Princess, and to the Fatherland; and that I would rather prevent the matter than seek to remedy it after it had been done or become incurable. I therefore hope that although what I am doing herein is not necessary, Your Majesty will nonetheless, as your late lord (formerly my most gracious King, most laudable in memory) did in his lifetime, graciously receive all this. May the Most High God always comfort, console and give salutary good advice to Your Majesty and preserve you and your beloved heir from all misfortune, maintaining you in health and steady well-being. And as I assure myself of Your Majesty's most gracious favour, so I remain as long as I live
Your Majesty's, etc.
Axel Oxenstierna.
Heilbronn, March 2, 1633.
Above: Kristina.
Above: Maria Eleonora.
Above: Axel Oxenstierna.
No comments:
Post a Comment