Excerpt from the council meeting of July 16/26 (Old Style), 1668

Source:

Handlingar rörande Sveriges äldre, nyare och nyaste historia; samt historiska personer, volume 4, page 18, edited by Count Georg Adlersparre, 1831

https://archive.org/details/bub_gb_7c1AAAAAIAAJ/page/n461/mode/2up

The protocol:

Den 16 Julii.
Presente Regina &c.
Företogs H. M:t Dr. Christines ährende och postulata.

Uplestes Extractet af alla the actis som ifrån Anno 1664 ähro passerade.

Sedan den 4:de p. af Stendernes Anno 1664 concluso. Item Dr. Christines breef till H. Seved Bååt, på hvilket intet något var at remarquere mehra ähn som på Post Scriptum.

Item, et ifrån Hamburg till K. M:t af den 5 Iulii.

Item, Svaret derpå af den 1 Augusti.

Dr. Christines bref till Secret. Strop.

Noch et annat.

K. M:tz Svar der på Anno 1666.

Item, et annat af samma materie till H. S. Bååt.

H. Maj:t Dr. Christines bref till H. S. Bååt,

K. M:tz svar till H. Seved Bååt,

K. M:tz bref till Dr. Christine.

K. M:tz bref till Gr. Pontus,

Det förseglade protocollet, som A:o 1667 höltz uthj Senaten af Hof-Cantzeleren (lestes intet alt up).

Sielfve Senatens Conclusum, underskrifvit af den Kongl. Regeringen och R. Rådh, som tå voro tilstedes, hvilket ock sedan af dhe andre bortovarande samma gång underskrefs.

Gr. Ponti de la Gardies bref af den 13 Maij 1667.

Dr. Christines bref af d. 24 Maij Jönecop.

Dhe andre brefwen af Gr. Pontus, och K. Maj:tz till Gr. Pontus befunnes onödige at uplässas.

Dr. Christ. ordres till Hopmanen på Öhlandh, angående arresten af Hamburger-Skeppen.

Noch ett annat till be:te Hopman.

K. M:tz bref till Dr. Christine om Hamburger-Skeppens confiscation.

Dr. Christines contreordres om Hamburger-Skeppen.

H. R. Cantzel.: Begierte nu at man härpå måtte resolvera hvad som på Dr. Christines postulata swaras motte, hvilka angå endels generale wesendet, och sedan in particulari P. Appelman.

Repeterade sedan H. M:tz generalia postulata, och the motiver, som hon der uthi föredrager.

Uplestes Rosenbachs Memorial öfwer Dr. Christines postulata.

Befanns godt, at Arrende-Contracterne skulle begieres, efter som the elliest intet confirmeras kunne.

H. R. Cantzel.: Påminte, at störste delen tillförenne ähre resolverade, och bör man således taga dem fram till Senatens information.

H. R. Skattemest.: »Dhet kommer ock i consideration, om man skall gravera dhe conditionerne för det som sedermehra ähr passerat och giordt af Dr. Christine!«

H. R. Cantzel.: »Dhet moste nu öfverleggies, och om K. M:t kan sijn säkerhet hafva? Si hoc, så ähr det snart resolverat.«

H. Cnut Kurch: »När man iachttager det sidste Senatens conclusum jempte Stendernes resolution, så synes den securiteten, som vij moste intendera, kunna bibehållas.«

H. R. Skattemest.: Troor intet att H. M:tt på dhe conditioner lerer inkommas, ehvad nu Rosenbach seger.

H. R. Cantzel.: »Quæstio principalis, om det förra conclusum ähr aldeles suffisant, heller det kan muteras till skerpningh heller lindringh? Skall det skjerpas thå moste wara något brot heller periculi magnitudo. Skall det lindras, lerer dhet samma komma i consideration.«

H. R. Drotzeten: Weet intet om förseendet kan wara så stort, at man derföre kan och bör ändra in gravius.

H. Bengt Horn: »Deth discurrerades sidst nogh her om af och an.«

Gr. Nils Brahe: Han förnimmer af Stenderne, att dhe vilja blifwa wijdh sidste conclusum.

H. R. Skattemest.: »Idem, hafwer det ock hördt.«

H. R. Drotzeten: Intet vill han heller råda till at lindra i något conclusum, som gjordt ähr.

H. R. Cantzel.: »Wij weta nu mehra ähn förr, neml. att hon ingenstedz hafwer någon securitet, och at wij billigt derpå moste något reflectera.«

H. Cnut Kurch: Rådde at blifva wijdh det förra, heller ock i wijdrigit fall wijsa dhet K. M:t ingen säkerhet hafver.

H. R. Drotzeten: »At lindra något uthi religions-ährendet, dhet ähr omöjeligt, sedan moste wij lijkwähl see på Dr. Christines egen säkerhet.«

H. R. Cantzel.: »Wij moste intet exuere omnem humanitatem, elljest torde det blifwa ett Samwetz-werk, men lät oss see uppå om det ähr rådeligt at admittera dr. Christine in i Rijket.«

H. Gustaf Banér: Begierte tijdh at betänkia sigh.

H. R. Drotzeten: »Om hon intet skall wara her, så moste wij betänkia hvarest hon skall sittia?«

H. R. Cantzel.: »Lätt oss först discurrera om hon icke kan sittia her j Swerige, til ex. i Norkiöpingh, med K. M:tz säkerhet? Och tå ähr det at betenkia, som Dr. Christina hafwer discurrerat om H. K. M:tz Sahl. när han war Arffurste, at der hon icke skulle träda af, hade hon intet lijdit honom på Ölandh. I samma mening war ock H. Pompone för en tijdh sedan om Dr. Christine. Sådant moste han discurswijs påminna. Det kan ock henda, at sitter H. M:t och der uthe, så torde H. M:t machinera något svårare emot Rijket. In summa på både sijder ähr mycket at beteckia.«

H. R. Drotzeten: Han tenker mycket der uppå, att H. M:t, warandes her i Sverige, kunde något committera, derigenom Stenderne sedan obligerades medh den Kongl. Regeringen och R. Rådh at resentera, hvilket sedan til hwars och ens hiertans sorgh skulle uthstå.

Gr. Pontus de la Gardie: Berettade, at en bonde sidst wijdh resan discurrerade medh honom, och sade at honom syntes wara bettre der Dr. Christine wore her i landet ähn utom landet, der hon kan hafwa stort anhangh til at giöra Rijket ondt, ähn her inrijkes.

H. Sten Bielke: »Saken meriterar wähl at öfverleggias.«

R. R. Admiralen: Befarer det at dhet rådh, som her ifrån kommer, dhet blifwer henne suspect, och at hon giör contrarium.

H. R. Cantzel.: »Tå hafwe wij giordt wårt samwete tilfyllest.«

Gr. Nils Brahe: »Om wij hålla hand öfwer det som slutat ähr, tå kan det intet skada, derföre moste wij wijdh concluso troo oss wähl sjelfwe, och intet gå der ifrån.«

H. R. Cantzel.[:] »Ja, dhet ähr wähl sagdt, Exemplum hafwe wij A:o 1660 sedt. Hertil behöfwes, Domine ne nos inducas in tentationem; men om Dr. Christine intet kan lefwa i roo, uthan brouillerar, tå kunne wij intet uthan bruka emot henne alfwar.«

Gr. Nils Brahe: »Tå moste hon det sigh imputera, och ingen annan.«

H. Sten Bielke: »Idem, ehuru det och lerer falla svårt.«

H. R. Cantzel.: »Om wij dhet wijste, så borde wij till att salvera et godt Samwet, heller sökia det at evitera.«

H. Sten Bielke: »Om hon intet will, så kunna wij intet uthslå hennes begieran, Imputet sibi.«

H. R. Cantzel.: »Wij moste och see om wij icke iure kunna neka henne at komma in. Sedan A:o 1664 ähr lijkwähl något passerat.«

H. R. Drotzeten: »Om H. M:t toge sigh något orådh före, och henne något skulle wijdrigit skee, så skulle hans hierta blöda der wijdh.«

H. Sten Bielke: Troor wähl at H. M:t intet lerer hålla constitution, uthan at hon skulle gå innan halfft åhr der emot.

Gr. Pontus de la Gardie: »Idem.«

H. R. Cantzel.: »Idem, när wij det see, hwarföre skola wij draga henne til förderf.«

Gr. Nils Brahe: »Om wij neka henne, så lerer werlden illa judicera om oss, altderföre der hon vill gå conditionerne under, kan han oförgripeligen intet råda förhindra hennes resa.

Och fast än henne något uppå något hennes brott skulle wederfaras, så torde hon der wijdh tillewentyrs omwenda sigh, derigenom hennes siäls salighet kunde befordras, och det onda således recompenseras med något bettre.«

H. R. Drotzeten: »Dhet kunde ock henda at hon bruto här i Sverige, och man intet kunde blifva henne mechtigh, uthan en rebellion i landet igenom henne upwechtes.
Sahl. K. Gustaf en så godh Herre, som kunde sofwa i alles skött, moste ock erfara motioner i landet, dhet kunde ock nu, det Gudh afwende, henda.«

H. R. Cantzel.: »Hwad giorde icke Mazanielle i Napels?«

H. R. Drotzeten: »Dhet hafwer altijdh wijdh sådane olyckor hendt, at peuplen hafwer uthan någon högh Duce moverat, och således intet stort warit at befahra. Men hwad för olycka skulle enstå, der peuplen finge någon högh anförare?«

H. R. Cantzel.: »Dhet ähr selsampt at Dr. Christine sustinerar, at hela Dalerne ähro Catholiske. Hwad skall man der af judicera?«

Gr. Nils Brahe: »Om H. M:t skulle hafwa sådane tankar, så ähr det bettre att hafwa henne uthi Rijket ähn uthom.«

H. R. Cantzel.: »Gud gifwe den ene knuten woro uplöster, som H. R. Drotzeten mentionerar om. Altderföre moste wij nu resoluera derhän, at man en annan gång icke motte säija: non putaram.«

H. Cnut Kurch: »Detta alt blef förra gången öfwerlagdt, och securiteten tå sagdt uthi Stendernes Concluso. Wij moste see med hwad maneer och justitie wij kunna neka henne at komma i Rijket.«

Gr. Nils Brahe; »Om säkerheten ähr elliest intet at förmoda, tå få wij orsaak nogh at det förekomma.«

H. R. Cantzel.: Påminte hwad som ifrån Parijs och Rom skrefs om henne för ähn hon A:o 1660 inkom i Rijket, der om Hr Biörneklow weet best connexionen.
noghsampt

Och effter som nu noghsampt pro et contra ähr delibererat, så begierte han at till nesta occasion hwar och en wille hoos sigh betenkia, quid faciendum aut svadendum.

Resolv. Dilatorie.

Above: Kristina.