Source:
Handlingar rörande Skandinaviens historia, volume 25, pages 170 to 173, published by Hörbergska Boktryckeriet, 1842
The letter excerpt:
Wälborne Herrer, Brödher, Fränder och tilförlåthelige godhe Wenner.
... Förnembligste orsak till dette mitt bref ähr den gifftermål saak, som Kongen j Danmarck hafwer begynt på sin Sons Hertig Vlrichs wegner, medh Wår Vnge Arff Princessinne; den han solliciterar genom breff till mig, som J hafwe seett och förstått af copierne och Grefwe Peders relation; Och så genom sitt Sendebudh till Hennes M:tth wår allernådigste Drottning; Hwarest han secreto hafwer låthet däromm werfwa; såsom J sij af Hennes M:ttz breff till mig. Och twifler Jag inthet, att han och Rijksens Rådh i Danmarck skole sådant och så sollicitera hoos Eder omm dedh icke alleredhe ähr skeett, skall och inthet låtha att örka saken hoos Drottningen; och kan skee medh gifft och gåfwer tasta en och annan an; till ewentyrs och så Frwentimbredt, såsom j sådane fall pläger tillgåå, och såsom Tacitus sägger, etiam janitoribus innotescere pulchrum habebatur; alt till den ände, att nåå desseinen, eller dedh Jag snarare troor att turbera och göra factioner, på dedh man sedhan deste bättre in turbido fiskia kan, effter gambla wahnan.
Hwadh Jagh hafwer j begynnelsen gifwet Hennes M:tt på des begären för rådh, sij J godhe Herrer af medhfölliendhe Copie. Men nähr Jag betrachtar saken rätt och noga, begynner Jag endeels ansättia mig derföre. Och såsom saken j sig sielf lätt ähr att hielpa, där man tijdigt och förnufftigt gåår medh henne omm, Och gifwer denne sollicitation ett discret vthslag j tijdh; Altså där man anten begynner att wackla, eller en eller annan j fåfengian skiuter saken ifrån sig på en annan, och således gifwer vth något hopp; Så ähr wist att oss mehre olägenheet skall kunne tillwäxa af denne handell, ähn aff alle farligheter oss här omswäfwa. Isynnerhet considererar Iag huru lätteligen en qwinsperson, såsom Dråttningen kan låta med argument sigh i een sak öfwertala, den een inthed gagnar; Kommer och offta der till att sådane höge personer destituerade af gode RådGifware mena sigh förmedelst sådane förslag att försäkra sin stat, och uthan iudicio af swagheet, och göra thed dem sielfwe länder till fördärf och Undergång.
Hwarföre Jagh hafwer meent min plicht wara, att föra Hennes M:tt sådant till sinnes, och fördenskuldh effter Jag icke sielff så hastigt kan, bedet Her Steen Bielke att förrättat, såsom J sij af mine schrifwelser till Hennes My:tt så wäl, som Her Steen; Och twifler Jag inthet, att han gör sitt bestha; Jagh troor fuller, att Hennes My:tt inthet talar eller gör till Rijksens præjudicium. Så weet Jag och fuller, att Hennes M:tth lijthet eller inthet hafwer att säya j sins Dotters gifftermåhl; aldenstundh j wår Arffrökens Persohn och Stat, Rijksens interesse dedh högste ähr; Hennes M:ttz dedh ringeste: Och ähr dette gifftermåhl inthet såsom andre att betrachta, aldenstundh Echtenskapet här minst considereras, Men mest Kongerijket och Chronan; öfwer hwilket S. Kongl. M:tt sielff inthet kundhe disponera till Ständernes præjudicium, mycket mindre Hennes M:tt; Men effter den Moderlige respecten icke ähr till förkasta; medh mindre han löper emot Rijksens rätt eller wälfärdh... Jag altijdh blifwer, så länge Jag lefwer;
Eder godhe Herrers
trogne tienstwillige
Broder, Frände och Wen
AXELL
OXENSTIERNA.
m. p.
Dat. Heilbronn den 2. Martij A:o 1633. ...
With modernised spelling:
Välborne herrar, bröder, fränder och tillförlåtliga goda vänner,
... Förnämligste orsak till detta mitt brev är den giftermålssak som kungen i Danmark haver begynt på sin sons hertig Ulriks vägnar med vår unga arvprinsessinna, den han solliciterar genom brev till mig, som I hava sett och förstått av kopierna och greve Peders relation, också genom sitt sändebud till Hennes Majestät vår allernådigste drottning, varest han secreto haver låtit därom värva, såsom I se av Hennes Majestäts brev till mig.
Och tvivler jag inte att han och Riksens Råd i Danmark skola sådant också sollicitera hos Eder om det icke allareda är skett, skall ock inte låta att yrka saken hos drottningen och kanske med gift och gåvor tasta en och annan an, till äventyrs också fruntimret, såsom i sådana fall pläger tillgå, och såsom Tacitus säger: etiam janitoribus innotescere pulchrum habebatur — allt till den ände att nå dessängen eller det jag snarare tror att turbera och göra faktioner, på det man sedan desto bättre in turbido fiska kan efter gamla vanan.
Vad jag haver i begynnelsen givit Hennes Majestät på dess begäran för råd, se I goda herrar av medföljande kopie. Men när jag betraktar saken rätt och noga, begynner jag endels ansätta mig därföre. Och såsom saken i sig själv lätt är att hjälpa där man tidigt och förnuftigt går med henne om och giver denna sollicitation ett diskret utslag i tid, alltså där man anten begynner att vackla eller en eller annan i fåfängan skjuter saken ifrån sig på en annan och således giver ut något hopp, så är visst att oss mera olägenhet skall kunna tillväxa av denna handel än av alla farligheter oss här omsväva.
I synnerhet konsidererar jag huru lätteligen en kvinnsperson såsom drottningen kan låta med argument sig i en sak övertala, den en inte gagnar; kommer ock ofta därtill att sådana höga personer destituerade av goda rådgivare mena sig förmedelst sådana förslag att försäkra sin stat, och utan judicio av svaghet, och göra det dem själva länder till fördärv och undergång.
Varföre jag haver ment min plikt vara att föra Hennes Majestät sådant till sinnes och fördenskull, efter jag icke själv så hastigt kan, bedit herr Sten Bielke att förrättat, såsom I se av mina skrivelser till Hennes Majestät såväl som herr Sten; och tvivlar jag inte att han gör sitt bästa. Jag tror fuller att Hennes Majestät inte talar eller gör till Riksens præjudicium, så vet jag ock fuller att Hennes Majestät litet eller intet haver att säga i sins dotters giftermål, alldenstund i vår arvfrökens person och stat Riksens intresse det högste är, Hennes Majestäts det ringaste.
Ock är detta giftermål inte såsom andra att betrakta, alldenstund äktenskapet här minst konsidereras, men mest kungariket och Kronan, över vilket Saliga Kungliga Majestät själv inte kunde disponera till Ständernas præjudicium, mycket mindre Hennes Majestät; men efter den moderliga respekten icke är till förkasta med mindre han löper emot Riksens rätt eller välfärd... Jag alltid bliver, så länge jag lever,
Eder goda herrars trogna tjänstvillige broder, frände och vän
Axel Oxenstierna, m. p.
Datum Heilbronn, den 2 martii anno 1633. ...
French translation (my own):
Messieurs bien-nés, frères, cousins et bons amis très fiables,
... La raison principale de ma lettre est l'affaire de mariage que le roi du Danemark a commencée au nom de son fils le duc Ulric avec notre jeune héritière et princesse, celle qu'il me sollicite par lettre, comme vous l'avez vu et compris d'après les copies et la relation du comte Pierre, également par l'intermédiaire de son envoyé auprès de Sa Majesté notre très gracieuse reine, qu'il avait secrètement sollicité pour cela, comme vous le voyez par la lettre que Sa Majesté m'a adressée.
Et si je ne doute pas que lui et le Conseil du Royaume de Danemark solliciteront également de votre part une telle demande si cela ne s'est pas déjà produit, je ne permettrai pas que l'affaire soit plaidée auprès de la reine et peut-être avec des cadeaux pour tenter l'un ou l'autre, au risque des dames aussi, comme dans de pareils cas cela a tendance à arriver, et comme dit Tacite: etiam janitoribus innotescere pulchrum habebatur — tout cela dans le but d'atteindre le dessein ou ce que je crois plutôt de troubler et de faire des factions, sur lequel on peut alors d'autant mieux pêcher dans la tourmente, selon l'ancienne coutume.
Ce que j'ai d'abord donné à Sa Majesté à sa demande de conseil, vous pouvez le constater, messieurs, dans la copie ci-jointe. Mais quand j'examine la question correctement et attentivement, je commence à m'y employer. Et comme l'affaire en elle-même est facile à résoudre si l'on l'accompagne tôt et raisonnablement et donne à cette sollicitation une décision discrète à temps, c'est là que soit l'on commence à hésiter, soit l'un ou l'autre, par vanité, renvoie l'affaire à un autre et donne ainsi quelque espérance, il est certain que plus d'inconvénients peuvent résulter de ce commerce que de tous les dangers qui pèsent sur nous ici.
En particulier, je considère avec quelle facilité une femme comme la reine [Marie Éléonore] peut se laisser convaincre par des arguments dans une affaire qui ne lui profite pas; et on ajoute souvent que de si hautes personnes, dépourvues de bons conseillers, entendent par de telles propositions assurer leur état, et sans jugement à cause de leur faiblesse, et provoquer leur propre ruine et chute.
J'ai donc pensé qu'il était de mon devoir de porter de telles choses à l'esprit de Sa Majesté et, comme je ne peux pas le faire moi-même à la hâte, j'ai demandé à M. Sten Bielke d'arranger, comme vous le voyez dans mes lettres à Sa Majesté ainsi qu'à M. Sten; et je n'ai aucun doute qu'il fait de son mieux. Je crois pleinement que Sa Majesté ne parle ni n'agit au préjudice du Royaume, donc je sais aussi certainement que Sa Majesté n'a pas grand-chose ou rien à dire dans le mariage de sa fille, car l'intérêt du Royaume réside avant tout dans la personne et l'état de notre dame héritière, et le moindre en Sa Majesté.
Ce mariage ne doit pas non plus être considéré comme les autres, car ici le mariage est le moins considéré, mais surtout le royaume et la Couronne, dont feu Sa Majesté Royale ne pouvait en disposer au préjudice des États, encore moins de Sa Majesté; mais parce que le respect maternel ne doit être rejeté que s'il va à l'encontre du droit ou du bien-être du Royaume... Je serai toujours, aussi longtemps que je vivrai,
le fidèle frère, cousin et ami de vous bons seigneurs
Axel Oxenstierna, m. p.
Heilbronn, le 2 mars 1633. ...
English translation (my own):
Well-born gentlemen, brothers, cousins, and trusted good friends,
... The main reason for this my letter is the marriage matter which the king of Denmark has begun on behalf of his son Duke Ulrik with our young heiress and princess, the one he solicits by letter to me, as you have seen and understood from the copies and Count Per's relation, also through his envoy to Her Majesty our most gracious Queen, whom he secretly had solicited for it, as you see from Her Majesty's letter to me.
And if I do not doubt that he and the Council of the Kingdom of Denmark will also solicit such a request from you if it has not already happened, I will not allow the matter to be pleaded with the Queen and perhaps with gifts to tempt one or another, to the risk of the ladies as well, as in such cases it tends to happen, and as Tacitus says: etiam janitoribus innotescere pulchrum habebatur — all to the end of reaching the design or what I rather believe to disturb and make factions, on which one can then fish all the better in turmoil, according to the old custom.
What I have at first given Her Majesty at her request for advice, you good gentlemen can see from the enclosed copy. But when I consider the matter properly and carefully, I begin to employ myself for it. And as the matter in itself is easy to help if one goes with her early and sensibly and give this solicitation a discreet decision in time, that is where one either starts to waver or one or the other in vanity pushes the matter off to another and thus gives out some hope, it is certain that more inconvenience may arise from this trade than from all the dangers that hang over us here.
In particular, I consider how easily a female such as the Queen [Maria Eleonora] can allow herself to be persuaded by arguments in a matter that does not benefit her; and it often comes to the addition that such high persons, destituted by good advisers, intend by such proposals to secure their state, and without judgement because of weakness, and bring about their own ruin and downfall.
I have therefore thought it my duty to bring such things to Her Majesty's mind, and therefore, as I myself cannot do so hastily, I have asked Lord Sten Bielke to arrange, as you see from my letters to Her Majesty as well as to Lord Sten; and I have no doubt that he is doing his best. I fully believe that Her Majesty does not speak or act to the prejudice of the Realm, so I also certainly know that Her Majesty has little or nothing to say in her daughter's marriage, as the interest of the Realm is the most in the person and state of our lady heiress, and the least in Her Majesty.
This marriage is also not to be considered like others, as the marriage here is least considered, but mostly the kingdom and the Crown, over which His Late Royal Majesty could not dispose of it to the prejudice of the Estates, much less Her Majesty; but because the motherly respect is not to be rejected unless it goes against the right or welfare of the Realm... I will always be, as long as I live,
your good lords' faithful brother, cousin and friend
Axel Oxenstierna, m. p.
Heilbronn, March 2, 1633. ...
Above: Kristina.
Above: Maria Eleonora.
Above: Axel Oxenstierna.
No comments:
Post a Comment