Excerpt from the council meeting of July 11/21 (Old Style), 1668

Source:

Handlingar rörande Sveriges äldre, nyare och nyaste historia; samt historiska personer, volume 4, page 2, edited by Count Georg Adlersparre, 1831

https://archive.org/details/bub_gb_7c1AAAAAIAAJ/page/n443/mode/2up

The protocol:

Den 11 Iulii
Presente Regina.
H. R. Drotzeten, H. R. Admiralen.
H. R. Cantzel., H. R. Skattmäst.,
Gr. Gabriel Oxenstjerna, Gr. Bengt Oxstjerna,
Gr. Haraldh Stake, Gr. Nils Brahe,
H. Gustaf Kurch, H. Bengt Horn,
H. Matth. Björneklow, H. Iöran Gyllenstolpe,
H. Iohan Gyllenstolpe, H. Cnut Kurch,
H. Clas Stjernsköldh, H. Gustaf Sparre,
H. Eric Sparre, H. Eric Flemingh,
H. Lorentz Creutz, H. Sten Bjelke.

Uplestes H. M:tz Dr. Christinas Afskickade Memorial, och 1) angående det begierta Exercitium religionis.

H. Drotzeten; »Ingen kan råda dertill att gifva fritt religionis exercitium, det skulle mycket ondt der af entstå: Exemp. K. Ioh. som sin sohn her på Slottet samma frihet indulgerade.« Undrar mycket att Presterskapet sidst största delen certo modo der till rådde.

H. R. Cantzel.: rådde i denne saken först fatta hufvudh qvæstionen, neml. hvad K. M:tz och R. säkerhet in hoc puncto fordrar, och om Dr. Christina må tempore Minorennitatis förlofvas in i Rijket. På den ena sijdan ähr vyrdnadt emot H. M:tz persohn. 2) Hon ähr en högh Konungadotter, 3) Hafver mildt och vähl regeret. 4) Woro nu uthi et miserabelt tilståndh, der hon kan komma in discrimen fortunarum, vitæ et conscientiæ. På den andra sijdan ähr at betrachta hennes underliga sinne, hvarigenom hon hafver så vähl i Rom, som i Franskerijke gjordt sigh förhateligh. 2) At hon altijdh hafver vist sin innerliga intention och prætention på Rijket såsom (α) medh protestationen på R. dagen Anno 1660. (β) Igenom bref, (γ) medh the discurser hon hade fordt medh Gr. Pontus del. Gardie.

»Och nu blifver altså det största qvomodo prospiciendum securitati publ. der vij skulle vilja gå H. M:tz något tillhanda.«

H. R. Skattemäst.: »Fast henne intet skulle någon Prest beviljas, så lärer hon äntå alt oacktadt inkomma.«

H. M:t Drottningen: Tror vähl at hon bejaker till alt, som Rosenback seger, ty förnimmer nogsamt det att hon intet vil til Rom.

H. Gustaf Kurk; Silfvercrona taler något om Hollandh.

Gr. Nils Brahe: Om H. M:t undergår alt hvad henne Anno 1664 föreskrifvit ähr, så tror han at Stenderne råda till dhet hon må komma in.

H. Joh. Gyllenst: »Om wij kunne prospicere securitati et utilitati Reginæ på en annan ort än i Sverige, så ville han råda dertill.«

H. R. Cantzel: »Dhet ähr fuller myckit miserabelt, ut filia tanta patriæ skall så fara.«

H. R. Drotzeten: »Ddet ähr sant, och sielf hafver hon ock vähl regerat, men vij måste först see på Rijkets säkerhet, och sedan huru hon kan någorstedes vara och lefva säkert i verlden. Efter hon sielf ähr underlig till sinnes, vore best at hon vore uthom Rijket, her inne kunde hon blifva förförder, efter hon och sielf intet kan råda sigh, och således obligerades vij at giöra oss om hennes persohn försäkrade, och tå voro så myckit värre. Best vore at prospicere eius securitati in loco aliqvo securo.«

H. R. Cantzel.: »Huru dhet medh henne ähr, så måste vij intet exuere omnem humanitatem.«

Gr. Nils Brahe: Om hon hafver fulgiordt och vill fulgiöra dhet som Stenderne henne Anno 1664 föresatte, seer han intet huru man kan neka henne att komma in.

Uplestes Stendernes besluth A:o 1664 in eo puncto.

H, R. Cantzel.: »Hvad sedan A:o 1664 ähr passerat, dhet ähr her nu communicerat Stenderne, och thet säges at the taga detta illa up, och at hon borde låta sigh nöija medh en viss summa penningar.«

Gr. Nils Brahe: »Wij måste see deruppå, om H. M:t hafver contravenierat sijn siste Revers, och om vij hafve rationes at hålla henne uthe när hon fullgiör det Stenderne henne sist pålade. Wij måste likvähl giöra henne någon barmhertighet, och presupponera dhet at hon intet vill eller kan giöra Rijken ondt: 2) dhet kunde ock hända, at hon hijt kommandes torde komma på andre tankar i religionen, och vij således lucrerade hennes siels salighet. 3) Der medh gingo intet penningarne uthur landet som elliest skeer, 4) dhet vore för Gudh och verlden alt för hårdt at hon intet skulle få någon platz hoos oss, när vij see at hon intet kan giöra något ondt.«

Men för henne hölle han best, ville ock råda henne at hon intet begierte vara her, ty hon skulle entligh intet hafva her någon säkerhet.

H. Cnut Kurch: »Vij borde så giöra, at vij kunde justificera det för hela verlden.«

H. Iöran Gyllenst.: »Idem, Sedan ähr intet res integra, det ähr henne lofvat certis conditionibus at komma in.«

Gr. Nils Brahe; »Dhet ähr lijkväl hoos henne amor patriæ.«

H. R. Cantzel.: Tror lijkvähl att hon intet lerer vilja blifva her. Rosenback berättade, at hon helst skulle vilja vara uthi Brehmen, såsom en ort, der mycket folk ähr, men han remonstrerade honom, at dhet voro intet åth, allenast hon hade sijne visse reditus.

H. Ioh. Gyllenst.: »Men vij borde först öfvertyga henne, hvarföre hon intet kunde komma in.«

H. R. Cantzel.: »Alt dhet man hafver sedan Anno 1664 emot henne, deht består uthi följande 1) Uthi dhet bref som Secret. Stropp communicerade oss, men när man seer rätt der uppå, så ähr det ridiculum, och kommer af en caprice och ähr mehra en buttade; Ty man seer altidh när henne intet går sitt förslag och tillbudh an, så kommer äntlig til 2) Att hon brukar i sijne underhåldzlender främmande och synes hafva defiance till K. M:ts betjente, Men detta kan man vähl svara till. 3) Att hon med Hamburger godsens confiscation hafver brukat något särdeles procedere, ähr nästan lijkt det första. 4) Att hon altijd behåller någon regni spem, det ähr fuller det meste.«

H. Cnut Kurch: »K. M:t hafver alt för trogne undersåtare, och behöfver intet frukta detta.«

H. Biörneklov: »Hon pretenderar ock Souverainiteten.«

H. R. Cantzel.: »Sådant kan alt rettas igenom recessen som denna tvist skall explicera.«

Gr. Nils Brahe: Tycker at de contraventioner som hon graveras medh icke heller äro så grofve.

H. Bengt Horn: »Idem, desse siste brott kunne intet räknas emot dhet som hon Anno 1660 giorde; lijkvähl Ständerne attenderade det intet.« Håller alt derföre best vara att blijfva vidh sista Ständernas besluth, det skulle elliest vara något inhumanum.

H. R. Drotzeten: »Om H. M:t entlig skulle tillåtas, at få blifva på Öhlandh eller Ösel, tå borde hon aldeles cassera sijne fremmande betiente, och antaga Svenske. Men intet kan hon få regera i Brehmen. Dock ähr det versta att hon behåller spem regni.« Föreslogh fördenskull att gifva henne en summa penningar åhrligen, et kloster medh något godz, der hen kan hafva religionis libertatem, och då kan Gouverneuren hafva inspection på henne, och hon således hafva frijhet att understundom draga till Hamburg och annorstedes.

Gr. Nils Brahe: »Förre conclusum ligger oss i vägen.«

H. Bengt Horn: »Idem, och Stenderne måtte derigenom vara nogsamt prospectum securitati,«

H. Sten Bielke: »Efter Bremen ähr en frontier ort, vill han intet dertill råda,«

Gr. Nils Brahe: »Idem, mhen så länge man bör präsumera om henne godt, så vore bettre att hon vore her i landet.«

H. R. Admiral: »Hon kunde leteligen komma her till väga discordias.«

H. R. Cantzel.; »Deremot få vij vähl rådh,
Gr. Nils Brahe: H. M;t hade ock viidh denna materien, sagdt, at Sverige behöfde intet fruchta detta för undersåtarnes skull.«

H. R. Cantzel.; »Så lenge K. Eric lefde, var lijk vähl K, Johan om sitt lijf intet säker.«

H. Sten Bielke: Han hafver intet betenkiande at låta henne komma in, allenast hon lefver efter förre conclusum. »Skulle hon emot förmodan göra der emot, tå får man medh henne vähl rådh,«

G. Nils Brahe: }
H. Clas Stiernst.: } »Idem.«
H, Cnut Kurch: }

H. R. Cantzel.: »Der H. M:t skulle alt adimplera, tå behöfver man först see sigh före, hon kunde letteligen draga gemene mans faveur till sigh, såsom det nyligen ähr skedt, ner hon reste igenom Östergöthland.«

H. Sten Bielke: »Den Gouverneuren som blifver hoos henne, måste vara alfvarsam och vigilant.«

H. Bengt Horn: »Om hon tå något commiterade, så vore dhet för henne en fatalitet, och Gudh ville så hafva.«

G. Bengt Oxenst.: Contesterade sigh intet vilja vara H. M:t till någon last, hade icke heller der till någon orsak. Men han finner detta mycket betenkeligit, och en saak som hafver stor fahra medh sigh, fast ähn hon vore circumscriberat. Först undrar han hvad för necessitet, som tvingar henne in, intet ähr det affectionen för Rijket, det hon deserterade, hon hafver ock sielf Anno 1660 och igenom sine bref till Stroppen annat vist, och medh sijna comportementer än vijser, dhet lerer vara något annat, och kan man aldrigh noghsamt i sådant fall see sigh före, heller begripa fahran som letteligen deraf kunde enstå, och ehuru vehl the förnämste i landet läre hindra alt ondt, så kan gemene man lijkvähl myckit komma till väga, hoos dem hon och temmeligh faveur hafver.

Tycker altså intet bettre vara, än försee henne med medel i penningar efter hennes ståndh och vilkohr, dertill hon föreslår, att, emedan hon sielf vill gå ifrån recessen, och gifver anledningh dertill medh förslaget af Bremen, att vi denne opportuniteten och tempo i acht togo, och gåfvo henne sitt underhåldh i penningar, antingen af Bremiska medeln, der något skuto öfver, heller elliest; sedan kunde henne efterlåtas at komma hijt in i Rijket på en tijdh tilgörendes.

H. R. Cantzel.: Lade det der till, at H. M:t säger sielf sigh vara omöjeligit at kunna vara i Rijket, vähl vetandes att det ähr incompatibelt at lijda en sådan persohn af hennes ståndh hoos sigh, hon hade Ock sielf allegerat sahl. Konungens exempel at hon intet hade kunnat lijda honom på Öhlandh, der hon icke hade velat qvittera Regementet.

H. R. Drotzeten: »Idem, den samma orsak vore ock at H. M:t så hastade efter sahl. Konungens Kröning ifrån Upsala. Dhet ähr för K. M:t gledie at han hafver många trogne undersåtare, men så finnes och orolige menniskior iblandh, dhet hafver vij sedt uthi gamle K. Gustafvi primi, och K. Johans tidh, serdeles var K. Johan för K. Eric intet säker fast han satt i Åbo Gripsholm och Örby, uthan måste gripa till extremum. Wi vilje presumera om H. M:t alt godt, men securitati regis et regni går för alt.«

»Best vore det at gifva henne underhåldh i penningar, tå kunde hon sedan sitta, anten på Closter uthi Brehmen, heller ock, der den orten vore suspect, uthi Pööl.«

H. Cnut Kurch: »Hon lerer intet vilja låta så föreskrifva sigh.«

H. Bengt Horn: »Idem.«

H. R. Cantzel.: »Idem, Man bör bevijsa henne hafva förbrutit, kan dhet intet, så måste vij medh henne conveniera.«

H. Bengt Horn: Aldrigh vill han råda till Brehmen.

G. Bengt Oxenst.: »När hon får penningar, så må hon hafva vahlet.«

H. R. Cantzel.: »Om hon vill, så ähr detta alt vähl.«

H. Jöran Gyllenst.: Dhet sluth som giordes A:o 1664 var hårdt nogh, och seer än intet hon kan hafva sijn rätt förbrutit när hon det adimplerar.

H. Bengt Horn: »Idem, Icke heller måste hon condemneras inaudita.«

H. Sten Bielke: »Skall hon dömmas, så måste hon blifva hörd.«

H. R. Skattemäst.: »Om vij gåfve henne frijhet att välja sielf rum, så tror han att vij skulle bettre komma medh henne till rätta.«

H. Clas Stiernsk.: »Men intet uthi Brehmen.«

H. Bengt Horn: Han ville heller råda till Norrköping, skulle hon tå sedan committera något criminelt, så vore dhet vist Gudz straff, och fatalt, och då behöfde man intet hafva någon reflection på henne.

H. Cnut Kurch, }
H. Gustaf Kurch, } »Idem.«
H. Gustaf Sparre. }

H. Joh. Gyllenst.: »Nog ähr dhet säkrare hafva hennes person her än i provincierne. Historierne lera oss, at när fremmande vilja något movera, så bruka de gemenligen sådane persohner, och om hon har vackt om sigh, kan hon intet skada oss her.«

H. Sten Bielke: »Om vij följa 1664 åhrs resol. så ähr hon aldeles incapabel at giöra något ondt, fast hon ville.«

H. Jöran Gyllenst.: »Idem Och när redeliga Ministri ähre dehrhoos.«

G. Bengt Oxenst.: »I Statzsaker måste man altidh diffidere, et qvid si non? Semper ponendus est pessimus casus.«

H. Gustaf Kurch: »Dhet skadar oss intet, när godt folck ähr om henne.«

H. R. Drotzeten: Fruchtar icke så stort för Kongen och Rijket, men för henne ähr dhet rådeligast at hon blifver annorstädes än Rijket.

H. Hindric Horn: »Men (om) hon vill intet, hvad skall man tå giöra?«

G. Bengt Oxenst.: Protesterade, at han cederade ingen uthi en godh intention emot H. M:t, men hon måste säga lijkvähl och påminna hvad förr ähr skedt, Feldtm. Linde skickades till henne att divertera henne ifrån sijn resa uth, det halp intet. Man tenkte det skulle intet betyda, tå kom hon lijkvähl fram medh protestationen. Anno 1664 sattes henne leges före derigenom hennes presentiæ skulle eviteras. Veet derföre intet om tijderne så hafva ändrat sigh, att man nu skall önska hennes præsentiam. Trodde intet at någre skähl der till kunne föredragas. Men nog finnas in contrarium, som man kunde exaggerera der man ville. Alt derföre, emedan man altidh tillförene hafver hållet orådeligit at hafva henne i Rijket, ty synes ock nu vara detsamma. Men aldenstundh dhet skulle vara något hårdt at aldeles förbiuda henne federneslandet, så kunde man, när henne visse penningar blifva tilordnade, förunna henne certum tempus att blifva her.

H. Bengt Horn: Tycker att G. Bengt hafver orätta presupposita, 1) at man skall nu mera önska henne in än förr, dhet giör nepligen någen, men dhet säger han, at henne bör skee rätt, och hon få niuta 1664 åhrs Recess till goda. 2) Statueras dhet præsuppositum, som skulle henne vara afskurit att komma in i Rijket, Contrarium ähr verum.

G. Bengt Oxenst.: Han måste uthtyda sine ordh, och vet intet annars, än at dhe conditiones som gåfves 1664 vore så svåre at man mente aldeles derigenom hålla henne uthe, hvaruthinnan han beropar sigh på H. R. Cantzel. förde taal och discurs.

H. Jöran Gyllenst.: Han kan betyga, at dhet intet var Stendernes meningh.

H. Sten Bielke: Betygade at när han Anno 1664 medh en annan R. Rådh sendes på Riddarhusset, tå sades dhem att H. M:t intet kunde neka Drot. Christine komma in, allenast K. M:t och Rijket hade en säkerhet, hvilken ock bestodh uthi dhe föresatte konditioner.

H. Cnut Kurch: »Så hafver man dhet förståt den tijden.«

H. Jöran Gyllenst.: »Idem.«

H. Sten Bjelke: »Dhet kan vähl vara, at hon mycket hafver peccerat, och alt derföre skäligt och rådeligit att vij in rebus tam arduis intet ähre för godhtrogne, dock fordrar det justitien at, der hennes brott ähre tanti, at hon stelles till svars. Ähre dhe och intet tanti, at hon måtte niuta Recessen til godo. Dock der hon blifver bettre informerat, vill han intet opiniastrera, contesterandes in för Gudh, att han ingen annan finem hafver än sijn Konungs och Rijksens besta.«

H. Cnut Kurch: »Idem.«

H. R. Skattemest,: »Om hennes brott ähre tanti ponderis, så ähr det lijkvähl skäligt att hon blifver hörder.«

H. R. Cantzel.: Påminner sigh hvad som Anno 1660 skedde, tå resolverades i senaten, at man skulle omni modo hindra hennes aditum, men hvad skedde? Vij drogo i vagnar emot henne, och hon drog in på Slottet, och predijkades sedan för henne såsom hon ville.

H. Cnut Kurch: Troor intet at hon kommer mehra så igen.

H. R. Admiral: »Sekrast ähr fuller det för Konungen och Rijket at hon blifver borte.«

H. R. Drotzeten: »Ja, och säkrast för henne. Dhet kan letteligen något ondt upspinnas i Rijket, fast än K. M:t hafver trogne undersåtare. Hennes intention kan hon lijkvähl intet dölja. Ähr hon ock Chatolisk, som sant ähr, tå veet man väl hvad dhe drifva. Hon kan intet gierna sittia stilla, och i det fall måste man bruka alfvarsamhet.«

H. Jöran Gyllenst.: »Fiat, Skeer dhet tå, så ähr providentia divina.«

H. Sten Bielke: Ja, befarar ock att hon efter et halft åhr, kommandes i landet, lärer förlöpa sigh.

H. Joh. Gyllenst.: »Om vij dhet vijste så vore dhet bettre at präveniera dhet nu strax.«

H. R. Drotzeten: »Idem.«

H. Sten Bielke: »Sed qvid remedii, när hon intet vill lyda.«

H. R. Cantzel.: »Dr. Christine ähr intet så oklok, och der som hon intet sielf drifver, så lärer fuller vara andre, uthan ifrån, som bruka hennes persohn. Uthi små saker lerer hon intet taga sigh något före, men i de större kan hon gifva et stort pondus. Aldrig lerer hon taga pretext emot Konungen, uthan för Konungens och R. besta, och hvem veet, om hon tå icke kunde få applausum? men han vill aldrigh troo, (giör dhet icke heller) H. M:t om sådant.«

H. R. Drotzeten: Lätt Stenderne först valka denna saken.

H. R. Skattemest.: »Idem.«

H. R. Cantzel.: »Contra, Wij böra lijkwähl såsom anima styra Kroppen, och moste således weta hwad wij skola gjöra och råda.«

H. Joh. Gyllenst.: Seer icke så stor discrepantz i Senatens meninger, helst der vij see på hwad hon sedan A:o 1664 giordt hafwer, hvilket intet ähr så ringa. »Wij see ju det, och det säijes, at hennes meningh ähr at remuera. Ähr det så, så kan det snart brista uth fast ingen macht ähr, när tilfellet gifs.«

Uplestes brefvet till Secret. Strop.

H. Jöran Gyllenst.: »Dhet ähr et ledt bref.«

H. Clas Stiernsk.: »Idem.«

H. Sten Bielke: »När H. Maij:t fick svar på sin postulatum, så war hon i Hamburgh, och då sade hon altijdh, at om hon ähn wille, så woro hon incapabel at giöra ondt.«

Uplestes ännu et bref til Strop.

H. Johan Gyllenst.: »Man hade intet bordt communicera Stenderne sådane bref, förr ähn hela Senaten hade hördt dhem, och saken öfverlagdt.«

Uplestes ännu et annat til H. M:t på Franska.

Item ännu ett egenhändigt.

Differerades med deliberationen. I medlertijdh skulle till måndagen extraheras alla brefven tijdh ifrån tijdh till Senatens notitiam.

Above: Kristina.