Source:
Riksarkivet, images 477 to 479/pages 499 to 501 in Januari-Mars 1645; Riksregistraturet
.jpg)
The letter:
Christina etc.
Wår sÿnnerlige ÿnnest etc. Wij hafwe trogne Män och Commissarier till den danske fredztractat beKommit Eder skrifwelse daterat Söder Åkra den 11 Martij, och där af effter längden förstådt, att Herttigen af Holsteins Gesandter hafwer warit Hoos eder och beKlagat the beswär som Hans förste förmedelst feltmarskalckens intrång i Hollstein ähr råkat j medh begäran, att the måtte på något sätt remedieras, enKannerligen att be:te Hertig motte blifwa förskont medh den Contribution som Öfwersten Helm Wrangell nu af Honom fordrar, såsom och, att Hans interesse j Fredztractaten måtte favorabelt ihugKommas och 3:o att effter Sangertzhausen war såsom een hÿpothec aff Churförsten af Saxen Honom panttsatt, och Han thet nu tillika medh Capital och interesse så månge åhr mist, thed Honom fördenskulldh thed måtte inrÿmmas. Näst detta, förtällie J och hwadh sedan Eder förre skrifwelse till Oß af den 4. huius, ähr till eder förrige Continuation Vthj fredztractaten passerat, och huru som dhe puncta som J sist hafwa gifwit mediatorerne att negociera öfwer, ähre wordne af dem samptlig[a] pondererat, och någre ther af, i sÿnnerheet den första, afsijdes satt till een tijdh, och hwadh för rapport dee hafwa Eder giort öfwer dee Danske Commissariers swar på dee öfrige punckter. Sidst gifwa Oß J tillKenna Vthj Hvadh siuckligh lägenheet Her Johan Skÿtte sigh befinner, begärandes Wij wele på fall att siukdomen medh Honom så wille continuera, wara betänckt på någon annan, som Hans platz Kunde supplera. Hwadh nu till thed första Hertigens aff Hollsteins wärf och ansökiande anlangar, så finne wij edert swar, Hans Gesandter på hwar punckt i sÿnnerheet gifwit, wara à propo, och wår mening i allt lijkmätigt: tÿ emädan Herttigen af Hollstein, hafwer sitt landh och folck bemängt medh fiendens, Så hafwer thet inthet Kunnat så noga tillgåå, medh mindre Hans landh och Vndersåther, och hafwa måst draga något af beswären medh, och sij wij inthet, Huru sådant nu widh deße tijders beskaffenheet, Kan stå till att remediera: Hwadh elliest den intercession J giöre för Honom att niuta tillgifft för the af Öfwersten Hellmet Wrangell på lagde 60000. RD. anlangar, så påminne wij Oß wäl, att vthj nästförledne åhr war på taal att feltmarskalcken H. Torstenßon wille låta medh Hertigen öfwer ett wist quanto af contributionerne tractera och sluta, män om thed då Kom till perfection, och om feldtmarskalcken hafwer vthlefrerat Hertigen någon försäkring, att ther öfwer icke blifua Högre graverat, thervthj stå wij billigt an, om wij thed för wißo troo skole. Wij hafwe tagit den memorialen för Oß, som be:te Hellmet Wrangell war i Höstes gifwen när Han blef skickat åth Hollstein och Juthlandh, finne ther af, att feltmarskalcken hafwer befallat Honom tractera Herttigen Höfligen, så länge Han sig comporterar emoth Oß wäl och icke wärre än emoth fienden: Och i thed fallet, sij till, att Han inrättar contributionerne medh Hans Vndersåther, så att the halfpartten gifwe medh Kungen i danm[arck] Vndersåthere: Ther af Wij sij, att feltmarskalcken hafwer stält Hellmet Wrangell j discretion till tractera Herttigen Höfligen, och till beläggie Hans Vndersåthere medh contributioner, doch i proportion emoth dee danske. Hwilcket Feltmarskalcken neppligen Hade Honom befalat, ther något wist wore förmedlat emillan Honom och Hertigen, eller och thenne Hade ther öfwer Hans skrifftelige försäkring. Thet faller Oß fuller beswärligit Här något wist der J resolvera eller tillgifwa, effter Wij icke wette, Huru sigh här medh förhåller, och om Wrangell hafwer belagt Hertigens Vndersåthere medh 60/M RD. Högre, än een till äwentÿrs medh feltmarskalcken slutne accord förmå? Wore så i sanning, som Hertigens Vthskickade föregifwer, tå wore wäl een saak, att Hans Herre blefwe tillgifwen een deel såsom Half parten, mer eller mindre af förbe:de Summa, Effter som Wij eder thet nådigst tilltroo, att J först in loco, förfahre af Honom Gesandten, som Vthan twifwel hafwer accorden Hoos sigh, ther någon elliest ähr sluten: Och sedan moderera then Summan af 60/M Rijkzdal:r som J siälf pröfwe skäligt, och Hertigens landh tilldrägeligit; Och ähre wij tillfredz, medh dedh J härvthinnan gören. Men J fall ingen accord wore Sluten, thå sij wij icke, huru wij widh sådan owißheet öfwer wist sluth, och accord, per specialem resolutionen öfwer the 60/M RDr. någon förandring ther i giöra Kunne, som lätteligen skulle Hindra wåre saker, och turbera the anordningar som the in loco giöre, hwilcke wärcket therföre: Hertigens interesse j fredztractaten twifle wij inthet J warde tillbörligen i acht tagandes, där sakerne elliest till ett fredeligit Vthslagh kommandes warder. Men hwadh SangersHußen widhKommer, emädan wij thet icke af Hertigen, Vthan Churfursten af Saxen medh Wapnen aftwungit hafwe, och nu Jure belli possidere, så Kan Han widh warande Krigh, thet inthet aff Oß begära, Vthan billigt bör /: som J Gesanten sielfwe der på swarat hafwe :/ anten sökia sin Man om betallning, eller afbijda Vthslaget på Kriget, hwilcket allt J än ÿtterligare, där wijdare af Honom på den ena eller andra punckt urgerat warder, Kunne förKlare, och wår affection emoth Hertigen sålunda tesmogniera, att Han må erhållas i godh humör emoth Oß och Wår Stat. Hwadh J elliest förmäle om mediatorernes giorde rapport om dee Danske Commissariers förKlaring, dem gifwit öfwer någre Edre öfwerlefrerade puncter, och hwadh conference J sedan medh be:te mediatorer där öfwer Haft Hafwe, thed Hafwe wij medh betänckiande öfwerläsit och wäl intagit, befinnandes allt wara af Eder wääl negocierat, och effter wij der af sij, att dee Danske Commissarier begÿnna nu i såmpt länckia och beqwäma sigh, i tÿ, att dee deels af förberörde Edre puncter distinquera, deels tacitè consentera, Vthan twifwel der till beweckte aff dee lÿckelige Successer som KöningzMarck och Wrangell hafwe hafft i Holsten och Juthlandh; till äfwentÿrs och af dee adviser som ifrån Lübeck öfwer till Callmar om Her Torstenßons Victorie emoth dee Keijserske där anKåmbne ähre, giöre Wij Oß någorlunda thed hopp, att dee här effter näst Gudz Hiälp, något bätter skola strÿka på fogell, och inthet tala så Högt och Hönisk[t], som dee tillförende giort hafwa. Åstunda allenast nu att förnimma, Huru dee sigh öfwer den 1. 8. 10. och 11. Artikel förKlarandes warde. Sidst hafwer Oß warit mÿckit oKiärt att förnimma om Her Johan Skÿttes siukelige tillståndh, önskandes gärna, att Han måtte Komma till sin förre stÿrckio och Hällsa igen; På widrigit fall att siukdomen således skulle Hoos Honom continuera, skall eder påminnelße blifwa attenderat. Och wele här medh hafwa eder samptligh[a] Gudh Alzmechtig etc. etc.
Christina ./.
With modernised spelling:
Kristina, etc.
Vår synnerliga ynnest, etc. Vi have, trogna män och kommissarier till den danska fredstraktat, bekommit Eder skrivelse, daterad Söderåkra den 11 martii, och därav efter längden förstått att hertigen av Holsteins gesanter haver varit hos Eder och beklagat de besvär som hans första förmedelst fältmarskalkens intrång i Holstein är råkat i med begäran att de måtte på något sätt remedieras, enkannerligen att bemälte hertig måtte bliva förskont med den kontribution som översten Helm Wrangel nu av honom fordrar, såsom ock att hans intresse i fredstraktaten måtte favorabelt ihågkommas, och 3.: att efter Sangerhausen var såsom en hypotek av kurförsten av Sachsen honom pantsatt och han det nu tillika med kapital och intresse så många år misst det honom fördenskull det måtte inrymmas.
Näst detta förtälja I ock vad sedan Eder förra skrivelse till Oss, av den 4 hujus, är till Eder förriga kontinuation uti fredstraktaten passerat, och hurusom de puncta som I sist hava givit mediatorerna att negotiera över äro vordna av dem samtlig[a] pondererade och några därav, i synnerhet den första, avsides satt till en tid, och vad för rapport de hava Eder gjort över de danska kommissariers svar på de övriga punkter.
Sist giva Oss I tillkänna uti vad sjuklig lägenhet herr Johan Skytte sig befinner, begärandes Vi ville, på fall att sjukdomen med honom så ville kontinuera, vara betänkt på någon annan som hans plats kunne supplera.
Vad nu till det första, hertigens av Holsteins värv och ansökande, anlangar, så finne Vi Edert svar hans gesanter på var punkt i synnerhet givet vara à propos och Vår mening i allt likmätigt. Ty emedan hertigen av Holstein haver sitt land och folk bemängt med fiendens, så haver det inte kunnat så noga tillgå, med mindre hans land och undersåter ock hava måst draga något av besvären med, och se Vi inte huru sådant nu vid dessa tiders beskaffenhet kan stå till att remediera.
Vad eljest den intercession I göra för honom att njuta tillgift för de av översten Helmut Wrangel pålagda 60,000 riksdaler anlangar, så påminne Vi Oss väl att uti nästförlidna år var på tal att fältmarskalken herr Torstensson ville låta med hertigen över ett visst quanto av kontributionerna traktera och sluta; men om det då kom till perfektion, och om fältmarskalken haver utlevererat hertigen någon försäkring att däröver icke bliva högre graverat, däruti stå Vi billigt an om Vi det för visso tro skulle.
Vi have tagit den memorialen för Oss som bemälte Helmut Wrangel var i höstas given när han blev skickad åt Holstein och Jutland; finne därav att fältmarskalken haver befallt honom traktera hertigen hövligen så länge han sig komporterar emot Oss väl och icke värre än emot fienden och i det fallet se till att han inrättar kontributionerna med hans undersåter, så att de halvparten giva med kungen i Danmark undersåtare.
Därav Vi se att fältmarskalken haver ställt Helmut Wrangel i diskretion till traktera hertigen hövligen och till belägga hans undersåtare med kontributioner, dock i proportion emot de danska, vilket fältmarskalken näppligen hade honom befallt, där något visst vore förmedlat emellan honom och hertigen, eller ock denne hade däröver hans skriftliga försäkring.
Det faller Oss fuller besvärligt här något visst där I resolvera eller tillgiva, efter Vi icke vete huru sig härmed förhåller och om Wrangel haver belagt hertigens undersåtare med 60,000 riksdaler högre än en till äventyrs med fältmarskalken slutna ackord förmå. Vore så i sanning, som hertigens utskickade föregiver, då vore väl en sak att hans herre bleve tillgiven en del såsom halvparten mer eller mindre av förberörda summa, eftersom Vi Eder det nådigst tilltro att I först in loco förfare av honom gesanten, som utan tvivel haver ackorden hos sig, där någon eljest är sluten, och sedan moderera den summan av 60,000 riksdaler som I själv pröva skäligt och hertigens land tilldrägligt.
Ock äro Vi tillfreds med det I härutinnan gören; men i fall ingen ackord vore sluten, då se Vi icke huru Vi vid sådan ovisshet över visst slut och ackord per specialem resolutionen över de 60,000 riksdaler någon förändring där I göra kunna, som lättligen skulle hindra Våra saker och turbera de anordningar som de in loco göra, vilka verket därföre hertigens intresse i fredstraktaten. Tvivle Vi inte I varda tillbörligen iakttagandes där sakerna eljest till ett fredligt utslag kommandes varder.
Men vad Sangershausen vidkommer, emedan Vi det icke av hertigen, utan kurfursten av Sachsen med vapnen avtvungit have och nu jure belli possedere, så kan han vid varande krig det inte av Oss begära, utan billigt bör (som I gesanten själva därpå svarat hava) anten söka sin man om betalning eller avbida utslaget på kriget, vilket allt I än ytterligare, där vidare av honom på den ena eller andra punkt urgerat varder, kunne förklara och Vår affektion emot hertigen sålunda temoignera, att han må erhållas i gott humör emot Oss och Vår Stat.
Vad I eljest förmäla om mediatorernas gjorda rapport om de danska kommissariers förklaring, dem givet över några Edra överlevererade punkter, och vad konferens I sedan med bemälte mediatorer däröver haft hava, det have Vi med betänkande överläsit och väl intagit, befinnandes allt vara av Eder väl negocierat. Och efter Vi därav se att de danska kommissarier begynna nu i somt länka och bekväma sig i dy att de dels av förberörda Edra punkter distingera, dels tacite konsentera, utan tvivel därtill bevekta av de lyckliga successer som Königsmarck och Wrangel hava haft i Holsten och Jutland, till äventyrs ock av de aviser som ifrån Lübeck över till Kalmar om herr Torstenssons viktoria emot de kejserska där ankomna äro, göre Vi Oss någorlunda det hopp att de härefter, näst Guds hjälp, något bättre skola stryka på fågel och inte tala så högt och höniskt som de tillförne gjort hava.
Åstunde allenast nu att förnimma huru de sig över den 1, 8, 10 och 11 artikel förklarandes varda.
Sist haver Oss varit mycket okärt att förnimma om herr Johan Skyttes sjukliga tillstånd, önskandes gärna att han måtte komma till sin förra styrko och hälsa igen. På vidrigt fall att sjukdomen således skulle hos honom kontinuera, skall Eder påminnelse bliva attenderad. Och vele härmed hava Eder samtlig[a] Gud Allsmäktig, etc., etc.
Kristina.
French translation (my own):
Christine, etc.
Notre faveur spéciale, etc. Nous avons, féals hommes et commissaires du traité de paix danois, reçu votre lettre, datée de Söderåkra, le 11 mars, et Nous avons compris d'après la longueur de celle-ci que les envoyés du duc de Holstein ont été chez vous et se sont plaints des ennuis dans lesquels ils se sont trouvés, causés par ses premières incursions avec le feldmaréchal dans le Holstein, en demandant qu'il y soit remédié d'une manière ou d'une autre, peut-être que l'on épargne audit duc la contribution que le colonel Helm Wrangel lui demande maintenant, ainsi que que son intérêt dans le traité de paix soit rappelé favorablement, et 3.: qu'après Sangerhausen c'était comme une hypothèque de l'électeur de Saxe qui lui a été donnée en gage et qu'elle a maintenant été également perdue pour lui avec son capital et ses intérêts pendant tant d'années parce qu'elle a dû être accommodée.
Après cela, vous Nous dites aussi ce qui s'est passé depuis votre dernière lettre du 4 du courant, avec votre continuation précédente du traité de paix, et comment les points que vous avez donnés en dernier lieu aux médiateurs à négocier ont été médités par tous, et certains d'entre eux, surtout le premier, ont été mis de côté pour un temps, et quel rapport ils vous ont fait des réponses des commissaires danois aux autres points.
Finalement, vous Nous faites savoir dans quel état de santé se trouve le sieur Jean Skytte, afin que, dans le cas où la maladie voudrait perdurer chez lui, Nous commencions à envisager quelqu'un d'autre qui pourrait prendre sa place.
Quant à la première question, à savoir la demande et la requête du duc de Holstein, Nous trouvons que la réponse que vous avez donnée à ses envoyés sur chaque point en particulier est appropriée et que Notre opinion est la même en toutes choses. Car, comme le duc de Holstein a chargé son pays et son peuple de la charge de l'ennemi, il n'aurait pas pu être si soigneusement traité si son pays et ses sujets n'avaient pas aussi eu à supporter une partie du fardeau, et Nous ne voyons pas comment une telle chose pourrait être corrigée dans la nature des temps actuels.
Quant à ce qui concerne par ailleurs l'intercession que vous faites pour qu'il jouisse d'une dotation pour les 60 000 riksdalers imposés par le colonel Helmut Wrangel, Nous Nous rappelons donc que l'année dernière on a dit que le sieur feldmaréchal Torstensson voulait la laisser traiter et conclure avec le duc sur un certain montant des contributions; mais si elle arrivait alors à son terme, et si le maréchal donnait au duc quelque assurance qu'elle ne serait plus l'objet de plaintes, Nous Nous attardons à juste titre pour déterminer si Nous devons la croire avec certitude.
Nous avons reçu le mémoire que Helmut Wrangel a reçu l'automne dernier lorsqu'il a été envoyé dans le Holstein et le Jutlande; Nous y trouvons que le feldmaréchal lui a ordonné de traiter le duc avec courtoisie, pourvu qu'il se conduise bien envers Nous et pas plus mal qu'envers l'ennemi, et que dans ce cas il veille à arranger les contributions avec ses sujets de manière qu'ils donnent la moitié avec les sujets du roi du Danemark.
De là Nous voyons que le feldmaréchal a donné à Helmut Wrangel le pouvoir de traiter le duc avec courtoisie et de couvrir ses sujets de contributions, toutefois proportionnelles aux Danois, ce que le feldmaréchal lui aurait difficilement ordonné de faire si quelque chose de certain avait été négocié entre lui et le duc, ou même s'il avait aussi son assurance écrite.
Il nous est très difficile de savoir avec certitude ce que vous décidez ou ce que vous décidez, car Nous ne savons pas ce qu'il en est et si Wrangel a peut-être imposé aux sujets du duc 60 000 riksdalers de plus que ce qui est convenu avec le maréchal. Si cela est vrai, comme le prétend l'envoyé du duc, il s'agirait alors de donner à son maître une part, jusqu'à la moitié plus ou moins de cette somme, car Nous vous prions de bien vouloir vous renseigner sur place auprès de l'envoyé, qui a sans doute l'accord avec lui, si quelque chose d'autre est conclu, et de modérer ensuite la somme de 60 000 riksdalers, que vous prouvez vous-mêmes comme étant juste et tolérable pour le pays du duc.
Et Nous sommes satisfaites de ce que vous faites ici; mais si aucun accord n'est conclu, alors Nous ne voyons pas comment, avec une telle incertitude sur un certain but et un accord per specialem sur la résolution concernant les 60 000 riksdalers, Nous pourrions y apporter un changement qui gênerait facilement Nos affaires et perturberait les arrangements qu'ils sont en train de prendre sur place, ce qui servirait donc les intérêts du duc dans le traité de paix. Nous ne doutons pas que vous ne ferez attention si les choses se terminent autrement de manière pacifique.
Mais en ce qui concerne Sangershausen, comme Nous l'avons pris non pas au duc, mais à l'électeur de Saxe par les armes, et que Nous possédons maintenant le droit de la guerre, il ne peut pas Nous l'exiger en cas de guerre, mais il devrait en toute justice (comme vous l'avez vous-mêmes répondu à l'envoyé) ou demander à son homme un paiement ou refuser l'issue de la guerre, ce que vous pourriez même expliquer plus en détail, s'il vous incite davantage sur l'un ou l'autre point, et témoigner ainsi Notre affection pour le duc afin qu'il soit de bonne humeur envers Nous et Notre État.
Quant à ce que vous dites encore du rapport des médiateurs sur la déclaration des commissaires danois qui leur a été remise sur certains points que vous avez transmis, et de l'entretien que vous avez eu avec lesdits médiateurs à ce sujet, Nous l'avons lu avec la considération et l'avons bien pris en considération, trouvant que tout a été bien négocié par vous. Et comme Nous voyons par là que les commissaires danois commencent à céder et à se rassurer en ce qu'ils font en partie des distinctions et en partie un accord tacite sur les points évoqués précédemment, sans doute influencés en outre par les heureux succès remportés par Königsmarck et Wrangel dans le Holstein et le Jutlande, peut-être aussi par les nouvelles qui sont arrivées de Lübeck à Calmar au sujet de la victoire du sieur Torstensson sur les Impériaux qui y sont arrivés, Nous espérons raisonnablement qu'à partir de maintenant, outre l'aide de Dieu, ils feront mieux pour flatter l'oiseau et ne parleront pas aussi fort et moqueusement qu'ils l'ont fait jusqu'à présent.
Nous désirons maintenant seulement savoir comment ils se prononceront sur les articles 1er, 8e, 10e et 11e.
Enfin, Nous avons été très déçues d'apprendre l'état de santé du sieur Jean Skytte, et Nous souhaitons qu'il retrouve sa force et sa santé d'antan. Dans le cas contraire où sa maladie persisterait, Nous attendrons votre rappel. Et Nous tenons par la présente à vous recommander tous à Dieu Tout-Puissant, etc., etc.
Christine.
English translation (my own):
Kristina, etc.
Our especial favour, etc. We have, faithful men and commissioners to the Danish peace treaty, received your letter, dated Söderåkra, March 11, and from it We have understood from the length that the Duke of Holstein's envoys have been with you and complained about the trouble they have gotten into, caused by his first incursions with the Field Marshal into Holstein, with a request that they should be remedied in some way, perhaps that the said Duke should be spared the contribution that Colonel Helm Wrangel is now demanding from him, as well as that his interest in the peace treaty should be favourably remembered, and 3.: that after Sangerhausen it was like a mortgage by the Elector of Saxony pledged to him and it has now also been lost to him with its capital and interest for so many years because it had to be accommodated.
After this, you also tell Us what has happened since your last letter to Us, dated the 4th of this month, with your previous continuation in the peace treaty, and how the points that you last gave the mediators to negotiate on have been pondered on by all of them, and some of them, especially the first, have been set aside for a time, and about what report they have made to you of the Danish commissioners' answers to the other points.
Lastly, you let Us know in what sickly condition Lord Johan Skytte is in, that We, in case the illness wants to continue with him, begin to consider someone else who could take his place.
Now, as concerns the first matter, the Duke of Holstein's solicitation and application, We find your answer given to his envoys on each point in particular to be appropriate and Our opinion in all things equal. For, as the Duke of Holstein has burdened his country and people with that of the enemy, it could not have been so carefully attended to unless his country and subjects also had to bear some of the burden, and we do not see how such a thing can now be remedied in the nature of these times.
As for what otherwise concerns the intercession you make for him to enjoy an endowment for the 60,000 riksdalers imposed by Colonel Helmut Wrangel, so We remind Ourself that in the year before last it was said that the Lord Field Marshal Torstensson wanted to let it be treated and concluded with the Duke over a certain amount of the contributions; but if it then came to perfection, and if the Field Marshal were to give the Duke some assurance that it would not be complained about anymore, We rightly tarry so as to determine whether We should believe it for certain.
We have received the memorandum that Helmut Wrangel was given last fall when he was sent to Holstein and Jutland; We find from this that the Field Marshal has ordered him to treat the Duke courteously as long as he behaves towards Us well and no worse than towards the enemy, and that in that case he should see to it that he arrange the contributions with his subjects so that they give half with the King of Denmark's subjects.
From this We see that the Field Marshal has placed Helmut Wrangel in discretion to treat the Duke courteously and to cover his subjects with contributions, however, in proportion to the Danes, which the Field Marshal would hardly have commanded him to do if something certain had been mediated between him and the Duke, or even if he also had his written insurance.
It is very difficult for Us to know anything certain herein, whether you resolve or assign, as We do not know how things are with this and whether Wrangel has perhaps charged the Duke's subjects with 60,000 riksdalers higher than in an accord concluded with the field marshal. If it is true, as the Duke's envoy claims, then it would be a matter that his master be given a portion, as much as half more or less of the said sum, for We most graciously trust you that you will first in loco find it out from the envoy, who no doubt has the accord with him, if something else is concluded, and then that you will moderate the sum of 60,000 riksdalers, which you yourselves prove is fair and tolerable for the Duke's country.
And We are satisfied with what you are doing herein; but if no accord is concluded, then We do not see how, with such uncertainty about a certain end and an accord per specialem on the resolution about the 60,000 riksdalers, We can make any change therein, which would easily hinder Our affairs and disturb the arrangements that they are making in loco, which therefore would serve the Duke's interest in the peace treaty. We do not doubt you will duly observe if things will otherwise come to a peaceful outcome.
But as far as Sangershausen is concerned, as We have taken it not from the Duke, but from the Elector of Saxony with arms, and We now possess the law of war, he cannot demand it from Us in the event of a war, but he should fairly (as you yourselves have replied to the envoy on that) either ask his man for payment or to refuse the outcome of the war, all of which you could even further explain, if you are further urged by him on the one or the other point, and thus testify Our affection for the Duke so that he may be in a good humour towards Us and Our State.
As for what else you say about the report made by the mediators about the Danish commissioners' declaration given to them about some of the points you have handed over, and what conference you have then had with the said mediators regarding that, We have read it over along with the consideration and taken it in well, finding everything to be well-negotiated by you. And because We see from this that the Danish commissioners are now beginning to give in and make themselves comfortable in that they partly distinguish and partly tacitly agree on the points previously touched upon, no doubt further influenced by the happy successes that Königsmarck and Wrangel have had in Holstein and Jutland, perhaps also by the news that have come from Lübeck over to Kalmar about Lord Torstensson's victory against the Imperials who have arrived there, We reasonably hope that from now on, next to God's help, they will do something better to stroke the bird and not speak as loudly and mockingly as they have done so far.
We now only desire to learn how they will declare themselves on the 1st, 8th, 10th and 11th articles.
Lastly, it has been very unpleasant for Us to hear about Lord Johan Skytte's sickly condition, wishing that he may return to his former strength and health again. In the adverse event that the illness continues with him, your reminder will be awaited. And We hereby want to have commended you all to God Almighty, etc., etc.
Kristina.
_-_Livrustkammaren_-_91525.tif.jpg)
Above: Kristina.
Note: Sangerhausen is a town in the northern German state of Saxony-Anhalt.
No comments:
Post a Comment