Source:
Histoire de Christine, reine de Suede, pages 61 to 65, by Jacques Lacombe, 1762
The account:
Les Chefs de la Régence éloignés des opérations des armées, lents dans leurs décisions, ayant souvent des sentimens opposés, apportoient un nouvel embarras dans les affaires. Jaloux de leur autorité, ils écartoient ceux qui pouvoient la balancer: la Reine Douairiere, mere de Christine, ne put obtenir aucune part au gouvernement, & se vit en quelque sorte contrainte de faire son séjour au château de Gripsholm, dans la province de Sudermanie; de plus elle se détermina à quitter la Suede, dont elle étoit mécontente: elle entretint des liaisons secrettes dans la Danemarck, & trouvant le Roi de cet Etat disposé à favoriser son évasion, elle se sauva sur un esquif qui la transporta dans l'isle de Gothland, où deux vaisseaux de guerre vinrent à sa rencontre. Cette Reine monta sur l'un d'eux, & fut conduite en triomphe en Danemarck. La Suede témoigna son ressentiment, & fit bientôt éclater sa vengeance.
Le Comte Davaux & le P. Bougeant ont traité cette évasion d'aventure galante. Le premier, en apprenant cet événement à la Duchesse de Savoie, le raconte en ces termes: "Un Roi & une Reine du Septentrion, séparés par un bras de mer qui sert de frontiere à leurs Royaumes, ont souhaité se rapprocher davantage. Leur bonne intelligence a commencé par de secrettes ambassades, qui ont été commises à la dextérité d'une femme d'esprit, qui en sait assurément plus que tous nous autres Ambassadeurs... Un beau matin, avant jour, la belle Princesse, suivie seulement d'une Dame & d'un Cavalier, monte à cheval; & par des bois & des rochers inconnus, se rend au bord de la mer, & passe le détroit dans une méchante chaloupe, plus courageusement que ne fit Léandre. Mais au milieu de sa course, elle est rencontrée par un Amiral, qui la reçoit à son bord, au bruit de toute son artillerie, faisant ainsi retentir de tous côtés un mystere qu'on avoit jusqu'alors caché avec tant de soin. Les vaisseaux destinés à recevoir la Reine étoient magnifiquement ornés & chargés de mets les plus exquis. On y avoit fait monter des Musiciens, afin que rien ne manquât à une fête si galante. Dans cet appareil, la Reine veuve de Gustave a été conduite dans une isle de Danemarck, où Christian IV, qui se peut dire à présent heureusement régnant, est allé la recevoir."
Il est à croire que le Roi de Danemarck se flattoit de pouvoir faire épouser à son fils Frédéric la Reine Christine, & que c'étoit dans cette vue qu'il avoit favorisé l'évasion de la Reine mere. Cette Princesse se retira ensuite dans les Etats de l'Electeur de Brandebourg, & y demeura jusqu'à ce que la Reine sa fille fût en âge de prendre les rênes du gouvernement. Cependant le Sénat lui fit tenir une pension pour soutenir la dignité de son rang. Cette Reine fugitive revint en Suede en 1648, & fit une entrée à Stokholm, avec beaucoup de magnificence. Christine, étant allée au devant d'elle, pour la recevoir à Dahleroen, fut surprise par une tempête qui lui permit à peine de gagner le rivage sur une petite chaloupe.
Swedish translation (my own; I cannot find any digitisation of the 1765 Swedish translation by Erik Ekholm):
Förmynderregeringens chefer, långt borta från arméernas verksamhet, långsamma i sina beslut, ofta med motsatta känslor, kom med en ny förlägenhet i angelägenheterna. Avundsjuka på sin auktoritet, sköt de undan dem som kunde balansera den. Änkedrottningen, Kristinas mor, kunde inte få någon del i regeringen och såg sig på något sätt tvingad att tillbringa sin vistelse på Gripsholms slott i Södermanland.
Dessutom bestämde hon sig för att lämna Sverige, vilket hon var missnöjd med. Hon upprätthöll hemliga förbindelser i Danmark, och då hon fann att konungen av den staten var benägen att gynna hennes flykt, flydde hon på en båt som transporterade henne till ön Gotland, där två örlogsfartyg kom för att möta henne. Denna drottning kom på en av dem och fördes i triumf till Danmark. Sverige visade sin förbittring och fick snart sin hämnd att sprängas.
Greve d'Avaux och fader Bougeant behandlade denna flykt som ett galant äventyr. Den förste, efter att ha lärt sig denna händelse av hertiginnan av Savojen, berättar om den i dessa ordalag:
»En konung och en drottning av Norden, åtskilda av en havsarm som tjänar som en gräns till deras konungadömen, önskade komma närmare varandra. Deras goda förståelse började med hemliga ambassader som anförtroddes åt en intelligenskvinnas skicklighet, som säkert vet mer än alla oss ambassadörer...
En vacker morgon, innan det bröt upp, kliver den vackra prinsessan, endast följt av en dam och en kavaljer, upp på en häst; och genom okända skogar och klippor, går han till havet och korsar sundet i en ödmjuka slup, modigare än Leander gjorde. Men mitt i sin kurs möts hon av en amiral, som tar emot henne ombord, till bruset av allt hans artilleri, och gör på så sätt genljud från alla håll till ett mysterium som dittills varit dolt med så stor omsorg.
De skepp som var avsedda att ta emot drottningen var magnifikt dekorerade och lastade med de mest utsökta rätter. Musiker hade förts dit, för att ingenting skulle saknas på ett så galant firande. I denna dräkt fördes drottningen, Gustavs änka, till en ö i Danmark, dit Christian IV, som nu kan sägas vara lyckligt regerande, gick för att ta emot henne.«
Man tror att konungen av Danmark smickrade sig över att han kunde få sin son Frederik att gifta sig med drottning Kristina, och att det var med denna uppfattning som han hade gynnat drottningmoderns flykt. Denna prinsessa drog sig sedan tillbaka till kurfursten av Brandenburgs stater och stannade där tills drottningen, hennes dotter, var gammal nog att ta över styret. Rådet hade dock en pension för henne för att stödja hennes rangs värdighet.
Denna flyktiga drottning återvände till Sverige 1648 och gjorde entré i Stockholm med stor prakt. Kristina, efter att ha gått henne till mötes för att ta emot henne på Dalarön, överraskades av en storm, som knappt tillät henne att nå stranden i en liten slup.
English translation (my own):
The chiefs of the regency, remote from the operations of the armies, slow in their decisions, often having opposing sentiments, brought a new embarrassment into affairs. Jealous of their authority, they pushed aside those who could balance it. The Dowager Queen, Kristina's mother, could not obtain any part in the government, and saw herself in some way forced to spend her stay at the castle of Gripsholm, in the province of Södermanland.
Moreover, she determined herself to leave Sweden, with which she was discontent. She maintained secret connections in Denmark, and finding the king of that state disposed to favour her escape, she escaped on a skiff which transported her to the island of Gotland, where two warships came to meet her. This queen got on one of them and was conducted in triumph to Denmark. Sweden testified its resentment and soon made its vengeance burst forth.
Count d'Avaux and Father Bougeant treated this escape as a gallant adventure. The first, on learning this event from the Duchess of Savoy, recounts it in these terms:
"A king and a queen of the North, separated by an arm of the sea which serves as a border to their kingdoms, wished to come closer together. Their good understanding began with secret embassies which were entrusted to the dexterity of a woman of intelligence, who certainly knows more than all of us ambassadors...
One fine morning, before daybreak, the beautiful princess, followed only by a lady and a cavalier, mounts a horse; and through unknown woods and rocks, goes to the seaside, and crosses the strait in a mean shallop, more courageously than Leander did. But in the middle of her course, she is met by an admiral, who receives her on board, to the noise of all his artillery, thus making resound on all sides a mystery which had until then been hidden with so much care.
The ships intended to receive the Queen were magnificently decorated and laden with the most exquisite dishes. Musicians had been brought there, so that nothing would be lacking in such a gallant celebration. In this attire, the Queen, Gustav's widow, was taken to an island in Denmark, where Christian IV, who can now be said to be happily reigning, went to receive her."
It is believed that the King of Denmark flattered himself that he could make his son Frederik marry Queen Kristina, and that it was with this view that he had favoured the escape of the Queen Mother. This princess then retired to the states of the Elector of Brandenburg and remained there until the Queen, her daughter, was old enough to take the reins of government. However, the Senate had a pension kept for her to support the dignity of her rank.
This fugitive Queen returned to Sweden in 1648 and made an entry into Stockholm with great magnificence. Kristina, having gone to meet her, to receive her at Dalarön, was surprised by a storm which barely allowed her to reach the shore in a small shallop.
_-_Nationalmuseum_-_39839.tif.jpg)
Above: Maria Eleonora.
No comments:
Post a Comment