Source:
A journal of the Swedish ambassy, in the years M.DCC.LIII. and M.DCC.LIV., volume 1, pages 399 to 401, by Bulstrode Whitelocke, 1772
Bulstr. Whitelockes Dag-Bok Öfver Dess Ambassade til Sverige, pages 359 to 360, translated by Johan Edman, 1777
The diary entry:
... Lagerfeldt came to Whitelocke, and desired of him the favour to write to his superiors, in the behalfe of one of the queen's subjects, whose goods in a ship att London were detained. Whitelocke wrote to Thurloe, earnestly pressing that those goods might be restored to gratify Lagerfeldt, who had bin very respectfull to him, and serviceable to the protector heer; and that therby the interest of Whitelocke with the protector might be testifyed, and he the better inabled to doe his highnes service heer.
Lagerfeldt often tooke occasion to speake of the queen high commending of our english horses, and perticularly those that Whitelocke had heer, which she had seen, and much praysed them; and said, that she had a great desire of having some english horses, and that she had chidden Lagerfeldt, bicause, when he was in England, he had not bought some english horses and brought them hither to her majesty, whom he knew to be so desirous of them.
Whitelocke understood this swedish language, and the english of it to be, to gett some of his horses for the queen, which he the sooner apprehended, by the late discourse of the queen herselfe in commendation of his horses.
He also thought that it might be some furtherance to his buisnes to give the queen contentment in so smalle a matter as this, and therfore resolved to make a present of three of his best saddle horses to the queen, such as were fittest for her own riding. In order wherunto, he sent the yeoman of his stable to the baron of Steinbergh, the master of the queen's horse, to advertise him, that he had given order for three of his horses to be brought to the castle, as a small present to her majesty, wherof he desired the baron to give her notice.
The horses being brought into the castle yard, the queen having notice of it by Steinbergh, came to the window to see them, and stood a great while looking on them, and much commending them, and Whitelocke's nobleness in making such a present to her.
Afterwards, Steinbergh came to Whitelocke's house from the queen, to give him thankes for the noble present which he had sent to her majesty, highly commending the horses, and saying, that nothing could have bin more agreeable to her majesty then this present of horses, and that she should have mounted them herselfe presently, had not the snow hindered her.
Steinbergh sent forty ricks dollers to captain de Crispe, the yeoman of Whitelocke's stable, and twenty ricks dollers more to the three groomes that brought the horses to the castle; and some supposed that the queen's officers tooke the liberty to retaine part of her majesty's bountey to themselves, which is said to be usuall with them. Stapleton, the gentleman of the horse to Whitelocke, was not willing himselfe to goe with the horses when they were presented; which had not bin improper for him, nor to his disadvantage.
With modernised spelling:
... Lagerfeldt came to Whitelocke and desired of him the favour to write to his superiors in the behalf of one of the Queen's subjects whose goods in a ship at London were detained. Whitelocke wrote to Thurloe, earnestly pressing that those goods might be restored to gratify Lagerfeldt, who had been very respectful to him and serviceable to the Protector here, and that thereby the interest of Whitelocke with the Protector might be testified, and he the better enabled to do His Highness' service here.
Lagerfeldt often took occasion to speak of the Queen high commending of our English horses, and particularly those that Whitelocke had here which she had seen, and much praised them, and said that she had a great desire of having some English horses and that she had chidden Lagerfeldt because, when he was in England, he had not bought some English horses and brought them hither to Her Majesty, whom he knew to be so desirous of them.
Whitelocke understood this Swedish language and the English of it to be to get some of his horses for the Queen, which he the sooner apprehended by the late discourse of the Queen herself in commendation of his horses.
He also thought that it might be some furtherance to his business to give the Queen contentment in so small a matter as this and therefore resolved to make a present of three of his best saddlehorses to the Queen, such as were fittest for her own riding. In order whereunto he sent the yeoman of his stable to the Baron of Steinberg, the master of the Queen's horse, to advertise him that he had given order for three of his horses to be brought to the castle as a small present to Her Majesty, whereof he desired the Baron to give her notice.
The horses being brought into the castle yard, the Queen, having notice of it by Steinberg, came to the window to see them and stood a great while looking on them and much commending them and Whitelocke's nobleness in making such a present to her.
Afterwards, Steinberg came to Whitelocke's house from the Queen to give him thanks for the noble present which he had sent to Her Majesty, highly commending the horses, and saying that nothing could have been more agreeable to Her Majesty than this present of horses and that she should have mounted them herself presently had not the snow hindered her.
Steinberg sent forty rixdollars to Captain de Crispe, the yeoman of Whitelocke's stable, and twenty rixdollers more to the three grooms that brought the horses to the castle; and some supposed that the Queen's officers took the liberty to retain part of Her Majesty's bounty to themselves, which is said to be usual with them. Stapleton, the gentleman of the horse to Whitelocke, was not willing himself to go with the horses when they were presented, which had not been improper for him nor to his disadvantage.
French translation (my own):
... Lagerfeldt est venu à Whitelocke et lui a demandé la faveur d'écrire à ses supérieurs au nom d'un des sujets de la reine dont les biens dans un vaisseau à Londres étaient détenus. Whitelocke écrivit à Thurloe, pressant instamment que ces biens soient restitués pour gratifier Lagerfeldt, qui avait été très respectueux envers lui et utile au protecteur ici, et qu'ainsi l'intérêt de Whitelocke avec le protecteur pourrait être témoigné, et il serait le mieux à même de faire le service de Son Altesse ici.
Lagerfeldt a souvent pris l'occasion de dire que la reine a hautement félicité nos chevaux anglais, et en particulier ceux que Whitelocke avait ici, qu'elle avait vus, et elle les a beaucoup loués, et il a dit qu'elle avait un grand désir d'avoir des chevaux anglais et qu'elle avait réprimandé Lagerfeldt parce que, lorsqu'il était en Angleterre, il n'avait pas acheté des chevaux anglais et ne les avait pas amenés ici à Sa Majesté, qu'il savait était si désireuse d'eux.
Whitelocke a compris cette langue suédoise que et l'anglais de celle-ci était d'obtenir certains de ses chevaux pour la reine, ce qu'il a d'autant plus appréhendé par le récent discours de la reine elle-même en louange de ses chevaux.
Il pensa aussi que ce pourrait être un avantage pour ses affaires de donner à la reine du contentement dans une si petite affaire que celle-ci, et il résolut donc de faire présent de trois de ses meilleurs chevaux de selle à la reine, ce qui serait le meilleur pour elle à monter. Pour cela, il envoya som écuyer au baron de Steinberg, l'écuyer de la reine, pour lui dire qu'il avait donné l'ordre d'amener trois de ses chevaux au château comme petit présent à Sa Majesté, dont il demanda au baron de la prévenir.
Les chevaux étant amenés dans la cour du château, la reine, en ayant été avisée par Steinberg, vint à la fenêtre pour les voir et resta un grand moment à les regarder, et elle les louait beaucoup ainsi que la noblesse de Whitelocke en lui faisant un tel présent.
Ensuite, Steinberg est venu à la maison de Whitelocke de la part de la reine pour le remercier du noble présent qu'il avait envoyé à Sa Majesté, félicitant vivement les chevaux et disant que rien n'aurait pu être plus agréable à Sa Majesté que ce présent de chevaux et qu'elle les aurait montés elle-même sur-le-champ si la neige ne l'avait pas gênée.
Steinberg a envoyé quarante riksdalers au capitaine de Crispe, l'écuyer de Whitelocke, et vingt riksdalers de plus aux trois palefreniers qui ont amené les chevaux au château; et certains supposaient que les officiers de la reine prenaient la liberté de conserver une partie de la générosité de Sa Majesté pour eux-mêmes, ce qui, dit-on, leur était habituel. Stapleton, l'écuyer de Whitelocke, n'était pas disposé à accompagner les chevaux lorsqu'ils étaient présentés, ce qui n'avait été ni inapproprié pour lui ni à son désavantage.
Swedish translation (by Edman):
... LAGERFELDT anhöll hos WHITELOCKE at han ville skaffa löst något, en Svensk tilhörigt, gods, som med et skepp blifvit i London qvarhållet. WHITELOCKE skref äfven därom til THURLOE, och önskade at det kunde lära göra sig, i anseende til den myckna tjenstfärdigheter LAGERFELDT honom visat, hällst WHITELOCKE tillika därigenom fick visa, huru mycket han hos Protectoren förmådde.
LAGERFELDT talte äfven mycket om Drottningens tycke för Engelske hästar, huru vackra hon funnit dem som WHITELOCKE hade, och ofta bannat LAGERFELDT för det han ej ifrån Engeland med sig öfverfört några. WHITELOCKE förstod detta Svenska språket, at det på Engelska betydde så mycket som, at Drottningen ville hafva några af dess hästar, hvilket han äfven, af det Drottningen förut sagt, kunnat märka.
Han tyckte sig därföre, uti en sak af så lite betydenhet, böra upfylla Drottningens åstundan, och skickade henne til skänks tre dess bästa ridhästar. De emottogos af Baron STEINBERG, som var Hennes Maj:ts Stallmästare, och fördes up til Slottet, hvarest Drottningen en lång stund besåg dem, och berömde WHITELOCKES frikostighet. Baron STEINBERG kom strax därpå och aflade, å Drottningens vägnar, tacksägelse, samt berättade, at Hennes Maj:t väl haft lust at strax rida dem, därest hon ej af den myckna snön varit hindrad. Til WHITELOCKES Stallbetjening lemnade STEINBERG 40 Riksdaler i drickspenningar, och trodde somlige, at han för sin räkning behållit en del af hvad Drottningen lemnat därtil, hvilket ibland Hofbetjeningen här i landet ej skall vara ovanligt.
Contemporary Swedish translation (my own):
... Lagerfeldt kom till Whitelocke och önskade honom tjänsten att skriva till sina överordnade för en av drottningens undersåtar vars varor i ett fartyg i London kvarhölls. Whitelocke skrev till Thurloe och tryckte uppriktigt på att dessa varor skulle kunna återställas för att tillfredsställa Lagerfeldt, som hade varit mycket respektfull mot honom och betjänt mot protektorn här, och att därmed Whitelockes intresse med protektorn skulle kunna vittnas, och han skulle vara bättre i stånd att göra Hans Höghet tjänst här.
Lagerfeldt tog ofta tillfälle att säga att drottningen mycket berömde våra engelska hästar, och särskilt de som Whitelocke hade här, som hon hade sett, och hon berömde dem mycket, och han sa att hon hade en stor önskan att ha några engelska hästar och att hon hade hundfilat Lagerfeldt för att han, när han var i England, inte hade köpt några engelska hästar och fört dem hit till Hennes Majestät, som han visste var så längtansfull efter dem.
Whitelocke förstod detta svenska språk, och engelskan därav var att skaffa några av sina hästar till drottningen, som han förut förstått av drottningens egna diskurs som beröm för sina hästar.
Han tänkte också att det kunde vara ett stöd för hans affärer att ge drottningen tillfredsställelse i en så liten fråga som denna, och han beslöt därför att ge en present av tre av sina bästa hästar till drottningen, vilka skulle vara det bästa för henne att rida. För detta sände han sitt stallmästare till baron Steinberg, drottningens stallmästare, för att berätta att han hade gett order om att tre av hans hästar skulle föras till slottet som en liten present till Hennes Majestät, varom han önskade att baronen skulle meddela henne.
När hästarna fördes in på slottsgården, kom drottningen, efter att ha märkt det av Steinberg, fram till fönstret för att se dem och stod en stor stund och stirrade på dem, och hon berömde dem mycket och Whitelockes ädelhet i att göra en sådan present till henne.
Efteråt kom Steinberg från drottningen till Whitelockes hus för att tacka honom på hennes vägnar för den ädla gåva som han hade skickat till Hennes Majestät och lovordade hästarna och sade att ingenting kunde ha varit Hennes Majestät mer behagligt än denna hästgåva och att hon skulle ha bestigat dem själv på en gång om inte snön hade hindrat henne.
Steinberg sände fyrtio riksdaler till kapten de Crispe, soldaten i Whitelockes stall, och ytterligare tjugo riksdaler till de tre hästskötarna som förde hästarna till slottet; och somliga antog att drottningens officerare tog sig friheten att behålla en del av Hennes Majestäts belöning till sig själva, vilket sägs vara vanligt hos dem. Stapleton, stallmästaren hos Whitelocke, var inte villig att själv följa med hästarna när de presenterades, vilket inte hade varit olämpligt för honom eller till hans nackdel. ...
_(David_Beck)_-_Nationalmuseum_-_17258.tif.jpg)
Above: Kristina.
.jpg)
Above: Bulstrode Whitelocke.
No comments:
Post a Comment