Source:
Svea Rikets Drotset Grefve Per Brahes Tänkebok, efter dess i Skoklosters Bibliotek förvarade originala handskrift, pages 74 to 76, Per Brahe, published 1806
The diary entry:
1650 den 14 Juni, emellan 12 och 1, afsomnade min kära, gudfruktiga och dygdiga hustru och Grefvinna på Åbo slott. Gud fröjde hennes själ evinnerligen!
Den 6 Juli reste jag till Sverige med hennes lekamen, som insattes på Bogesunds hus i ett hvalf.
Vi lefde tillhopa i allsomstörsta sämja och äkta kärlek i tjugetvå år och på det tredje. Aflade med hvarandra två söner och tvenne döttrar. Den förste sonen hette Abraham Joachim och den andre Fredrik. Blefvo icke äldre någondera än 4/3 år. Voro begge födde på Visingsborg 1634 och 1635. Den äldsta dottern hette Elsa Beata, född på Rydboholm 1629 i öfversta tornstugan: fick till äkta Konungens broder, Hertig Adolph Johan, Pfalts-Grefve. 1649 höll Hennes Maj:t Drottning Christina brölloppet i Stockholm på Slottet. De hade tillhopa en son, som icke blef fyllest halft år gammal. Den andra dottern hette Magdalena Hedvig: blef född på Lindholmen i Upland 1631 och dödde på Myra i Nerike 1634.
Dessutom förgicks min hustru åtskilliga gånger.
Min sal. k. hustru reste tvenne gånger med mig till Tyskland, medan jag var i kriget derstädes. En gång sedan, då jag kom ifrån Frankfurt am Mayn, mötandes hvarandra i Stettin, och följdes till Preussen genom HinterPommern och Cassuben. Sedan tvenne gånger till Finland, och då åtskilliga gånger genom hela Finland, Kexholms Län och Ingermanland; följandes mig så väl vinter som sommar, stående ut både godt och ondt; förutan många andra resor. Hon var gudfruktig, mild och gifmild: gaf gerna den fattiga; hurtig till lands och sjös, så länge helsan varade: skänkte tillika med mig till Visingsborgs Skola många vackra gods och af sina egna: gaf allestädes till kyrkorna både ett och annat: gjorde så väl inom som utom Grefskapet många menniskor godt: var handaslög: hade godt minne: aldrig fåfäng när hon var vid helsan: tålig under sjukdom och kors, eljest lustig och gerna ute i marken: hennes umgänge var med de gudfruktiga och enfaldiga: älskade inga kosteliga kläder, ej heller prakt, hatade högfärd och kräslighet. Hennes död beklagades så väl i Finland, der hon mycken hyllest hade, som allestädes. Betjeningen sörjde henne mycket.
With modernised spelling:
1650 den 14 juni, emellan 12 och 1, avsomnade min kära, gudfruktiga och dygdiga hustru och grevinna på Åbo slott. Gud fröjde hennes själ evinnerligen!
Den 6 juli reste jag till Sverige med hennes lekamen, som insattes på Bogesunds hus i ett valv.
Vi levde tillhopa i allsomstörsta sämja och äkta kärlek i tjugotvå år och på det tredje. Avlade med varandra två söner och tvenne döttrar. Den förste sonen hette Abraham Joachim och den andre Fredrik. Blevo icke äldre någondera än 4/3 år. Voro bägge födde på Visingsborg 1634 och 1635. Den äldsta dottern hette Elsa Beata, född på Rydboholm 1629 i översta tornstugan; fick till äkta konungens broder, hertig Adolf Johan, pfalzgreve. 1649 höll Hennes Majestät drottning Kristina bröllopet i Stockholm på slottet. De hade tillhopa en son, som icke blev fyllest halvt år gammal. Den andra dottern hette Magdalena Hedvig; blev född på Lindholmen i Uppland 1631 och dödde på Myra i Närke 1634.
Dessutom förgicks min hustru åtskilliga gånger.
Min saliga kära hustru reste tvenne gånger med mig till Tyskland, medan jag var i kriget därstädes. En gång sedan, då jag kom ifrån Frankfurt am Main, mötandes varandra i Stettin, och följdes till Preussen genom Hinterpommern och Kassuben. Sedan tvenne gånger till Finland, och då åtskilliga gånger genom hela Finland, Kexholms län och Ingermanland; följandes mig såväl vinter som sommar, stående ut både gott och ont; förutan många andra resor. Hon var gudfruktig, mild och givmild; gav gärna den fattiga; hurtig till lands och sjöss, så länge helsan varade; skänkte tillika med mig till Visingsborgs skola många vackra gods och av sina egna; gav allestädes till kyrkorna både ett och annat; gjorde såväl inom som utom grevskapet många menniskor gott; var handslög; hade gott minne; aldrig fåfäng när hon var vid hälsan; tålig under sjukdom och kors, eljest lustig och gärna ute i marken; hennes umgänge var med de gudfruktiga och enfaldiga; älskade inga kostliga kläder, ej heller prakt, hatade högfärd och kräslighet. Hennes död beklagades såväl i Finland, där hon mycken hyllest hade, som allestädes. Betjäningen sörjde henne mycket.
French translation (my own):
Le 14 juin 1650, entre midi et 1 heure, ma chère épouse et comtesse pieuse et vertueuse est décédée au château d'Åbo. Que Dieu réjouisse son âme pour l'éternité!
Le 6 juillet, je me suis rendu en Suède avec son corps, qui a été placé dans un caveau à Maison Bogesund.
Nous vécûmes ensemble dans la plus grande harmonie et le véritable amour pendant vingt-deux ans. Ensemble, nous avons eu deux fils et deux filles. Le premier fils s'appelait Abraham Joachim et le second Frédéric. Aucun des deux n'a vécu plus de 4/3 ans. Ils naquirent tous deux à Visingsborg en 1634 et 1635. La fille aînée s'appelait Elsa Béate, née à Rydboholm en 1629 dans la cabine de la tour supérieure; elle épousa le frère du roi, le duc Adolphe-Jean, comte palatin. En 1649, Sa Majesté la reine Christine célébra le mariage à Stockholm au château. Ils ont eu un fils ensemble, qui n'a pas atteint l'âge de six mois. La deuxième fille s'appelait Madeleine Hedwige; elle est née à Lindholmen dans l'Uplande en 1631 et est décédée à Myra à Néricie en 1634.
De plus, ma femme a fait plusieurs fois des fausses couches.
Ma défunte chère épouse a voyagé deux fois avec moi en Allemagne, pendant que j'étais à la guerre là-bas. Une fois, alors que je venais de Francfort-sur-le-Main, nous nous sommes rencontrés à Stettin, et elle me suivit en Prusse à travers la Poméranie ultérieure et la Cachoubie. Puis deux fois en Finlande, puis plusieurs fois dans toute la Finlande, le comté de Kexholm et l'Ingrie; elle m'a suivi hiver comme été, endurant les bons comme les mauvais, outre bien d'autres voyages. Elle était pieuse, douce et généreuse; elle volontiers donnait aux pauvres; elle était vive sur terre et sur mer, tant que durait sa santé; elle fit don en même temps que moi à l'école de Visingsborg de nombreux beaux biens et des siens; partout elle donnait aux églises l'un et l'autre; elle faisait du bien à beaucoup de gens à l'intérieur et à l'extérieur du comté; elle était bricoleuse; elle avait une bonne mémoire; elle n'était jamais vaniteuse quand elle était en bonne santé; elle était patiente sous la maladie et les croix, sinon elle était gaie et heureuse d'être sur le terrain; son association était avec les pieux et les simples; elle n'aimait ni les vêtements coûteux ni le faste, elle haïssait la hauteur et la pointillosité. Sa mort était pleurée à la fois en Finlande, où elle avait beaucoup de respect, et partout. Les serviteurs la chagrinaient beaucoup.
English translation (my own):
On June 14, 1650, between 12 and 1 o'clock, my dear, God-fearing and virtuous wife and countess passed away at Åbo Castle. God gladden her soul for eternity!
On July 6, I traveled to Sweden with her body, which was placed in a vault at Bogesund House.
We lived together in the greatest harmony and true love for twenty-two years. Together we had two sons and two daughters. The first son was named Abraham Joachim and the second Fredrik. Neither lived longer than 4/3 years. They were both born at Visingsborg in 1634 and 1635. The eldest daughter's name was Elsa Beata, born at Rydboholm in 1629 in the upper tower cabin; she married the King's brother, Duke Adolf Johan, the Count Palatine. In 1649 Her Majesty Queen Kristina held the wedding in Stockholm at the castle. They had a son together, who did not reach the age of half a year. The second daughter's name was Magdalena Hedvig; she was born at Lindholmen in Uppland in 1631 and died at Myra in Närke in 1634.
In addition, my wife suffered miscarriages several times.
My late dear wife traveled twice with me to Germany, while I was in the war there. Once, when I came from Frankfurt am Main, we met each other at Stettin, and she followed me to Prussia through Farther Pomerania and Cashubia. Then twice to Finland, and then several times throughout Finland, Kexholm County and Ingria; she followed me both winter and summer, enduring both good and bad, besides many other journeys. She was godly, gentle and generous; she gladly gave to the poor; she was quick by land and by sea, as long as her health lasted; she donated at the same time with me to Visingsborg School many beautiful goods and her own; everywhere she gave to the churches both one and the other; she did many people good both inside and outside the county; she was handy; she had a good memory; she was never vain when she was in health; she was patient under sickness and crosses, otherwise she was cheerful and happy to be out in the field; her association was with the godly and the simple; she loved neither costly clothes nor splendour, she hated haughtiness and fastidiousness. Her death was mourned both in Finland, where she had much respect, and everywhere. The servants grieved her greatly.
Notes: Åbo is the Swedish name for the Finnish city of Turku.
förgicks = fick missfall.
No comments:
Post a Comment