Source:
Riksarkivet, pages 237 to 240 in K 90; Utgångna och ingångna skrivelser; Drottning Kristina d. y. (Christina Alexandra); Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv
The letter:
Stormechtigste Drottning
Allernådigste Frw ./.
Ederß Kongel. Maij:tt hafver förmodelig[en] af mit sista för 8 Dagar sädan förnummet, hwad för een begÿnnelße iagh vti dhe twenne Embter Frantsborg och Trebe[l]sees, til det vti Rom anbefalte wärck, om wißa Jntradernes Jnrättning här i landet, giordt hade; och hoppas, der iag således vti alle Embter reussira Kunde, at sådant E K. M:tt icke allenast wäl behaga vtan och til största auantage lända skall. Men at H Teixera på de för förledit åhr prætenderade 16/m Rxr icke mehr ähr 20/m beKomma Kunnat, är orsaken E K. M:tt och Honom nogsampt remonstrerat; Hwar på och E. K. M:t i förleden winter befalat at man sigh bemöda skulle Summan til 12000 Rx[r] at bringa; hwilcket och hade skolat skee, så frampt det sista förslaget om jntrade[r]nes större wißheet alle åhr, E K. M:tt icke behagat hade, att approbera och det wärckställigt at giöra anbefalat. och såsom förledne åhrs pensions rent gifwa mig materian och tilfället at fortsättia E K. M:tz intention wijd den nu förewarande Handling om Jnkompsternes större säkerheet för de tilKommande åhren, så förmodar iag wnderdånigest at E K. M:tt ja täCkes giöra, så stoor reflexion på min nÿt här vtinnan, E K. M:tz Nådiga willia at executera, som på H Teixeras desraisonable Klagomåhl, hwilcken, som iag af H Secreteraren Gammals breff förnimmer, intet drager betänckiande at skrifwa, det iag medh Honom intet wijdare corresponderat, eller een gång på Hans breff swara wil; der iag då sådant iag Ehrlig är, honom alle postdagar tilskrifwit, vndantagandes de gånger som iag wijd E K. M:tz tiensts förrättning skull, så långt ifrån postwägen warit, at iag inge breff i tijd hafwer Kunnat til den och bringa hwarifrån brefwen gåå. Hwaröfver iag mig altijdh wijd nästa post excuserat hafwer, det är och icke mögeligit at iag altijd 2 gång[e]r om wekan skrifwa Kan, så frampt iag elliest min tienst på een och annan ort i Landet förrätta skal, ey heller är det altyd af nöden. Jag måste vigilera Hoos Regeringen i E K. M:tz interesse som offtast Kÿrke visitation gåår och för sigh på åthskillige orter, der iag och måste wara tilstäder[.] Jtem Visitationen ähr fischerien i friska hafvet, hwar öfwer iag hafr process hafft i några åhr med Staden Stättin och And[r]om. liquidationswärket och nÿa handlingen med pensionarierne måste iag och fortsättia. Jag hafver altså mehr at giöra ähn den som altijd fåår sittia stilla. Ehuruwäl iag doch aldrig skall försumma correspondentzen vti de saker som något importera. J denne weka hafwe sigh och twenne af de Hårdnackade pensionarièr i Ambtet Bart, hwar med iag första gången intet Kunne Komma til rätta, här instält och sigh ändtlig[en] på det sättet accommoderat som dhe vti förber:de Embter: jtem een vti Ambtet Wolgast och J tilKommande weka gåår iag åt Hinter Pommeren der samma Handel at försökia.
Medh sista post beKom iagh swar af H Rijkz Cantzlern på det förslag som i Rom aggreerades vti esgard till Hans desideria, och såsom hans förtrognaste Secreterare eij annat språk Kan een tÿska, så Har iag denne gången verterat så wäl H Rijkz Cantzelerens som Secreterariens breff, på det E K. M:tt medh större patience meningen intaga måtte; och föllia här Hoos copierne; medh et post scripto af Secreteraren in Originali som iag finner Hög nödigst E K. M:tt att communicera. Såsom och någre fåå rader af een Förnähm Herres egen Hand, den E. K. M:tt vtan twifwel Känner.
[Chifferskrift?]
Summan på Texten är denne: at Hans E:tz Rijkz-Cantzeleren, för sine creditorer anliggianden skull, hafwer måst vptaga af den vnga Köningsmarck til sine Skulders afbetalning 60/m Rxr på interesse och derföre pantsat Honom Sätteriet Hapsal medh den condition at der i tilKommande Påsch den 6te deelen af Capitalet icke begÿnte at erläggias med interesset för det öfriga, så träder Königsmarck til Possession af godZet; hwilcket H RijkzCantzeleren seer sigh på intet sätt at hindra Kunna, så frampt E K. M:tt medh des Nåde och beneficentz icke emellan Kommer. Hwad nu E K. M:tt behagar Honom i så måtto som begäres at gratificera, så är Hans mening at på det ingen måtto giöra sigh der at någon mißtanka, så Kunne Wollin Pöhl och Nÿcloster der vtinnan tiäna för een prætext, effter E. K. M:tt förmärkte Honom af Cronan för deß [...] för detta emoot bem:te godh afträdning, förskrefne 500 60/m Rxr, eij Kunna contenteras. Men om det förslaget som giord at H Teixera åt Königsmarck åhrlig[en] een summa på de 60 Rxr. betala skulle, Kunde passera, ställes til E K. M:tz Nådige betänckiande. Jagh tÿcker /: doch aldeles oförgrijpeligen :/ at om E K. M:tt täcktes hielpa Rijkz Cantzeleren vtur denne Labÿrinth, så skulle det wara tildrägeligare; om E K. M:tt antingen wille taga grefwe Königsmarcks fo[r]dring på sigh densamma vti 6 eller 8 åhr af ößelsche jntraderne at betala låta, eller och inrÿmma Gr. Magno Sielff på Ößel så stoor summa, som til bem:te Schuldh afbetalning åhrligen fo[r]drades, så länge til det Hela summan betalt wore bettre doch de ößelsche jntraderne sparsampt in Komma. Der vnder Kunde Magnus Hoff och Randefehr som Han här til nutit med räcknad; Hwilcke godz ränta 3000 Rx[r] åhrligen, Hwa[r]til någre andre läggias Kunde. Min vthräckning är denne: J första åhret een Siätte deel nembl 20/m Rxr medh första åhrs interesset a 8 pr[o]cento betalas skulle, så wore tilsammans Rx. 14800: —.
Andra åhret tilsammans — Rx[r] 14000:
Tredie åhret ....... — Rx[r] 13200.
Fierde åhret .... — Rx[r] 12400:
Fembte åhret ....... — Rx[r] 11600:
Siätte åhret ... — Rx[r] 10800:
Summas — [...] Rx[r] 76800:
Nu räntor:
/ 1 Magnushoff och Randefehr åhrlig[en] Rx[r] 3000.
/ 2 Nÿe och gamble löfwel medh Masich och Nÿenhoff åhrlig[en] Rx[r] 5000:
/ 3 Karritz åhrligen — R 1500:
[...] 9500 Rxr.
deße 3 postar löpa i 8 åhr 7.600 Rxr. vti fall nu E K. M:tt behagade at taga på sigh Königsmarks fo[r]dring, eller och gifva Rijkz Cantzeleren denne medlen samma Skuld at betala, så Kunna det behandlas på 8 åhr:
Elliest ränta heela Ößel effter bookhållarens på Oßel sist ingifne pensions förslag åhrlig[en] 2.2900 Rxr. som hoos Kommande lista vthwijser.
Om nu Ed:ß K. M:tt behagade migh wijdare vti denne Handling at bruka, så wille iagh der E K. M:tt så här godt befinner, emoot wåhnen sädan [eller förre] om remicerne för detta åhret, som sigh böhr bestält wore, giöra een Reesa åth Stockholm och här om til E. K. M:tz Nådige Ratification handla med Rijkz Cantzeleren, eller H Königsmarck, som iagh bäst Kunde och befinna E. K. M:tt fördrägligast wara; Allenast E. K. M:tt täcktes gifwa mig der til Fullmacht såsom och tillijka commission att bearbeta Hoos Konungen, det Staden Norckeping til des Commercier och andra prærogativer blefve satt vti förra stand, och tull-frijheeten i SörKeping, Hwilcken någre åhr bortåth Norckepings jntrader til hälfften förswagat haar, Casserat blifva. På det sättet blefve afgången på Ößel Compenserat, der igenom sådan Handel E K. M:tt lijka, som för detta, Kunde hafua af Norckeping åhrlig[en] til 20000 Rxr. deri någre åhr bortåth icke wäl 10/m Rx[r]. de af vtkomne äre. Jag will och wißerlig[en] förmoda at detta wärck genom H Grefwe Magni tilHielp för sigh gåå skulle; och Kunde Han icke, vtan sin Högsta flijt til des Succez contribuera der han såge sigh af Ößelsche jntraderne så Högt beneficerat. Elliest Kunde och drifvas på frijheeten af penninga vthskepningen, på det E K. M:tt på ett eller annat sätt des satisfaction igen Hafua måtte. Om min trooheet och åhåga så Hervtinnan, som elliest vti alle andra giörliga saker, beder iagh vnderdånigst, E K. M:tt aldrig twifla willa, vtan Sigh så säkert på min ringa person, som elliest på någon des tiänare, at förlåta. Kan iag medh siälfua wärcket sådant intet betÿga, så wil iag och icke mehr hafva den Nådh att Heeta
Ederß Kongl. Maij:ttz /
vnderdånigste
ödmiukaste och
Trooplichtigste tienare
P Appelman
/ Pudagla den
19 Aug 1665.
P. S.
om det Miracel, som iag senast skreff om, hafver General Gouverneurens öfver BohusLähn. Secreterare skrifvit til åthskillige vti Stockholm, och är aldeles sandt; tÿ och ifrån åthskillige andre der om förmäles.
Ederß Kongl. M:tt wille Nådigast icke förmärckia låta moot någon i Stockholm, at E. K. M:tt iag alle particularia som mig derifrån tilKomma, communicerar.
With modernised spelling:
Stormäktigste Drottning,
Allernådigste Fru,
Eders Kungliga Majestät haver förmodlig[en] av mitt sista för 8 dagar sedan förnummit vad för en begynnelse jag uti de tvenne ämter Fransborg och Trebe[l]sees till det uti Rom anbefallde verk om vissa intradernas inrättning här i landet gjort hade; och hoppas, där jag således uti alle ämter reussera kunde, att sådant Eders Kungliga Majestät icke allenast väl behaga, utan ock till största avantage lända skall.
Men att herr Texeira på de för förledet år pretenderade 16,000 riksdaler icke mer är 20,000 bekomma kunnat, är orsaken Eders Kungliga Majestät ock honom nogsamt remonstrerad, varpå ock Eders Kungliga Majestät i förleden vinter befallat att man sig bemöda skulle summan till 12,000 riksdaler att bringa, vilket ock hade skolat ske, såframt det sista förslaget om intrade[r]nas större visshet alla år, Eders Kungliga Majestät icke behagat hade att approbera och det verkställigt att göra anbefallat.
Och såsom förledna års pensions ränt[or] giva mig materien och tillfället att fortsätta Eders Kungliga Majestäts intention vid den nu förevarande handling om inkomsternas större säkerhet för de tillkommande åren, så förmodar jag underdånigst att Eders Kungliga Majestät ja täckes göra så stor reflexion på min nit härutinnan Eders Kungliga Majestäts nådiga vilja att exekutera, som på herr Texeiras déraisonnable klagomål, vilken, som jag av herr sekreteraren Gammals brev förnimmer, inte drager betänkande att skriva det jag med honom inte vidare korresponderat eller en gång på hans brev svara vill, där jag (då sådant jag ärlig är) honom alla postdagar tillskrivit, undantagandes de gånger som jag vid Eders Kungliga Majestäts tjänsts förrättning skull, så långt ifrån postvägen varit att jag inga brev i tid haver kunnat till den och bringa varifrån breven gå, varöver jag mig alltid vid nästa post exkyserat haver. Det är ock icke möjligt att jag alltid 2 gång[e]r om veckan skriva kan, såframt jag eljest min tjänst på en och annan ort i landet förrätta skall, ej heller är det alltid av nöden.
Jag måste vigilera hos regeringen i Eders Kungliga Majestäts intresse som oftast kyrkovisitation går och för sig på åtskilliga orter, där jag ock måste vara tillstäder. Item visitationen är fiskerien i friska havet, varöver jag haver process haft i några år med staden Stettin och and[r]om. Likvidationsverket och nya handlingen med pensionarierna måste jag ock fortsätta. Jag haver alltså mer att göra än den som alltid får sitta stilla. Ehuruväl jag dock aldrig skall försumma korrespondensen uti de saker som något importera.
I denna vecka hava sig ock tvenne av de hårdnackade pensionarier i amtet Barth, varmed jag första gången inte kunde komma till rätta, här inställt och sig äntlig[en] på det sättet ackommoderat som de uti förberörde ämter; item en uti amtet Wolgast och i tillkommande vecka går jag åt Hinterpommern, där samma handel att försöka.
Med sista post bekom jag svar av herr Rikskanslern på det förslag som i Rom agreerades uti égard till hans desideria, och såsom hans förtrognaste sekreterare ej annat språk kan än tyska, så har jag denna gången verterat såväl herr Rikskanslerns som sekreterariens brev, på det Eders Kungliga Majestät med större patiens meningen intaga måtte; och följa härhos kopierna med ett postscripto av sekreteraren in originali, som jag finner högnödigst Eders Kungliga Majestät att kommunicera, såsom ock några få rader av en förnäm herres egen hand, den Eders Kungliga Majestät utan tvivel känner.
[Chifferskrift?]
Summan på texten är denna: att Hans Excellens Rikskanslern, för sina kreditorers anliggandens skull, haver måst upptaga av den unge Königsmarck till sina skulders avbetalning 60,000 riksdaler på intresse och därföre pantsatt honom sätteriet Hapsal, med den kondition att där i tillkommande påsk den 6:e delen av kapitalet icke begynte att erläggas med intresset för det övriga. Så träder Königsmarck till possession av godset, vilket herr Rikskanslern ser sig på intet sätt att hindra kunna, såframt Eders Kungliga Majestät med dess nåde och beneficens icke emellan kommer.
Vad nu Eders Kungliga Majestät behagar honom i så måtto som begäres att gratificera, så är hans mening att, på det ingen måtto göra sig där att någon misstanka, så kunde Wollin, Poel och Nykloster därutinnan tjäna för en pretext, efter Eders Kungliga Majestät förmärkte honom av Kronan för dess förr detta emot bemälte god avträdning förskrivna 500 60,000 riksdaler, ej kunna kontenteras. Men om det förslaget som gjort att herr Texeira åt Königsmarck årlig[en] en summa på de 60 riksdaler betala skulle kunde passera, ställes till Eders Kungliga Majestäts nådiga betänkande.
Jag tycker (dock alldeles oförgripligen) att om Eders Kungliga Majestät täcktes hjälpa Rikskanslern utur denna labyrint, så skulle det vara tilldrägligare. Om Eders Kungliga Majestät antingen ville taga greve Königsmarcks fo[r]dring på sig densamma uti 6 eller 8 år av öselska intraderna att betala låta, eller ock inrymma greve Magno själv på Ösel så stor summa som till bemälte skulds avbetalning årligen fo[r]drades, så länge till det hela summan betalt, vore bättre dock de öselska intraderna sparsamt inkomma. Därunder kunde Magnushof och Randefer, som han härtill nutit, med räknad, vilka gods ränta 3,000 riksdaler årligen, va[r]till några andra läggas kunde.
Min uträkning är denna: i första året en sjätte del, nämligen 20,000 riksdaler med första års intresset à 8 pr[o]cento betalas skulle, så vore tillsammans riksdaler 14,800: —.
Andra året tillsammans: riksdaler 14,000.
Tredje året: riksdaler 13,200.
Fjärde året: riksdaler 12,400.
Femte året: riksdaler 11,600.
Sjätte året: riksdaler 10,800.
Summas: riksdaler 76,800.
Nu räntor[na]:
1. Magnushof och Randefer årlig[en]: riksdaler 3,000.
2. Nya och Gamla Lövel med Masick och Neuenhof årlig[en]: riksdaler 5,000.
3. Karritz årligen: riksdaler 1,500.
[...] 9,500 riksdaler.
Dessa 3 postar löpa i 8 år 7,600 riksdaler, uti fall nu Eders Kungliga Majestät behagade att taga på sig Königsmarcks fo[r]dring, eller ock giva Rikskanslern denna medlen samma skuld att betala, så kunde det behandlas på 8 år.
Eljest ränta hela Ösel efter bokhållarens på Ösel sist ingivna pensions förslag årlig[en] 22,900 riksdaler som hoskommande lista utviser.
Om nu Eders Kungliga Majestät behagade mig vidare uti denna handling att bruka, så ville jag, där Eders Kungliga Majestät såhär gott befinner, emot vånen sedan [eller förre] om remisserna för detta året (som sig bör beställt vore) göra en resa åt Stockholm och härom till Eders Kungliga Majestäts nådiga ratifikation handla med Rikskanslern, eller herr Königsmarck, som jag bäst kunde och befinna Eders Kungliga Majestät fördrägligast vara. Allenast Eders Kungliga Majestät täcktes giva mig därtill fullmakt såsom ock tillika kommission att bearbeta hos Konungen det staden Norrköping till dess kommercier och andra prerogativer bleve satt uti förra stånd, och tullfriheten i Sörköping, vilken några år bortåt Norrköpings intrader till hälften försvagat har, kasserat bliva. På det sättet bleve avgången på Ösel kompenserad, därigenom sådan handel Eders Kungliga Majestät likasom förr detta kunde hava av Norrköping årlig[en] til 20,000 riksdaler, där i några år bortåt icke väl 10,000 riksdaler de av utkomna äro.
Jag vill ock visserlig[en] förmoda att detta verk genom herr greve Magni tillhjälp försiggå skulle; och kunde han icke, utan sin högsta flit till dess succes kontribuera där han såge sig av öselska intraderna så högt beneficerat. Eljest kunde och drivas på friheten av penningeutskeppningen, på det Eders Kungliga Majestät på ett eller annat sätt dess satisfaktion igen hava måtte.
Om min trohet och åhåga, så härutinnan som eljest uti alla andra görliga saker, beder jag underdånigst Eders Kungliga Majestät aldrig tvivla ville, utan sig så säkert på min ringa person som eljest på någon dess tjänare att förlåta. Kan jag med själva verket sådant inte betyga, så vill jag ock icke mer hava den nåd att heta
Eders Kungliga Majestäts
underdånigste, ödmjukaste och tropliktigste tjänare
P. Appelman.
Pudagla, den 19 augusti 1665.
P. S.
Om det mirakel som jag senaste skrev om, haver generalguvernörens över Bohuslän sekreterare skrivit till åtskilliga uti Stockholm och är alldeles sant, ty och ifrån åtskilliga andra därom förmäles.
Eders Kungliga Majestät ville nådigst icke förmärka låta mot någon i Stockholm att Eders Kungliga Majestät jag alla particularia som mig därifrån tillkomma kommunicerar.
French translation (my own):
Très Puissante Reine,
Très Gracieuse Dame,
Votre Majesté Royale a probablement appris par ma dernière lettre d'il y a 8 jours quel début j'avais fait dans les deux comtés de Franzbourg et Trebelsee aux travaux recommandés à Rome au sujet de l'établissement de certains revenus dans ce pays; et j'espère, si je peux ainsi réussir dans tous mes efforts, qu'une telle chose non seulement plaira bien à Votre Royale Majesté, mais qu'elle sera aussi du plus grand avantage.
Mais comme M. Texeira n'a pas pu obtenir plus de 20 000 des 16 000 riksdalers réclamés pour l'année dernière, Votre Majesté Royale lui a aussi suffisamment remontré la raison, après quoi Votre Majesté Royale a aussi ordonné l'hiver dernier que des efforts soient faits pour amener la somme à 12.000 riksdalers, ce qui aurait aussi dû arriver, tant que la dernière proposition concernant une plus grande certitude des revenus chaque année, il ne plaisait pas à Votre Majesté Royale l'approuvait, et il était recommandé de la faire exécuter.
Et comme l'intérêt des pensions de l'année dernière me donne la matière et l'occasion de poursuivre l'intention de Votre Majesté Royale dans le présent document concernant une plus grande sécurité des revenus pour les années à venir, je suppose très humblement qu'il plaira à Votre Majesté Royale de faire une si grand réflexion pour exécuter sa gracieuse volonté à la fois sur mon zèle ici, ainsi que sur la plainte déraisonnable de M. Texeira, qui, comme je l'apprends de la lettre du M. le secrétaire Gammal, n'a pas la considération d'écrire que je n'ai pas correspondu davantage avec lui ou je voudrais une fois répondre à sa lettre si je lui ai (en toute honnêteté) écrit tous les jours de courrier, à l'exception des moments où, au cours du service de Votre Majesté Royale, j'étais si loin de la route postale que je n'ai pas pu lui faire parvenir à temps des lettres et les amener d'où elles viennent, ce dont je me suis toujours excusé par l'ordinaire prochain.
Il n'est pas non plus possible que je puisse toujours écrire 2 fois par semaine, tant que je dois effectuer mon service dans un endroit ou un autre du pays, ni toujours par nécessité.
Je dois vigiler dans l'intérêt de Votre Majesté Royale auprès de la régence, qui fait habituellement des visitations aux églises de plusieurs endroits, où je dois aussi être présent. Item, la visitation est la pêcherie en mer douce, sur laquelle je travaille depuis quelques années avec la ville de Stetin et d'autres. Je dois aussi continuer le travail de liquidation et le nouveau document avec les retraités. J'ai donc plus à faire que quelqu'un qui doit toujours rester assis. Mais je ne négligerai jamais la correspondance dans les choses qui ont quelque importance.
Cette semaine aussi, deux des pensionnaires obstinés du comté de Barth, avec lesquels je n'ai pas pu m'entendre la première fois, se sont installés ici et se sont finalement logés comme ils l'attendent dans ledit comté; item un dans le comté de Wolgast, et la semaine prochaine j'irai en Poméranie ultérieure pour y essayer le même commerce.
Avec l'ordinaire dernier, j'ai reçu une réponse du grand chancelier à la proposition qui a été convenue à Rome en tenant compte de ses désirs, et comme son secrétaire le plus fidèle ne connaît pas d'autre langue que l'allemand, j'ai cette fois traduit à la fois les lettres du grand chancelier et du secrétaire, afin que Votre Majesté Royale puisse les prendre avec plus de patience; et les copies suivent ci-jointes, avec une apostille du secrétaire dans l'original, que je trouve très nécessaire de communiquer à Votre Majesté Royale, ainsi que quelques lignes de la main d'un distingué seigneur, que Votre Majesté Royale connaît sans doute.
[Chiffres?]
La somme du texte est la suivante: que Son Excellence le grand chancelier, pour le bien de ses créanciers, dut prendre au jeune Königsmarck 60 000 riksdalers avec intérêts pour payer ses dettes, et il lui donna donc en gage le domaine de Hapsal, avec la condition qu'à Pâques prochain la 6ème partie du capital ne commence pas à être payée avec les intérêts du reste. Ainsi Königsmarck entre en possession du domaine, ce que le grand chancelier ne se voit pas en mesure d'empêcher d'une manière ou d'une autre, tant que Votre Majesté Royale n'intervient pas gracieusement et généreusement.
Maintenant que Votre Majesté Royale lui plaît dans la mesure où elle lui est demandée, il est d'avis qu'en l'absence de tout soupçon, Wollin, Pœl et Neucloster pourraient y servir de prétexte, comme Votre Majesté Royale l'a remarqué les 500 60 000 riksdalers qui lui ont été prescrits par la Couronne pour la bonne reddition précédemment reçue ne peuvent être contentés. Mais si la proposition qui obligeait M. Texeira à payer à Königsmarck une somme de 60 riksdalers par an pouvait être adoptée, cela serait laissé à la gracieuse considération de Votre Majesté Royale.
Je pense (bien que cela soit assez incompréhensible) que s'il plaisait à Votre Majesté Royale d'aider le grand chancelier à sortir de ce labyrinthe, ce serait plus supportable. Si Votre Majesté Royale voulait soit assumer la créance du comte Königsmarck dans un délai de 6 ou 8 ans pour payer les revenus d'Ösel, soit aussi héberger le comte Magnus lui-même à Ösel avec une somme aussi importante que celle nécessaire annuellement pour le paiement de ladite dette, tant que la totalité de la somme était payée, il vaudrait cependant mieux que les revenus d'Ösel arrivent avec parcimonie. Ainsi, Magnushof et Randefer, dont il a joui jusqu'à présent, pourraient gagner 3 000 riksdalers d'intérêts par an, auxquels pourraient s'ajouter quelques autres.
Mon calcul est le suivant: la première année, une sixième partie, soit 20 000 riksdalers, avec un intérêt de 8 pour cent pour la première année, serait payée, donc le total serait de 14 800 riksdalers: —.
La deuxième année ensemble: 14 000 riksdalers.
La troisième année: 13 200 riksdalers.
La quatrième année: 12 400 riksdalers.
La cinquième année: 11 600 riksdalers.
La sixième année: 10 800 riksdalers.
La somme: 76 800 riksdalers.
Maintenant les intérêts:
1. Magnushof et Randefer par an: 3 000 riksdalers.
2. Neu- et Alt-Lövel avec Masick et Neuenhof par an: 5 000 riksdalers.
3. Karritz par an: 1 500 riksdalers.
[...] 9 500 riksdalers.
Ces 3 postes durent 8 ans et 7 600 riksdaler, dans le cas où il plairait maintenant à Votre Majesté Royale de prendre en charge la créance de Königsmarck, ou aussi de donner au grand chancelier ces moyens pour payer la même dette, alors cela pourrait être traité en 8 années.
Au reste, l'intérêt pour l'ensemble d'Ösel, selon la dernière proposition de pension soumise par le comptable pour Ösel, serait de 22 900 riksdalers par an, comme le montre la liste ci-jointe.
Maintenant, s'il plaît à Votre Majesté Royale de m'utiliser davantage dans cette action, alors je voudrais, si Votre Majesté Royale trouve une telle chose bonne, contrairement à la coutume depuis ou avant concernant les remises pour cette année (qui auraient dû être ordonnés) de faire un voyage à Stockholm et d'en traiter avec le grand chancelier ou M. Königsmarck pour la gracieuse ratification de Votre Majesté Royale, du mieux que je peux pour que cela lui soit le plus tolérable. Seulement qu'il plaise à Votre Majesté Royale de me donner les pleins pouvoirs ainsi qu'une commission pour travailler avec le Roi afin que la ville de Norrköping retrouve son ancien état quant à son commerce et autres prérogatives, et que la liberté des douanes dans Söderköping, qui a affaibli il y a quelques années la moitié des revenus de Norrköping, soit annulée. De cette façon, le départ sur Ösel serait compensé et, grâce à un tel commerce, Votre Majesté Royale pourrait recevoir de Norrköping 20 000 riksdalers par an, tout comme auparavant, alors qu'il y a quelques années, le produit n'était pas tout à fait 10 000 riksdalers.
Je veux aussi certainement supposer que ce travail serait réalisé avec l'aide du M. le comte Magnus; et il ne pourrait pas, sans sa plus grande diligence, contribuer à son succès s'il se voyait si grandement bénéficier des revenus d'Ösel. Au reste, il pourrait aussi être poussé à la liberté d'exporter de l'argent, afin que Votre Majesté Royale puisse avoir sa satisfaction d'une manière ou d'une autre.
De ma fidélité et de mes soins, tant ici qu'ailleurs dans toutes les autres choses faisables, je prie très humblement Votre Majesté Royale de ne jamais douter, mais de faire confiance à mon humble personne aussi sûrement qu'à n'importe lequel de ses serviteurs. Si je ne peux pas attester d'une telle chose par des actions, alors je ne souhaite plus avoir la grâce de m'appeler
de Votre Majesté Royale
le très humble och fidèle serviteur
P. Appelman.
P. S.
Le secrétaire du gouverneur-général du Bahuslandie a écrit à plusieurs personnes à Stockholm à propos du miracle dont j'ai parlé la dernière fois, et c'est tout à fait vrai car il y a des rapports de plusieurs autres personnes.
Que Votre Majesté Royale ne veuille laisser personne à Stockholm remarquer que je lui communique tous les particularités qui me viennent de là.
English translation (my own):
Most Powerful Queen,
Most Gracious Lady,
Your Royal Majesty has probably learned from my last letter of 8 days ago what a beginning I had made in the two counties of Franzburg and Trebelsee to the work recommended in Rome about the establishment of certain incomes in this country; and I hope, if I can thus succeed in all my endeavours, that such a thing will not only please Your Royal Majesty well, but that it will also be of the greatest advantage.
But as Mr. Texeira was not able to get more than 20,000 of the 16,000 riksdalers claimed for last year, Your Royal Majesty has also sufficiently remonstrated the reason with him, whereupon Your Royal Majesty also ordered last winter that efforts should be made to bring the sum to 12,000 riksdalers, which also should have happened, as long as the last proposal about the greater certainty of the incomes every year, it did not please Your Royal Majesty approve it, and it was recommended to have it executed.
And as last year's pension rent gives me the material and the opportunity to continue Your Royal Majesty's intention in the present document about the greater security of the incomes for the coming years, I most humbly suppose that it will please Your Royal Majesty to make so great a reflection to execute her gracious will on both my zeal herein, as well as on Mr. Texeira's unreasonable complaint, which, as I learn from Lord Secretary Gammal's letter, does not have the consideration to write that I have not corresponded with him further or once want to respond to his letter if I (as I am honest) have written to him on all post days, with the exception of the times when, in the course of Your Royal Majesty's service, I was so far from the postal route that I could not get any letters to it in time and bring from where the letters go, about which I have always excused myself by the next post.
It is also not possible that I can always write 2 times a week, as long as I have to perform my service in one place or another in the country, nor is it always out of necessity.
I have to vigilate in Your Royal Majesty's interest with the regency, which usually makes visitations to churches in several places, where I also have to be present. Item, the visitation is the fishery in the fresh sea, over which I have had process for some years with the city of Stettin and others. I also have to continue the liquidation work and the new document with the pensioners. So I have more to do than someone who always has to sit still. But I shall never neglect the correspondence in those things which are of some import.
This week also, two of the obstinate pensioners in the county of Barth, with whom I could not come to terms the first time, have settled here and finally accommodated themselves in the way that they expect in the aforementioned county; item one in the county of Wolgast, and next week I will go to Farther Pomerania to try the same trade there.
With the last post I received a reply from the Grand Chancellor to the proposal that was agreed in Rome in consideration of his desires, and as his most trusted secretary knows no other language than German, I have this time translated both the Grand Chancellor's and the secretary's letters, so that Your Royal Majesty may take it in with greater patience; and the copies follow herewith, with a postscript by the secretary in the original, which I find highly necessary to communicate to Your Royal Majesty, as also a few lines from a distinguished gentleman's own hand, whom Your Royal Majesty no doubt knows.
[Ciphers?]
The sum of the text is this: that His Excellency the Grand Chancellor, for the sake of his creditors, had to take from the young Königsmarck 60,000 riksdalers at interest to pay off his debts, and he therefore pledged him the estate of Hapsal, with the condition that next Easter the 6th part of the capital not begin to be paid with the interest for the rest. So Königsmarck comes into possession of the estate, which the Grand Chancellor does not see himself able to prevent in any way, as long as Your Royal Majesty graciously and beneficiently does not intervene.
Now that Your Royal Majesty pleases him to the extent that it is requested to gratify him, it is his opinion that, in the absence of any suspicion, Wollin, Poel and Neukloster could serve as a pretext therein, as Your Royal Majesty noticed 500 60,000 riksdalers prescribed to him by the Crown for the good surrender previously received, cannot be contented. But if the proposal could pass that made Mr. Texeira pay Königsmarck a sum of 60 riksdalers annually, it would be left to Your Royal Majesty's gracious consideration.
I think (though quite incomprehensibly) that if it pleased Your Royal Majesty to help the Grand Chancellor out of this labyrinth, it would be more bearable. If Your Royal Majesty wanted to either take Count Königsmarck's claim upon herself within 6 or 8 years to pay the incomes from Ösel, or also accommodate Count Magnus himself at Ösel with as large a sum as was annually required for the payment of the said debt, as long as the entire sum were paid, it would be better, however, if the incomes from Ösel were to come in sparingly. That way Magnushof and Randefer, which he has hitherto enjoyed, could earn 3,000 riksdalers in interest annually, to which some others could be added.
My calculation is this: in the first year a sixth part, namely 20,000 riksdalers, with the first year's interest at 8 percent, would be paid, so the total would be 14,800 riksdalers: —.
The second year together: 14,000 riksdalers.
The third year: 13,200 riksdalers.
The fourth year: 12,400 riksdalers.
The fifth year: 11,600 riksdalers.
The sixth year: 10,800 riksdalers.
The sum: 76,800 riksdalers.
Now the rents:
1. Magnushof and Randefer annually: 3,000 riksdalers.
2. Neu- and Alt-Lövel with Masick and Neuenhof annually: 5,000 riksdalers.
3. Karritz annually: 1,500 riksdalers.
[...] 9,500 riksdalers.*
These 3 posts run for 8 years and 7,600 riksdaler, in the case that it would now please Your Royal Majesty to take on Königsmarck's claim, or also to give the Grand Chancellor these means to pay the same debt, then it could be processed in 8 years.
For the rest, the rent on the whole of Ösel, according to the bookkeeper's last submitted pension proposal for Ösel, would be 22,900 riksdalers annually, as is shown in the accompanying list.
Now, if it would please Your Royal Majesty to further use me in this action, then I would want, if Your Royal Majesty finds such a thing good, contrary to the custom since or before about the referrals for this year (which should have been ordered) to make a journey to Stockholm and to treat with the Grand Chancellor or Lord Königsmarck about this to Your Royal Majesty's gracious ratification, as best as I can to so that it will be the most tolerable to her. Only that it please Your Royal Majesty to give me full power as well as a commission to work with the King so that the city of Norrköping may be restored to its former status as to its commerce and other prerogatives, and that the freedom of customs in Söderköping, which a few years ago weakened half of Norrköping's incomes, be quashed. In that way, the departure on Ösel would be compensated, and through such a trade Your Royal Majesty could have from Norrköping 20,000 riksdaler annually, just as before, where a few years ago the proceeds were not quite 10,000 riksdalers.
I also want to certainly suppose that this work would be carried out with the help of Lord Count Magnus; and he could not without his utmost diligence contribute to its success if he were to see himself so greatly benefited by the incomes from Ösel. For the rest, he could also be driven to the freedom of the export of money, so that Your Royal Majesty may have your satisfaction in one way or another.
Of my fidelity and care, both here as well as elsewhere in all other feasible things, I most submissively beg Your Royal Majesty never to doubt, but to trust my humble person as surely as any of your servants. If I cannot attest to such a thing in deed, then I no longer wish to have the grace to be called
Your Royal Majesty's
most submissive, most humble and most dutiful servant
P. Appelman.
P. S.
About the miracle that I last wrote about, the secretary of the governor general of Bohuslän wrote to several people in Stockholm, and it is completely true because there are reports of it from several others.
May Your Royal Majesty graciously not let anyone in Stockholm notice that I am communicating to you all the particulars that come to me from there.
Above: Kristina.
Notes: Fransborg = Franzburg.
Hapsal is the old German and Swedish name for the town of Haapsalu in Estonia.
Ösel is the old German and Swedish name for the Estonian island of Saaremaa.
Magnushof is the old German and Swedish name for Suuremõisa, located on the Estonian island of Vormsi (known in German as Worms and in Swedish as Ormsö). It was also known in Swedish as Storhovet, and the De la Gardie family had owned the estate since the 1620s.
Randefer is the German and Swedish name for the Estonian town of Randvere, located on Saaremaa. There is also a village called Randvere (known since 2017 as Suur-Randvere) in Saaremaa Parish.
Neu-Lövel (or Neu-Löwe) is the old German name for Uue-Lõve manor, located in Valjala County on Saaremaa.
Alt-Lövel (or Alt-Löwe) is the old German name for Vana-Lõve manor, located in Valjala County on Saaremaa.
Masick is the old German name for Maasi, a village on the eastern side of Saaremaa.
Neuenhof is the old German name for Uuemõisa, a borough in Haapsalu municipality, Lääne County in western Estonia. During the Swedish period it was part of the De la Gardie family's domains.
Karritz is the old German name for Karitsa, a village located in Rapla Parish, Rapla County in northwestern Estonia.
_-_Nationalmuseum_-_18075.tif.jpg)
_-_Livrustkammaren_-_91525.tif.jpg)
_(David_Beck)_-_Nationalmuseum_-_17258.tif.jpg)
