Sources:
Mémoires concernant Christine, reine de Suède, volume 3 (La vie de la Reine Christine faite par elle-meme; dediée a Dieu, chapter 3), pages 8 to 20, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1759
Drotning Christinas Arbeten och Märkwärdigheter, volume 1, pages 19 to 26, translated by Carl Christoffer Gjörwell, 1760
Kristina: Brev och skrifter, pages 8 to 14, edited by Marie Louise Renata Rodén, translated by Cecilia Huldt and Viveca Melander, published by Svenska Akademien, 2006
Kristina goes into more detail about her/his/their Vasa ancestors and family in her/his/their essay "L'arma antica della Svezia" ("The Ancient Arms of Sweden"):
The account:
Depuis l'an de N. S. 940. que la Religion Catholique fut introduite en Suède, elle y fleurit par la sainteté des mœurs, par le zèle & par des miracles dans ce Royaume, un des plus Catholiques de l'Europe, qui dans ses diverses révolutions & changemens conserva inviolable la pureté de la Religion Catholique jusqu'à l'an de N. S. 1523. Ce fut dans cette année que Gustave I. occupa le Trône de Suède, qu'il rendit héréditaire dans sa Maison, après avoir délivré glorieusement le Royaume, qui étoit sa Patrie, de la tyrannie de Christierne II. nommé le Tyran, aussi-bien en Suède qu'en Dannemarc, dont il fut chassé de même. Gustave, qui alors n'étoit qu'un simple Gentilhomme de bonne maison, se sauva de sa prison en Dannemarc, rentra par mer en Suède, & se rendit Chef de parti contre le Tyran, & après plusieurs combats, desquels il sortit toujours victorieux, il rendit à la Suède la liberté, dont il tira pour recompense la gloire d'être déclaré, par un consentement universel, Roi d'une Patrie qu'il venoit de mettre en état de s'en choisir un: & ce fut par son mérite qu'il obtint l'avantage de rendre cette Couronne héréditaire dans la ligne masculine. Mais ce Prince, si grand, si brave, qui fut sans doute un des plus grands Rois qui ayent jamais regné en Suède, eut le malheur de ternir sa gloire par le crime de l'apostasie, qu'il rendit contagieuse à tout son Royaume, en y introduisant l'hérésie de Luther, dans laquelle tous les Rois ses successeurs ont malheureusement continué jusqu'à présent, excepté le Roi Sigismond, qui fut le premier Roi Catholique de notre Maison après l'apostasie, aussi-bien que moi, quoique l'on ait soupçonné le Roi Jean son Pere de ce beau crime.
Je ne parlerai pas de l'origine de notre Maison, qui sans doute étoit une des plus nobles & des plus illustres de Suède. Depuis que nous sommes Rois, on n'a pas manqué de nous faire accroire que nous sommes sortis du Roi Eric le Victorieux, & qu'il y a eu un grand nombre de Rois de notre Maison autrefois en Suède. On a même appuyé cette conjecture sur des raisons assez probables, confirmées par les Armes & par les surnoms. Mais quoi qu'il en soit, il est certain que notre Maison étoit illustre & ancienne en Suède, & c'est assez à peu près tout ce que je veux savoir de notre origine, & tout ce qu'on en peut dire, sans conter des fables.
On n'oseroit se plaindre ici, SEIGNEUR, de vos permissions. Il faut les adorer & gémir devant vous des crimes de nos Peres, qui ont attiré sur eux de si horribles malheurs. Le Roi Gustave mourut & laissa son fils ainé le Prince Eric XIV. du nom, successeur de son Trône, comme on étoit convenu. Eric succomba bientôt aux violences de son frere Jean. Sigismond son fils, Roi de Pologne & Catholique, lui succéda; mais il ne regna pas long-tems. Il fut dépouillé du Royaume de Suède par son Oncle Charles IX. mon ayeul, qui occupa le Trône & le rendit héréditaire dans les filles qui naîtroient de lui, ou de ses successeurs; à condition pourtant qu'elles ne devroient pas être engagées dans le mariage quand le cas de leur rang arriveroit, qu'il régla au défaut des mâles. Il fit ce Décret pour exclure à jamais Sigismond & ses enfans. A Charles succéda Gustave Adolphe, mon Pere, qui étoit celui qu'on appelloit le Grand. Ce Prince mérita ce nom par ses soins, par ses travaux, par son sang, & enfin par sa vie, au prix de laquelle il acheta la gloire de son nom, qu'on a donné souvent à d'autres à meilleur marché. Il fut véritablement grand par son mérite & par sa fortune. Rien n'eût manqué à sa félicité, s'il fût mort dévoué à l'ancienne Religion de ses Peres, au-lieu qu'il mourut pour la défense de l'hérésie. Toutefois pour ne pas faire tort à un si grand homme, je veux croire qu'il ne s'exposa pas pour une si méchante cause. Je crois plutôt qu'il se servit habilement de ce prétexte pour aller à la gloire de ses vastes desseins. Quoi qu'il en soit, il a eu le malheur de s'être sacrifié, ou au mensonge, ou à cette chimère que les hommes appellent la gloire, qui, toute chimère qu'elle est, a tant de charmes pour les grands cœurs.
Ce Prince, à l'entrée de sa Régence, avoit trois guerres sur les bras, qu'il hérita du Roi son Pere. Il avoit affaire au Dannemarc, à la Moscovie & à la Pologne en même tems. Mais il s'en démêla d'une si glorieuse manière, qu'il força le Dannemarc à renoncer aux avantages qu'il avoit emportés sur nous, pour une grande somme d'argent; les Moscovites à acheter la paix par la cession d'une de leurs provinces; & il continua la guerre avec vigueur contre la Pologne, avant conquis sur elle la Livonie & une considérable partie de la Prusse. Il termina enfin ses conquêtes de ce côté-là par une trêve, laquelle, étant conclue en 1629. mit Gustave Adolphe en état de tourner ses pensées tout de bon vers l'Allemagne, où il étoit appellé par tous les Princes Protestans, qui demandoient sa protection, après avoir été frustrés de celle du Roi de Dannemarc, qui se trouva très-mal de l'avoir tentée, ayant été dépouillé de ses Etats par l'Empereur & forcé de faire avec lui une desavantageuse paix. Ici il faut desabuser ceux, qui sont mal informés des affaires du monde, de l'erreur commune des Auteurs de notre siécle, qui, ou ignorans des affaires, ou intéressés, ou vendus à la France, qui, toute glorieuse qu'elle est par elle-même, sait encore par un art, qui lui est tout particulier, se parer de la gloire des autres nations; si bien qu'elle ne manque jamais de paroître dans ses Auteurs le premier mobile de tout ce qui se fait dans notre Europe, & les autres Nations, qui ne sont que recopier ses livres prennent pour argent comptant tout ce qu'ils disent, sans se donner la peine de l'examiner. C'est ce qui a fait croire presque à toutes les Nations que ce fut l'habileté du Cardinal de Richelieu & de la France qui fit venir le Roi Gustave en Allemagne; ce qui est très-faux. La France à la vérité y contribua, mais c'étoit de très peu de chose. Il y avoit long-tems qu'on imploroit en Allemagne la protection du Roi Gustave; mais ce ne fut pas sans une délibération très mûre que ce grand Roi s'engagea dans une entreprise d'une telle importance.
Après la défaite que Tilly, qui commandoit pour l'Empereur, donna au Roi de Dannemarc, ce Prince se vit forcé de faire son accommodement & d'abandonner les Princes ses Alliés en proye aux armes de l'Empereur, qui dépouilla de leurs États les Ducs de Mecklenbourg, & poussa ses conquêtes jusqu'à la Mer Baltique, ayant ses garnisons dans Wismar & autres places situées sur le bord de la Baltique. On craignoit le voisinage d'un si puissant ennemi, qui déjà avoit donné de puissans secours à la Pologne contre nous, & de qui on craignoit mille autres suites desavantageuses à la Suède, qui appréhendoit, comme le reste, la grandeur & la puissance de la Maison d'Autriche. Sur-tout on craignoit d'être réduit à disputer l'Empire de la Mer Baltique avec une Puissance encore plus grande que n'étoit le Dannemarc, qui alors tenoit la balance avec nous. A cela se mêloit tout ce que la Religion peut inspirer quand elle fournit un prétexte, ou une véritable cause aux hommes de se servir d'elle. Le Roi convoqua l'Assemblée générale des Etats en 1627, & mit en délibération la guerre, qui fut résoluë. Mais comme Stralsond imploroit le secours de Gustave, & lui promettoit de lui ouvrir ses portes, on envoya le secours que cette ville avoit demandé. Elle reçut la Garnison Suédoise, & fut la première qui nous ouvrit ses portes l'an 1628. Cependant la trève fut conclue avec la Pologne en 1629. On ne pensa plus qu'à se préparer à cette guerre, qui fut la plus longue, la plus importante & la plus glorieuse que la Suède ait jamais eue. Le Roi Gustave entra en Allemagne en 1630. Stralsond, où il avoit déjà garnison, & qui lui avoit ouvert ses portes, le reçut. Il mit Rugen & d'autres places, & enfin Stetin sous son obéissance. Il débuta, étant en Allemagne, par mille actions dignes d'une éternelle mémoire, s'il y en avoit parmi nous. Il se soumit tout, il renversa tout ce qui s'opposoit à lui, & se rendit par-tout victorieux, passant comme un éclair du bord Baltique jusqu'aux confins presque de l'autre bout de l'Allemagne, toujours victorieux, toujours triomphant. Il défit l'Armée Impériale à Leipzig & à Nuremberg à platte couture, prit Canon, Bagages, Etendarts & Drapeaux; força les villes & passages; se rendit maître par-tout, & soumit la plus grande partie de l'Allemagne. Il n'entra pas sitôt en Allemagne, que la France, l'Angleterre & la Hollande lui offrirent alliance. Le Roi conclut l'alliance avec la France pour six ans, sans obtenir d'elle sa déclaration ouverte. L'Angleterre donna de l'argent aussi-bien que la France, & la levée de dix mille hommes à ses desirs. La Hollande conclut aussi son Traité, & donna de l'argent. On lui porta de l'argent de toutes partes; ces trois Puissances s'efforcérent de lui en offrir à l'envi. Presque tous les Princes & les Villes Protestantes se déclarérent & prirent son parti, ou demeurérent neutres & spectateurs du succès. Il fut victorieux en mille rencontres, grandes & petites. Il vainquit par-tout, ou par lui-même, ou par ses Généraux, jusqu'à la fatale journée de la Bataille de Lutzen, où il mourut victorieux & triomphant entre les bras de la victoire, & me laissa à l'âge de cinq (six) ans héritière de sa gloire, de sa fortune & de son Trône, l'année 1632.
Ce Prince, qui mourut, comme j'ai dit entre les bras de la victoire, étoit grand en tout. Sa naissance étoit grande, son habileté l'étoit aussi: son ambition étoit plus grande que ses forces, mais pas plus grande que sa fortune. Il étoit sage, il étoit brave, il étoit grand Capitaine grand Roi; enfin c'étoit le plus grand homme de son siècle, aussi-bien que de ceux qui ont vécu trois ou quatre siècles avant lui. Il étoit généreux, libéral jusqu'à la profusion; avec tout cela œconome & habile en tout. Il parloit & entendoit plusieurs langues, haranguoit raisonnablement bien, aimoit la lecture & les Belles-Lettres. Il étoit beau Prince, mais trop gros & trop replet; ce qui commençoit à l'incommoder. Il étoit trop colère & trop prompt, aimant trop les femmes. Il n'aimoit pas le vin, mais bûvoit; défaut commun du Nord: mais cela ne l'empêchoit pas de vaquer, ni à sa gloire, ni à son devoir. Il le falloit, & il n'y tenoit pas par inclination, mais par nécessité de Politique. Il étoit familier avec ses amis, & retenu envers les Soldats.
Swedish translation (by Gjörwell; he censored out the word for "heresy" ("kätteri") in reference to Lutheranism):
Den Catholska Läran blef införd i Swerige år 940, och befästades genom seders helighet, nit och underwerk i detta Riket, et af de mäst Catholska i hela Europa, som under alla sina hwälfningar och ändringar bibehölt den Catholska Läran i sin renhet ända til år 1523. Det war detta året, som Gustaf 1 besteg Swenska Thronen, och gjorde Riket ärfteligit i sit Hus, sedan han så ärerikt befriat det samma, sit Fädernesland, ifrån Christian 2:s grymma regemente, hwilken kallades Tyrannen så wäl i Swerige som Danmark, hwarifrån han äfwenledes blef fördrifwen. Gustaf, som då endast war Adelsman, men af god härkomst, frälste sig från sit fängelse i Danmark, som sjöledes tilbaka til Swerige och satte sig til Hufwudman för Partiet mot Tyrannen, och efter flera träffningar, uti hwilka han altid segrade, återgaf han Swerige Friheten, hwarigenom han til belöning hade den hedern, at blifwa genom et enhälligt bifall förklarad til Konung af et Fädernesland, som han hade satt i stånd, at wälja. Och war det genom sin förtjenst, som han want den fördelen, at gjöra Kronan ärftelig, för sina manliga efterkommande. Men denna Försten, så stor, så tapper, och som ostridigt war en af de största Konungar, som regerat i Swerige, hade den olyckan, at släcka sin ära genom affall från Catholska Läran, hwarigenom han smittade hela sit Rike, och införde Lutherska - - -, uti hwilket alla Konungarne, hans efterträdare, olyckeligen fortfarit ända til närwarande tid, Konung Sigismund undantagande, som war den första Catholska Konung i wårt Hus efter affallet, äfwen som jag, oagtat man också mißtänkt Konung Johan hans Fader derföre:
Jag wil ej tala om uprinnelsen til wårt Hus, som är ostridigt et af de ädlaste och mäst lysande i Swerige. Sedan wi blifwit uphögde på den Kongl. Thronen, har man sökt inbilla oß, at wi härstamma från Konung Eric Segersäll, och at många Konungar af wårt Hus regerat fordom i Swerige. Man har äfwen bygt denna gißningen på nog sannolika skäl, bekräftade genom Sköldemärken och tilnamn. Men ware sig härmed, huru det wil, är det dock altid wist, at wårt Hus är gammalt och lysande i Swerige, och detta är ock nästan alt det, som jag wil weta om wår härkomst, och alt hwad man kan säga, utan at berätta sagor.
Det är ej lofligit, HERRE, at klaga öfwer Dina tillåtelser. Wi böra tilbedja dem, och sucka in för Dig öfwer wåra fäders synder, som ådragit dem så stora olyckor. Konung Gustaf dog, och lämnade sin älsta Son Eric 14 til efterträdare på Thronen, såsom det war öfwerenskommit. Eric blef snart et offer för sin broders, Hertig Johans, wåldsamheter. Dennas Son, Sigismund, Konung i Polen och Catholik, efterfölgde honom, men han regerade ej länge. Riket blef honom frånwänt af des Farbroder Carl 9, min Farfader, som besteg Thronen och gjorde den ärftelig för Prinseßorna, som föddes af honom eller hans efterträdare, dock under wilkor, at de borde wara ogifta, om de skulle kunna bekläda Konunga-Sätet, i brist af manliga arfwingar. Han gjorde detta beslutet för at ständigt utesluta Sigismund och hans efterkommande. Efter Carl fölgde i regeringen Gustaf Adolf, min Fader, som kallades Den Store. Han förtjente det namnet genom sin omsorg, sina arbeten, sit blod och änteligen sit egit lif, genom hwilkets upoffrande han förwärfwade sig et så ärerikt namn, och hwilket man gifwit åt andra för mycket bättre kjöp. Han war werkeligen Stor genom sina förtjenster och sin lycka. Ingen ting hade felat uti hans lycksalighet, om han dödt i sina Förfäders gamla tro, i stället för at han dödde uti förswarandet af Lutherska läran. Men för at ej gjöra en så stor Man orätt, wil jag ej tro, at han wågat sit lif för denna saken. Jag tror hälre, at han med mycken skickelighet nyttjade detta föreburna skälet, til at desto bättre winna sina ärefulla och widsträkta afsigter. Ware sig härmed huru det wil, har han dock haft den olyckan, at upoffra sig antingen för densamma eller för den fåfänga inbilning, som menniskorna kalla ära, hwilken, ehuru hel och hållen inbilning, ändå har så mycken magt öfwer stora hjertan.
Denna Konungen hade wid anträdet af sin regering trenne krig at utföra, hwilka han ärft efter sin Fader. På en gång hade han at gjöra med Danmark, Ryßland och Polen. Men han redde sig derutur med största heder. Danmark nödgade han, at afstå från sina öfwer oß wundna fördelar, för en stor summa penningar. Han twingade Ryßland, at köpa fred med förlust af et helt landskap; och han fortsatte kriget emot Polen med styrka, och eröfrade Lifland och en ansenlig del af Preußen. Han slöt sina segrar på den sidan genom et stillestånd 1629, som satte Gustaf Adolf i stånd, at för alfware wända sina tankar til Tyskland, dit han kallades af alla de Protestantiska Förstarne, hwilka begärte hans skydd, sedan de derutinnan blifwit bedragne af Konungen i Danmark, som befant sig rätt illa derutaf, at hafwa försökt det samma, ty Käjsaren intog hans länder och twingade honom, at gjöra en skadelig fred. Här wil man befria dem, som äro illa underrättade om de allmänna sakerna, ifrån en allmän wilfarelse hos wår tids Häfdateknare, som antingen ej weta sakernas sammanhang, eller äro partiska för Frankrike, som, ehuru stort det ock tror sig wara af sig sjelf, äger tillika den sig egna konsten, at lysa med andra folkslags sig förwärfwade ära, hwadan det ock altid genom sina Författares pennor afmålas, såsom första driffjädern til alt det, som händer i Europa och hos andra folkslag. Deßa, som gjöra föga annat, än afskrifwa deras böcker, anse sedan alt det, som de föregifwa, för rätta sanningen, utan at gjöra sig den mödan, at undersöka sjelfwa saken. Härutaf hafwa nästan alla folkslag fått den inbillningen, at det war Cardinalens Richelieus och Frankrikes skickelighet, som gjorde, at Konung Gustaf kom til Tyskland. Men detta är aldeles falskt. Frankrike bidrog wäl dertil, men ganska litet. Man hade länge förut i Tyskland anhållit om Konung Gustafs beskydd, men det skedde ej, utan efter en mogen öfwerlägning, at denna stora Konung deltog uti en så wigtig krigsförrättning.
Sedan Tilly, som anförde Käjsarens Här, hade slagit Konungen i Danmark utur fältet, såg denne senare sig nödsakad, at sluta fred och lämna Förstarne, sina Bundsförwanter, i sticket och til et rof för Käjsarens wapn, som beröfwade Hertigarne af Meklenburg sina länder och sträkte sina eröfringar ända til Östersjön, läggande besätning i Wismar och andra wid nyßnämde haf belägne orter. Man frugtade för en så mägtig fiendes granskap, som redan gjort Polen et kraftigt bistånd emot oß, och af hwilken man befarade många andra olägenheter för Swerige, som, tillika med de öfriga magterna, hyste farhåga för Österrikiska Husets höghet och magt. I synnerhet frugtade man för den nödwändigheten, at framdeles strida om Herrawäldet i Östersjön med en Stat, som wore större än Danmark, hwilket Rike då hölt jämnwigten med oß. Härtil kom också alt det, som Religionen kan bidraga, då den gifwer antingen falska eller sanna skäl wid handen, för at betjena sig af densamma. Konungen sammankallade Ständerna 1627, at rådpläga med dem om kriget, som då blef beslutit. Och såsom Stralsund anhölt om Gustafs hjelp och låfwade, at öpna för honom sina portar, skickade han denna Staden den unsätning, som den begärte. Den intog Swensk besätning 1628, och war den första stad, som öpnade sina portar för oß. Emedlertid blef Stilleståndet slutit med Polen 1629; och man tänkte sedan på intet annat, än at bereda sig til et krig, som blef det längsta, fördelaktigaste och ärerikaste, som Swerige någonsin fört. Konung Gustaf ankom til Tyskland 1630. Stralsund, som redan innehade Swensk besätning, emottog honom. Han bemägtigade sig Rügen, andra orter och änteligen Stettin. Han började sina Fälttåg i Tyskland med många bedrifter, wärdiga et ewigt minne, så framt det gafs ibland oß. Han underkufwade alt, kastade öfwer ända alt, som satte sig til motwärn, och segrade allestädes, farande som en blixt från Östersjöns stränder ända til andra gränsen af Tyskland. Han slog de Käjserliga fullkomligen utur fältet wid Leipzig och Nürenberg, tog Stycken, Fältredskap, Standarer och Fanor; bestormade Städer och Paß; gjorde sig öfweralt mästare och underkufwade största delen af Tyskland. Han hade ej så snart satt foten på Tyska botn, som Frankrike, Ängland och Holland tilbödo at ingå med honom förbund. Konungen slutade et med Frankrike på sex år, utan at kunna förmå det til en offentelig förklaring. Ängland gaf penningar, äfwen så wäl som Frankrike, och tillät 10000 mans wärfning. Holland ingik ock et förbund och försträckte hjelpemedel. Man slöt penningar tilsamman från alla kanter, och deßa tre Magter täflade just härutinnan. Nästan alla Protestantiska Förstar och Städer förklarade sig, och gingo antingen på Gustaf Adolfs sida eller förblefwo neutrale och åskådare af utgången. Han segrade wid oräkneliga tilfällen, större och mindre. Han want allestädes, antingen i egen person eller genom sina Fält-Herrar, ända til den olyckeliga slagtningsdagen wid Lützen, hwarest han 1632 stupade midt uti sin seger, och lämnade mig, wid sex års ålder, arftagerska til hans ära, lycka och rike.
Denna Konung, som dog uti segrens armar, war uti all ting stor. Hans börd war stor, hans egenskaper woro det äfwen. Hans ärelystnad war större än hans styrka, men ej större än hans lycka. Han war wis, han war tapper, han war stor Fält-Herre och stor Konung. Med et ord, han war den största Mannen så wäl i sit tidehwarf, som i de tre eller fyra för honom framflutne. Han war ädelmodig och frikostig på det högsta, men tillika hushållare. Han talte och förstod flera språk, talte wid offenteliga tilfällen skäligt wäl, älskade läsning och witterhet. Han war en wacker Herre, men til wärten nog stor och nog fyllig, som började at beswära honom. Han war nog hastig til sinnes, och älskade för mycket könet. Han frågade ej efter win, men drack likwäl, et almänt fel i Norden, dock aldrig så mycket, at det hindrade honom at bewaka hwarken sin heder eller sina skyldigheter. Han gjorde det ej af egen böjelse, men för Stats-orsaker. Han war förtrogen med sina wänner, och förbehållen med sina soldater.
Contemporary Swedish translation (by Huldt, based on a different draft in the Swedish National Archives (Riksarkivet)):
Sedan katolicismen hade införts i Sverige 940 blomstrade den på alla sätt i detta land som var ett av de mest katolska i Europa, och dess okränkbara renhet bevarades där trots allehanda omvälvningar och förändringar ända fram till dess Gustav I intog tronen och gjorde den ärftlig inom sin ätt. Denne Gustav, som då bara var en vanlig adelsman av god familj, hade tagits som gisslan i Danmark tillsammans med flera andra svenska adelsmän. Han räddade sig ur fängelset där kung Kristian Tyrann mot sitt löfte hade låst in honom, och lyckades sjövägen återvända till Sverige. Där tog han ledningen för motståndet mot tyrannen, och jagade efter flera segerrika strider denne ur landet. Till slut kunde han återge Sverige friheten, och för detta belönades han med äran att utropas till kung för det land vilket han just satt i stånd att välja sig en. För dessa bedrifter gav ständerna honom genom ett enhälligt beslut förmånen att göra kungakronan ärftlig inom sin ätt. Men denne tappre furste, utan tvivel en av de största som någonsin regerat i Sverige, fläckade olyckligt nog sin ära och avföll från katolicismen. Han spred smittan till sina ättlingar och hela sitt rike när han införde Luthers kätterska lära. Den har beklagligt nog upprätthållits av alla hans efterföljare fram till i dag, med undantag för mig och kung Sigismund som var de största katolska regenterna i vårt kungahus efter Gustavs avfall. Visserligen misstänktes även kung Johan, Sigismunds far, för att vara katolik, men likväl vet man att denne furste inte öppet vågade deklarera sin tro och att han misslyckades i sina försök att kasta masken. Jag skall här inte tala om ursprunget till vår ätt, bara säga att den var en av de ädlaste och högst ansedda i Sverige. Sedan den blev kunglig har det ofta sagts att vi härstammar från Erik Segersäll, men om det stämmer eller ej spelar ingen större roll. Det är dock säkert att när lyckan upphöjer människor växer deras stamträd som svampar, men sådana svampar vilka på en enda natt när ända till himlen. Så i stället för att skryta om vårt ursprung måste jag här inför Dig, Herre, klaga över de brott som begicks av våra fäder, vilka drog på sig den förfärliga olyckan att bli avfällingar. Kung Gustav dog slutligen, och lämnade tronen till sin son, prins Erik, så som det var sagt. Erik dukade snart under för våldet han utsattes för av sin bror Johan, som efterträddes av sin son Sigismund, vilken redan var kung av Polen och katolik, men denne regerade inte heller länge, ty hans farbror, kung Karl IX, tog ifrån honom Sveriges tron, besteg den själv och gjorde den ärftlig även bland kvinnliga arvingar, om manliga sådana skulle saknas. Här gjorde han dock ett undantag för de kvinnor som vid ett sådant tillfälle redan hunnit ingå äktenskap, liksom deras barn, vilket är av betydelse om man skall förstå fortsättningen av den här berättelsen. Kungens enda avsikt med denna förordning, daterad i Norrköping 1604, var att för alltid hålla Sigismund och hans arvingar borta från tronen. Samtidigt införde han stränga förbud mot den katolska religionen, vilket var en förevändning för att beröva brorsonen hans rätt till kungakronan. Karl efterträddes av sin äldste son Gustav Adolf, densamme som här i Sverige kallades den Store. Det namnet förtjänade denne furste genom sina omsorger om riket, sina mödor och sitt blod. Med sitt liv betalade han för den ära som andra ofta fått billigare än så. Han var sannerligen stor i liv och gärning och om han hade dött för sina fäders gamla tro hade hans salighet varit fullkomlig. I stället dog han i försvar för kätteriet. Men för att inte göra en så stor man orätt vill jag ändå inte tro att han riskerade sitt liv för en så usel sak. Kanske utnyttjade han den som en listig förevändning för att kunna sätta sina storslagna planer i verket. Hur det än förhåller sig med den saken var det ändå hans eviga olycka att han offrade sig antingen för lögnen eller för den illusion som av människor kallas ärs och som, oavsett hur flyktig den är, har så stark dragningskraft på alla djärva män. Denne konung fick vid sitt trontillträde tre krig på halsen som han ärvt av sin far. Han måste på en och samma gång ta itu med Danmark, Ryssland och Polen, men han klarade av dessa svårigheter på ett ärofullt sätt: mot en stor summa pengar förmådde han danskarna att avstå från de förmåner som de hade vunnit över oss, rysstarna tvingade han att köpa sig fred i utbyte mot en av våra provinser, och så fortsatte han med full kraft kriget mot Polen, som stred med honom om den svenska kungakronan. Men genom att erövra Livland och en betydande del av Preussen gjorde han klart för polackerna att han själv hade förtjänat denna krona. Detta krig fortsatte ända tills han kallades till Tyskland. Då avslutade han sina erövringar i den östra delen av Europa och slöt en vapenvila som gjorde det möjligt för honom att en gång för alla rikta tankarna mot Tyskland. Där hade alla de protestantiska furstarna länge bett om hans beskydd, eftersom de var missnöjda med den danske kungen. Denne hade hamnat i knipa när han försökte hjälpa dem; kejsaren hade tagit hans länder och tvingat honom till en ofördelaktig fred. I Tyskland hade han man länge bett Sveriges kung om beskydd, men det var först efter moget övervägande som denne store furste gav sig in på ett så stort företag. Efter det nederlag som Tilly — kejsarens härförare — hade tillfogat kungen av Danmark såg denne sig tvungen att göra upp och lämna sina bundsförvanter som ett rov för kejsarens arméer, vilka fråntog hertigarna av Mecklenburg deras arvländer och fortsatte sina erövringar ända fram till Östersjön, där de redan hade garnisoner i Wismar och på andra ställen längs kusten. Det blev ett skrämskott för svenskarna, som inte ville ha en så mäktig fiende till granne. Ryssarna hade redan hjälpt Polen mot oss och var allierade med Sigismund som hade gift sig med kejsarens syster, och nu fanns det en oro i Sverige för andra ofördelaktiga följder. Precis som resten av världen fruktade svenskarna det stora och mäktiga österrikiska huset. Framför allt var de oroliga att de skulle tvingas strida om herraväldet över Östersjön med någon större makt än danskarna, som då ännu var lika starka som vi; i synnerhet som kejsaren redan hade utnämnt fursten av Friedland till amiral över Östersjön. Därtill kom allt vad religionen kan erbjuda människor som vill begagna sig av den, antingen som förevändning eller som verklig orsak. Frankrike försökte med böner driva kungen in i detta företag, genom att lova bistå med soldater och pengar. Samma löften hördes från England och Holland. Även staden Stralsund bönföll kungen om hjälp och lovade att som första stad öppna sina portar för honom. När han tillmötesgick denna begäran och inrättade en svensk garnison där blev staden som utlovat den första att överlämna sig till oss. Men när Frankrike 1628 slöt ett fördrag med Polen kunde svenskarna inte tänka på något annat än förberedelserna för det krig i Tyskland som skulle bli det längsta, mest betydelsefulla och mest ärorika som Sverige hade fört på mycket länge. Kungen gjorde sitt intåg i Tyskland 1630. Stralsund, som redan hade en svensk garnison och som hade öppnat sina portar för honom, tog emot honom med de hedersbetygelser som man ansåg sig vara skyldig sin befriare. Snart hade han lagt ön Rügen och dess befästningar under sig, och därpå även själva Stettin, i samförstånd med staden. Genom tusen hjältemodiga handlingar förtjänade han i Tyskland en plats i det eviga minnet, om vi människor hade haft något sådant. Han lade under sig allt, kastade över ända alla som gjorde motstånd mot honom och gick segerrik fram överallt. Han drog fram likt en blixt från Östersjöns strand till Tysklands bortersta gränser; ständigt segrande, ständigt triumferande. Han slog fullständigt ned kejsarens armé i Leipzig, tog kanoner, packning, standar och fanor, och erövrade alla städer och passager på sin ärofulla väg. Överallt gjorde han sig till härskare och så fort han hade landstigit lade han under sig en ansenlig del av Tyskland. Än en gång erbjöd Frankrike, England och Holland bistånd och allianser genom sina ambassadörer. Kungen slöt ett sexårigt förbund med Frankrike, utan att förmå landet till en öppen krigsförklaring. England gav honom pengar och tiotusen soldater. Holland slöt också förbund med honom och gav honom pengar. Han fick stöd från alla håll; dessa tre stormakter och nästan hela kejsardömet gjorde sitt yttersta för att ge honom vad han ville ha. Alla protestantiska furstar och städer ställde upp, antingen på hans sida eller som neutrala åskådare till hans framgångar. I alla strider, stora som små, segrade han, antingen själv eller genom sina fältherrar och generaler, ända till den ödesdigra dagen för slaget vid Lützen då han dog segerrik och triumferande i segerns armar, och lämnade mig vid sex års ålder som enda arvinge till sin ödesbestämmelse och sin tron. Gustav Adolf var rikt utrustad med dygd och förmåga, men han hade få brister. Han var modig och klok, en stor man. Han gjorde sig förtjänt av sin börd, sitt öde och sin ära, som i sin tur var honom värdiga. Allt bidrog till hans storhet, framför allt de tillfällen som han förstod att utnyttja på rätt sätt. Under sina 21 år på tronen vann han i sina olika krig tjugo slag, och av dessa deltog han personligen i nio eller tio. Man kan säga att tiden och ödet gynnade honom på ett ojämförligt sätt, ty de gjorde honom rättvisa inte bara i livet utan också i döden. Men än mer förvånande och ovanligt, och ett privilegium som varit okänt för alla stora män som haft lycka och framgång i forna tider, är att han har tillskrivits förtjänsten även av sådant som har skett långt efter hans död. Utan att klä honom i den ära som tillkommer någon annan kan man slå fast att han gjorde sitt liv till en seger och sin död till en triumf. Varför var triumfen då inte fullständig? Låt oss beklaga alla dem som aldrig har lärt känna den sanna äran och som haft den eviga olyckan att ta ärans skenbild och skugga för sann ära. Skulle man ändå inte få smickra sig med tanken att Du, Herre, skänkt Din nåd åt en man som Du gjort så stor? Du som besitter så hemliga krafter och för människorna så dolda och så okända vägar i alla hjärtan, eftersom en stråle av Din segerrika nåd kunde kröna honom under det sista ögonblicket av hans liv. Men oavsett om så skedde eller ej måste vi följa alla Dina eviga lagar och beundra och tillbe dem.
Det bör här påpekas att vår familj förlorade kungakronan efter mycket kort tid, trots att tronföljden såg ut att vara väl säkrad genom de fyra unga prinsar som Gustav den förste lämnade efter sig och av vilka tre, Erik, Johan och Karl, i tur och ordning blev Sveriges kung. Johan avsatte sin bror Erik och berövade honom livet. Sigismund, Johans son, som efterträdde sin far i Sverige och som redan hade valts till kung i Polen, avsattes från den svenska tronen av sin farbror, Karl IX. Kungarna Vladislav och Kasimir, Sigismunds söner, valdes till hans efterträdare på den polska tronen. Alla dessa furstar hade gott om söner; kung Gustav Adolf som efterträdde Karl IX i Sverige hade också flera bröder, men själv hade han bara mig. Jag förblev ensam, den enda arvtagerskan till Sveriges tron, för vilken mina förfäder och föregångare utfört så många stora och ärofulla bedrifter, men även brott och illgärningar. Kanske är det för att sona dessa som jag ännu är i livet. Du, Herre, lät oss rätteligen straffa oss själva genom att låta bröder plundra varandra, liksom farbröder och syskonbarn, de ena efter de andra. Till slut försvann hela vår storhet likt en dröm, när Du befallde att jag och Kasimir — de två sista kungarna av vår ätt — frivilligt skulle avsäga oss vår makt, såväl i Sverige som i Polen, även om det också skedde vid olika tidpunkter och olika ålder, på olika sätt och av mycket olika skäl, vilka som Du vet fått mycket olika följder. Till slut var alla döda och jag var ensam kvar. Jag vet inte åt vilket öde Du håller mig i beredskap. Men eftersom Du, på ett sätt som är värdigt Din försyn, ur alla dessa omvälvningar har lyckats vinna ära åt Dig själv och lycka åt mig, sätt då punkt, Herre, sätt då punkt för alla dessa underverk med ett slut som är värdigt Dig.
English translation (my own):
Since the year of Our Lord 940, when the Catholic religion was introduced into Sweden, it flourished there by the holiness of mores, by zeal and by miracles in this kingdom, one of the most Catholic in Europe, which in its various revolutions and changes preserved inviolable the purity of the Catholic religion until the year of Our Lord 1523.
It was in this year that Gustav I occupied the throne of Sweden, which he made hereditary in his House after having gloriously delivered the kingdom, which was his Fatherland, from the tyranny of Christian II, called the Tyrant, as well in Sweden as in Denmark, from which he was driven out in the same way. Gustav, who was then only a simple gentleman of good house, escaped from his prison in Denmark, returned by sea to Sweden, and made himself leader of the party against the Tyrant; and after several battles, from which he always emerged victorious, he restored freedom to Sweden, from which he drew as a reward the glory of being declared, by universal consent, King of a Fatherland which he had just put in a position to choose one for himself. And it was by his merit that he obtained the advantage of making this Crown hereditary in the masculine line.
But this prince, so great, so brave, who was without doubt one of the greatest kings who ever reigned in Sweden, had the misfortune of tarnishing his glory by the crime of apostasy, which he made contagious to his whole kingdom, by introducing the heresy of Luther, in which all the kings, his successors, have unfortunately continued until now — except King Sigismund, who was the first Catholic king of our House after the apostasy, as well as myself, although King Johan, his father, was suspected of this beautiful crime.
I will not speak of the origin of our House, which was undoubtedly one of the noblest and most illustrious in Sweden. Since we have been kings, we have not failed to believe that we came from King Erik the Victorious, and that there were a great number of kings of our House formerly in Sweden. This conjecture has even been supported by fairly probable reasons, confirmed by the arms and by the nicknames. But, however that may be, it is certain that our House was illustrious and ancient in Sweden, and that is more or less all that I want to know about our origin, and all that one can say about it without telling fables.
One would not dare to complain here, Lord, of Your permissions. We must adore them and groan before You for the crimes of our fathers, who have brought such horrible misfortunes upon themselves. King Gustav died and left his eldest son, named Prince Erik XIV, successor to his throne, as was agreed. Erik soon succumbed to the violence of his brother Johan. Sigismund, his son, King of Poland and a Catholic, succeeded him; but he did not reign for long.
He was stripped of the Kingdom of Sweden by his uncle Karl IX, my grandfather, who occupied the throne and made it hereditary in the daughters who would be born of him or of his successors — on condition, however, that they should not be engaged in marriage when the case of their rank should arrive, which he regulated in the default of the males. He made this decree so as to exclude Sigismond and his children forever.
Karl was succeeded by Gustav Adolf, my father, who was the one who was called the Great. This prince deserved this name by his care, by his works, by his blood, and finally by his life, at the price of which he bought the glory of his name, which has often been given to others at a lower price. He was truly great by his merit and by his fortune. Nothing would have been lacking in his felicity if he had died devoted to the ancient religion of his fathers instead of dying for the defense of heresy.
However, in order not to wrong so great a man, I want to believe that he did not expose himself for such a wicked cause. I believe rather that he cleverly used this pretext to go to the glory of his vast designs. However, he had the misfortune to have sacrificed himself, either to lies, or to that chimera that men call glory, which, chimera as it is, has so much charm for great hearts.
This prince, at the entry of his regency, had three wars on his hands, which he inherited from the King, his father. He had to deal with Denmark, Muscovy and Poland at the same time. But he dealt with them in such a glorious manner that he forced Denmark to renounce the advantages he had gained over us for a large sum of money; the Muscovites to buy peace by the cession of one of their provinces; and he vigorously continued the war against Poland before conquering Livonia and a considerable part of Prussia from it.
He finally ended his conquests on that side by a truce, which, being concluded in 1629, put Gustav Adolf in a position to turn his thoughts in earnest towards Germany, where he was called by all the Protestant princes, who asked for his protection after having been frustrated by that of the King of Denmark, who found himself very unhappy to have attempted it, having been stripped of his states by the Emperor and forced to make a disadvantageous peace with him.
Here we must disabuse those who are poorly informed about world affairs, of the common error of the authors of our century, who, either ignorant of affairs, or interested, or sold to France, who, glorious as it is in itself, still knows by an art, which is quite particular to it, how to adorn itself with the glory of other nations, so that it never fails to appear in its authors the first motive of all that is done in our Europe, and the other nations, who are only copying its books take at face value everything that they say, without taking the trouble to examine it.
This is what has made almost all nations believe that it was the skill of Cardinal Richelieu and of France that brought King Gustav to Germany, which is very false. France did in truth contribute to it, but it was very little. For a long time people had been imploring King Gustav's protection in Germany, but it was not without very mature deliberation that this great king engaged in an enterprise of such importance.
After the defeat that Tilly, who commanded for the Emperor, gave to the King of Denmark, this prince saw himself forced to make his accommodation and to abandon the princes, his allies, prey to the arms of the Emperor, who stripped the dukes of Mecklenburg of their states and pushed his conquests as far as the Baltic Sea, having his garrisons in Wismar and other places situated on the edge of the Baltic.
The proximity of so powerful an enemy was feared, who had already given powerful assistance to Poland against us, and from whom a thousand other disadvantageous consequences were feared for Sweden, who apprehended, like the rest, the greatness and power of the House of Austria. Above all, it was feared to be reduced to dispute the Empire of the Baltic Sea with a Power even greater than Denmark, which then held the balance with us. To this was mixed all that religion can inspire when it provides a pretext, or a real cause for men to serve themselves of it.
The King summoned the general assembly of the Estates in 1627 and put the war into deliberation, which was resolved. But as Stralsund implored for Gustav's succour and promised to open its gates to him, the help that this city had requested was sent. It received the Swedish garrison and was the first to open its gates to us, in the year 1628.
In the meantime, the truce was concluded with Poland in 1629. All that was thought of was to prepare for this war, which was the longest, most important and most glorious that Sweden had ever had. King Gustav entered Germany in 1630. Stralsund, where he already had a garrison, and which had opened its gates to him, received him. He placed Rugia and other places, and finally Stettin, under his obedience.
He began, while in Germany, with a thousand actions worthy of eternal memory, if there were any among us. He submitted everything, he overthrew everything that opposed him, and became victorious everywhere, passing like lightning from the Baltic shore to the confines of almost the other end of Germany, always victorious, always triumphant. He defeated the Imperial army at Leipzig and Nuremberg flat out, took cannon, baggage, standards and flags; forced the cities and passages; made himself master everywhere, and subdued the greater part of Germany.
He had no sooner entered Germany than France, England and Holland offered him an alliance. The King concluded an alliance with France for six years, without obtaining from it an open declaration. England gave money as well as France, and the levying of ten thousand men at his desires. Holland also concluded its treaty and gave him money. Money was brought to him from all sides; these three powers strove to offer him as much as they pleased. Almost all the Protestant princes and cities declared themselves and took his side, or remained neutral and spectators of the success.
He was victorious in a thousand rencontres, great and small. He conquered everywhere, either by himself or by his generals, until the fatal day of the Battle of Lützen, where he died victorious and triumphant in the arms of victory, and left me, at the age of five [six] years old, heiress to his glory, his fortune and his throne, in the year 1632.
This prince, who died, as I have said, in the arms of victory, was great in everything. His birth was great, his skill was also great. His ambition was greater than his strength, but not greater than his fortune. He was wise, he was brave, he was a great captain, a great king; in short, he was the greatest man of his century, as well as of those who lived three or four centuries before him. He was generous, liberal to the point of profusion; with all that, economical and skillful in everything. He spoke and understood several languages, spoke reasonably well, loved reading and les belles lettres. He was a handsome prince, but too fat and too plump, which began to bother him. He was too angry and too prompt, loving women too much. He did not like wine, but he did drink — a common defect of the North; but that did not prevent him from attending to his glory or to his duty. He had to, and he did not hold to it by inclination, but by necessity of policy. He was familiar with his friends and reserved towards the soldiers.
Above: Kristina.
_-_Nationalmuseum_-_15089.tif.jpg)
Above: Kristina's childhood painting of Gustav Adolf.
Notes: Christianity was not introduced to Sweden in 940, but took place over a more gradual and complicated period.
"Mais ce Prince, si grand, si brave, qui fut sans doute un des plus grands Rois qui ayent jamais regné en Suède, eut le malheur de ternir sa gloire par le crime de l'apostasie, qu'il rendit contagieuse à tout son Royaume, en y introduisant l'hérésie de Luther, dans laquelle tous les Rois ses successeurs ont malheureusement continué jusqu'à présent..." = Arckenholtz's comment: "On seroit presque tenté de croire que Christine, en accusant son Bisayeul le Roi Gustave I. de crime d'apostasie & d'hérésie de Luther, étoit tout de bon convaincuë de la vérité de la Religion Catholique Romaine. Pour moi j'ai de la peine à m'imaginer, qu'une personne, duëment instruite dans la Religion Protestante, puisse ajouter foi au grand nombre d'articles adoptés dans celle des Catholiques: & Christine étoit trop bien élévée, pour y déférer sans connoissance de cause. Elle semble donc n'avoir parlé ici qu'en Romaine, étant à Rome: & je me tiens à ce qu'elle fit écrire un jour à Mr. Bayle, qu'elle ne reconnoissoit d'autres principes de Religion, que ceux qu'avoient prêché les Apôtres S. Pierre & S. Paul: & en cette considération elle n'auroit pas eu raison de douter, ni de se plaindre (comme elle le fait ci-après,) que le Roi son Pere, aussi bien que son Bisayeul, ne s'y soient fermement tenus jusqu'à la fin de leurs vies." — "One would almost be tempted to believe that Kristina, in accusing her great-grandfather King Gustav I of the crime of apostasy and heresy of Luther, was truly convinced of the truth of the Roman Catholic religion. For my part, I have difficulty in imagining that a person duly instructed in the Protestant religion could give credence to the great number of articles adopted in that of the Catholics; and Kristina was too well brought up to defer to them without knowledge of the cause. She therefore seems to have spoken here only as a Roman, being in Rome, and I hold to what she had written one day to Monsieur Bayle, that she did not recognise any other principles of religion than those which the Apostles St. Peter and St. Paul had preached; and in this consideration she would not have had reason to doubt, nor to complain (as she does hereafter) that the King her father, as well as her great-grandfather, did not firmly hold to them until the end of their lives."
Stettin is the German name for the town of Szczecin in what is now the West Pomeranian Voivodeship in Poland.
.jpg)
_-_Livrustkammaren_-_91525.tif.jpg)
.jpg)
_(David_Beck)_-_Nationalmuseum_-_17258.tif.jpg)