Source:
Mémoires concernant Christine, reine de Suède, volume 4, page 24, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1760
The letter:
Le 28. Juin 1679.
Monsieur l'Abbé Bourdelot, je vous remercie du zéle & de l'affection que vous témoignez pour ma santé; je vous sai aussi bon gré des conseils que vous me donnez pour la conservation de mes jours, au sujet de ma derniére maladie. Je me porte graces à Dieu parfaitement bien pour le présent; mais je suis à-la-vérité sujette de tems en tems à des maladies aigues & violentes, & si vous n'avez pas oublié ma complexion, vous n'en devez pas être surpris. Je serois morte il y a long-tems, je crois, si par un régime de vie je n'eusse dompté ce tempérament si ardent avec lequel je suis née, par de continuels rafraîchissemens, & par de fréquentes saignées: aussi dans les maladies je m'en fais tirer sans discrétion, ce qui fait l'étonnement des Médecins de ce Païs. Cependant je me guéris si bien, que je n'ai jamais un moment de convalescence; & dès que la fiévre m'a quittée, je me léve, sors & me proméne, comme si je n'eusse jamais été malade. Mon Médecin est assurément un très-habile homme dans sa profession, & a toutes les qualités d'un excellent Médecin. Il n'a qu'un défaut, il voudroit me persuader à boire du vin, à quoi il ne réussira jamais, n'en ayant presque bu de ma vie, comme vous le savez, ou du-moins pendant très-peu de tems; car je pense de n'en avoir bu que pendant six mois en toute ma vie, & cela encore à la persuasion des Médecins, qui croyoient qu'il m'en falloit boire pour me bien porter; mais je m'apperçus aussitôt de mon antipatie pour le vin, & quoique j'en bûsse mêlé avec les trois quarts d'eau, je le quittai pourtant aussitôt, voyant qu'il m'étoit contraire. Aussi mon Médecin s'est-il rendu à la fin: il ne me persécute plus là-dessus, ayant perdu toute espérance d'y réussir. En récompense, je mange des fruits, & tout ce que je bois & mange est rafraîchissant, ne souffrant jamais aucune épice dans mon manger, & je me purge de tems en tems avec de la casse & du tamarin. Voilà comme je gouverne ma santé, & comme je dompte ma bile, qui sans-doute m'auroit tuée il y a long-tems sans ces précautions. Je conserverai la vie avec cette méthode tant qu'il plaîra à Dieu, vous protestant que je ne hais pas la vie, ni ne crains pas la mort. Je vous prie de me dire votre sentiment là-dessus, car j'estime vos avis, n'ayant pas oublié qu'après Dieu je vous dois la vie.
Au reste j'aurai soin de votre affaire, mais je ne sai si j'y réussirai, car le Pape est fort scrupuleux; le Bénéfice dont vous m'avez parlé dans une autre Lettre, avoit été donné un mois avant que je l'aye reçu. Il n'y a point d'occasion où je ne vous favorise, pourvu que je puisse savoir à tems ce que vous desirez.
Pour vos Nouvelles, elles sont fort sujettes à caution, & on seroit assez mal informé des affaires du Nord, si on ne les savoit que de vous. C'est ici le lieu où l'on sait la vérité, & j'ai des Amis & des Serviteurs par-tout, qui me rendent bon compte de ce qui se passe. Vous pourriez me donner des nouvelles assez bonnes de la France, mais vous tremblez toujours à votre ordinaire; que craignez-vous à quatre-vingts ans?
Pour vos vers, à vous parler sincérement, je n'en fais pas grand cas; mais quand je me rappelle que vous avez quatre-vingts ans, je vous admire, & ne comprends pas comment vous avez pu vous rendre si célébre dans le métier d'Apollon. Il ne vous manque plus rien que d'être aussi Violon, & je pense que si vous l'entreprenez vous y réussirez pour le moins aussi bien que Socrate, qui avoit quelque vingt années de moins que vous, quand il se rendit apprentif en ce noble métier. J'aime encore l'encens réciproque, dont vous autres Poëtes êtes encore plus ménagers que le Gouverneur du Grand Alexandre, qui en étoit si avare, que son incomparable Disciple fut obligé de lui en faire des reproches du fond de l'Asie: mais à-présent, pour en avoir, il n'est plus besoin que nos Héros aillent conquérir les Païs qui le produisent, puisqu'il faudroit vivre pour le moins aussi long-tems que le Phénix pour en avoir le plaisir: la fumée est à meilleur marché dans le siécle où nous sommes. Dieu vous fasse prospérer.
Swedish translation (my own):
Den 28 juni 1679.
Monsieur l'abbé Bourdelot,
Jag tackar Er för den iver och tillgivenhet Ni visar för min hälsa; jag är också tacksam mot Er för de råd Ni ger mig för att bevara mitt liv, angående min senaste sjukdom. Jag mår, Gudi lov, alldeles utmärkt för närvarande; men jag utsätts i sanning då och då för akuta och våldsamma sjukdomar, och om Ni inte har glömt min kroppsbeskaffenhet bör Ni inte bli förvånad. Jag skulle ha dött för länge sedan, tror jag, om jag inte genom en livsregim hade tämjt detta så eldiga temperament med vilket jag föddes, genom ständiga förfriskningar och frekvent åderlåtning; även under sjukdomar låter jag dem utan diskretion ta mitt blod, till detta lands läkarnas stora förvåning. Emellertid är jag botad så bra att jag aldrig har ett ögonblick av konvalescens; och så fort febern lämnat mig reser jag mig upp, labbar ut och promenerar runt som om jag aldrig varit sjuk. Min läkare är verkligen en mycket duktig man i sitt yrke och har alla egenskaper som en utmärkt läkare. Han har bara ett fel: han skulle gärna vilja övertala mig att dricka vin, vilket han aldrig kommer att lyckas med. Jag har knappt druckit något vin som helst i mitt liv, som Ni vet, eller åtminstone under en mycket kort tid, ty jag minns att jag har druckit det bara sex månader i hela mitt liv, och det igen efter övertalning av läkarna, som trodde att jag måste dricka det för att må bra; men jag märkte genast min antipati för vin, och fastän jag drack det blandat med tre fjärdedelar vatten, slutade jag likväl genast, ty jag såg att det var mig emot. Så min läkare har kommit till slutet; han förföljer mig inte längre på detta, efter att ha tappat allt hopp om att lyckas. Som en belöning äter jag frukt, och allt jag dricker och äter är uppfriskande; jag tillåter aldrig några kryddor i min mat, och jag renar mig då och då med kassia och tamarind. Det är så jag styr min hälsa och hur jag tämjer min galla, som utan tvekan skulle ha dödat mig för länge sedan utan dessa försiktighetsåtgärder. Jag kommer att bevara mitt liv med denna metod så länge det behagar Gud, försakrande Er att jag inte hatar livet och inte heller fruktar döden. Snälla berätta för mig Era känslor om detta, ty jag uppskattar Era åsikter, utan att ha glömt att jag, efter Gud, är ju skyldig Er mitt liv.
I övrigt kommer jag att ta hand om Era affärer, men jag vet inte om jag kommer att lyckas, ty påven är mycket noggrann; den förmån som Ni talade om till mig i ett annat brev hade givits en månad innan jag fick den. Det finns inget tillfälle då jag inte gynnar Er, förutsatt att jag i tid kan veta vad Ni vill.
När det gäller Era nyheter är de mycket tveksamma, och man skulle vara ganska dåligt informerad om Nordens angelägenheter om man bara kände till dem från Er. Det här är platsen där sanningen är känd, och jag har vänner och tjänare överallt som rapporterar för mig vad som pågår. Ni skulle kunna ge mig ganska goda nyheter från Frankrike, men Ni darrar fortfarande, som vanligt; vad är Ni rädd när Ni är åttio?
När det gäller Era verser, när jag talar till Er uppriktigt, har jag inte en särskilt hög uppfattning om dem; men när jag minns att Ni är åttio år gammal, beundrar jag Er, och jag förstår inte hur Ni kunde göra Er så berömd i Apollons handel. Ni vill inget hellre än att också bli violinist, och jag tror att om Ni åtar Er det så kommer Ni att lyckas minst lika bra som Sokrates, som var ett tjugotal år yngre än Ni när han blev lärling i detta ädla yrke. Jag älskar fortfarande den ömsesidiga rökelsen, om vilken Ni andra diktare är ännu mer hänsynsfulla än guvernören till Alexander den store, som var så snål med det att hans oförliknelige lärjunge var tvungen att förebrå honom för det från Asiens djup; men nu, för att ha det, är det inte längre nödvändigt för våra hjältar att gå och erövra de länder som producerar det, ty det vore nödvändigt att leva åtminstone så länge som Fenixen för att få nöjet av det; rök är billigare i det århundrade vi lever i. Gud välsigne Er.
English translation (my own):
June 28, 1679.
Monsieur l'abbé Bourdelot,
I thank you for the zeal and affection you show for my health; I am also grateful to you for the advice you give me for the preservation of my life, on the subject of my last illness. I am doing, thank God, perfectly well at present; but I am in truth subject from time to time to acute and violent illnesses, and if you have not forgotten my complexion, you should not be surprised. I would have died a long time ago, I believe, if by a regimen of life I had not tamed this so ardent temperament with which I was born, by continual refreshments and frequent bloodletting; also during illnesses I have my blood drawn without discretion, to the great astonishment of the doctors in this country. In the meantime, I am cured so well that I never have a moment of convalescence; and as soon as the fever has left me, I get up, go out and walk around as if I had never been ill. My doctor is certainly a very able man in his profession, and has all the qualities of an excellent doctor. He has only one fault: he would like to persuade me to drink wine, which he will never succeed in. I have hardly drunk any in my life, as you know, or at least for a very short time, for I recall having drunk it only six months in my whole life, and that again at the persuasion of the doctors, who believed that I had to drink it to be well; but I immediately perceived my antipathy for wine, and although I drank it mixed with three quarters of water, I nevertheless quit it immediately, seeing that it was contrary to me. So my doctor has come to the end; he no longer persecutes me on this, having lost all hope of succeeding. As a recompense, I eat fruit, and everything I drink and eat is refreshing; I never allow any spices in my food, and I purge myself from time to time with cassia and tamarind. This is how I govern my health and how I tame my bile, which without doubt would have killed me a long time ago without these precautions. I will preserve my life with this method for as long as it pleases God, assuring you that I do not hate life, nor do I fear death. Please tell me your feelings on this, for I value your opinions, not having forgotten that, after God, I owe you my life.
For the rest, I will take care of your affairs, but I don't know if I will succeed, for the Pope is very scrupulous; the benefit of which you spoke to me in another letter had been given a month before I received it. There is no occasion when I do not favour you, provided I can know in time what you want.
As for your news, they are very questionable, and one would be rather badly informed of the affairs of the North if one knew them only from you. This is the place where the truth is known, and I have friends and servants everywhere who report to me what is going on. You could give me fairly good news from France, but you are still trembling, as usual; what do you fear at age eighty?
As for your verses, speaking to you sincerely, I don't have a very high opinion of them; but when I remember that you are eighty years old, I admire you, and I do not understand how you could make yourself so famous in the trade of Apollo. You want nothing more than to be also a violinist, and I think that if you undertake it, you will succeed at least as well as Socrates, who was some twenty years younger than you when he became an apprentice in this noble profession. I still love the reciprocal incense, of which you other poets are even more considerate than the governor of Alexander the Great, who was so miserly of it that his incomparable disciple was obliged to reproach him for it from the depths of Asia; but now, to have it, it is no longer necessary for our heroes to go and conquer the countries which produce it, as it would be necessary to live at least as long as the Phoenix to have the pleasure of it; smoke is cheaper in the century in which we live. God bless you.
Above: Kristina.
Above: Pierre Bourdelot.
No comments:
Post a Comment