Wednesday, May 3, 2023

Kristina's letter to Azzolino, dated December 27, 1668/January 6, 1669 (New Style)

Sources:

Christine de Suède et le conclave de Clément X (1669-1670), page 89, Baron Carl Bildt, 1906


Drottning Christina: en biografi, by Marie-Louise Rodén, 2008

The letter:

Je crois, sans m'efforcer beaucoup à vous exprimer ma joie, que vous serez persuadé de celle que j'ai ressentie en vous sentant guéri. Cette heureuse nouvelle m'a rendu la vie, mais pour la conserver, il faut qu'elle continue de m'apprendre demain votre entier rétablissement.

Mais par quelle heureuse influence m'avez-vous rendu les glorieuses marques de ma félicité passée? Est-ce que je me trompe, et les lettres de «S. M.» ne signifient-elles plus ce qu'elles signifiaient autrefois? Si je pouvais vous faire imaginer la joie que leur vue m'a donnée, vous me jugeriez en quelque façon digne de ce titre, que je préfère à celui de la reine de l'Univers. Mais je dois en être indigne, puisque vous me l'avez ôté. Faites ce qu'il vous plaira; je suis d'une manière à vous que vous ne pourrez sans une injustice et une cruauté effroyable douter que «S. M.» me soit dû.

Swedish translation (my own):

Jag tror, ​​utan att göra en stor ansträngning för att uttrycka min glädje för Er, att Ni kommer att bli övertygad om det som jag kände när Ni kände Er botad. Denna lyckliga tidende har återställt mitt liv, men för att bevara det måste den fortsätta att berätta för mig i morgon om Ert fullständiga tillfrisknande.

Men genom vilket lyckligt inflytande har Ni återställt mig de härliga markerna av min tidigare lycka? Har jag fel, och menar bokstäverna »S. M.« inte längre vad de en gång menade? Om jag kunde få Er att föreställa Er den glädje som åsynen av dem har gett mig, skulle Ni anse mig på något sätt värdig denna titel, som jag föredrar framför Universums drottning. Men jag måste vara ovärdig det, ty Ni har tagit det ifrån mig. Gör vad Ni vill; jag tillhör Er ju på ett sätt som Ni inte kommer att kunna tvivla på utan orättvisa och fruktansvärda grymhet att »S. M.« beror på mig.

English translation (my own):

I believe, without making a great effort to express my joy to you, that you will be persuaded of that which I felt when you felt cured. This happy news has restored my life, but to preserve it, it must continue to tell me tomorrow of your complete recovery.

But by what happy influence have you restored to me the glorious marks of my past happiness? Am I wrong, and do the letters "S. M." no longer mean what they once meant? If I could make you imagine the joy that the sight of them have given me, you would consider me in some way worthy of this title, which I prefer to that of Queen of the Universe. But I must be unworthy of it, as you have taken it away from me. Do what you please; I am yours in a way that you will not be able to doubt without injustice and appalling cruelty that "S. M." is due to me.


Above: Kristina.


Above: Cardinal Decio Azzolino.

Notes: It is obvious from this letter that Azzolino had not called Kristina "S. M." in a long time. She/he/they was clearly excited to be addressed thus, and it gave her/him/them hope that maybe Azzolino was coming back around in his feelings. While it could have been and technically stood for "Sua Maestà" ("Her Majesty"), it likely had a double meaning known only to the two of them, as Kristina biographer and researcher Marie-Louise Rodén believes that it could also have meant "Sempre Mia" — "Always Mine".

"S. M." has come to have a similar double meaning, in Italian and in Icelandic, for myself and someone I love, although we never used it among ourselves and it's been so long since we had the chance. But he will always be "S. M." to me in both languages, no matter what happens to him or my feelings. If the best happens, I would be just as excited as Kristina was here.

No comments:

Post a Comment