Kristina's letter to King Karl XI, dated May 24, 1667

Sources:

Christine de Suède et la cardinal Azzolino. Lettres inédites (1666-1668), Carl Bildt, 1899

https://litteraturbanken.se/författare/BildtC/titlar/ChristineEtAzzolino/sida/354/faksimil

The letter:

Jönköping, 24 mai 1667.

MONSIEUR MON FRÈRE ET NEVEU,

Le s:r comte Pontus de la Gardie vient de me faire une proposition de la part de Votre Majesté touchant la personne de mon prêtre, qui m'a fort surprise; car j'avoue que je n'y étais pas préparée, après avoir vu les démonstrations de civilités et d'honneurs qu'on m'a rendues de la part de Votre Majesté; et quoique les respects et devoirs, que vous m'avez fait rendre, m'étaient dus, j'avais néanmoins assez de générosité pour vouloir vous en être obligée, lorsque Votre Majesté a fait d'obligeant pour moi, et pourraient me faire oublier vos civilités après une offense de cette nature, de laquelle toute autre que moi se trouverait cruellement offensée. Mais comme je sais tirer de la gloire et de l'avantage de tout ce qui m'arrive, je saurai faire voir, en retournant sur mes pas, à la Suède et à toute la terre, qu'il n'y a point d'avantage, ni d'intérêt au monde, pour lesquels je me prive un seul moment de la profession et de l'exercice de ma religion, et Votre Majesté doit être satisfaite de ce sentiment, puisque l'intérêt de mon salut et de mon honneur s'accorde en ce point avec celui de la grandeur de Votre Majesté, et que ce serait vous rendre un plus mauvais tour que vous ne pensez, que de consentir à votre proposition. Cette considération m'aurait fait exécuter mon retour de ce soir même, si les instantes prières dudit s:r comte Pontus ne m'eussent obligée d'attendre une seconde résolution de Votre Majesté, pour voir si Votre Majesté aura assez d'amitié pour moi, pour changer sa déclaration; car, à moins de cela, je ne serai plus en état de recevoir des civilités de votre part, étant très résolue de m'en retourner à l'heure même. Cependant, pour vous faire souvenir de ce que vous êtes et de ce que je suis, je vous prie de croire que vous n'êtes pas né pour commander aux gens de ma sorte.

Je suis, malgré votre étrange procédé, Monsieur mon frère et neveu,

Votre bonne sœur et tante,

C. A.

Swedish translation (my own):

Jönköping, den 24 maj 1667.

Min herr bror och son,

Herr greve Pontus de la Gardie har rättnu på stunden gjort mig ett förslag på Ers Majestäts vägnar angående min prästs person, vilket har förvånat mig mycket, ty jag erkänner att jag inte var beredd på det efter att ha sett hövlighets- och hedersbetygelser överlämnade till mig på Ers Majestäts vägnar; och ehuru de aktningar och plikter som Ni gav mig var mig skyldig, så var jag likväl generös nog att vilja vara skyldig Eder, när Ers Majestät har varit mig skyldig, och kunde få mig att glömma Er hederlighet efter en förseelse av denna natur, som någon annan än jag själv skulle bli grymt kränkt av. Men eftersom jag vet hur jag kan dra ära och fördel av allt som händer mig, kommer jag att kunna visa, genom att gå tillbaka i mina steg, Sverige och hela jorden att det inte finns någon fördel eller intresse i världen som jag berövar mig själv för ett enda ögonblick av professionen och utövandet av min religion, och Ers Majestät måste vara nöjd med denna känsla, eftersom intresset för min frälsning och min ära på denna punkt överensstämmer med Ers Majestäts storhet, och att jag skulle vara gör Er ett värre knep än Ni tror för att samtycka till Ert förslag. Denna övervägande skulle ha fått mig att verkställa mitt återvändande just i kväll, om inte de uppriktiga böner från nämnda herr greve Pontus hade förpliktat mig att vänta på ett andra beslut från Ers Majestät, för att se om Ers Majestät kommer att ha tillräckligt med vänskap till mig för att förändra Ert uttalande; ty, såvida det inte är fallet, kommer jag inte längre att vara i stånd att ta emot hederlighet från Eder, eftersom jag är mycket fast besluten att återvända samtidigt. Men för att påminna dig om vad Ni är och vad jag är, jag ber Eder tro att Ni inte föddes för att befalla människor av min sort.

Jag är, trots Edert märkliga procedur, min herr bror och son,

Er goda syster och mor

K. A.

English translation (my own):

Jönköping, May 24, 1667.

My lord brother and nephew,

The Lord Count Pontus de la Gardie has just made me a proposal on behalf of Your Majesty concerning the person of my priest, which has greatly surprised me, for I confess that I was not prepared for it after having seen the demonstrations of civilities and honours rendered to me on behalf of Your Majesty; and although the respects and duties which you paid me were due to me, I was nevertheless generous enough to want to be obliged to you when Your Majesty has been obliging to me, and could make me forget your civilities after an offense of this nature, by which anyone other than myself would be cruelly offended. But as I know how to draw glory and advantage from everything that happens to me, I will be able to show, by retracing my steps, Sweden and all the earth, that there is no advantage nor interest in the world for which I deprive myself for a single moment of the profession and exercise of my religion, and Your Majesty must be satisfied with this sentiment, as the interest of my salvation and my honour agrees in this point with that of the greatness of Your Majesty, and that I would be doing you a worse trick than you think to consent to your proposal. This consideration would have made me execute my return this very evening, if the earnest prayers of the said Lord Count Pontus had not obliged me to wait for a second resolution from Your Majesty, to see if Your Majesty will have enough friendship to me to change your statement; for, unless that is the case, I shall no longer be in a condition to receive civilities from you, being very determined to return at the same time. However, to remind you of what you are and what I am, I beg you to believe that you were not born to command people of my sort.

I am, despite your strange procedure, my lord brother and nephew,

Your good sister and aunt,

K. A.

Above: Kristina.

Above: King Karl XI of Sweden.

Note: In French Kristina addressed Karl as her/his/their brother and nephew, whereas in Swedish she/he/they addressed him as her/his/their son. In accordance with the nobility's ideals of friendship in the early modern era, kings and queens saw themselves as siblings; and because Kristina had adopted her cousin Karl Gustav, Karl's father, as her/his/their son in order to make him her/his/their heir, the boy inherited that title upon his father's death.