Sources:
Christine de Suède et la cardinal Azzolino. Lettres inédites (1666-1668), Carl Bildt, 1899
The memorandum:
Mémoire secret pour le sieur Rosenbach.
Hambourg, 14 juin 1668.
1. Son plus grand emploi et sa plus grande application doit être de s'efforcer de conserver les amis de la Reine dans l'affection pour elle, en leur témoignant de sa part de l'estime, de l'amour et de la tendresse, non seulement pour le bien et avantage de la Suède en général, mais aussi pour le leur en particulier; leur témoigner de la confiance, montrer qu'on se veut gouverner selon leurs conseils, qu'on leur abandonne ses intérêts et pour le présent et pour l'avenir; leur inspirer de la vigueur à soutenir toujours les intérêts de la Reine, leur persuader que Sa Majesté n'est pas capable de se repentir, qu'elle n'a autre dessein que celui de contribuer de toutes ses forces au bien de l'État et au service du présent Roi, qu'elle considère comme son ouvrage, dont elle [se] fait gloire, et dont elle tire de la vanité. Que Sa Majesté aime sa patrie et qu'elle l'aimera jusqu'à la mort, que c'est cet amour qui lui fait souffrir tout avec une patience qui est d'autant plus admirable, qu'elle a cent moyens de se venger, mais que l'amour qu'elle a pour sa patrie, triomphera toujours de tous les sentiments que l'humanité inspire aux gens de sa sorte lorsqu'ils se sentent si mortellement outragés, comme elle l'a été si souvent sans raison.
2. Après, il faut tâcher de regagner les ennemis, leur ôter toute crainte de vengeance et de rancune. Il faut user de la dernière dissimulation avec eux, se gardant de leur faire sentir qu'on les connaît pour ennemis. Au contraire, il faut leur témoigner de la confiance, mais il ne faut pas s'en fier, ni hasarder rien entre leurs mains. Il faut en toutes occasions tâcher de leur donner des opinions avantageuses de la générosité de la Reine, toujours inclinée à pardonner les offenses, et n'oublie jamais les services qu'on lui rend. Enfin, il faut tâcher de persuader aux amis et aux ennemis que tous ont intérêt à procurer les satisfactions de Sa Majesté, puisque sa générosité en fera part à tous, et qu'il n'y a que l'impossibilité qui puisse l'empêcher de faire des graces.
3. Pour connaître les amis de la Reine, on peut dire que ce sont autant qu'il y a des hommes en Suède, et généralement tout ce qui obéit, et de cette régle générale il n'y a d'exception que le peu de personnes que la Reine a nommées au sieur Rosenbach. Parmi les États, il faut faire fondement et son fort sur la noblesse, et il y a peu de gens dans cet illustre corps, dont on ait sujet de se méfier; il faut là-dessus se souvenir des informations que la Reine lui a données de bouche, dans lesquelles, si le temps ou autres circonstances ont apporté quelques changements, ou favorables ou désavantageux, il faut les discerner et en avertir la Reine, et agir selon que la raison et les circonstances le requièrent, et même selon les ordres qu'il plaira à Sa Majesté de lui donner sur ses rapports.
Parmi le corps des ecclésiastiques, il y en a aussi assez peu qui sont suspects à la Reine, à la religion près. Elle les estime être tous de ses amis, aussi bien que la noblesse, mais avec cette différence que la bigoterie y met. Les villes sont de même que la noblesse, et la Reine s'y peut encore fier. Le peuple est gouverné par leurs prédicants et par la noblesse; mais quelque impression qu'on leur donne aux États en général et en particulier, ils n'oublieront jamais la gloire et la félicité dont la Suède a joui durant les dix années du règne de la reine Christine; et il faut tâcher d'en rafraîchir la mémoire pour venir à une heureuse fin de cette négociation.
4. Pour la régence et le sénat, il faut la connaître et la ménager selon les informations qu'il a reçues de la Reine à bouche. Il faut pénétrer toute leur cabale et intrigues, tâcher de savoir entre les mains de qui l'autorité se trouve présentement. Il faut tâcher de ne s'y méprendre pas et ne se laisser pas abuser aux apparences, qui sont souvent trompeuses; car il y a quelquefois dans les grands États des ressorts secrets qui font remuer ses grandes machines, et cela ne se découvre pas, si l'on n'est plus clairvoyant que le commun, et qu'on ne regarde les hommes et les choses par un biais par où le commun ne les considére jamais. Surtout il ne faut pas se partialiser dans leurs cabales; il se faut tenir en état de pouvoir toujours prendre parti avec les plus forts, et persuader s'il se peut un chacun qu'on est de ses intérêts, et cependant il faut profiter pour les siens à quelque prix que ce soit.
5. Pour venir à bout de tout, il faut bien ménager l'amour des uns et la crainte des autres; tâcher d'y voir clair, et en croître la dose si adroitement, en temps et lieux, que tout cela puisse produire ces effets de la satisfaction de Sa Majesté.
6. Il faut user, pour ceux de la régence et pour les sénateurs, les derniers respects et les dernières soumissions, les flatter, les honorer avec excès, souffrir leurs froideurs, leurs fiertés et leurs incivilités avec une patience de Job, ne se lasser pas d'être des heures entières dans les antichambres sans obtenir audience, et enfin il se faut préparer à tout souffrir pour obtenir une favorable expédition.
7. Il doit toujours faire un rapport fidèle de tout ce qui se passe à Stockholm durant la Diète, et quand même on l'expédierait avant la fin de la Diète, il ne doit pas en partir sans ordre exprès de la Reine, mais en attendre la fin sous divers prétextes.
8. Sur l'affaire de la religion, il faut faire craindre adroitement à ceux qui s'y opposent, qu'enfin la Reine pourrait se résoudre à faire un tour en Suède sans y amener ses prêtres, et leur faire connaître que cela serait pour eux bien un plus grand embarras; mais il faut traiter cela bien délicatement; car l'unique but est d'obtenir l'exercice de la religion, et il faut savoir que si Sa Majesté pourra vaincre une fois la répugnance qu'elle a d'y aller sans prêtres, et qu'elle s'y résolût, elle se mettrait en état de les faire désespérer. Car la religion étant l'unique prétexte par lequel ils tiennent la Reine excluse de Suède, elle ouvrirait par là un chemin de les tenir alarmés; car il n'y aurait plus moyen de lui fermer les portes pour son entrée, et la Reine s'est si bien établie dans le monde et dans Rome, qu'elle ne craint pas que cette action la ferait soupçonner d'une lâcheté. Au contraire, elle en acquerait la gloire d'avoir fait un acte de prudence nécessaire, et même inévitable en cette occasion. Il faut pourtant se garder que cette menace ne produise quelque froideur auprès de ceux qui désirent procurer la liberté de l'exercice à la Reine, sur l'espérance qu'ils pourraient concevoir de la revoir sans cette condition. Aussi est-il impossible d'instruire le sieur Rosenbach si exactement là-dessus. C'est à lui à discerner les temps, les lieux, les personnes, les humeurs, les intérêts, et de se gouverner avec prudence et adresse sur toute sa commission, ayant toujours son but en vue, et tâchant de profiter de tout.
9. L'intérêt étant aujourd'hui l'étoile dominante de la Suède, il faut s'en servir, et pour cet effet il faut tout promettre, pensions, biens, grâces, et tout ce qui peut gagner les cœurs, promettre tout libéralement, et quand il sera temps, on tiendra ce qu'on pourra.
10. Il demandera un compromis pour juger entre le Roi et la Reine sur les affaires d'Appelman et de Podagla. On donne au Roi le choix des juges. On ne se réserve que celui d'exclure quelque personne qui serait suspecte, à condition que les juges prêtent serment de faire justice sans avoir égard à personne, et s'obligent à la prononcer selon que leur dictera leur honneur et conscience.
11. Il faut pousser Appelman à bout par toutes les voies imaginables, et n'en oublier aucune; mais il faut soutenir toujours que la Reine ne doit rendre aucun compte au Roi, ni à personne, de sa disgrace; il faut le traiter avec tant d'autorité, et si fort de haut en bas, et le faire connaître pour perfide, parjure et traître, d'une manière que cela le rende incapable de nuire, faire connaître que tout ce qu'on a fait en sa faveur dans la Régence a été obtenu sub et obreptitie, qui est le terme dont on use pour excuser les bévues que les princes commettent dans leur gouvernement. Il faut user ici de prudence et de vigueur pour l'abattre et le pousser à bout, sans choquer que le moins qu'on pourra ceux qui l'ont protégé, dont le vieux comte Brahe et Bielke ont été les principaux; mais il faut dissimuler cette connaissance et tâcher de les regagner et les faire entrer dans les intérêts de Sa Majesté, ce qu'ils feront, sans doute, quand ils seront mieux informés de la justice de sa cause.
12. Il faut user de grande confiance avec l'ambassadeur de France, surtout en apparence, quoiqu'en effet il faut aussi l'avoir très grande. Il faut recevoir des ministres étrangers toutes les civilités qu'ils auront envie de rendre, et ne manquer à leur rendre aussi tout ce qui est dû à un chacun. Sur la confiance avec Pomponne, il se souviendra de tout ce que Sa Majesté lui a ordonné de bouche.
13. S'il est vrai que le penchant est du côté de Bååt pour lui donner la charge de grand trésorier, il faut que le sieur Rosenbach lui rende de la part de la Reine tous les bons offices qu'il pourra, se gardant néanmoins d'offenser les autres prétendants, surtout Kurck, s'il est vrai qu'il y prétende. Il faut flatter tous les sénateurs, dont il y a un bon nombre qui désirent sa charge auprès de la Reine, qui viendrait à vaquer s'il était trésorier, mais se garder d'engager Sa Majesté à rien; car la Reine a son dessein déjà formé là-dessus, et le déclarera quand il sera temps.
14. Il doit flatter ledit Bååt, et dissimuler tous les sujets de mécontentement que Sa Majesté a de sa conduite, lui persuader fortement que la Reine l'aime et l'estime; et comme il est impossible qu'il ignore les sujets de mécontentement que Sa Majesté a de sa conduite, il faut tâcher de le guérir de ces ombrages, et lui persuader que la Reine est satisfaite de lui, et qu'elle attribue au temps et aux conjonctures les préjudices qui lui ont été faits, et qu'elle l'excuse, étant persuadée de son zèle et de sa fidélité pour son service. Rosenbach doit user de respect et de soumission en son endroit, autant que le bon service de Sa Majesté et son honneur lui pourra permettre pour bien réussir dans sa commission.
Enfin, il se souviendra d'exécuter exactement les ordres qu'il a reçus, non seulement écrits dans ses instructions et dans ce mémoire, mais aussi il se gouvernera selon l'information que Sa Majesté lui a donnée si amplement de vive voix; et [il] emploiera toute son application, son adresse et dextérité à fidèlement exécuter ses ordres au contentement et satisfaction de la Reine.
On a oublié de parler dans ce mémoire de l'ambassadeur de Hollande, mais ayant su qu'il sera déjà arrivé à Stockholm, il faut user avec lui de la même manière qui a été dite de celui de France, et il faut répondre avec toute sorte d'honnêteté à l'amitié particulière que cet État témoigne à la Reine. Il faut aussi tâcher de pénétrer les secrets de ses négociations, aussi bien que celles des autres ministres étrangers, et avertir fidèlement Sa Majesté de tout ce qui se passe.
Swedish translation (my own):
Hemlig memorial för Herr von Rosenbach.
Hamburg, den 14 juni 1668.
1. Hans största sysselsättning och hans största tillämpning måste vara att sträva efter att bevara Drottningens vänners tillgivenhet, genom att på hennes vägnar visa dem aktning, kärlek och ömhet, inte bara till det bästa och bästa för Sverige i allmänhet, utan också för deras i synnerhet; att visa dem förtroende, att visa att man vill styra efter deras råd; att man undertecknar dem hennes intressen, både för nuet och för framtiden; att alltid inspirera dem med kraft att stödja Drottningens intressen, för att övertyga dem om att Hennes Majestät inte är kapabel till omvändelse, att hon inte har någon annan avsikt än att med all sin kraft bidra till Statens bästa och till den nuvarande Konungens tjänst, som hon anser vara sitt arbete, som hon yvs över och från vilket hon hämtar fåfänga. Att Hennes Majestät älskar sitt fädernesland och vill älska det intill döden, att det är denna kärlek som gör att hon lider allt med ett tålamod desto mer beundransvärt, att hon har hundra medel att hämnas, men att kärleken som hon bär till sitt fädernesland alltid skall segra över alla de känslor som mänskligheten inger i människor av hennes sort när de känner sig så dödligt upprörda som hon så ofta utan anledning varit.
2. Därefter är det nödvändigt att försöka återta fienderna och ta bort all rädsla för hämnd och förbittring från dem. Man måste använda den största dissimulation med dem, se till att inte få dem att känna att man vet att de är fiender. Tvärtom måste man visa dem förtroende; men man får inte lita på dem och inte heller riskera något i deras händer. Det är nödvändigt att vid alla tillfällen försöka ge dem fördelaktiga meningar om drottningens generositet, som är alltid benägen att förlåta förseelser och aldrig glömmer de tjänster som hon har fått. Slutligen måste man försöka övertyga vänner och fiender, att det ligger i allas intresse att skaffa Hennes Majestäts tillfredsställelser, eftersom hennes generositet gör det känt för alla, och att endast omöjligheten vill hindra henne från att bevilja nåd.
3. För att lära känna Drottningens vänner, kan man säga att de är lika många som det finns män i Sverige, och i allmänhet alla som lyder. Det finns inget undantag från denna allmänna regel, förutom de få som Drottningen har nämnat till herr Rosenbach. Bland Ständerna är det nödvändigt att förlita sig på adeln och göra den till sin starka sida, och det finns få människor i detta berömda organ som det finns anledning att vara försiktig med; på denna punkt måste han komma ihåg den information som Drottningen har givit honom muntligen, i vilken han, om tiden eller andra omständigheter har medfört några vare sig gynnsamma eller ogynnsamma förändringar, måste urskilja den och varna Drottningen och handla enligt skäl och omständigheterna kräver, och även enligt de befallningar som Hennes Majestät kan ge honom om hans rapporter.
Bland församlingen av kyrkliga finns det också en hel del som är misstänkta för Drottningen, bortsett från religionen. Hon anser dem alla vara hennes vänner, såväl som adeln, men med den skillnaden som trångsyntheten lägger i det. Städerna är i samma meningen som adeln, och Drottningen kan fortfarande yvas över det. Folket styrs av sina predikanter och av adeln; men vilket intryck man än ger dem i Ständerna i allmänhet och i synnerhet, kommer de aldrig att glömma den ära och den lycka, som Sverige åtnjöt under drottning Kristinas tio år regering; och det är nödvändigt att försöka fräscha upp minnet av det för att komma till ett lyckligt slut på denna förhandling.
4. När det gäller förmyndarregeringen och Rådet är det nödvändigt att känna till den och att skona den enligt den information som Drottningen har muntligen fått. Man måste penetrera alla deras kabal och intriger, försöka ta reda på vems händer myndigheten ligger för närvarande. Man måste försöka att inte missta sig och inte låta sig luras av skenet, som ofta är missvisande; ty det finns ibland i stora stater hemliga fjädrar som får deras stora maskiner att röra sig, och detta kan inte upptäckas om man är mer klärvoajant än gemene man och bara ser människorna och sakerna med en partiskhet med vilken vanliga människor aldrig betraktar dem. Framför allt får man inte gå partiskt in i deras kabaler, utan hålla sig i stånd att alltid kunna ta parti med de starkaste och om möjligt övertyga alla om att man är i deras intressen; och ändå måste man tjäna på sitt eget till vilket pris som helst.
5. För att komma till slutet av allt, är det nödvändigt att skona somligas kärleken och de andras rädslan; att försöka se klart och öka dosen så skickligt i tid och plats att allt detta kan ge dessa effekter till Hennes Majestäts belåtenhet.
6. Det är nödvändigt att ha den största respekten och den största undergivenhet för regeringens män och för rådsmännen, att smickra dem, att hedra dem med överflöd, att lida sin kyla, sin stolthet och sin oförskämdhet med Jobs tålamod, att aldrig tröttna på att tillbringa hela timmar i förkammaren utan att få publik, och slutligen måste man vara beredd att lida allt för att få ett gynnsamt resultat.
7. Han måste alltid göra en trogen redogörelse för allt som sker i Stockholm under Riksdagen; och även om han avsändes före Riksdagens slut, får han inte lämna den utan uttrycklig order från Drottningen utan avvakta dess slut under olika förevändningar.
8. I fråga om religion är det nödvändigt att skickligt få dem som motsätter sig att frukta att Drottningen äntligen kan besluta sig för att ta en rundtur i Sverige utan att ta med sina präster dit och att låta dem veta att det skulle vara en mycket större pinsamhet för dem; men detta måste behandlas mycket känsligt, ty det enda syftet är att få utövande av religion; och det bör vara känt, att om Hennes Majestät en gång kan övervinna sin motvilja att gå dit utan präster, och om hon beslöt sig att göra det, så kom hon att sätta sig i stånd att göra dem förtvivlade. Eftersom religionen är den enda förevändning, med vilken de håller Drottningen utestängd från Sverige, skulle hon därigenom öppna ett sätt att hålla dem på alerten; ty det skulle inte längre finnas något sätt att stänga dörrarna för henne vid hennes inträde, och Drottningen har etablerat sig så väl i världen och i Rom att hon inte fruktar att denna handling skulle göra henne misstänkt för feghet. Tvärtom, hon skulle få äran att ha utfört en försiktig handling som var nödvändig, och till och med oundviklig, vid detta tillfälle. Man måste dock se till att detta hot inte framkallar någon kyla hos dem som vill skaffa rörelsefrihet åt Drottningen, i förhoppningen om att de kan tänka sig att se henne igen utan detta tillstånd. Det är också omöjligt att instruera herr Rosenbach så exakt om detta. Det är upp till honom att urskilja tider, platser, människor, stämningar, intressen, och att styra sig själv med försiktighet och skicklighet i hela sitt uppdrag, alltid med sitt mål i sikte och strävar efter att tjäna på allt.
9. Intresset är idag Sveriges dominerande stjärna, det måste användas, och för detta ändamål är det nödvändigt att lova allt, pensioner, varor, nåder och allt som kan vinna hjärtan, att lova allt frikostigt, och när tiden är inne skall man hålla vad man kan.
10. Han skall be om en kompromiss för att döma mellan Konungen och Drottningen om Appelmans och Pudaglas angelägenheter. Konungen får valet av domare. Endast att utesluta den som är misstänkt, under förutsättning att domarna avlägger en ed att göra rättvisa utan hänsyn till någon och förbinder sig att uttala den efter sin heder och sitt samvete vilja diktera det till dem.
11. Appelman måste pressas till det yttersta av alla tänkbara vägar, och ingen glöms bort; men det måste alltid upprätthållas att Drottningen inte bör avlägga någon redovisning till Konungen eller någon annan för hennes vanära; han måste behandlas med så mycket auktoritet, så stark från topp till botten, och göras känd för att vara svekfull, mened och förrädisk, på ett sådant sätt att det gör honom oförmögen att göra skada, att göra känt att allt som har gjorts till hans fördel i Regeringen har erhållits sub et obreptitie, vilket är den term som används för att ursäkta de misstag som furstar begår i sin regering. Det är nödvändigt att här använda klokhet och kraft för att slå ner honom och pressa honom till det yttersta, utan att chockera dem som skyddade honom, av vilka de främsta är den gamle greve Brahe och Bielke; men man måste dölja denna kunskap och försöka återvinna dem och få dem att träda in i Hennes Majestäts intressen, vilket de utan tvivel kommer att göra när de är bättre informerade om rättvisan i hennes sak.
12. Det är nödvändigt att utöva stort förtroende med den franske ambassadören, särskilt utseendemässigt, även om det faktiskt också är nödvändigt att ha den mycket stor. Man måste ta emot från utrikesministrarna alla de hövligheter de vill visa, och inte misslyckas med att ge dem allt som tillkommer var och en. På förtroendet med Pomponne skall han minnas allt som Hennes Majestät har beordrat honom muntligen.
13. Om det är sant att böjelsen är på Bååths sida att ge honom ämbetet som Riksskattmästaren, är det nödvändigt att herr Rosenbach återlämnar till honom på Drottningens vägnar alla de goda ämbeten han kan, men varande likväl försiktig att ej förolämpa de andra pretendanterna, särskilt Kurck, om det är sant att han påstår det. Det är nödvändigt att smickra alla rådsmän, av vilka det finns en god del, som önskar hans tjänst hos Drottningen, som skulle bli ledig, om han var Riksskattmästaren; men man måste akta sig för att överlåta Hennes Majestät till någonting, ty Drottningen har sin dessäng redan utformad på den och kommer att förklara den när tiden är inne.
14. Han måste smickra nämnde Bååth och disponera alla de orsaker till missnöje som Hennes Majestät har med sitt uppträdande, övertyga honom starkt att Drottningen älskar och aktar honom; och eftersom det är omöjligt för honom att vara omedveten om orsakerna till Hennes Majestäts missnöje med hans uppförande, är det nödvändigt att försöka bota honom från dessa missförstånd och övertyga honom om att drottningen är nöjd med honom och att hon tillskriver tiden och konjunkturerna de prejudiser som har gjorts mot henne, och att hon ursäktar honom, övertygad om hans iver och om hans trohet för hennes tjänst. Rosenbach måste utöva respekt och underkastelse gentemot honom, lika mycket som Hennes Majestäts goda tjänst och hennes ära kommer att tillåta honom att lyckas med sitt uppdrag.
Slutligen skall han komma ihåg att utföra exakt de befallningar han fått inte bara skriftligen i sina instruktioner och i denna memorial, men han skall också styra sig själv enligt den information som Hennes Majestät har givit honom så rikligt muntligen; och han skall använda all sin ansökan, sin adress och skicklighet för att troget utföra sina befallningar till tillfredsställelse och belåtenhet för Drottningen.
Man har glömt att i denna memorial nämna den holländske ambassadören, men efter att ha vetat att han redan kommer att ha anlänt till Stockholm måste man bemöta honom på samma sätt som har sagts för Frankrikes, och man måste svara med någon form av ärlighet mot den speciella vänskap som denna stat visar till Drottningen. Man måste också försöka tränga in i hans förhandlingars hemligheter, liksom de andra utrikesministrarnas, och troget informera Hennes Majestät om allt som passerar.
English translation (my own):
Secret memorandum for Lord Rosenbach.
Hamburg, June 14, 1668.
1. His greatest employment and his greatest application must be to endeavour to preserve the affection of the Queen's friends by showing them on her behalf esteem, love and tenderness, not only for the good and advantage of Sweden in general, but also for theirs in particular; to show them confidence, to show that one wants to govern according to their advice, that one subscribes to them her interests, both for the present and for the future; to inspire them with vigour always to support the interests of the Queen, to persuade them that the Queen is not capable of repentance, that she has no other design than that of contributing with all her might to the good of the State, and to the service of the present King, which she considers her work, of which she prides herself, and from which she derives vanity. That Her Majesty loves her country, and will love it unto death; that it is this love which makes her suffer everything with a patience all the more admirable, that she has a hundred means of avenging herself, but that the love which she bears to her country will always triumph over all the sentiments which humanity inspires in the people of her sort when they feel themselves so mortally outraged as she has been so often without reason.
2. Afterwards, it is necessary to try to regain the enemies, and to remove from them all fear of revenge and resentment. One must use the greatest dissimulation with them, taking care not to make them feel that one knows them to be enemies. On the contrary, one must show them confidence; but one must not trust them nor risk anything in their hands. It is necessary on all occasions to try to give them advantageous opinions of the generosity of the Queen, which is always inclined to forgive offenses and never forgets the services rendered to her. Finally, one must try to persuade friends and enemies that it is in everyone's interest to procure Her Majesty's satisfactions, since her generosity makes it known to everyone, and that only impossibility will prevent her from granting pardons.
3. To get to know the Queen's friends, one can say that there are as many as there are men in Sweden, and generally all who obey. There is no exception to this general rule, except the few whom the Queen has mentioned to Lord Rosenbach. Among the Estates it is necessary to rely on the nobility and make it its strong point, and there are few people in this illustrious body of whom there is reason to be wary; on this point he must remember the information which the Queen has given him by mouth, in which, if time or other circumstances have brought about any changes either favourable or unfavourable, he must discern it and warn the Queen and act according to as reason and circumstances require, and even according to the orders that Her Majesty may give him on his reports.
Among the body of ecclesiastics, there are also quite a few who are suspect to the Queen, apart from religion. She esteems them all to be her friends, as well as the nobility, but with the difference that bigotry puts into it. The cities are in the same opinion as the nobility, and the Queen can still be proud of it. The people are governed by their preachers and by the nobility; but whatever impression one gives them in the Estates in general and in particular, they will never forget the glory and the happiness which Sweden enjoyed during the ten years of the reign of Queen Kristina; and it is necessary to try to refresh the memory of it in order to come to a happy end in this negotiation.
4. As for the regency and the Senate, it is necessary to know it and to spare it according to the information that the Queen has received mouth. One must penetrate all their cabal and their intrigues, try to find out in whose hands the authority currently lies. One must try not to be mistaken, and not allow oneself to be deceived by appearances, which are often misleading; for there are sometimes in great states secret springs which make their great machines move, and this cannot be discovered if one is more clairvoyant than the common man and only looks at men and things with a bias with which ordinary men never consider them. Above all, one must not partialise oneself into their cabals, but keep oneself in a position to always be able to take sides with the strongest, and persuade, if possible, everyone that one is in their interests; and yet one must profit for one's own at whatever cost.
5. To come to the end of everything, it is necessary well to spare the love of some and the fear of the others; to try to see clearly, and to increase the dose so adroitly in time and place, that all this may produce these effects to Her Majesty's satisfaction.
6. It is necessary to have for the men of the regency, and for the councilmen, the greatest respect and the greatest submission, to flatter them, to honour them with excess, to suffer their coldness, their pride, and their incivility with the patience of Job, to never get tired of spending whole hours in the antechambers without getting an audience, and finally one must be prepared to suffer everything to obtain a favourable expedition.
7. He must always make a faithful report of everything that happens in Stockholm during the Riksdag; and even if he were dispatched before the end of the Riksdag, he must not leave it without an express order from the Queen, but await the end of it under various pretexts.
8. On the matter of religion, it is necessary to adroitly make those who oppose it fear that the Queen might finally resolve to take a tour of Sweden without taking her priests there and letting them know that it would be for them a much greater embarrassment; but this must be treated very delicately, for the sole aim is to obtain the exercise of religion; and it should be known that if Her Majesty can overcome once her repugnance to go there without priests, and if she resolved to do so, she would put herself in a position to make them despair. For religion being the only pretext by which they keep the Queen excluded from Sweden, she would thereby open a way to keep them on the alert; for there would no longer be any means of closing the doors to her on her entry, and the Queen has established herself so well in the world and in Rome that she does not fear that this action would make her suspect of cowardice. On the contrary, she would acquire the glory of having performed an act of prudence necessary, and even inevitable, on this occasion. However, care must be taken that this threat does not produce some coldness in them who wish to procure freedom of exercise for the Queen, on the hope that they might conceive of seeing her again without this condition. Also it is impossible to to instruct Lord Rosenbach so exactly on this. It is up to him to discern times, places, people, moods, interests, and to govern himself with prudence and skill in all his commission, always having his end in view, and endeavouring to profit by everything.
9. Interest being today the dominant star of Sweden, it must be used, and for this purpose it is necessary to promise everything, pensions, goods, graces, and all that can win hearts, to promise everything liberally, and when the time is right one will keep what one can.
10. He will ask for a compromise to judge between the King and Queen on the affairs of Appelman and Pudagla. The King is given the choice of judges. Only that of excluding the person who is suspected, on condition that the judges take an oath to do justice without having regard to anyone, and bind themselves to pronounce it according to their honour and their conscience will dictate it to them.
11. Appelman must be pushed to the limit by all imaginable paths, and none forgotten; but it must always be maintained that the Queen should render no account to the King, or to anyone else, of her disgrace; he must be treated with so much authority, so strong from top to bottom, and made known to be perfidious, perjurious, and traitorous, in such a way that it renders him incapable of doing harm, to make it known that all that has been done in his favour in the Regency has been obtained sub et obreptitie, which is the term used to excuse the blunders that princes commit in their government. It is necessary to use prudence and vigour here to beat him down and push him to the limit, without shocking those who protected him, the main ones of whom are the old Count Brahe and Bielke; but one must hide this knowledge and try to regain them and make them enter into Her Majesty's interests, which they will no doubt do when they are better informed of the justice of her cause.
12. It is necessary to exercise great confidence with the French ambassador, especially in appearance, although in fact it is also necessary to have it very great. One must receive from the foreign ministers all the courtesies they want to render, and not fail to render to them also all that is due to each. On the confidence with Pomponne, he will remember all that Her Majesty has ordered him by mouth.
13. If it is true that the inclination is on the side of Bååth to give him the office of Grand Treasurer, it is necessary that Lord Rosenbach return to him on behalf of the Queen all the good offices that he can, guarding nevertheless not to offend the other pretenders, especially Kurck, if it is true that he claims it. It is necessary to flatter all the councilmen, of whom there are a good number who desire his post with the Queen, which would become vacant if he were treasurer; but beware of committing Her Majesty to anything, for the Queen has her design already formed upon it, and will declare it when the time is right.
14. He must flatter the said Bååth, and dissemble all the causes of dissatisfaction which Her Majesty has with his conduct, persuade him strongly that the Queen loves and esteems him; and as it is impossible for him to be unaware of the reasons for Her Majesty's dissatisfaction with his conduct, it is necessary to try to cure him of these misunderstandings and to persuade him that the Queen is satisfied with him, and that she attributes to time and the conjunctures the prejudices which have been done to her, and that she excuses him, being persuaded of his zeal and of his fidelity for her service. Rosenbach must exercise respect and submission towards him, as much as the good service of Her Majesty and her honour will allow him to succeed in his commission.
Finally, he will remember to carry out exactly the orders he has received not only in writing in his instructions and in this memorandum, but also he will govern himself according to the information which Her Majesty has given him so amply by mouth; and he will employ all his application, his address and dexterity to faithfully execute his orders to the contentment and satisfaction of the Queen.
One has forgotten to mention in this memorandum the Dutch ambassador, but having known that he will have already arrived in Stockholm, one must deal with him in the same way that has been said for that of France, and one must respond with any kind of honesty to the particular friendship that this State shows to the Queen. One must also try to penetrate the secrets of his negotiations, as well as those of the other foreign ministers, and faithfully inform Her Majesty of all that passes.
Above: Kristina.
Note: The Dutch ambassadeur was Pieter de Groot, the brother of the philosopher Hugo de Groot (Grotius).
No comments:
Post a Comment